Tidningen DN gjorde i februari 2016 en undersökning om vilka kommunfullmäktigeledamöter som valdes in för ett parti, och som nu sitter kvar, men inte längre representerar det partiet.
Detta kallas för partilös eller politisk vilde.
Sverigedemokraterna 57 som saknar partibeteckning (av sina totalt 1324 invalda ledamöter i hela Sverige)
Socialdemokraterna 12 (av totalt 4364 invalda ledamöter)
Liberalerna 9* (710)
Moderaterna 7 (2435)
Miljöpartiet 6 (732)
Vänsterpartiet 5 (750)
Centerpartiet 2 (1411)
Kristdemokraterna 1 (515)
Feministiskt Initiativ – (26)
Procentandel politiska vildar + tomma stolar, Februari 2016. Klicka på bilden för att förstora den eller dela på nätet.
Värt att notera är att procentuellt är skillnaderna enormt stora då man jämför partierna. Över 300 kommunfullmäktigeledamöter från SD har avgått, det har funnits ersättare till ganska många av dem, som inträtt i deras ställe. Men SD har den 16:e juli, 2016: 46 tomma kommunfullmäktigestolar. Över 7 % av alla ledamotsplatser har SD tappat makten över pga vildar och tomma stolar.
SD är mycket känsliga för att de inte hittar kandidater till valsedlarna inför varje valkampanj, så att nästan vem som helst kan kuppa in sig själv, som i Ludvika, där Pär Öberg tagit sig in på en SD-stol, helt enligt valreglerna.
SD är även extremt känsliga för familjeavhopp, se t ex på Simrishamn, där 3 personer med efternamn Isander lämnade partiet, och sitter kvar med 2 mandat utan partibeteckning. I många kommuner har SD flera nära anhöriga ur samma familj som ledamöter eller företrädare. Som i Flen, där paret Bergman avgick samma dag – i Köping, där makarna Appelgren avgick samma datum – i Nässjö, där 2 med efternamnet Högberg avgick samtidigt – i Emmaboda, där 2 med efternamn Svärdshammar avgick samma dag – i Arboga, där paret Kastell flyttar ut ur kommunen, och därför inte kan fortsätta.
SD har även tappat makten över två riksdagsmandat i Sveriges Riksdag, det är Margareta Larsson, närstående familjen Åkesson, och Anna Hagwall – som numer saknar partibeteckning. SD har således kvar 47 mandat i riksdagens plenisal.
*I Trollhättan lämnade 6 Liberaler sitt parti men sitter kvar, utan partibeteckning i kommunfullmäktige, pga intern konflikt.
AvgErsattareSD(excel-fil, som är hämtad från Valmyndigheten den 16/7 2016, övriga partier är bortredigerade, för enklare överskådlighet över SD:s avgångna ledamöter och deras ersättare)
SD har problem med rekrytering. Det brister även i att utbilda de som vill bli folkvalda representanter, trots att 25% av alla SD:s lokala kommunpengar ska betalas in till centrala huvudkansliet, för att det ska finansiera internutbildningar, värvningskampanjer osv.
Hur långa karriärer har SD:s kommunfullmäktigeledamöter under nuvarande mandatperiod? Vissa SD-stolar har sett en snabbväxlande stafett av innehavare. Totalt 303 SD-ledamöter har hittills avgått från sin kommunfullmäktigestol, det är hela 54 ersättare som efter en tid sedan i sin tur har valt att hoppa av kommunpolitiska arbetet. Det är totalt 29 stycken SD-ledamöter som har hoppat av från sin landstingsplats, samtliga har haft en ersättare som nu är aktiv där.
I Fagersta kommun blev Turunen invald, satt i 1 år och 16 dagar för att sedan avgå ur kommunfullmäktige. Efterträdare Jansson intog samma stol i Fagersta fullmäktige i 77 dygn, för att sedan avgå. Ledamot Lempeä ersatte, i 36 dygn, för att sedan lämna sin stol, till Heydeck, som satt i 35 dygn. Ersättare Jönsson blev ledamoten som sedan den 25/2 2016 sitter på densamma SD-platsen i Fagersta, tills vidare.
Härjedalen kommun har också sett en stafett, där Tjärnås valdes in, mot sin vilja. Efterträddes efter 68 dagar av Johnsson som satt i 157 dagar, för att lämna över till Rosengren som satt i 134 dagar. Inga fler ersättare eller reserver fanns tillgängliga i SD i den kommunen, så den stolen blev lämnad helt tom – där den kommer stå, oanvänd under resten av mandatperioden, fram till nästa kommunval.
Ytterligare 4 exempel
Kungsör kommun
Stoor, 1 år och 1 månad – Bennfält, 28 dagar – Andersson, 23 dagar – Hammarström (nuvarande ledamot sedan 16/12 2015)
Leksand kommun
Sandberg, 67 dagar – Kyller, 29 dagar – Sjögren, 81 dagar – Diyar Alias (satt på sin post i 11 månader och 4 dagar och har nu hoppat av och lämnat en tom stol efter sig, för att det inte finns ersättare)
Stenungsund kommun
Olsson, 64 dagar – Ström, 70 – Lundkvist, 68 – Bromar, 35 – som lämnade den SD-stolen tom.
Töreboda kommun
Andersson, 71 dagar – Sandström, 11 månader – Carlström, 29 dagar – Terenziani (nuvarande ledamot sedan 24/11 2015)
Rekordkortast karriär i SD har kommunfullmäktigeledamot Friman i Norberg kommun, med 15 dagar som folkvald SD-representant. Selander i Sundsvall ligger inte långt efter med 19 dagar och både Toni Carlsson och Hampus Skagerlund i Arboga avgick samma dag, efter att ha suttit i sin kommun i 25 dygn. Deras företrädare i Arboga kommun, Rolf Åhlgren och Seppo Vickman blev invalda som ersättare samma dag, och satt vid makten i sin kommun i 31 dygn.
Det är 13 SD-ledamöter som har suttit kortare än en månad i sin kommun.
89 SD-politiker satt som kommunfullmäktigeledamot i två månader eller kortare, innan de avgick av någon anledning.
Totalt är det fler än 150 SD-representanter som satt kortare än 200 dagar. 219 st kortare än ett år. Fler än 300 SD-ledamöter i Sveriges kommuner har avgått under nuvarande mandatperiod.
Den sjätte november 2014 avgick hela 11 av SD:s kommunfullmäktigeledamöter i Sverige. Under hela november 2014 avgick 66 SD-ledamöter. Anledningarna har varit varierande.
Totalt sett är det i skrivande stund 46 tomma SD-stolar och en tom Mp-stol. Där hade väljarna kunnat haft en aktivt arbetande representant.
Källa: Valmyndigheten
Excelfil: AvgErsattareSD(excel-fil hämtad från Valmyndigheten den 16/7 2016, alla andra partier är bortredigerade, för enklare överskådlighet över SD:s ledamöter)
I tider mitt emellan två politiska val kan vi se kraftigt fluktuerande gallup-siffror från opinions-instituten och en stor procentandel s k ”osäkra väljare”. Det kan då vara intressant att analysera och uppmärksamma resultat i det senaste valet i september 2014.
Underlag över samtliga kommuner i Norrland och Svealand redovisas här. Jämförelser har gjorts mellan kommunval och riksdagsval. Götalands kommuner redovisas i en senare artikel.
SD-röstandelar i Norrland och Svealand, 2014. Kommunval: blå staplar, riksdagsval: röda staplar. Klicka på grafen för att förstora den.
Blå staplar i grafen är SD:s totala procentandelar i samtliga kommunval i respektive län, röda staplar är procentandelar i riksdagsvalet från hela länet. (Klicka på bilden för att förstora den eller om du vill dela den på sociala medier)
Differenserna indikerar att en grupp väljare vill ha SD i riksdagen men samtidigt vill de att SD INTE ska ”hjälpa till i deras närområde”, på hemmaplan, i sin hemkommun.
Vad kan detta bero på?
Det är skillnad i reglerna mellan riksdagsval – där endast svenska medborgare får rösta – och kommunval där svenska och utländska medborgare får rösta. Alla utländska medborgare som fyllt 18 år och varit folkbokförd i en svensk kommun kontinuerligt i 3 år i följd före valdagen* får rösta i den kommunen.
Skillnaderna i procentandelar beror inte på att endast svenska medborgare får rösta i riksdagsvalet. För att exemplifiera med röstantalen i t ex Norrbottens län: SD fick sammanlagt 8 750 röster i alla kommuner i länet och totalt 18 237 röster i riksdagsvalet. I Haparanda kommun fick SD 176 röster i kommunvalet och 582 i riksdagsvalet. I Västerbottens län som helhet är differensen 6 038 respektive 12 979 röster, i Dalarna 19 693 resp 31 043 osv.
Om differensen skulle bero på att det finns utländska medborgare som får rösta i kommunen men inte i riksdagen, skulle det rimligtvis vara fler som röstar på SD i kommunerna – för SD verkar gilla invandrare som gillar SD.
Sverigedemokraterna fick totalt 801 178 riksdagsröster från hela Sveriges väljare, men blott 581 476 röster i kommunvalen och blott 561 611 röster i landstingsvalen! Det är många tusentals väljare som vill ha SD i riksdagen, men som inte kan tänka sig att låta SD få makt i sin hemkommun. Kan det vara så att upp emot 239 500 av SD-väljarna ”bara ville röra om lite i grytan”, men känner till vilka de lokala SD-representanterna är? (Det finns 40 tomma SD-stolar i skrivande stund.)
Fråga SD-sympatisörer om varför de vill slippa SD-hjälp i deras närområde!
*Fotnot: är du medborgare i ett EU-land eller Island eller Norge, så räcker det om du är folkbokförd i kommunen vid ögonblicket då röstlängden upprättas inför valet. Det finns då ingen tidsgräns som krav.
Efter händelsen i Köln, där ett stort antal övergrepp mot kvinnor ska ha skett, så har diskussionen legat på huruvida de asylsökande har en bra eller dålig kvinnosyn och om vi kommer att få se fler övergrepp i takt med att det kommer fler asylsökande. Siffror pekar på att så är inte fallet. Enligt statistiska rapporter finns det ingen korrelation mellan ökning av asylflyktingar och sexualbrott i Tyskland.
De röda staplarna visar mängden asylflyktingar, medan de gröna staplarna visar mängden sexualbrott. Som ni kan se så påverkas inte mängden sexualbrott av att mängden asylflyktingar ökar sex år i rad. Istället ser vi hur det året med störst ökning av asylflyktingar har det året med det andra minsta antalet sexualbrott. På nedre bilden ser vi det exakta antalet asylsökande och antalet sexualbrott.
Motargument tipsar om en ny visuell statistiktjänst, som på en smart webbsida visar upp och uppdaterar statistiken över antal flyktingar och de mest använda resvägarna in till Europa.
Det är International Organization for Migration som står bakom webbsidan, som rapporterar att antal drunknade, avlidna eller saknade på Medelhavet under kalenderår 2015 var 3 772 personer – ett genomsnitt om lite fler än 10 personer per dygn.
SCB räknar och redovisar invånarnas och de nyföddas förnamn och tilltalsnamn i sin statistikdatabas.
Myterna om att namnet Muhammed skulle kunna bli det vanligaste namnet i Sverige eller vara bland de snabbast ökande namnen i Skåne – kan vi härmed debunka.
Det var år 2015, totalt sett i Sverige, sammanlagt 355 nyfödda pojkar som döptes till någon av stavningsvariationerna av namnet Muhammed, Mohamed etc. Det ger namnet en rankingplats: 43 för år 2015.
Det var totalt sett 41 603 pojkar och män som hade Mohamed som förnamn i Sverige, år 2014. Rankingplats 62 av alla förnamn. Källa: www.SCB.se
Den vanligaste stavningen av namnet är i Sverige numera Mohamed, SCB har inkluderat samtliga stavningsvariationer i statistiken som nämnts ovan.
—–
Sök själv på namn, hur många heter: Mohamed
Prova ditt eget namn eller de andra stavningarna: Mohammad, Mohammed, Muhamad, Muhamed, Muhammad, Muhammed…
Motargument presenterar en artikelserie med statistik över hur många personer som sökt asyl i Sverige och statistik från olika transit-länder i sydöstra Europa.
Antal inlämnade asylansökningar i Sverige under kalenderår 2015 är preliminärt 163 006 personer (fr.o.m. 1:a januari t.o.m. 31:a december.)
Genomsnitten för året är ca 3 130 asylansökningar per vecka och ca 447 per dygn.
Antal asylansökningar, klicka på bilden för att förstora eller sprida den.
Diagrammet är över hösten då väldigt många kom hit under enkort tidsperiod, från mitten av september till mitten av december.
Tidningen Dagens Samhälles senaste poll of polls visar återigen att Sverigedemokraterna ligger över 20 % i opinionssiffrorna. Regeringspartierna (S + MP) samlar 31,5 % och de borgerliga partierna samlar tillsammans 38,7 %. Även i SCB:s partisympatiundersökning har SD ökat sina opinionssiffror.
Samtidigt har stödet för de senare års flyktinginvandring minskat bland väljarna. I Novus undersökning, som genomfördes mellan den 15 – 19 oktober, angående flyktingsituationen ansåg 22 % att det ökande antalet flyktingar till Sverige var positivt medan 42 % var negativt inställda. I en undersökning gjord den 25 november av Novus om huruvida regeringens restriktiva migrationspolitik är bra eller dåligt svarade 50 % av de tillfrågade att den var nödvändig.
Båda mätningarna ifrån Novus samt Dagens Samhälles polls of poll och SCB:s partisympatiundersökning ser ut att tala för SD och deras migrationspolitik. Är det möjligen så att alla vägars färdriktning går till SD? Om så är fallet bör och kan då SD sitta med i en framtida regering eller är partiet för odugligt för att sitta i en regering?
Sverigedemokraternas Landsdagar
I månaden som gick hade Sverigedemokraterna sina landsdagar i Lund. Den största nyheten och minst överraskande var att Jimmie Åkesson vill bilda en ”mittenregering” med M och KD. Valet kan tyckas vara lite konstig då SD:s budget för 2015 var till vänster om S+MP regeringens budget. En annan aspekt är att flertalet av partiets potentiella väljare finns i manliga LO yrken. Stegen är därför på många sätt närmare till S än till M eller KD.
Foto: Derek Bruff (CC)
Varför vill då Åkesson bilda en ”mittenregering” med M och KD?
Enligt Åkesson finns det samsyn eller beröringspunkter mellan partierna. Han ger exempel på försvarspolitiken, energipolitiken, kriminalpolitiken, familjepolitiken, skattepolitiken, biståndspolitiken som områden där det antingen finns samsyn eller beröringspunkt. Men stämmer detta? Är det verkligen så att M och KD står så pass nära SD i dessa frågor än vad de gör med till exempel S så? Räcker detta för ett regeringsunderlag? Den som är bekant med riksdagspartiernas syn i ovannämnda politikområden vet att M och KD har mer samsyn kring dessa områden än vad SD har med M eller KD.
När det gäller energipolitiken, biståndspolitiken, försvarspolitiken och säkerhetspolitiken, som är ett underlag för försvarspolitiken, ligger M och S mer nära än vad M och SD gör. Sedan står också försvarspolitiken, energipolitiken, skattepolitiken högre på M:s dagordning än vad de gör på SD:s, där dagordningslistan är helt underordnad SD:s invandringspolitik. Oberoende av årstid eller tidigare och framtida decennier kommer SD:s prio fråga alltid vara invandring, detta framkom tydligt i Åkessons tacktal för det förnyade förtroendet som partiledare.
Så återigen varför vill Åkesson bilda regering med M och KD?
Detaljerna ligger i perception. Hur man ser på sig själv och hur man vill bli sedd. I Åkessons och hans partikollegors värld är man representant för ett parti bland många som befinner sig i mitten av det politiska landskapet, därav varför man vill bilda en mittenregering då man anser sig själv stå i mitten. Det som är ironiskt med denna självbild är att det är en falska självbild. Enligt Åkesson själv särskiljer SD sig radikalt ifrån övriga riksdagspartier, så här beskrev Åkesson det hela i sitt tacktal (17 minuter in i talet):
Vi är något annat än de övriga partierna/…/vi är någonting annat än (paus)vi tillhör inte det socialliberala mediala politiska etablissemanget…
Den falska självbilden manifesteras med påståenden att även andra partier och deras väljare har sett de problem som SD beskådade den dagen man bildade partiet. Att man önskar M och KD i sin tilltänkta mittenregering har väldigt lite med att dessa partier delar SD:s övertygelse om att generös invandring är alltid av ondo -för så är inte fallet för M och KD. Utan det har med den dagsaktuella politiken att göra som hos bland annat M och KD till stor del nödvändigtvis inte gör sig beroende av ideologiska övertygelser.
I den dagsaktuella politiken har KD varit första med att försöka plocka upp det spruckna invandringskritiska, på ekonomiska och logistiska grunder, pusslet som tidigare huserade inom M.
När Anna Kinberg Batra valdes till partiledare följde M KD:s spår. Medan Centern nästintill stått vid alliansens migrationspolitik har Liberalerna (FP) vacklat fram och tillbaks.
För SD är det viktigt att påpeka att man inte är ensam om att tycka som än själv. Trots den hårda tonen man mottagit ifrån M och KD vill man för ”Sveriges bästa” visa ”god vilja” genom att ”sträcka” ut en hand till dessa partier. Man är beredd att gå vidare och tillsammans med M och KD villig att rädda Sverige ifrån att åter bli ett land där migranter av olika skäl söker sig till Sverige. Att göra det svårare för migranter att ta sig till Sverige är enligt SD vad som bör vara ett högerprojekt och om väljarna vill bildar man ett regeringsunderlag med stängda gränser som kärnan i samarbetet. Stängda gränser är dock inte vad M och KD har som slutmål, man vill återgå till det ”normala” som rådde innan migrationsöverenskommelsen mellan Miljöpartiet och Allianspartierna. Att återgå till det ”normala” är alltså inte detsamma som det sverigedemokratiska projektet. Det vill säga ett permanent tillstånd där mer eller mindre enbart kvotflyktingar är de enda som får komma till Sverige.
Varför har en abrupt förändring skett?
Ett möjlig förklaring till varför både KD:s och M:s migrationspolitik för den ovane klingar väldigt likt SD:s migrationspolitik kan bero på att både M och KD förlorat ett stort antal väljare till SD. Men denna förklaring är inte tillräcklig. En annan förklaring kan vara att migrationsdebatten i sin helhet ändrats ifrån någonting abstrakt där huvudfokus legat på bör och inte så mycket på vad som är. Detta är inte bara en verklighet bland moderater och kristdemokrater, förändringen är total och berör nästintill alla riksdagspartier. Ledande sverigedemokraters resonemang har varit att den nya abrupta förändringen ifrån bör till är hos regering och opposition beror på SD.
Resonemanget är att de andra partierna har tagit efter SD utan att SD behövt kompromissa med sin politik. Och visst stämmer det på ytan att ett flertal av de utspel och migrationsöverenskommelser som gjorts av regeringen och oppositionen under de senaste månaderna låter kusligt bekant med det som i media och politikers mun tidigare utdömts som rasistiskt och fascistiskt och/eller inhumant.
Hur skiljer sig SD ifrån de andra partierna?
Enligt 1700-talsfilosofen David Hume måste man göra en åtskillnad på empiriska fakta (är) och värderingar (bör). Hume menar att man inte kan härleda ett böra ur ett är. I kontext till migrationspolitiken skulle man kunna förklara att den helt abrupta förändringen ifrån regeringen och oppositionen bygger på att man gjort en åtskillnad mellan empiriska faktan (hur läget är) och värderingar (hur man tycker läget borde vara). De empiriska faktan som regeringen och oppositionspartierna säger sig ta hänsyn till i sitt rättfärdigande av de snabba fotbyten man gjort är att:
Det råder systemkollaps, vårt samhällssystem är utarmat, vi som ett litet land har gjort vad vi kan och nu har gränsen nåtts.
Enligt detta resonemang så är det inte sverigedemokraternas domedagsprofetior som slår in och påverkar den nya omläggning som vi ser i migrationspolitiken. Istället handlar det om att den politik som förts de senaste åren inte hängt med vad som är (dvs hur verkligheten ser ut) utan det har byggts på vad som bör (dvs hur det verkligheten borde se ut) utan att göra de systemförändringar som börat kräver.
För Jimmie Åkesson och SD är frågan om vad som ska råda mellan värderingar och empirisk fakta i politiska beslut klar, och det är värderingar.
Fast detta är inte självklart när man hör Åkesson och hans partikollegor tala. Argumenten som man torgför säger man sig bygga på empiriska faktan som råder; kaos och utarmning. Men för den som är bekant med Sverigedemokraterna bortom de nya kläderna vet att partiet och rörelsen sedan dess grundande alltid tyckt att kaos och utarmning varit det normala i det svenska samhället. Huruvida detta stämmer är en annan fråga.
Foto: Björn Larsson Rosvall / SCANPIX / Kod 9200
I mobiliseringen av väljarna har man nödvändigtvis inte brytt sig om vad empirin säger. Huvudfokuset i den sverigedemokratiska taktikboken har alltid varit att det råder kaos, oavsett om det svenska mottagandet ligger på 10 000, 25 000, 100 000 eller 180 000 flyktingar. De värderingar som partiet har nu har de alltid haft.
Partiet är odugligt att sitta i en regeringskoalition för att det inte går att lita på partiet. Budgeten för 2015 belyste partiets syn på ekonomi och skatter vilket inte lockar de borgerliga partierna. Men även deras viktigaste fråga invandringen särskiljer sig markant ifrån de borgerliga partiernas och även de rödgrönas hållning. Där de partier som ingått i den migrationsöverenskommelse som presenterades i oktobermånad vill ha ett andrum vill SD ha ett permanent stopp. När Jimmie Åkesson säger:
Att vi (SD) är någonting annat…
så åsyftar han inte detta. Men det är precis vad det handlar om, SD är något annat när det kommer till vilket Sverige vi vill ha. Och som det ser ut nu vill inte en överväldigad majoritet på 75-80 % av väljarna ha det SD erbjuder. Då man inte samlar och antagligen inte heller kommer att samla 51 % av väljarna är man, givet att man inte ändrar sin politik markant, oduglig för att bilda en egen regering på eget bevåg.
Ledande sverigedemokrater säger när de får frågan om deras nazistiska förflutna att det enbart handlar om enstaka personer. Tycker ni att det ser ut som enstaka personer? Som bonus får ni statistik angående dömda för brott under samma tidsperiod.
Källa: Sverigedemokraterna – Den nationella rörelsen av Stieg Larsson och Mikael Ekman Ordfront förlag ISBN 91-7324-877-0 Sid 225-226
Vid valet 2010 hade 51 personer kopplingar till vit makt eller andra högerextremistiska organisationer och dessa personer kandiderar i var åttonde kommun. Sverigedemokratiskt ungdom är inte bättre. 2010 hade 1/5-del av deras medlemmar kopplingar till vit makt.
Läs gärna mitt inlägg om Sverigedemokraternas kopplingar till övriga nazistorganisationer under partiets existens Det sverigedemokratiska trädet
Sverigedemokrater och även andra debattörer brukar ibland felaktigt direkt eller indirekt påstå att SD:s uppåtgående trend bara kommer att fortsätta och fortsätta baserat på att SD sedan flera år tillbaka bevisligen växt i opinionen.
Problemet med att extrapolera framtida resultat baserat på tidigare data är att resultaten inte är tillförlitliga då extrapoleringen inte tar hänsyn till andra faktorer än tidigare resultat. För att visa på absurditeten och opålitligheten i denna extrapolering kan man illustrera den såhär:
Enligt extrapoleringen att SD fördubblar sitt valresultat varje val så skulle SD få hela 103,2% av rösterna i valet 2026. Men ett parti kan givetvis inte få över 100% i ett val.
SD kan självklart fortsätta gå upp, om fler och fler sympatiserar med dem, men hur mycket och vad SD:s maxresultat kommer att vara, det kan inte förutsägas genom att extrapolera från tidigare val.