Vem som helst som reser till Sverige kan inte bli medborgare. Det finns regler som avgör hur länge en invandrare eller asylsökande behöver bo här innan respektive person kan ansöka om medborgarskap och svenskt pass. Här förklarar vi de vanligast förekommande reglerna och ger länkar till er som vill ha ytterligare fördjupning.
Identitet
För personer från vissa nationer finns särskilda krav, som t.ex. Afghanistan, Eritrea, Irak, Kosovo, Somalia, statslösa Palestinier.
Hur länge behöver man ha bott i Sverige?
Du ska ha varit bosatt i 4 år med ett permanent uppehållstillstånd, förutsatt att du beviljats det som en flykting enligt utlänningslagens 4 kap 1§. I de allra flesta andra fall behöver du ha varit lagligt bosatt i 5 år med tillstånd att befinna dig här.
Är du gift, sambo eller lever i ett registrerat partnerskap med en svensk medborgare och ni har bott tillsammans i minst 2 år, kan du ansöka om medborgarskap redan efter 3 år i Sverige.
Har din make/maka/sambo/partner haft ett annat medborgarskap tidigare i livet, så behöver denne ha varit svensk medborgare i minst 2 år, och då blir det dessutom en bedömningsfråga hos Migrationsverket om ni anses ha ‘anpassat er’ till ett liv i Sverige osv.
För medborgare i andra EU- eller EES-länder (och deras familjemedlemmar) så gäller det att ha varit lagligt bosatt under en oavbruten tidsperiod på 5 år i Sverige.
Skötsamt liv
Uppgifter begärs in från Kronofogdemyndigheten för att ta reda på om du har obetalda skatter, skulder, underhållsbidrag. Uppgifter begärs in från Rikspolisstyrelsen för att ta reda på om du begått något brott eller misstänks för något kriminellt. Har du dömts för något straff blir det karenstid beroende på straffets grad. Till exempel en villkorlig dom gör att du inte får ansöka om medborgarskap förrän 3 år efter datumet då domen vunnit laga kraft. Se en mer utförlig lista här.
Andra typer av uppehållstillstånd
Har du bott i Sverige med någon annan sorts uppehållstillstånd, t.ex. för att studera, forska, jobba eller som idrottare, artist eller musiker räknas inte det uppehållstillståndet. Alltså gäller inte den tiden som grundande för en framtida ansökan om medborgarskap, pga de tillstånden ej beviljar innehavaren till en fast bosättning i Sverige.
En stor andel av alla uppehållstillstånd som beviljas varje år är sådana, som endast är temporära, tillfälliga, tidsbestämda till att få befinna sig i landet en kortare tid. Majoriteten av alla tidsbestämda uppehållstillstånd är på en period om max 6 månader.
Avgift
Om du är vuxen så kostar det 1500:- att lämna in en ansökan.
OBS: för barn som ännu inte fyllt 18 år är det vårdnadshavare/målsman eller motsvarande som ansöker för barnets räkning.
Det är 10 000-kronorsfrågan, socialdemokrater i hela Europa pratar om det och inte någon vare sig vet eller har goda erfarenheter av sina egna försök
Det som är 10.000 kronorsfrågan är hur man bemöter Sverigedemokraterna. Enligt Johan Westerholm beskrev Jan Larsson Socialdemokraternas hållning till SD på det sättet vid ett tillfälle.
Det förundrar inte mig alls. Partierna vet inte hur de ska bemöta SD och ofta har de en verklighetsfrämmande syn på varför folk stöder partiet.
Det finns stora skillnader mellan hur folk i SD:s väljarbas ser på SD (om man pratar med dem) och hur motståndarna till SD ser på SD.
Enligt de som är mot SD är SD ett enfrågeparti utan lösningar på problemen, och som bara har en fråga på sin dagordning: invandringen. Men så ser inte SD:s väljare på SD. De tycker tvärtom att de ANDRA partierna inte har några lösningar alls. Det har SD, tycker de, och ofta i frågor som andra partier totalt ignorerar.
SD – ett parti med ”lösningar”
SD vinner ökat stöd bland folk som är mot nedskärningar i äldrevård och demensvård, bland fattigare, bland arbetare, bland folk som är hemlösa och bland folk som utsatts för vanvård i barnhem och fosterhem. De vinner det stödet för att folk ser dem som ett FLERFRÅGEPARTI, inte ett enfrågeparti.
Ja i slutänden är det ändå ”skär ner på invandringen” som är deras ”lösning” på det mesta. Men DE HAR EN ”LÖSNING”. Just det där med att inte ha lösningar, är det som så många väljare anser att de etablerade partierna inte har. Alla regeringar, vare sig från vänster eller höger har bara skurit ner och skurit ner. Lösningarna på krisen är på sin höjd att vilja ha in mer skatt eller att kasta in ytterligare ett jobbskatteavdrag. Det är inte mycket. SD erbjuder något annat: ”Vi ska ta miljarder från invandringen och ge till de behövande”.
SD lovar att man kan skapa fler resurser (minska invandringen), medan andra partier, utom kanske Vänsterpartiet, i praktiken bara lovar fortsatta nedskärningar.
Stödet ökar bland landets pensionärer, för SD ökar därför att SD säger att de vill sätta stopp för den politik Alliansen och Socialdemokraterna fört i över 20 år, det vill säga att de vill att pensionärer ska få det bättre. Det är det SD vinner stöd på.
Dessutom ses SD som mer demokratiska, som att ”de lyssnar på vanligt folk”. SD:s väljare känner sig mer ”sedda” och ”lyssnade till” av SD än av de andra partierna.
Lösningar och demokrati
Ska vi stoppa väljarstödet till SD räcker inte motstånd och avståndstagande från rasismen. Det räcker inte att visa hur många idioter och rasister som gömmer sig i partiet. Vi måste lära av hur arbetarrörelsen på 30-talet slog ner nazismen i Sverige.
Sverige var nämligen ett framgångsland i kampen mot nazismen. Nazisterna fick aldrig mer än 2% av rösterna här.
Anledningen var att arbetarrörelsen och Socialdemokraterna gjorde ett effektivt arbete för att bekämpa partiet. Detta stöddes av borgarna och näringslivet på ett synnerligen effektivt sätt.
Lite förenklat kan man säga att arbetarrörelsen såg att det var nazisternas prat om att lösa krisen som fick dem att få röster. Inte hatet i första hand, inte rasismen, utan deras fokus på lösningar. De ville lösa arbetslösheten, få slut på politiskt käbbel och göra det bättre för alla medborgare, ansåg väljarna. Dessutom ansåg paradoxalt nog nazisternas väljare att nazisterna lyssnade på dem och såg dem, på ett sätt som andra partier inte gjorde. De trodde att deras frågor skulle bli uppmärksammade lättare i en diktatur än i en demokrati.
Arbetarrörelsen lade därför fokus på att lösa 30-talets ekonomiska kris. Det finns inte ett enda politiskt beslut under 30-talet som inte tog med kampen mot nazismen i åtanke. Nödlösningar, nödhjälpsarbeten, infrastruktursatsningar, semesterlagen, allt ingick i ett paket för att stoppa nazismen och rädda demokratin i Sverige.
Nazisterna skapade ”fred” mellan arbetsgivare och arbetare. Socialdemokraternas och arbetsgivarnas demokratiska motdrag här blev Saltsjöbadenavtalet 1938 med ordnade regler för strejker och förhandlingar i Sverige. Bara för att nämna ett exempel.
Och parallellt med det drog de igång ett demokratiprojekt Sverige aldrig sett maken till varken före eller efter 30-talet. Istället för att vara en börda för samhället, vilket många väljare trodde på 30-talet, ville man visa att demokrati tvärtom var ett framsteg. Det var inte demokratin som låg bakom 30-talets depression utan BRISTEN på demokrati, menade man.
2014
Ska vi stoppa SD måste vi lära av historien. Det behövs lösningar på de kriser som finns, på nedskärningarna, på arbetslöshet, integrationsproblem, fattigdom etc etc. Och det behövs demokratiarbete i massor.
Att partiet är rasistiskt vet alla redan. Om man tvivlar på det kan man läsa vad Jimmie Åkesson anser om Islam. Byt ut orden ”islam” och ”muslim” till ”judendom” och ”jude” om ni inte ser rasismen. Det skulle kunna vara skrivet av nazister på 30-talet.
Men att säga nej till rasismen, och visa att SD är rasistiskt, är inte nog, för det är få som röstar på SD för att de är rasister. SD får röster för att folk upplever dem som ett bättre demokratiskt alternativ med politiska lösningar.
Det behövs lösningar och demokrati och ännu mer lösningar och demokrati.
När jag tänker på Sverigedemokraterna tänker jag på gnälliga snubbar i kostym som inte har något bättre för sig än leta fel hos alla andra och tro att deras egna lösningar är det enda som kommer att fungera.
Tillåt mig att harkla mig en aning och undra – vilka lösningar?
Sen när blev Sverigedemokraterna ett lösningarnas parti? Den enda lösning de har är att minska eller helst stoppa all invandring, och kanske allra helst av allt – slänga ut invandrare, oavsett generation, från Sverige.
Ibland skulle det vara intressant att vara en fluga på väggen när SD diskuterar om lösningar på de problem som de ser i svenska samhället. Det vill säga, om de har några lösningar.
Till exempel så är min upplevelse att de ofta gnäller på boendefrågan. Invandrarna tar alla ‘våra’ lägenheter, stoppar in hela släkten och eldar på vardagsrumsgolven. Eller så hyr staten lägenheter åt dem som precis kommit hit – lägenheter som blonda svenskfödda blåögda människor hade kunnat bo i. Huvaligen, vilken misär.
På boendefrågan anser jag att det finns åtminstone ett annat alternativ som skulle kunna fungera, utöver det att minska invandringen.
Till exempel så skulle byggföretag kunna bygga lägenheter som är billigare att bo i. I stan där jag bor byggs det nytt titt som tätt – men det byggs på platser och med sådan hög standard att inte många har råd att bo där. Av bekanta som har koll, får jag veta att ett av de dyraste nybyggena har många lägenheter som står tomma därför att det inte finns någon som har ekonomi att bo där. Om man i stället sänkte standarden så att folk exempelvis kunde återgå till att handdiska, använda tvättstugan, klara sig utan golvvärme och så vidare – då kanske fler skulle ha råd. Dessutom skulle det inte bli så dyrt, och man kanske skulle kunna bygga fler bostäder samtidigt.
Dessutom skulle man kunna återgå till det här med miljonprogrammet. SD är ju sådär historieromantiska i vilket fall, så då kan det ju inte göra något om man återgår till att bygga lägenheter med lite sämre planering än dagens standard, och dessutom i så stora hyreshus att det verkligen börjar handla om människoförvaring – för både svenskfödda och utlandsfödda, oavsett om man har ett svenskt pass eller ej. I så fall kan man antingen stoppa in större svenska familjer i anpassade lägenheter, eller så kan man begränsa antalet barn som får födas i en och samma familj – fast det blir ju klurigt, med tanke på att vi inte har kärnfamilj på samma sätt idag, som för 75 år sen.
Hur svårt kan det vara?
Och vill man i det läget komma ifrån det här med klotter och annan förstörelse av nybyggda områden, så kan man se till att få dit lite konst eftersom det oftast fungerar som nån slags förstörelse-stopp. Och bara för att utmana Åkesson med bihang så skulle åtminstone jag gärna se att det var konst från världens alla hörn; en riktigt mångkulturell kulturmix så att Jimmie och hans gelikar får svettas ordentligt. Jag ser det gärna därför att jag hoppas och tror att en person som av den ena eller andra anledningen flyttar till Sverige, gärna vill vara med och känna sig delaktig. Om denne får vara med och delta i ett projekt som handlar om utsmyckning av det område där hon eller han bor, är sannolikheten större att personen i fråga känner sig mer delaktig och villig att ta hand om, skydda och bygga upp – än om hon eller han inte får vara med.
Nu tycker jag i och för sig att det här med politisk problemlösning är något som inte ett enda parti sysslar med på någon slags frekvent basis. Nu i valtider kommer vi troligen att få se och höra på samma sorts pajkastning som sist, vilket antagligen inte kommer att göra någon skillnad i slutänden.
Så hörrni, svenska folket därute. Vad sägs om att ställa lite krav på faktiska förändringar? Förändringar som skulle kunna leda till något gott och produktivt, i stället för att sitta på arslet och stoppa ned vallappen med Sverigedemokraternas namn på i valurnan, och tro att de ska göra någon skillnad.
Tro mig. Att rösta på SD kommer bara att göra saken värre.
Argument: ”Alla som inte är svenska medborgare och begår brott i Sverige ska utvisas direkt, politiska korrekta tyckare är daltare och vi behöver hårdare tag!”
Motargument: Påståenden om att ”skicka hem” svenska medborgare med icke-svensk etnisk härkomst är befängd, rasistisk och snudd på fascistisk. NSDAP – nazisterna – valde att använda etnicitet som grund för medborgarskap*. Det gör inte vi i Sverige 2014!
Svenska brott – svenska straff
De brott, med fängelse i straffskalan, som begås mot svensk lag skall straffas enligt svensk lag, med svenska medel. Finns utlämningsavtal till annat land så kan de med fördel utnyttjas, i annat fall finns risken att brottet inte bestraffas p.g.a. skillnader i lagstiftning. Om vi skulle utvisa alla som begår brott direkt så riskerar brottslingen att gå fri. Begår de ett brott som inte är olagligt i personens hemland så innebär det att slagna barn eller våldtagna kvinnor får leva med att deras gärningsman inte får något straff.
I förlängningen innebär det att folk kan komma till Sverige och begå allsköns hemska brott – där den enda risken är att få en gratisbiljett hem igen. Jag vet att det är att dra det i långbänk men risken finns. Sen finns inget som hindrar personen från att återvända efter ett tag – alltså kan det bli lönsamt att begå brott, skicka ut pengar som görs i och med brottslig verksamhet, bli utvisad och ha tillgång till pengarna – för att sedan återvända och upprepa proceduren.
Icke medborgare? Utvisning efter avtjänat straff
Min åsikt är vidare att personer, som inte är medborgare, bör utvisas efter avtjänat fängelsestraff, utan möjlighet att få uppehållstillstånd eller medborgarskap. De personer som har medborgarskap skall avtjäna straff enligt svensk straffskala men löper ingen risk att bli skickad till något annat land, då de är medborgare i Sverige.
* ”Endast folktyskar kan bli medborgare. Folktysk kan endast den vara som är av tyskt blod, oavsett religion. Därför kan ingen jude räknas som folktysk.” – Punkt 4 i NSDAP:s partiprogram (1920)
Motargument: Yttrandefrihet betyder inte att du får säga vad du vill. Det stämmer att vi har yttrandefrihet och tryckfrihet i Sverige. Det innebär bara att det vi säger eller trycker inte behöver gå igenom en censurgranskning av någon myndighet. Det innebär inte att det är ok att säga eller skriva vad som helst. Både yttrandefrihet och tryckfrihet måste förhålla sig till de tryckfrihetsbrott som finns.
Yttrandefrihetsbegränsningar
Även om det inte finns någon censurmyndighet i Sverige, betyder inte det att vad som helst är lagligt att uttrycka. Exempel på undantag i yttrandefriheten är hets mot folkgrupp, förtal, förolämpning och olaga hot.
Observera att webbsidor utan utgivningsbevis, som t.ex. bloggar, hamnar under yttrandefrihetsförordningen och inte tryckfrihetsförordningen. Yttrandefrihetsbegränsningarna gäller alltså sidor som Avpixlat eller Motargument, som båda saknar utgivningsbevis.
Den som inte klarar av sunt förnuft och artighet kan klistra upp listan på tryckfrihetsbrott på sitt skrivbord så att missförstånd över vad som får och inte får sägas finns nära till hands.
Argument: ”Om du nu tycker så mycket om invandrare/romer/tiggare/muslimer varför tar du då inte in dem i ditt eget hem och ser till att de får det bra? Jag har ingen lust med det och ska inte behöva göra det!”
Motargument: Denna typ av argument brukar ske när jag diskuterar mänskligt värde. Då tas argumenten ner till mikronivå där jag som försvarare av mänskliga rättigheter och värdig behandling av behövande skall stå som personligt ansvarig för olika samhällsgruppers väl och ve.
Det vanligaste är att jag förklarar hur orimligt argumentet är för att sedan visa på skillnaden mellan att vilja göra något på nationell/global nivå och mellan att använda de egna privata medlen för att förändra omvärlden.
Vi i Sverige kan inte ta hand om alla fattiga och utsatt i världen, så är det. Dock kan vi, som medlemmar i EU och tillhörande de rikare länderna på jorden, agera och kräva större globala insatser för utsatta länder/folk/grupper.
Vi kan inrikespolitiskt arbeta för att öka inkludering och integration, detta görs genom välkomnande och utbildande. Förutsättningen för det är att våra skattemedel används på ett vettigt sätt, där vi skapar ett tryggt klimat utan våld. Det våldsutövande som skulle krävas för att förhindra tiggeri (hur nu det är en långsiktig och/eller human lösning) är inget som jag vill se i Sverige – eller någon annanstans.
Frågan är om förespråkarna för dessa tuffa tag (om vi tar bort alla humana aspekter) verkligen är beredda att lägga stora summor pengar på att upprätthålla denna ”ordning”? Frågan är om de inser att det kostar pengar att upprätthålla hårda tag? Frågan är om de inser att lagar som förbjuder folk att röra sig på ett viss sätt eller kriminaliserar existens faktiskt kostar pengar? Eller är tanken att medborgargarden ska stå för vår säkerhet och se till att lagen följs…?
För någon dag sedan reagerade jag på ett inlägg i en grupp som inte hade det minsta att göra med invandring eller ekonomisk fördelning i samhället:
Detta skrevs av en person som uppenbarligen ville få det att se ut som om denne skrivit inlägget själv, vilket den inte hade gjort. Originalet är en blogg (som jag väljer att inte länka till) som lätt hittades genom att kopiera in ett stycke i webbläsarens sökmotor. Anledningen till att jag ens blev misstänksam var att språket skiljde sig rätt mycket i följande kommentarer. Nåväl, jag svarade:
Svaret dröjde inte:
Jag hann svara att jag inte var villig att ge mig in i en pajkastning och frågade varför personen var tvungen att ta till personliga påhopp, flytta diskussionen samt påpeka att huvudinlägget inte ens var relevant för den grupp som inlägget klistrades in i.
Efter lite fundering så kollade jag upp texten i huvudinlägget och fann bloggen, vilket jag påpekade. Nu är tråden borta men denna typ av argumentation finns därute. Det är därför jag valde att konkretisera det motargument jag har använt i flera år, grundat i saklighet och fakta.
Intervju med Mehrako Masifi, initiativtagare till www.hatbrott.se som bland annat samlar vittnesmål om rasismen mot muslimer i Sverige.
Mehrako Masifi
Motargument: Berätta gärna för oss om dig själv
Masifi: Jag jobbar som forskningsassistent på Stockholms universitet, gift med min bäste vän Mohamed som jobbar som polis. Brinner för frågor gällande mänsliga rättigheter och ägnar väldigt mycket av min fritid åt att jobba ideellt med dessa frågor.
Motargument: Vad var din drivkraft och inspiration till att starta Hatbrott.se?
Mehrako Masifi
Masifi: Jag har alltid varit engagerad i olika samhällsfrågor och har alltid ansett att det är en plikt att engagera sig för en bättre värld.När jag år 2008 gjorde en enkätundersökning bland unga muslimer om hatbrott så var resultatet nedslående. 250 personer besvarade enkäten: över 90% av de som svarat hade blivit utsatta för hatbrott p.g.a. sin tro, ca 70% av de drabbade var unga kvinnor med sjal. Resultatet blev drivkraften som fick mig att försöka finna en lösning på hur man kan jobba vidare med hatbrott och synliggöra problematiken. Enkätundersökningen blev startskottet till Hatbrott.se
Motargument: Vad sysslar man med i Hatbrott.se?
Masifi: Vi hjälper dig som brottsoffer med att bl.a. informera dig om dina rättigheter, göra en anmälan och även att följa upp ditt ärende. Är du osäker på om du blivit utsatt för ett hatbrott så kan du höra av dig till oss för gratis rådgivning.
Många vill inte vända sig till polisen direkt för att göra en anmälan. Därför har vi en enkät på hemsidan som underlättar för alla att göra en anmälan till oss och vi i vår tur gör en polisanmälan. Vi sköter allt det administrativa och följer upp fallet åt dom.
Vi har även ett telefonnummer man kan ringa eller skicka sms till om man behöver juridisk rådgivning. Man lämnar ett meddelande och förklarar vad det är man behöver hjälp med så ringer vi upp och har som målsättning att göra det inom 24 timmar.
Jag vill passa på att lägga tyngd vid att all hjälp som ges till den/de som söker hjälp hos oss sker kostnadsfritt, den enskilde kommer inte att utkrävas några som helst kostnader för den hjälp han/hon får.Vi anordnar även utbildningar för att utbilda folk om deras rättigheter.
Motargument: Hur ser rutinerna ut från det att ni får in ett fall? Hur samlar ni info? Gör ni polisanmälningar?
Masifi: Om någon hör av sig till oss och informerar oss att de har blivit utsatta för hatbrott/diskriminering så brukar vi antingen be de fylla i enkäten på vår hemsida eller maila oss där de får besvara vissa frågor. Baserat på den information vi får in kan vi avgöra om det är ett fall vi kan hjälpa till med eller om ärendet går att driva vidare juridiskt.
Majoriteten av våra fall kommer in via hemsidan men det händer att vi gör personliga intervjuer med personer som har råkat ut för hatbrott när vi märker att det är ett fall som skiljer sig från mängden. Vi hjälper till att göra en polisanmälan för de som vill ha hjälp med det. Majoriteten vill tyvärr inte anmäla utan vänder sig till oss mer för att vi ska få kännedom om det som skett och att deras berättelse ska komma med i rapporten.
Motargument: Varför är det viktigt att anmäla?
Masifi: Det är viktigt att anmäla för att synliggöra hur omfattande hatbrott mot muslimer är. Det är väldigt viktigt att komma åt alla mörkertal för att kunna driva dessa frågor och sätta press på politiker. Muslimer tillhör nog den grupp som är väldigt dåliga på att anmäla och det är väldigt synd eftersom vi gör oss själva en björntjänst.
Av de 241 fall vi har fått in har endast två valt att anmäla, det betyder att 239 aldrig hamnar i statistiken och skulle falla bort i glömska om vi inte skulle ge ut en rapport nästa år.
Man måste i första hand värna om sina egna rättigheter innan man kräver att någon annan ska göra det och ett steg i rätt riktning är att börja anmäla.
Motargument: Kan du berätta om utbildningsdagen ni hade anordnat i Tensta Träff, vilka var föreläsarna och temat på utbildningen?
Masifi: Vi hade tre superduktiga föreläsare som tog publiken med storm. Alex Bengtsson, Maria Knutson och Naiti Del Sante. Temat var ”Vilka rättigheter har jag?”.Utbildningsdagen blev en succé och trots att det var en hel dag (lördag dessutom) så var det otroligt många deltagare som kom och variationen var stor bland deltagarna.
Det som överraskade mest var deltagarnas respons, många mailade oss i efterhand och man blev rörd av deras ord och uppskattning. Många tyckte att Alex Bengtsson var en klar favorit och deltagarna blev överraskade av hans föreläsning om antirasism.
Flera städer har hört av sig till oss, efter att ordet spridit sig om succén, och vill att vi ska föreläsa även hos dom. Så vi ser framemot att dela med oss av våra kunskaper och förhoppningsvis utbilda folk så att de kan värna om sina rättigheter.
Motargument: Hur ser planerna ut för framtiden?
Masifi: För kommande år är tanken att vi ska ge ut en rapport över de fall vi har fått in från 2013, tanken är också att vi framöver skall ge ut en årlig rapport över alla fall vi får in.
Vår målsättning för 2014 är att vi i Göteborg och Malmö kommer att ha samma utbildning som vi hade i Tensta.
Här i Stockholm väntar flera överraskningar, nästa termin kommer vi avslöja våra planer.
Motargument: Kan du ge oss några ex på de fall ni har fått in?
Masifi: Båda fallen är från två unga tjejer.
Fall 1: Detta hände mig i sommar. Satt på spårvagnen och pratade i telefon när en man/kille som var 30+ börjar ropa att jag måste ta av mig slöjan och visa håret. Jag blir förvånad och frågar, ursäkta mig? Han upprepar ”TA AV DIG SLÖJAN!”
Han tittar på mig med hatiska blickar. Fortsätter gapa och förolämpa mig tills han går av. Inte lång tid efter så går jag förbi en uteservering när en man återigen börjar skrika att jag ska ta av mig slöjan och visar sitt hat tydligt mot mig och slöjan.
Fall 2:Jag var på väg till Barnavårdscentralen med min dotter som nyss fyllt ett år.När jag stiger på bussen så hör jag någon säga, ”du är så jävla ful”.Jag fäste mig inte vid det eftersom jag tänkte det kan inte vara till mig, men så hörde jag att hon höjde rösten och tittade på mig. Hon upprepade ”Du är så jävla ful, åk hem till ditt land om du vill bära sjal!”
Jag blev väldigt ställd och visste inte hur jag skulle reagera. Jag ville inte skapa en situation där min dotter skulle känna av att någonting var fel. Bussen var fullsatt och ingen sa ifrån utan de låtsades som ingenting hade hänt. Jag tittade på min dotter och låtsades också som ingenting ägt rum eftersom jag inte vill utsätta mitt barn för obehag men kände stor sorg inombords och kände hur mina tårar rann ner.
Känslan av vanmakt och vemod fyllde hela mitt inre. Hade min dotter varit äldre hade jag agerat med en gång och sagt ifrån framför allt för min dotters skull så att hon ska se och lära att man inte ska ta emot skit från någon.
Nationella gränser är vad man skulle kunna likna vid räckverk, som skyddar mot omvärlden, men de är också en typ av föreningslänkar mellan ekonomiska, geografiska avgränsningar och migration. Gränser genererar i vissa fall också ekonomiska intäkter till perifera, utsatta och försummade provinsiella områden. Kanske är det rejält överdrivet att dra paralleller till Sverige här, men vi ser t.ex. hur norrmän gärna åker över norska gränsen för att detaljhandla i Sverige.
Så utnyttjar man marknaden och prisskillnader. Det medför ömsesidiga vinster. Gränser kan också ses som de nationella identiteternas ideologiska symbol. En symbol ur vilken idéer om migration och liknande antingen ses som införsel av oönskad invandring eller oönskad utvandring. Vad gäller utvandringsfrågan kan det komma till uttryck på två vis.
En stat kan välja att gärdsla in befolkningen, och förhindra den från att utvandra. Sådana ingrepp i den personliga friheten är dock olagliga sett till folkrätten och implementeras ofta historiskt av totalitära stater. Den andra metoden är för berörd stat att förhindra befolkningens utvandring genom att locka den till att stanna.
Sådana åtgärder vidtog Sverige i relation till den stora utvandringen från Sverige till Amerika. I Emigrationsutredningen från 1913 är det inledningsvis sagt att:
I år är det 100 år sedan den svenska Emigrationsutredningen under statistikern Gustav Sundbärg lade fram sitt huvudbetänkande och inte mindre än 20 bilagor. Massutvandringen försatte landet i kris. En miljon svenskar hade flyttat ut. Skulle det tömmas helt? I stället för att förbjuda utvandring, sattes en rad åtgärder in för att göra det mer lockande att stanna: Rösträtt, stöd till egnahemsbyggande, fattigvård, bättre skola, kort sagt det moderna Sverige som senare gavs namnet folkhemmet.
Så vad är gränser för något? Egentligen tror vi felaktigt att det är avgränsande anknytningsdragningar som separerar geografiska och politiska arealer, territorier och land. Som att jorden skulle vara fysiskt uppskuren. I själva verket är gränser inte annat än ideal. Illusioner som inte verkligen finns där. Det som finns är gränskontroller, gränsskjutningar, deportationer och uppehållstillstånd/medborgarskap.
Det är på denna juridiskt felaktiga grund som “nationalister” hänvisar till sig själva, som ägare av den mark deras förfäder byggde upp (den svenska gränsdragningen, det vill säga) och inrättade ett förment särskilt samhälle på. Det finns självfallet ingen sådan täckning. Vi har inte äganderätt till vår jord annat än om vi köper upp begränsad markyta. Det vi har är medborgarskap och medborgarskap kan i princip vem som helst erhålla eller avsäga sig, inom vissa ramar.
Gränserna är inte fakta, de är idéer, som mer eller mindre är realiserade som sociala konstruktioner. De är dock aldrig materiellt verkliga utanför samhällets sfär. Den som t.ex. försvarar gränser värnar egentligen inte en sak, utan snarare ett ideal. Detta ideal kan vara det kulturella eller demokratiska eller genetiska, och så vidare.
Separationen är således i verkligheten rapsodisk, och det vet vi eftersom folk “olagligen” (det vill säga utan officiellt tillstånd, eftersom det inte är en illegal handling att röra sig mellan länder) korsar gränser, som om det inte fanns något där som stoppade deras rörelse.
Att gränsdragningar således inte är riktiga, på riktigt, kan inte bli mer uppenbar av det faktum att det inte existerar någon stabilitet eller fixering. Se exempelvis på den här historiska beskrivningen av svensk gränsdragning genom åren:
Sveriges gränsdragningar genom historien.
Man skulle kunna betrakta vilket geografiskt område som helst och få liknande resultat. Den svenska gränsdragningen har inte alltid sett likadan ut och den kommer förmodligen att reformeras även i framtiden. Den nationella identiteten är en social konstruktion och alltså i första hand existerande som makt och inte som materiellt fenomen.
Avslöjandena som Researchgruppen och Expressen gjorde i december 2013 om kommentarsfälten, visar att ett relativt litet antal skribenter står för en väldigt stor andel av kommentarerna på forum som Avpixlat, FriaTider men även på SVTdebatt. Retoriken och påståendena i många av kommentarsfälten verkar ofta bestå av liknande fraser som återupprepas av flera.
Det är i stort sett samma uttryck och begrepp som repeteras av många, likt papegojor. Ganska ofta med identiska ordföljder. Denna företeelse kanske kan bero på att dessa kommentatorer skulle kunna ha läst exakt samma skrämselpropaganda, framställd och formulerad efter strikta mallar. Det förefaller även som att den granskade gruppen personer automatiskt litar blint på de myter och vandringssägner som bygger på lögnaktigt framställd statistik om bl.a. de påstått gigantiska ‘kostnaderna med massinvandringen’.
Det kan vara en indikation på att individer i den gruppen riskerar att bli farligt likriktade och mest bara dunkar varandra i ryggen. Kanske riskerar de att hetsa fram varandra till än värre formuleringar.
Vilka är det egentligen som är PK?
När liknande fraser och uttryck används ofta och återupprepas av många i en grupp, blir de till deras interna jargong, vilket ger de orden en sammanhållande verkan. Argumentens utformning i sig kan bli till en sorts ”bevisning” för gruppens medlemmar att de delar ideologi och ‘hör hemma’ bland de andra i en samstämmig konsensus. Deras åsikter, begrepp och nedvärderande omdömen de skriver om alla andra utanför deras grupp, blir till deras form av Politiska Korrekthet i deras egen specifika umgängeskrets.
Det konstigaste av allt är kanske att det finns en grupp som rutinmässigt kallar traditionella nyhetskanaler nedsättande för ‘PK-media’ och vägrar lita på dem. Medan de omedelbart verkar ta till sig alla uppgifter och påståenden som står skrivet med uppenbart främlingsfientlig ‘PK-jargong’ på grovt vinklade ‘nyhetskanaler’ på Internet. Märkligt nog verkar en del lita blint på det som ‘sanningen’ – helt okritiskt.
Jag gissar att en hel del av dessa personer inte har fått tillräcklig träning av sin förmåga att tänka kritiskt, granska texter i massmedia med ett skeptiskt förhållningssätt. Beteendet verkar tyda på att få läser flera, fristående, oberoende källor och att de inte utvecklat förmågan att skapa helt egna argument och åsikter. Är det kanske en uppgift som grundskolan behöver jobba mycket mer med?
Argumentationsgreppet som vanligtvis kallas för halmdocka eller halmgubbe är oftast felaktig logik. På engelska heter det ”straw man”.
Halmgubbeargumentation går till ungefär så här; en person använder ditt argument, eller en liten del av det, som utgångspunkt, men blåser upp det helt ur proportion, utvidgar det så att det blir extremt, överdrivet, hypotetiskt eller fånigt (för att de enklare ska kunna bemöta dig).
Ett klassiskt exempel på denna argumentation är då någon säger att den vill ha förbud mot t.ex. pornografiska foton i tidningar och böcker. Åsiktsmotståndare kan då till exempel ta till följande halmgubbe: ”Jaha, så du tycker vi ska börja bränna böcker eller bibliotek?”
En halmgubbe används alltså vanligtvis för att visa andra hur absurt ditt argument är, så man därigenom kan förlöjliga din logik och hur ologiskt du resonerar. Om du väljer att fortsätta den diskussionen, blir du så att säga tvungen att bemöta sådant som inte var ditt argument ifrån början, utan någon annans medvetet eller omedvetet felaktiga tolkning av ditt ursprungliga argument.
Avväpna argumentet
Det är lätt att falla i fällan och börja bena ut detaljerna och slösa bort tid på att försöka bemöta kritik mot sådant som du inte påstått. Men det går att avväpna om du svarar ungefär:
”Lägg inte andra personers ord i min mun.”
Försök alltid att påvisa att det du skrivit var din åsikt och att din åsikt inte förändras för att någon annan feltolkat det du skrivit. Du kan till och med välja att artigt avsluta hela diskussionen om du känner för det, det ingår i din yttrandefrihet.
Detta är en artikelserie, där vi avser förklara många förekommande argumentationsfel som syns i debatter och kommentarsfält. Följ taggen Argumentationstips eller Logik och länka gärna till motargument.se (t.ex. denna artikel) när du inser att någon försöker använda respektive argumentationsfel.
Skötsamt liv
Sveriges gränsdragningar genom historien.
Motargument 
