Det finns många SD-politiker och SD-anhängare som gnäller över att Sverige betalar en för hög medlemsavgift till EU – och att den ökar katastrofalt mycket och fort. De kritiserar det mesta med vårt EU-medlemskap i första hand med detta argument: det kostar för mycket.

(se första 2 minuterna av detta långa tal)

FAKTA: när Sverige förhandlade om alla detaljer i sitt EU-medlemsskap så blev överenskommelsen så att avgiften till en början skulle vara rabatterad, men att den rabatten långsamt fasas ut, till att en dag betala en full medlemsavgift, efter år 2013.

Sveriges, och alla andra medlemsländers, EU-avgift står i proportion till respektive lands ekonomi, den så kallade Bruttonationalinkomsten, BNI. Sveriges statskassa har varit en av EU:s, relativt sett, sundaste och solidaste under de senaste årens finanskris. Hos EU-upplysningen kan vi utläsa hur mycket Sverige betalar och hur mycket Sverige får tillbaka.

—

MYTEN har sett ut så här:

Det som EU-kritiker klagar över – att vår medlemsavgift ökar katastrofalt mycket och fort – det är en grov missuppfattning. Att Sverige är ett av de länder som betalar högst avgift är också en överdrift – som bland annat riksdagsledamot Kent Ekeroth har missförstått. De korrekta siffrorna, som Ekeroth dribblar med, över Sveriges del i EU:s budget kan hittas här.

Det är inte enbart privatpersoners skatter som betalar Sveriges EU-medlemsavgift. Inte heller är det bara de som betalar inkomstskatt på sin lön som betalar Sveriges EU-medlemsavgift. Kent Ekeroth räknar i videon här ovan ut att varje sysselsatt svensk betalar 700 kronor per månad per invånare.

Man bör INTE slå ut en sådan kollektiv avgift till ett genomsnitt per capita, det vill säga per invånare eller per inkomstskattebetalare. För det är så att statens totala intäkter och tillgångar och vår gemensamma statsbudget har intäkter som kommer från så många fler håll än från bara privatpersonerna. Andra som är med och delar på kostnaden är landets alla företagare som gör vinster, som har exportinkomster, banker, naturtillgångarna från gruvindustrin, elindustrin och så vidare.

Om man nu måste gnälla över något med EU, så kan man väl även gnälla på alla svenska organisationer och föreningar som inte riktigt utnyttjar alla möjligheter att söka massor av olika bidrag från EU – vilka vi faktiskt har rätt till, och något vi faktiskt har oändligt många olika möjligheter till – just tack vare vårt medlemskap i EU.