Etikettarkiv: rasism

Krönikor

Och vem fan är du?

Det har skrivits spaltmeter om ämnet strukturell rasism. Trots det är begreppet mycket omstritt. Existerar det eller är det något som folk hittat på? Vilka har isåfall hittat på det, och varför? Vad menas med strukturell rasism, egentligen?

Jag kan utgå från mig själv. Jag är inte född i Sverige och det är mycket tydligt eftersom min hud är brun. Inte på det sätt som en etnisk svensk kan vara solbränt brun. Jag är chokladbrun. Det beror på att jag är född i Indien och blev adopterad till Sverige när jag var 9 månader. Jag är uppvuxen med en förälder från Södermalm i Stockholm och en från Norrland. Deras föräldrar höll hårt på traditioner, vilket innebar en uppväxt med sill, julskinka, gravlax, grisfötter och dopp-i-grytan. Allmänt gnäll om meteorologernas okunskap var stående inslag under hela min uppväxt.

Andreas MeijerMin hud gjorde att jag blev tillsagd att hålla mig borta från skinnskallar, det var tydligen någon sorts människor som hatade mig och kunde få för sig att slå mig. Jag insåg inte då att denna varning bara gällde mig, men inte någon av mina kompisar. Jag blev alltid glad då helt okända människor sade till mig att jag var duktig på att prata, då fick jag för mig att jag var mycket bättre än mina jämnåriga kamrater. Mitt självförtroende för tal och skrift har stärkts tack vare detta, vilket är en positiv bieffekt.

Allt var dock inte bra. När jag gick i sjuan besökte jag fritidsgården. Några ”kamrater” stod vid jukeboxen. En låt — som jag och många andra just då tyckte om — blev på 20 sekunder det absolut värsta jag visste. Någon startade låten ”Push It” av Salt N Pepa. I den tjatiga refrängen ”Oh, Baby Baby, Oh Baby Baby” skrek ett gäng av dem: ”Å Neger-Meijer, Å Neger-Meijer” (jag kallades då främst för Meijer, vilket är mitt efternamn).

Jag såg mig omkring och kunde utläsa hur det förväntades någon reaktion från mig. Inte bara från de som skrek, utan från alla, inklusive personalen. När känslorna går på högvarv och allt fokuseras på att inte börja gråta så är det väldigt långt till att hitta de snabba, avväpnande kommentarerna. Jag tror att jag lyckades pressa fram ett fjantigt leende och pipa: ”Haha, skitkul”, innan jag gick ut därifrån.

Barn mobbar andra barn. Det är inte mer synd om mig för denna incident än vad det är för alla barn som mobbas idag, eller igår, eller imorgon. Det är dock ett av de starkaste minnen som jag har när det gäller egenupplevd rasism.

På gymnasiet förändrades det radikalt. Jag blev tvungen att börja fråga jämnåriga hur deras namn uttalades och stavades eftersom jag aldrig hört något liknande. Det roliga var att jag verkade kunna bli en av dem. Inte fullt ut, för de fattade ju att jag inte var en av dem, men åtminstone till viss del.

Det fanns inte längre utrymme att reta mig på grund av mitt ursprung. Individer kunde växa fram på ett helt annat sätt eftersom nästan alla var olika. I det har jag stärks. I det har jag förstått att jag är den jag är. Jag behöver inte förändra mig, det är inte jag som har fel — det är de som värderar olika människor på helt skilda sätt som har fel.

Jag har full förståelse för den nyfikna frågan om varifrån jag är. Frågan verkar vara naturlig när människor möter andra människor, kanske speciellt då man inte liknar varandra till utseendet. I många år svarade jag bara med min uppväxtort, vilket resulterade i följdfrågan: ”men var kommer du ifrån, egentligen?”. När jag blev tonåring började jag med att svara ”Indien” istället för min hemort. Det gör jag fortfarande, eftersom det är vad som alltid verkar vara väsentligast för de som frågar. Det som verkar definiera min identitet i deras ögon är mängden pigment i min hud. Och jag får fortfarande höra: ”vad duktig du är på svenska” — och aldrig vet om jag ska tacka eller vad jag ska säga.

Blickarna, attityderna och bedömningarna som jag känner att jag får av olika människor är förmodligen likadana som jag kan tänka mig att alla som har mörkare skinn tvingas att möta. Nu kan det vara så att jag bara inbillar mig, vilket de som läser detta förmodligen kommer att påpeka. Det finns dock en sak som gör mig rätt säker på min sak. Förvandlingarna… Förvandlingen som inträffar hos de jag presenterar mig för, eller hos alla som hör mig prata. Då är det som om en slöja faller, hela deras ansikten slappnar av och utstrålar ”skönt! Han kan svenska.”

Personer som har träffat mig många gånger kan någon gång råka använda en eller annan rasistisk åsikt eller uttryck — ibland även på ett sätt som verkar vara så att jag förväntas hålla med dem. Och då hörs ofta förevändningen: ”men jag menar ju inte dig, du är ju svensk”… Jo, jag vet att jag är svensk, men tack för att du kände att det behövde förtydligas…

Jag kommer inte att förklara för alla att jag faktiskt är svensk och att de inte behöver använda engelska när de ska inleda diskussion med mig. Jag har faktiskt fullföljt en del konversationer helt på engelska bara för att personen verkar vara rätt trevlig — även då jag redan hört denne tala svenska med andra.

Vissa verkar mena att det bara är att vänja sig. Jag tror inte att någon kan vänja sig vid att oftast bli betraktad som mindre värd och med dåliga kunskaper om… ”allt”. Vissa emotsätter sig felbehandling och diskriminering, dessa ses på som ”jobbiga, gapiga och gnälliga”. Det kan låta som att jag är gnällig. Jag betraktar dock inte detta som ett stort problem i mitt liv. Varför gnäller jag på detta då?

Vi formas av många olika saker. Vår familj, kultur, kön, ålder och sociala status brukar vara de vanliga påverkansfaktorerna. Vad som glöms bort är hur vi blir bemötta av andra, som kategoriserar sig själva i en annan grupp än vår.

Jag generaliserar grovt här, avsiktligt, för att göra en poäng:
Män behandlar kvinnor på ett sätt och män på ett annat, och vice versa. Personer som hör till arbetarklass behandlar varandra på ett sätt inom gruppen och personer utanför på ett annat sätt, och detta gäller personer i andra samhällsklasser. Du blir olika behandlad utifrån vilken grupp du anses tillhöra, utav den person som bemöter dig och vad den anser att den själv har för grupptillhörighet.

En person som har ett namn du inte känner igen och har en hudfärg som inte liknar din egen, kommer inom denna struktur betraktas som att hen tänker på ett annat sätt och är svår att kommunicera med. Vi bemöter människor utefter våra förutfattade meningar, eller våra fördomar baserade på eventuella tidigare möten med andra som delar yttre egenskaper med denna person som du nyss träffat.

Genom vårt bemötande så kommer vi också att bidra till att forma den människan, bit för bit, möte för möte. Förväntningarna och fördomarna som är baserade på kön, etnicitet, klass etc. kommer att påverka. Försök att inte bemöta nästa person utifrån någon norm eller dina egna fördomar. Bemöt alla på det sätt som du skulle bemöta någon du tycker om. Börja där. Sen när du bildat dig en egen uppfattning om personen så bör du kunna umgås med hen på ett sätt som du vet att den egentligen vill bli bemött.

/ Andreas Meijer, andreasmeijer.wordpress.com

Titta på en mycket bra föreläsning om att bemöta människor: Gillis Herlitz föreläsning.

Krönikor

Åtgärda hedersvåld utan rasistiska lagförslag

Hedersvåld är en komplex fråga med flertalet olika nyanser.
Det är ett av de kända samhällsproblemen där familjer ställer sig som en spärr gentemot individens egen vilja, eller rättare sagt rätten till att kunna få styra sitt eget liv. Kontroll, förföljelse, hot, misshandel, ja, till och med mord är vanliga brott i sammanhanget.

Lady Justice

Det är inte ovanligt att föräldrar kastar ut sin son på gatan efter att de fått reda på hans homosexualitet. En dotters oplanerade graviditet kan ligga till grund för misshandel i en del familjer. Vissa föräldrar är redo att till vilket pris som helst hindra att deras son eller dotter gifter sig med en person som har en annan etnisk eller religiös bakgrund. Sådana här familjer bor både på Östermalm såväl som i Rinkeby, både i Norrland och i Södermanland.

Oavsett om man konverterar till eller från kristendom, islam, judendom, är det möjligt att konvertiten mobbas, hotas och trakasseras av sin egen familj.

Faktum är att hedersvåld ibland kan leda till så kallat hedersmord. Öppen homosexualitet, oplanerad graviditet, giftermål med någon av en annan etnisk, religiös eller social bakgrund, friheten att välja livspartner eller klädstil — har under lång tid varit otillåtet i en rad länder styrda genom diktatur eller på annat sätt dominerade av grupptänkande enligt hårt styrda sociala normer.

En del människor lever fortfarande kvar i samma mentalitet. Antingen genom ett kulturellt arv från det land som de själva eller deras föräldrar kommer ifrån. I vissa fall finns den genom uppväxt som etniskt svensk med etniskt svenska föräldrar.

Hanna Gadban, som kallar sig själv muslimsk feminist och rättsaktivist, skrev i Svenska Dagbladet den 2 augusti 2013, en artikel om den så kallade hedersvåldsproblematiken. Hon visar tydligt att hon känner till problemets orsaker liksom konsekvenser (vilket många andra är medvetna om och redo att stödja). Hennes förslag för att försöka åtgärda problemet är dock nästan lika förskräckliga som hedersvåld.

Hanna Gadban generaliserar grovt om alla människor med invandrarbakgrund genom kravet att alla invandrare ska underteckna avtal som binder dem till att inte begå något brott i Sverige under tiden de söker svensk medborgarskap. Hon verkar anse – liksom Kent Ekeroth gör – att invandrare generellt är potentiella hedersmördare.

Skall serber skriva under att de inte är och kommer aldrig bli krigsförbrytare? Skall araber skriva under att de inte är och aldrig kommer att bli självmordsbombare? Med tanke på att en ökänd maffiaboss som bor i Sverige kommer från Sarajevo, kanske jag själv borde skriva ett intyg om att jag aldrig kommer vilja bli en maffiaboss i Stockholm under tiden jag väntar på besked om mitt medborgarskap.

Ungefär så ser fördomsfulla politiska förslag ut i praktiken. Man ska aldrig på förhand döma andra i en folkgrupp efter vad enstaka individer i den gruppen än må ha gjort eller kan misstänkas komma att göra i framtiden.

Den här kända generaliseringen, föraktet, och fördömande av människor känner vi väl igen från den högerextrema sidan, deras hatsajter på Internet och deras anonyma debattörer liksom hos Sverigedemokraternas riksdagsmän.

Nu ser vi detsamma från en person som betraktar sig som ”muslimsk feminist”, som trots sina kunskaper i frågor om hedersvåld är svår att se i ett seriöst arbete med problemet.

 

För att åtgärda hedersvåld krävs flera olika vägar

En utgångspunkt är kunskap och upplysning genom skolorna. Frågor gällande hedersvåld/mord bör hanteras med kraft inom den kommunala socialtjänsten. Det kan tilläggas att flera kommuner redan idag utbildar sin personal på området.

I de här frågorna möter vi ständigt samma återkommande problem: Socialens administratörer som inte kan erbjuda någon skydd, eller som inte förstår problematiken, överbelastade psykologer som saknar erfarenhet, brist på poliser som kan agera med en enklare lagstiftning om rätt till skyddad identitet. Bristen på ett effektivt skydd från sociala myndigheter och rättsväsendet kan drabba kvinnor bosatta på Gärdet såväl som i Fittja.

Lösningen ligger aldrig i att generalisera om folkgrupper, genom att döma någon på förhand eller misstänka någon som potentiell brottsling.

Ida Dzanovic

Artiklar, Myter

Rasism mot finländare och finnar

Rasism har tagit sig många olika former. I vissa fall har rasismen faktiskt minskat och nästan helt försvunnit. Att belysa den rasism som funnits är därför något enormt viktigt. Vad kan vi lära av rasism som försvunnit? Ett exempel på detta är rasismen mot finnar i Sverige, som minskat mer och mer de senaste decennierna.

Resurrection
Untitled blue / Foter / CC BY

Jag har en vän som fick höra i en debatt att han inte visste något om vad rasism var, han var ju vit!

När han kom till Sverige hamnade han i en liten bruksort och blev betraktad både som ett lat arbetsskyggt fyllo och en invandrare som tog svenskarnas jobb. Det skämtades om att kvinorna borde se upp för de där råbarkade fyllona med sina knivar. Han var ung (runt 18) och blev slagen för sin dåliga svenska och fick sämre lägenhet för att han var ”invandrare”.

Han har fått en kniv tryckt mot strupen och en ”svensk” skrek ”åk hem till Suomiland”. En svensk som anklagat honom för att vara en typisk finne som slåss med kniv, för övrigt. (ironin!) Nej, han kan väl inte veta vad rasism är!

Fram till 70-talet var rasismen mot finnar stor i Sverige. Barn och vuxna kallades för finnjävlar, de fick ofta utstå mobbning på arbetsplatser och skola, de tvingades ofta ta jobben som hade lägre lön (skitjobben).

Det gick vandringssägner om finnar. De där finnarna både stal, var opålitliga, ljög och söp som borstbindare. Det var inga man kunde lita på. Dessutom var de dumma. Givetvis berättades vandringssägner om ”bastun i garderoben” eller i ”köket” i hyreslägenheten där familjen som bodde på våningen nedanför märkte att nåt var fel när tapeterna trillade av. Klassisk rasism, med andra ord.

Och de ”roliga historierna”. Få över 40 kan ha undgått att höra dem. På rasterna i min skola i Stockholm ekade korridorerna av skratt då historierna om typiska ”finnar”, som alltid hette Pekka, berättades. T.es den om att en ”Pekka” aldrig tar av sig skidorna eller kläderna innan de sätter på sin fruga.

Varför lutar alla dansbanor i Finland? Jo för att blodet lättare ska rinna av…
När finnar pratar om vin och frukt, pratar de om brännvin och gurka

Är okunskapen så stor att vi glömt denna rasism idag?

Varför bör vi studera denna form av rasism? Jo av två anledningar.

Först och främst för att av någon anledning har strukturella diskrimineringar och hatbrott mot skåningar och finnar minskat kraftigt i Sverige. Vi vore urbota KORKADE om inte vi noga studerar detta och tar reda på HUR detta kunde ske. Det inger ju visst hopp. Om vi kunnat minska rasism mot skåningar och finnar kan vi väl minska ALL rasism, eller hur?

Men även för att knäcka de myter som vissa sprider om att ”vita inte förstår vad rasism och fördomar är”. Att dela upp världen i goda och onda, att generaliserande påstå att alla vita är rasister är att göra liknande misstag som många rasister gör. Rasister påstår att det finns strukturellt förtryck och de inbillar sig att MAKTEN styrs av muslimer, judar eller liknande. Antisemiter anser att judar styr världen till exempel. Att då vända på detta och säga att de vita som är rasister pga strukturell makt är att göra samma misstag. Att påstå att ”muslimer är rasister” är faktiskt lika rasistiskt som att påstå att ”vita är rasister”. Man missar nyanserna.

När man påstår att en vit inte kan veta vad förtryck och rasism är glömmer man att folk med funktionsnedsättningar, skåningar, finnar, judar, norrlänningar, samer, katoliker och andra genom åren drabbats av rasism.

Vi vinner enormt mycket på att bekämpa och studera alla former av rasism. Att varhelst man använder negativa generaliseringar om en grupp, oavsett vilken grupp och oavsett vilken elak stereotyp, så bör vi protestera. Jag är inte ute efter att relativisera eller försöka förringa någon form av rasism, utan visa att fördomar är något som är vanligare än vi kan tro. Finnar var 60-talets ”muslimer” i vardagsrasisternas ögon, de som man hånade och skrattade åt.

Och det är förbannat okänsligt och intolerant att peka finger och säga ”du vet fan inte vad rasism är” till individer eller grupper som försöker förklara att även de utsatts för rasism!

Artiklar

I Srebrenicas fotspår

I Srebrenicas fotspår…

OBS: Vi vill varna känsliga tittare för att filmerna som länkats kan vara svåra att se! 

Att gå i Srebrenicaoffrens fotspår är svårt för en människa med omtanke och medmänsklighet. Varje steg kan kännas som ett tungt ansvar då man till varje pris vill gå respektfullt och försiktigt med känsla att inte störa fridfulla mammors söner, män och pojkar som valdes ut till avrättning inför omvärldens TV-kameror.

Allt detta har skett då FN bevakade området. FN:s holländska 3:e bataljon tog bland annat emot brännvin från den kända krigsförbrytaren Ratko Mladic för att senare festa hela natten i närheten av platsen för massavrättningar som pågick i timmar.

Srebrenica_begravningAtt gå i Srebrenicas fotspår är väldigt smärtsamt och ansvarsfullt men många har valt den tuffa vägen för att minnas och att uppmana andra att tänka på hatretorikens konsekvenser, som en rad mäniskorättsorganisationer världen över och naturligtvis i Bosnien.

På hemmaplan har vi Expo som utmärker sig med enorma kunskaper och förståelse för det som har hänt och tydliga varningar om hatretorikens konsekvenser. Högerextremism och nationalism som bakgrunden till genocid och den etniska rensningen i Bosnien.

Alex Bengtsson (Expo) om Sverigedemokraterna: ”Blodet från de små vägarna i utkanterna av Srebrenica syns i ett riksdagspartis ungdomsförbunds retorik och högfärdigt formulerade visioner.”

Varje steg man tar i minnesstund för Srebrenicas offer är heligt och lämnar bakom sig bestämda spår som vittne till den tid då människor valdes ut till avrättningar, skyldiga för sina namn och ursprung, skyldiga för allt som deras förfäder var och varje promille av det onda och smutsiga som påstås har funnits i deras gener.

Som en del av ett folk som hotades med utrotning delar jag den känslan med många som upplever att vi började vakna ur ett kollektivt trauma för att berätta och vittna om ca 2 miljoner flyktingar. Att berätta om en kedja av koncentrationsläger, massavrättningar, våldtäkter, uppbrända hus och städer.

Innan dess, så var vi helt tysta.

I cirka 20 år har vi funnits världen över och jakten efter nya utbildningar, arbete, familjeplikter och nya språkkunskaper kändes ibland som en möjlighet att glömma bort, att övervinna rädsla, chansen att vända om, att kämpa och gå vidare. För inte så länge sedan har vi med Jasenko Selimovic i spetsen tackat Sverige för att vi fick stanna här.

Det största folkmordet i Europa sedan andra världskriget började i Srebrenica den 11 juli 1995.

Det är cirka 10 000 personer som saknas efter avrättningarna.
8 327 personer har hittats i massgravar. 6 139 personer har hittills identifierats av internationell folkmordsbrottsutredning och kommission med hjälp av DNA-test.
Idag, 18 år efter folkmordet i Srebrenica, är det begravning av 409 män och bland dem 44 pojkar mellan 11 till 17 år gamla. 

Srebrenicas yngsta offer är en liten flicka, ett spädbarn som ingen har hunnit ge ett namn.

Tragedin är inte över då man ständigt, under ca 20 år river upp såret, gräver upp nya massgravar i hela landet. Tragedin är inte över då många krigsförbrytare är på fri fot. Många av de största krigsförbrytarna har inte dömts i Haagtribunalen. Tragedin är inte över då extremnationalister i Forna Jugoslavien förnekar folkmordet i Bosnien.

Tragedin är inte över då man dagligen möter en hatfull retorik i Sverige som påminner om det vi en gång hörde innan man satte i gång med en rad folkmordsbrott i landet vi lämnade bakom oss. Man hör dagligen om muslimernas ondska, muslimer som fara för ett samhälle, muslimer som ett hot, muslimer som inte bör finnas i samhället, muslimer som man måste försvaras från, muslimer och deras religion som t.o.m. riskerar att erövra och utrota Europas länder.

Ironiskt nog att liknande saker skrevs till just mig:

Ingrid_islam_folkmord

Skrämmande och ironiskt nog är den rad av folkmordsbrott i Bosnien, varav det största skett i Srebrenica, enbart en del av hela den komplexa antimuslimska processen i Europa. Vi är alla pusselbitar av den här processen.

/Ida Dzanovic

Recensioner

Glöm inte historien!

Sverigedemokraternas historia och nutida ideologi har granskats och beskrivs grundligt i boken ”Ut ur skuggan – En kritisk granskning av Sverigedemokraterna”, skriven 2010 av Mikael Ekman och Daniel Poohl från tidsskriften Expo.

I bokens förord talar Ekman och Poohl om att kopplingarna till den nazistiska rörelsen varit mer omfattande än förväntat. Författarna poängterar även att Sverigedemokraterna (SD) inte kan förstås utan att partiet sätts in i sitt rätta sammanhang:

Historien om dess framväxt är lika mycket en berättelse om hela det svenska flyktingmotståndet, om hur extremnationalister, nazister, fascister och populister trätt fram som försvarare av `svenskheten´.

bild 2Därför börjar de från början med att beskriva organisationen Bevara Sverige Svenskt (BSS) som senare skulle bli grundare av SD. BSS hade sitt första möte 1982. I den första styrelsen fanns personer med bakgrund i grupper som Nysvenska rörelsen och Sveriges nationella förbund – organisationer som funnits sedan innan 2:a världskriget och sedan fungerat som förvaltare av 1930- och 40-talens fascism.

För att verkligen förstå vilka BSS anhängare bestod av citerar jag här Niels Mandell, tidigare aktiv inom BSS och senare en av Sverigedemokraternas kärnaktivister:

Jag tröttnade på skrikandet och Hollywoodnazismen. Man levde ju inte upp till sina principer. Att efterapa Tredje riket är helt omöjligt, men det tar tid att upptäcka det.
SD bildades år 1988 av BSS-anhängarna efter att de 1986-1988 skapat och drivit det misslyckades projektet Sverigepartiet (tillsammans med Framstegspartiets Stockholmsavdelning).

Under partiets tidigare år drevs en kampanj, med talesmannen Anders Klarström, tidigare aktiv i det nazistiska Nordiska Rikspartiet, i spetsen. Kampanjen gick ut på att skicka ut brev till alla kommuner i Sverige där det uppmanades att inte ta emot flyktingar. I maj 1990 genomfördes ett brandattentat mot en av de byggnader som var tilltänkt att bli flyktingboende.

Presstalesmannen Ola Sundberg gjorde dessutom ett uttalande i Östgöta Correspondenten:

Det är onaturligt och osvenskt med främmande barn på svenska dagis. Jag vill inte använda ordet ras, men det ser äckligt ut när man ser två vita föräldrar med en indisk unge mellan sig.

1995 avgick Anders Klarström och partiet gjorde sina första försök till seriositet med den nyvalda ordföranden Mikael Jansson. De nazistiska symbolerna flyttades från offentligheten till hemmafester. På en bild i ovan nämnda bok ses en person med hakkorsarmbindel som gör Hitlerhälsning medan medlemmar i SD:s dåvarande partistyrelse sitter och dricker öl.

Under 2001 lanserades Nationaldemokraterna. SD var därmed inte längre den yttersta gränsen mot vit makt-rörelsen och kunde med större trovärdighet påstå att de gjort upp med sin historia.

Jimmie Åkesson valdes till ny ordförande 2005. Så sent som i valet 2010 kandiderade ett 50-tal personer med nazistisk eller rasistisk koppling.

/ Andrea Daleflod
Köp boken här: Ut ur skuggan – En kritisk granskning av Sverigedemokraterna

Artiklar

Ingrid Carlqvist blir intervjuad av ”tung” media!?

Gästinlägg av Slutpixlat.

Ja så har Dispatch Internationals frontfigur och chefredaktör Ingrid Carlqvist äntligen fått sin länge efterlängtade intervju med en av Sveriges riktigt tunga medier.

Komedi ingrid2liten

Tobbes Medieblogg!?
Och på Tobbes Medieblogg så broderar Carlqvist verkligen ut sina tankar på ett så för henne charmant och välartikulerat sätt som enbart hon som journalist i Pulitzerprisklass klarar av.
På frågan, ”Dispatch International har nu utkommit i nästan ett år. Hur har vägen varit från start fram till i dag?” svarar Ingrid Carlqvist bland annat följande.
”Jag har varit journalist i hela mitt vuxna liv, men jag kände ganska snart att jag tog det här med journalistik på större allvar än många av mina kolleger och chefer.”
Att Ingrid Carlqvist tar sin journalistik på största allvar är råder det ju ingen tvekan om. Till och med på så stort allvar att hon fick sparken som chefredaktör på Villaliv.
”Jag vill förändra världen och jag har alltid sagt att det gör man mycket snabbare vid tangentbordet än vid voteringsknappen i riksdagen.”
Att Carlqvist är snabb vid tangentbordet kan väl alla som följt hennes evighetstwittrande hålla med om. Men nu är ju det inte så svårt att vara snabb vid tangentbordet när en och samma mening hela tiden upprepas. ”Islam är det största hotet mot västvärlden.”
”Tyvärr har svensk journalistik sjunkit ner i ett avgrundsdjupt hål.”
Nej Ingrid! Svenska journalister har inte sjunkit ner i ett avgrundsdjupt hål. Enbart en ”journalist” i Sverige har sjunkit ner i ett av hat och rasism avgrundsdjupt hål. Och vi behöver väl inte tala om vem!
”Sanningen är, som jag ser den, att läsarna inte längre vill bli förda bakom ljuset. De vill inte betala för tidningarnas förljugna nyheter och de vill inte ens ha dem gratis.”
Vi vet Ingrid. Inte ens Sverigedemokraterna verkar vilja ha Dispatch International gratis. Inte ens de vill bli förda bakom ljuset eller läsa om de förljugna ”nyheterna” som skrives i denna blaska. De har ju Avpixlat o Exponerat som står för ”sanningarna” istället.
På frågan, ”Hur finansierar ni tidningen?” svarar Carlqvist följande:
”Det är en affärshemlighet! Vårt mål är att överleva på prenumerationsavgifter, men det går inte ännu. Och annonser är inte att tänka på – vem skulle våga annonsera hos oss? Men vi har en del vänner som hjälper oss med donationer då och då, och dessutom skriver många gratis för oss. Det gör de för att de tycker att Dispatch International är det viktigaste som hänt på den svenska tidningsmarknaden på många år och de vill vara med och hjälpa oss tills vi kan stå på egna ben.”
En affärshemlighet!? Saken är väl den att Dispatch International i stort sätt saknar finansiärer. Och Ingrid har naturligtvis rätt när hon säger att ingen vågar annonsera i tidningen. Eller rättare sagt, det är väl inget företag med självaktning som vill annonsera i en islamofobisk hat och rasistsajt. Och målet att försöka överleva på prenumerationsavgifter är väl dödsdömt då endast ett fåtal kan tänkas prenumerera på en sådan blaska som Dispatch International är. Inte ens Ingrid Carlqvists försök att sälja så kallade ”Honest Press Certificate” för 250 euro lär nå någon framgång.
”Man kan köpa ett för 250 euro och sätta upp på väggen och visa sina barnbarn att man var en av de första som trodde på den här nya hederliga pressen.”
Öhum!? Nya hederliga pressen!? Sätta upp på väggen för att visa sina barnbarn!? Njae… Sätter hellre upp ett löp från någon kvällstidning där det står att Dispatch International lagts ned och förklarar för mina barnbarn att så går det när någon försöker driva en tidning baserad på hat och lögner.
På frågan, ”Hur skulle du beskriva tidningens innehåll och syfte?” svarade Ingrid så här ”ortodoxt.”
”Låt mig citera från vår programförklaring: ”Det vi brukar kalla ”mainstream-medierna” har försämrats så till den grad att de nu utgör ett hot mot liv, frihet och strävan efter lycka.”
Utgör ett hot mot liv, frihet och strävan efter lycka!? Alltså Ingrid Carlqvist, sen när utgjorde Aftonbladet, SvD, DN, Expressen, Dagen, Arbetarbladet med mera, ett hot mot livet o friheten? Nej hotet mot livet och friheten står ju Dispatch International för som i sina artiklar ensidigt gett sig ut på ett korståg mot islam och dess utövare muslimerna. Carlqvist uppmanar och uppmuntrar ju snarare via sina åsikter och artiklar till hets mot folkgrupp där hennes utfall kan leda till att någon går på hennes lögner och tar saken i egna händer med ödesdigra konsekvenser som följd.
Och vi vet ju alla vad Ingrid Carlqvists strävan efter lycka är. Att försöka visa att hon är den enda ”journalisten” som är hederlig och sanningssägande. Något som hon naturligtvis aldrig lär kunna uppnå.
”Att påstå att vår kritik av islam är liktydigt med hets mot muslimer är lika dumt som att säga att man inte får kritisera andra totalitära ideologier.”
Ingrid det är inte kritik du kommer med. Det är hat! Vilket du förövrigt själv både skrivit och sagt vid ett flertal tillfällen. ”Jag hatar Islam!” Och därmed så inkluderar du alla de som tror på religionen islam, muslimerna i ditt hat. Och det om något, är dumt!
”Men Dispatch International granskar också många andra heliga kor: feminismen, klimatbluffen, mediernas förljugenhet och så vidare. Och vi är mycket stolta över att vi har namnkunniga korrespondenter som Diana West i Washington och Douglas Murray i London som med sina skarpa ögon och orädda sinnen skriver om just det som människor behöver veta för att förstå den märkliga tid vi lever i.”
Heliga kor och mediernas förljugenhet!?
Nu har nog konspirationsteorierna råmat en gång för mycket i Carlqvists öra. Sen förstår vi att Ingrid Carlqvist också mycket uppskattar Diana West och Douglas Murray. De står bägge ute på den extremhögra sidan politiskt och är islamofober av första klass. Lika barn leka bäst. Förstår att Ingrid Carlqvist är stolt över detta. Sen är det nog enbart Carlqvist som lever i en märklig tid. Medeltiden!
På frågan, ”Slutligen, hur ser framtidsplanerna ut?” så gav återigen Carlqvist ett par kängor till övriga media.
”Det första delmålet är att komma upp i 1500 prenumeranter så att vi kan söka presstöd. Vi fattas ett par hundra, men det är verkligen svårt att nå ut till alla dem som borde vara intresserade av en prenumeration – inte minst efter att övriga medier har demoniserat oss som ‘rasistiska islamofober långt ute på högerkanten’ ”.
Demoniserat!? Om nu Ingrid tycker att övriga medier demoniserar Dispatch International så vet vi inte vad man ska kalla Dispatch Internationals och Carlqvists eget agerande mot media för. Överdemoniserande lögn passa väl bra. För hur det än är, och hur än Ingrid Carlqvist gör allt för att förneka det, så är Dispatch International en rasistisk och islamofobisk blaska ute på yttersta högerkanten.
”Ju fler vi blir som offentligt vågar ifrågasätta den extrema situationen i Sverige, där politiker och press gör gemensam sak för att hålla allmänheten oinformerad om det som händer, desto snabbare kommer debatten att förändras.”
Extrema situationen i Sverige!? Hålla allmänheten oinformerad!?
Konspirationsteorierna flödar i vanlig ordning likt en översvämmad ankdamm när Ingrid får hålla på. Vill hon ha monopol på att informera allmänheten om sina ”sanningar” tro? Ja då är hon inte mycket bättre än det hon anklagar övriga medier för att vara. Logiskt så det förslår.
”Vi är några väldigt dedikerade människor som gör Dispatch International och vi jobbar i princip dygnet runt (flera av oss oavlönat) för att kunna förverkliga vår dröm om en hederlig tidning som lever efter devisen: Publish and be damned! ”
Hederlig tidning!?
Tillåt oss småle. Det enda hederliga som kommer från Dispatch International och Ingrid Carlqvist är hennes konsekventa agerande och ständiga påhopp på religionen islam och dess utövare muslimerna. Carlqvist är hederlig nog att stå för sina islamofoba och rasistiska påhopp. Det hymlar hon inte med i alla fall.
Raffina Wall för Slutpixlat
Artiklar, Myter

Det kom ett mail…

Ibland får vi mail, här på Motargument.se. Ibland är det trevliga mail, ibland är de mindre trevliga. Häromdagen kom det ett sånt där som var mindre trevligt.

mail_in

Det handlade givetvis om våra icke-existerande kommentarsfält, samt yttrandefriheten. Igen. Det är vare sig första eller sista gången. Man blir onekligen smått trött på oförmågan att läsa och förstå och ta till sig det som står. På Motargument.se står det klart och tydligt att vi använder vår facebookgrupp för kommentarer och diskussioner om våra artiklar.

Hur svårt kan det vara?

Vidare kritiseras Motargument.se för att vara en sajt som motarbetar yttrandefriheten.

Igen — hur jävla svårt kan det vara att läsa på lite om hur yttrandefriheten fungerar? Här på Motargument har vi publicerat minst två informativa texter som behandlar yttrandefriheten (länkar finns längst ner i texten). Att inte ha kommentarsfält på Motargument.se handlar inte om att motarbeta yttrandefriheten. Det har vi nämligen inte befogenhet att göra. Att utöva censur är det endast staten som kan göra, och det görs endast i extrema fall. Vi är inte heller en kriminell grupp som skrämmer meningsmotståndare till tystnad. Det är bara att se till sajterna Avpixlat, Fria tider — med många fler — att så inte är fallet. Dessa sajter existerar och modererar dessutom sina kommentarsfält mycket hårt från meningsskiljaktigheter.

Men eftersom jag är en rätt snäll och trevlig människa så författade jag ett trevligt svar. Tyvärr verkade personen som skrev till oss inte ens vilja ha ett svar, så efter att ha försökt två gånger och bara fått mitt svar återsänt från hotmails postmaster, gav jag upp.

mail_in_svar

Vem är det som motarbetar yttrandefriheten, kan man undra!?

—

Läs mer om yttrandefriheten

Praktika om yttrandefriheten
Om detta med censur

Om kommentarsfältsdemokrati

Artiklar, Myter

Myt: "Rasistskämt" är harmlösa

Det har väl hänt den bäste. Att sprida vidare något ”roligt”, även om det skulle kunna vara lite smårasistiskt? Inte för att man egentligen tror att det finns någon sanning i det (eller kanske lite, men kanske inte alla…), utan bara för att det kan ge ett gott skratt. Men vad är det du säger med din delning av dessa skämt/texter?

N1Ska vi ta och granska ett par ”skämt” och vad de innebär?

”Vad får man om man korsar en neger och en zigenare?
— Världens lataste tjuv.”

De fördomar som späs på (och är vad som är menat att göra ”skämtet” roligt) är stereotyperna om att afrikaner är lata och att zigenare är tjuvar. Hade inte dessa generaliseringar (en fördom som existerar för hela gruppen) funnits — och spätts på, så hade det inte funnits någon ”humor” i skämtet.

”Hur får man en neger att svälta ihjäl?
— Man gömmer bidraget under tvålen…”

Även här finns två föreställningar som späs på, nämligen att alla (generalisering) afrikaner lever på bidrag och att de inte tvättar sig.

”Vad är det för skillnad på en jude och en pizza?
— Pizzan skriker inte när man stoppar in den i ugnen.”

I detta ”skämt” är det förintelsen som görs till mindre viktig (bagatelliseras) genom att skämtaren jämför judar (alla som tillskriver sig den judiska tron) med pizzor. Där skillnaden endast märks när juden dödas genom att stoppas in i en ugn.

Jag väljer att inte länka till just den sida jag hittade detta på, men internet är nedlusat med liknande ”skämt” och lustigheter.

De som skriver dessa skämt är antagligen (om ni inte förstått det vid det här laget) väldigt rasistiska och/eller omogna. De personer som sedan delar dessa skämt vidare tillhör förmodligen inte den grupp som det skämtats om. Vanligtvis skickas inte heller den här typen av skämt till alla — utan bara bland de som inte inser att det kan vara rasistiskt, eller de som avsiktligt tror att de vinner på att förlöjliga eller kränka vissa människor. Sådana här kränkande texter sprids alltid mellan människor som tillhör en annan etnicitet än den det skämtas om, den lilla minoritet som verkar uppskatta ”det roliga” i att kränka hela folkgrupper.

Människor har under mycket lång tid gjort på detta sätt, för att få ”dem” (”de andra”) att verka som mindre värda människor, eller till och med djur. Slavhandel och förtryck är svårt att genomföra om de som utnyttjas eller förtrycks har samma värde som förtryckarna. Att skämta om ”de andra” är ett välbeprövat sätt att förminska andra människor för att kunna behandla dem respektlöst. Det är en del av maktmissbruket och en grundpelare i att kunna rättfärdiga ett maktmissbruk (de är mindre värda än vi, så vi kan behandla dem som vi vill).

Varje gång du, eller någon du känner, delar/berättar/sms:ar liknande saker så kan du försöka utläsa (som i exemplen över) vad det är som egentligen sägs, om vilka det sägs och vem det är som kan tänkas säga det? När skämten baseras på etnicitet så är det vanlig, okomplicerad rasism som ligger bakom, tro inget annat. Det finns inget genetiskt som gör afrikaner lata, zigenare till tjuvar, judar snåla etc. Det är påhitt och föreställningar som har skapats av andra människor, för att kunna ta eller upprätthålla makten över dessa — utan att riskera att få dåligt samvete… De andra är ju lite sämre än vad vi (den grupp just du och jag) tillhör.

Fler texter och åsikter från Andreas Meijer finns på hans blogg

Krönikor

Rasism är kort och bra

Jag blir ibland påmind av personer som anser jag använder begreppet rasism på ett slarvigt sätt, eller påstår jag gör det ”på helt fel vis”. Deras argument är ibland: ”Det finns inga raser, muslim är ingen ras, och därför kan det inte existera någon rasism”. Men då jag oftast använder Twitter för min opinionsspridning, och det där finns en maxgräns på 140 tecken per inlägg, så har jag numer slutat att försöka förklara mig för dessa ”kritiker”.

compartiendo las escriturasMen det verkar som om att många andra, som ämnar skriva kortfattat och lättläst om samhällsfrågor, politik och främlingsfientlighet på internet, verkar föredra att använda ordet rasism. Jag har läst eller deltagit i många varierande diskussioner med många andra ickerasister och antirasister, likväl som med många personer som gett uttryck för en eller annan variant av rasistisk åsikt. Jag har här påbörjat en lite ofullständig lista av olika vanliga begrepp, som många andra verkar hålla med om att de ingår till att beskriva rasism:

Främlingsfientlighet, xenofobi, hets mot folkgrupp, kulturrasism/kulturell rasism, homofobi, islamofobi, antisemitism, grovt kränkande diskriminerande beteende eller hatbrott emot en individ enbart p.g.a. att gärningspersonen anser att den drabbade hör till en grupp som t.ex. äldre, funktionsnedsatta, religiösa, ateister, homosexuella etc.

Inser du varför jag tycker att ett så kort och bra ord som rasism känns smidigast och tydligast att använda för att beskriva ett eller flera av ovan nämnda företeelser?

Det absolut viktigaste är att en skolboksdefinition av rasist betyder att det är en person som tror på vanföreställningar som:

  • att mänskligheten påstås kunna delas in i olika ”raser”
  • att det skulle existera signifikanta skillnader människor emellan utifrån deras ”rastillhörighet” eller påståenden om deras så kallade ”essens” eller ”kultur”.

I den ideologiska irrläran förekommer:

  • hat mot individer, önskan att diskriminera, enbart på grund utav att de anses höra till en annan ”ras”, en etnisk, kulturell, religiös eller nationell grupp.
  • hat mot en individ eller önskan att diskriminera personer på grund utav att den delar en eller flera egenskaper eller karaktärsdrag som anses ”höra till” stereotypbilden av en viss grupp.

Att det finns ett begrepp som rasism bekräftar INTE att det skulle existera olika ”raser”, bekräftar INTE något om de utpekade, hatade, diskriminerade personerna.
Alla nu levande människor hör till underarten Homo sapiens sapiens.

Rasism betyder alltså trosuppfattning om att olika människor är olika mycket värda. Vissa personer verkar försöka töja på vetenskap och lagens gränser i sina försök att propagera för och försöka hjärntvätta andra in i den för samhället svårt skadliga ideologin: Rasism.

www.ne.se/rasism
wikipedia.org/wiki/Rasism
FN:s konvention om avskaffande av rasdiskriminering
Sveriges ratificering av FN-konventionen mot rasdiskriminering

Artiklar, Krönikor

Till Dig, Jimmie Åkesson

Till Dig, Jimmie Åkesson.

Jag skriver till Dig. Och det känns helt naturligt då jag har mött liknande röst med samma retorik tidigare i mitt liv.
Jag överlevde den retoriken på den tiden som Du var 13 år gammal Jimmie. Blek, stum och tyst passerade jag bredvid General Kukanjacs armé, som samlade in vapen åt Ratko Mladic, som senare fick attackera Srebrenica under 1990-talets krig i Bosnien. Med mycket tur lyckades jag dra mig ur kriget helt oskadad. Jag är för stor och stolt för att kalla mig för offer och jag är för liten för att kalla mig för hjälte. Ändå passerade jag bredvid de som talade om att ”muslimer har många barn”, ”muslimer är för många”, ”muslimer vill ta över och förvandla landet till Sharia”. Och på slutet, då man dödade så många, för att hindra att de blev ”för många” så sa Ratko Mladic ”Det var inte människor. Det var muslimer!” (1*) Där hörde jag röster med Din retorik om islam och muslimer som det största hotet och jag visste inte då att jag senare skulle få höra Din röst. Allt detta i ett land som varit sekulärt i ca 100 år. Allt detta mot s.k. världens mest sekulära och liberala muslimer.

Landscape - Green View, Halla

Idag, 20 år efter folkmordet ”på muslimer som ville ha Sharia i Europa”, gräver man upp människor från massgravar för att begrava dem igen under monument med deras namn och åldern i ett suveränt, sekulärt och demokratiskt land, bara 1,5 timme med flyget från Stockholm, Jimmie!

Skillnaden är att Du sitter idag i Sveriges riksdag, andra som talade som Du sitter i Haagtribunalen inför rätta för brott emot mänskligheten, som konsekvens av exakt samma retorik, som Du och Dina anhängare håller på med idag.

Jag skriver till Dig, Jimmie Åkesson, som en människa, född i din tid, en människa som stod i kö där döden delades ut enbart för det man anses vara — dömd att utrotas för ”en bättre värld”. Men år 2010 så bjöd ditt parti in Robert Spencer, mannen som förnekar att folkmord överhuvudtaget har skett. (2*) Folkmord är inte folkmord, siffror är fejkade och det var människor som dödade sig själva… Jag kände mig då som en levande begravd, Jimmie. Det finns saker som är värre än döden: Att leva som en död.

Jag skriver till Dig, Jimmie, för att jag hörde Din röst 20 år innan alla andra i mitt nya land, Sverige. Jag vet hur vägen ser ut som Du banar in på med Din retorik. Jag vet hur det ser ut att följa den vägen. Jag kan alla vägskyltar utantill. Ändå, väljer Du den vägen med förslag på kartläggning av människor, klisterlappar som markerar dem som ”ett hot” och ”fara för samhället”. Det här samhället är Ditt och inte mitt. Det här samhället försöker du skydda från mig och människor som jag. Så står det på Dina vägskyltar.

Jag skriver till Dig, Jimmie, för att Du ger mig en ny chans…
Tidigare, så kunde jag inte kämpa för mitt land då jag var väldigt ung och totalt omedveten om det som hände… Idag, är det annorlunda. Jag kan, jag vet och jag verkligen vill krama mitt älskade land varje gång jag hör Din röst. Det är en obligation, självklarhet, ett måste, en plikt. Det är Mitt Land, Jimmie! Och jag överlämnar inte det här landet till ett eko av Dina ord — som den då svaga, frustrerade och okunniga person som jag en gång var i ett annat land. Att jag betalade dyrt för min rädsla, har gjort min styrka dubbelt så stor.

Winterlandschaft in Umea

Jag är stolt och glad att jag denna gång befinner mig bland människor som ser, vet, kan, vill och förstår rätt skyltar och varningar på den väg som Du banar med Din röst. Helt spontant, utan någon politisk ledning eller ideologi, så känns det som att vi plötsligt, över en natt blev: ”vi alla”! Det är något som är så fantastiskt med mitt underbara Snöflingornas land (så kallar jag Mitt Sverige).

Vare sig Du vill det eller inte så tar jag över, precis som Du anklagar mig att jag ville.
Säg till Dina partikamrater att detta är ingen hemlig agenda, utan ett helt öppet brev — en kvinna, muslim, invandrare vill ta över för att hon fick nog! Ingen konspiration alls — jag vill ta över, Jimmie, för att jag vägrar att ytterligare en gång förlora Mitt Eget Land! Gör vad du vill: Samla till krismöte, kalla mig för ett hot, döm mig till utrotning igen eller skicka mig till koncentrationsläger ytterligare en gång med samma ord som förut, men jag ska leva igen och kämpa — och ta över! Jag är stolt att så många människor i det här underbara landet vill det samma som jag — att ta över för att minimera Ditt utrymme.

Och jag ska vinna, Jimmie, för att jag väljer att stå med alla demokratiska röster, antirasister, feminister, anti-islamister, anti-nazister — för en liberal och globaliserad värld där det finns plats för alla, t.o.m. för Dig. Jag valde alltså att stå med ”oss alla” … som vill ta över. Vi har blivit ”vi alla” mot ”dem” som talar med samma röst som Du. ”Vi alla” är solidariska, kärleksfulla mot varandra, omtänksamma, ”vi alla” har blivit en folkrörelse mot ”dem” som försöker fuska med statistik, drar runt onyktra på stan med järnrör och kartlägger människor efter deras ursprung, etnicitet och religionstillhörighet. Märker Du inte, Jimmie: Det har vänts om! Du kallade mig för ”dem” och nu har Du själv blivit det, någon som tillhör ”dem”. Hur känns det? Jag tillhör ”vi alla” och Du är kvar på minoritetens sida – ”dem andra”.

Hej då Jimmie! Selam alleykom, Jimmie الى اللقاء جمي وكاسون! Shalom להתראות גימי אוקסון! Maaca salaama! Mirupafshim Jimmie! 再見 Pozdrav Jimi Okeson! Dovidjenja! Ciao! دخداى په امان Dja Devlesa Jimmie! 明朝会 Adiós, Jimmie Åkesson! خدا حافظ Auff Widerzain! до свидания! På gensyn..! Näkemiin! Arrivederci..! Γεια σας! … och sist men inte minst — Mána dearvan Jimmie!

Guds välsignelse över ”oss alla” och ”dem andra” som Du tillhör Jimmie!

Källa 1*
Källa 2*

/ Ida Dzanovic