Etikettarkiv: myt

Myt: Kusingifte

I Sverige är kusingifte tillåtet. Det finns ingen lag mot det i Sverige. Äktenskap och sexuellt umgänge mellan personer som är i direkt upp- eller nedstigande led besläktade med varandra är förbjudet i lag. Sexuellt umgänge mellan halvsyskon är däremot inte förbjudet och halvsyskon kan efter tillståndsansökning hos Länsstyrelsen få ingå äktenskap. Svensk rätt är alltså tämligen tillåtande på det här området.

MYT:

Kusingifte leder alltid till inavel

I andra länder, som har en lite annan tradition än Sverige, har ordet kusin en betydligt vidare innebörd.

Waldburg Ahnentafel
Anonymous / Foter.com / Public Domain Mark 1.0

Tänk till exempel på en man som har fyra fruar, och har barn med samtliga av dessa fyra fruar. Då är de barnen halvsyskon. Om samtliga av dessa barn växer upp och i framtiden skaffar barn med respektive make/makar, då får dessa kusiner stor variation vad gäller genuppsättning. Ganska stor skillnad jämfört med den snäva svenska innebörden av ordet kusin.

I vissa kulturer och språk så ingår i begreppet kusin ibland även mer avlägsna släktingar, som i Sverige kallas för syssling, tremänning, brylling, fyrmänning osv.

Läs även Motarguments artikel om inavel.

Motargument mot motargumenten mot motargument!

Ibland hör man folk säga att det inte är någon idé att ”ta debatten” eller att lägga fram sina motargument mot rasismen. För rasism kan aldrig bekämpas med rationella argument, heter det, utan är en fråga om människovärde. Dessutom hörs det ofta att vi bör förbjuda rasismen. Använda mer lagar och polis mot rasister.

Fossil Sitting In Sun Light
A Guy Taking Pictures / Foter.com / CC BY

1) ”Då och då hörs starka röster om att ”våga ta debatten”, vilket riskerar att innebära att ställa upp på SD:s problemformulering. Detta är en livsfarlig väg.

Det är en oändlig skillnad mellan att debattera MOT och att ta debatten MED. Att diskutera muslimers eller judars eventuella ”farlighet” är galenskap. Det är att köpa rasister och nazisters problemformuleringar. Att ta debatten MOT är inte samma sak, det är till exempel att bemöta argument och vanföreställningar.

2) ”Fakta kommer aldrig hindra någon från att bli rasist. Vi som vill propagera mot rasism måste börja prata om värderingar.”

Korrekt, det måste man. Men de som säger detta, som Marcus Priftis till exempel, missar att värderingar är en del av motargumentationen och de missar ofta att det finns gråskalor. Rasism är inte svart eller vitt. Det är lätt att falla in i rasistiska mönster. De flesta som sprider vidare olika rasistiska idéer och myter är INTE hårdföra rasister.

3) ”Rasism och antirasism är en svart och vit fråga, gott mot ont, inga gråskalor finns.”

Det gäller även för personer som är antirasister.

Det finns en hel del hängivna, självutnämnda antirasister som återupprepar antimuslimska myter i sin tro att de minsann är goda antirasister och bara kritiserar islamism. Jag vet MÅNGA antirasister som i sin kritik av sionister och Israel går så långt över gränsen att de i praktiken låter exakt som antisemiter. Dessutom kan antirasister uttrycka sig stereotypt och generaliserande om vita eller europeer eller ”män” på ett sätt som hade fördömts som grovt rasistiskt om det uttalats om ”svarta” eller judar.

Fördomar och generaliserande metoder är nåt som tyvärr är ett mänskligt problem, som är ganska utspritt.

För att inte tala om personer som ursäktar rasistiskt beteende. Det finns flera framstående antirasister som har fallit i den fällan. Som ursäktar de personer som anser att det inte är rasism att skriva att ”judarna ligger bakom allt ont” eller att ”muslimerna är ett hot”. Det finns antirasister som ursäktar personer som sprider vidare vandringsmyter om världskonspirationer eller lögner om religioner eller religiösa.

En del av dem är antirasister som är väldigt framstående och vanligt förekommande i media.

Så, det är en fråga som är full av nyanser och gråskalor. Och det ska vi vara glada för.

De hårdföra, övertygade, ideologiska rasisterna är få. De flesta andra (som t.ex. många SD-väljare) luras in i rasistiska tankemönster på grund av sin privatekonomi, sin bakgrund, sin religion, sin kultur, sina vänner och sin oro för framtiden. De flesta av dessa skulle ta illa upp om man sa till dem att de ger uttryck för rasistiska åsikter, då de faktiskt gör det. Förmodligen sprider de dessa vidare i vissa fall utan att inse att det bygger på rasistisk ideologi.

Fördomar fördummar. Skulle jag räkna upp alla gånger jag sett olika antirasister skriva att ”rasisterna är CP” skulle det bli en lång lista. Ändå är användningen av begreppet CP ungefär lika grovt som om nån skulle skrivit judesvin eller nigger. Eller som alla gånger jag sett någon antirasist dra alla sadomasochister eller polyamorösa över en kam, på ett sätt som är så grovt generaliserande — på grund av deras sexuella preferenser — att det egentligan bara kan jämföras med hur rabiata nazister hetsar mot judar… Rädslorna för det okända och främmande kan göra att någon hetsar mot sadomasochister. Okunskap att de sprider ordet CP.

Eller då personer med andra hudfärger eller kulturer behandlas annorlunda, exotifieras av välvilja eller okunskap. Då man inte ser de som jämlika utan som en ”svag grupp” eller ”annorlunda”.

Gråskalor finns. På gott och ont.

Det är något vi faktiskt kan använda oss av. Om det inte är bara svart eller vitt kan man faktiskt få många av de som sprider vidare rasistiska ideer och agerar rasistiskt, att försöka tänka till och till slut tänka om. Därmed kan man faktiskt lyckas få flera att sluta agera rasistiskt. Det är en bred fråga om motargument och om värderingar. Att om och om igen visa att idévärlden och människossynen är fel. Få dem att se sig själva och människor på ett annat sätt.

Ett bra sätt är att utgå från den gamla klyschiga tanken att ”gör ej mot andra som du själv inte skulle vilja bli behandlad”. Jag har märkt att det alltid fungerar jättebra. De flesta vill inte att man drar alla som tillhör den egna grupp man är med i över en kam och generaliserar om den. På så sätt kan man få dem att förstå att de inte bör göra samma mot andra. Man kan få folk att inse att varje flykting är en människa, likt man själv är. Man kan få folk att förstå att vandringsmyter är myter eftersom de har förmåga att förstå att andra sorters myter bara är myter.

4) ”Rasism kan bara stoppas med lag och hårda tag. Grupper som är mot demokrati och är rasistiska bör förbjudas.”

Nja, vi lever i en demokrati och måste skydda demokratin som sådan. Det gör att vi måste låta även grupper som uttalar sig antidemokratiskt att existera. Eller ska vi förbjuda Livets Ord, muslimska sekter, EAP, extremkommunisterna, AFA Sverigedemokraterna och nazister, som alla på olika sätt vill begränsa folks demokratiska rättigheter om de kommer till makten?

Och rasister, ska vi förbjuda rasistiska organisationer? Betyder det att alla antirasistiska grupper som generaliserar om att ”alla vita är rasister” också ska förbjudas? För det är ett rasistiskt uttryckssätt! Och alla de som ofta går över gränsen i sin Israelkritik eller kritik av palestinier, ska de grupperna och partierna också förbjudas? Ska folk som säger att ”rasister är CP” bannlysas för att de uttrycker sig fördomsfullt?

Det fungerar inte att förbjuda bort rasismen, om vi vill vara konsekventa. Detta för att det finns gråskalor.

Sen är det också så att dilemmat är att man inte kan försvara demokratin genom antidemokratiska metoder.

Så om du anser att rasism är en svart och vit fråga, bör du kika på dig själv först. Den som är utan synd, kastar första stenen!

Invandring och arbetslöshet

Gästinlägg från politifonen

Den här lilla utredningen utgår från en recension av min bok Åtgärdslandet i Dalademokraten, eller närmare bestämt från ett antal läsarkommentarer till den recensionen. Jag tror att de kommentarerna är ganska typiska för SD-influerade nätdebattörer i det här ämnet.

Boken förbiser enligt dem att ta upp en avgörande orsak till arbetslösheten, nämligen invandringen. Jag tänker här ta kommentatorernas påståendena som exempel på invandrarfientlig retorik och jämföra dem med kända fakta.

Påstående:

Om det varje år invandrar 30-40 000 människor som inte kan språket och ofta inte har någon utbildning mer än jordbruk i något torrt land så kommer arbetslösheten att varje år öka.

Så är det ibland, men absolut inte särskilt ”ofta”. I genomsnitt  ”finns [det] fler högutbildade med eftergymnasial utbildning bland utrikes födda. Generellt sett har invandrare något lägre utbildningsnivå,” men ”de personer som invandrat till Sverige under senare tid, 2001-2008, har generellt sett i genomsnitt en något högre utbildningsnivå”.

Påstående:

Överbefolkade områden där stora delar av invånarna lever på bidrag eller i värsta fall av kriminalitet.

Sysselsättningsnivån bland invandrade är 82% av nivån bland infödda. Till och med för somalier, som är en av de grupper som haft absolut störst svårigheter i Sverige (men inte i alla andra länder — jag håller inte med om Svenskt Näringslivs analys av varför somalier klarat sig så mycket bättre i USA, men siffrorna är intressanta ändå), är andelen sysselsatta ungefär hälften av vad den är bland infödda.

Naturligtvis speglar en sysselsättning på halva de inföddas nivå en problematisk social situation, men skulle man tro skräckskildringarna på en del bloggar och kommentarer skulle man kunna tro att knappt en enda människa jobbar i Rinkeby eller att en somalier med jobb nästan är en världsnyhet.

Jag hade för övrigt flera arbetskamrater från Somalia och Eritrea när jag arbetade inom hemtjänsten och såg aldrig något speciellt att anmärka på hur de skötte jobbet, trots att de kom från en så annorlunda social och kulturell bakgrund än pensionärerna.

Det finns även etniskt svenska områden (ofta gamla bruksorter) med höga siffror för arbetslöshet, socialbidrag etc. När jag skrev om Motstånd Motala kunde jag konstatera att flera social indikatorer var värre i Motala än i Botkyrka.

Påstående:

Varför arbeta när du kan leva på bidrag? Ge mig ett skäl till varför en nyanländ från ett fattigt land skall arbeta i Sverige? Personen får ju gratis lägenhet och en summa pengar, plus får ta del av hela vår sociala välfärd.

Det finns (så vitt jag sett) inga som helst belägg i forskning eller utredningar, eller ens anekdotiska bevis, för att det skulle finnas någon mätbar frivillig arbetslöshet bland invandrade. Denna studie konstaterar att utomeuropeiskt födda invandrare söker arbete mer intensivt än etniska svenskar, ”använder nätverk och direkt kontakt med arbetsgivaren som ett sätt att söka arbete i högre grad än nordiskt födda” och ”skickade också fler arbetsansökningar och använde mer tid på att söka arbete”.

Påståendet saknar logik. Möjligheten och motiven till att leva på socialbidrag ser inte annorlunda ut för invandrade än det gör för infödda. Visserligen är kanske ett svenskt socialbidrag en ganska hög inkomst jämfört med lönerna för många arbeten i exempelvis Irak (i viss mån även efter att man korrigerar för högre svenska levnadsomkostnader), men för det ett välkänt faktum att det som betyder något för människor psykologiskt inte är vår absoluta inkomstnivå, utan inkomsterna relativt vår omgivning (se boken Jämlikhetsanden).

En person som arbetat som läkare eller advokat i Irak kommer att uppleva det som en allvarlig social nedflyttning att leva på socialbidrag (eller även att jobba som städare, diskare osv) i Sverige, även om hans inkomster och t.o.m. hans levnadsstandard har ökat.

Om dessutom socialbidraget är högre än hans inkomst i det gamla landet,  är det fortfarande avsevärt lägre än en svensk lön (och medför dessutom en massa andra otrevligheter i livet) och förklarar fortfarande inte på något sätt varför personen inte skulle vilja söka arbete. Det finns helt enkelt ingen logisk koppling, om man inte tror att personer från fattiga länder av någon anledning är mindre villiga att arbeta: tror man det kan man knappast längre hävda att ”jag är inte rasist…”.

Påstående:

Om det varje år invandrar 30-40 000 människor… så kommer arbetslösheten att varje år öka.

I just detta sällsynta fall håller jag med Anders Borg, när han i riksdagsdebatten mot SD hävdade att det inte finns något som tyder på att länder med hög invandring får hög arbetslöshet. Den här forskningssammanfattningen kommer fram till att ”De generella slutsatser man kan dra är att invandring har små eller inga effekter på sysselsättningsnivån.”

Några internationella arbetslöshetssiffror:

Sverige: 8,3%

EU-genomsnitt: 9,5%

Finland (ofta framfört som föregångsland bland invandringsmotståndare): 8,4%

Alla siffror för 2010 från CIA Factbook, av bekvämlighet- och jämförbarhetsskäl.

Detta pekar på en allmän självmotsägelse i SD:s (mfl) argumentation: om invandring verkligen är roten till (nästan) allt ont, och om Sveriges invandringspolitik verkligen är så ”extrem” och ”unik” som SD hävdar, varför återfinns då ungefär samma ekonomiska och sociala problem i andra länder, inklusive sådana som har en mycket mer restriktiv invandring?

Jag tänker inte försöka mig på en egen bedömning av hur ”generös” eller ”snål” den svenska politiken är i förhållande till andra länder. Fakta för den som är intresserad kan studeras här, men det finns flera olika siffror man skulle kunna jämföra (antal uppehållstillstånd/år, andel utländska medborgare mm), och jag har inte kunskaperna att avgöra vilken jämförelse som är mest relevant. Men om Sveriges invandringspolitik verkligen är mycket ”generösare” än alla andras, verkar invandring inte spela särskilt stor roll, eftersom Sverige när det gäller arbetslöshet (och i många andra avseenden) ändå klarar sig förhållandevis bra.

Om å andra sidan Sveriges invandringspolitik inte skiljer sig mycket från andras, ja då kan man givetvis fortfarande hävda att det är invandringen som orsakar EU:s, och USA:s alla problem, men då betyder det att SD i alla år fört fram ett nyckelpåstående (Sveriges påstått ”unikt” höga invandring) som är fullständigt felaktigt, så varför ska vi i så fall lita på dem i andra avseenden?

/Jon Weman, Åtgärdslandet
Gästinlägg från politifonen

Avpixlat och poliomyten

Gästinlägg från Slutpixlat

I vanlig ordning så gör den av Sverigedemokraterna stödda hat- och rasistsajten Avpixlat allt för att skylla invandrare och flyktingar för allt elände i världen.

Nu riktar man in sig på flyktingar som om att de är stora smittspridare av sjukdomen polio och att det därmed finns en risk för en polioepidemi i Sverige.

Och dess nestor Mats Dagerlind är inte sen att förklara att i spåren av ”massinvandringen” så hotas nu hela svenska folket av en epidemi.

Men hallå Mats Dagerlind och Avpixlat!

”Sverige inledde redan 1957 en massvaccination av alla svenska medborgare. Ingen har insjuknat i polio i Sverige sedan 1977. Polioepidemier upphörde redan 1962 när cirka 80% av Sveriges befolkning hade skydd mot sjukdomen. Polio är alltså inte längre något problem i Sverige, men vi måste ändå fortsätta vaccinera så länge som polio finns kvar någonstans i världen och därefter ytterligare flera år, tills världen har förklarats poliofri. I Sverige har vi sedan 1957 använt inaktiverat poliovaccin (IPV), vilket sen 1986 ges vid 3, 5 och 12 månaders ålder samt vid 5-6 års ålder enligt vaccinationsprogrammet.”  KÄLLA:Smittskyddsinstitutet.

Så den epidemi som Avpixlat och Dagerlind förutspår och skyller flyktingar och invandrare för, kommer aldrig att kunna inträffa.

Men som den hat- och rasistsajt Avpixlat är så gör de i vanlig ordning en höna av en fjäder enbart för att kunna spy ut sitt hat mot invandrare och flyktingar.

Curt Latinosson

Gästinlägg från Slutpixlat

Myter om mord

Sverigedemokraterna vill ha livstids fängelse. ”På riktigt”. Småsmällar över fingrarna eller stå i skamvrån med en dumstrut på huvudet ska bort. Inga fler ”semestrar på spa-anläggningar” förklädda till rättspsykiatriska kliniker. Bura in dem och kasta bort nyckeln. I slutet av mars satt enligt Aftonbladet ungefär 170 livstidsdömda individer i fängelse, de flesta för mord. Det finns en hel del myter om dödligt våld som Sverigedemokraterna gärna plockar fram och skrämmer upp personer med. Dags för Motargument att knäcka några av dem.

— ”Det var bättre förr, det är blattarna som mördar”

Myt: ”Det dödliga våldet ökar.”

Fakta: Det dödliga våldet i Sverige har minskat med 25 % de senaste 20 åren, med hänsyn tagen till befolkningsökningen. Det betyder att vi är tillbaka på ganska exakt samma nivåer som under 50-talet. I början av 90-talet nåddes en tillfällig topp, men efter det har fallen minskat. Dödligt våld är överskattat i statistiken, många misstänkta brott visar sig vara naturliga dödsfall eller olyckor, självmord, överdoser etc. Antalet polisanmälda brott är således betydligt fler än det faktiska antalet fall av dödligt våld.

Påstående: ”Utrikesfödda är överrepresenterade bland gärningsmännen.”

Sanning: Det stämmer. Detta är ytterligare en ”sverigevänlig sanning” som Motargument inte räds för att publicera. I ”Dödligt våld i Sverige 1990-1998. En deskriptiv studie” från år 2000 skriver kriminologen Mikael Rying att utrikesfödda är överrepresenterade med drygt tre gånger som gärningsmän och drygt två gånger som offer. Men dessa ”invandrare” i statistiken (som Sverigedemokraterna mer än gärna talar om) kommer emellertid ofta från länder vars kultur ligger väldigt nära inpå våran egen. Det talar Sverigedemokraterna mindre gärna om.

Bland de utrikesfödda i mordstatistiken dominerar nordbor, särskilt finländare. Av 729 gärningsmän under perioden 1990-1998 var 80 stycken (11 %) födda i Finland. Svenskar och nordbor utgör 79 % av alla gärningsmännen och 85 % av offren. Inkluderas övriga européer stiger siffran till 88 % av gärningsmännen och 89 % av offren. Vid våldsbrott som får dödlig utgång har ofta gärningsman och offer bakgrund från samma land (Rying 2000).

Det dödliga våldet i Finland är mycket intressant. Även om det vid första anblick kan tyckas irrelevant eftersom artikeln handlar om Sverige, så är deras statistik värd att uppmärksamma och syna. Finland har en betydligt mer restriktiv invandringspolitik än Sverige, men trots att deras samhälle är mer ‘etniskt homogent’, har Finland dubbelt så många fall av dödligt våld som Sverige, räknat per 100 000 invånare.

Som kuriosa kan även nämnas att 60 % av alla offer för mord och dråp i Sverige under 1980-talet hade finsk härstamning (Ekbom, Engström & Göransson. Människan, brottet, följderna. Kriminalitet och kriminalvård i Sverige. s. 122, ISBN 978-91-27-13244-3).

— ”Juggemaffian skjuter vem som helst, för minsta lilla. Typ”

Myten: ”De gör upp i den undre världen.”

Fakta: Begreppet ‘det var en uppgörelse i den undre världen’ förekommer ofta när man läser om dödligt våld bland kriminella. Det får det att framstå som att det rör sig om storskalig narkotikahandel eller avrättade informatörer. Sanningen är att de kriminella ‘uppgörelserna’ ofta handlar om ganska futtiga saker; en upplevd kränkning efter något bagatellartat gräl, eller strävan efter att imponera på andra kriminella. Det dödliga våldet utförs oftast av unga personer i nätverkens eller grupperingarnas utkanter med endast lösa kopplingar till kärnmedlemmar. Att våldshandlingar i den undre världen handlar om gängkrig eller marknadsandelar är ovanligt.

När man talar om dödligt våld skiljer man på expressivt och instrumentellt våld. Dessa två former av våld beskrivs kort — och enligt mig mycket bra — i denna rapport från BRÅ (s. 21). En majoritet av det dödliga fullbordade våldet kännetecknas av så kallat ‘expressiva motiv’. Med detta avses oplanerade brott som begåtts i affekt och kan ha sin grund i svartsjuka eller andra starka känslotillstånd. Våldet är ett mål i sig, och ofta finns alkohol med i bilden. I denna kategori finner vi bl.a. spontanbråk och dispyter, samt familje- eller partnervåld, som är den vanligaste typen av dödligt våld i Sverige.

Instrumentellt motiverat dödligt våld är t.ex. mord i samband med rån eller kriminella affärer. Det förekommer i Sverige, men i mindre utsträckning än det expressiva (BRÅ 2011:5).

Myt: ”Vem som helst kan drabbas av mord.” 

Sanning: Mord är till stora delar en klassfråga. Det är ofta frågan om marginaliserade, missbrukare och kriminella som dödar andra marginaliserade, missbrukare och kriminella. Både offer och gärningsman kommer oftast från de nedre delarna av samhällsstegen. Dödligt våld bland överklassen är mycket ovanligt.

— ”Du blir mördad på gatan av en främling”

Myt: ”Fler och fler dör av gatuvåld.”

Sanning: Sju av tio mord sker i någons bostad. Inget tyder på att dödligt våld mellan obekanta ökar. Mordstatistiken är förhållandevis konstant och visar att ca 70 % sker inom familjen eller bekantskapskretsen.

— ”Mördarna får 500 spänn i böter och samhällstjänst”

Myt: ”Vi daltar med brottslingarna, de kommer lindrigt undan.”

Sanning: Domstolarna ser allt strängare på dödligt våld. Andelen gärningsmän som döms för mord eller dråp istället för vållande till annans död har ökat från 45 till 65 %. På 1970-talet dömdes mellan 65 och 70 % av gärningsmännen till rättspsykiatrisk vård. År 2011 var motsvarande siffra 13 %. Regeringen föreslog nyligen att livstids fängelse skulle vara den normala påföljden för mord.

I Sverige fråntas man inte straffansvar på grund av psykisk störning, det är påföljden som påverkas. Av de ca 550 stora rättspsykiatriska undersökningar som genomförs varje år, har ca hälften av de undersökta en psykisk störning. Traditionell straffpraxis har varit att en person som har en allvarlig psykisk störning inte ska kunna sättas i fängelse utan istället få vård. 2008 togs detta absoluta fängelseförbud bort. Efter lagändringen kan en person som anses ha en allvarlig psykisk störning, men som har ett begränsat vårdbehov under vissa förutsättningar placeras i fängelse.

Myt: ”Du sitter och hittar på allt det här!”

Sanning: Om du som läsare missat det, är merparten av ovanstående information hämtad från artikeln Nio myter om mord som publicerades i tidningen Svensk Polis (nummer 2, februari 2013). Den är skriven av Mikael Rying, en av Sveriges främsta experter på dödligt våld. Övriga källor är bl.a. BRÅ, Svensk Polis och nordisk kriminalstatistik från Kriminologiska institutionen i Stockholm.

Kriminologstuderande Louise H.

Muslimer tar avstånd från extremism

Gästinlägg av Politifon

Pew Research Center kunde nyligen presentera data över muslimska attityder gentemot extremism. Uppgifterna redovisar att en majoritet av världens muslimer bekymrar sig över religiös extremism – att många avfärdar Al-Qa’ida och talibaner – och våld i religionens namn. Undersökningsgruppen återfinns i åtskilliga muslimska länder. De kommer från Egypten, Jordanien, Indonesien, Malaysia, Libanon, Palestina, Pakistan, Senegal, Turkiet, Nigeria och Tunisien. 67 procent av de tillfrågade uppvisar en negativ inställning till extremism i sina hemländer. I nationer som Libanon och Tunisien finns sådana uppfattningar bland 70% av befolkningen. Turkiet däremot utmärker sig med de lägsta siffrorna i omröstningen.

Den negativa inställningen reflekteras också i det faktum att man inte sympatiserar med grupper som utför attacker och annat våld för att befrämja sina mål:

Al-Qa’ida som ansvarat för de mest kända och mest förödande terroristattackerna de senaste femton åren, erhåller de mest negativa bedömningarna bland samtliga extremistgrupper i undersökningen. Ett medelvärde om sextiosju procent i elva muslimska länder uppvisar i undersökningen en oförmånlig syn på gruppen. Detta inkluderar en majoritet av muslimerna i Libanon (96%), Jordanien (81%), Turkiet (73%) och Egypten (69%). Över hälften av muslimerna i Nigeria, Senegal, Tunisien, Indonesien och Palestina betraktar Al-Qa’ida negativt. I Pakistan och Malaysia balanseras uppfattningen, men då har många inte återgivit någon åsikt.

Detta kan således förklara Al-Qa’idas egen uppfattning om huvudströmsmuslimernas motarbetande. Politifonen har tidigare skrivit om det:

Den politiska desperation som ständigt gjort sig påmind i det låga antal deltagare som varit villiga att sluta sig till de få som redan fortfarande finns kvar, synliggörs i de meddelanden man förmedlar till omvärlden. Al-Qa’idas försteman, sedan bin Laden dog, föreläste i en video som släpptes 2007, hur “Vi ständigt förblir fångar, och motarbetas med byglar av [huvudströmmens islamiska] organisationer och rörelser, för att inskränka på möjligheterna för kamp. Vi måste slå oss fri från bojorna som står mellan oss och våra skyldigheter.”  [Fritt översatt]Inte bara vittnar detta om att al-Qa’ida är försvagade. Det påvisar även hur andra muslimska rörelser “förhindrar kampen” från att fortsätta på den inslagna våldsamma väg som al-Qa’ida vill att muslimer ska ta. Den amerikanska krigsmakten och dess aggression mot islamistiska terrorismen kan inte stoppa terrorism. Muslimer kan stoppa terrorism – så länge de inte motarbetas och nedtystas av oseriösa agitatörer som söker vinna politiska poänger genom att smäda en hel grupp människor och hävda att det inte finns något som heter moderation. Uppenbarligen finns det visst.

Pew-studien visar även på oförmånliga attityder gentemot talibanerna i Afghanistan, Boko haram i Nigeria och Hizbollah i Libanon.

Därtill kan man se att de positiva attityderna gentemot självmordsbombningar har rasat genomgående i den islamiska världen i jämförelse med tidigare resultat. Bara i Libanon, där man tidigare kunnat se höga siffror för acceptans (74%), och de tillfrågade ansåg att självmordsbombingar ibland eller ofta kan rättfärdigas, ligger i dag på 33%. Pakistanierna är den undersökningsgrupp som uppvisar lägst stöd för den specifika krigsstrategin. Hela 89% av de tillfrågade opponerade metoden under alla omständigheter.

Studien visade också data som begraver idén om att islam som religiös företeelse triggar igång sympatier för självmordsbombningar:

…Support för självmordsbombningar korrelerar inte med religiositet […]. Generellt är muslimer som ber fem gånger om dagen inte mer troliga att stödja civila måltavlor än människor som ber mindre/färre gånger.

För att jämföra siffrorna kan vi titta till en annan studie som visar på att muslimer är den grupp som i minst utsträckning ger stöd åt att attackera civila måltavlor:

och

Undersökningen visar på att en möjlig majoritet av amerikanerna opponerar sig att en marginaliserad grupp som Al-Qa’ida attackerar civila mål men att man samtidigt på industriell nivå, med hjälp av sofistikerad militär utrustning, sympatiserar med att den amerikanska militären dödar oskyldiga (i betydligt större skala).

Det visar också på att muslimska amerikaner i mindre utsträckning (21%) än sina kristna (58%) och judiska (52%) motsvarigheter, anser att det är rättrådigt att attackera civila. Mormoner (64%) och ateister/agnostiker (58%) uppvisade också högre siffror. Politifonen menar dock inte att dessa data på något vis går att sammanföra med någon grupps religiösa uppfattningar. Till skillnad från politiserande rasister, tillskriver vi inte grupperna som vidhåller dessa uppfattningar en religiös signifikans per se. Vi menar att religiösa övertygelser till och med skulle kunna användas som moralisk måttstock för att motarbeta terrorism (men vidhåller också att religiös retorik i politiska spörsmål kan framkalla destruering).

Relaterad läsning:

Islam och terror I

Islam och terror II

Islam och terror III

Islam och terror IIII

Myt: Folkmord på vita

Gästinlägg av politifonen
Det pågår inom vit-makt-miljön en propagandaspridning som tar formen av en folkmordsanklagelse. Påståendet är att ljushyade människor är en sammanhängande grupp, så kallade vita, och att dessa är utsatta för ett pågående folkmord. Relativt ofta anförs FN:s konvention om förebyggande och bestraffning av folkmord som beskrivning av vad som pågår, närmre bestämt artikel II.
Den lyder enligt följande:

CANADA TYPE »Social Gothic« ✾ Black & White (for widescreen displays)
arnoKath / Foter / CC BY-NC-SA

Artikel II

I denna konvention förstås med folkmord envar av följande gärningar förövad i avsikt att helt eller delvis förinta en nationell, etnisk, rasmässigt bestämd eller religiös grupp såsom sådan nämligen,

a) att döda medlemmar av gruppen;

b) att tillfoga medlemmar av gruppen svår kroppslig eller själslig skada;

c) att uppsåtligen påtvinga gruppen levnadsvillkor, som äro avsedda att medföra dess fysiska undergång helt eller delvis;

d) att genomföra åtgärder, som äro avsedda att förhindra födelser inom gruppen;

e) att med våld överföra barn från gruppen till annan grupp.

Jag har hämtat översättningen ur Said Mahmoudis antologi Folkrättsliga texter, Norstedts Juridik 2006. Den engelska texten kan läsas här.

Vanligast är att c) används som gärningsbeskrivning  av vitmaktförespråkarna och att immigration av andra än ljushyade till länder som Sverige, USA och England påstås vara gärningen. Se exempelvis den presstödsberättigade tidningen Nationell Idag, nynazistiska SMR:s webbplats eller den här tråden på ‘ungdomsforumet’ Hamsterpaj.

Folkmordskonventionen ställer relativt höga krav på vad som utgör folkmord. För det första är folkmord en gärning, där vit-makt-aktivisterna menar att lagstiftning i linje med FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna, flyktingkonventionen och andra traktater är själva gärningen. De kallar det för massinvandring och andra skrämselord. Problemet är givetvis att tillåtande av invandring under starkt reglerade former efter demokratiska beslut inte är en gärning av det slag som ändamålet med folkmordskonventionen omfattar. Migrationsrätten är till stor del en följd av FN-traktater och annan folkrätt, så påståendet blir indirekt att FN påbjuder folkmord samtidigt som FN förbjuder folkmord, vilket knappast kan vara avsikten med FN:s regelverk.

För det andra ska gärningen vara förövad i avsikt att förinta människor. Det framgår av preambler till traktaterna (ett slags vägledande förord) samt förarbeten till lagar som utlänningslagen, vilka reglerar rätten till migration, att avsikten med dem inte är att förinta någon människa utan att skydda individuell frihet och göra det möjligt för människor att fly förföljelse och omänsklig behandling.

Vidare påstås att c) är tillämplig på migrationsrättens tillåtande av invandring. Antagandet är alltså att lagstiftningen är påtvingad befolkningen inom dess jurisdiktion, något som är helt på tvärs med hur det demokratiska statsskicket faktiskt fungerar. Det är heller inte så att människor i Sverige tvingas bo på vissa platser eller tvingas att flytta hit, eller på annat sådant sätt tvingas, vilket är något som ordalydelsen i c) kräver för att vara tillämplig på en situation.

Vit-makt-aktivisternas idé är att om en grupp människor är i minoritetsställning gentemot en annan grupp så hotas dess överlevnad. Grupperna som ställs emot varandra är ljushyade gentemot alla andra. Föreställningen är fantastiskt banal och premissen säger i princip att om jag bjuder in tre mörkhyade personer att bo i mitt hem så försöker jag förinta mig själv. Bakom premissen finns en idé om att det pågår ett raskrig, där människor med olika hudfärg är inbegripna i att försöka utrota varandra, vilket alltså även skulle komma till uttryck i parlamentariska sammanhang. Idén tar sig flera olika uttryck, från utgångspunkten att hudfärg medför särskilda politiska intressen och därmed är determinerande för hur människor använder parlamentariska institut till att hudfärg bestämmer att människor vill utrota andra.

Att det är en löjlig förutsättning torde vara uppenbart för envar. Ett konkret exempel på att den inte stämmer är Sverige idag, där det finns många minoritetsgrupper med annan hudfärg eller etnicitet än den som emellanåt benämns som etniskt svensk, ett begrepp som i sig är kontroversiellt. Romerna och samerna är exempel på sådana grupper, men för att göra exemplet riktigt tydligt kan vi helt enkelt peka på gruppen somalier istället då de generellt är mörkhyade och är relativt få. Det är knappast så att somalier i Sverige är utsatta för folkmord här, trots att de är i minoritet i förhållande till många andra grupper.

Med gärningsbeskrivningen kraftigt ifrågasatt och påståendet om avsikt helt undanröjt samt resonemanget rörande minoritetsställning avfärdat återstår mycket lite av vit-makt-aktivisternas resonemang. Myten om folkmordet på ljushyade är ändå relativt livskraftig, så vi får antagligen anledning att återkomma till den flera gånger framöver.

/Elwa Ninpo

Läs också del två i vitmaktserien vi har skrivit.

Myter om våldtäkt

Sverigedemokraterna påstår att vi ser en dramatisk ökning av antalet polisanmälda våldtäkter. De menar att vi har flest antal polisanmälda våldtäkter i Europa och att de anser detta i sig är mycket skrämmande. Att merparten av polisanmälningarna inte leder till något åtal är än värre enligt dem. Dags för Motargument att knäcka några myter.

Polisanmälda våldtäkter

Påstående: Sverige har flest antal polisanmälda våldtäkter i Europa.
Sanning: Det stämmer, och tillgänglig statistik talar för att det faktiska antalet våldtäkter har ökat under senare år.

Motargument visar därmed att vi inte räds för att publicera sverigevänliga sanningar.

Sverige har en könsneutral, mycket bred definition av begreppet våldtäkt. Till skillnad från andra länder, t.ex. Finland, krävs inte ett heterosexuellt samlag med penetration, det räcker med en handling som är jämförbar. En målsägande kan inte heller dra tillbaka sin anmälan, eftersom brotten faller under allmänt åtal. Det spelar ingen roll om personen sover, är mycket berusad eller liknande. Sex med en person under 15 år är våldtäkt, oavsett samtycke.

Anmälningsbenägenheten har ökat kraftigt i Sverige de senaste 30 åren. Toleransnivån är dessutom mycket låg i dagens samhälle – de våldtagna går till polisen och gör anmälan, och istället för att förtränga händelsen åker de till sjukhuset för att bli undersökta.

I Sverige kriminaliserades våldtäkt inom äktenskapet år 1965. I vissa europeiska länder, så som Schweiz, Tyskland och Finland, dröjde detta ända till 1990-talet. I Frankrike kriminaliserades det först år 2006. Att våldtäkt inom äktenskapet faller under allmänt åtal är långt ifrån självklart, i vissa europeiska länder, t.ex. Schweiz,  har det gjort det i mindre än 10 år. Där ses våld och övergrepp i nära relationer som en privatsak, något som stannar bakom stängda dörrar. I vårt grannland Finland visade en undersökning att så mycket som 74 % av de tillfrågade ansåg att kvinnor fick ”skylla sig själva”.

En epidemi av sexualbrott?

Myt: En epidemi av sexualbrott sveper över Sverige.
Sanning: Det har varit en kontinuerlig ökning av antalet polisanmälda sexualbrott i flera decennier, men enligt NTU (Nationella trygghetsundersökningen) har andelen av alla tillfrågade personer som uppger att de har blivit utsatta för sexualbrott legat på en relativt låg och stabil nivå sedan mitten av 2000-talet.

Påstående: Endast 13 % av de polisanmälda våldtäkterna går till åtal.
Sanning: Antalet eller procentandelen faktiska åtal säger inget om antalet brott som klarades upp. Bevisläget vid sexualbrott är svårt, ofta står ord mot ord och ibland finns inga synliga skador. Rättsväsendet kan inte godtyckligt åtala personer, ett samhälle med hög rättssäkerhet måste ha höga beviskrav. År 2012 klarades 51 % av våldtäkterna upp, och när ett våldtäktsfall väl går till åtal har Sverige den högsta andelen fällande domar.

Numbers And Finance
kenteegardin / Foter / CC BY-SA

Att x antal våldtäkter polisanmäls är inte samma sak som att x antal våldtäkter inträffat. Dessutom kan en brottsrubricering komma att ändras under varje respektive utredning. Anmälningsregistret innehåller således statistik som måste tolkas med stor försiktighet. Jag menar inte att informationen är oanvändbar, men för att få en bättre bild av den faktiska situationen måste vi inhämta information från flera olika källor, det kan vara vanskligt att enbart använda anmälningsstatistiken som en indikation på brottsnivån i ett samhälle.

Det stora problemet med statistik är att man kan läsa den ‘som fan läser bibeln’. Kan man inte tolka statistiken så är den bara siffror. Sverigedemokraterna ‘plockar russin ur kakan’. Rent hypotetiskt kan till exempel 2000 personer polisanmäla att de blivit trakasserade för att de fått reklam i brevlådan trots att det står ”nej tack” på den. Det är inte brottsligt att stoppa reklam i någons brevlåda, även om några kan anse att det är förbannat irriterande. De 2000 anmälningarna kommer antagligen att åka i papperskorgen med motiveringen ”brott kan ej styrkas”, men oavsett vad som händer med dessa polisanmälningar kommer de att finnas i anmälningsregistret.

För att krångla till det ännu mer räknar alla länder statistik på olika sätt, vilket gör det ganska svårt att jämföra brottsligheten i olika länder. Sverige använder sig av metoder som gör att den polisanmälda brottsligheten i Sverige uppfattas som högre än i andra länder. Och något som vi alla alltid bör ha väldigt, väldigt klart för oss är att det är väldigt få människor som faktiskt begår brott. Oavsett hudfärg, kultur, religion eller nationalitet.

Jag trivialiserar inte sexualbrottsligheten på något sätt, det vore en skymf mot de utsatta. Men den ”sexualbrottsvåg som drabbat Sverige” är inte den veritabla katastrof som Jimmie Åkesson basunerar ut. Han tar en liten del av ett stort problem. Och förvränger den medvetet. Sedan dras den upp som kanin ur en hatt när det är dags att hålla tal. Simsalabim!

Myten om massbröllop i Gaza

Just nu sprids bilder och en video som sägs visa ett massbröllop mellan vuxna och småflickor i Gaza. Det sägs vara Hamas som ligger bakom detta. Videon och bilderna används för att i vanlig ordning sprida påståendet att ”islam” eller ”alla palestinier” är för pedofili.

Videon är äkta, det är bara det att myten är en bluff.

Hamas genomförde ett massbröllop. Så långt stämmer myten. Men sen tar det stopp. Om man granskar vad som egentligen skedde, vilket journalisten som var på plats då det skedde gjort, inser man att myten är en bluff:

MIDEAST ISRAEL PALESTINIANSThen the fireworks explode, the cheering begins, and in march the Hamas scouts, bashing drums, looking every inch the future Hamas fighters many will be. Then the grooms, aged about 18 to about 28. They are holding hands with their young nieces and cousins, little girls aged from about 3 to 8, made up to the nines, wearing white wedding dresses.Up they all go to the stage, the cheering and music grows ever louder. The girls were having the time of their lives, but, getting a little bored after a while, came down off the stage to dance with each other and play games…

It never struck me for a moment that the little girls might later be described in the bloggersphere as the brides! How naive I am.

It showed how much some people want to believe nonsense like this, as it re-inforces their prejudices, always a comfortably fun thing to do. But Hamas, and the jihadists do enough terrible things without having to make things up about them. Most of the stuff I read was outright, unthinking, gleeful, Islamophobia from people who clearly knew nothing about Arab popular culture. It’s as is they really believe that because there are examples of child brides, it means all weddings are with child brides.

Har ni hört talas om brudtärnor och brudnäbbar? Det var det de var. Det som på engelska kallas flowergirls och page boys.

Hamas är en galen terrororganisation som i sitt partiprogram öppet förespråkar judeutrotning. Deras galenskap talar för sig själv. Det finns ingen anledning att ta till lögner för att göra dem ännu galnare än de redan är.

Sen om myten i sig. hade man velat hade man kunnat svartmåla kristendomen grundat på bilderna man får fram i en googlesökning. Eller hur? Visst ser det ut som om småbarn gifter sig med varandra och vuxna med småbarn på bilderna.

 

SD och livstid

Sverigedemokraterna påstår att livstids fängelse i praktiken innebär 18 års fängelse enligt rättspraxis. Detta anser de innebär 12 år eftersom de tror att fångar friges efter att ha avtjänat 2/3-delar av sitt straff. Det stämmer inte.

"Two men looked out from prison bars, one saw the mud, the other saw the stars." Frederick Langbridge

År 1991 avtjänade 35 personer livstidsstraff, i september 2013 hade den siffran stigit till 147 personer enligt Kriminalvårdens statistik. Aftonbladet har gjort en granskning som visar ett annat antal bör tilläggas. År 2009 utvidgades straffskalan, och idag är det längsta tidsbestämda straffet 18 år istället för 10 år.

Sedan 2006 kan en livstidsdömd efter 10 års avtjänad tid, ansöka om att få sitt straff tidsbestämt. Ansökan görs vid Örebro tingsrätt som ligger nära Hall, Kumla och Tidaholm. Tingsrätten kan välja att omvandla straffet till minst 18 års fängelse, men att få sin livstidsdom omvandlad är långt ifrån självklart. Mellan 2008 och 2013 avgjordes 137 stycken ärenden. Av dessa fick endast 30 stycken bifall. Här finns mer information om statistiken, www.kvv.se

Det stora problemet med livstids fängelse är att det inte alls minskar brottsligheten i samhället. Det finns inga som helst belägg för det, data och forskning som visar andra resultat mottages tacksamt. Frihetsberövande straff är ineffektiva, men det är ju så tacksamt att se antisocialt beteende som en sjukdom och inte ett symptom. Genom att inkapacitera en enskild individ tror vissa att problemet blir löst. Det är bara att bura in busarna så är allt frid och fröjd. Ropen skalla, kåken för alla! Men livstid på riktigt är mer komplicerat än så.

I Sverige används i regel den nedre delen av straffskalan. Detta har varit praxis i många år. Det innebär inte att de förändringar som skett i rättssystemet de senaste 10-20 åren har varit till gärningsmännens fördel. Preskriptionstiden har tagits bort för vissa brott, straff har skärpts och nya lagar har stiftats.

Leif Axmyr har suttit i fängelse sedan 1982, och John Ausonius, mer känd som Lasermannen, fick sin tredje ansökan avslagen 2012. Jackie Arklöv kommer med stor sannolikhet att få skaka galler i många år till. Individer som utgör en extrem fara för samhället är mycket sällsynta, och det finns redan idag möjligheter att frihetsberöva dessa så länge det behövs. Sverigedemokraternas prat om livstidsstraff på riktigt är bara tomma ord, livstidsdömda släpps inte ut ”bara så där”.

Proportionalitetsprincipen är en rättssäkerhetsprincip som innebär att det bör råda balans mellan mål och medel. Om vi tror att den grova brottsligheten ökar så dramatiskt som Sverigedemokraterna vill få folk att tro, kan livstids fängelse ses som ett medel som rättsväsendet borde använda i högre utsträckning.

Att plocka ut enstaka skräckexempel och få dessa att framstå som vardagsmat är en politisk form av falsk marknadsföring, det är en lögn vars syfte är att få den allmänna opinionen på sin sida. När Sverigedemokraterna talar om ”samklang med den allmänna rättsuppfattningen” baseras den på ett rättspatos, som i sin tur baseras på en osann bild av verkligheten.

Sverige är inte dödsdömt, vårt system håller inte på att rasa ihop för att rättsväsendet använder livstidsdomar restriktivt. Det är du och jag som är den allmänna opinionen, och det är vi som kan visa att Sverigedemokraterna är tondöva och att deras melodi klingar falskt.