Sharia, bayah och shura och demokratisträvandet i islam

Många i Sverige är idag rädda för begreppet sharia. Det har blivit en synonym till ondska, i synnerhet när nån kräver shariastyre i ett land. Problemet är att även muslimer som slåss för en västerländsk demokrati och frihet i arabvärlden väldigt ofta kan luta sig mot sharia i den kampen, och då är det INTE de radikala islamisternas syn på sharia de syftar på. Det kan vara hög tid att reda ut begreppen och myterna lite om det här med islam och demokrati… och sharia. 

Badshahi Mosque July 1 2005 pic32 by Ali Imran (1)
Pale blue dot / Foter / CC BY-SA

Demokratirörelsen i arabvärlden får idag slåss både mot radikala islamister som vill stoppa utvecklingen och mot fördomarna i väst.

Det kan vara på sin plats att prata lite mer om nåt som kallas ”rådgivningsprincipen” inom islam: shura, och två andra begrepp som många demokrater använder, nämligen sharia och bayah.

Muslimhatare demoniserar koranen genom att anta att de mest extrema, radikala islamisternas syn på koranen, är den ”riktiga”. Radikala islamister å sin sida gör allt de kan för att ge muslimhatarna i väst argument mot islam. därför har begreppet sharia blivit så omstritt och hatat här, tyvärr. Att vi europeer är religiösa analfabeter, som förlorat förståelsen för religiösa argument, kan också bidra till det.

Koranen är, liksom bibeln, beroende av vad folk har i sina hjärtan då de tolkar guds ord. är man hatisk kan man tolka koranen eller bibeln så att den stöder hat. Är man mot demokrati kan man lätt hitta citat om att ”lyda gud främst” som stöder den tesen. Men har man någon form av människokärlek i hjärtat är det något helt annat man ser i koranen eller bibeln. Då kan man också hitta stöd för demokrati i de heliga skrifterna.

Många av de som älskar demokrati har därför tagit principen om shura, bayah och sharia till sitt hjärta.

Det kan verka paradoxalt att sharia faktiskt är ett av de starkaste argumenten för demokrati i den muslimska världen, men det är det. Och det finns en parallell till hur demokratibegreppet utvecklades i väst. För även i USA var ”guds lag” ett av de starkaste argumenten för demokrati en gång i tiden.

Låt oss först läsa ur koranen.

I 42 suran hittar vi t.ex. detta:

38. De besvarar sin Herre genom att iakttaga Kontaktbönerna (Salat). Deras angelägenheter avgörs efter lämplig konsultation emellan dem, och av våra gåvor till dem ger de (till välgörenhet).39. När de drabbas av stor orättvisa, står de upp för sina rättigheter.40. Trots att den rättvisa bestraffningen för en orättvisa är ett likvärdigt straff, belönas de som förlåter och bibehåller rättfärdighet av GUD. Han älskar inte de orättvisa.

41. De som står upp för sina rättigheter när en orättvisa kommer deras väg, begår definitivt inget fel.

42. Felaktigheter begår de som behandlar människorna orättvist, som tar till aggression utan att ha provocerats. Dessa har ådragit sig ett smärtsamt straff.

Liknande ord finns i koranen 3:153.

Här ser vi tre principer inom islam förenade. Bayahsharia och shuraShura är principen om rådgivning. Att en ledare inte ska styra själv, utan ska ta råd. Att det finns ett kontrakt mellan de styrande och de styrda, bayah, där ”de styrda” lovar att följa ledaren OM, och endast om, denne följer sharia, dvs guds lagar.

Som många muslimska demokratiförespråkare påpekat (här är ett exempel) är detta viktigt. Denna trojka av principer visar att en furste måste styra rättvist, anser de, annars tappar de mandatet från Gud. Denne måste även ta råd från folk och, som är det viktigaste, om de som styr agerar fel, dvs inte styr rättvist (inte följer sharia), har folk mandatet, och SKYLDIGHETEN, att störta sina ledare.

Till detta kommer profetens principer om att styra efter majoritetens principer, då oenighet råder (al-sawad al-a’zam) och koranens ord att en majoritet kan ha fel. Vilket gör att majoritetens vilja också måste styras i enlighet med sharia, alltså nån högre tanke om rätt och fel.

The most beloved to Allah on the Day of Requital, and the closest to Him is a just ruler/governor. And the most hateful to Allah and the most distant from Him is an unjust and tyrant ruler. (källa)

Abu Bakr, den första kalifen som regerade efter Muhammed död, slöt ett sånt kontrakt (bayah). Han valdes (shura), var tvingad att regera rättfärdigt (sharia) och att ta råd (shura).

Vi läser:

Den första kalifen, vald i fria val, började sitt mandat med detta tal: ”O, ni mitt folk, jag har blivit vald att vara er ledare men jag är inte den bästa bland eder. Om jag gör rätt och följer Profetens sunna (normer), så skall ni hjälpa mig; men om jag gör fel så skall ni rätta till mig. Lyd mig så länge jag lyder Allah och hans Profet men om jag är olydig Allah och hans Profet, så behöver ni inte lyda mig.”

Det betyder givetvis inte att han var ”demokrat” i modern mening, tvärtom. Detta var 600-talet. Men här finns den demokratiska tradtion som muslimer åberopar inom islam.

Vidare. Begreppet mänskliga rättigheter ses som en del av sharia genom att lyfta fram koranens ord om att varje människa är värdefull och ett ändamål i sig. Som Riffat Hassan skriver:

Centro Islâmico de Campinas
Fasouzafreitas / Foter / CC BY-SA

A. Right to Life

The Qur’an upholds the sanctity and absolute value of human life and points out that, in essence, the life of each individual is comparable to that of an entire community and, therefore, should be treated with the utmost care.

B. Right to Respect

The Qur’an deems all human beings to be worthy of respect because of all creation they alone chose to accept the ”trust” of freedom of the will. Human beings can exercise freedom of the will because they possess the rational faculty, which is what distinguishes them from all other creatures. Though human beings can become ”the lowest of the lowest”, the Qur’an declares that they have been made ”in the best of moulds”, having the ability to think, to have knowledge of right and wrong, to do the good and to avoid the evil. Thus, on account of the promise which is contained in being human, namely, the potential to be God’s vicegerent on earth, the humanness of all human beings is to be respected and considered to be an end in itself.

C. Right to Justice

The Qur’an puts great emphasis on the right to seek justice and the duty to do justice…

Demokratins utveckling i Väst

Det fascinerande är att detta var exakt denna diskussion som pågick i Europa då demokratin växte fram, och i USA då USA gjorde sig självständigt.

Innan demokratin började växa fram fanns det ett begrepp att kungen/fursten fått sin makt från gud och fick styra över folk oinskränkt (se t.ex. Hobbes, Pufendorf eller Grotius). Människans roll vara att LYDA. Det var denna filosofi som rådde under de s.k. enväldena på 1600-talet då kungen styrde själv.

Mot denna barbariska syn ställdes en ny syn som på 1600-talet kan skönjas hos tänkare som KomeniusLocke och Leibniz. Fursten hade inte absolut makt. Fursten måste styra RÄTTVIST, göra rätt (följa guds lagar, som man sa i debatten), annars skulle de förlora mandatet från Gud.

Under 1700-talet utvecklades denna tanke av tänkare som MontesquieuVatell och de amerikanska grundningsfäderna som skapade USA. Om man öppnar den amerikanska självständighetsförklaringen från 1776 ser man hur de formulerade denna princip.

We hold these truths to be self-evident, that all men are created equal, that they are endowed by their Creator with certain unalienable Rights, that among these are Life, Liberty and the pursuit of Happiness. –That to secure these rights, Governments are instituted among Men, deriving their just powers from the consent of the governed, –That whenever any Form of Government becomes destructive of these ends, it is the Right of the People to alter or to abolish it, and to institute new Government, laying its foundation on such principles and organizing its powers in such form, as to them shall seem most likely to effect their Safety and Happiness.

De som styr ett land måste styra i enlighet med sin skapares vilja. Det betyder respektera mänskliga rättigheter. De måste dessutom och styra i samtycke med befolkningen i landet. Om så inte sker har folket rätt att byta styre.

Fascinerande nog tog den gryende demokratirörelsen det koncept som envåldsstyret grundades på, nämligen guds lag, och vände på det. Tidigare hade man sagt att guds lag krävde enväldigt kungastyre, nu tog man det och sa att kungen måste styra enligt guds lag, dvs styra RÄTTVIST.

Guds lag och individens rättigheter blev synonymer.

Varför sharia är ett viktigt koncept i muslimska demokratirörelsen

I vårt sekulära Sverige kan vi ha svårt att förstå teologiska resonemang idag. Speciellt om det handlar om politisk filosofi så jag ska översätta det jag nyss sa.

Tänk dig att en muslim skulle beskriva hur USA grundades utifrån teologiska muslimska uttryck.

Då skulle de säga att  USA grundades genom att åberopa att de styrande gjorde revolt därför att kungen i England inte följde sharia, dvs hade ett ”icke rättfärdigt styre”. Dessutom följde inte kungen principen om shura, rådgivning. Det gjorde att kontraktet mellan de styrande och de styrda, bayah, bröts och folket gjorde ett rättfärdigt uppror.

Både de som vill ha en västerländsk demokrati i muslimska länder, och de radikala islamisterna som vill avskaffa demokratin, åberopar sharia. De styrande har förbrutit sig mot guds lag, mot det som är rätt.

Skyddet för mänskliga rättigheter, demokrati och frihet, anses vara sharia, guds lag, enligt många muslimer.

När muslimer säger att de vill att ett land sa styras enligt sharia bör vi därför fråga VILKEN sorts sharia, istället för att pinka på oss av rädsla, som några andra fördomsfulla sverigedemokrater. Är det sharia som yttrandefrihet och demokrati efter västerländskt mönster, eller är det sharia, som radikalt islamismstyre UTAN mänskliga rättigheter?

Men demokrati tar tid…

Tar tid

Мечеть Кул Шариф, 2009
Yuriy75 / Foter / CC BY-SA

Vi som sitter i våra trygga soffor i Sverige, klappar oss på magen och röstar vart fjärde år har ibland en orealistisk syn på det här med demokrati. Vi har demokrati här och alla folk och länder skulle må bra av demokrati. Men demokrati skapar man inte över en natt.

Man kan lagstifta om demokrati och yttrandefrihet, men ett folk som aldrig haft demokrati tidigare kommer att ha problem de första åren. Det kommer att finnas folk som säger ”det var tryggare med diktatur”, det kommer att vara korruption och galenskaper. Demokratin kommer inte att vara stabil.

Det bör man hålla i minnet då man kritiserar ”arabvåren”, eller då man ser på alla turerna i östeuropas demokratiska utveckling. Demokratin föds inte över en natt.

För 110 — 120 år sen var de flesta av Europas stater diktaturer. Sverige var en diktatur. På 1800-talet tog vi våra första stapplande steg mot demokrati. Tanken man hade då var att styret i Sverige skulle skyddas genom en ”graderad röstskala”. De rikas röster skulle betyda mer än de fattigas.

1907 — 1909 fick män allmän rösträtt (utom de fattigaste och straffade), i andra kammaren. Första kammaren baserades på en graderad röstskala med 40 nivåer. Åren 1918-1923 infördes kvinnlig rösträtt och kravet på värnplikt eller pengar för att få rösta togs bort. 1945 fick även de som var fattiga och gick på fattigstöd rösträtt. På 1960-talet fick de fysiskt funktionshindrade rösträtt och först 1989 fick vi i Sverige allmän rösträtt för alla myndiga då de psykiskt funktionshindrade även fick rösträtt.

Att ge alla rösträtt i Sverige var alltså en process som pågick från 1860-talet till 1989. Den allmänna rösträtten är bara 24 år gammal i Sverige.

20-talet och Europas kris

Många som tittar på arabvåren och på alla rörelser som vill krossa demokratisträvandena och som är mot yttrandefrihet, bör hålla i minnet vad som skedde efter att några av Europas länder fick rösträtt, på 20-talet.

Tyskland införde allmän rösträtt för män 1871 men styrdes fortfarande mycket som en diktatur under kejsaren som bland annat hade rätt att förklara krig. Det var inte förrän efter första världskriget Tyskland blev en demokrati på allvar, och då fick även kvinnor rösträtt (1919) och fattiga.

20-talet var inte ett lätt årtionde och väldigt många ville gå tillbaka till ett styre med en ”stark man” i spetsen, som kejsaren hade varit. Demokratin i Tyskland vacklade. Vi vet alla vad som hände sen…

Det tar tid att utveckla demokrati. Man gör det inte över en natt. Och kanske måste arabvärlden också i sin process gå igenom samma som vi gjort i Europa och USA.

Pinka inte på dig av rädsla!

Arabvärlden är inte sekulärt, det är religiöst. Här i det sekulära Europa har vi tappat förmågan att förstå teologiska resonemang. Kunskapen om hur folk argumenterade för demokrati långt INNAN demokratin fötts är usel, till och med bland professionella historiker. Speciellt då man ska försöka förstå vad olika religiösa resonemang förr i tiden betydde.

Kanske är detta också en av anledningarna till att så många pinkar på sig av rädsla då de hör ordet sharia?

Jag skulle vända på det. Begreppet mänskliga rättigheter måste bli sett som en del av sharia INNAN man kan få demokrati i arabvärlden, precis som skedde i Europa och USA. Detta sker redan nu, men det tar tid.

Det vi ska göra här i Sverige är att stötta den demokratiska utvecklingen i arabvärlden. Detta kan vi göra samtidigt som vi är nolltoleranta mot radikal islamism. Det kan vi vara, för om det är något demokratirörelsen vet i muslimska länder så är det att radikal islamism inte respekterar sharia, eftersom de bryter mot de mänskliga rättigheterna.

Eller som en demokratiälskande muslim skulle säga: de mänskliga fri- och rättigheterna härrör från Allah och är därför sharia och demokrati är shura.

PS

FAKTA för alla rasister!

Islam menar INTE att demokrati är fel eller att barn ska gifta sig, lika lite som det liknande saker sägs i kristna kyrkan, liberalismen konservatismen eller socialismen. Däremot finns det fundamentalister bland liberaler, socialister, konservativa och muslimer SAMT kristna som använt liberala, socialistiska, konservativa, muslimska eller kristna argument FÖR pedofili och MOT demokrati.

(Jo, även liberaler, fast de är få nu. Men på 1860-talet försvarades kvinnodiskriminering och slaveri med klassiskt liberala argument)

Bokrecension ”Problempartiet – Mediernas villrådighet kring SD Valet 2010”

Björn Häger, journalist med mångårig och bred erfarenhet av nyhetsrapportering och grävande journalistik, samt föreläsare och för närvarande doktorand i medie- och kommunikationsvetenskap vid Mittuniversitetet i Sundsvall, har skrivit en bok om mediernas reaktion på och inställning till sverigedemokraterna (SD) under valet 2010.

Med sina 295 sidor samt källhänvisningar med mera, är boken både lättläst och detaljerad på en och samma gång. Den innehåller allt från en kort historisk beskrivning av Sverigedemokraterna, till en jämförelse av mediernas bevakning av Ny demokrati på 90-talet och vilka effekter det gav på partiet och det svenska samhället. Häger redogör även för hur SD bevakades under valkampanjen 2006, eller till stor del inte bevakades, kanske man också skall säga.

Bokens framsida ProblempartietBoken ger en översiktlig syn av journalisters demokratiska uppdrag, bland annat kring att ge en allsidig nyhetsbevakning och information om vad som är relevant i samhället. Detta ställt mot journalisters skyldighet att partiskt ta ställning för demokrati och alla människors lika värde.

Det journalistiska uppdraget ställs slutligen i konfrontation med den verklighet av SD som parti och hur partiet skall bevakas i medierna.

Boken ”Problempartiet” bygger huvudsakligen på ett relativt stort antal intervjuer med journalister i Stockholm och Skåne. Ur intervjuunderlaget framkommer stora skillnader i erfarenheter av journalisternas bevakning av SD i Skåne, Stockholm och i resten av landet.

I Skåne har SD sedan ett bra tag tillbaka haft en stor representation i kommunerna. Därför har lokala journalister vant sig vid dem och ofta bevakat partiet och dess åsikter i flera olika slags politiska frågor. I Stockholm hamnade SD länge under den journalistiska radarn, huvudsakligen med undantag av krönikörer och kolumnister som sedan länge och nästan enhetligt kritiserat partiet och dess företrädare. När nyhetsbevakning skett har den ofta handlat om olika skandaler krig SD:s politiker.

Valet 2010 beskrivs i ”Problempartiet” som en slags brytpunkt för SD:s mediala genomslag. Partiet steg i opinionsundersökningarna och detta bevakades av medierna. Av vad som framgår berodde SD:s framgångar av något så enkelt som partiets egna lokala opinionsbildning genom flygbladsutdelning, torgmöten och insändare i lokaltidningar, men inte minst Internet.

SD har fler klipp på youtube än något annat politiskt parti i Sverige. Många av partiets medlemmar och sympatisörer är aktiva på bloggar och i tidningars kommentarsfält. På detta sätt hade SD både med traditionella och nya metoder lyckats driva sina egna politiska frågor på ett helt annat sätt än tidigare. Ett sätt som dessutom nådde mottagarna utan sedvanlig journalistisk granskning och analys.

SD nekas och har sedan länge nekats annonsering i mycket av medierna. Däremot blev just nekandet av SD:s annonsfilm med burkhaklädda kvinnor i TV4 något som framstår som en rejäl PR-succé för SD.

Den ledde till en debatt om yttrandefrihet, där SD i mångas ögon tycks ha gått segrande ur debatten. Debatten om SD:s avsaknad att sprida sina politiska budskap ledde även till en uppmaning till Jimmie Åkesson att skriva en debattartikel i Aftonbladet, vilket han också gjorde. En debattartikel som i mångt och mycket drev tesen om att Sverige hotas av ”islamisering”. Enligt Jimmie Åkessons återgivna kommentarer i boken gav hans artikel ett stort genomslag och ledde till fler sympatisörer och medlemmar.

Sammanfattningsvis beskriver boken ”Problempartiet” ett välkänt faktum; SD har fått snabbt och ökat stöd, nästan oavsett hur medierna behandlat partiet. Från utfrysning, nekad annonsering, kritik på ledarsidor, i krönikor och kolumner, till TV-debatter med SD och intagna debattartiklar av SD, samt alldaglig nyhetsbevakning i mindre kontroversiella frågor än invandring. Föga förvånande har SD även gått fram när svenska medier på ett eller annat sätt bedrivit en journalistik som lånat myket av SD:s språkbruk och världsåskådning, såsom då SVT:s debattprogram Agenda höll en debatt under rubriken ”Hur mycket invandring tål Sverige?”

Boken ”Problempartiet” går in på vad SD:s framgångar betyder för svenska journalister. Å ena sidan inget alls, eftersom journalister skall bevaka och informera om samhällsfenomen oavsett om det gynnar eller skadar ett parti.

Å andra sidan väldigt mycket, eftersom rapportens intervjuer och andra undersökningar av journalistkåren visar att medierna i Sverige starkt ogillar SD som parti.

Den ständigt återkommande inställningen till SD som parti är att partiet generellt sett ses som ”främlingsfientligt” och ”rasistiskt” av journalister. Den inställningen tycks ibland eka tomt, eftersom endast ett fåtal journalister, i såväl sitt arbete eller i intervjusvaren i boken, kan förlara eller analysera SD utifrån varför partiet skulle förtjäna detta epitet.

Och kanske är det där boken så väl beskriver mediernas allmänna relation till SD. Medierna kanske — oavsett sin avsikt — är ett av de största problemen i förhållande till SD. Deras allmänna antagonism mot ett parti kombinerat med avsaknaden av förmåga att granska partiets politik sakligt. Inte minst utifrån ett demokratiperspektiv.

Hur ofta har SD:s politiska program och motioner granskats av traditionella medier utifrån frågan om de är förenliga med svenska grundlagar och internationella rättsakter rörande mänskliga rättigheter? Hur ofta har en betydande mängd av uttalanden och påståenden av SD:s politiker faktagranskats av medierna?

Med risk att tala i egen sak, är det kanske inte så märkligt att de tillkortakommanden som svenska medier själva anser sig ha i sin bevakning av SD, verkar ha givit upphov till samma typ av hemsida som denna artikel publiceras på, nämligen Motargument.se, Interasistmen.se och allt fler tillkommande Internetbaserade medier.

Håller granskningen av Sverigedemokraterna på att övergå till att bli en folkrörelse när traditionella medier inte kan uppfylla sin grundläggande uppgift, nämligen att försvara demokratin?

———
Köp boken här: Problempartiet E-bok 95:-

Förnuft-Fu: Manipulation

Att stressa dig är ett mycket effektivt sätt att avväpna ditt kritiska försvar. Dom flesta människorna vill nog vara till lags och försöker undvika konflikter. Många har lätt för att gå med på saker som inte verkar vara till en för stor nackdel, speciellt om det inte finns särskilt mycket tid att analysera situationen.

Vi gör ofta snabba bedömningar enligt tumregler för att vårat dagliga liv ska gå smidigare. Dessa regler kallas för Heuristiker och kan ofta användas emot oss av manipulativa människor. Ibland för att snabbt få oss att gå med på en dålig deal per telefon och ibland som ett steg för att värva oss till en sekt.

Håkan Järvå, legitimerad psykolog, har skrivit en rad bloginlägg om manipulation och försvar däremot. Han är en avhoppare ur Scientologkyrkan och har även skrivit boken ”Sektsjukan”. Här är ett kort exempel på hur människor ofta fungerar i vardagen;

Boken Sektsjuka
Boken Sektsjuka
Människor som aldrig utsatts för manipulation av det här slaget har en övertro på sina egna förmågor och tror lite naivt att det är lätt att genomskåda, vilket det inte är och vilket man också påvisat i otaliga experiment. Jag tycker följande experiment är ett ganska bra exempel på hur man med ganska simpla manipulativa knep kan få gehör för sina idéer eller driva igenom sin vilja. Man provade folks villighet att släppa före någon i kön till en kopieringsapparat. Redan en enkel förfrågan om man skulle kunna få gå före gjorde att många släppte förbi personen, men långtifrån alla. Dock släppte nästan alla förbi personen om denne förutom frågan ”Skulle jag kunna få gå före?” även lade till ”därför att jag behöver kopiera”. Det är ett fullständigt meningslöst yttrande, det ger ingen ytterligare information, men vi är nästintill programmerade att godta vad som helst bara personen anger ett skäl och det räcker med att säga ”därför” för att trigga denna automatiska respons.

Läs mer om Håkan Järvå och hans insikter kring manipulation.
Här kan du köpa boken ”Sektsjukan”.
Gästkrönikör Lautaro Ariño, Förnuft-Fu

Granskning av Affes statistik, del 1

Affes statistikblogg är ett webprojekt som flitigt citeras av representanter för SD men även extremare aktörer inom den nyfascistiska sfären. Det är en blogg som utger sig för att presentera hårda fakta kring invandring, fakta som ofta rör invandrares brottslighet. Det är en blogg som lämnar mycket till övers att önska vad det gäller vetenskapliga metoder. Det mesta som presenteras på bloggen håller ur ett vetenskapligt perspektiv en bedrövligt låg nivå och man kan inte annat än häpnas över den brist på källkritik som många SD-representanter uppvisar när de hänvisar till bloggen.

För att tydliggöra de vetenskapliga bristerna i bloggens ”rapporter” ska jag i två artiklar granska två inlägg som publicerades på Affes blogg sommaren 2012. Jag börjar med inlägget ”Invandrarna och brotten 1 – Samtliga brott” där bloggaren menar sig bevisa att invandrare begår majoriteten av alla brott. Detta är en ”rapport” som flera SD-politiker—bland andra Kent Ekeroth—hänvisat till.

Anmälning är inte lika med brott

I den inledande meningen i ”rapporten” skriver Affe

Det är inte längre svenskarna som begår de flesta brotten i Sverige

Påståendet förväntas bevisas i genomgången som sedan följer. Faktumet är dock att det inte bevisas någonstans i ”rapporten”. Statistiken, från Brottsförebyggande rådet (Brå), som Affe feltolkar, bygger på hur många anmälningar som kommer in till polisen. Det är ett välkänt faktum att alla anmälda brott inte är riktiga brott, samt att långt ifrån alla brott som har begåtts verkligen anmäls. Detta gör det omöjligt att utifrån den statistiken dra några slutsatser om hur många brott som begås av någon gruppering.

Fler brott – eller diskriminering?

Det som går att avläsas i statistiken är hur många i vardera grupp som blir anmälda. En viss överrepresentation i anmälningsstatistiken kan bero på en rad olika saker. Till exempel den av forskare påvisade diskrimineringen av invandrare inom rättssystemet. Anmälningsstatistiken—som Affes ”rapport” baseras på—behöver alltså inte grunda sig i en överrepresentation i den reella brottsligheten. Det inledande påståendet bevisas inte och kan heller ej bevisas med den statistik som Affe tillhandahåller.

För att hålla en någorlunda vetenskaplig nivå måste man bland annat bevisa sina påståenden. Man måste också vara tydlig med de brister materialet man använder sig av har, och man måste kunna motivera varför den tänkta slutsatsen är rimlig. Ingenstans i sin rapport gör Affe något av detta. Det finns inte ens en ansats till att nämna brister i materialet eller metodkritik.

När seriösa aktörer—som Brå eller SCB—använder sig av den här typen av ensidig statistik så är de medvetna om bristerna och undersöker därför även andra källor. T.ex. kan data från sjukhusregister om antal misshandlade personer användas som ”kontrollvärde” mot anmälningsfrekvensen för misshandel som Brå har. Ytterligare en källa kan vara anonyma frågeformulär. Med flera sådana olika datakällor ökar validiteten (ungefär trovärdigheten) för den sammanställda rapporten.

Några sådana här kontrollkällor verkar Affe inte använt sig av i sin ”rapport”. Kanske är det för att de visar att brottsligheten sjunker. Ett faktum som rimmar dåligt med att bilden att ju fler invandrare som finns i Sverige – desto fler brott begås.

Eric Myrin, SDU, ljuger med diagram
Eric Myrin, SDU, ljuger med diagram

Ännu mera ”vetenskaplighet”

Vidare till den andra bristen i ”rapporten”. Affe bygger sina så kallade rapporter på den ogrundade tesen att överrepresentationen i anmälningar bland invandrare ökar på samma vis mellan slutet av 90-talet och idag som det har ökat mellan slutet av 80-talet och slutet av 90-talet. För att använda Affes egna ord:

Om svenskarna (svenskfödda med båda föräldrarna svenskfödda) stod för 68,5 procent av den polisanmälda brottsligheten i slutet av 1980-talet och 55 procent i slutet på 90-talet är det uppenbart att svenskarna någon gång på 00-talet kommer att stå för mindre än hälften av brotten

Det spelar ingen roll hur noga man räknar på det. Detta påstående, som utgör grunden i de rapporterna som Affe har fabricerat, är och förblir ett antagande. Istället för att motivera varför detta antagande skulle vara rimligt så hävdar Affe att ”det är fullkomligt uppenbart”. Det finns inget uppenbart i det antagandet. Det finns däremot många anledningar till varför det skulle kunna ske ett trendbrott. För vetenskaplighet krävs mer än svepande antaganden och generaliseringar av typen ”Med tanke på hur invandringen har sett ut de senaste 12 åren så är det inte orimligt att anta att överrepresentationen har fortsatt att öka”. Återigen kan man se att Affe begår samma fel; istället för att problematisera och motivera sina slutsatser så använder Affe sig av mycket lösa antaganden som grundar sig på de lögnaktiga fördomar om invandrare som blivit allt vanligare i samhället.

Denna ”rapport” som Affe skapat är och förblir rena spekulationer och skulle inte ta sig långt på något av våra universitet, högskolor eller ens gymnasienivån. Jag hoppas innerligt att de som läser den — oavsett var de står politiskt — har kritiskt tänkande nog för att kunna se det undermåliga i Affes sammanställning.

———
fotnot:
En av de viktigaste anledningarna till att vi så tydligt uttalar oss om Affes metoder och att Affe inte är någon statistiker, är att Affe själv har förklarat det, på sin egen sida: http://affes.wordpress.com/about/

Xenofobi och rädslan för det okända

Xenofobi är rädslan för det okända, för det annorlunda. Idag är xenofobi något som drabbar folk från andra länder, speciellt muslimer. Förr var folk rädda för annorlunda människor som kom från andra delar av Sverige. Tysta Norrlänningar, dumma men snälla skåningar och snåla smålänningar, för att inte tala om dryga stockholmare, till exempel.

I våra gamla svenska landslagar lyser xenofobin igenom. I Västgötalagen står det nåt i stil med att om man dödar en västgöte döms man till döden, men om man dödar en smålänning får man bara böter…

Jag forskar en hel del i 1600-talets och 1700-talets skånska förhållanden. Skåningar som flyttade till Stockholm betraktades ofta som lite konstiga. De pratade så konstigt, hade konstiga kläder och konstiga seder. Skåningar betraktades som snälla men lite dumma.

Jamen, det var väl bevisat! Skåningar pratade så grötigt och långsamt att de bara måste vara korkade hela bunten, eller hur? Dessutom: de som nyss flyttat till huvudstaden verkade bortkomna och hittade inte i den nya staden, det är typiska tecken på mental underlägsenhet, eller hur?

Dessutom var de där skåningarna, liksom alla andra invandrade grupper från övriga Sverige samt utlänningar, överrepresenterade i brottsstatistiken i Stockholm på 1700-talet. Så inte nog med att skånejävlarna var korkade, de var kriminella också!

Dessutom var de, som Jimmy Åkessons förfäder i Skåne, ofta fattiga statare och betraktades lite som parasiter av många, lata jävlar som bara ville leva av välgörenhet och inte jobba, och som samtidigt som de inte ville jobba (!) tog alla jobben från stockholmarna i huvudstaden.

Det finns många likheter mellan hur man såg på skåningar i 1700-talets Stockholm och hur många ser på muslimer idag!

Migration

Gjorde skåningar fel som firade Mårten Gås och inte kunna drilla med sina R när de migrerat till Stockholm?  Gör muslimer fel som ber på sitt sätt och bär hijab? Ska muslimer anpassa sig helt efter en tänkt svensk kulturell standard, bränna sin hijab, börja käka stekt fläsk och få fyllor och spy bakom järnvägsstationerna varje lördag kväll, som alla andra svenskar?

Tänk om svenskar som emigrerat utomlands inte kunde fira jul och midsommar? Tänk om emigranterna förbjöds bygga svenska kyrkor och handelskamrar utomlands så de inte kunde mötas och fira högtiderna på svenskt vis? Tänk om svenska kanelbullar, folkdräkter,majstänger och köttbullar med lingon skulle misstänkliggöras och lokala krafter skulle driva kampanjer för att visa hur barbariskt det är att hoppa, kväkande som grodor, runt en lövklädd penis med två kulor i varje midsommar (majstång).

Tänk er vad de konservativa amerikanska kristna skulle ha att säga om barn som dansar runt en upprest lövad snopp? Tänk om du bodde i New York eller Thailand och ständigt blev beskylld att tillhöra en brottslig och barbarisk kultur?

Jo, nog har detta hänt ibland. Det kan vara värt att påminna sig att när svenska ungdomar som mest brukade åka till de schweiziska alperna för att festa och åka skidor, så förbjöd en del hotellägare svenska ungdomar att bo där. Svenskar var för barbariska, de bara söp, slogs och tafsade på de lokala småbrudarna ju!

En vän till mig reste ner till Schweiz och såg skylten ”inga svenskar eller hundar är tillåtna på detta hotell”. På barerna fick min vän veta att alla svenskar var barbariska fyllesvin. För det vet väl alla att alla svenskar är sådana. De super och knullar och minns inte namnet på den de satt på på morgonen. Sen förstör de hotellrum också och är otrevliga och osociala som f-n. De pratar inte ens med folk på bussarna ju!

Att min vän var helnykterist och mycket social hjälpte inte. Han sågs som en typisk brutal och supande svensk när han besökte Schweiz. För så fungerar generaliseringar, fördomar och xenofobi. Man är alltid det fördomen om hela gruppen säger att man är…

Och vilken skåning minns inte danskarnas talessätt i Köpenhamn och Helsingör: ”gör en god gärning, hjälp en full svensk till båten”… Nej, se svenskar, de kan inte hantera sprit, det vet ju alla. Eller hur?

Fördomar

Bilderna som illustrerar denna artikel visar hur ett annat folk kunde drabbas av xenofobi: tyskarna.

Under det första världskriget hamnade USA i krig mot Tyskland. Då fick amerikanarna tysk-noja. De satte folk med tysk bakgrund i fängelse, spionerade på tyska invandrare, internerade dem eller tvingade dem att registrera sig vid postkontor varje dag. Amerikanarna blev xenofobiska. Tysk musik, som Beethoven (!) mer eller mindre förbjöds i USA. Massor av främlingsfientliga övergrepp skedde mot invandrare från Tyskland.

Man drog alla tyska invandrare över en kam, de var onda och militariska och gillade ordning och raka led och lyder bara överheten (alla vet ju att tyskar är sådana, eller hur!?)… Varje tysk invandrare är en potentiell spion, tänkte många.

Under de åren, 1917 och 1918 var det inte alltid lätt att vara skandinav i USA. Många rapporter finns om hur skandinaver hånades, mobbades, slogs blodiga, för att de pratade sin skandinaviska accent. De ansågs vara tyskar. Eller så ansågs de vara ”tysksinnade” eftersom skandinavien var neutralt. (Få rapporter om detta finns på nätet, men lite kan man hitta.) Skandinaver misstänktes för att vara tyskar och drabbades av teutofobin, tyskfobin, i USA.

Thailand

Men tänk om det vore värre? Tänk om svenskarna behandlades på samma sätt som Sverigedemokraterna vill behandla muslimer? Tänk om svenskar skulle misstänkliggöras för att de vill fira sina egna högtider och behålla sin kultur, samtidigt som de bor i ett annat land? Tänk om svenska kyrkan i utlandet förbjöds?

Tänk om nån svensk som blir kär i en thailändsk, rysk eller italiensk person, men inte får flytta dit och bilda familj?

Tänk om svenskarna i Thailand inte fick fira jul eller midsommar?!

För övrigt är det inte alla av de många exilsvenskarna i Thailand som lär sig det lokala språket. Har vi svenskar svårt att assimilera oss, eller vad är det?

Ganska många sverigedemokrater lider av fördomar, därför ser de inte att de behandlar muslimer på ett sätt de aldrig skulle vilja bli behandlade som, om de själva skulle flytta utomlands.

Det främmande är inget att vara rädd för!

Recension; Positiv antirasism

100 spänn för att bli peppad och positiv inför detta med att vara antirasist.
Det är vad du får om du köper boken
Positiv antirasism av Daniel Poohl och Alexander Bengtsson från Expo.

Positiv antirasism. Så förnyar vi en debatt som kört fast.

Det är sällan man hittar en bok som är bra rakt igenom, och det är inte den här heller. Det finns stycken och kapitel som är rätt trista, men så finns det kapitel som är betydligt roligare att läsa. Det jag gillar bäst med hela boken är dock andemeningen – att hitta en vision man är för, snarare än att hela tiden arbeta och argumentera mot någonting. Det är väldigt positivt och jag har på något sätt svårt att förstå varför ingen (inklusive jag själv) har tänkt på det här tidigare.

En av de bättre sakerna Poohl och Bengtsson för fram är en slags vardaglig, tillgänglig antirasism. De har helt rätt när de menar att diskussioner kan bli alltför akademiska och teoretiska, vilket på både kort och lång sikt kan skrämma bort många vardagsantirasister. Som till exempel jag själv. Mina kunskaper om statistik, Sverigedemokraternas historia och mycket annat, är i princip obefintlig. Men åsikter har jag ändå, och det gör mig väldigt glad att även jag får plats i den antirasistiska rörelsen.

Min uppfattning är att Poohl och Bengtsson inte bara har skrivit den här boken; de är också realister. De är inte ute efter en utopi, utan ett samhälle där vi klarar av att leva tillsammans utan alltför stora konflikter.

Jag ska inte berätta alltför ingående om vad den här boken innehåller – det får du själv ta reda på. Men jag tycker att den är helt klart läsvärd, och det den berättar om och diskuterar är värt att fundera på. Det var det där med visionen

STÖD EXPO OCH KÖP BOKEN FÖR 100 SPÄNN!

Positiv antirasism – Så förnyar vi en debatt som kört fast
Daniel Poohl & Alexander Bengtsson
Expo 2012
Antal sidor: 71
ISBN: 978-91-977812-7-5

Oikofobi och dess utövare

Oikofobi är ett i Sverige nytt ord som letat sig in i stugorna via internet. Oikofobi är, litet förenklat, motsatsen till xenofobi, och alltså ett slags självhat mot sin egen nation, kultur, etnicitet, ”ras” eller vad man nu vill bunta ihop folk efter. Oikofobi är ett ord som plockats upp av Sverigdemokrater, ”nationalister” och andra som ”inte är rasister” för att klistras på alla som är för kulturell mångfald, religiös öppenhet och politisk pluralism – kort och gott alla som är emot dem. Det är det nya modeordet när ”PK” (”politiskt korrekt”) känns för uttjatat och ”svenskfientlig” eller ”landsförrädare” känns för hårt. När SVT filmar en icke grisskär eller vitblek lucia, är de oikofober. När en konstnär som inte är så pursvensk att hen har sex tår får göra en utställning, är museivärdarna oikofober. När kulturarbetare som SD länge hyllat säger emot partiets politiska idéer, blir de plötsligt ”svenskfientliga”, eller oikofober. Ena dagen förebild, nästa oikofob.

Decapitated Scream
CarbonNYC / Foter / CC BY

Det är förstås lätt att sucka åt frasen. Man behöver inte vara doktor i lingvistik eller retorik för att genomskåda greppet som tramsigt. Men det finns faktiskt en poäng med att litet djupare begrunda vad frasen betyder, och vilka som verkligen kan kallas oikofober. Så låtom oss börja:

Sjuklövern (denna fantastiska fras som betecknar alltifrån dammiga marxistiska vänsterpartister, genom center-sossar och till lika dammiga reaktionära kristdemokrater) anses ju vara företrädare för denna oikofobi. Men hur mycket jag än försöker hitta exempel på detta, så finner jag det inte.

Vänsterpartiernas mest radikalvänstermedlemmar (de som är snudd på att lämna partiet för mer obskyra småpartier) kan ju förvisso anklagas för att ogilla svenska finansmän, industritoppar och bankmagnater. Men är det oikofobi? Alla svenskar är ju inte rika handelsmän och bankirer, och vänsterpartiet säger sig ju värna om det stora flertalet svenskar, via jobb, trygghet och vård. Så är de då oikofober, eller snarare plutokratofober? Det senare, om något. Plutokratofobi må vara illa nog, men kan knappast jämställas med att hata allt svenskt, alla svenskar och hela den svenska kulturen.

Hur är det då med högern? Hatar Alliansen det ursvenska? Man kan ju, om man så vill, utläsa ett förakt för svaga i samhället i Reinfeldts och Borgs politik, ett ”sköt dig själv och skit i andra”-tänk bland Björklunds och Sabunis ideal. Man kan med litet ”välvilja” kalla det för proletärofobi, men även om den gruppen är vida större än plutokraterna, så är de ju ändå inte hela Sveriges befolkning – allt fler är förvisso sjuka, arbetslösa, gamla och utsatta, men inte så många att man kan tala om något slags hat mot hela svenskheten. Inte heller har Alliansen, trots idoga nedskärningar i kulturpolitiska sfären, egentligen visat på något hat mot svensk kultur – bara en tro på att den bör stå på egna ben (något man förvisso kan anse vara illa nog).

Så vilka är då Sveriges oikofober?

Tja, låt oss titta på moderna svenska seder, ideal och kultur och de som kritiserar dem:

Svensk kultur har länge handlat om att utforska konstens gränser. Visst finns det fall där man kan ifrågasätta om klotter i tunnelbanan kan anses som ett värdigt Konstfack-projekt, men vi kan nästan alla vara överens om att svensk konst, musik, och diktning inte bara är Carl Larsson, Anders Zorn och Strindberg. Nästan, som sagt. För vissa anser att svensk konst ENBART ska handla om det som är ”sköna ting” och som glorifierar svensk historia. Svenska rappare, svenska modernister, svenska diktare efter anno 1900-kallt göre sig icke besvär! Icke desto mindre är svenskar fortfarande ett kulturellt aktivt folk (nedskärningar till trots), och många ägnar sig åt dans, teater eller annan kulturell verksamhet.

Att en av sveriges största moderna hjältar heter Raoul Wallenberg är knappast en nyhet. Med honom förändrades mycket av svenska ideal. Ett land som tidigare präglats av osämja mellan landsändar, där romer, judar, tattare, samer och andra minoriteter fick akta sig, förvandlades till ett land som utifrån sett andra världskrigets hat och förödelse, och valt att motverka detta. Istället för att försöka förtrycka olika landsändar började man acceptera och respektera att det fanns mer än ett språk i Sverige, och många av dem har nu accepterats som officiella minoritetsspråk. Även om inte alla var med på tåget, så ökade toleransen, solidariteten och viljan till förståelse bland svenskarna. Detta blev en viktig del av den moderna svenska kulturen. Men precis som med konsten finns det de som menar att detta är fel. Att svenskar ska se till sig själva först. Att den ökade toleransen är något osvenskt, något ”oikofobiskt”; det är ironiskt att de som hatar denna centrala del av modern svenskhet och svensk kultur kallar svenskarna själva för oikofober.

För det är faktiskt så att det är de som använder ordet ”oikofober” mest som är de sanna oikofoberna. Dessa ”nationalister”, ofta försvarare av Sverigedemokraterna, kallar svenska folkvalda politiker för landsförrädare, svenska medier för lögnare och konspirationister, men också hela svenska folket för dåliga: svenskar som inte håller med dem kallas som sagt för ”oikofober”, de kallas blinda, de kallas lurade, de kallas för landsförrädare. 90% av den svenska befolkningen klassas på detta sätt som dåliga och usla människor, då de inte sympatiserar med SD eller liknande partier. Deras smak för kultur anses ”sjuklig”, deras känsla för solidaritet kallas ”svenskfientlig”, deras vilja till att bredda sin världsbild för ”oikofobi”. Men vem är oikofoben, den som kallar sig svensk men vågar dansa samba och äta indisk mat, eller den som dömer ut alla svenskar (med ett öppet sinne) som förrädare? Den som ser en mörkhyad, adopterad som svensk, eller den som anser att svenskar ska se ut på ett visst vis, tala på ett visst språk och tro på ett speciellt sätt?

Jag låter er, kära läsare, bedöma det själva.

/Dorian Ertymexx

"Importerade traditioner"

Mozhgan Jalali och Torbjörn Jerlerup publicerar en debattartikel i GT idag, julafton 2012.

Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson höll nyligen ett tal om jultraditioner där han hävdade att dessa är hotade från olika grupper i samhället. Närmare bestämt olika grupper invandrare i Sverige.

imagesEnligt SD håller alla våra gamla traditioner på att förstöras av inflytandet från andra kulturer. Det är lite ironiskt att de påstår detta, eftersom nästan alla de julseder, som de anser vara ”hotade” av det utländska i dag, är sådana som faktiskt härrör från andra länder. Båda Lucia och den klädda julgranen dök upp under 1700-talet, importerad från Tyskland. Julgranen blev allmän under 1800-talets slut. Jultomten är för övrigt en blandning av den lilla ”svenska” gråklädda gårds­tomten och den rödklädde St. Nikolaus (med turkiskt ursprung). Adventsljus, adventskalender, adventsstjärnor och advents­stakar dök upp under 1900-talet, också de med tyskt ursprung, medan Kalle Anka som bekant kommer från USA.

De traditioner vi har i dag är inte de samma som traditionerna för hundra år sedan, och de i sin tur ser inte likadana ut som för tvåhundra år sedan. Kultur och traditioner är under ständiga förändringar och så har det alltid varit, i alla tider. Kulturer förändras när människorna utvecklas och inget utvecklar oss människor så mycket som mötet med det nya och annorlunda.

Men varje gång någon sed förändrats har konservativa krafter stått likt Sverige­demokraterna i dag, och försökt hejda utvecklingen. Lucia, som anses så självklart svensk i dag att till och med Jimmie Åkesson försvarar seden, ansågs vara en främmande barbarisk katolsk sed. Tomten sågs som ett påfund från utlandet (förr delade julbocken ut presenterna). Ja, självaste Kalle Anka ansågs länge vara osvensk…

Tänk bara så kontroversiellt det var när man ville introducera stearinljus i kyrkorna! Det sågs också som katolskt. I dag kan vi inte tänka oss en kyrka utan ljusbärare, ett altare utan stearinljus och december utan en ljusbärande Lucia.

Att SVT nyligen sände ett lucia­firande från Uppsala domkyrka med en kille som kom in och rappade var mycket passande för det mångkulturella Sverige vi lever i, i nutid. Sverige förändras. Så har det alltid varit och så kommer det att vara, oavsett om man vill eller inte. SD vill värna om svenska traditioner. Men vi tvekar starkt om SD själv känner till dessas värderingar och hur de uppstått. Svenska traditioner har skapats genom möten med det utländska. Därmed är SD, som vill hindra detta möte med det utländska, nog något av det mest osvenska man kan hitta i Sverige i dag.

MOZHGAN JALALI Moderat samhällsdebattör   TORBJÖRN JERLERUP Liberal debattör och medgrundare till Motargument.se

Ur svenska hjärtans djup

När man lyssnar på ungtupparna inom SD och de högerextrema rörelserna inser man att de verkligen har noll koll på vad det är som är genuint svenskt.
Historielösheten är skrämmande och man undrar om de aldrig haft kontakt med en enda människa född före kriget. Nu var jag lite orättvis, man måste inte ha talat med någon född på 1800-talet för att förstå vad det är som präglar svenskheten.
Det räcker med att läsa en skolbok från den tiden.Skolbok

Jag har i min ägo ”Läsebok för Folkskolan” utgiven 1899, min mormors läsebok.
En skolbok som berättar mycket om hur vi såg på livet och världen, hur vi präglades till att bli svenskar.
Nästan 900 sidor fyllda med sedelärande berättelser, lite samhällskunskap, lite berättelser om världen i stort, många bibelhistorier och dikter, ramsor och svensk historia.
Man får lära sig att vara dygdig och from, att vara strävsam och arbeta hårt. Att älska och ära sina föräldrar och fosterbygd. Att vara tacksam och ödmjuk.

Men mest av allt inpräntas i barnen det svenskaste av allt, att vara tolerant och gästfri.

Tolerans och gästfrihetSå här i juletid vill jag dela med mig en av de texter svenska barn lärde sig 1899, SD borde läsa den både en och två gånger. Jag riktar den speciellt till Lars-Anders Espert ordförande för SD i Bjurlöv. Sydsvenskan.se/omkretsen/sverigedemokraterna-barn-forfoljs-aldrig-1
Stavningen är korrekt, så här skrev man på 1800-talet.

 

 

 

Julkvällen

Den bleka månen sken på mon,
af hunger tjöt i klyftan lon,
och hundens skall ljöd långt i byn,
men vandraren gick vid skogens bryn.
I ödemarken låg hans tjäll.
Det var en kulen vinterkväll.

Han skyndade sin trötta gång
på stigen, övferyrd och lång,
af barn och maka väntad hem;
han bar ett högtidsbröd åt dem,
på herregår´n i byn begärt.
De själfva länge bark förtärt.

Det börjar mörkna mer och mer,
då han en ensam gosse ser,
som sitter stum på drifvans rand
och andas i sin kalla hand.
Vid kvällens än ej släckta sken
han tycktes halft förstelnad ren.

”Hvart leder, arma barn, din stig?
Kom hen till oss att värma dig!”
Så sagdt, han tog den frusne med
och hann omsider gårdens led
och trädde in till stugans fest
med brödet och sin späde gäst.

Vid muren satt hans dagars tröst
med yngste barnet vid sitt bröst:
”Du dröjt så länge på din färd.
Kom hit, och sätt dig vid vår härd!
Och du också!” — Så öm, så lugn
hon ledde gossen närm´re ugn.

Och snart vid hennes vård man fann,
hur brasan mera lifligt brann.
Hon tycktes glömma bort sin nöd,
hon tog så gladt sin makes bröd
och bar det fram till aftonvard
med litet mjölk, i bunken spard.

Från halmen, glest på golfvet bredd,
till festen måltid, sparsamt redd,
de muntra barnen redan gått;
vid muren kvar blef gästen blott.
Hon tog den arme med sig då
och förde honom fram också.

Och när en tacksam bön var slut,
hon tog sitt bröd och delte ut.
”Välsignad är den godes skänk”,
så talte gossen från sin bänk,
och tåren i hans öga log,
när han den bjudna skifvan tog.

Hon ville dela, som hon delt;
i hennes hand var brödet helt.
Förvånad hon sitt öga fäst
på främlingen, sin späde gäst.
Hon undrar, och hon ser och ser:
han synes ej densamme mer.

Hans ögon brann som stjärnan klart,
hans panna lyste underbart,
från skuldran spridde sig hans dräkt
som dimmorna för vindens fläkt
och hastigt står en ängel där
så skön, som skaparns himmel är.

Ett saligare ljus gick opp,
hvart hjärta slog af fröjd och hopp.
Det var en oförgätlig kväll
uti det goda folkets tjäll,
och skönare var ingen fest,
ty ängeln blef hos dem som gäst.

–––

Sensmoral:
Var givmild och gästfri, ta helt oegennyttigt in främlingen att dela ditt hem och härd, det kan vara en ängel du bjuder in.
Det här är kärnan i svenskheten, den bit som SD totalt saknar, det som gör SD till det osvenskaste som finns.

Ha en fröjdefull Jul!

/Loan Sundman

"Kärleksbudet" förenar religionerna

Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger. (Matteus 7:12, Bibel 2000)

Dialog mellan folken förutsätter att man hittar likheter, inte bara olikheter. Det som förenar religionerna är bland annat den gyllene regeln, kärleksbudskapet. Gör inte mot andra, det som ni ej vill att andra ska göra mot er. Gör mot andra som ni vill att de ska göra mot er!

Den gyllene regeln kombineras ofta i religionerna med idén om det unika och STORA människovärdet: att människan har ett förhållande till Gud som liknar förhållandet mellan barnet och föräldern. Så värdefull är varje människa, enligt detta sätt att se på han eller hon; att varje människa är en avbild av Gud eller speciellt utvald av Gud.

Kärleksbudet — vilket gemensamt arv som finns hos mänskligheten som helhet, bortom de etniska, religiösa och kulturella skillnaderna.

Men kom ihåg att det i alla dessa religioner finns enskilda individer som utger sig för att företräda hela sin religion, men som hatar människorna. Innehållet i religionen beror ytterst på vad som döljer sig i hjärtat på den som säger sig tro.

Här är några exempel på hur olika religioner innehåller kärleksbudet:

Islam

Abu Hamza Anas ibn Malik, profetens Muhammeds medhjälpare, berättade att profeten sa: Ingen av er är i sanning en troende förrän han önskar detsamma för sin broder som han önskar för sig själv. /Hadith 13 Imam Al-Nawawi’s 40 Hadither

Abu Dharr Jundub ibn Junada och Abu ‘Abd ar-Rahman Muadh ibn Jabal berättade att Muhammed sa: Frukta Gud varhelst ni är och låt en ond gärning efterföljas av en god för att den onda ska utplånas. Och uppträd på bästa sätt inför andra människor. /Hadith 18

Abu Huraira berättade att Muhammed sa:Varje led i en människas kropp måste utföra en välgärning varje dag som solen går upp. Att medla mellan två människor är en välgärning, att hjälpa någon med hans riddjur, hjälpa honom att sitta upp eller slänga upp hans packning är en välgärning. Ett vänligt ord är en välgärning, varje steg ni tar (mot moskén) för att utföra bönen är en välgärning och att avlägsna ett skadligt föremål från vägen är en välgärning. /Hadith 26

O ni som tror, ni ska ge till välgörenhet av de goda ting ni förvärvar, och av det vi skapat åt er från jorden. Välj inte ut det som är dåligt till att ge bort, när ni själva inte accepterar det såvida era ögon inte är stängda. Ni ska vara medvetna om att GUD är Rik, Prisvärdig. /Koranen Sura 2:267

De söker ihärdigt sin Herre, iakttager Kontaktbönerna (Salat), spenderar från våra gåvor till dem i hemlighet och öppet, och de bemöter ondska med godhet. Dessa har förtjänat den bästa boningen. /Koranen Sura 13:22

På grund av detta fastställde vi för Israels Barn, att för den som mördar en person som inte begått ett mord eller hemska brott, ska det vara som om han mördat alla människor. Och för den som skonar ett liv, ska det vara som om han skonat livet på alla människor. Våra budbärare gick till dem med tydliga bevis och uppenbarelser, men de flesta av dem efter allt detta överträder ändå. Koranen Sura 5:32

Ni ska dyrka endast GUD — associera ingenting med Honom. Ni ska ta hänsyn till föräldrarna, släktingarna, de föräldralösa, de fattiga, den besläktade grannen, den obesläktade grannen, den nära vännen, den resande främlingen och era tjänare. GUD älskar inte de arroganta skrytmånsarna. De som är snåla, uppmanar människorna till att vara snåla, och döljer det som GUD har givit dem av Sina gåvor. Vi har preparerat ett skamfullt straff för de som inte tror. Koranen Sura 4:36-37

Martin Luther King

Kärleken är den enda kraft som förmår att förvandla en fiende till en vän.”

Judendom

”Du skall icke hämnas och icke hysa agg mot någon av ditt folk, utan du skall älska din nästa såsom dig själv. Jag är HERREN”  (3:e moseboken 19:18)

”Det som är dig själv förhatligt, skall du inte göra mot din nästa. Detta är hela Torahan. Det övriga är förklaringar. Gå och läs!” (Torah – Hillel, Shabbat 31a)

Hinduismen

”Detta är summan av plikterna: Gör inte mot andra något som skulle vålla dig smärta, om det gjordes mot dig.” (Mahabharata 5:17)

Buddism

”Plåga inte andra med det som pinar dig själv.” (Udanavarga 5:18)

”Hur skulle jag kunna göra det mot andra människor, som inte är behagfullt, eller en njutning, för mig?” (Samyutta NIkaya v. 353)

Kon-Fu-Tse (Konfusianism)

Finns det någon grundsats som bör tillämpas under hela livet? Säkert är regeln om kärleksfull godhet en sådan. Gör intet mot andra vad du inte vill att de skall göra mot dig.” (Analekterna 15:23)

”Behandla andra så som du själv vill bli behandlad.” Mencius VII.A.4

Zoraoastrismen

”Endast den karaktär är god som inte mot andra gör något som inte är bra för honom själv.” (Dadistanidinik 94:5)