Gästinlägg av Slutpixlat.
Ja så har Dispatch Internationals frontfigur och chefredaktör Ingrid Carlqvist äntligen fått sin länge efterlängtade intervju med en av Sveriges riktigt tunga medier.
Gästinlägg av Slutpixlat.
Ja så har Dispatch Internationals frontfigur och chefredaktör Ingrid Carlqvist äntligen fått sin länge efterlängtade intervju med en av Sveriges riktigt tunga medier.
Ibland får vi mail, här på Motargument.se. Ibland är det trevliga mail, ibland är de mindre trevliga. Häromdagen kom det ett sånt där som var mindre trevligt.

Det handlade givetvis om våra icke-existerande kommentarsfält, samt yttrandefriheten. Igen. Det är vare sig första eller sista gången. Man blir onekligen smått trött på oförmågan att läsa och förstå och ta till sig det som står. På Motargument.se står det klart och tydligt att vi använder vår facebookgrupp för kommentarer och diskussioner om våra artiklar.
Hur svårt kan det vara?
Vidare kritiseras Motargument.se för att vara en sajt som motarbetar yttrandefriheten.
Igen — hur jävla svårt kan det vara att läsa på lite om hur yttrandefriheten fungerar? Här på Motargument har vi publicerat minst två informativa texter som behandlar yttrandefriheten (länkar finns längst ner i texten). Att inte ha kommentarsfält på Motargument.se handlar inte om att motarbeta yttrandefriheten. Det har vi nämligen inte befogenhet att göra. Att utöva censur är det endast staten som kan göra, och det görs endast i extrema fall. Vi är inte heller en kriminell grupp som skrämmer meningsmotståndare till tystnad. Det är bara att se till sajterna Avpixlat, Fria tider — med många fler — att så inte är fallet. Dessa sajter existerar och modererar dessutom sina kommentarsfält mycket hårt från meningsskiljaktigheter.
Men eftersom jag är en rätt snäll och trevlig människa så författade jag ett trevligt svar. Tyvärr verkade personen som skrev till oss inte ens vilja ha ett svar, så efter att ha försökt två gånger och bara fått mitt svar återsänt från hotmails postmaster, gav jag upp.

Vem är det som motarbetar yttrandefriheten, kan man undra!?
—
Läs mer om yttrandefriheten
Det har väl hänt den bäste. Att sprida vidare något ”roligt”, även om det skulle kunna vara lite smårasistiskt? Inte för att man egentligen tror att det finns någon sanning i det (eller kanske lite, men kanske inte alla…), utan bara för att det kan ge ett gott skratt. Men vad är det du säger med din delning av dessa skämt/texter?
Ska vi ta och granska ett par ”skämt” och vad de innebär?
”Vad får man om man korsar en neger och en zigenare?
— Världens lataste tjuv.”
De fördomar som späs på (och är vad som är menat att göra ”skämtet” roligt) är stereotyperna om att afrikaner är lata och att zigenare är tjuvar. Hade inte dessa generaliseringar (en fördom som existerar för hela gruppen) funnits — och spätts på, så hade det inte funnits någon ”humor” i skämtet.
”Hur får man en neger att svälta ihjäl?
— Man gömmer bidraget under tvålen…”
Även här finns två föreställningar som späs på, nämligen att alla (generalisering) afrikaner lever på bidrag och att de inte tvättar sig.
”Vad är det för skillnad på en jude och en pizza?
— Pizzan skriker inte när man stoppar in den i ugnen.”
I detta ”skämt” är det förintelsen som görs till mindre viktig (bagatelliseras) genom att skämtaren jämför judar (alla som tillskriver sig den judiska tron) med pizzor. Där skillnaden endast märks när juden dödas genom att stoppas in i en ugn.
Jag väljer att inte länka till just den sida jag hittade detta på, men internet är nedlusat med liknande ”skämt” och lustigheter.
De som skriver dessa skämt är antagligen (om ni inte förstått det vid det här laget) väldigt rasistiska och/eller omogna. De personer som sedan delar dessa skämt vidare tillhör förmodligen inte den grupp som det skämtats om. Vanligtvis skickas inte heller den här typen av skämt till alla — utan bara bland de som inte inser att det kan vara rasistiskt, eller de som avsiktligt tror att de vinner på att förlöjliga eller kränka vissa människor. Sådana här kränkande texter sprids alltid mellan människor som tillhör en annan etnicitet än den det skämtas om, den lilla minoritet som verkar uppskatta ”det roliga” i att kränka hela folkgrupper.
Människor har under mycket lång tid gjort på detta sätt, för att få ”dem” (”de andra”) att verka som mindre värda människor, eller till och med djur. Slavhandel och förtryck är svårt att genomföra om de som utnyttjas eller förtrycks har samma värde som förtryckarna. Att skämta om ”de andra” är ett välbeprövat sätt att förminska andra människor för att kunna behandla dem respektlöst. Det är en del av maktmissbruket och en grundpelare i att kunna rättfärdiga ett maktmissbruk (de är mindre värda än vi, så vi kan behandla dem som vi vill).
Varje gång du, eller någon du känner, delar/berättar/sms:ar liknande saker så kan du försöka utläsa (som i exemplen över) vad det är som egentligen sägs, om vilka det sägs och vem det är som kan tänkas säga det? När skämten baseras på etnicitet så är det vanlig, okomplicerad rasism som ligger bakom, tro inget annat. Det finns inget genetiskt som gör afrikaner lata, zigenare till tjuvar, judar snåla etc. Det är påhitt och föreställningar som har skapats av andra människor, för att kunna ta eller upprätthålla makten över dessa — utan att riskera att få dåligt samvete… De andra är ju lite sämre än vad vi (den grupp just du och jag) tillhör.
Fler texter och åsikter från Andreas Meijer finns på hans blogg
Jag blir ibland påmind av personer som anser jag använder begreppet rasism på ett slarvigt sätt, eller påstår jag gör det ”på helt fel vis”. Deras argument är ibland: ”Det finns inga raser, muslim är ingen ras, och därför kan det inte existera någon rasism”. Men då jag oftast använder Twitter för min opinionsspridning, och det där finns en maxgräns på 140 tecken per inlägg, så har jag numer slutat att försöka förklara mig för dessa ”kritiker”.
Men det verkar som om att många andra, som ämnar skriva kortfattat och lättläst om samhällsfrågor, politik och främlingsfientlighet på internet, verkar föredra att använda ordet rasism. Jag har läst eller deltagit i många varierande diskussioner med många andra ickerasister och antirasister, likväl som med många personer som gett uttryck för en eller annan variant av rasistisk åsikt. Jag har här påbörjat en lite ofullständig lista av olika vanliga begrepp, som många andra verkar hålla med om att de ingår till att beskriva rasism:
Främlingsfientlighet, xenofobi, hets mot folkgrupp, kulturrasism/kulturell rasism, homofobi, islamofobi, antisemitism, grovt kränkande diskriminerande beteende eller hatbrott emot en individ enbart p.g.a. att gärningspersonen anser att den drabbade hör till en grupp som t.ex. äldre, funktionsnedsatta, religiösa, ateister, homosexuella etc.
Inser du varför jag tycker att ett så kort och bra ord som rasism känns smidigast och tydligast att använda för att beskriva ett eller flera av ovan nämnda företeelser?
Det absolut viktigaste är att en skolboksdefinition av rasist betyder att det är en person som tror på vanföreställningar som:
I den ideologiska irrläran förekommer:
Att det finns ett begrepp som rasism bekräftar INTE att det skulle existera olika ”raser”, bekräftar INTE något om de utpekade, hatade, diskriminerade personerna.
Alla nu levande människor hör till underarten Homo sapiens sapiens.
Rasism betyder alltså trosuppfattning om att olika människor är olika mycket värda. Vissa personer verkar försöka töja på vetenskap och lagens gränser i sina försök att propagera för och försöka hjärntvätta andra in i den för samhället svårt skadliga ideologin: Rasism.
www.ne.se/rasism
wikipedia.org/wiki/Rasism
FN:s konvention om avskaffande av rasdiskriminering
Sveriges ratificering av FN-konventionen mot rasdiskriminering
Till Dig, Jimmie Åkesson.
Jag skriver till Dig. Och det känns helt naturligt då jag har mött liknande röst med samma retorik tidigare i mitt liv.
Jag överlevde den retoriken på den tiden som Du var 13 år gammal Jimmie. Blek, stum och tyst passerade jag bredvid General Kukanjacs armé, som samlade in vapen åt Ratko Mladic, som senare fick attackera Srebrenica under 1990-talets krig i Bosnien. Med mycket tur lyckades jag dra mig ur kriget helt oskadad. Jag är för stor och stolt för att kalla mig för offer och jag är för liten för att kalla mig för hjälte. Ändå passerade jag bredvid de som talade om att ”muslimer har många barn”, ”muslimer är för många”, ”muslimer vill ta över och förvandla landet till Sharia”. Och på slutet, då man dödade så många, för att hindra att de blev ”för många” så sa Ratko Mladic ”Det var inte människor. Det var muslimer!” (1*) Där hörde jag röster med Din retorik om islam och muslimer som det största hotet och jag visste inte då att jag senare skulle få höra Din röst. Allt detta i ett land som varit sekulärt i ca 100 år. Allt detta mot s.k. världens mest sekulära och liberala muslimer.

Idag, 20 år efter folkmordet ”på muslimer som ville ha Sharia i Europa”, gräver man upp människor från massgravar för att begrava dem igen under monument med deras namn och åldern i ett suveränt, sekulärt och demokratiskt land, bara 1,5 timme med flyget från Stockholm, Jimmie!
Skillnaden är att Du sitter idag i Sveriges riksdag, andra som talade som Du sitter i Haagtribunalen inför rätta för brott emot mänskligheten, som konsekvens av exakt samma retorik, som Du och Dina anhängare håller på med idag.
Jag skriver till Dig, Jimmie Åkesson, som en människa, född i din tid, en människa som stod i kö där döden delades ut enbart för det man anses vara — dömd att utrotas för ”en bättre värld”. Men år 2010 så bjöd ditt parti in Robert Spencer, mannen som förnekar att folkmord överhuvudtaget har skett. (2*) Folkmord är inte folkmord, siffror är fejkade och det var människor som dödade sig själva… Jag kände mig då som en levande begravd, Jimmie. Det finns saker som är värre än döden: Att leva som en död.
Jag skriver till Dig, Jimmie, för att jag hörde Din röst 20 år innan alla andra i mitt nya land, Sverige. Jag vet hur vägen ser ut som Du banar in på med Din retorik. Jag vet hur det ser ut att följa den vägen. Jag kan alla vägskyltar utantill. Ändå, väljer Du den vägen med förslag på kartläggning av människor, klisterlappar som markerar dem som ”ett hot” och ”fara för samhället”. Det här samhället är Ditt och inte mitt. Det här samhället försöker du skydda från mig och människor som jag. Så står det på Dina vägskyltar.
Jag skriver till Dig, Jimmie, för att Du ger mig en ny chans…
Tidigare, så kunde jag inte kämpa för mitt land då jag var väldigt ung och totalt omedveten om det som hände… Idag, är det annorlunda. Jag kan, jag vet och jag verkligen vill krama mitt älskade land varje gång jag hör Din röst. Det är en obligation, självklarhet, ett måste, en plikt. Det är Mitt Land, Jimmie! Och jag överlämnar inte det här landet till ett eko av Dina ord — som den då svaga, frustrerade och okunniga person som jag en gång var i ett annat land. Att jag betalade dyrt för min rädsla, har gjort min styrka dubbelt så stor.

Jag är stolt och glad att jag denna gång befinner mig bland människor som ser, vet, kan, vill och förstår rätt skyltar och varningar på den väg som Du banar med Din röst. Helt spontant, utan någon politisk ledning eller ideologi, så känns det som att vi plötsligt, över en natt blev: ”vi alla”! Det är något som är så fantastiskt med mitt underbara Snöflingornas land (så kallar jag Mitt Sverige).
Vare sig Du vill det eller inte så tar jag över, precis som Du anklagar mig att jag ville.
Säg till Dina partikamrater att detta är ingen hemlig agenda, utan ett helt öppet brev — en kvinna, muslim, invandrare vill ta över för att hon fick nog! Ingen konspiration alls — jag vill ta över, Jimmie, för att jag vägrar att ytterligare en gång förlora Mitt Eget Land! Gör vad du vill: Samla till krismöte, kalla mig för ett hot, döm mig till utrotning igen eller skicka mig till koncentrationsläger ytterligare en gång med samma ord som förut, men jag ska leva igen och kämpa — och ta över! Jag är stolt att så många människor i det här underbara landet vill det samma som jag — att ta över för att minimera Ditt utrymme.
Och jag ska vinna, Jimmie, för att jag väljer att stå med alla demokratiska röster, antirasister, feminister, anti-islamister, anti-nazister — för en liberal och globaliserad värld där det finns plats för alla, t.o.m. för Dig. Jag valde alltså att stå med ”oss alla” … som vill ta över. Vi har blivit ”vi alla” mot ”dem” som talar med samma röst som Du. ”Vi alla” är solidariska, kärleksfulla mot varandra, omtänksamma, ”vi alla” har blivit en folkrörelse mot ”dem” som försöker fuska med statistik, drar runt onyktra på stan med järnrör och kartlägger människor efter deras ursprung, etnicitet och religionstillhörighet. Märker Du inte, Jimmie: Det har vänts om! Du kallade mig för ”dem” och nu har Du själv blivit det, någon som tillhör ”dem”. Hur känns det? Jag tillhör ”vi alla” och Du är kvar på minoritetens sida – ”dem andra”.
Hej då Jimmie! Selam alleykom, Jimmie الى اللقاء جمي وكاسون! Shalom להתראות גימי אוקסון! Maaca salaama! Mirupafshim Jimmie! 再見 Pozdrav Jimi Okeson! Dovidjenja! Ciao! دخداى په امان Dja Devlesa Jimmie! 明朝会 Adiós, Jimmie Åkesson! خدا حافظ Auff Widerzain! до свидания! På gensyn..! Näkemiin! Arrivederci..! Γεια σας! … och sist men inte minst — Mána dearvan Jimmie!
Guds välsignelse över ”oss alla” och ”dem andra” som Du tillhör Jimmie!
/ Ida Dzanovic
Jag har råkat på många som försöker hävda att begrepp som rasism skulle ”tappa sin betydelse”, i takt med att ickerasister ”kastar anklagelser oprovocerat” mot personer som ”bara är lite kritiska mot invandringspolitiken”. Som om att rasism och främlingsfientlighet skulle bli ”urvattnade” eller försvinna från kartan, enbart för att någon skulle säga de orden ofta.
Jag förstår att man väldigt gärna vill försöka tvätta bort en stämpel, som kan upplevas som väldigt negativ, om man själv skulle bli beskylld för att vara rasist. Men jag kan på sätt och vis se var sådana här grava missförstånd skulle kunna komma ifrån. Då kommer jag direkt att tänka på ståuppkomikern Lenny Bruce, som var aktiv i slutet av 1950-talet och i början av 60-talet.
Han betraktades som extremt kontroversiell.
I slutet av karriären sägs det att civilklädd polis ofta satt i publiken. Lenny använde ofta svärord och skällsord på scener över hela USA. Några gånger blev han arresterad. Detta resulterade i mytbildning kring Lenny Bruce, och det finns inspelade framträdanden då han ställer sig på scenen för att försöka upprepa ordet ”Nigger” så ofta som möjligt, i ett satiriskt försök att driva med ”moralväktarna”.
Jag försöker inte påstå att ”utnötningskampanjen” är en bra metod som man bör eller ska använda för att ”avväpna” skällsord. Jag vill inte förringa det beteendet heller.
Jag försöker bara peka ut vad för slags företeelser som kan varför en del tror att rasistiska beteenden och ord kan ”utnötas” eller ”raderas” vartefter beteendena och orden just anklagas för att vara rasistiska. En annan orsak jag tror bidragit är ”Mantrarörelsen”, som är nationalister som jobbar hårt med opinionsbildande och hjärntvättande arbete i internets mörkare hörn.
Om jag skulle skrika ”cineast!” åt någon som ofta går på bio och ser många filmer per vecka. Det gör ju inte att den personen blir mindre filmintresserad, och betydelsen av ordet ”cineast” tappar inte sin betydelse, oavsett hur många gånger det sägs eller skrivs.
På rasistiska internetforum pågår desperata försök att ”byta ut”, avdramatisera, appropriera eller neutralisera betydelserna av vissa begrepp för att sprida och plantera lögner och irrläror hos våra ungdomar. Bland annat så har Mantrarörelsen myntat begrepp som ”svenskfientlighet” och ”antivit/oikofob”. Liknande rörelser arbetade på 1980-talet med att appropriera svenska flaggan till att enbart betyda nationalism/patriotism.
Jag vet att dessa ljusskygga kretsar försöker avdramatisera och neutralisera användande av begrepp som rasism, xenofobi, islamofobi och homofobi. Låt dem inte avväpna begreppen!
Jag är för åsiktsfrihet. De som bär på främlingsfientliga åsikter kan få göra det — i sitt privatliv. Jag är för uttrycksfrihet. De som vill säga sin åsikt skall få göra det. En persons grundlagsstiftade frihet att yttra sig, kan däremot aldrig ”trumfa över” en annan persons rättighet att slippa bli diskriminerad, förolämpad, kränkt eller utsatt för våld eller hatbrott. Åtminstone inte utan att kritiseras och riskera att tilltalas med epitet som passar in på diskriminerande, kränkande och även rasistiska beteenden.
Om du bär på främlingsfientliga fördomar och håller tyst om dem, slipper du bli kallad rasist av mig. Men om du absolut känner dig tvungen att uttrycka dina åsikter, så att andra behöver tvingas höra dom? Ja, då finns risken att någon hör dig. Jag förbehåller mig alltid rätten att säga emot, och jobbar för att ingen ska behöva höra rasism i vårt gemensamma samhälle.
Om jag bevittnar en person som använder sina rasistiska åsikter eller utgår ifrån grovt kränkande stereotyper i sin argumentation, för att försöka ”övertala” andra som till exempel skolungdomar, då säger jag stopp. Eller så kallar jag dom rasist. Om en person hävdar att den ”inte är rasist, men…” fortsätter att sprida uppenbart rasistiska åsikter… Ja, då kanske det är en rasist!
Fotnot: mer information om Lenny Bruce
Vad vill världens muslimer?
Är du rasist då föreställer du dig att du redan vet svaret på detta. Du tar vad de allra värsta och extremistiska personer (som kallar sig muslimer) gör på allvar. Sen extrapolerar du antagligen ut detta att gälla alla muslimer och på hela religionen islam.
Det är lite som religiösa fundamentalister gör då de pratar om ateister: ”Ja, du vet, hur kristna förföljs i Nordkorea, sådana är de, ateisterna…” Eller som kanske talibaner och Al Qaida, då de pratar om kristna: ”Ja, du vet hur de kristna är, i deras heliga skrifter står det att alla som inte tänker som dem ska mördas. Se vad Breivik gjorde. Sådana är de, de kristna.”
Det påminner mig om en grinig gubbe på ett ställe för äldre där jag jobbade, som alltid brukade säga att ”jag ville ligga med en finska en gång och hon ratade mig för att jag inte hade tänder, såna är de, de där finskorna…”
För alla andra som inte automatiskt generaliserar om folk och religioner, och verkligen VILL veta vad t.ex. muslimer tänker finns det sätt att ta reda på det.
Pew forum on religion and public life brukar intervjua många människor med jämna mellanrum. Dessa intervjuer är intressanta eftersom det t.ex. framgår att muslimer generellt sätt är MER mot våld och terrorism än t.ex. genomsnittsamerikanen, tvärt emot alla rasistiska myter om dem.
Pew har släppt en rapport även i år. De har intervjuat 38 000 muslimer i 39 olika länder om allt; religion, moral, rättigheter för kvinnor och män, till politik och rättsväsende. Svaren skiljer sig åt, beroende på var de bor, ålder, ekonomi, bakgrund, utbildning och annat, som väntat.
När det gäller sharia kan man kika på denna intressanta karta. (Det ska påpekas att frågan om sharia inte på något sätt visar VAD muslimerna anser om sharia. En hel del muslimer anser att mänskliga rättigheter och t.ex. homosexuellas rättigheter ingår i sharia.)
Rapporten döljer inte det faktum att problem finns, vilket är bra. Man kan få en bra översikt över hur problemen ser ut för att faktiskt försöka lösa dem på ett vettigt sätt, utan att på rasistiskt vis klumpa ihop alla muslimer.
………………………………………………………….
Med tipstack till Svarten
Läs även dessa artiklar i Motargument:
https://motargument.se/2012/09/24/myten-om-de-valdsamma-muslimerna/
https://motargument.se/2013/04/13/myter-om-hur-manga-som-tror-pa-konspirationsteorier/
Rasister av alla kön och politiska färger säger just nu ”vad var det vi sa” om upploppen i förorterna, och skyller dem på invandrarna och invandringen. Men att skylla dessa på invandrarna är lika knäppt som att skylla upploppen på Söder på 1930- och 40-talen på skåningar och norrlänningar.
Ungdomsupplopp är inget nytt. Det har skett förr. För cirka 100 år sedan var det bland fabriksarbetarnas fattiga barn som det ofta var oroligt, samma sak under ”ungdomskravallerna” på 1930-, 40- och 50-talen. Visst hände det ganska ofta att överklassens pojkspolingar hoppade in i bråken, bara för att få känna glädjen att ”banka snutar” (lite som delar av överklassvänsterns proffsstenkastare gör idag), men grundorsaken till oroligheter låg i den relativa fattigdomen och utsattheten; den var politisk.
Då var det ofta inflyttade ungdomar som hamnade i problem, men det var givetvis inte migrationen av skåningar till Stockholm som var orsaken till upploppen, lika lite som det är invandringen idag som är orsaken till upploppen.
Men… Detta rättfärdigar inte upplopp. De som var mest rädda för upploppen på t.ex. Söder 1948 var föräldrarna. Samma med upploppen i de numera så ”romantiska” kåkstäderna på Söder för 110 år sen. Varför tror ni att Socialdemokraterna, som då förde en intensiv kamp mot sociala orättvisor, bad ungdomarna att organisera sig och bli politiskt aktiva istället för att slåss och vandalisera? Jo, för att vandaliseringen inte ledde till något gott.
Kanske är det fråga om grumligt och primitivt hat mot samhället — men det kan också vara en medveten strävan att sätta det svenska samhället i en aldrig så liten gungning. I vilket fall som helst kan kravallerna användas som vapen i kampen mot demokratin.
Därför är det angeläget, att uppviglarna avslöjas och oskadliggöres.
Men de andra, då, de tusentals ungdomarna, som lät sig ledas av dessa skumma typer? Blir det inte svårare att locka dem till upplopp en gång till, om de får flera lokaler, där de kan fördriva tiden? — — —
Nej, vantrivseln beror inte på bristande lokaler. Det är rättare att säga, att den beror på bristande disciplin och föräldraansvar. Skäll inte på ungdomen för det. Skäll på föräldrarna och skäll på samhället, som har låtit sin ungdom växa vilt, som har skapat den en miljö, där den inte trivs. Inte för att där finns för små danslokaler och för få pingpongbord, utan för att världen är rastlös och febersjuk. Det spirar inga gossar och flickor med solsken i blick ur en sådan mylla.
Framför allt inte när ungdomen som nu lämnas åt sig själv. Polisbatonger är inte lösningen. Danssalonger inte heller. Nej, det är ljus, värme och trygghet. Det är goda hem och riktiga föräldrar.
Rune Moberg om kravallerna på Söder i Stockholm 1948.
Gästinlägg av Andreas Johansson Heinö
Till den ständigt pågående svenska metadebatten om invandringsdebatten adderas nu ännu ett kapitel: debatten om Uppdrag Gransknings (SVT:s ännu ej utsända) granskning av debatten.
För den som, likt jag själv, under en längre tid försökt följa vad svenska politiker och opinionsbildare faktiskt säger och skriver om invandrings- och integrationsfrågor, är det uppenbart att denna metadebatt lever sitt eget liv, till synes helt fristående från den politiska verklighet den påstås spegla.
Medan den offentliga invandringsdebatten i Sverige präglas av försiktighet är metadebatten vulgär. Kontrasten kunde faktiskt inte vara större mellan politikernas ängslighet inför invandringsfrågorna och de gapiga metadebattörernas lättvindiga relation till fakta.
Metadebatten bärs framförallt upp av två (parallella men ömsesidigt uteslutande) myter:
Båda myterna är falska. Det är också enkelt att falsifiera dem.
Åtminstone sedan mitten på 1960-talet har invandringens omfattning och invandrarnas eventuella anpassning (assimilation/mångkultur/integration) debatterats i riksdagen, på debattsidor etc. Den som vill studera den moderna svenska invandringsdebatten har faktiskt ett ganska rikt material att använda sig av (här är ett roligt exempel).
Visst har den demokratiska förankringen varit bristfällig, men det har gått åt båda håll. Å ena sidan har det funnits en medvetenhet bland svenska partier om att man ”gått före opinionen” vad gäller invandringens omfattning. Å andra sidan föregicks exempelvis inte 1989 års drastiska begränsning av flyktingpolitiken av någon förankring hos opinionen. Idag ser vi uttryck för legitimitetsbrister både vad gäller protester mot mottagande och avvisningar av asylsökande.
Lika enkelt är det att visa att ordval, argumentation och språkbruk successivt har anpassats till en allt starkare antirasistisk norm. Generaliserande och/eller exotiserande beskrivningar förekommer mer sällan än för tjugo år sedan. Gränsen för vad som väcker anstöt har flyttats. Tobias Billströms kommentar om ”blonda och blåögda” flyktinggömmare hade sannolikt inte lett till samma reaktioner på 1980-talet som idag.
De båda myterna är inte kompatibla men ändå i symbios. ”Rasistisk dyngspridning” kommenterade en före detta riksdagsledamot Uppdrag Gransknings program (som han, liksom alla andra, ännu inte sett) vilket är precis den sortens kommentar som gör anhängarna av (1) övertygade om att de har rätt. Själv har jag vissa farhågor för att Uppdrag Granskning ska ge uttryck för (1) vilket är precis den sortens journalistisk som gör anhängarna av (2) övertygade om att de har rätt. And on and on it goes.
Är det någon mening med att försöka förändra bilden av debatten? Jag tvivlar. Metadebatter går inte att vinna. Jag skulle kunna skriva långa artiklar och rapporter där jag belägger min kritik mot (1) och (2) men till vilken nytta? Avpixlat kommer inte att lyssna, inte Aftonbladet Kultur heller. Det är för många som har egna intressen av (1) respektive (2) för att fakta ska ha någon slagkraft.
Visst, det är inte acceptabelt när hederliga medborgare blir rasistanklagade. Det är därför alldeles utmärkt att Uppdrag Granskning berättar historien om Per Brinkemo. (Ett annat likvärdigt fall som borde uppmärksammas mer är vänsterpartisten Gun Holmertz, som precis som Per har jobbat lokalt med integrationsfrågor i många år, som anklagades av partikamrater för att spä på fördomar när hon uppmärksammade kvinnoförtryck.)
Men sen borde vi kunna sätta punkt och gå vidare. Ain’t gonna cry for Metadebatten no more.
Gästinlägg av Andreas Johansson Heinö
Gästkrönika av Helena Gunnarsson
En krispigt klar eftermiddag i det som är Stockholms kallaste marsmånad på närmare trettio år ska jag möta Carolina Palma för att tala om REVA. Vid spärrarna till Medborgarplatsens tunnelbanestation sitter en hukande människa. Hopkrupen, med ett smutsigt täcke svept om den tunna kroppen, en gammal take away-mugg framför, avsedd för mynt från förbipasserande, men de flesta som går förbi väljer att inte se.
Please, hörs det från människoknytet när jag går förbi och skamset lägger jag några kronor i pappersmuggen.
Ja, det är kallt i Stockholm nu, men det handlar om mer än vädret. Även det politiska klimatet har hårdnat de senaste åren. Som vit, eller ”blond och blåögd”, för att citera migrationsminister Tobias Billström, så möter jag själv inte rasism i första hand, och om jag märker av skillnaden i attityder, hur är det då för de som faktiskt utsätts för rasismen?
Jag står förlorad i mina funderingar när Carolina kommer gående emot mig. En hastig kram, sedan går vi in genom spärrarna, ned för trappan mot perrongen. Idag har vi tur, inga väktare eller poliser syns till på plattformen. Men ibland är de civila och jag känner hur spänd Carolinas kropp är bredvid mig. Hennes ögon sveper vant över stationen. Tåget söderut glider in på stationen och vi kliver på och väljer två fönsterplatser i den halvtomma vagnen.
För någon månad sedan kom REVA-projektet till Stockholm. REVA står för Rättssäkert och Effektivt Verkställighetsarbete och är ett samarbete mellan Polisen, Migrationsverket och Kriminalvården. Projektet har tidigare testats i Malmö och metoderna har utprovats ända sedan 2009. Målet är att deportera fler av de personer som befinner sig i Sverige utan giltiga papper, så kallad inre utlänningskontroll. En av de metoder som använts i Stockholm har varit att i samarbete med SL utföra ”biljettkontroller”, där polis, både uniformerad och civil har avkrävt personer med så kallat ”osvenskt” utseende legitimation, ibland utan att personen saknat färdbevis. Rasprofilering är olagligt i Sverige, och polisen hävdar att det inte är vad det handlar om, utan att de bara kontrollerar de som är ”skäligen misstänkta” för att vistas utan tillstånd i landet. (Källa: polisen.se) Med en felmarginal på 91 % är det dock uppenbart att det är precis vad det handlar om.
Carolina och hennes familj flyttade till Sverige, från Chile 1988, då hon själv bara var tre år gammal. Hon är uppvuxen i Luleå och har nu bott i Stockholm sedan 2010. Hon berättar om hur det känns annorlunda att röra sig i tunnelbanan efter att REVA kommit till Stockholm.
— Innan REVA kom brukade jag tipsa folk om när det var biljettkontroller på Facebook och så, eftersom många jag känner plankar. Men jag kände aldrig att jag behövde vara på min vakt, eftersom jag själv har kort, säger hon och vänder blicken mot fönstret där Stockholms södra förorter susar förbi utanför.
Men i och med REVA började hon bli orolig, berättar hon, hennes PUT-kort, som är ett id-kort för personer som har permanent uppehållstillstånd, hade gått ut. Tidigare har hon inte tänkt att det spelar så stor roll, och därför inte prioriterat att ta tag i det. Men nu är det annorlunda. Ett sorgset uttryck sprider sig över hennes ansikte, när hon vänder sig tillbaka mot mig, plockar lite med ryggsäcken hon håller i knät.
— Det här är första gången sedan jag flyttade till Sverige för 25 år sedan som jag behövt bekymra mig min legalitet. Jag har känt mig orolig och förberett mig mentalt för vad jag skulle säga om jag blev stoppad, har hört om folk som blivit anklagade för att ha falskt pass.
Trots att hon nu tagit sig till Migrationsverkets lokaler i Solna och skaffat ett uppdaterat PUT-kort, så gör det inte att hon känner sig så mycket bekvämare, eller mindre ifrågasatt. Tidigare har hon alltid sett det som självklart att behålla sitt Chilenska medborgarskap.
— Jag har alltid tänkt att jag inte kan bli utvisad eftersom jag har permanent uppehållstillstånd, men nu, när SD börjar få mer inflytande och de andra riksdagspartierna närmar sig deras ståndpunkter undrar jag. Nu funderar jag på om det är smart att skaffa svenskt medborgarskap, innan det är för sent, säger hon.
Jag frågar henne om hon tror att SD:s inträde i riksdagen har påverkat det politiska klimatet.
— Ja, den så kallade ”vardagsrasismen” har blivit mer rumsren, tycker jag. Det som förut faktiskt var tabu att säga har börjat höras, ofta med tillägget ”men det får man väl inte säga i det här landet”, säger Carolina med ett snett leende. Faktumet att SD kom in i riksdagen gav deras åsikter legitimitet, förut sågs de mest som ett rasistiskt miffo-parti, men nu ses det som ett ”riktigt” parti, och jag har till och med träffat folk som sagt att de inte tycker att deras politik är främlingsfientlig, fortsätter hon.
Precis efter valet, då fanns det en motreaktion, det anordnades demonstrationer mot SD och inget av de andra partierna ville samarbeta med dem. Sedan dess är det som att de har arbetat i det tysta fram tills nu. I och med REVA är det som en propp dragits ur och rasismen flödar fritt.
Jag frågar hur hon känner inför framtiden, om hon ser någon ljusning i den situation som är nu.
— Med allt som hänt den senaste tiden, med Beatrice Asks och Tobias Billströms uttalanden, Eckeröbussars apartheidbuss nu senast, och naturligtvis REVA, så nej. Det låter jättehemskt, men just nu kan jag inte det. Som det ser ut just nu, så tror jag att det kommer bli värre och värre ett bra tag innan det blir bättre. Om det blir bättre.
Solen lyser oss i ögonen och det droppar från istapparna under hustaken när vi kliver av tåget i Rågsved. Ändå känns Stockholm kallare än någonsin och vi drar våra tjocka jackor tätare omkring oss när vi kliver ut genom spärrarna.
Gästkrönika av Helena Gunnarsson