Etikettarkiv: statistik

Artiklar, Myter

Myt: 111 000 fick uppehållstillstånd

UPPDATERING:

Motargument har nu publicerat en ny artikel i februari 2014, med statistiken över 2013 års uppehållstillstånd!
Migrationsverket har publicerat sin sammanställning för hela kalenderår 2012, och genast har felaktiga rykten och falska mytbildningar börjat cirkulera i olika facebook-grupper och i kommentarfält.

FAKTA:

”ca 25 000 fick PUT i Sverige, år 2012”

Personer som länkar till statistik över invandring och antal uppehållstillstånd behöver lära sig en mycket viktig detalj; bläddra inte längst ner till slutraden för att endast se på totalsumman över antal människor som redovisats i tabellen. Ni bör också tänka på vilka kategorier som adderats och bena ut vilka olika personer som alla dessa olika kategorier personer inkluderar.

MYT:

”111 000 fick PUT, år 2012”

Ser man på denna myt: ”fler än 100.000 invandrar per år” och jämför med Migrationsverkets tabell, så kan man lätt se att ”de som är kritiska mot invandringspolitiken” buntar ihop samtliga kategorier. Väldigt många personer som redovisas i denna statistik har enbart fått ett temporärt, tidsbegränsat, tidsbestämt uppehållstillstånd för t.ex. studier, forskning eller arbete. Det är även en del gästarbetare, gästforskare och gäststudenter som vill ha med sig sina respektive makar, samboende partners och/eller barn hit, under sin vistelse i Sverige.

Alla dessa personer är tydligt kategoriserade, och är tydligt uppspaltade och specificerade på sidan ett och två i denna tabell, så att vem som helst kan läsa och förstå statistiken och inse att 111 000 är en grov överdrift, en riktigt lögnaktig skrämselpropaganda.

I de 111 000 är det inkluderat 62 823 personer, som har fått tillstånd att uppehålla sig i landet, men inte för permanent bosättning!

Hur många personer har fått ”PUT” under år 2012?

De människor som har fått ett ”PUT” – Permanent Uppehållstillstånd är 25 252 stycken personer i följande kategorier:
Konventionsflyktingar, skyddsbehövande, personer med synnerligen ömmande omständigheter, kvotflyktingar, anhöriga till en släkting som fått uppehållstillstånd i någon av dessa uppräknade grupper. Det ingår även några hundratal personer som fått avslag på sin ansökan, men där det funnits verkställighetshinder, så att de inte har kunnat utvisats. Man kan därtill lägga 50 personer som har fått tidsbegränsad asyl.

Uppehållstillstånd, 2012
Permanenta uppehållstillstånd, 2012. OBS! Migrationsverket har ändrat sin adress till pdf:n med statistiken: bit.ly/10Mn9Ux

För er som kanske nu hoppar till och undrar: —”jamen de 22 965 personerna i kategorin Anhöriga och adoptivbarn då?” hänvisar jag till denna artikel som förklarar mer kring de s.k.”kärleksanknytningarna”. Till och med Björn Söder har kallat dessa människor för ”lättintegrerade”, för de är bl.a. thailändska kvinnor, ryska kvinnor, ukrainare, kineser o.s.v. som har gift sig med eller vill bo tillsammans med en svensk medborgare. Och vi ska väl följa FN:s mänskliga rättigheter och inte försöka hindra personer från att bo tillsammans med sin make/maka och med sina barn?

———
Källor:
SCB, preliminär folkräkning 2012

Migrationsverket, ( Beviljade uppehållstillstånd 2012, nedladdningsbar pdf )

Fotnoter:
För att veta nettoinvandringen år 2012, behöver man även veta hur många som utvandrade under samma tidsperiod. Det var 47 783 personer, i en preliminär räkning av SCB. Då kan man få fram nettoinvandringen under året, som var 46 934 personer. (invandring minus utvandring)

En ganska stor andel av de invandrade varje år är svenskfödda som har 2 svenskfödda föräldrar och ett svenskt medborgarskap sedan födseln. Det var år 2012 ungefär 20-23 000 svenska medborgare som flyttade hem till Sverige från utlandet.

Krönikor

Om tolkningsföreträde

När man studerar på högskola eller universitet, och gärna på högre nivåer än A-kurserna, lär man sig att ifrågasätta och vara källkritisk. Jag personligen har läst konstvetenskap, och där lär man sig att se och försöka tolka allt man ser ur flera olika perspektiv, vilket innebär att man förstår att världen kan ses och uppfattas på många olika sätt.

Det här är en gåva som inte är förunnad de som menar sig vara invandringskritiker, religionskritiker och så vidare. De har fastnat i en världsbild de varken kan eller vill ta sig ur. Jag pratar givetvis om Sverigedemokraterna med anhang.

[ THE EUROTHEUM : DARK BLUE Landmark in the Heart of the City : WHEN USUAL IS NOT ENOUGH ] INNSIDE By Melia, Frankfurt am Main - Germany - Look UP and Enjoy! :)
|| UggBoy♥UggGirl || PHOTO || WORLD || TRAVEL || / People Photos / CC BY

Jag är utbildad fotograf och har jobbat professionellt med det i rätt många år. Utöver det är jag konstvetare med inriktning på teori och metod omkring fotografi. Det jag har lärt mig genom mitt praktiska fotograferande och konstvetenskapen är att man inte alltid ska tro det man ser. Det finns saker som ser ut på ett visst sätt och som man upplever på ett sätt innan man förstår vad det är man ser – ni har säkert sett sådana fotografier någon gång.

Ungefär på samma sätt fungerar en invandringskritikers hjärna, tankevärld och världsbild. De ser och upplever världen på ett visst sätt, och sedan förstår de vad de ser – men någonstans på vägen har deras världsuppfattning hamnat ur spår. De mönster invandringskritikern ser framför sig är felaktiga och deformerade och skapar en värld som inte överensstämmer med den gemensamma verklighet de flesta av oss lever i.

Det här är en sanning som jag tror de flesta är överens om gäller det mesta. Jag upprepar mig så det (förhoppningsvis) går in även i de tjockaste träskallar;

…lär man sig att se och tolka allt man ser ur olika perspektiv, vilket innebär att man förstår att världen kan ses och uppfattas på olika sätt.

Nu tänkte jag inte diskutera teori/metod omkring fotografi, eller ens praktiskt fotograferande. Däremot tänkte jag fortsätta trycka lite extra på detta hur man uppfattar saker, och hur man väljer att göra det utifrån sin egen världsbild, och hur dessa två i kombination kan skapa en ond cirkel.

Jag tänkte prata om statistik.

Actual is not normal (a tribute to Edward Tufte)
kevin dooley / Foter.com / CC BY

Att se ett diagram över statistik gör att det ser väldigt trovärdigt ut. Kan man inget om statistik alls eller saknar förmåga att ifrågasätta vad man ser, är det väldigt lätt att uppfatta att ett diagram verkar visa en total oemotsägbar sanning.

Att utläsa något utifrån statistik kräver den här förmågan att ifrågasätta saker och att vara väldigt kritisk till hur statistiken utformats, hur den är gjord, vilket underlag den bygger på och så vidare.

Som exempel kan vi ta en reklam för Dove, där TV-reklamen visar ett antal kvinnor som skrattar. I reklamen påstås det att en viss procentsats är nöjda med Dove, och som person hemma i soffan ska vi då förstå att vi också ska införskaffa denna Dove-tvål.

Vad som inte framgår är antalet kvinnor som faktiskt testat den här tvålen och är underlag till undersökningen och statistiken. Det gör att trovärdigheten går att ifrågasätta å det grövsta. Har man tur finns uppgiften om just antal personer i en undersökning att läsa i det väldigt finstilta (läs; oläsliga) som brukar finnas med, åtminstone i tidningsannonser.

Poängen med detta är att om en undersökning som ligger bakom en viss statistik utförts på 1 000 personer, så kan man inte säga att resultatet är särskilt talande förutom för just dessa 1 000 personer. Dessutom kan man inte vara säker på om alla svarat sanningsenligt eller om alla har svarat överhuvudtaget. Om en undersökning görs i högstadieskolor om hur de skulle rösta i ett val om det skedde idag, kan inte heller räknas helt tillförlitligt. Alla elever är inte på plats, de röstar under grupptryck, en del kanske inte vill rösta – och så vidare.

Trovärdighet och tolkningsföreträde

Sverigedemokraterna och deras anhängare, det vill säga, läsare av till exempel Avpixlat och liknande så kallade nyhetssajter, använder sig mycket av statistik för att försöka bevisa att deras politik grundar sig i någon slags sanning. Och förvisso, det gör den. Den grundar sig i deras sanning, i deras bild av främst Sverige men också omvärlden. Och det är här detta med den konstvetenskapliga teorin kommer in; alla ser vi världen olika, och det finns egentligen inget rätt eller fel (ur ett väldigt objektivt perspektiv när det gäller främlingsfientlighet). När det gäller statistik som presenteras eller tolkas av en främlingsfientlig person, handlar det inte om mycket annat än hur denne väljer att förstå siffrorna hon eller han har framför sig. Vi ska dock komma ihåg att även vi väljer hur vi vill förstå och uppfatta statistik, ofta helt diametralt olika från den främlingsfientlige – kanske bara för att.

Jag personligen har inte mycket tilltro till statistik överhuvudtaget. Mest för att jag vet hur lätt det är att manipulera den. Dels genom hur underlaget och bakgrunden till undersökningen gått till, genom frågeställningen, och framför allt hur man tolkar siffrorna.

Frågan är vem som har tolkningsföreträde?

Myter

En annan bild av Rosengård

Den mediala bilden av Rosengård i Malmö präglas av rasism, fördomar och okunskap. Det har i media länge målats upp en falsk bild av en statsdel tyngd av kriminalitet och upplopp, en stadsdel där ett besök är förenat med livsfara. Spaltmetrar har fyllts med upprörda medborgares ord, debattörer har menat att man måste ta tag i och prata om det allvarliga problem som de invandrartäta stadsdelarna utgör. Mycket få (även bland anti-rasister) har kritiserat den bild som media har presenterat.

Samtidigt har de nyfascistiska medierna såsom Avpixlat, Nationellt.nu och Fria tider gynnats av den mediala uppmärksamheten kring områden såsom Rosengård. På deras kommentarsfält och i deras artiklar frodas myten om Rosengård som en zon som närmast kan liknas vid en krigszon. Det förfasas över politiker och makthavare som lever isolerade på Söder i Stockholm långt ifrån den kriminella och kaosartade verkligheten många svenskar lever i.

Dessa två bilder hänger ihop, medias beskrivning av områden som Rosengård är en viktig anledning till att vi idag har en allt starkare växande rasistisk rörelse. Det är myter som den om det kriminella Rosengård som har lagt grunden för Sverigedemokraternas frammarsch i politiken. SD har aldrig behövt presentera en egen, en ny samhällsberättelse, de har aldrig behövt förklara invandringen på ett nytt vis: De har redan från början kunnat använda sig av en befäst myt om invandrartäta områden som områden präglade av kriminalitet. Därifrån är steget kort till att komma till slutsatsen att invandrare för med sig kaos och kriminalitet.

I detta bär de stora medierna en enorm skuld, det är deras uppgift att presentera en beskrivning av samhället som stämmer överens med verkligheten. På den punkten har de brustit, istället för att på ett verklighetstroget vis beskriva områden såsom Rosengård har man valt att falla till föga och leverera en falsk och rasistisk bild av våra invandrartäta områden.

Det är de stora mediernas bild av samhället som ligger till grund för SD:s frammarsch det är den bilden som vi måste kritisera, den är rasistisk, den stämmer inte överens med verkligheten.

405996_10151622178043275_123492512_n
Den mediala bilden av Rosengård riskerar att leda till stora polisiära felsatsningar: på bilden är, enligt ögonvittnen, 40 poliser delaktiga i att bryta upp ett slagsmål mellan två män i Rosengård.

Nu till verkligheten, den verklighet som ligger långt ifrån medias beskrivning av samhället med alla rasistiska tolkningar. Rosengård har 15 begångna brott per 100 invånare, Malmö centrum har 38, Göteborgs centrum har 46 och Norrmalm i Stockholm har hela 51. Även stadsdelar så som Östermalm där många av våra makthavare antas bo har högre brottslighet per 100 invånare 22. Hur kan det då komma sig att när man reser, flyttar eller besöker Malmö eller Rosengård ofta får höra ”hur vågar du? Akta så du inte blir skjuten/rånad”, medan man aldrig hör det när man ska ta sig en öl på en av Söders krogar. Det finns bara ett svar på detta; media har matat oss med en felaktig bild av förhållandena. Rosengård är inte ett farligt område. Det är dags att vi börjar inse det.

För oss som inte vill se de rasistiska rörelserna vinna mark är det viktigt att slå hål på myten om det farliga Rosengård. Det är viktigt för oss att avkräva ett ansvar från media. Det är viktigt att vi kräver av media att deras rapportering har någon förankring i de fakta och den forskning som finns till förfogande. Gör vi inte det öppnar vi dörren för rasisterna.

/Hiram Li

Källor:

http://www.brottsportalen.se/index.php?curPage=26&kommun=142

http://www.brottsportalen.se/index.php?curPage=29&kommun=110&stadsdel=8

http://debatt.svt.se/2012/03/21/brottsstatistik-visar-att-rosengard-ar-ett-lugnt-omrade/

 

Artiklar

Granskning av Affes statistik blogg, del 2

Jag skrev en granskning av Affes statistikblogg nyligen som bemöttes med en replik av Affe själv, en replik där den anonyma bloggaren försöker försvara sina ovetenskapliga metoder. Man skulle kunna önska att Affe istället för att vilt slå ifrån sig, faktiskt tog till sig av kritiken och omvärderade en del av sina totalt undermåliga ”rapporter”. En sådan önskan är naturligtvis hopplös då det inte råder någon tvekan om att Affe inte har något som helst intresse i att sammanställa fakta på ett vetenskapligt vis, utan endast söker att befästa sina fördomar och främja sina politiska motiv.

public anger
how will i ever / Foter / CC BY-SA

Repliken som Affe publicerat innehåller — precis som det mesta på bloggen — många vetenskapliga tveksamheter och underliga ställningstaganden. Jag ska börja med den första delen av repliken.

Affe menar där att jag gör en stor sak av en tillspetsad formulering. Det är en mening där Affe hävdar att invandrare nu står för majoriteten av alla brott, ett påstående som helt saknar belägg då den statistik som Affe använder sig av för att grunda påståendet endast mäter i hur stor utsträckning vissa grupper blir anmälda. Inte hur många brott som begås av olika grupper. Detta är naturligtvis ett allvarligt fel i en ”rapport” som aspirerar på att ha så pass stor trovärdighet så att även riksdagsledamöter kan forma sina politiska ställningstaganden på den. Faktumet är att den typ av fel inte bara sker i början av texten utan att det är ett genomgående tema texten igenom.

Affe skriver till exempel följande:

Invandrare har länge varit överrepresenterade i brottslighet

Här gör sig Affe skyldig till samma fel som i den inledande meningen i ”rapporten”, felaktigheten ligger i att påståendet saknar belägg! Det enda korrekta skulle vara att påstå att invandrare är överrepresenterade bland de brott som blir polisanmälda.

Genom den typen av felaktigheter får Affe det att låta som att det finns belägg för ett påstående — som saknar vetenskaplig grund. Det är ett oärligt, ovetenskapligt och tydligt politiskt motiverat vis att presentera ”fakta” på. Den typen av felaktigheter och felsyftningar bör aldrig avfärdas som oviktiga detaljer, de skulle med all säkerhet resultera i ett underkänt eller åtminstone ett krav på ändring på vilket universitet som helst i landet.

Är invandrarnas brottslighet statisk?

Vidare till den andra delen av Affes replik, en del som komiskt nog behandlar just det tema som del två i denna artikel serie ursprungligen var tänkt att avhandla. Det rör sig om det helt ogrundade antagandet att invandrarnas brottslighet är statisk, att invandrarnas överrepresentation i anmälningsstatistiken endast beror på att de är invandrare. För att tydliggöra det resonemang som Affe använder sig av ska jag ställa upp en metafor:

Föreställ er en by med hundra invånare, 95 av dem är ”svenskar” och 5 kommer från Irak. Tänk er att det i byn finns tre kriminella, som står för alla brott, en är irakier och två är svenskar. Det betyder att irakierna i vår tänkta by står för 33% av alla brott. Tänk er nu att det 10 år senare kommer ytterligare 5 irakier till byn. Enligt Affes sätt att tänka skulle detta leda till att irakierna stod för 50% av all brottslighet. Men stämmer då detta antagande? Är det bara etnicitet som avgör hur brottsbenägen en individ är. Finns det belägg för att anta att de ”nyanlända” från irak har exakt samma brottsbenägenhet som de irakier som redan bodde i byn? Går det att belägga att inget i byn kan ha ändrats som påverkar den totala brottsbenägenheten?

Sådana teser saknas det helt och hållet belägg för och det tänkesättet är också helt orimligt. Det finns hundratals olika faktorer som påverkar brottsligheten, den är inte frånkopplad från samhället, en grupps överrepresentation är inte statisk och det är helt rimligt att anta att det sker förändringar i representationen. Exempel på faktorer som kan påverka anmälningsfrekvensen (först och främst när man talar om tämligen små grupper som t.ex. de ”irakier” som Affe talar om) är det faktum att det ofta är en mycket liten grupp som begår en stor del av alla brott. Hamnar dessa individer i fängelse kan det ske stora statistiska förändringar i brottsligheten.

Vidare så är det ett belagt faktum att socioekonomisk status påverkar anmälningsfrekvensen för olika grupper, förändringar i den kan orsaka stora statistiska förskjutningar. Även tillgängligheten av olika former av droger och då främst alkohol kan påverka brottsligheten för olika grupperingar. Listan kan göras lång och det råder ingen tvekan om att för att förstå brottsligheten kan man inte haka upp sig med ett rasistisk tänkande kring att olika etniska grupperingars brottslighet är statisk, för ett sådant påstående saknas det belägg.

För en seriös skattning av olika gruppers överrepresentation i anmälningsstatistiken måste man ställa frågan; ”vad beror överpresentationen på?” Den frågan ställer Affe sig aldrig, där tas svaret för givet! På ett fördomsfullt och totalt ovetenskapligt vis tar Affe för givet att överrepresentationen grundar sig i etnicitet. I och med detta faller också hela Affes resonemang, det kan ske förändringar i brottsligheten, det gör det och det kommer alltid göra det. De som idag är överrepresenterade kan imorgon vara underrepresenterade. Det finns inga belägg för att brottsbenägenheten beror på etnicitet snarare tvärtom.

Hiram Li

Källor:

http://www.migrationsinfo.se/valfard/kriminalitet/

http://www.bra.se/bra/forebygga-brott/upprepad-utsatthet.html

http://www.bra.se/bra/brott–statistik.html#&panel1-1

http://www.accentmagasin.se/okategoriserade/starkt-samband-mellan-alkohol-och-grova-brott/

http://www.brottsrummet.se/sv/alkohol-och-droger

http://hig.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:431682

http://www.vardguiden.se/Tema/Psykisk-ohalsa/Vald-och-overgrepp/Vald-och-alkohol/

http://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=1357859&fileOId=1357860

http://affes.wordpress.com/2013/01/02/granskning-av-affes-statistik-del-1-replik/#comments

http://affes.wordpress.com/2012/07/09/invandrarna-och-brotten-1-samtliga-brott/

 

Artiklar

Migrationsmap.net

Redaktionen tipsar om en intressant och användbar karttjänst. Migrationsmap.net kan du använda om du är nyfiken på att visualisera siffror på en karta, och klicka runt för att se de stora eller små migrationerna över hela världen.

MigrMap1

Emigrationen från Somalia, 2007
Emigrationen från Somalia, 2007

Tyvärr är denna karta inte uppdaterad med de absolut senaste siffrorna, den statistik de utgår från är från 2007. (inte alla länder är lika snabba på att uppdatera statistik som svenska SCB) Men på det stora hela så ger kartan en ungefärlig och förenklad uppfattning om hur det ser ut idag också.

Du kan klicka på ett land för att se olika fakta kring migrationen. Välj Sverige för att se de tio länder det bor flest svenskfödda i.

Du kan också se invandringen till ett land — de tio vanligaste emigrationsländerna — genom att växla mellan ”Arrivals” och ”Departures” i webbsidans överkant.

Statistik är roligt och intressant, speciellt om man kan få det visualiserat på fina sätt.

Artiklar

Granskning av Affes statistik, del 1

Affes statistikblogg är ett webprojekt som flitigt citeras av representanter för SD men även extremare aktörer inom den nyfascistiska sfären. Det är en blogg som utger sig för att presentera hårda fakta kring invandring, fakta som ofta rör invandrares brottslighet. Det är en blogg som lämnar mycket till övers att önska vad det gäller vetenskapliga metoder. Det mesta som presenteras på bloggen håller ur ett vetenskapligt perspektiv en bedrövligt låg nivå och man kan inte annat än häpnas över den brist på källkritik som många SD-representanter uppvisar när de hänvisar till bloggen.

För att tydliggöra de vetenskapliga bristerna i bloggens ”rapporter” ska jag i två artiklar granska två inlägg som publicerades på Affes blogg sommaren 2012. Jag börjar med inlägget ”Invandrarna och brotten 1 – Samtliga brott” där bloggaren menar sig bevisa att invandrare begår majoriteten av alla brott. Detta är en ”rapport” som flera SD-politiker—bland andra Kent Ekeroth—hänvisat till.

Anmälning är inte lika med brott

I den inledande meningen i ”rapporten” skriver Affe

Det är inte längre svenskarna som begår de flesta brotten i Sverige

Påståendet förväntas bevisas i genomgången som sedan följer. Faktumet är dock att det inte bevisas någonstans i ”rapporten”. Statistiken, från Brottsförebyggande rådet (Brå), som Affe feltolkar, bygger på hur många anmälningar som kommer in till polisen. Det är ett välkänt faktum att alla anmälda brott inte är riktiga brott, samt att långt ifrån alla brott som har begåtts verkligen anmäls. Detta gör det omöjligt att utifrån den statistiken dra några slutsatser om hur många brott som begås av någon gruppering.

Fler brott – eller diskriminering?

Det som går att avläsas i statistiken är hur många i vardera grupp som blir anmälda. En viss överrepresentation i anmälningsstatistiken kan bero på en rad olika saker. Till exempel den av forskare påvisade diskrimineringen av invandrare inom rättssystemet. Anmälningsstatistiken—som Affes ”rapport” baseras på—behöver alltså inte grunda sig i en överrepresentation i den reella brottsligheten. Det inledande påståendet bevisas inte och kan heller ej bevisas med den statistik som Affe tillhandahåller.

För att hålla en någorlunda vetenskaplig nivå måste man bland annat bevisa sina påståenden. Man måste också vara tydlig med de brister materialet man använder sig av har, och man måste kunna motivera varför den tänkta slutsatsen är rimlig. Ingenstans i sin rapport gör Affe något av detta. Det finns inte ens en ansats till att nämna brister i materialet eller metodkritik.

När seriösa aktörer—som Brå eller SCB—använder sig av den här typen av ensidig statistik så är de medvetna om bristerna och undersöker därför även andra källor. T.ex. kan data från sjukhusregister om antal misshandlade personer användas som ”kontrollvärde” mot anmälningsfrekvensen för misshandel som Brå har. Ytterligare en källa kan vara anonyma frågeformulär. Med flera sådana olika datakällor ökar validiteten (ungefär trovärdigheten) för den sammanställda rapporten.

Några sådana här kontrollkällor verkar Affe inte använt sig av i sin ”rapport”. Kanske är det för att de visar att brottsligheten sjunker. Ett faktum som rimmar dåligt med att bilden att ju fler invandrare som finns i Sverige – desto fler brott begås.

Eric Myrin, SDU, ljuger med diagram
Eric Myrin, SDU, ljuger med diagram

Ännu mera ”vetenskaplighet”

Vidare till den andra bristen i ”rapporten”. Affe bygger sina så kallade rapporter på den ogrundade tesen att överrepresentationen i anmälningar bland invandrare ökar på samma vis mellan slutet av 90-talet och idag som det har ökat mellan slutet av 80-talet och slutet av 90-talet. För att använda Affes egna ord:

”Om svenskarna (svenskfödda med båda föräldrarna svenskfödda) stod för 68,5 procent av den polisanmälda brottsligheten i slutet av 1980-talet och 55 procent i slutet på 90-talet är det uppenbart att svenskarna någon gång på 00-talet kommer att stå för mindre än hälften av brotten

Det spelar ingen roll hur noga man räknar på det. Detta påstående, som utgör grunden i de rapporterna som Affe har fabricerat, är och förblir ett antagande. Istället för att motivera varför detta antagande skulle vara rimligt så hävdar Affe att ”det är fullkomligt uppenbart”. Det finns inget uppenbart i det antagandet. Det finns däremot många anledningar till varför det skulle kunna ske ett trendbrott. För vetenskaplighet krävs mer än svepande antaganden och generaliseringar av typen ”Med tanke på hur invandringen har sett ut de senaste 12 åren så är det inte orimligt att anta att överrepresentationen har fortsatt att öka”. Återigen kan man se att Affe begår samma fel; istället för att problematisera och motivera sina slutsatser så använder Affe sig av mycket lösa antaganden som grundar sig på de lögnaktiga fördomar om invandrare som blivit allt vanligare i samhället.

Denna ”rapport” som Affe skapat är och förblir rena spekulationer och skulle inte ta sig långt på något av våra universitet, högskolor eller ens gymnasienivån. Jag hoppas innerligt att de som läser den — oavsett var de står politiskt — har kritiskt tänkande nog för att kunna se det undermåliga i Affes sammanställning.

———
fotnot:
En av de viktigaste anledningarna till att vi så tydligt uttalar oss om Affes metoder och att Affe inte är någon statistiker, är att Affe själv har förklarat det, på sin egen sida: http://affes.wordpress.com/about/