1961: katolikerna. 2013: muslimerna.

”De vet inte vad demokrati är, det är osvenskt, det är kvinnoförtryck, det ingår i en konspiration för att ta över Europa, deras heliga byggnader är naziliknande, de plågar barn, de är sexualfientliga och sexfixerade och tjuvaktiga…” Så kunde det låta när riksdagen och det politiska livet debatterade katolska kyrkans framtid i Sverige 1961.

A Window on the World of Ely Cathedral
antonychammond / Foter / CC BY-NC-SA

Den antikatolska hetsen och den nuvarande antiislamska har många likheter.

1951 hade vi fått religionsfrihet i landet men riksdag och regering sa nej till kloster. Debattens vågor gick höga och historiska tillbakablickar kring vad papister, jesuiter, nunnor, fältherren Wallenstein och påvar i olika krig åsamkat Sverige varvades med skräckhistorier om vad som skulle kunna ske om Sverige tillät kloster igen. Klosterförbudet vidmakthölls. Att vara katolik var nåt som var osvenskt och sjukligt i samhällets ögon.

Under 50-talet förändrades gradvis synen på katolicismen. 1961 öppnades debatten om kloster på svensk mark igen. Då togs förbudet mot katolska kloster bort och 1963 kunde karmelitklostret i Glumslöf öppnas. Sverige hade sitt första officiella kloster sedan reformationen.

Att läsa riksdagsdebatten om klostrens vara eller inte vara känns som att läsa Sverigedemokratiska motioner och debatter idag. De som avvisade tanken på kloser var framför allt socialdemokrater.

”Att vi i vårt land har öppnat möjligheterna för olika religiösa samfund att bedriva sin verksamhet får inte tas som intäkt för att vi tänker ge tillstånd till inrättandet av andliga koncentrationsläger på svensk mark. Jag tycker att vi haft nog av andliga koncentrationsläger och vad därtill hör i andra länder.  – Inge Lundberg (S)”

”Då är det ganska naturligt att den, som är verklig mån om de mänskliga rättigheterna och den demokratiska frihet som vi kunnat kämpa oss till bl. a. I vårt land, är mycket angelägen om att inte räcka fan det finger, som det är fråga om i detta fall.  – Nils Elowsson (S)”

Förekomsten av politisk katolicism ansågs vara det främsta argumentet mot katolska kloster, av en del debattörer. Katolicismen sågs av flera svenska riksdagspolitiker som en aggressiv antidemokratisk religion med politiska ambitioner.

Man må resonera hur mycket man vill om det religiösa innehållet, men man kommer inte ifrån iakttagelsen, att när den katolska kyrkan tar ställning i politiska frågor, går den alltid reaktionens ärende.  – Gunnar Berg (S)

Att tänka sig att man med berått mot skulle medverka till att underkasta demokratiskt tänkande människor, som vill åtnjuta de fria mänskliga rättigheterna, ett sådant tvång som här avses, är något jag inte kan göra. Därför vill jag inte heller medverka till att det inrättas kloster i detta land.   – Nils Elowsson (S)

Det kan synas märkligt att jag säger detta, eftersom jag inte är engagerad i kyrkan i annat mån än jag är medlem i den. Man bör ändå bemärka, att om demokratin skall kunna fungera i en fri stat, så får man icke genom främmande engagemang förhindra en samhällsutveckling som vi anser gagnelig för land och folk.  – Inge Lundberg (S)

Skall jag vara riktig ärlig, måste jag väl ändå medge, att i reaktionen mot hela denna historia också inmänger sig ganska naturliga nationella känslor. Jag undrar om inte Gustav Adolf ute på torget skulle ramla av hästen om han begrep vad vi här håller på med! – George Branting (S)

Rasismen mot katoliker och den mot muslimer har många likheter. Så även debatten.

Läs mer här i denna C-uppsats om debatten inför öppnandet av karmelitklostret i Glumslöf.