Astrid Lindgren var ingen vän av överdriven nationalism och patriotism.
Ofta får Astrid Lindgrens berättelser symbolisera det svenskaste av allt svenskt. Det händer att man för fram henne som ideal från främlingsfientligt håll.
Därför kan det vara på sin plats att vi påminner oss vad Astrid själv ansåg om nationalismen och det ”blågula storsvenska”…
”Det var hårt och bittert att höra för den som avskyr all nationalism så innerligt som jag gör. Jag trodde du visste det.
Nationalismen…
Jag trodde du visste, att jag ogillar allt indelande av människor efter nationer och raser, all sortens diskriminering mellan vita och svarta, mellan arier och judar, mellan turkar och svenskar, mellan män och kvinnor.
Ända sedan jag var så stor att jag kunde börja tänka självständigt har jag tyckt illa om det blågula fosterländska storsvenska, allt det där om ”kommer någon våra fjäll för nära, då mulnar det i Svitiod”, det förefaller mig lika avskyvärt som Hitlers tyska nationalism. Någon patriot har jag aldrig varit. Vi är alla människor – det har varit mitt speciella patos här i livet. ”
Misstänksamheten mot islam och muslimer i Europa är stor. Tron att de skulle vara bärare av samhällsfarliga idéer är en vida spridd föreställning. Det hävdas ofta att motståndet mot yttrandefrihet och jämställdhet är stort bland muslimer. Många politiker och opinionsbildare anser att muslimers motstånd mot jämställdhet och yttrandefrihet är så pass samhällsfarligt att restriaktioner mot invandring från muslimska länder är nödvändig.
Ett exempel på en sådan politiker är Thoralf Alfsson i sverigedemokraterna. Men hur ser det egentligen ut med detta motstånd mot demokratiska värderingar? Är motståndet bland muslimer verkligen stort? Låt oss se till den internationella forskningen. Låt oss för ett ögonblick lyfta blicken från alla de myter och skrönor som omgärdar muslimer och islam. Låt oss med öppet sinne se vad seriös forskning svarar på frågan.
John L. Esposito och Dalia Mogahed presenterad 2008 en Gallup som var den största i sitt slag. Inte mindre än 50. 000 muslimer spridda över hela världen fick svara på frågan vad de skulle ta med om de skrev en egen konstitution.
De svarande i Egypten och Iran svarade yttrandefrihet i 94 respektive 90 procent av fallen. Sådana siffror är lika höga eller högre än motsvarande siffror för Europa och Sverige. Över hela världen fick forskarna samma svar. En övervägande majoritet av muslimer ville ha yttrandefrihet.
Även när det gäller kvinnors rätt i samhället är bilden tydligt. Det finns ett massivt stöd för jämställdhet bland muslimer världen över. På frågan om kvinnor ska ha samma juridiska rättigheter som män svarade 90% eller mer av de tillfrågade i Bangladesh, Libanon och Turkiet ”ja”. Överallt där man frågade fick man samma svar. Muslimer gav sitt stöd till lika juridiska rättigheter.
Med andra ord är stödet för yttrandefrihet och jämställdhet stort bland muslimer. Det finns ingen vetenskaplig grund för att påstå att muslimer är mindre positiva till demokrati, jämställdhet och yttrandefrihet. Kanske är det dags att vi börjar fråga vissa politiker och opinionsbildare vad de grundar sin misstänksamhet mot muslimer på? Kan det var så att det deras grund är fördomar och rasism?
Förändringens vindar blåser onekligen i Storbritannien i dessa dagar:… Och nu är det alltså inrikesminister Theresa May, tillhörande Camerons konsevativa Tories, som ryter till om Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg de menar gör intrång i den brittiska suveräniteten.
Här måste det verkligen ges en eloge till Avpixlat för att de förstår innebörden av att ett land ratificerar Europakonventionen.
Ja, Avpixlat kommer faktiskt med rättinformation till sina läsare i just den frågan.
Europakonventionen inkräktar på den nationella suveräniteten. Genom Europakonventionen är ett land hindrat att tortera och förslava människor. Ett land som ratificerat Europakonventionen är förbjudet att förfölja grupper av människor eller att mörda människor. Bland mycket annat. De som är intresserade av vad detta dokument som begränsar den nationella suveräniteten kan läsa mer här i en nedladdningsbar pdf.
Vitryssland är ett land som inte ratificerat Europakonventionen. Ett land att se upp till kanske?
Tidigare i historien fanns andra politiska ledare som i likhet med Storbritanniens inrikesminister Theresa May starkt ifrågasatte rätten att ”göra intrång” i länders suveränitet. Nazisterna som åtalade i Nürnbergrättegången ifrågasatte till exempel detta.
De åklagade nazistledarna hävdade att alla brott såsom folkmord, summariska avrättningar, tortyr och annat som de anklagades för att ha utfört, visserligen utförts, MEN — utförts inom ramen för Tysklands nationella suveränitet.
Därför ansåg de åtalade att de allierade segrarmakterna inte skulle ”lägga sig” i deras mördande, förföljande och torterande, eftersom det faktiskt beslutats av den tyska nationens högste representant, nämligen statschefen, eller Der Führer Adolf Hitler.
Så för alla Avpixlats läsare och Avpixlats redaktion som anser att den svenska statsmakten hålls tillbaka från att göra vad den behagar mot oss alla, bör Storbritanniens inrikesminister ses som en frisk fläkt i debatten.
Motargument fortsätter sin presentation av sverigedemokrater med utländskt ursprung som på något sätt ”satt färg” på den politiska debatten.
Den sverigedemokratiske politikern Samuel Älgemalm har vunnit stor popularitet, kanske främst hos sina politiska motståndare genom sina färgstarka framträdanden, eller snarare uppträdanden, föreställningar, i Växjös kommunalpolitik.
Älgemalm invandrade till Sverige från Iran år 1985, var vid tillfället aktiv kommunist, muslim och hette då Ebrahim Gharachorlo. Han är numera som nyss nämnts en sverigedemokrat, har konverterat till kristendomen och alltså bytt namn till Samuel Älgemalm.
Älgemalm fick väljarnas förtroende att representera dem för Sverigedemokraterna i Växjö kommunfullmäktige. Där har han bland annat uttryckt sin lättnad över att det skall finnas få judar i staden och att det är ”så fruktansvärt” att Växjö enligt honom har många muslimer.
Han har även uttryckt och skrivit partimotioner kring sin önskan att förbjuda islam i Sverige. Sverigedemokraternas partistyrelse avstyrkte motionen med hänvisning till att hans förslag skulle strida mot religionsfriheten i Sverige.
Älgemalm har i sina tal uttryckt sin rädsla över att svenskar skall bli i minoritet i Sverige.
Älgemalms uttalanden om att ”mångkulturell inverkan” står bakom den ökade narkotikabrottsligheten i Sverige ledde till att flera kommunalpolitiker i Växjö ville att Älgemalm skulle avbrytas eller på andra sätt hindras från att uttala sig i kommunfullmäktige.
Noteras bör att Vänsterpartiets och Folkpartiets representanter gärna såg att Älgemalm får fortsätta uttrycka sin och sverigedemokraternas politiska åsikter.
Protesterna mot att Älgemalm får uttala sig i politiska frågor kommer även från Sverigedemokraterna, som slutligen förbjöd honom att yttra sig i partiets politiska frågor;
”Det blir galet och fel när han uttalar sig”, säger Jens Leandersson, ordförande för Sverigedemokraterna distrikt syd.
Efter den blocköverskridande, nästan totala politiska enigheten om att Älgemalm inte bör uttrycka politiska åsikter i något sammanhang, har hans politiska karriär fört en tynande tillvaro.
Under samma tal passade han på att med sina egna ord ”göra reklam” för sig själv för tilltänkta arbetsgivare. Detta eftersom han ansåg att hans politiska engagemang gjort att han inte kan få jobb. Just arbetslösheten, inte minst hans egen arbetslöshet, har varit en viktig politisk fråga för Älgemalm under hans mångåriga politiska karriär (Se även länken ovan till artikeln i Smålandsposten).
Motargument.se vill tipsa Älgemalm att han eventuellt kan ha stor potential inom underhållningsbranschen, genom att som stå-upp-komiker göra en trovärdig imitation av sig själv.
Överhuvudtaget kan det finnas en marknad för att han håller politiska anföranden mot betalning. Eventuellt skulle han även kunna passa för olika reklamfilmer för, säg Kalles Kaviar, knäckebröd, Pitepalt, falukorv, samt producenter av sill och surströmming och andra s.k. ”typiskt svenska” matvaror. Kanske kunde han även passa som exempel i ett program i Utbildningsradion på en man som invandrat till Sverige och försöker integrera sig i det svenska samhället?
Med tanke på Älgemalms gripande tal om Växjös budget, kanske Älgemalm även kan vara tänkbar som sverigedemokraternas ekonomi-politiske talesperson om den nuvarande Sven-Olof Sällström skulle avgå från posten?
Det får ses som modigt av sverigedemokraterna att ha släppt fram denna säregna personlighet. Älgemalms mångkulturella bakgrund har inte heller avskräckt Sverigedemokraterna, vilket partiet förtjänar en stor eloge för.
Vilken framtid kan tänkas för en av Sveriges mest spännande politiker? Vi vet ännu inte svaret, men Älgemalm står kvar som andra ersättare för Sverigedemokraterna i Växjö. De som vill visa Älgemalm sitt stöd och jobba för att han skall lyftas fram mer inom partiet, kan kontakta honom härVaxjo.Sverigedemokraterna.se.
Mycket har sagts och skrivits om Reva, ”Rättsäkert och effektivt verkställighetsarbete”, som är ett samarbete mellan gränspolisen, Migrationsverket och kriminalvården. Det har höjts anklagande röster om vad som ligger till grund och vilka som har ansvar för Reva.
Självklart har flera partier del i ansvaret. Socialdemokraterna som fattade beslutet om att gå med i Schengen, Miljöpartiet som har fattat en överenskommelse med regeringen om att Moderaternas avhysningspolitik ska fortsätta bara man på papperet ger papperslösa rätt till vård och skola. M, FP, KD och C har ansvar genom att vara del av regeringen.
Men att fokusera på vem som började löser inte dagens problem, faktum är att det är dagens regering som har genomfört hela projektet. Det skrevs redan 2009 och efter den borgerliga valvinsten 2010 har arbetet intensifierats.
Det är Moderaterna som helt ”äger” migrationspolitiken i regeringen och Moderaterna har steg för steg försämrat asylrätten.
Medan antirasiströrelsen har fokuserat på Sverigedemokraterna har Moderaterna infört en flyktingpolitik som är helt ovärdigt Sverige. Man har normaliserat en omänskligare och mer rigid flyktingpolitik.
Migrationsminister Tobias Billström har mer och mer avhumaniserat de människor som drabbas av Reva. Hans tal om flöden och volymer och det senaste utspelet om att papperslösa håller sina barn som gisslan tjänar bara ett syfte: att få allmänheten att acceptera ett Vi och Dem-tänk som möjliggöra polisrazzior i skolor, på bröllop, på barnpsykmottagningar och i kollektivtrafiken.
Revas effektivisering är framtagen ur samma modell som används inom bilindustrin, Toyotas beryktade Lean-and-mean filosofi. Där varje moment från ritbordet till färdig produkt effektiviseras in i minsta detalj. Detta, parat med det panikartade kvotfyllande New Public Managment-tänkandet, vill man nu använda vid deportationen av papperslösa.
Man har industrialiserat hanteringen av flyktingar. Vägen från asylansökan till deportering sker nu med industriell effektivitet.
Detta är en skrämmande utveckling som pågår i hela EU och påminner om den människosyn som rådde i 30-talets Tyskland.
Regeringen ger i år 40 extra miljoner för att utvisa papperslösa. Nästa år får Kriminalvården ytterligare 47 miljoner och för 2014 och 2015 sammanlagt 171 miljoner. Utvisningsbudgeten för Kriminalvårdens ”transporttjänst” kommer enligt regeringens prognos ligga på 304 miljoner för tre år.
Samtidigt har budgeten för migrationsverket skurits ner vilket innebär att handläggningstiden för varje enskilt ärende förkortas, effektiviseras. Hela processen ska gå fortare och detta innebär att rättssäkerheten sätts åt sidan.
Hade det inte varit för polisen i Stockholm och genom deras artikel i Polisens egen tidskrift Sambandet så hade vi kanske inte uppmärksammat Reva så fort som vi trots allt har gjort.
Projektet har ju funnits i Malmö i snart ett par år men protesterna emot det har inte nått ut som de borde ha gjort.
Protesterna mot Reva gäller inte bara att människor trakasseras på tunnelbanan i Stockholm, de riktar sig mot det kallsinniga förakt regeringen visar mot de mänskliga rättigheterna och asylrätten.
Det förs en omänsklig gräns och flyktingpolitik i hela EU och det finns bara en väg för Sverige att gå i den här frågan. Vi måste bli det enda EU-land som står upp för en human migrations/flyktingpolitik och sätta asylrätten före tvivelaktiga EU-direktiv.
Vi måste gemensamt kräva att Reva omedelbart skrotas och att amnesti ges till de papperslösa som idag vistas i Sverige. Därefter inför vi en migrationspolitik som är värdigt Sverige.
Avpixlat återrapporterade SVTs avslöjande om att Tvärsnytt skall sända nyhetssammanfattningar på arabiska en gång i veckan. Som vanligt beskrivs detta som ett ”hot” och en del av den pågående islamiseringen av Sverige.
Förutom att uppmärksamma sina läsare på SVT:s utveckling skriver Avpixlat att det redan skall finnas nyhetsnotiser på arabiska i lokaltidningar i Malmö och Stockholm. Avpixlat rapporterar även om att det inom kort kan komma att visas arabiskspråkiga filmer såväl som svenskspråkiga filmer textade till arabiska på en biograf. Det senare påstår Avpixlat har en positiv effekt, eftersom det, enligt dem, kommer att minska antalet besökare på befintliga biografer (!). Araber är ju sådana som, enligt avpixlat, hotar och misshandlar övriga biografgäster och som därmed skrämmer bort alla andra biobesökare.
Andra språk
Fast så ovanligt är det inte med program på andra språk. I själva verket sänder SVT nyheter och kulturinslag på finska, meänkieli och samiska språk .
Det är många av oss som med nostalgi minns från barndomen hur man tittade på ”Språka på serbokroatiska”, eller ”Språka på finska” på lördagsförmiddagen efter att ”Godmorgon Sverige” slutat. (Fast visst fanns det en del som likt Avpixlat idag påstod att språka på finska och serbokroatiska var ett tecken på ”finlandiseringen” av Sverige och ”juggarnas makt”.)
Sveriges Radio har under åtskilliga decennier haft en minoritetsspråksredaktion som sänder olika program.
Och hur ser det ut med olika språk och kulturer på filmens område? Vid besök på svenska biografer kan man få uppfattningen att majoriteten av filmerna som visas är på engelska, men textade till svenska. Månne en amerikanisering av Sverige?
Brutala britter?
Brottsförebyggande rådet och Sveriges olika polisdistrikt kan eventuellt återkomma med information om hur filmvisning på engelska lockar till sig engelskspråkiga, inte minst britter, irländare och amerikaner som kan tänkas hota och misshandla svenska biobesökare.
Sedan 1998 anordnas varje eller vartannat år en afrikansk filmfestival med filmer från hela den afrikanska kontinenten. De produceras vanligtvis på olika afrikanska språk och textas till engelska. Motargument vill varmt rekommendera filmfestivalen som pågår mellan 13-17 mars i Stockholm.
Brottsförebyggande rådet och Sveriges olika polisdistrikt kan eventuellt återkomma med information om hur filmvisning på afrikanska språk lockar bort afrikaner från vanliga biografer och om hot och misshandel minskar på alla övriga biografer.
Motargument kan avslöja att väldigt många, sannolikt majoriteten av biobesökarna under den afrikanska filmfestivalen är etniska svenskar som tar mod till sig och vågar sitta i en biosalong tillsammans med människor från Afrika för att titta på film.
Motargument kan även avslöja att den filmvisning tillsammans med klubbdans och vattenpipsrökande som förekommer under Orientfestivalen i Stockholm tycks locka åtskilliga modiga etniska svenskar att besöka och på alla sätt delta, mitt ibland många araber och många andra människor från Mellanöstern och Nordafrika.
Motargument vill varmt rekommendera alla att besöka festivalen.
Förhoppningsvis får vi ta del av Avpixlats undersökande reportage om denna eventuellt livsfarliga miljö, eventuellt visar den sig vara full av hot och misshandel.
Sedan det att den ovan nämnda teatern, biblioteket och muséet startade, saknar Brottsförebyggande rådet alltjämt kriminalstatistik som kan påvisa en eventuell minskning av eventuellt förekommande identifierade judiska gärningsmän misstänkta för att ha hotat och misshandlat besökare på Kungliga Dramaten, Kungliga biblioteket och Nationalmuseum. Oss veterligen är brottsligheten inte särskilt högre nära judiska muséet heller.
Eventuellt kan Avpixlat bringa klarhet i frågan.
Under alla omständigheter känns det viktigt att både Avpixlats läsare och övriga som är intresserade av samhällsutvecklingen, får en kompletterande bild här på Motargument.se om kulturlivet i det mångkulturella Sverige.
I dagarna går sverigedemokraten Julia Kronlid på föräldraledighet från sin riksdagsplats. I hennes plats trädde Olle Larsson in. Han representerar inte Sd, som han hoppat av från, utan Härjedalspartiet. Vi får alltså nio partier i riksdagen.
Han hoppade av Sd 2011, inte på grund av partiets rasism, utan för att de, i hans tycke, inte prioriterar landsbygden. Sen bildade han det mer lokalpatriotiska Härjedalspartiet. Men eftersom han stod på SD:s riksdagslista 2010 är det han som står näst på tur för en riksdagsplats.
Liksom Olles f.d. kollegor i Sd så har han en hel del extrema idéer som inte hör hemma i en modern demokrati som Sverige. Han vill bland annat avskaffa Sametinget och frånta samerna statusen som ursprungsbefolkning och ta bort samers rättigheter i rennäringen.
Dessutom vill han i praktiken försöka utrota varg.
Det bör noteras att Sverigedemokraterna delar Olle Larssons syn på samers rättigheter. De vill avveckla de särrättigheter samer har för sin rennäring. Men partiet är för att samer ska bevara rätten till sitt språk och ha ett eget sameting, något som Olle Larsson alltså motsatte sig.
Samiska språken är undantagna från den ståndpunkten. Vi ser en skillnad mellan samer, tornedalsfinnar och nyinvandrade minoriteter. Vi är emot ett mångkulturellt samhällssystem där staten subventionerar och uppmuntrar nyanlända invandrargrupper att stärka och bibehålla sin kultur i Sverige. Men samerna är en ursprungsbefolkning och har en okränkbar rätt. Vi tror inte att ett mångkulturellt samhälle kan fungera, men ett särkulturellt samhälle kan fungera. Ett par tre grupper som utvecklats i samma område blir inte några större problem.
SD:s inträde i riksdagen visar sig ha lite lustiga bieffekter ibland. Nu ska med andra ord SD och Härjedalspartiet tvista om vilka av samernas rättigheter som ska tas bort.
Skribenter och krönikörer på Avpixlat tävlar med varandra i lingvistiska övningar och allmänna språkliga utspel inför sina läsare. Mats Dagerlind står som klar vinnare i sina outtröttliga ansträngningar att skriva obegriplig rappakalja som det är osäkert om ens han själv begriper sig på.
Jag menar bara;
Reportaget visar hur djupt rotad den osunda radikalfeministiska diskursens marxistiska konfliktteori är i Sverige och hur mycket arbete som återstår för att etablera en könsneutral jämställdhetsdiskussion.
När man försöker använda språket på det här sättet är det nog det enklaste sättet att idiotförklara sina läsare å det grövsta, samt att placera sig själv på vinnarpiedestalen utan att ha genomgått självaste tävlingen. Dagerlind själv är den enda som (förhoppningsvis) vet vad det han skrivit betyder. Man kan inte förvänta sig av någon annan att denne ska begripa vad som står. Just genom detta faktum gör sig Dagerlind smart och läsaren till idiot. Det blir också väldigt tydligt att han vill sätta sig själv i en position som idol, där hans läsare blir hans följare, underlydande och beundrare.
Dock är det fullt möjligt att fundera över intelligensnivån, eller för den delen, hur långt läsarna på Avpixlat är villiga att gå för att hitta korrekt fakta och kunskap om i princip vad som helst. Uppenbarligen inte längre än näsan räcker, av denna kommentar att döma…
(Kommentar till ovan nämnda och citerade krönika författad av självaste Mats Dagerlind, Avpixlat)
Mats Dagerlind kan nog ha en framtid för sig som politiker. Inte bara har han blomsterspråket som fastlimmat i fingerspetsarna, han har även spöken i garderoben med skatteskulder och vad annat. Att han dessutom hittar ursäkter till i princip allt vad både Sverigedemokraterna samt Avpixlats redaktion, skribenter, krönikörer, men kanske framför allt vad läsarna, hittar på, ger stor trovärdighet till honom i somliga kretsar.
Och det är ju precis i dessa kretsar, som i övriga kretsar i samhället – både det svenska, som i vilket annat samhälle som helst; det mesta urartar gärna till att bli en så kallad pissing contest eller en klubb för inbördes beundran. När det gäller just Mats Dagerlind tror jag mer på detta med inbördes beundran. Inför sitt deltagande i Publicistklubbens debatt om näthat, skrev han följande i en krönika;
… Det skulle ju varit trevligt och psykologiskt stärkande för mig med en liten hejaklack i lokalen…
Mats Dagerlind i en krönika på Avpixlat.info, 2013-02-07
Ja. En liten hejaklack i lokalen som kunnat heja på Dagerlind och boostat hans ego i en miljö där han troligen inte kände sig varken bekväm eller välkommen, med tanke på de åsikter han uttryckte och står bakom.
Motargument vill i alla fall rekommendera Mats Dagerlind att välja sina ord till vad de är avsedda för. Inte bara stapla dem på varandra i ett försök att utmåla åsikter som han är motståndare till som härrörande från diktaturer. Eller att utmåla andras åsikter som ojämlika och konfrontatoriska. En del av läsarna på Avpixlat tror honom – hur uppenbart fel det än blir med ordbetydelser och syftningsfel ibland. Detta påvisas ytterligare av skärmdumpen av en kommentar på Dagerlinds krönika om internationella kvinnodagen, och det är inte den enda i en lång rad av oförstånd.
Allt man läser är inte sant bara för att det låter häftigt.
Om uppgiften kan bedömas som trovärdig eller ej ligger utanför ramen för denna artikel. Men det är otvivelaktigt att SD har ett flertal politiker med utländsk bakgrund och det är motiverat att studera flera av dem närmare — precis som det är att granska representanter för andra partier i det allt mer mångkulturella Sverige.
Motargument vill uppmana sina läsare att tipsa oss om SD-politiker med utländsk bakgrund, ”bra” såväl som ”dåliga”, som kan vara värda att uppmärksamma i denna artikelserie.
Först ut att presenteras är SD-politiker Elena Ykowskaya, född och uppvuxen i Ryssland.
Det finns en intervju på nätet där Ykowskaya lanserar till synes tidigare okända medicinska hypoteser. Under ett möte med SD i Lidingö hävdade hon att afghaner och afrikaner kan ha upp till ”2 000 parasiter i kroppen”.
Elena Yurkowskaya hävdar att hon ”bokstavligt” tolkar SD:s uttalade ”nolltolerans mot rasism ”.
Hon anser också att hon är ”den endapersonen i hela Sverige som har såmånga vänner från Afrika” . Hon anser sig även veta ”precis vad de klagar på och precis vad de lider av”. Hon menar att hon ”bara tänker på mina vänners hälsa”.
När Yurkowskayas uttalanden uppmärksammades av Sveriges Radio och Sveriges Television befarade hon att hon skulle komma att uteslutas ur partiet. Men hon sitter kvar.
I början av mars 2013 kan vi läsa att Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket vägrar ge äldre manliga pensionärer en medicin mot prostatacancer som gör att de kan överleva lite längre. Motiveringen är en som bara kan jämföras med nazisters motivering; ”De svaga kostar för mycket så låt oss mörda dem”.
För den här åldersgruppen av patienter tillkommer indirekta kostnader eftersom produktion minus konsumtion resulterar i ett underskott. Förlängd överlevnad för den här åldersgruppen ger därmed upphov till ökade samhällskostnader.
Detta sätter fingret på en viktig och känslig fråga. Åldersdiskriminering.
PRO och andra intresseorganisationer för äldre har länge pekat på att det förekommer åldersdiskriminering i Sverige och att det ofta motiveras ekonomiskt. Exemplet som nämndes här ovan är kanske det mest extrema på länge. Men ofta sker diskrimineringen så öppet att vi knappt tänker på det. Som när väntetiderna är längre för äldre till operationer eller för att få hörapparater än vad väntetiderna är för yngre människor. Eller då pensionärer betalar högre skatt än yrkesverksamma. Eller då äldre får svårare att få arbete, för att många företag inte vill anställa äldre medarbetare.
Det finns en till form av diskriminering som inte påtalas lika ofta men som är lika allvarlig. Det är den som drabbar yngre. I Sverige är det mest Rädda Barnen och Grön Ungdom som varit inne på frågan på sistone i Sverige.
Som Sara Thiringer från Rädda Barnens ungdomsförbund nyligen skrev:
Rädda Barnens Ungdomsförbund arbetar för att barn och unga ska tas på allvar i samhället. Men vi ser ofta exempel på när unga systematiskt nedvärderas. Unga betraktas av samhället som inkompetenta, oengagerade, okunniga och oerfarna. Den allmänna uppfattningen av ungdomar är starkt negativ, och leder till att unga tvingas möta fördomar i hemmet, i sin utbildning och på arbetsmarknaden. De som bryter mot normen – till exempel genom politisk medverkan eller egna företag – lyfts fram som duktiga trots sin ålder eller motarbetas rent av i sitt engagemang. Kommentarer i stil med ”du förstår när du blir äldre” eller ”ni ungdomar är så radikala” är vanliga så fort unga gör någonting som vanligtvis görs mest av vuxna.
Åldersmaktsordning kallar debattören det. Och visst är det ett passande ord. Det som Thiringer skrev om yngre hade kunnat sägas om hur man ofta ser på äldre i samhället. Som lite gammelmodiga, bakom flötet, hänger inte med, inkompetenta, svaga.
Äldre och yngre drabbas av fördomar mot dem som grupp. Det är diskriminering.
Åter till åldersdiskrimineringen som har med läkemedel att göra.
Tänk om man berövat judar, romer eller kvinnor att få behövliga mediciner eller dumförklarat dem som grupp, av ”ekonomiska skäl”. Samhället har inte råd med ”romer”, eller ”afrikaner”… Givetvis hade det ansetts som grov, grov rasism, eller kanske rentav nazism, av de flesta. ”Nej, du lilla jude, om du överlever blir det en förlust för samhället, du får dö”.
Det är dags att vi börjar diskutera åldersmaktsordningen i Sverige!
Och de politiker och byråkrater som ligger bakom beslutet att försöka bli av med pensionärer som har prostatacancer ska givetvis ställas till svars för det!
Nationalismen…
Motargument 