Artiklar

Var sjätte LO-medlem skulle rösta på Sd

Var åttonde LO-medlem, 12,2 procent, uppgav i september 2012, att de skulle rösta på Sverigedemokraterna om det vore val i dag. I januari hade stödet för Sverigedemokraterna ökat till 16,2 procent, det är nästan var sjätte LO-medlem, enligt den undersökning SVT beställde av SIFO. Detta har väckt en hel del förvåning bland många, inte minst inom arbetarrörelsen. Man kan undra varför, för Sd har sedan 2002 (!) varit det parti som proportionellt sett haft flest LO-medlemmar.

Kan det vara så att Socialdemokraterna och LO har ältat frasen att ”Sd är ett borgerligt parti” så mycket att de missat att Sd:s väljare inte ser sig som borgerliga?

2006

Låt oss kika närmare på hur det förhåller sig med statistiken… Vid valet 2006 fick Sverigedemokraterna 2,93% av rösterna. Det är värt att notera att samma andel, dvs 3%, av LO-medlemmarna röstade på Sverigedemokraterna. Det är höga siffror. Vid studier av fackföreningstillhörigheten för väljare som röstade på SD upptäcker man att hela 56 procent var medlemmar i LO.

LO-dominansen bland SD-väljarna var alltså till och med större än bland socialdemokraterna redan år 2006! 38% av Socialdemokraternas väljare 2006 var LO-medlemmar och 34% av Vänsterpartiets.

Från vänster!

Jag citerar ekonomism.us om tabellen ovan:

Av figuren, som visar partibytare vid valet 2006, framgår att i princip alla sverigedemokraternas nya väljare kom från vänsterblocket. Om man dessutom betänker att de väljare som röstade på kd i valet 2002, men inte 2006, till stor del är väljare inlånade från socialdemokraterna klarnar bilden.

Statistiken kommer från SCB. I deras rapport om valet 2006 står det:

Enligt valundersökningen 2006 vann sverigedemokraterna sina väljare i huvudsak från de tre samarbetspartierna och från gruppen blankröstare. Sverigedemokraternas väljarvinster motsvarar 18 000 väljare från socialdemokraterna, 18 000 väljare från gruppen blankröstare, 10 000 från miljöpartiet och 5 000 från vänsterpartiet. Valets vinnarpartier, de fyra borgerliga allianspartierna, bidrog visserligen också med väljare till sverigedemokraterna, men drar man ifrån väljarströmmarna som lämnade Sd för de olika allianspartierna blir balansräkningen nära noll.

SD i skåne

Det finns en till undersökning som är intressant och som gjordes av SOM-institutet år 2006, om skånska väljare, De okända väljarna, av Anders Sannerstedt. Han skriver;

Sverigedemokraterna har sitt absolut starkaste stöd bland väljare från arbetarhem. Partiet går inte särskilt bra bland företagare eller jordbrukare och har mycket svagt stöd bland akademiker. Detta understryker bilden av Sverigedemokraterna som ett parti som har sitt starkaste stöd i arbetarklassen. För andra europeiska länder är också tendensen att högerextrema partier har starkare stöd i arbetarklassen. Ofta rapporteras också ett starkt stöd från småföretagare, men det gäller alltså inte för Sverigedemokraterna.Uppgiften att försöka attrahera arbetare och småföretagare samtidigt beskrivs av flera forskare som en svår balansgång.

10% av väljarna i Skåne, med arbetarbakgrund, röstade på Sd 2006, enligt undersökningen, som ni kan se i denna tabell ur den rapporten.

Att SD-väljarna kommer från vänstern och har arbetarbakgrund betydde dock inte att de TÄNKTE som socialdemokraterna. Undersökningen om de Skånska väljarna visade också att Sd-s väljare inte såg sig som vänster, utan mer som mittemellan vänster och höger. De var t.ex. för sänkt skatt. Men författaren hävdade ändå:

Vi har inte underlag för att avgöra varifrån Sverigedemokraternas nytillströmmande väljare har kommit. Partiets väljare påminner emellertid i fler avseenden om socialdemokraterna: starkast stöd i arbetarklassen, starkare ställning bland väljare med låg eller medellåg utbildning. Sverigedemokraternas väljare befinner sig heller inte på den åsiktsmässiga högerkanten, utan i mitten. Det förefaller rimligt att våga gissningen att en stor del av Sverigedemokraternas väljare i Skåne 2006 tidigare har stött socialdemokraterna.

Arbetare och SD, mer statistik från 2008

På riksnivå är det fler som klassar sig som arbetare. 2008 gjordes en ny undersökning där man kom fram till att sextiotre procent av Sd:s väljare klassade sig som arbetare, mot 25% i genomsnitt bland väljarna. Andelen LO-anslutna antogs då vara 41%, alltså lika mycket som bland Socialdemokraternas väljare. Detta kan jämföras med Vänsterpartiet som hade 50% av väljarna som definierade sig som arbetare 2008, och 1/3 var LO-anslutna! Undersökningen 2006 (Scb) har mer intressant information om detta. Låt oss titta på en tabell:

55% arbetarklass mot 43% hos sossarna!

Undersökningen 2008 och undersökningarna 2006 (Scb) visar ännu mer intressant statistik. 21% av Sd:s väljare år 2006 var industriarbetare mot 16% av sossarnas väljare och 6% (!) av Vänsterpartiets (sidan 337). Bland gruppen ”övriga arbetare” tillhörde 29% av Sd:s väljare denna grupp, därefter följde även här sossarna med 24% och Vänsterpartiet 21%.

Arbetarrörelsens & S misstag 2010

Med denna statistik som fanns tillgänglig 2010 kan man tycka att arbetarrörelsen borde ha känt till var Sd:s väljare kom från — då det var val — och dragit igång en motoffensiv mot Sd. Tyvärr skedde inte så. Jag frågade väldigt många Socialdemokrater och LO-aktivister vid valet om hur de ville bekämpa Sd. Tyvärr visste ingen (!) av dem att Sd:s väljarbas utgjordes av arbetare och LO-medlemmar. Valarbetarna sa istället unisont att ”Sd är ett borgerligt parti, vars väljare kommer från det borgerliga blocket”.

Om man ska bekämpa något sådant som Sd och få väljare att inte rösta på dem underlättar det om man vet hur deras väljare tänker. Hur ska man bekämpa Sd om man inte ens vet att väljarna kommer från arbetarkretsar och att andelen LO-medlemmar är stor? Anledningen att arbetarrörelsen gjorde detta misstag är nog att Socialdemokraterna och LO tidigt valde taktiken att kalla Sd ett ”borgerligt parti” för att använda Sd som slagträ i debatten mot Alliansen. I det interna Socialdemokratiska materialet inför valet 2010, kunde vi läsa följande:

I en debatt där SD deltar måste debatten handla om värderingar, om höger och vänster och att SD är ett högerparti som nästan alltid stödjer alliansen. I en direkt argumentation mot SD bör följande huvudbudskap framgå: Sverigedemokraterna är ett högerparti med rötterna i nazismen. De är arbetarfientliga, kvinnofientliga och främlingsfientliga. Sverigedemokraterna bryr sig inte om jobbfrågan, de har en oansvarig ekonomisk politik och en politik för ökade klyftor.

För det första var detta katastrofalt eftersom detta till viss del legitimerade Sd. Sd jämfördes med etablerade borgerliga partier, och det gjorde Sd rumsrent. För det andra känner ingen Sd-medlem igen sig i detta.

Hur ska man då kunna bemöta argumenten? Arbetarrörelsen spelade en nyckelroll i det lyckade arbetet mot nazismen på 30-talet och arbetarrörelsen har en nyckelroll att spela i kampen mot rasism och nazism även idag. Arbetarrörelsens roll är så viktig att den inte får schabblas bort av partistrateger som vill använda kampen mot rasism för att ge Alliansen ett tjuvnyp.

För nio år sedan ansåg 55 procent att Sverige tagit emot invandrare i alltför stor omfattning. I dag är den andelen 37 procent. Det går åt rätt håll. Så, snälla arbetarrörelsen! Gör inte om samma idiotiska misstag 2014!

Artiklar

Xenofobi

Gästartikel av Håkan Berg om xenofobi

Rädsla för främlingar är inget ovanligt. I någon mån är nog de flesta rädda för det okända. När denna rädsla övergår i främlingsfientlighet – för det okända, börjar jag bli rädd för det kända.

I'll Give You All I Can...
Brandon Christopher Warren / Love Photos / CC BY-NC

Visst vill människor ofta ha någon att skylla på när saker inte är som de tycker det borde vara, och visst är det alltid lättare att skylla på någon annan.

Långt ifrån alla, men ändock några av dessa xenofober, rättfärdigar sin egen misslyckade livssituation med att skylla den på ”dom där” i stället för att försöka ta tag i sitt eget liv. Man säger saker i stil med ”invandrarna tar våra jobb, det är därför jag tvingas gå på socialbidrag” för att i nästa andetag svära över att ”dom kommer hit och lever på bidrag”.

För mig verkar det som att dessa personer i själva verket är rädda att bidragspengarna inte skall räcka till dem själva och deras fylla på pizzerian.

Vidare så finns det de som pekar på gatukriminaliteten i samhället och menar att den dels har ökat och att ”invandrare” är överrepresenterade i statistiken. Försök att se den statistik ni hänvisar till ur mer än en synvinkel, var bor majoriteten av dessa kriminella? vilken socialgrupp tillhör de? Ni kanske hittar tydligare mönster där än vad ni kan se i hudfärgen? Det kanske är de ökande klyftorna i samhället som är roten till den, eventuellt, ökande gatukriminaliteten?

Då jag inte sitter inne med det statistiska underlaget kan jag inte uttala mig om varken den påstått ökade kriminaliteten eller de statistiska sambanden mellan den och orsakerna till densamma. Men jag kan, utifrån egna observationer och antaganden, dra slutsatsen att de som hänvisar till dessa siffror och menar att allt är ”massinvandringens fel” endast sökt de samband som passar deras egen agenda.

Många skyller arbetslösheten på ”invandrarna”. Ni som gör så, har ni tittat djupare på arbetslösheten i Sverige? Har ni koll på vilka budgetlagar som svenska politiker, och EU politiker, drivit genom? Är ni medvetna om hur dagens rådande ideologier i väst sätter inflationen i relation till individen?

Är ni medvetna om att arbetslösheten gynnar vissa aktörer i samhället? Har ni en aning om vilka som finansierat alliansens propaganda? Har ni en aning om vilka lobbyister som verkar i Bryssel? Har ni någon gång reflekterat över att det kan finnas en politik bakom klyftorna och arbetslösheten? Eller är det så att ni i själva verket gillar dessa klyftor och segregationen för att ni själva tjänar på det, och ”dom andra” är bra att skylla på? Ett sätt att rikta sökarljuset på någon annan helt enkelt.

Nu blev det kanske lite mycket politik här, men är inte frågan politisk från första början? Arbetslöshet, nivå eller bekämpning, handlar om politisk vilja, viljan att skapa jobb, eller förutsättningar för jobbskapande, åt alla. Olika ideologier ser på det på olika sätt, vissa menar att staten kan skapa arbetstillfällen i bistra tider, andra menar att staten inte ska lägga sig i eller kanske på sin höjd försöka skapa bättre förutsättningar för privat jobbskapande och ytterligare andra menar att allt löser sig som genom ett mirakel bara ”dom andra” försvinner härifrån.

Avslutningsvis vill jag lägga till att jag tror att grogrunden för denna islamofobi, och framför allt xenofobin, är att de räddas argument sällan bemöts med konkreta, trovärdiga, politiska motargument. Oftast skriker man bara ”rasist” åt dem i stället för att försöka se de problem som faktiskt existerar ur andra perspektiv.

När de rädda pekar på problemen, som faktiskt existerar, i och kring en del förorter och säger att de beror på invandring och mångkultur, varför ger då inte nyliberaler sin bild av att det beror på en allt för reglerad marknad? Socialisterna borde påpeka att de tror att problemen kommer sig av rådande klasstrukturer i samhället, och så vidare.

I stället låter man den konservativa synen på samhället som en organism. En organism där varje individ har sin plats och denna ordning är av Gud instiftad och inte bör rubbas, vara den enda som ges utrymme när det kommer till frågor som rör problem i dessa delar av Sverige.

Jag tycker det är konstigt att man låter främlingsfientliga ideologier stå oemotsagda av den egna ideologin. Ända sedan 1991, då Ny demokrati röstades in i riksdagen, har det varit en sanning att ”de andra” är problemet. Ingen har bemött de rädda med egen ideologi. Man har rakt av köpt att problemen i förorterna beror på invandring och mångkultur och försökt angripa det problem som de rädda ”skapat” i stället för att se det ut ifrån sin egen ideologiska vinkel.

Dessutom vill jag påpeka att jag i viss mån bekänner mig till socialkonstruktivismen. Jag tror att om du behandlar en person som kriminell tillräckligt länge så kapitulerar denne inför ditt bemötande och hemfaller åt kriminalitet, eller om alla kallar mig dum så tror jag till slut på er och ser mig själv som dum.

Men jag tycker mig se att kejsaren kanske inte är fullt påklädd, kanske till och med naken.

Som sagt så är detta en helt ovetenskaplig text skriven i ilska och frustration rakt ur hjärtat, men det är inte det som är det viktiga. Det viktiga är att jag önskar att det inte fanns så många rädda människor där ute.

/Håkan.

Recensioner

BBC-dokumentär: "gör mig till muslim"

Motargument rekommenderar: BBC:s ”Make me a Muslim”

Via Svartens blogg tipsades vi om en dokumentär om brittiska kvinnor som konverterat till islam som är intressant. Vi citerar Svartens blogg:

Filmen har producerats av BBC. Som en sammanhållande röd tråd genom programmet fungerar Shanna Bukhari. Hon är född till muslim, arbetar som fotomodell och ställde 2011 upp i den brtittiska deltävlingen av Miss Universe. British Muslim who entered Miss Universe contest receives death threat The GuardianSe även Are female converts to Islam part of a new wave of feminism? The Independent

bbcmuslimdoku

Artiklar

Islamofobi

Gästartikel av Håkan Berg om islamofobi

Till att börja med vänder jag mig till dem som skulle kunna ha en anledning att faktiskt känna någon form av hot, eller snarare konkurrens, från islam. Ni som är övertygade troende på en annan religion. Er aversion mot islam borde väl rimligtvis komma till uttryck i försök att frälsa dessa stackars syndare från en evighet i fördömelse och straff, alternativt bara strunta i dem och tyst beklaga deras olycka.

Badshahi Mosque July 1 2005 pic32 by Ali Imran (1)
Pale blue dot / Foter.com / CC BY-SA

Och alla som inte är troende, ser ni inte att problematiken inte ligger i en av religionerna? Problemet är väl ändå att man låter—förmodligen—påhittade figurer styra vårt samhälle? Om ni låter en av dessa religioner, oftast verkar det vara en av de abrahamitiska religionerna, få stort utrymme som ni gör så legitimerar ni den religionens makt i samhället som ni tillskriver den.

Det är med andra ord ni som skriker och hatar som ger religionen makt i samhället. Det är inte bara islam ni stärker med detta agerande, alla religioners makt i samhället ökar och därmed ökar även motsättningarna mellan de grupperingar bland troende som predikar hat, inte kärlek.

Det märkligaste är att de religioner som det tycks vara mest spänningar emellan är de abrahamitiska (judendomen, kristendomen och islam), alla tror de på samma Gud, fast på olika sätt. Dessutom är det stora motsättningar inom respektive religion, främst kristendomen och islam verkar det som (katoliker vs. protestanter, shiiter vs. sunniter).

För övrigt så verkar det finnas extremister i alla religioner, och i de abrahamitiska religionerna så verkar fundamentalismen yttra sig i våld. Jag vill inte förespråka någon religion, men det verkar vara färre våldsamma extremister inom buddhismen.

Ni religiösa människor som är rädda för islam, åtminstone ni kristna, försök ta till er av Jesus kärleksbudskap (hade han något hatbudskap?).

Ni upplysta, icke-troende, människor borde ta strid för ökad upplysning i samhället istället för att legitimera religionen som en maktfaktor i samhället.

Jag blir lite rädd när jag ser vilka argument ni islamofober går på, och sprider vidare: ”Barnen får inte sjunga nationalsången och skolavslutningar får inte hållas i kyrkan. Man får inte längre fira lucia och jul i skolan. Skolorna får inte längre servera fläskkött.”

Innan ni gör er till allmänt åtlöje vill jag rekommendera er att vara lite, bara lite, källkritiska och kolla fakta. Varje gång jag bemöter dessa korkade inlägg på Internet och ber den som publicerat det att belägga det fakta möts jag antingen med tystnad eller med ord som ”Men det fattar du väl att det kommer att bli så” eller ”PK-media tystar ner det, det är så men vi får inte veta det”.

I enstaka fall har faktiskt inläggen tagits bort (antagligen eftertankens kranka blekhet), men aldrig har jag bemötts med fakta som visar att det ligger något bakom dessa korkade påståenden. Ändå fortsätter de spridas.

Andra lögner bygger på fakta som sedan förvanskas. ”Nu ska vi tvingas höra på böneutrop 5 gånger om dagen” bygger på att man på ett ställe i landet tillåtit böneutrop från en minaret en gång i veckan (på fredag). Dessutom ligger tydligen inte denna moské i något bostadsområde och kommer därmed inte att störa några boende i området.

Ett annat korkat argument som inte sällan kommer fram är ”tror ni vi skulle få bygga kyrkor och äta griskött i Iran” (eller valfri auktoritär islamistisk hierokrati). Nu är ju Sverige en sekulär, representativ demokrati med religionsfrihet, förvisso med ett kristet förflutet och kristna traditioner. Då är det väl lämpligt att jämföra med ett mer demokratiskt land med muslimska traditioner? Eller menar ni att Sverige skall bli mer som ett kristet Saudiarabien?

Med detta sagt tycker jag inte att islam är bättre än någon annan religion. Islam är lika illa som de andra abrahamitiska religionerna. Det är religion i sig som är problemet enligt mig – alla religioner.

/Håkan

Artiklar

Vill Sd ännu utvisa svenska medborgare?

Det var snart sex år sen Expressen kom över ett punktprogram som ganska väl visade vad Sverigedemokraterna vill uppnå med sin politik. Det har aldrig varit mycket debatt om punktprogrammet, vare sig då eller valet 2010 men det är intressant att titta närmare på. Bland annat gick SD långt i sin syn på vilka de ville utvisa. Flyktingar som kritiserade Sverige och svenska medborgare (dvs. invandrare som blivit svenska medborgare).

Jag har skrivit om det innan, på min egen blogg, men det kan vara värt att återupprepa en del av punkterna.

Blåsippa
*Kicki* / Foter.com / CC BY-NC-ND

4.

Fullgod presentation av identitet – eljest ingen handläggning och prövning av asylansökan.

(…)

7.

Asylsökande som begår brott – även av mindre grov art – ska omedelbart utvisas utan vidare prövning av ansökan.

(…)

12.

”Danska regler” för familjesammanföringar, 24-års- och anknytningsregler, egen bostad, stabil ekonomi, etc. Detta är viktigt för att förhindra tvångsäktenskap.

13.

Ingen svenskundervisning före uppehållstillstånd.

(…)

16.

Inget tillstånd för reguljärt arbete före uppehållstillstånd. Däremot skyldighet till motprestation för uppehållskostnaderna.

(…)

18.

Upphävande av medborgarskap och uppehållstillstånd vid grov brottslighet (fotnot 4).

(…)

21.

Repatriering av utlänningar som underordnar svensk lagstiftning och myndighetsbeslut islamska påbud och traditioner (fotnot 5).

(…)

25.

Förbud mot burka/nikab på allmän plats.

26.

Inga fler moskéer på svensk mark.

(…)

32.

Med undantag av den primära informationen till asylsökande ska myndigheternas information och handlingar endast tillhandahållas på svenska.

Jimmie Åkessons kommentarer till punkterna, som Expressen också publicerade, är intressanta.

Åkesson om punkt 7: ”Snattar en 15-åring ska hela familjen utvisas.” Åkesson om punkt 12: ”Invandrare ska inte få gifta sig förrän de fyllt 24 år.” Åkesson om punkt 16: ”De måste arbeta för mat och husrum. De kan väl städa på flyktingförläggningen.” Åkesson om punkt 21: ”Utlänningar ska utvisas om de kritiserar Sverige.” Åkesson om punkt 25: ”Burka är en politisk uniform för islamism och ska förbjudas.”

Frågan är alltså om SD ännu vill att man ska kunna villkora medborgarskap och återkalla dem. Vill de ännu att inga moskéer ska få byggas i Sverige och att flyktingar ska förbjudas kritisera Sverige?

 

Artiklar

Diskriminering i vårt samhälle

Det förekommer allt oftare att man stöter på människor som menar att diskriminering inte är ett reellt fenomen. Det finns allt fler som verkar mena att diskrimineringen i den mån den existerar riktar sig mot ”svenska” män. Dessa människor som förnekar diskrimineringen tycks ofta ha liknande politisk hemvist, många uppger att de kommer rösta på Sverigedemokraterna.

Strange Bedfellows
Viewminder / Foter.com / CC BY-NC-ND

Varför Sverigedemokrater ofta tycks vara diskriminerings-förnekare går det bara att spekulera i, men ett rimligt antagande är att det grundar sig i deras politik, i deras vilja att hitta roten till alla problem i ”invandraren” snarare än i det samhälle vi lever i. Oavsett vad anledningen till diskrimineringsförnekandet är, så är en sak klar; det förekommer diskriminering i vårt samhälle och den drabbar individer med utländsk bakgrund hårt.

I en undersökning gjord på den svenska arbetsmarknaden kommer en grupp forskare från Kalmars universitet fram till att individer med muslimskt klingande namn drabbas hårt av diskriminering, att de har betydligt mycket svårare att i jobbansökning bli kallade till arbetsintervjuer. De skriver:

The results imply that Swedish named applicants get called to interview three times for every ten jobs they apply to, while Middle Eastern applicants need to apply up to fifteen jobs to achieve the same number of callback(Magnus Carlsson, Dan-Olof Rooth ”Evidence of ethnic discrimination in the Swedish labormarket using experimental data”)

I DN 2004-09-05 kan vi läsa liknade slutsatser, en granskning visar på att inte mindre än var femte jobb verkar vara stängt för individer som har arabisk bakgrund. I granskningen blir bilden av ett samhälle som kraftigt diskriminerar individer med ”fel bakgrund” framträdande, har du fel namn, fel bakgrund så kan du räkna med att ha mycket svårare att få ett jobb i Sverige.

Resultaten från Sverige är inte förvånande, det bekräftar snarare ett mönster som flera forskningsrapporter har pekat på runt om i Europa. Individer med utländsk bakgrund i allmänhet och muslimer i synnerhet är svårt drabbade av diskriminering på arbetsmarknaden. I en studie publicerad i den högt respekterade vetenskapstidskriften ”Proceeding of the national academy of sciences” kommer ett forskarlag fram till att en individ med muslimskt klingande namn har över tre gånger svårare än sina franska gelikar att bli kallad till arbetsintervju. (Se diagram nedan)

Hiramfransktdiagram

Forskningen talar sitt tydliga språk, diskriminering är ett allvarligt fenomen, ett fenomen som drabbar många, men det tycks som att en grupp sticker ut lite extra, som om en grupp har det svårare än andra. Den grupp är muslimerna, samma grupp som diskriminerings-förnekarna och Sverigedemokraterna hyser ett extra stort agg mot. Kanske är det inte en slump, kanske problemet inte ligger i ”invandrarna”, kanske ligger problemet i det samhälle som diskriminerar dem?

Kanske är det inget fel på muslimer? Kanske felet ligger enbart hos de Sverigedemokrater och diskriminerings-förnekare som hatar dem så ivrigt?

Men det får man väl inte säga i Sverige, för då riskerar man att Thoralf Alfssons ”fotsoldater” rycker ut.

/Hiram Li En Vit Ros

Krönikor

Verbalt förtryck

I en debatt mellan två parter såsom Avpixlat och Motargument är det lätt hänt att man kan bli frustrerad över den andra partens oförstånd över det man vill försöka få fram. Det är inte ett dugg konstigt, eftersom det tyvärr är så att båda parter kan vara grymt insnöade på att ”vi har rätt”.

Mats Dagerlind är en av krönikörerna på ”nyhetssajten” Avpixlat. Som sådan har han förmåga att uttrycka sig i ord på ett något mer avancerat sätt än standardkommentatorn på samma sajt. Trots detta kan man rikta skarp kritik mot hans sätt att uttrycka sig.

Mats DagerlindBland annat består stora delar av hans krönikor av personangrepp, samt ett överutnyttjande av epitet som är uppfunna av den så kallade ”Sverigevänliga” falangen av det politiskt intresserade Sverige. Dessa epitet består av högeligen förolämpande uttryck som används för att läsaren ska förstå att Mats själv är en god, samhällstjänande individ som står oförstående inför det han själv kallar näthat riktat mot sig själv.

Det finns inte en enda vettig människa som egentligen förstår sig på vad Mats Dagerlind är ute efter när han kallar journalister för diktatorhyllare, antidemokrater, eller när han anklagar dem för att använda härskartekniker. I min värld är det ganska precis exakt tvärtom.

Det här är den teknik Dagerlind med flera skribenter och debattörer på den främlingsfientliga sidan ständigt försöker använda sig av i sina enträgna angrepp avsedda att försöka få alla oss andra att komma till insikt om att vi har haft helt fel.

De, rasisterna, kallar sig själva Sverigevänliga och oss andra svenskfientliga — enbart för att de tror att vi ska börja tvivla på oss själva. De är så övertygade om sin egen renhet och demokratiska anda att de fullkomligen missar det faktum att den politik de eftersträvar är odemokratisk på de mest osmakliga sätt.

Faktiskt är de så fanatiska i sin tro på sverigevänlighetens under, att man nästan skulle kunna tro att de är en sekt. Mats Dagerlind skulle förmodligen göra sig bra som sektledare.

På det stora hela anser jag att det är ganska tydligt att Dagerlind med anhang (läs; kommentatorerna på Avpixlat) inte riktigt verkar ha koll på hur han ska föra fram sina åsikter för att få oss andra att förstå. Han verkar vara en rejält kränkt man i sina bästa år, som misslyckats med att anpassa sig i ett samhälle han inte vill ha. Ett samhälle där de flesta av hans medmänniskor (nej, förlåt, de flesta av hans meningsmotståndare, antidemokraterna och diktaturhyllarna) utvecklat ett sätt att kommunicera där han helt enkelt inte hinner med.

Det är troligen också därför Mats Dagerlind känner behovet av att verbalt förtrycka sina meningsmotståndare, eftersom han inte känner till hur det nya svenska språket fungerar. Inte känner till hur han på bästa sätt skall kommunicera det han vill så att den största delen av den svenska befolkningen faktiskt ska förstå vad det är han vill.

Dagerlind har en av många saker gemensamt med gemene man som regelbundet besöker Avpixlat, och det är oförståndet inför hur yttrandefriheten fungerar. Se här vad han skriver som PS 2 i sin krönika om sitt deltagande i Publicistklubbens debatt;

… endast medlemmar släpps in men att jag som debattdeltagare får ta med mig EN gäst. Det skulle ju varit trevligt och psykologiskt stärkande för mig med en liten hejaklack i lokalen då man kan förvänta sig att en majoritet av Publicistklubbens medlemmar inte står på min sida, men dessvärre är detta inget att göra åt. Det är dessa regler som gäller och det är samma för alla debattdeltagare.

Jag kan inte underlåta att trycka tillbaka ett visst mått av roat skratt åt denna mening. Mats Dagerlind kan alltså erkänna att det är samma regler som gäller för alla debattdeltagare, men han kan vare sig erkänna eller tro på att exempelvis yttrandefriheten ser likadan ut för alla, oavsett hur ”svensk” man är eller vilka åsikter man har.

Vi som ligger bakom Motargument ser rätt tydligt vad främst skribenterna på Avpixlat sysslar med; de uppviglar sina läsare till hat, misstro mot allt och alla — men de vägrar själva att inse detta faktum. I deras värld är deras ord lag och sanning.

Men de och i främsta ledet Mats Dagerlind som populär krönikör på tidigare nämnda så kallade nyhetssajt, verkar inte ha någon som helst koll på att samma regler gäller för alla även utanför Publicistklubbens väggar.

Relaterat

Här kan du se Publicistklubbens debatt dit Mats Dagerlind var inbjuden för att diskutera om, och i så fall hur, man kan stoppa näthatet.

Krönikor

Angående hat

Gästartikel om näthat av Ann Karlsson, skrivet 7 februari

Detta är ett utdrag från Twitter dagen efter att Uppdrag Granskning hade sänt sitt program om män som hotar kvinnor med våldtäkter och mord:

”Ett antal män riktar stort, orimligt hat mot kvinnor, ja. Varje kvinna som på grund av det ”HATAR MÄN” är på precis samma nivå. Tänk på det.”

It suits me better to slay
Alex(inyoureyes) / Foter.com / CC BY-NC-SA

Vad är det jag ska tänka på? Att det är fel att hata, oavsett hur hatet tar sig uttryck? För i så fall håller jag inte med. Att hata i sig är inget jag tycker vi ska kriminalisera, det kan många gånger till och med finnas fog för hat. Det som däremot är intressant är hur detta hat tar sig uttryck och jag tror att det är det vi måste diskutera.

Jag får intrycket av att de som tycker att vi inte ska glömma bort alla kvinnor som hatar män enbart vill försöka skifta fokus. Istället för att diskutera problemet att personer (män?) hotar kvinnor med våldtäkt och mord så flyttas fokus till att vi istället diskuterar att det är fel av oss att hata människor som hotar människor till livet. Sen när är det ett lagbrott att hata någon? Vem är du (och jag) att bestämma över hur människor känner? Jag kan absolut hålla med om att det är tragiskt att människor känner hat mot andra, men jag ser inte hatet i sig som ett problem, då jag anser att allt handlar om vad du gör med ditt hat. De män som hotat kvinnor anonymt på nätet har bevisligen omvandlat sitt hat till hot och trakasserier. Men hur förhåller vi oss till de som skriver debattartiklar eller anordnar demonstrationer mot kvinnovåld som en reaktion på det hat de känner? Jag menar inte att alla som vill förändra något drivs av ett hat. Det jag menar är att det inte är hatet i sig, utan vad du gör med det, som är det som vi bör lägga fokus på.

Ett annat problem är detta med kollektiv och personlig skuld. Jag tycker det är djupt problematiskt att vissa män identifierar sig så starkt med sitt kön att de tror att de måste försvara män som hotar kvinnor. Så fort det framkommer kritik mot en struktur — som gör att vissa män tar till våld och hot om våld — måste vi ideligen påminnas om att alla män minsann inte är sådana. Som om det inte skulle vara en självklarhet. Vad vill ni att vi ska göra, tacka er för att ni inte tar till våld mot oss? Utgångspunkten måste väl ändå vara att män inte brukar våld, vilket gör det redundant att beskriva ett normalläge.

I den bästa av världar finns det såklart inget hat, men så länge denna värld inte finns tänker inte jag lägga någon värdering i människors drivkrafter, så länge dessa följer våra lagar. Skillnaden mellan hot och hat må bara vara en vokal, men i praktiken är den så mycket större.

Om man inte hatar världen som den är, kan den aldrig ändras, därför är det bra med hat

(Doktor Kosmos – Ang. Hat.)

Gästartikel om näthat av Ann Karlsson, skrivet 7 februari

Krönikor

Om generaliseringar om "män"

Ganska ofta ser jag antirasister skriva att ”män våldtar” eller att ”män är problemet” eller att ”männen sprider näthat mot kvinnor”. En vän till mig som jag fikade med idag, är muslim och sa att han alltid reagerar på detta.

Would You Die For The Glory Of Russell's Teapot
Hani Amir / Foter.com / CC BY-NC-ND

Han har sett det ganska uppenbara att samma sorts generaliseringar som drabbar muslimer också av någon anledning ofta drabbar män.

Så här sa han: ”Om man är aktiv i debatter och t.ex. skriver att man hatar kurdiska, muslimska män, då skulle man bli utfryst, likadant om man skulle påstå att muslimska män eller judiska män våldtar eller förtrycker kvinnor. Men ta bort den etniska identifieringen och säg att män våldtar, att man hatar män eller att män förtrycker kvinnor och det blir en åsikt som anses helt korrekt att sprida i media, på twitter eller Facebook.”

Och visst är det så… Jag håller med.

Jag ser ofta antirasister som verkar anse att det är självklart helt rätt att generalisera om män, för män har ju makten och är i något sorts överläge och kvinnor i underläge. Det de bör fundera på är att rasisterna faktiskt rättfärdigar sina generaliseringar om judar och muslimer med att påstå att de, rasisterna, är i underläge och muslimerna samt judarna i strukturellt överläge (och i konspiration med kulturmaffian, PK-maffian, ZOG:s agenter eller kulturmarxisterna, eller vem det nu är de har som syndabock för tillfället).

Snälla ni! Även om de politiska strukturerna varit sådana att man dikterade att en del män ska ha makten och att kvinnor ska uteslutas från makten, och även om en del män beter sig som svin, betyder inte det att man kan generalisera om ALLA män.

Hur ska vi någonsin få folk att sluta generalisera om muslimer, judar och invandrare om inte ens vi antirasister kan sluta generalisera om män?

Jag vet att många kvinnor är utsatta för näthat och skit från en del män och ja; kvinnokampen är enormt viktig, men nej; ALLA män är inte problemet, lika lite som att alla judar, invandrare eller alla muslimer är ett ”problem”.


Artiklar, Myter

Myt: Överrepresentation inom kriminalvården

1. Vilka ska räknas som invandrare?
2. Vem är svensk?
Detta är två enkla frågor att ställa i debatten om invandrarnas påstådda överrepresentation på de svenska anstalterna.

Som anställd inom Kriminalvården förvånas jag ständigt över den allmänna uppfattningen om ”invandringsfrågan” inom verket. Att tala om hur många invandrare det sitter på anstalt är ett populärt ämne inom vissa kretsar. Lögn efter lögn inpräntas som om att kriminalvården är invandringstät, detta varvas gärna med statistik om invandrares brottsbenägenhet och deras bristande respekt för lag och ordning. Debatten avrundas inte heller sällan med en plan för hur man på effektivast sätt kan ”repatriera dessa kriminella parasiter”. Sverigedemokrater och andra ljusskygga element hetsar varandra till att begå sakfel efter sakfel i jakten på ”svartskallarna”.

Vi har som sagt två viktiga saker att ta ställning till innan vi går in på själva sakfrågan.
1. Vilka skall räknas som invandrare?
2. Vem är svensk?

5/365 Give me some sunshine...
Colourless Rainbow / Foter.com / CC BY-NC-SA

När vi löst den ekvationen kan vi gå in på huvudfrågan om invandrare är överrepresenterade i de svenska fängelserna eller ej? Det är beroende på hur vi tolkar dessa frågorna som avgör vilken människosyn en person besitter, utefter det kan vi också driva två olika teser. Min tes är att svenskar med råge är överrepresenterade i de svenska fängelserna. Jag bygger min tes på mina egna slutsatser efter att ha svarat ”individer som uppehåller sig i landet med utländskt medborgarskap” är invandrare och ”Alla personer som är bosatta i Sverige, har svenskt pass och medborgarskap” är svenska.

Vad har man då för människosyn om man menar att invandrare är överrepresenterade i de svenska fängelserna? Grundsynen hos de som predikar den sortens teser är att mörkhyade överlag är invandrare, oavsett om de är födda här eller flytt hit med familj i unga år och erhållit svenskt medborgarskap. Deras svar på fråga ett och två är nästan alltid att alla med namn som Ahmed och Mohammed skall räknas som invandrare, alla andra som heter Anders eller Erik är då per definition svenskar. Men verkligheten är inte lika enkel. Svensk är du om du erhållit medborgarskap, allt annat är att frångå de mänskliga rättigheterna och på så sätt kränker man individens rätt till medborgarskap. Om en människa med svenskt medborgarskap inte är svensk, vad är han då?

Och man bör sätta saker i perspektiv, på SD låter det alltid som att det är många tusentals invandrare som sitter i fängelse. Har du själv någonsin försökt ta reda på hur många personer som är dömda till brott som gett fängelsestraff som följd?

Kriminalvården själva har räknat på det där. Enligt statistik på deras egen hemsida beräknas 28 procent av de intagna vara utländska medborgare, sammanlagt kommer de från 160 olika länder. Den som kan räkna kan snabbt räkna ut att de övriga 72 procenten är svenska medborgare. De invandrare som sitter inlåsta är bland annat de som kommit till Arlanda, Landvetter eller till några av våra stora hamnar för att smuggla in droger. Konsekvenserna blir några år i svenskt fängelse innan det blir avfärd tillbaka till hemlandet. Enligt statistiken utvisas 500 – 600 kriminella utländska medborgare från Sverige, varje år. Det finns till och med specifika avdelningar som bara är till för utvisningsdömda. Men Sverigedemokraterna vill utvisa fler, till och med utvisa de som är svenska medborgare. Och det är ett ännu grövre brott mot mänskliga rättigheterna.

Det är detta som skiljer förnuft från ren rasism. SD och dess anhängare hävdar hela tiden att de inte är rasister. Fråga då hur de ställer sig till fråga ett och två så får du svaret direkt. Som kriminalvårdsanställd och medmänniska anser jag att det är av yttersta vikt att vi motar Olle i grind och tar död på myter som skapas kring kriminalvården. Det här är bara en myt av många.

Gästskribent: David Sällström, Sallstromism.wordpress.com

Källor:
Kriminalvården: statistik förklarad
Kriminalvårdens statistik
Researchgruppen: ”Vanligaste namn på fångar i svenska fängelser”