Det finns vissa som tror att Malmö, Göteborg och Stockholm är bland de farligaste städerna i världen.
De refererar till en illa skriven artikel i Expressen (26 maj 2024) enligt vilken Malmö, Göteborg och Stockholm fanns på en lista över de farligaste städerna i världen. Helt bisarr artikel vars källa är den misskrediterade sajten NUMBEO, som för några år sen utnämnde Lund till världens farligaste stad…
Detta är den korrekta listan över de femtio farligaste städerna i världen utifrån antalet mord i resp stad. (Per 100 000 inv).
Malmö, Göteborg och Stockholm har mindre än en tiondel mord i jämförelse med den som ligger på plats femtio. Att påstå att dessa tre svenska städer finns bland de farligaste i världen är löjeväckande.
Alla städer utom fyra återfinns i Nord- och Sydamerika.
Alla dessa städer har 300 000 invånare eller fler. Någon kanske saknar St Louis, som för några år sedan hade toppnoteringen i USA. Men där har befolkningen minskat och är idag lägre än 300 000.
När Jimmie Åkesson (SD) öppnar för ministerstyre är det inte bara en ogenomtänkt kommentar – det är en medveten signal om vart Sverigedemokraterna vill ta Sverige. Det är ett steg bort från demokratisk kontroll och ett steg närmare ett auktoritärt system där makt går före rätt.
Sverige har en unik och grundläggande princip i sin demokratiska struktur: myndigheter ska vara självständiga från regeringen. Denna princip finns till för att skydda medborgarna mot godtyckliga beslut och säkerställa rättssäkerhet. Det är ett skyddsnät mot korruption, partiskhet och maktmissbruk. När Jimmie Åkesson nu ifrågasätter detta, gör han det inte av misstag. Det är ett test – av medier, av oppositionen, av svenska folket.
SD har under lång tid arbetat för att flytta gränser. Från retorik om återvandring till motioner om slöjförbud, angrepp på public service, och en allt mer aggressiv kulturpolitik där allt “icke-svenskt” ska tryckas undan. Den röda tråden är tydlig: kontroll.
Att Åkesson dessutom vill halvera tiden det tar att stifta lagar visar att det demokratiska samtalet – den tid vi normalt ger till expertutlåtanden, remissinstanser och granskning – är något partiet helst vill skala bort. Det är en politik där snabb makt går före långsiktig klokhet, där beslut ska drivas igenom snabbt och utan besvärande frågor.
Vi har sett vad som händer i andra länder när makten centraliseras, rättsväsendets oberoende ifrågasätts, och oberoende medier undermineras. Det börjar alltid med små steg. Små skiften i språkbruket. Små förändringar i regler. Men slutstationen är alltid densamma: ett samhälle där medborgare inte längre vet vem som faktiskt har makten, och där kritik tystas före den ens hörts.
Vi får inte vara naiva. Detta är inget vanligt utspel. Det är ännu ett angrepp på demokratins fundament. Om vi inte försvarar de institutioner som skyddar oss nu, riskerar vi att stå utan skydd när vi behöver det som mest.
SD har visat vad de vill. Frågan är vad vi andra är beredda att göra åt det.
Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.
Den 68-årige man som åtalas för att ha kört sin personbil rakt in i en fredsmanifestation i Borås, i augusti 2024, beskriver sig som sverigedemokrat. Mannen står åtalad för grov misshandel med hatmotiv. En intervju i SD-nära radiokanalen Riks finns med i åklagarens bevisning. I den intervjun säger mannen, anonym och med maskerad röst, bland annat: ”så länge Palestinier finns kommer det aldrig att bli fred”.
Den åtalade mannen säger att ’vänstermedia’ aldrig skulle publicera sanningen. Han motsätter sig åklagarens bild att han oprovocerad körde in i demonstrationståget och beskriver det istället som att han blev omringad av demonstranter. På frågan om vad han vill säga till dem som anser att det här var ett attentat säger han kort: ”Lita aldrig på vad en muslim eller kommunist säger. End of story”.
Programledare Daniella Hansson på Riks ger den anonyme mannen gott om tid att utveckla sina resonemang, som understöds av ledande frågor som: ”är du orolig för att du kanske kommer bli orättvist dömd”, vad tycker du om att andra ”gjort sanning utan att göra någon bakgrundskontroll” och ”hur går dina tankar nu när det florerar rubriker som efter bilattacken och han vill utrota palestinier”. Den sistnämnda frågan besvaras kort och gott med orden: ”Det vill jag. Eller rättare sagt, jag har skrivit det och det står jag för”.
I intervjun i Riks kallar den åtalade mannen demonstranterna för ”förbannade nazister” och ”sinnessjuka galningar”. Han kryddar sin analys med att ”svenska hårt arbetande människor är inte ett skit värda”. Mannen understryker att han är sverigedemokrat. ”Det är jag än idag”.
I skrivande stund vet vi inte om SD tagit avstånd från agerandet. Listan över hatbrott, utfall mot etniska grupper och aggressioner mot individer som sverigedemokrater utfört eller som partiet sett mellan fingrarna på börjar med andra ord bli lång.
Vi länkar till en webcachad version av blogginlägget för att inte ge onödiga klick till deras blogg:
Sverigedemokraterna har genom alla år haft kaxiga texter på sin hemsida med : ”Vi växer så det knakar” och: ”Vi växer snabbare än någonsin…” Under hela våren 2025 inleds deras hemsida med en blågul bild där det står: ”Bli medlem i Sveriges snabbast växande folkrörelse!” Vän av ordning funderar om det finns något enda bevis för att SD verkligen växer?
För att följa svenska lagar ska partierna ha skickat in anmälan till Kammarkollegiet med redovisning om partibidrag och partistöd senast den första juli. SD redovisade att de fick 6 875 650 kronor från sina medlemmar i medlemsavgifter för hela kalenderår 2018.
År 2019 fick SD 6 744 201 kronor i medlemsavgifter. 2020 : 4 462 956 kronor i intäkter från medlemmar. 2021: 4 505 200 kr i medlemsavgifter. 2022: 4 477 693 kr (Som var ett valår, då partier oftast växer!) 2023: 2 874 900 kr för hela år 2023! (Och endast 42 600 kr i donationer från privatpersoner det året!)
Valåret 2022 uppgav SD de hade 35 766 medlemmar. De har sedan dess uppgivit siffror om 30 400-33 300 medlemmar.
För partiet som ständigt hävdat att de växer och ökar, är detta ännu en varningsklocka om allt fler avgående och uteslutna kommunpolitiker runtom i hela landet och det som de sjunkande opinionssiffrorna visat sedan slutet av år 2019.
SD är ett missnöjesparti som efter 2019 haft sjunkande popularitet, färre sympatisörer och de har gradvis även tappat inkomster från sina medlemmar. Det går dåligt för SD, som har haft en ansenlig andel ”missnöjesväljare”.
Väljare som röstat för att ”röra om i grytan” eller i protest mot ”sjuklövern” är lättrörliga. Är en sådan grupp inte nöjda med sitt förra val, så kan andelar ur gruppen relativt snabbt bli soffliggare, röstskolkare eller tänka sig att flytta sin röst till något annat alternativ. Så skedde med Ny Demokrati, Svenskarnas Parti och NMR — vi på Motargument minns deras splittringar och fall. Vad kommer ske nu med SD?
Hur ser du på s k ”judeskämt”? Är du en person som själv drar dem, skrattar du, blir du obekväm, reagerar du eller kanske tycker du att de egentligen är ganska harmlösa? Vi ska vara medvetna om vad det faktiskt innebär att skämta på minoriteters bekostnad. Judar är en minoritet som sedan urminnes tider har fått utstå rasism, varit föremål för fördomar, hotats, hatats och mördats just för att de är judar. Att skämta om judar bottnar i generaliserande fördomar baserade på rasism och antisemitiska konspirationsteorier.
Nättidningen Samtiden ägdes fram till ganska nyss av Sverigedemokraterna, är fortsatt ett propagandaorgan för partiet, och flera medarbetare är SD-kopplade. I en krönika signerad Jakob Sjölander som fått rubriken ”Mina judeskämt är inte roliga längre” uttrycker skribenten något vi skulle kunna betrakta som sorg, då han känt sig tvingad att sätta ”judeskämten” tillfälligt på paus. Anledningen är att han anser att ”tiderna har förändrats, och nu skulle vi vara långt mer försiktiga med att skämta om judar”.
I ingressen på Samtiden-krönikan läser vi:
”För ett antal år sedan hjälpte jag en kamrat att flytta. Vid ett tillfälle pekade han på en garderob och sa: ”Där har jag gömt mitt judeguld”. Lite senare så invände han emot att vi skulle lämna saker obevakade nere på gatan, eftersom det ”kunde komma en jude och stjäla det”. Till detta svarade jag att juden nog ville ha tillbaka sitt guld.” (Källa: Samtiden)
Skribenten ursäktar att de hade roligt åt skämten med att de inte alls var antisemiter, utan att de istället ”drev med antisemitismens absurditet” och att de varit ”riktade mot antisemiterna”. Om skämtet skojar med, driver med stereotyper om, misskrediterar judar som folkgrupp, då är det inte ett skämt om antisemiter.
Förringande av rasistiska skämt om judar är lika med att utföra antisemitism. Det är farligt att tona ned kraften hos skämt baserade på fördomsfulla generaliseringar om minoriteter, då de kan bidra till att rasism och intolerans accepteras. Man kan bära på antisemitiska stereotyper och utöva rasism, även om man påstår sig vara fri från rasistiskt/antisemitiskt hat.
Sjölander ser fram emot när antisemitismen sjunkit undan, för då kan han börja dra sina ”judeskämt” igen. I sin krönika normaliserar han ”judeskämt”, då han anser att de är kul, men inte just nu bara. Vi andra kan försöka inse att skämt på minoriteters bekostnad tillhör historien.
Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.
Åkesson framställs där, under rubriken ”visionären” som om han ledde vilket parti som helst. Han beskrivs i lättsam ton som ”vanlig”, ”tålmodig”, ”stabil” och ”multikompetent”. Man pratar ledarstil och hur han byggt Sverigedemokraterna till den maktfaktor de är idag. Borta är bilderna av heilande medlemmar, bokbål, ständiga rasistiska utfall, trollfabrik och den internationella högerextrema och antidemokratiska trend SD verkar i.
Det lilla som via länk sägs på det temat kommenteras som ”motvillig beundran”. Istället illustreras sådant med den gamla järnrörsskandalen, som vore den en dåtida alkoholrelaterad parentes, innan partiet kammade till sig. Det rasistiska, ur nazismen sprungna projekt SD nu håller på att förverkliga medan de sätter skräck i stora delar av Sveriges befolkning, förbigås. Fokus är ”framgångssagan”. Trivselfaktorn är på kollegial köttbulle-nivå. Småputtrigt och lite gulligt. Är rasismen så normaliserad att det ens är möjligt?
Medan SVT diskuterar hur framgångsrik Jimmie Åkessons ledarstil är, dimper ett brev från Migrationsverket ner i brevlådan hos mängder av svenskar: ”Du får detta brev eftersom ett ärende om återkallelse av ditt permanenta uppehållstillstånd i Sverige och din flyktingstatusförklaring har öppnats”. Mottagaren upplyses också om hen inte har rätt ”till ett offentligt biträde.”
Borta är allt politiskt prat om integration, språk och förmågan till egenförsörjning. Har du flytt hit ska du ut, är signalen. ”Välkommen till återvandringståget”, som samma parti tidigare sagt. ”Enkel biljett till Kabul.” Sverigedemokraterna pekar också ut islam som en ”avskyvärd religion” och moskéer, i motsats till andra trossamfunds byggnader, som icke önskvärda. SD vill göra det lättare att ändra i grundlagen och har vid åtskilliga tillfällen flirtat med nazismen.
När detta skrivs har tungviktaren Rickard Jomshof, sverigedemokratisk riksdagsledamot, tidigare ordförande i justitieutskottet, för andra gången på ett år, offentligt uppmanat en annan svensk riksdagsledamot att ”lämna Sverige” och ”åka hem”. Det förmodade ”hem” som åsyftas är diktaturens Iran. Tidösamarbetets tyngsta parti, det hela regeringskonstellationen vilar på, pekar alltså än en gång ut en namngiven person, än en gång en folkvald, som icke önskvärd på grund av sin flyktingbakgrund. Rapports och TV4:s nyhetssändningar ids inte ens nämna saken.
Politikbyråns småputtriga trivselfascism känns mot den fonden än mer surrealistisk. Grova rasistiska påhopp från höga makthavare och mycket annat rasistiskt elände är tydligen ”business as usual” 2025. Allt medan vän av ordning frågar sig: Händer det här verkligen?
Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.
Detta är del 1 i en serie artiklar som granskar Sverigedemokraternas långsiktiga strategi för att förändra det svenska samhället.
Varför röstar människor på ett parti som inte gynnar deras egen livssituation? Det är en fråga som blivit allt mer aktuell i takt med Sverigedemokraternas framgångar i Sverige. En förklaring ligger i hur SD använder splittring som politisk strategi – att rikta folks ilska nedåt i samhällspyramiden snarare än uppåt.
I partiets principprogram 2023 lyfts vikten av “den gemensamma nationella identitet som utgjort grunden för framväxten av välfärdsstaten” och “naturliga gemenskaper i form av familjen och nationen” (s. 2–3). Detta låter kanske enande, men syftet är att exkludera snarare än att inkludera. Den som inte anses “höra till” ställs utanför det moraliska och ekonomiska gemenskapssystemet .
Riksdagsmotioner från partiet visar hur denna retorik omsätts i konkret politik:
I motion 2021/22:2526, Terrorism, föreslås förbud mot slöja för barn, böneutrop, heltäckande klädsel och utländsk finansiering av trossamfund – en tydlig markering mot muslimska uttryck i det offentliga rummet (Adam Marttinen m.fl., SD) .
I stället för att lyfta frågor om tryggare arbetsvillkor, förbättrad a-kassa eller ett starkare välfärdssystem, fokuserar SD på symbolfrågor. De driver en berättelse om att samhällets problem bottnar i invandring eller mångkultur – snarare än i ekonomiska orättvisor, bostadsbrist eller otrygga jobb.
Journalistiska granskningar stärker bilden av en genomtänkt strategi. TV4:s dokumentär Undercover i trollfabriken (2024) avslöjade hur SD:s kommunikationsavdelning använde anonyma konton för att sprida desinformation och satir i sociala medier – allt med syfte att påverka opinionen och öka splittringen i samhället .
Att så många röstar på ett parti vars politik ofta missgynnar dem själva är ett bevis på att denna strategi fungerar. När politiken bygger på misstänksamhet snarare än lösningar, blir konsekvensen att samhällsproblemen fördjupas – samtidigt som vi tappar förmågan att enas kring gemensamma lösningar. Det som behövs nu är inte mer polarisering, utan en politik som bygger på sammanhållning, rättvisa och framtidstro.
Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.
I torsdags uttalades från Peterskyrkans balkong de bevingade orden ”Habemus papam!”, vilket innebär att en ny påve har utsetts. Leo XIV är av amerikansk börd, och verkar motsätta sig den politik och världssyn som den nuvarande Trumpadministrationen står för.
I en intervju med FOX News 29 januari i år uttalade sig den amerikanske vice-presidenten JD Vance på vad han anser är ett kristet sätt. Snarare var hans uttalande ett uttryck för den egna åsikten, och inte särskilt kristet alls (översatt med DeepL):
”Det finns en kristen idé om att man älskar sin familj, sedan sin granne, sedan sitt samhälle, sedan sina medborgare och därefter prioriterar man resten av världen. En stor del av den yttersta vänstern har helt vänt upp och ner på detta.” (Källa: NCROnline)
Den då blivande påven svarade ett par dagar senare Vance på X (översatt med DeepL):
”JD Vance har fel: Jesus ber oss inte att rangordna vår kärlek till andra människor”. (Källa: NCROnline)
Skärmdump från blivande påvens X 250202
Bibelns syn på främlingar/invandrare är tvärtom varm och välkomnande, och den predikar att vi ska se på varandra som bröder och systrar:
“När en främling bor hos er i ert land, skall ni inte förtrycka honom. Främlingen som bor ibland er skall räknas som infödd hos er. Du skall älska honom som dig själv. Ni har ju själva varit främlingar i Egyptens land. Jag är HERREN, er Gud.” (3Mos 19:33–34) (Källa: Pastor Christian Mölk)
”En och samma lag gäller för er alla, för invandraren som för den infödde, ty jag är Herren, er Gud.” (3Mos 24:22) (Källa: HelaPingsten)
Att JD Vance fullständigt missförstått det kristna budskapet om främlingar/invandrare är naturligtvis helt i linje med den politik som förs i USA under denna mandatperiod.
David Lång (SD) lämnade – på uppmaning av gruppledare Linda Lindberg – riksdagen efter att han sjöng den rasistiska sången ”Ausländer raus” (”Ut med utlänningarna”) på partiets EU-valvaka för ungefär ett år sedan. Lindberg sa då i ett pressmeddelande:
– David Lång har på min uppmaning valt att avsäga sig sitt riksdagsuppdrag. Han har suttit i riksdagen sedan vårt inträde 2010 och har gjort mycket bra för partiet. Det förringar inte hans omdömeslösa agerande under gårdagen, vilket han själv har förståelse för. Det är mot bakgrund av detta han väljer att lämna sin plats i riksdagen. (Källa: Altinget)
Lång behöll dock sin plats i kyrkomötet, dvs Svenska kyrkans högsta beslutande organ, och har nu seglat upp som toppkandidat för partiet i Stockholms stift inför kyrkovalet 21 september. Nomineringsgruppen har satt Lång överst på listan, vilket i sin tur innebär att han med största sannolikhet kommer att väljas in i kyrkomötet på nytt.
Återigen visar SD prov på att företrädare som gör sig skyldiga till grova övertramp är välkomna tillbaka in i värmen, förutsatt att en viss tid har passerat.
Kent Ekeroth och Linus Bylund, f d riksdagsledamöter för Sverigedemokraterna, hamnade båda, av olika anledningar, i partiets frysbox, och tilldelades sedermera mindre framträdande roller i partiet. Nu kan de båda vara redo för att göra comeback i riksdagen. Båda är tilltänkta som kandidater inför riksdagsvalet 2026.
Kent Ekeroth och Linus Bylund har båda gjort sig skyldiga till ett antal skandaler genom åren. Dessa har i sin tur medfört att de tillfälligt förlorat sina framträdande roller i rampljuset.
Ekeroth, som tidigare har spelat en viktig roll i partiet med sin tillspetsade retorik, antimuslimska rasism och att han hänföll åt våldsbejakande counterjihadism, petades från sin riksdagsplats i samband med valet 2018, efter att han under två års tid varit åtalad för misshandel i en krogkö, vilket han också blev dömd för.
Ekeroth har tidigare gjort sig ökänd för sin medverkan i den s k ”järnrörsskandalen” 2012, då han tvingades kliva ner från sin position som rättspolitisk talesperson för Sverigedemokraterna. Ekeroth togs dock tillbaka in i värmen, och 2014 omvaldes han in i riksdagen, trots händelsen två år tidigare. I början av 2018 petades slutligen Ekeroth från riksdagslistan, med följande uttalanden från Mattias Karlsson, partiets chefsideolog och dåvarande gruppledare i riksdagen:
”- Vi tycker att han i sitt val av livsföring, uppförande och omdöme inte lyckas leva upp till de höga krav som partiet ställer på företrädare i kriminalpolitiska frågor”. (Källa: SVT)
”- Kent Ekeroths förtroende hos stora delar av allmänheten har skadats genom en rad olika incidenter genom åren”. (Källa: SVT)
Efter att han inte fått förnyat förtroende 2018 lämnade Ekeroth tillfälligt politiken, men återuppstod 2022, nu som oppositionsråd i SD Dalarna. Ekeroth sa då i Dala-Demokraten:
”– När SD Dalarna kontaktade mig i somras kände jag att det var dags att återvända”. (Källa: SVT)
27 april 2025 förkunnade Rasmus Giertz, riksdagsledamot samt distriktsordförande för SD Dalarna, att Kent Ekeroth föreslås att få andra plats på SD Dalarnas riksdagslista.
Skärmdump från Rasmus Giertz (SD) Facebooksida 250428.
Linus Bylund fanns under en period ständigt i partiledare Jimmie Åkessons direkta närhet. Som partiets stabschef var han Åkessons närmaste man under åren 2014-2018. 2018 petades Bylund från riksdagslistan.
”Det är inte rasism. Det är ju fakta. Det står i Koranen att våldtäkt kan användas mot kvinnor som varit otrogna. Det är en muslimsk straffmetod. Och att använda fakta i sina uttalanden är inte fel.” (Källa: Expressen)
2017 anklagade Bylunds dåvarande partikamrat, tillika riksdagsledamot, Hanna Wigh, honom för sexuella övergrepp. Då ord stod mot ord lades förundersökningen ned. Anklagelserna gällde misstänkt våldtäkt, mindre grovt brott, samt två fall av sexuellt ofredande.
Eftersom Ekeroth föreslås bli namn två på SD Dalarnas riksdagslista och Bylund föreslås hamna bland de fyra översta namnen på SD Stockholms riksdagslista är sannolikheten hög att de båda kniper platser i riksdagen.
Ekeroth och Bylund är båda strulputtar som tidigare visat sig vara belastningar för partiet. Därav fick de sitta på avbytarbänken under ett par år. Nu verkar partiledningen tycka att det är hög tid att röra om i grytan och byta in dessa badboys igen. Det återstår att se hur länge det dröjer innan de kastas under bussen igen. Det är nog ingen högoddsare att någon av dem kommer att göra bort sig med en eller annan ny skandal.
Motargument 