Etikettarkiv: Malmö

Myt: Alla heter Muhammed i Malmö

Varje år redovisar SCB såväl invånarnas som nyföddas förnamn och tilltalsnamn. Motargument kan härmed meddela att inte heller år 2016 är Mohamed det namn som vinner störst mark bland nyfödda pojkar i Sverige.

Bland de pojkar som föddes i Sverige under år 2016 hamnar Mohamed med sina 410 nyfödda på 35:e plats. Viktigt i sammanhanget är att bland dessa ingår olika stavningar av namnet, såsom Muhammed, Mohamad etc, vilket vi kan läsa om här. Förvisso har namnet fått en liten skjuts uppåt sedan föregående år, då namnet Mohamed hamnade på 43:e plats.

Om vi kikar på statistiken för pojkar och män gällande hela den folkbokförda befolkningen ser vi att det fanns 28 924 personer med tilltalsnamnet Mohamed (med alla stavningsvariationer inräknade) i Sverige år 2015. Det ger namnet en 43:e plats bland tilltalsnamn i landet.

Om vi däremot kikar på antalet pojkar och män som har namnet Mohamed som förnamn hamnar det på 60:e plats (46 335 stycken). Det är förvisso en uppgång sedan året före då namnet låg på 62:a plats.

baby-1337505_960_720De populäraste namnen på nyfödda pojkar i Sverige 2016 var Oscar, Lucas och William.

De populäraste tilltalsnamnen bland pojkar och män i Sverige år 2015 var Lars, Mikael och Anders.

De populäraste förnamnen bland pojkar och män i Sverige år 2015 var Karl, Erik och Lars.

Om vi tittar närmre på Malmö så ser siffrorna ut på följande vis, enligt det svar jag erhållit av SCB via mail: den 31 januari 2015 var Mohamed, Lars och Mikael de vanligaste tilltalsnamnen. Om vi däremot tittar på pojkars och mäns förnamn i Malmö ser vi en annan bild: Mohamed återfinns inte på topp 10. De vanligaste förnamnen på pojkar och män i Malmö är Karl, Erik och Lars.

Den 1 november 2016 fanns totalt 161 384 pojkar och män i Malmö Stad. 2 610 av dessa, dvs 1,6 %, lystrar till namnet Mohamed.

Man bör heller inte glömma att det är betydligt vanligare för muslimer att döpa sina söner till Mohamed än det är vanligt för icke-muslimer att döpa sina barn till något specifikt kristet namn, vilket kan påverka så att det uppstår en statistisk snedvridning av resultatet. Mer om ”fäblessen” för namnet står att läsa här.

Det finns en stark önskan och vilja hos en del att hävda att Mohamed i framtiden kommer att bli Sveriges vanligaste mansnamn. Det finns varken statistik eller logik som indikerar att så kommer att bli fallet.

Är siffrorna ett uttryck för den ”demografiska bomben”, ”islamiseringen” och ”systemkollapsen”? Knappast.

Så nej, alla i Malmö heter inte Muhammed. Att sprida myten om namnet Muhammed tjänar enbart ett syfte, nämligen att underblåsa de främlingsfientliga krafternas agenda.

Mer läsning:

Muhammad: the truth about Britain’s most misunderstood name

List of most popular given names

Israel? Det finns inte på kartan

”There is no Israel on the map Swedish children see”

Detta citat inleder Tobias Peterssons artikel Op-Ed: Indoctrinating Swedish children.

De senaste månaderna har det framkommit att en, eller flera, skolor skulle ha erbjudits propalestinsk propaganda: svenska skolelever sägs ha fått ta del av ett studiematerial med en karta där Israel är raderat, det finns inte. Istället finns Palestina med på nämnda karta.

Det är Tobias Petersson, ordförande i PPI (Perspektiv på Israel), ett proisraeliskt nätverk bildat 2013, som i ett öppet brev till skolkommunalrådet i Malmö, Anders Rubin, kräver svar på vilka skolor som använder sig av det nämnda materialet. Rubin uppmanas att agera ”mot ansvariga på skolor som tillåtit detta”, samt ta reda på vilken organisation som ursprungligen ligger bakom utbildningsmaterialet.

Brevet står att läsa i sin helhet här. Det handlar om en textbok, ”Jag tillhör Palestina”, som påstås försköna terrorism och våld, samt demonisera Israel. Detta material påstås strida mot svenska skolans värdegrund, vilken kräver att undervisningen ska vara saklig och allsidig.

I brevet läser vi följande:

”Första sidan inne i den helt arabiskspråkiga boken ”Jag tillhör Palestina” pryds av en karta. ”Detta är Palestina” står det ovanför kartan. […] Det finns ingen gräns dragen efter 1949 års stilleståndslinjer (brukar också refereras till som 1967 års gränser). Israel är utraderat och Tel Aviv existerar inte”

Vid närmare efterforskning har följande framkommit: jag har, via Petersson själv, delgivits att skolan (1 skola, inte flera) i fråga är Apelgårdsskolan i Malmö. Skolan har många arabisktalande elever. Jag har kontaktat skolledningen och de hälsar att det inte har haft något samarbete med PRC (Palestinska rättvisecentret), organisationen som sägs ha varit drivande i att indoktrinera svenska barn. Märk väl att det talas om flera skolor och om ”Malmös skolelever”, och det insinueras att denna internationella palestinska kampanj ingått i den lärarledda undervisningen.

När Motargument gräver vidare framkommer att Apelgårdsskolan sedan 2013 hyrt ut lokaler till föreningen Al-Hikma. I uthyrningen ingick, till en början, också fotbollsträning i idrottslokal på söndagar.

Det handlar alltså inte om att svenska skolbarn får ta del av antiisraelisk propaganda, eller att rektor eller lärare på Apelgårdsskolan har ansvar för att det arabiska studiematerialet ”Jag tillhör Palestina” har delats ut.

Det handlar om att en förening som hyr skollokalerna på helgerna har haft Palestina-studier som en del av lördagsskolan. Föreningen, Al-Hikma, har i sin tur haft besök av PRC.

Att boken är skriven på arabiska gör det orimligt att det skulle förhålla sig på det sätt som Petersson försöker påskina. Så allt detta förefaller vara en icke-fråga, då allt verkar som att den använts i endast denna förening, och då har nått endast de barn som närvarat på lördagar.

16138766485_e8b57e882d

Tobias Peterssons brev, och upprördhet, kan eventuellt grunda sig i att en muslimsk förening hyr lokaler i en skola och bedriver lördagsskola med propalestinskt utbildningsmaterial.

Det rör sig alltså inte om att vinklad propaganda skulle ingå i lärarledd undervisning på ett antal kommunala skolor i Malmö, eller att svenska skolbarn får lära sig att Israel inte finns.

Att föreningar, oavsett inriktning, ser sig ha i uppdrag att sprida sin världsuppfattning, är inget märkligt, eller nytt för den delen. Om det kan man tycka vad man vill, men det är inte exklusivt för Al-Hikma eller PRC. Mer om detta går att läsa här.

Det står fastslaget i grundskolenämndens beslut från november 2014 att utomstående föreningar som vill hyra lokaler i kommunala skolor i kontraktet ska klargöra syftet med verksamheten. Kontraktet mellan Apelgårdsskolan och Al-Hikma skrevs i februari 2013.

Detta är en indikation på hur viktigt det är att vi alla är kritiska, noggranna, och granskar information. Det finns risker att vi utsätts för vinklade, falska nyheter. Många har ofta en agenda, och det är upp till oss att välja att avgöra om vi ska tro på allt vi läser, eller ser, eller om vi först vill ta reda på vad som faktiskt stämmer, innan vi tar ställning.

Så jo, svenska skolbarn ser Israel på kartan!

Källor:

Tobias Peterssons brev till kommunalråd Anders Rubin (15 december 2015)

Skånska Dagbladet skriver om hur skolor anklagas för propalestinsk propaganda (16 december 2015)

Tobias Peterssons artikel på israelnationalnews.com (28 januari 2016)

Nima Gholam Ali Pour (SD) om att ”Apelgårdsskolan är inte en källarlokal” (1 februari 2016)

Pegida i Sverige?

Galleristen Henrik Rönnquist i Malmö arrangerade en manifestation, måndagen den 9:e februari, 2015. Den är uppenbart inspirerad av liknande företeelser i Dresden, Tyskland, där det återuppstått marscher under hösten och vintern 2014 efter samma modell av högerextremist-marscher i samma stad.
Henrik Rönnquist uttalar sig om anledningarna såhär i TV4-Nyheterna:

Alla är ju välkomna.
Det handlar inte om partier eller grupper, ålder eller bakgrund, eller nånting.
Det här handlar ju om islamiseringen.
[…] Pegidas färg – ingen rasism, inte högerextrem.
Sen får ju folk tro vad de vill.
Men det är inte sant.
Det handlar om våra värdegrunder, våra traditioner.
Men jag och många med mig ser att det sker en islamisering av Sverige, en smygislamisering.

Se videoklippet på TV4-Nyheterna

Motargument vill be alla läsare om en liten tjänst. Kan ni läsa om samma uttalande, men byt ut ordet ”islamisering” mot något annat ord eller begrepp. Känn efter, och bedöm själva: bör Henrik Rönnquists motiv bakom manifestationen kanske anses vara rasistiskt eller högerextremt om ni, exempelvis, skulle välja ordet ”judefiering” eller begreppet ”katolsk expansion” istället?

Kan någon förklara exakt vilken värdegrund, eller vilka traditioner, som Henrik Rönnquist hänvisar till i sitt uttalande?
Kan någon tro att det inte skulle ligga någon rasistisk åsikt alls bakom att göra en manifestation mot den påstådda ”islamiseringen”?
Henrik Rönnquist säger att alla är välkomna i PEGIDA. Vän av ordning undrar om verkligen ALLA är välkomna?

Bilagor:

Svenska Kyrkan i Malmö uttalar sig om hot mot dem inför måndagkvällen.

Se även Bildspel från Sydsvenskan.se

Lästips: 1961: katolikerna. 2013: muslimerna

Stoppa antisemitismen och muslimhatet i Malmö!

Malmö är en stad som har stora problem. Hatet och rasismen har här, kanske mer än i de flesta andra städer, kommit upp till ytan under de senaste tio åren. Värst ute är judarna och muslimerna. Dessutom finns det grupper som vill elda upp hat mellan just judar och muslimer. Därför frågar vi oss: är det inte dags med kombinerade kippa och hijabvandringar i Malmö.

Både judar och muslimer utsatts för grovt hat, och attentat, de senaste tio åren i Malmö. Det har gått så långt att hatbrott med religiösa motiv är mer än dubbelt så vanliga i Malmö som i Stockholm eller Göteborg.

Antisemitiska attacker

När det gäller de antisemitiska attackerna har det blossat upp en internationell debatt om hatet. Obama skickade till och med ett särskilt sändebud till staden, Hannah Rosenthal, för att övervaka situationen för stadens judar.

Judehatet är synligt i det öppna. Källor till oss rapporterar till exempel att man kan besöka vissa gymnasieskolor i staden och se antisemitiskt klotter på skolornas toaletter. Skolledningen blundar eller bryr sig inte. Det finns skolor i staden som i praktiken vägrar att ta emot föreläsare som föreläser mot antisemitism. Det är mycket allvarligt.

Nu var det ett attentat nyligen. Efter det har kritiken åter blossat upp mot stadens styre, polisen och Ilmar Reepalu. De gör för lite mot hatet är det många som anser. Polisen och myndigheterna har kritiserats för att ha varit slappa.

Några år tidigare fick de liknande kritik i samband med moskébränderna i staden…

Moskébränderna

Muslimer utsätts också för hat i Malmö. Kvinnor som har slöjor trakasseras och får höra att de är talibaner eller muslimfittor. Män får höra att de är terrorister. Dessutom har flera grova attentat utförts mot muslimerna i staden. Detta har gjort att flera muslimer anser att myndigheterna gör för lite.

Nyligen dömdes Peter Mangs för den rasistiska attacken mot moskén Islamic center i Malmö 2009. Han sköt flera skott genom fönstret för att mörda en gästande albansk imam och dömdes för mordförsök.

2003 och 2005 brann moskén Islamic Center i Malmö som byggdes 1983. Man har ännu inte gripit någon för dåden. Även andra moskéer utsattes för skadegörelse och försök att bränna upp lokalerna under denna tiden.

”Ingen hotbild”

Nu senast under attacken mot synagogan i Malmö kom det fram att myndigheterna förvägrat synagogan rätten att sätta upp övervakningskameror. Man sa nej med hänvisning till att hotbilden inte motiverar kamerorna.

Polis och myndigheter har sagt samma sak gång på gång sen 2003. Vid 2003 sa man samma sak ”det finns ingen hotbild mot moskén”.

Vid attentaten mot moskén 2005 kom det fram att myndigheterna inte heller då tog hoten mot dem på allvar:

Polisen ser mycket allvarligt på nattens brand i Malmö. Attentatet rubriceras som mordbrand.

– Det handlar om ett känsligt objekt. Det finns inga kända hot mot moskén i nuläget, så bakgrunden till dådet kan vi bara spekluera om, säger poliskommissarie Marie Keismar.

Bejat Becirov, ordförande för Islamic center, som driver moskén med tillhörande förskola och friskola, håller inte med om att det inte finns någon hotbild.

Becirov säger att det hör till vardagen att bli hotat via brev, telefonsamtal och olika sabotage.

Samma sak vid Peter Mangs attentat 2009. Inte heller då, några år efter brandattentatet, ansåg polisen att det fanns en hotbild.

Men i övrigt har vi ännu inga som helst spår att gå efter. Det finns i nuläget ingen konkret hotbild mot moskén.

Bejzat Becirov är vd för Islamic Center. Han är förtvivlad över att moskén än en gång utsatts för ett attentat.

– Det tar aldrig slut, säger han. Det är hot, skadegörelse och bränder. Och nu skottlossning. Det här handlar inte om ungdomar på glid utan om ett planerat våld mot muslimer.

Ser ni? Moskén utsattes för tre brandattentat, mängder av mindre skadegörelse, tusentals hot på nätet, och ett mordförsök på en imam och polisen ansåg inte alls under denna tid att det fanns en hotbild mot moskén!

Även idag anser många i Malmö anser att polis och myndigheter inte gör tillräckligt, men nu för att skydda synagogan och den judiska församlingen. 

När Becirov nyligen demonstrerade mot antisemitismen i samband med  attentatet mot synagogan sa han att hatbrotten måste stoppas, men att församlingarna inte kan göra det ensamma. ”Vi behöver hjälp”!

”Hela samhället måste ta ett ansvar, vi och synagogan kan inte klara av det här ensamma”, säger Bejzat Becirov, vd för Islamic center i Malmö.

Grupp mot grupp

Myndigheterna måste ta sitt ansvar! Men det verkar helt klart som om de gör för lite. Då är det upp till oss att agera, oss andra, och bygga broar mellan grupperna och ställa krav på att Malmö stad agerar mot hat och rasism på allvar.

För ytterligare en sak förvärrar situationen och gör den akut. Det finns folk som försöker piska upp hat mellan just dessa båda grupperna: judar och muslimer. Det finns ett omfattande hat på nätet, som jag redan skrivit om i veckan.

Det syns ganska tydligt då man besöker olika Facebookgrupper t.ex.

Å ena sidan har vi många facebookgrupper där folk som är mot islamofobi vistas, men där hat mot judar accepteras och å andra sidan facebookgrupper där många som ogillar antisemitism vistas, men där hat mot muslimer accepteras. Detta gäller inte alla grupper, men en del mycket stora grupper fungerar så. Dessutom bemöts oftast hatet, men det accepteras av moderatorer och alltför många meddebattörer.

Om vi inte agerar snabbt kan det uppstå en hatspiral där hat möts av än mer hat. Det måste motverkas.

Kippa- och hijabvandring nu!

Det har har hållits kippavandringar i Malmö. Idén bakom kippavandringarna är briljant. Att stödja judars rätt att kunna visa upp sig och sin religiositet fullt i Malmö.

Frågan är om inte det är dags att ta konceptet ett steg vidare. Att förena båda de utsatta gruppernas krafter i hijab- och kippavandringar?

Förutom att man lägger större tyngd bakom kravet att myndigheter börjar agera mot hatet, så motverkar man de grupper som påstår sig vara mot islamofobi men inte ser att judarna sitter i samma båt som dem, samt de som påstår sig vara mot antisemitism men inte ser att muslimerna sitter i samma båt som dem. Man markerar att varken antisemitism eller islamofobi är acceptabelt!

Något är ruttet i Malmö. Men problemet är inte antisemitismen enbart, eller islamofobin enbart. Det finns problem med hat och den rasism i staden. Problemen består bland annat i att extremister vill elda upp ömesidigt hat mellan de båda grupper och att myndigheterna reagerar på hatet med flathet…

…och att jag redan idag vet att en del kommer att läsa min artikel här och avfärda den med orden: ”men det är ju muslimerna/judarna som är problemet i Malmö och vi som är de utsatta bara. Varför ska vi vandra tillsammans med någon som bär en kippa/hijab”…

PS

För övrigt sprids samma sorts rykten i Malmö nu som under moskébränderna. Ska man tro antisemiterna är det judarna, eller Mossad, som attackerade synagogan nu nyligen. Ska man tro muslimhatarna är det muslimer själva som brände upp sina helgedomar.

Sverige måste göra mer mot antisemitismen

I förra veckan utsattes Malmös synagoga för attentat. Sverige måste göra mer för att bekämpa antisemitismen. Det konstaterar den Europeiska kommissionen mot rasism och inolerans, ECRI i en rapport som nyligen publicerades. Det rapporten säger bör läsas i ljuset av att rabbin i Malmö utsatts för många attentat, som polisanmälts.

ECRI skriver:

Malmö synagoga. (Foto: Jorchr)

Enligt siffror som publicerats av Brottsförebyggande rådet låg under åren 2004-2010 polisanmälda incidenter med ett identifierat antisemitiskt motiv mellan 111 och 161, med en topp på 250 under 2009, troligen kopplad till händelserna i Gaza.

Med variation mellan åren var mellan 37 % och 61 % av dessa brott riktade mot enskilda. I skrivande stund fanns inga siffror tillgängliga för 2011, men det är skäligt att anta att de visar ytterligare en markant ökning. De officiella siffrorna täcker enbart polisanmälda brott där motivet identifierats som antisemitiskt, men civilsamhället påpekar att det faktiska antalet incidenter troligen är långt större.

154. Antisemitiska fördomar och stereotyper verkar existera långt utanför högerextremistiska kretsar i Sverige. Enligt en undersökning från 2010 utförd av Forum för levande historia hade ca 20 % av elever på högstadiet och gymnasiet en negativ syn på judar, och en opinionsundersökning visade redan 2005 att mellan 15 % och 16 % av vuxna ansåg att judarna har för mycket makt i världen. På antisemitiska webbplatser insinueras också att judarna smider hemliga planer på världserövring.

155. ECRI noterar med synnerlig oro situationen för judarna i Malmö, och särskilt de upprepade attackerna på personer som bär synliga tecken på sin religion. Församlingens rabbi har varit offer för konstanta antisemitiska trakasserier i många år, glåpord kastas regelbundet mot judar som går till synagogan, och judiska barn utsätts för antisemitisk mobbning i skolan. Dessutom har många fall av materiella skador på judisk egendom rapporterats. Enligt företrädare för judarna har vissa judiska familjer lämnat Malmö på grund av antalet antisemitiska incidenter och för att de inte anser att de får tillräckligt stöd av kommunstyrelsen ordförande.

156. (…) I Malmö startade de lokala myndigheterna 2010 ett dialogforum för att sammanföra de judiska och muslimska invånarna och företrädare för kommunen för att främja ömsesidig förståelse och göra gemensam sak mot intolerans. ECRI välkomnar dessa åtgärder men betonar att de ännu inte har lyckats stävja antisemitismen i Sverige. ECRI rekommenderar att de svenska myndigheterna fortsätter och ytterligare stärker sina aktuella ansträngningar att bemöta alla uttryck för antisemitism, med särskilt uppmärksamhet på situationen i Malmö…

Journalisten Niklas Orrenius har påpekat att det finns skolor i Malmö med stora problem med antisemitismen, men som aldrig släpper in föreläsare mot antisemitism. I synnerhet nämns Pauliskolan, som ligger nära synagogan, som ett stort problem. Nu måste Malmö och skolverket ta i med hårdhandskarna för att lösa problemet. Kan de inte helt enkelt stänga, eller tvångsförvalta, de skolor som inte arbetar mot antisemitism och rasism?