Etikettarkiv: Sverigedemokraterna

Krönikor

Varför jag hatar Sverigedemokraterna

Gästinlägg av Martin Linderoth

Ett brev jag skickade till Jimmie Åkesson,  jimmie.akesson@riksdagen.se:

Stockholm - Riddarholmen
Olof S / Foter / CC BY

Året var 1982. Jag antar att mina föräldrar var nervösa, men samtidigt otroligt förväntansfulla. Adoptionsprocessen hade varit lång och nu skulle mamma och pappa äntligen förenas med sin lilla son på ett barnhem utanför Tel Aviv. Inlindad i filtar och med en napp som täckte halva mitt ansikte väntade jag i veckor på att någon, vem som helst, skulle lyfta upp mig, hålla om mig och kalla mig sin. Ett barnhem är nämligen inget ställe för ovillkorlig kärlek. Det är en förvaringsplats, en mellanlandning för barn som ingen kan eller vill ta hand om. Så när planet från Israel landade på skånsk mark kunde min lilla kropp äntligen andas ut. Jag var hemma. Jag var trygg, älskad och jag hade fått det alla små barn behöver och längtar efter – ovillkorlig kärlek från två underbara föräldrar.

Drygt tre och ett halvt år senare, 1986, befinner jag mig i mina farföräldrars sommarstuga i Höör. Hela trädgården svämmar över av liljekonvaljer. Farmor njuter av solen och farfar hjälper mig tålmodigt med mitt hamrande i snickarboden. Och så en dag är det dags. Farmor och farfar sätter mig i bilen och vi kör snabbt söderut. Mamma och pappa är på väg hem efter ytterligare en resa till barnhemmet utanför Tel Aviv. Hemma hos mina föräldrar väntar mormor och morfar på oss. Stämningen är upprymd och jag har plockat en bukett liljekonvaljer som jag ska ge till mamma.

Plötsligt rullar bilen upp framför huset. Mina föräldrar strålar av lycka. Snabbt räcker jag över den lilla blombuketten till mamma – men därefter riktas all min uppmärksamhet mot den lilla varelsen i hennes famn. Det är den mest perfekta lilla människa jag någonsin sett. Han är rund å go och från första anblicken älskar jag honom av hela mitt hjärta. På den tiden ville jag att min lillebror skulle heta August. Så blev det inte, men jag älskar honom lika mycket för det.

I dag är min lillebror vuxen. Han är en otroligt begåvad fotograf och han har otroligt svårt att passa tider. Själv är jag ganska pessimistiskt lagd medan min bror är väldigt entusiastisk. Han är en fantastisk människa, bror, son och sambo – och jag är fruktansvärt stolt över honom.

Både jag och min bror är alltså adopterade och jag kan inte med ord beskriva hur tacksam jag är över att jag hamnade i just det hem som jag har gjort. Jag minns med värme alla somrar i Brösarp på Österlen. Hur hela tjocka släkten samlades på Torpvägen och jag var det lyckligaste barnet i hela vida världen. Jag minns hur jag och min bror lekte med våra kusiner, klättrade i träd, byggde en stengrotta och badade i havet vid de milslånga stränderna i Haväng. Jag minns Pers väg, gatan där vi växte upp. Jag minns hur vi lekte med grannbarnen. Jag minns julaftnarna, skolavslutningarna i Uppåkra kyrka och jag minns strövarlägren med mina bästa vänner. Jag minns de milslånga rapsfälten som omger byn där jag växte upp och jag vet hur lyckligt lottad jag är.

Under hela min uppväxt tänkte jag aldrig, aldrig någonsin, på att jag såg annorlunda ut på grund av mitt ursprung. Visst, jag hade en stor svart kalufs men jag kände mig alltid lika skånsk som Kal P Dal. Och precis lika svensk som alla mina klasskamrater. Ingen påpekade någonsin att jag såg annorlunda ut och ingen behandlade mig annorlunda på grund av mitt mörka skinn.

Men den tiden är förbi. De senaste åren har jag känt ett utanförskap som jag aldrig har upplevt tidigare. För mina vänner och för min familj är jag samma Martin som jag alltid har varit. Men för vissa delar av samhället är jag i dag en ”blatte”, en ”svarting” som inte borde få finnas. Jag har fått höra att jag borde dra härifrån och att jag är inte är välkommen här. Jag är inte välkommen i mitt eget land längre.

Jag är precis lika svensk som dig och dina partikamrater. Jag håller hårt på svenska traditioner och jag älskar Sverige. Men det är det inte alla som kan acceptera längre. Det är ditt fel, Jimmie Åkesson. Och för det avskyr jag dig och ditt parti av hela mitt hjärta.

Min motivering:

Tallberg houseHur blir man svensk?
Hans Jensen / Foter / CC BY

1. När man läser på olika rasistiska forum, som Avpixlat och Nationell.nu, märker man att det finns en stor rädsla för att våra svenska traditioner ska försvinna om invandringen fortsätter. Personligen tycker jag att det är en löjeväckande tanke. Om jag får barn tänker jag självklart ta vara på alla fina svenska traditioner och fira jul och klä midsommarstången som vanligt. Men, jag tänker även lära mina barn om andra kulturers traditioner och seder. Med andra ord, mångfald berikar och i Sverige finns det plats för alla.

2. Jag är som sagt så svensk som man kan bli. Det är bara till ytan det inte ser ut så. Nu har Sverigedemokraterna lyckats klä av mig en liten liten bit av min svenskhet, min identitet. SD påpekar ofta att integrationen inte fungerar, och i vissa avseenden har vi misslyckats med den. Men jag tycker inte att vi ska stänga vår gränser för det, i stället får vi jobba ännu hårdare med integrationsfrågor. Men det finns ett enormt problem: Om jag som helsvensk börjar känna mig ovälkommen i mitt eget land, hur ska en invandrare då någonsin känna att han eller hon är välkommen hit? Hur ska den personen våga ta del av vårt samhälle? Och hur ska vi kunna integrera människor som känner att de inte har någonting här att göra?

/Martin Linderoth

Krönikor

Det finns inga raser

När vi nu – utan att sväva på målet – kan säga att Sverigedemokraterna ÄR ett rasistiskt parti, så är det kanske dags att titta närmare på det där lilla ordet ”ras”. Även om vi tillbakavisar indelningen av människor i bättre och sämre, så finns det väl ändå ”raser”?

Races and skulls

Svaret är nej.

Uppenbarligen finns det människor som fortfarande går omkring och tror att ”raser” är något som finns. Jag menar, det syns ju att det är skillnad på en inuit och en zulu? Och människor från arabiska halvön är ju väldigt olika japaner, eller hur? Så visst finns det väl ändå raser?

Nej. Sanningen är att det gör det inte. Begreppet ras är idag ett begrepp som möjligen kan ha sin användning när vi talar om framavlade husdjur av olika slag – det är med andra ord ett människoskapat begrepp.

Och även när det gäller exempelvis hundraser har man idag kommit till insikt om att renrasighetstänkandet medför stora problem.

Många hundraser har drabbats av rasspecifikt nedärvda sjukdomar eftersom den genetiska variationen är så begränsad. Det pågår även en debatt om huruvida det är sunt med rashundsavel över huvud taget, där alltfler argumenterar för värdet av blandrashundar.

Bland hundägare diskuteras dessa problem intensivt. Diskussionen finns även när det gäller kor, får och hästar.

Men när det gäller frågan om mänskliga raser så är begreppet helt enkelt förlegat. Det saknar idag någon som helst förankring annat än som en grund för just rasism. Begreppet ras är något vi bör lämna bakom oss i likhet med det besläktade ordet rashygien. Bland befolknings- och släktforskare begagnas det över huvud taget inte längre. Istället hänvisas till haplogrupper som genetiskt undersöker människans urhistoria och olika individers och folks släktskap emellan.

Bakgrunden är följande. Vi vet idag att alla människor har sitt genetiska ursprung i Afrika. Vi vet numera också att det är betydligt större genetisk skillnad mellan en östafrikan och en västafrikan än mellan en inuit och en maorier. Alla de olika ”raser” som vi idag talar om är alltså mer lika varandra genetiskt än människor från västra och östra Afrika.

Men varför ser vi då så olika ut?

De skillnader mellan människor från olika delar av världen som vi kan iaktta beror ENBART på den miljö som dessa människor levt i under tusentals generationer – och det selektiva urval som har skett beroende på dessa människors anpassning till denna miljö. Det har ingenting med deras genetiska arv att göra.

Att det är så beror i sin tur på att alla vi som inte ser ut som afrikaner längre, har vårt ursprung i några få grupper av afrikanska utvandrare, som efter sin utvandring lyckades föröka sig. Vi pratar om tiotusentals år sedan…

Humanzoogermany

Detta innebär således att det vi tidigare kallade ras (som ett biologiskt fenomen) helt och hållet handlar om geografisk isolering och att vissa egenskaper (exempelvis mjölktålighet eller pigment) har blivit ”framavlade” av de omständigheter som människor levt i. Människor som i hundratals generationer levt på det geografiska område som vi idag kallar Sverige har exempelvis en rätt unik förmåga att tåla komjölk. Det beror helt enkelt på att de 2% som från början tålde komjölk, var de enda som överlevde de bistra vintrarna och kunde föröka sig – just med hjälp av husdjur som kor. I större delen av världen är siffrorna de omvända. I södra Afrika är det bara omkring 2% som tål komjölk, de andra blir svårt sjuka.

Bristen på pigment hos människor på norra halvklotet beror på ett liknande fenomen. Människan tar upp D-vitamin från solljuset, och för att det ska vara möjligt i ett klimat som vårt är det en fördel med ljusare pigment. I många, många generationer medförde således bristen på solljus och behovet av D-vitamin att det var en överlevnadsfördel att ha ljusare skinn. Men ras? Nej.

Under årtusenden har rasbegreppet använts som en bakgrund till förtryck, våld och utrotning, för att eskalera under den tidsperiod när europeer koloniserade och våldförde sig på människor i andra delar av världen eller av annan hudfärg eller utseende. Idag handlar det i praktiken oftast helt enkelt om ett förtryck av människor med mörkare hår och hud, annat uttal, boende i vissa förorter etc. Men i grunden finns samma tänkande kring ursprunget till dessa olikheter – de är nedärvda och kan inte ändras. Det är bland annat därför som SD anser att man ska undersöka alla brottsmisstänkta i flera släktled bakåt. I en motion från 2011 föreslog SD:s nya rättspolitiska talesperson Richard Jomshof och Erik Almqvist att ursprung ska kartläggas generationer tillbaka i tiden.

”För att få en tydligare bild av generella mönster för kriminella bör Brottsförebyggande rådet i högre grad än idag särredovisa brottsdömdas samt brottsmisstänktas bakgrund avseende ursprungsland samt föräldrars och far- och morföräldrars ursprungsländer”, skrev Almqvist och Jomshof.

Det är också just detta som gör att det är korrekt att kalla SD för ett rasistiskt parti.

Idag kan vi säga att det inte bara är fel på rasismen – själva begreppet ”ras” saknar fullständigt faktagrund. Med den kunskap vi har idag om genetik, och att människor alltmer blandar sig med varandra (vilket ur genetiskt perspektiv alltså är optimalt!) så är begreppet ras fullständigt föråldrat.

Det finns helt enkelt inga raser.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Skribenten ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Källor:

Riksdagsmotionen från 2011: ”Tydligare statistik från BRÅ”
Samma Riksdagsmotion, inlämnad i 2012, nu utan Jomshof, endast med Almqvist som undertecknare

Krönikor

Inte en överraskning

Gästkrönika av Markus Fridholm.

Jag önskar att det vore en överraskning att Erik Almqvist och Kent Ekeroth uppträtt hotfullt, beväpnat sig med järnrör, sagt till en svenskfödd man att det inte är hans land utan deras och kallat en tjej som protesterade för hora.

Det är det inte.

Jag har försökt samtala med sverigedemokrater, men upptäcker tyvärr alltför ofta att det stupar på en mycket grundläggande poäng… människosyn. Det är naturligtvis en generalisering och för att visa respekt för de som faktiskt försöker hålla isär äpplen och päron och vars grundläggande problem med den svenska invandringspolitiken inte har att göra med religion eller etnisk tillhörighet per se, så vill jag markera att det inte gäller alla.

Tyvärr gäller det för många och tyvärr för de mer moderata krafterna i Sverigedemokraterna, så har det med partiets rötter att göra. Det är ett förhållandevis ungt parti och ett som för inte alltför länge sedan accepterade mer eller mindre öppen rasism i de egna leden. Den ”nolltolerans” som nu är proklamerad, kan inte helt enkelt överbrygga detta och många av de som ”rättar in sig i leden” har alls inte bytt människosyn utan bara retorik.

Oavsett nuvarande politik, så har SD sina rötter i organisationer längst ut på den extrema nationalistiska kanten, sådana som BSS, NRP med flera. Saker har hänt, människor har förändrats, en utbrytning av de värsta extremisterna till Nationaldemokraterna har skett, men trots det finns det i partiets rötter och djupt lagrat i partileden en grundläggande inställning om att det är något fel på invandrarna som människor. Många har svårt att skilja på sak och person och det är inte alls ovanligt att se svår islamofobi, idéer som till exempel eurabia, termer såsom MENA eller varför inte oikofobi, vilka alla har gemensamt att de är misstänkliggörande eller pejorativa.

I ett sådant sammanhang är det inte alls svårt att föreställa sig en lagom berusad Erik Almqvist och Kent Ekeroth, som i glömska om att hålla masken kallar folk för babbe, babbe-lover, hora etcetera, som säger till en person född i Sverige att det inte är hans land, som knuffas eller för den delen beväpnar sig med järnrör i något slags pubertal regression. De har sina rötter i samma led av arga ungdomar som känner sig förfördelade, motarbetade av etablissemanget, bedragna och ägare av den enda sanningen.

Den egna frustrationen utmynnar i drömmar om en annan värld, som en slags missuppfattad Astrid Lindgrensk eller Carl Larssonsk pseudoidyll, en verklighet där hela staden springer som en man ner till hamnen för att det ryktas om att ”en neger har setts där”, höjden av exotism.

Det finns flera problem med den sorts socialkonservatism och nationalromantik som i mer eller mindre extremistisk form präglar Sverigedemokraternas partiled.

Dels leder den i värsta fall till en avhumanisering av det ”främmande”. Man glömmer lätt att det faktiskt är människor man pratar om, individer med människovärde, drömmar, förhoppningar, och en längtan efter trygghet och ett gott liv. Saker vi tar för självklara, men som är allt annat än just det.

Dels är det en falsk bild som utelämnar allt det som var oerhört mycket sämre förr än nu, liksom så ofta när klarsyn förmörkas av nostalgi.

Dels förträngs även det enkla faktum att vi lever i en global värld, där avstånden mellan ”här” och ”där” är kortare än någonsin. Vi kan helt enkelt inte strunta i vad som händer ”där”, för det påverkar oss omedelbart även ”här”. Alternativet är i så fall våld i syfte att hålla borta eller förgöra, något som provats många gånger genom historien utan att någonsin lösa några problem.

Men.

Det går att diskutera invandringspolitiken utan att falla i extremismens fälla. Det är kanske det som är själva kruxet. Själv är jag i och för sig av den fasta övertygelsen att det inte är invandringen som sådan som är själva problemet. Snarare är det vårt sätt att ta emot de som kommer och vår oförmåga att reda ut för oss själva vilka gränssättningar som vi kan och måste göra och vilka vi verkligen bör låta bli att göra.

Det kan dock diskuteras och måste nog diskuteras om vi inte skall lämna frågan till unga arga män och kvinnor som tar sin känsla av utanförskap och gör den till sin panache. Om de enda som håller frågan levande är de främlingsfientliga, så är det inte alls konstigt att vi har ett parti i riksdagen där två ledande företrädare blir tagna med händerna i den rasistiska syltburken.

Vi måste lösa problemet med integrationen, vi måste se till att vi inte bara bjuder in folk till ett liv i misär, vi kanske tar emot många men på det planet är vi bland de sämsta av alla.

Så hur kan vi prata om integration och invandring utan att hänfalla till extremer, utan att frånta någon deras människovärde, utan att se ner på andra kulturer, generalisera eller för den delen utan att väja för de problem som faktiskt finns? Det är verkligen en öppen fråga, men innan vi besvarat den så kommer vi få leva med att islamofober, xenofober, rena rasister och sentimentala nationalromantiker sätter agendan för samtalet.

/Markus Fridholm.

Krönikor

Sverigedemokraterna är ur fas med verkligheten

I dagens Sverige är vi många som har mer än ett medborgarskap. Alla har vi olika anledningar till det, alla har vi olika berättelser om hur det kommer sig att vi har dubbla medborgarskap. Gemensamt för oss alla är att vi är barn av en modern värld, vi är barn av en värld som bilvit mindre. En värld där allt fler rör på sig, där allt fler under sin livstid lever och verkar i flera olika länder.

Vi är barn av vår tid
Jonathan Kos-Read / Foter / CC BY-ND

Det är oss som Sverigedemokraterna misstänkliggör när de argumenterar för att de med dubbla medborgarskap inte ska få sitta i riksdagen. Det är sådana som oss som Sverigedemokraterna vill kartlägga. När de väljer att försöka få RUT att kartlägga alla riksdagsledamöter med dubbla medborgarskap, eller när de försöker att utesluta dem ur riksdagen, är udden inte bara riktad mot dem som sitter i riksdagen. Den är riktad mot alla oss vanliga människor som har dubbla medborgarskap. Det är ett försök att göra oss till andra klassens medborgare. Det är ett förslag som hos mig väcker en stark obehagskänsla. En känsla som ytterligare förstärks när jag läser Björn Söders försvar av förfarandet.

Vare sig SD vill det eller inte så är vi en del av Sverige, en del som förtjänar respekt, en del som inte ska behöva förklara och bevisa sin lojalitet.

Vi har lika stor rätt som någon annan att genom de demokratiska medel som står till förfogande i detta land göra våra röster hörda. Vi har lika stor rätt att genom politiken vara med och bestämma över de beslut som påverkar allas våra liv. Det är detta Sverigedemokraterna nu vill ta ifrån oss. Det är våra röster som de nu försöker tysta, det är våra folkvalda representanter de vill slänga ut ur riksdagen.

Björn Söders argument haltar

När Söder argumenterar för att alla de som har dubbla medborgarskap ska uteslutas ur riksdagen haltar argumentationen. Han hävdar att de inte skulle vara lika trovärdiga, lika lojala mot Sverige som en person med endast ett medborgarskap. Han menar att det kan uppstå intressekonflikter. Detta påstående visar på många vis hur Sverigedemokraterna tänker; de tycks tro att ett utländskt medborgarskap är en garanti för illojalitet. Alltså att endast en person med helsvensk bakgrund kan vara trogen sina väljare, sitt uppdrag. Detta stämmer naturligtvis inte. När man väljs in i riksdagen så ingår det ett ansvar, ett ansvar att i högsta möjliga mån representera sina väljare. Detta ansvar gäller oavsett om du har dubbla medborgarskap eller inte.

Stephan Geyer / Foter / CC BY-NC-ND

Med samma logik som Söder använder kan man hävda att en person från låt säga Umeå skulle vara partisk i sina beslut. Denne skulle gynna Umeå på grund av sin anknytning dit.

Man behöver inte vara ett snille för att räkna ut att det skulle diskvalificera i stort sätt samtliga förtroendevalda i detta land. Personer födda i Göteborg skulle inte kunna bli kommunfullmäktige i Halmstad, personer med rötter i Karlstad skulle inte kunna ställa upp i Malmö. I en modern värld där folk flyttar håller inte en sådan logik. I en modern värld känns Sverigedemokraternas argumentation ålderdomlig – ur fas med verkligheten.

Jag uppmanar alla med dubbla och enkla medborgarskap att säga nej till Sverigedemokraternas nyfascistiska politik.

Jag hoppas innerligt att vi även fortsättningsvis kommer att välja våra förtroendevalda utifrån kvalifikationer, inte utifrån deras bakgrund. Jag hoppas att vi alla kan bejaka den moderna värld vi lever i. Jag hoppas att jag ska slippa bli en andra klassens medborgare.

Krönikor

SD måste välja ”de långa knivarnas natt”!

Gästkrönika av Nils Lundgren

Historien med ledande sverigedemokrater som muckar gräl på gatan framåt småtimmarna, vräker ur sig främlingsfientliga och sexistiska tölperier och hotar sina medmänniskor med fysiskt våld får ständigt nya inslag. Lögner som att de skulle ha varit stupfulla avslöjas. Skall vi vara oroliga för landets framtid, när vi ser detta?

Svaret är nej. Slagskämpar och ölgangstrar är inte särskilt farliga för rättsstaten och demokratin, utan bara för de stackars människor som råkar komma i vägen för dem. Men de är mycket farliga för det parti de tillhör, om det partiet vill få ett brett medborgarstöd. Medborgarna avskyr slagskämpar och ölgangstrar och det vet SD:s ledning. Det var därför Jimmy Åkesson gick ut med sitt hotbrev med krav på politisk hyfs för någon månad sedan.

Det finns en pedagogisk historisk parallell från mellankrigstidens Tyskland till det vi nu ser hända inom SD. Det vimlade av gatuslagskämpar och ölgangstrar till höger och vänster i Weimarrepubliken, men de kunde hållas tillbaka så länge de inte hade något större politiskt stöd från medborgarna. Hitler började själv som ölgangster och gjorde ett försök 1923 att ta makten i Bajern. Detta kuppförsök bär det betecknande namnet ”ölhallsupproret”. Det misslyckades och renderade Hitler ett års fängelse. Weimarrepublikens ledare kunde hålla slagskämpar och ölgangstrar  från SA, Stahlhelm och Rotfrontkämpferbund stångna ända fram till trettiotalskrisen. Men denna kris förmådde 30-40 procent av medborgarna att i demokratiska val rösta på nazisterna. Med hjälp av Ernst Röhm och hans cyniska råskinn i SA kunde därmed Hitler snabbt avskaffa demokratin och införa diktatur.

jijis / Foter / CC BY-NC-ND

Hitler var fanatisk och stod för en motbjudande ideologi, men han tänkte långsiktigt och hade fått ett stort folkligt stöd. Han insåg att öldrickande gatugangstrar inte skulle kunna lägga grunden för det nazistiska tusenårsrike han drömde om. Och han var handlingskraftig. Han kallade Röhm och större delen av SA-ledningen till ett möte utanför München den 30 juni 1934 och lät avliva dem allihop. Det är detta som brukar kallas ”de långa knivarnas natt”! Sedan kunde Hitler med hjälp av hyperbegåvade medarbetare som Goebbels, hårdföra organisatörer som Heydrich och originella konstnärer som Leni Riefenstahl påbörja sitt kiliastiska projekt, Det tredje riket. Slagskämparnas och ölgangstrarnas tid var förbi.

De cyniska råskinnen Erik Almquist, Kent Ekeroth och Christian Westling och många med dem utgör ett hot mot SD:s politiska framtid på samma sätt som Ernst Röhm, SA:s (stabs)chef gjorde det 1932-33. De måste bort på något sätt, om SD skall bli ett parti med stort stöd från svenska medborgare. Det krävs en ”de långa knivarnas natt” på svenska om SD skall bli något mer än att av och till vara tungan på vågen i Sveriges riksdag.

Låt mig avslutningsvis fastslå att jag inte anser att SD är ett nazistparti. Den nuvarande ledningen vill nog i demokratiska former avskaffa invandringen, stödja etniskt svensk kultur och begränsa muslimska inslag i samhällslivet. Men partiets ursprung är delvis nazistiskt och medborgarnas stora majoritet avskyr slagskämpar och ölgangstrar och detta gäller särskilt de socialkonservativa som SD nu vill få stöd från. Det vet Jimmie Åkesson, Björn Söder och Matthias Karlsson. De måste satsa på ”de långa knivarnas natt”. Hur det går beror på hur många som då blir kvar.

Gustav Kasselstrands snabba utspel bådar inte gott för SD, men däremot för svensk demokrati paradoxalt nog. Ty slagskämpar och ölgangstrar är inget större hot mot det svenska samhället, medan ett SD med växande medborgarstöd är det. 

/Nils Lundgren (Skrivet 17/11)

Artiklar

Kasselstrands desinformation om arbetstillstånd

Under ett tal på SDU:s kongress 2011 uttryckte Gustav Kasselstrand, Sverigedemokraternas Ungdomsförbunds (SDU) ordförande, följande:

Gustav Kasselstrand
Gustav Kasselstrand
Man träffar människor som man undrar om man har någonting gemensamt med förutom att de röstar på samma parti som en själv på valdagen. Inte sällan är de väldigt pratglada. Ja, ofta sjukligt pratglada. Ofta lyssnar jag i två sekunder och sedan ställer jag alltid samma fråga till mig själv:— ”Vad har jag gjort för att lyssna på den här rättshaveristen och foliehatten? Måste jag verkligen stå ut med dessa människor bara för att jag har valt att engagera mig politiskt?”

I en debatt om ungdomsarbetslöshet sommaren 2011 påstår Gustav Kasselstrand följande:

” Men nu har man ju tillåtit att hela världen invandrar så länge man kan skaffa sig ett jobb här. Oavsett vilken lön man har. I praktiken är det möjligt att jobba för tio kronor i timmen här och utifrån det tillåtas invandra här. Jag tycker inte att det är en sund utveckling om man vill bekämpa ungdomsarbetslösheten om man tillåter invandring från till exempel tredje världen om man konkurrerar med långa löner, medan svenska ungdomar har allt svårare att få jobb.”

 

Rätten till uppehållstillstånd regleras i 6 kap. 2 § utlänningslagen som anger:

”Arbetstillstånd får ges till en utlänning som erbjudits en anställning, om
1. anställningen gör det möjligt för honom eller henne att försörja sig, och
2. lönen, försäkringsskyddet och övriga anställningsvillkor inte är sämre än de villkor som följer av svenska kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen.

Arbetstillstånd enligt första stycket får endast ges om rekryteringsförfarandet är förenligt med Sveriges åtaganden inom Europeiska unionen.
Arbetstillstånd får även ges till en utlänning som deltar i ett internationellt utbyte eller om det följer av ett internationellt avtal eller ett avtal med ett annat land. Lag (2008:884).”

Därutöver har Migrationsverket angivit kompletterande krav för beviljande av uppehållstillstånd på grund av arbete. Mer information finns att läsa under länkarna nedan.

”Krav på arbetstillstånd”

”När du ska anställa”

”Skärpt utredning och kontroll för vissa branscher”

 

Sverigedemokratiska politiker påstår sig ofta säga sanningen. Mot denna bakgrund vore det trevligt om Kasselstrand antingen förklarar hur svensk lag kan tolkas såsom han påstår, eller erkänner att han har fel. Helst i en ny SDU-film.

 

Klicka här för att visa alla inlägg i denna serie om Gustav Kasselstrand.

Artiklar

SD-riksdagsman vill utestänga de med "fel" bakgrund

Sverigedemokraternas riksdagsledamot Thoralf Alfsson har under sin politiska karriär kommit med många mer eller mindre islamofobiska utspel. Nu är det dags igen, återigen demonstrerar han hur djup hans rädsla och hat mot islam är. Återigen demonstrerar han hur lite respekt han har för de mänskliga rättigheterna.

Jag ställde frågan; ”Utgör islam ett hot för Sverige? Om ja vad anser du bör göras?” till Thoralf Alfsson. Svaret jag fick var mycket anmärkningsvärt, inte för att han tyckte att islam utgjorde ett hot mot Sverige, det visste vi ju redan. Han har tidigare sagt ”islam är betydligt värre än nazism”  Nej det var hans förslag till lösningar som fick mig att haja till. Han svarade på frågan så här;

Ja, förändra förutsättningarna för ett mångkulturellt samhälle och värna den svenska kulturen. Göra klart för muslimer att här kommer aldrig sharia och andra islamiska värderingar vinna någon mark.
Vara mycket restriktiv när det gäller uppehållstillstånd för personer från muslimska länder. Om en konfliktsituation uppstår i ett land skall tillfälliga uppehållstillstånd vara regel, inte permanenta uppehållstillstånd.


Det är främst delen om att han anser att man bör vara restriktiv med att ge uppehållstillstånd till personer från ”muslimska länder” som sticker ut. Det är omöjligt att tolka det på annat vis än att Thoralf Alfsson anser att kulturell och religiös bakgrund bör vara en viktig komponent i valet av vilka som ska få stanna i Sverige. Och att han generaliserar så grovt när han tror att samtliga som flyr från ett ”muslimskt land” också är muslimer. Förutom att vara ett djupt rasistiskt förslag bryter det även mot Europakonventionen om mänskliga rättigheter, det han förespråkar faller inom ramarna för förbudet mot diskriminering:

Åtnjutandet av de fri- och rättigheter som anges i denna konvention skall säkerställas utan någon åtskillnad såsom på grund av kön, ras, hudfärg, språk, religion, politisk eller annan åskådning, nationellt eller socialt ursprung, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd eller ställning i övrigt.

(Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna : Avdelning 1 artikel 14)

Kanske bör Thoralf Alfsson läsa Europakonventionen, kanske inser han att man inte kan göra sådana bedömningar och grova generaliseringar utifrån kulturell bakgrund? Eller kanske är det så att han i sin iver att hata islam inte bryr sig om mänskliga rättigheter? Man kan med viss rätt fråga sig: hur många islamofobiska, rasistiska och konspiratoriska utspel Thoralf Alfsson kan göra innan SD-ledningen sätter ner foten och säger stopp? Nog för att SDs toleransnivå tycks vara skrämmande hög, men i ett utskick som gick ut till alla Sverigedemokratiska politiker stod det ju faktiskt:

i vårt parti finns inget utrymme för extremister, rasister, rättshaverister eller andra med ett personligt behov av politiska eller privata utsvävningar.”

(Källa IRM)

Den beskrivningen tycks passa som hand i handsken på Thoralf Alfsson, han tror i en konspirationsteoretisk yra att Mona Sahlin i hemlighet har konverterat till islam. Han tycks vilja förbjuda Koranen (vilket för övrigt också bryter mot Europakonventionen) ja, listan kan görs lång. Till denna tillfogas nu också hans uppenbara rasistiska förslag om att man bör bedöma vilka som ska få uppehållstillstånd utifrån kulturell och religiös bakgrund.

Kanske han får stanna i partiet på grund av att SD-leden skulle bli ganska glesa om man uteslöt alla ”extremister, rasister” och ”rättshaverister”? Kanske han får stanna på grund av att det just är extremism och rasism som utgör ryggraden SDs Politik?

Artiklar

Kasselstrand – den uppkäftige debattören

Jimmie Åkesson låter Gustav Kasselstrand gå – Efter Kasselstrands artikel ”Helt fel låta Almqvist gå”

Under ett tal på SDU:s kongress 2011 uttryckte Gustav Kasselstrand, Sverigedemokraternas Ungdomsförbunds (SDU) ordförande, följande:

Gustav Kasselstrand
Gustav Kasselstrand
Man träffar människor som man undrar om man har någonting gemensamt med förutom att de röstar på samma parti som en själv på valdagen. Inte sällan är de väldigt pratglada. Ja, ofta sjukligt pratglada. Ofta lyssnar jag i två sekunder och sedan ställer jag alltid samma fråga till mig själv:

— ”Vad har jag gjort för att lyssna på den här rättshaveristen och foliehatten? Måste jag verkligen stå ut med dessa människor bara för att jag har valt att engagera mig politiskt?”

 

I en intervju med Gustav Kasselstrand i Sveriges Television, februari 2012, diskuterar Kasselstrand utrymmet han har att som SDU:s ordförande vara uppkäftig mot Jimmie Åkesson.

Reportern (6:00): ”Ungdomsförbund brukar ju vara lite uppkäftiga mot sina moderpartier. Hur mycket uppkäftig är du mot Jimmie Åkesson?”

Gustav Kasselstrand (6:08): ”Ha! Jag är förmodligen den mest uppkäftiga förbundsordföranden som Sverigedemokratisk Ungdom har haft hitills och jag tror att Jimmie mår ganska bra av det där faktiskt. Jag tror inte att han har några större synpunkter på det. Samarbetet är i alla fall väldigt gott. ”

Självförsvar med järnrör – Almqvist får gå

Nio månader senare offentliggjorde Expressen en privat dokumentärfilm inspelad av SD:s riksdagsman och tidigare rättshaveristiska talesperson Kent Ekeroth. I filmen ses bland annat SD:s riksdagsman Erik Almqvist kalla en ung kvinna för ”den lilla horan” och ”blatteälskare”. Detta efter att kvinnan försökt hejda Almqvist, Ekeroth och tidigare SD-politikern Christian Westling från att försvara sig mot en man beväpnad med en läskburk som ber om att bli slagen i ansiktet.

Därefter framkommer fler filmsekvenser. I dessa filmsekvenser visar SD:s tidigare rättshaveristiske talesperson Kent Ekeroth visar hur han, Westling och Almwvist försöker försvara sig genom att beväpna sig med järnrör och leta upp mannen beväpnad med läskburk. Samma man som även höll upp händerna i luften och bad om att få bli slagen i ansiktet.

Samma dag som dessa filmsekvenser offentliggörs av Expressen, meddelar SD:s partiordförande Jimmie Åkesson, att Erik Almqvist skall lämna alla sina politiska uppdrag, eftersom hans förtroende anses förbrukat.

Kasselstrand försvarar Almqvist

Dagarna därpå skriver Gustav Kasselstrand en artikel i DN Debatt. I debattartikeln skriver Kasselstrand bland annat:

”Här krävs is i magen och några djupa andetag innan man fattar långtgående och ofta irreversibla beslut om att avveckla människors framtid i det parti de arbetat för i åratal.”

Uppkäftighetens pris

Några dagar senare avskedas Gustav Kasselstrand från sitt jobb på Sverigedemokraternas riksdagskansli på grund av bristande lojalitet mot sin arbetsgivare.

Huruvida Jimmie Åkesson haft is i magen och tagit några djupa andetag innan han avskedade Kasselstrand från Sverigedemokraternas riksdagskansli, återstår att se. Samma sak gäller konsekvenserna av Jimmie Åkessons långtgående, kanske irreversibla beslut om att avvecka Kasselstrands framtid i Sverigedemokraterna.

Det framstår däremot tydligt att Jimmie Åkesson har större synpunkter på Gustav Kasselstrands uppkäftighet. Det verkar inte som om Jimmie Åkesson ”mår ganska bra” av Kasselstrands uppkäftighet. Gustav Kasselstrands samarbete med Jimmie Åkesson tycks inte heller vara ”väldigt gott”.

Slutet gott, allting gott?

 

Klicka här för att visa alla inlägg i denna serie om Gustav Kasselstrand.

Artiklar

Kasselstrand har svårt att följa politisk debatt

Under ett tal på SDU:s kongress 2011 uttryckte Gustav Kasselstrand, Sverigedemokraternas Ungdomsförbunds (SDU) ordförande, följande:

Gustav Kasselstrand
Gustav Kasselstrand
Man träffar människor som man undrar om man har någonting gemensamt med förutom att de röstar på samma parti som en själv på valdagen. Inte sällan är de väldigt pratglada. Ja, ofta sjukligt pratglada. Ofta lyssnar jag i två sekunder och sedan ställer jag alltid samma fråga till mig själv:

— ”Vad har jag gjort för att lyssna på den här rättshaveristen och foliehatten? Måste jag verkligen stå ut med dessa människor bara för att jag har valt att engagera mig politiskt?”

 

I en intervju med Gustav Kasselstrand i Sveriges Television, februari 2012, berättar Kasselstrand att han började intressera sig för Sverigedemokraterna under sin gymnasietid. I denna intervju förklarar han vad intresset berodde på.

Reportern (1:25): ”Varför blev det Sverigedemokraterna?”

Gustav Kasselstrand (2:05): ”Jag upptäckte då när jag tittade på de andra partierna att man på allvar ifrågasatte hela existensen av Sverige, av det svenska folket. Det ansågs fullständigt tabu att debattera invandringspolitik. Om man ville kräva hårdare tag mot brottslingar så ansågs det överhuvudtaget inte höra hemma i den politiska debatten. ”

Ordet ”tabu” definieras enligt Svenska Akademiens Ordbok bland annat som något som ”inte får nämnas”.

Det finns många sätt att försöka mäta de övriga riksdagspartiernas omnämnande av de ämnen som Kasselstrand saknade debatt kring. Ett sätt är att göra en sökning på orden ”Sverige”, ”svenska folket, ”invandring” och ”straffskärpning” på riksdagens hemsida under tidsperioden 2003-09-01 – 2006-09-01.

Tidsperioden motsvarar den ungefärliga intervall från Gustav Kasselstrand började gymnasiet, till och med då Gustav Kasselstrand uppgav sig bli medlem av Sverigedemokraterna.

Om man amvänder sökkriterierna ”Kammarens protokoll”, ”Skriftliga frågor” och ”Svar på skriftliga protokoll”, får man en relativt träffsäker mätning av hur många gånger dessa ord uttalats under offentliga riksdagsdebatter.

Sökresultaten framkommer nedan:

1. ”Sverige” ger 5 171 träffar.

2. ”svenska folket” ger 392 träffar.

3. ”invandring” ger 73 träffar.

4. ”straffskärpning” ger 34 träffar.

För att få en känsla för hur stora dessa siffror är, kan nämnas att sökning på ”kärnkraft” ger 190 träffar, ”miljö” 790 och ”jordbruk” 238. Några fler exempel är ”sjukhus” 253 träffar, ”familj” 638, ”bostadsrätt” 124 och ”finanser” 147.

Därutöver tillkommer ett enormt antal träffar på google gällande uttalanden om alla de ämnen som Kasselstrand saknat en debatt om innan han gick med i Sverigedemokraterna. Med mera.

Sverigedemokratiska politiker påstår sig ofta säga sanningen. Mot denna bakgrund vore det trevligt om Kasselstrand antingen förklarar hur det kommer sig att han bedömer att övriga riksdagspartier på allvar förnekat existensen av Sverige och det svenska folket, att de inte diskuterade ämnen som invandring och hårdare straff för brottslingar, innan Kasselstrand blev medlem i Sverigedemokraterna. Alternativt att han har fel. Helst i en ny SDU-film.

Klicka här för att visa alla inlägg i denna serie om Gustav Kasselstrand.

Krönikor, Myter

Hur Sverigedemokraternas väljare tänker

Hur mycket påverkar krisen kring Expressens avslöjanden Sverigedemokraterna? Många tror att partiet kommer att förlora stort på avslöjandena. Tyvärr är det kanske inte så enkelt. Väljarna har valt Sd trots att, och eventuellt ibland på grund av att, de vet att rasismen finns med i bakgrunden. Det finns en del olika anledningar till att folk väljer att rösta på Sd och så länge de anledningarna finns kvar krävs det ganska mycket för att folk ska tappa förtroendet för Sd även om Expressens artiklar är ett steg i rätt riktning.

AloneRädsla är en mäktig drivkraft.
Pink Sherbet Photography / Foter / CC BY

Men… En av anledningarna till att folk valde att rösta på Sd år 2010 var t.ex. att folk hade tappat förtroendet för massmedia och för politik. Den kritik som kommer nu från massmedia och politikerna — i det Sd själva kallar ”sjuklövern” — leder inte till att Sd automatiskt förlorar stöd, eftersom kritiken mot Sd kommer från källor som väljarna inte har förtroende för.

Sd:s väljare

Man ger inte sin röst till Sd enbart för att Sd är rasister. Sd har fått stöd för att Sd:s väljare tappat tilltron till demokratin och politikerna och de är rädda; för arbetslöshet, kriminalitet, förändringar i Sverige som de upplever som negativa. Sd får stöd för att de upplevts som ”underdogs”. Sd är de som mobbats av den elit som allmänheten tappat förtroende för; ”om Sd kan reta de korrupta, idéfattiga politiker som styr så mycket som de gör, måste Sd vara bra. De stödjer vi”.

Sd ger dem på något sätt hopp, både för att de ger ”de som styr” en spark i röven och för att de vågar säga vad de tycker.

Riksdagspolitiker idag betraktas av många som stereotypa, andefattiga jasägare och partierna som tråkiga, idéfattiga organisationer. Politiker och partier pratar mycket, men om sådant som inte har med ”vanligt folks” verklighet att göra. Segregation, arbetslöshet, korruption, fattigdom, frustration, allt sådant påverkar deras val.

Nedskärningarna oroar dem. Skolor drar ner sina resurser. Folk utförsäkras. Mindre pengar läggs på lekplatser. Gammelmoster Agda för mindre och mindre hjälp i hemtjänsten som ständigt skär ner resurserna. kriminaliteten ökar. Samhället blir sämre. Samtidigt ser de att pengar finns för flyktingar och invandrare. Det är fråga om miljarder som de kontrasterar mot de nedskärningar som sker på hemmaplan.

Jag pratar inte om vad som verkligen händer i samhället eller ej. Utan vad som kommer fram när man frågar Sd:s väljare vad de tänker, tycker och känner. Vi måste ha modet att fråga hur världen ser ut i deras ögon. Vi kan blunda för det om vi vill och tro att det räcker med Expressens avslöjanden för att stoppa Sd, men det gör det inte.

Ju sämre man upplever att man har det, desto mindre är man benägen att hjälpa andra. Och det är ju så som invandring och flyktinghjälp beskrivs av alla politiker idag, som ”hjälp” som ”stöd” som något vi gör ”för att vara snälla”.

”Våra egna pensionärer lider, vi har inte råd att vara ”snälla” mot flyktingar längre”, så kan det heta…

Det okända, främlingsfientligheten

Detta är uppblandat med en vardagsrasism. Det är inte egendomligt. I alla tider har man reagerat på olika former av kriser genom att lägga skulden på minoriteter eller på det ”nya” som förändrar samhället.

Men det är inte rasismen, och hatet mot nya fenomen i samhället, som muslimerna, som är förklaringen till att Sd blivit så stora. Vardagsrasister finns i alla partier. De värsta vardagsrasister jag mött är de som röstar på Folkpartiet och bor t.ex. i Bromma, på Moderaterna och bor i Täby, eller sossarna och bor i Höganäs. 

Det är inte rasismen som gör att Sd får sitt stöd. Vill man vara rasist går det utmärkt att vara med i Socialdemokraterna och gnälla på invandrarna i omklädesrummet på det lokala bruket. Det är något annat.

Och ska vi få stopp på Sd måste vi rikta in oss på det där ”andra” också.

Massmedia

NIGHT
ValetheKid / Foter / CC BY-ND

Något som var fascinerande förra valet var att studera hur Sd:s väljare reagerade på massmedias skriverier om Sd.

Aftonbladet och Expressen körde stora kampanjer, bland annat med temat ”Gilla Olika” inför valet 2010. STORA kampanjer som riktades in mot att stoppa Sd. När jag pratade med potentiella Sd-väljare märkte jag att de hatade Aftonbladets ”gilla olika”-kampanj.

De ansåg att den kampanjen bekräftade Sd:s tes att de var utsatta för censur och mobbning från staten, massmedia och alla politiska partier, hur annars kunde det komma sig att alla stora tidningar körde en ”rösta inte på Sd kampanj”?

Det bekräftade Sd:s ”underdog”-perspektiv och gav dem röster.

Glöm inte att Sd-väljare misstror politiker och massmedia, dvs ”överheten”. Så om överheten säger ”rösta inte på Sd” kan det faktiskt få motsatt effekt. Det skedde 2010, och jag tror inte att de som drev t.ex. ”gilla olika”-kampanjen då har förstått det ens idag. Samma var det när media skrev att Sd var ”rasister” eller ”nazister” men utan att skriva VARFÖR de var det.

Det räckte inte.

I massmedias ställningstagande mot Sd 2010 saknades en rad viktiga saker, men främst förståelse för hur Sd-väljaren tänker.

Demokrati och lösningar

Svaret på hur man stoppar Sd vilar på två ben, kan man säga. Det ena är politiskt, demokratiskt, och det andra handlar om att motarbeta rasistiska vanföreställningar.

Demokratiarbete och lösningar på ekonomiska krisen är viktigast. På sikt genom att politiken förändras. Där har vi mycket att lära av hur arbetarrörelsen och de andra partierna på ett framgångsrikt sätt stoppade den inhemska nazismen på 30-talet. Det var ett arbete där polemiken mot nazismen handlade om demokrati, demokrati och ännu mer demokrati och att ta fram lösningar på krisen.

Saltsjöbadenavtalet mellan arbetsgivarna och staten 1938, nödarbetena, Socialdemokraternas politik mot arbetslösheten på 30-talet. Varje politiskt drag som togs gjordes för att man ville minska nöden i landet och man hade alltid biavsikten med det att man ville stoppa nazisterna. Sen kan vi idag vara mot eller för det, men så var det. Händelserna i Tyskland förskräckte alla och ALLT gjordes för att motverka detta i Sverige.

Att skära ner resurser till pensionärer idag kan måhända vara nödvändigt men det får konsekvenser.

Det är detta som är tuffast. Politiker betraktas som korrupta, träiga tråkmånsar. De betraktas som folk som skiter i hur ”vanligt folk” har det. Att lösa det handlar om en kombination av GIGANTISKA reformer i det politiska arbetet, demokratiarbete och lösningar på problemen.

Motargument

afraid
Pablo Municio / Foter / CC BY-NC-ND

Det Motargument arbetar med är andra benet.

Att folk tappar tron på politiker och vill ha lösningar på de problem de ser omkring sig, behöver inte betyda att de nödvändigtvis måste rösta på Sd eller gnälla på invandrare. Där kan sajter som Expo, interasistmen och Motargument spela en viktig roll.

Vi bör gemensamt visa t.ex. att: ”Ja, det är rätt. Kräv en förändring av politiken. ja, det är ok att tycka att ”sjuklövern” består av en massa rövhål och att massmedia är korrupt. Men ta det lugnt, fall inte i de vardagsrasistiska fällorna och tro inte att det är muslimer eller invandrare som är problemet”.

Men detta MÅSTE göras så att man inte spelar in i det ”underdog”-tänkande som Sd har. Att bara peka finger och kalla Sd ”rasistiskt” är DESTRUKTIVT! Man måste hela tiden visa VARFÖR Sd är rasistiskt. Varför det är fel att generalisera negativt om ALLA muslimer. Varför invandrare inte är ”syndabockarna” man ska skylla ALLT på.

D.v.s: ”Det är politikernas fel, inte invandrarnas eller muslimernas. Det är sossarnas och Alliansens fel att man skär ner, skyll på dem och sluta sprida vanföreställningar om muslimerna!”

Det cirkulerar mängder av rasistiska myter på nätet. De måste och de kan punkteras som uppenbart falska. Om det är samhällsproblem som diskuteras måste man visa att det är Socialdemokraterna och Alliansen som styrt Sverige de sista 100 åren, inte muslimerna eller romerna!

Och folks benägenhet att beskylla invandringen för problemen måste också bemötas.

Förändrad syn på invandring

Politiker ska inte vara förvånade att invandringen får ta skulden för de samhällsproblem vi har idag. Invandring brukar beskrivas som en ekonomisk belastning på samhället. Något som kostar pengar men som vi ska acceptera för att ”vara snälla” mot invandrarna och för att ”hjälpa” flyktingar och folk i nöd.

Med ett sådant tänkande är det inte konstigt att röster höjs som säger: ”minska invandringen, ge pengarna till pensionärerna istället”.

Free Scared Child Alone in the Dark Creative Commons
Pink Sherbet Photography / Foter / CC BY

Som man bäddar får man ligga. Som vi format invandringspolitiken, sådant blir resultatet.

Säga vad man vill om t.ex. USA, men där har invandringspolitik aldrig handlat om ”vi ska vara snälla” utan om att invandring är en investering. De grupper som vill öka invandringen till USA betonar ofta det och hänvisar till hur man tänkte på samma sätt under 1800-talets stora invandringsvåg.

Vi behöver skrota det unkna gamla synsättet på invandring som en belastning för samhället och enbart se det som en investering för framtiden, vilket det är.

Alltför sällan diskuteras den svenska befolkningspyramiden. Snart går 68-generationen i pension. Faktum är att det inte finns annat alternativ för oss i Sverige än att ta emot många invandrare. Utan invandrare kommer vi om några år att ha för få människor i arbetsför ålder. Utan folk som kan jobba har vi inte heller möjlighet att försörja pensionärer eller sköta om alla sjuka.

Invandring är en investering, inte en kostnad. Precis som med andra investeringar lägger man ut pengar för stunden för att säkerställa framtida vinster. Lika lite som vi kan strunta i att göra investeringar i skola eller sjukvård kan vi vara utan investeringar i invandring. Men vi måste se till att investeringarna sker på bästa möjliga sätt; Vi behöver invandring för vårt välstånds skull.

Om politiker kunde prata mer om det och mindre om ”vi ska vara snälla mot flyktingar” hade mycket varit vunnet.

Sverigedemokraterna kan stoppas och vi kan kasta ut dem ur riksdagen 2014. Men det kräver att vi börjar lyssna till hur Sd:s väljare tänker och bemöter dem där de befinner sig. Det som sker med Expressen-avslöjandena är ett bra första steg. Att avslöja VAD som är rasistiskt i Sd:s program och verksamhet är en del av svaret på hur man stoppar Sd. Till skillnad från mycket av det som skrevs inför valet 2010 handlar nu Expressens artiklar om att visa upp konkreta rasistiska åsikter, det är bra!

Men det behövs inga skakiga filmer på Sd-politiker som löper amok för att visa för folk att Sd accepterar rasism i sina led. Det räcker med att visa hur de tolererar muslimhatet.

Rädsla och oro är en mäktig drivkraft i människor. Ska vi stoppa rasismen måste vi ta den på allvar

Rekommenderad läsning: Niklas Orrenius brukar ha bra åsikter kring detta. Annika Hamrud också. Läs dessutom Ehsan Fadakars inlägg i Nyheter24.