Brännpunkt: OS

februari 11, 2014 David E

Heterosexismen är ett brinnande aktuellt ämne. I detta nu pågår vinter-OS i Sotji, Ryssland, ett land som anses ytterst tvivelaktigt i sin tolkning av FN:s mänskliga rättigheter. Landet har i juni 2013 stiftat antigay-lagar, det vill säga att det är brottsligt att rikta homosexuell propaganda mot minderåriga. Det har förts många diskussioner kring hur man ska hantera den rådande situationen, då 2014 års vinter-OS har tilldelats Ryssland. Är det rätt att bojkotta Olympiska Spelen på grund av politik? Ja, kanske. Väldigt många gay-aktivister i framför allt västvärlden har tyckt att det skulle varit riktigt att bojkotta OS i Sotji, med anledning av att den generella policyn är att förbjuda homosexuell manifestation eller propaganda, under de pågående spelen. I grund och botten handlar det om de mänskliga rättigheterna. Bojkott av Olympiska Spelen, på grund av politiska orsaker, har gjorts flertalet gånger i historien.

Homo- och bisexualitet har alltid funnits, finns nu och kommer alltid att finnas. Det är tydligt att synen på homosexuella skiljer sig mycket beroende på var man befinner sig. I vissa länder är homosexualitet fortfarande

: / Foter / CC BY-NC-SA

förbjudet, medan det i andra länder är tillåtet för samkönade par att gifta sig och skaffa barn. Ryssland befinner sig någonstans i mitten på den här skalan. Den allmänna uppfattningen i landet har inte kommit lika långt som till exempel i Sverige. Tanken på tvåsamhet i form av kvinna och man är fortfarande starkare i Ryssland. Lagstiftningen angående homosexualitet har långsamt förändrats i många länder. Men i andra länder är lagstiftningen fortsatt oförlåtande. Många människor, framför allt i de länder där homosexualitet är straffbart, men även i Sverige, vågar inte komma ut med sin sexualitet i rädsla att bli dömda, antingen rättsligt eller moraliskt av familj, vänner och samhälle. Det är olyckligt att politiken fortfarande har så stort inflytande på människovärde och människosyn.

Heterosexism är heterosexuellas diskriminering och fördomar gentemot homosexuella. Genom alla år har homo- och bisexuella stämplats som omoraliska, kriminella och sjuka. Den politiska gayrörelsen startade på 1960-talet och 1973 beslöt The American Psychiatric Association, att homosexualitet inte längre skulle ses som en sjukdom. Fördomarna och diskrimineringen har trots detta fortsatt, och än idag finns tydliga uttryck för heterosexism i samhället. Homofober har en inneboende rädsla och avsky gentemot homo- och bisexuella och deras livsstil. Heterosexismen är en ideologi som förnekar, stigmatiserar och fördömer allt homosexuellt beteende, all homosexuell identitet och alla homosexuella förhållanden. Den betonar parallellerna mellan antigay-uppfattning och andra former av fördomar, såsom rasism och sexism. Detta synsätt styr till stora delar hur traditioner och livsstil i samhället ser ut, i vissa länder är det mer uppenbart än i andra. Ofta kan inte homosexuella synas och ta den plats i samhället som alla människor har rätt till. När de ändå gör det blir de ofta attackerade av krafter som inte anser att homo- och bisexuella har samma värde, samma plats i samhället och samma rättigheter som de själva har. Många människor ger sig själva mandat att bestämma vem andra ska älska eller inte älska, eller vem man väljer att ha sex eller inte ha sex med.

Sexuella fördomar har tre grundläggande kännetecken. I första hand är det en attityd, det vill säga en subjektiv utvärdering, och ett subjektivt bedömande, av människor. För det andra är fokus inriktat på en specifik sexuell grupp och för det tredje är sexuella fördomar negativa, fientliga och präglade av avsky. Olika heterosexisters och homofobers uppfattning om homo- och bisexuella, deras kultur, deras livsstil och deras sexuella beteende är i mångt och mycket likadan, medan graden av behovet att uttrycka sin övertygelse kan skilja sig mycket från individ till individ. Många uttrycker sina åsikter mer eller mindre högljutt, men ännu fler väljer att förbli tysta. Heterosexister anser att heterosexualiteten är mer åtråvärd än, och står över, homosexualiteten. Uppfattningen hos de allra flesta av oss är att alla omkring oss är heterosexuella, tills dess vi hör talas om något annat. Vi frågar alltid om flickors pojkvänner och om pojkars flickvänner. Men det är den generella uppfattningen, tillsammans med fördomarna, hatet och okunskapen som skrämmer, och gör världen kallare än den förtjänar att vara. Liksom rasister, nazister eller fascister, har heterosexisterna uppfattningen att inte alla människor har lika värde. Den påstådda abnormaliteten är i detta fall den sexuella läggningen. Samhället är till allra största del heterosexuellt uppbyggd. Heterosexismen är avhängig den omgivning, den norm och den tradition man råkat växa upp i. Om ett samhälle eller en familj har som norm och tradition att ett par ska bestå av en kvinna och en man, är det ganska troligt att man själv, medvetet eller omedvetet, anammar samma uppfattning. Därför är det viktigt att upplysa, ifrågasätta och informera. Tyvärr är det så att det kommer alltid att finnas människor som tycker att de är mer värda än andra människor. Anledningen till att de tycker så må vara sekundär.

Med facit i hand skulle kanske en bojkott av de olympiska vinterspelen i Sotji ha varit det rätta. Hade det ändrat Rysslands lagstiftning och förhållningssätt i frågan om ALLA människors rättigheter och ALLA människors lika värde? Knappast. Diskussionen och uppmärksamheten har däremot nått oanad dignitet, vilket får ses som något positivt i strävan efter en bättre värld. De människor som tidigare haft en sval inställning till homo- och bisexuella har förhoppningsvis fått nya glasögon, och förutsättningar för en omvärdering. Det handlar i det stora hela om synen på de mänskliga rättigheterna och om allas vår människosyn. FN:s deklaration om mänskliga rättigheter gäller alla som skrivit under avtalet. Människosynen är däremot inget som går att lagstifta om, den är något vi själva har ansvar för.

Ryska nationalsången – för alla: http://www.liveandletlove.se/

Källor:

http://svenska.yle.fi/artikel/2014/01/15/om-bojkott-av-de-olympiska-spelen

http://psychology.ucdavis.edu/faculty_sites/rainbow/html/prej_defn.html

http://www.learningace.com/doc/1083921/5bacf977a99429e105301f4b643075ef/heterosexism-fact-sheet

Krönikor

SDUs fascination för armhålor

februari 10, 2014 Jannica Engdahl

Melodifestivalen drog igång med sedvanlig fest och glam. Själv såg jag den inte, men jag har inte kunnat missa årets armhåle-debatt. William Hahne, SDU´s (Sverigedemokratisk Ungdom) vice förbundsordförande, fick tydligen för sig att det var hans sak att avgöra hur programledarna på SVT ser ut.

: Lagom hårfria?

Jag som trodde att vårt eget utseende är något som vi själva fortfarande får bestämma över. Än så länge har jag inte ens läst några lagförslag på reglering över kroppsbehåring, längden på tånaglarna eller tändernas nyans. Min egen kropp är väl min egen sfär, trodde jag? Nu rörde det sig ju faktiskt inte ens om hygien, för där kan man ju ha viss förståelse för att det faktiskt kan påverka ens medmänniskor.

Hur kan man då reta upp sig så mycket på hur en annan människa ser ut? Det borde vara något som man ganska lätt kan bortse från? Om det inte är så att det är något annat som gnager? ”Feministtrams” taggade William ett inlägg på twitter. Just ja, det är ju feminister som ‘håller på och inte rakar sig under armarna’. Säkert som något slags vapen? Fast det är ju som Nour el Refai sade, det är inget man aktivt odlar, ”det växer ju där”. Det aktiva valet vore ju i så fall att raka bort det. Att inte göra det är ju ett väldigt passivt val. Jag måste säga att jag är inget stort fan av skägg, och ännu mindre av mustascher. Men skulle jag för den skull lägga mig i vad andra väljer att ha på hakan eller överläppen? Inte så mycket, nej! Twittrar jag om olika programledares ‘ofräscha’ ansiktsbehåring? Nä, inte det heller. Stör det mig egentligen? Nej, inte ens det! Men varför nämner jag det här då? Jo, därför att det ligger på samma nivå, som svaren man får om man konfronterar dessa ‘kroppsrasister’. D.v.s. jag tycker inte att det är snyggt. MEN DET RÖR JU INTE MIG!

Jag är övertygad om att det som skiljer åsiktsstinna politikers avsky för armhåle-hår från min egen avsky för ansiktsbehåring, har mycket mer med det påstådda ”feministtramset” att göra. En mustasch har sällan beskyllts för att vara ett politiskt ställningstagande. Varför måste man göra kvinnokroppen till ett sådant då? Jag betackar mig i alla fall för politikers officiella dömande uttalanden om andra personers utseende. Om någon ska hålla inne med personangrepp så är det väl en ordförande för ett ungdomsförbund? Sverigedemokraterna är ute och cyklar igen. Deras politiker skulle behöva mediatränas innan de överhuvudtaget får öppna användarkonton på sociala medier.

Med risk för att påtala det självklara, så avslutar jag med att förtydliga att feminister inte har någon direkt ”klädkod” eller ”kroppskod” som gemensamt kännetecken. Feminister skiljer sig inte från andra personer på utsidan, men möjligen en del på insidan. Alla vill nämligen inte arbeta för alla människors lika värde och rättigheter, oavsett ursprung, religion och kön. Men det vill vi.

Artiklar

Mänskliga rättigheter 3

februari 9, 2014 Redaktionen Motargument

Motargument publicerar en artikelserie om mänskliga rättigheter och om andra rättigheter som ingår i de konventioner som Sverige anslutit sig till. Vi inleder med FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Den första versionen antogs och publicerades den 10:e december 1948. Nuvarande ratificerade version innehåller 30 artiklar, här presenterar vi Artikel 3.

: prozla / Foter / CC BY-NC

Artikel 3

Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet.

Allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna

Eftersom erkännandet av det inneboende värdet hos alla som tillhör människosläktet och av deras lika och obestridliga rättigheter är grundvalen för frihet, rättvisa och fred i världen,

Eftersom ringaktning och förakt för de mänskliga rättigheterna har lett till barbariska gärningar som har upprört mänsklighetens samvete, och då skapandet av en värld där människorna åtnjuter yttrandefrihet, trosfrihet och frihet från fruktan och nöd har tillkännagivits som folkens högsta strävan,

Eftersom det är väsentligt för att människorna inte som en sista utväg skall tvingas att tillgripa uppror mot tyranni och förtryck att de mänskliga rättigheterna skyddas genom rättsstatens principer,

Eftersom det är väsentligt att främja utvecklingen av vänskapliga förbindelser mellan nationerna,

Eftersom Förenta Nationernas folk i stadgan åter har bekräftat sin tro på de grundläggande mänskliga rättigheterna, den enskilda människans värdighet och värde samt mäns och kvinnors lika rättigheter och har beslutat att främja sociala framsteg och bättre levnadsvillkor under större frihet,

Eftersom medlemsstaterna har åtagit sig att i samverkan med Förenta Nationerna säkerställa en allmän och faktisk respekt för och efterlevnad av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,

Eftersom en gemensam uppfattning om innebörden av dessa rättigheter och friheter är av största betydelse för att uppfylla detta åtagande, tillkännager generalförsamlingen denna allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna som en gemensam norm för alla folk och nationer i syfte att alla människor och samhällsorgan med denna förklaring i ständig åtanke skall sträva efter att genom undervisning och utbildning främja respekten för dessa rättigheter och friheter samt genom progressiva åtgärder, både nationellt och internationellt, se till att de erkänns och tillämpas allmänt och effektivt både bland folken i medlemsstaterna och bland folken i områden som står under deras jurisdiktion.

Källor:

Allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna, utgiven i ett häfte på svenska vid 60-årsjubiléet. (Finns översättningar till 508 språk)

Svenska regeringens websida om mänskliga rättigheter, där man hittar information om alla konventioner Sverige anslutit sig till.

FN:s deklaration om mänskliga rättigheter finns även på wikipedia

Vill du läsa deklarationen på ditt språk så finns de officiella översättningarna här.

Snabblänkar till Artikel 2 <<< >>> Artikel 4

Artiklar, Recensioner

Svenskvänlig musik för en svensk kulturkanon – del 1

februari 8, 2014 Thabo 'Muso

I riksdagsmotionen 2010/11:Kr310 anges:

Sverigedemokraterna tror att det även i Sverige finns ett starkt behov av en breddad och fördjupad diskussion kring ämnen som kultur, historia och identitet. I en tid som är präglad av ett utbrett ointresse för kulturpolitiska frågor, rotlöshet, ifrågasättande av den svenska kulturens själva existens och samhällelig fragmentering bedömer vi att det skulle finnas ett stort värde i att uppmuntra till ökad reflektion kring kulturarvet och de delar av detta som skulle kunna anses som särskilt värdefulla eller särskilt betydelsefulla för formandet av den svenska identiteten och som vi därför vill bära med oss in i framtiden.

Motargument har tidigare kritiskt granskat Vilhelm Mobergs bokserie ”Utvandrarna” som vi varnade våra läsare för. Varningen föranleddes av dess populära och realistiska beskrivning av den stora utvandringen från Sverige under de två föregående seklen. Beskrivningen går därmed i sann svenskfientlig kulturrelativistisk anda emot ideal som kung, fosterland, religion och då inte minst kristendomen. Likväl som en rad andra gamla traditionella svenska värden.

Vi vill nu variera oss genom att presentera mer positiva kulturnyheter. Närmare bestämt den Sverigevänliga musikgruppen Ultima Thule. En grupp som sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson inspirerades av som tonåring.

Musikbandet Ultima Thule fanns under 30 år, närmare bestämt mellan åren 1982-2012 och blev under 90-talet en av Sveriges absolut populäraste musikband. De översiktliga recensionerna av bandets musik får därför begränsa sig till ett fåtal låtar.

Ledordet för väldigt mycket – kanske merparten av Ultima Thules musik – är ”nostalgi”. Nostalgi över svensk natur, Sverige som land, kärleken till Sverige, egna versioner av Sveriges nationalsång. Eller av kända svenska sånger som Astrid Lindgrens ”Idas sommarvisa” och ”Uti vår hage”.

En särskild del av Ultima Thules nostalgimusik har även ledordet ”krig”. Glorifieringen av krig i svenska armén och krigståg utförda av vikingar från vad som skulle komma att bli Sverige.

De Sverigevänliga vikingarna

I låtarna ”Odens återkomst”, ”Drakskepp”, ”Då svallar vårt vikingablod”, framförs hur krigare som stupar i krig hamnar i Paradiset (låter det bekant?). Närmare bestämt vikingar som stupar i krig och anspelar på de unga män som reste från vårt land för att erövra, plundra och våldta, vid sidan av att idka internationell handel.

I ”Då svallar vårt vikingablod” beskrivs hur den tidens ekonomiska migranter och organiserade kriminella förbereder sitt äventyr:

När vi ska ut och härja, på någon plundringsfärd, ska vi oss kunna bärga, uti vår hårda värld. Vikingsropet ljuder, man blir på stridshumör. Blodet i vår kropp det ljuder. Det kan vi ej rå för.

Det Sverigevänliga 30-åriga kriget

I låtarna ”Lejonet från Norden” och ”Blå brigader” skildras hur svenska soldater slåss vid slaget i Lützen beläget i norra Tyskland, år 1632 under 30-åriga kriget.

Ett krig där Sverige stred för nordtyska protestantiska furstendömen som ville bryta sig loss från det Tysk-Romerska riket och som tros ha dödat upp till 30% av Tysklands stadsbefolkning och upp till 40% av Tysklands landsortsbefolkning mellan 1618-1648 (McKay, Hill, Buckler, ”A History of world Societies”, tredje utgåvan, ISBN 0-395-47293-8, sid 502, under rubriken ‘Germany After the Thirty Years War’).

: Karl XII / Foter / CC BY-NC-SA

Ävenså dog nästan av alla svenska infanterisoldater, huvudsakligen tvångsrekryterade, som deltog (Brzezinski, Hook, ”The Army of Gustavus Adolphus 1 Infantry”, ISBN 0-85045-997-4, sid. 10, under rubriken ‘The Human Cost’).

De Sverigevänliga Karolinerna

I låten ”Knekt och Karolin” skildras hur svenska soldater i hjältemodigt försvar av det svenska kolonialväldet segrar i slaget vid Narva i dagens Estland och går under vid slaget vid Poltava i Ukraina.

I låten ”Till kriget” beskrivs mobiliseringen av svenska soldater som drar ut i krig. Krig som inte minst gällde erövringar, återerövringar och bekämpande av bondeuppror i landskapen Skåne, Blekinge och Halland där Jimmie Åkessons parti får merparten av sina röster.

Och nog har Sverige rent historiskt mycket att tacka vikingar, knektar och karoliner för. Om inte dessa, mestadels utfattiga unga män, hade skickats ut för att plundra och erövra, hade Sverige inte fått de rikedomar, det bördiga södra Sverige och den effektiva byråkrati som vi än idag förvaltar. Om inte detta stora antal unga män förmåtts till att offra sina liv och ta så många andras liv i fjärran land, hade vi inte fått en välbeställd adel som fick ta över landområden och merparten av plundringsbytet i krigen.

Och utan alla dessa modiga invasioner och plundringar hade många av våra kungar inte fått den hjältegloria som de än idag omhuldas med.

Den svenska staten byggdes genom vapenmakt och kungligt styre över folk som inte vill styras av just de kungarna. Genom de två hundra år av fred som Sverige haft har krigets roll i svensk kultur nästan glömts bort. Ja till och med hånats av politiskt korrekta vänsterelement.

Ultima Thules 30-åriga kamp för att Sverige skall minnas sina krigiska erövringar och plundringar är avslutat, men lämnar efter sig ett kulturellt arv som är värt att minnas och studeras av oss och kommande generationer.

Deras musik är i sanning en del av det svenska kulturarvet och lär ha en given plats i en svensk kulturkanon.

Om du känner stolthet genom Ultima Thules musik är upp till dig.

Ytterligare läsning

1. Kungliga bibliotekets hemsida om svenskt krigsbyte.

2. Vetenskapsradions program om Riksföreståndare Axel Oxenstierna och bygget av svensk byråkrati under stormaktstiden.

3. Peter Englunds bok ”Ofredsår”.

4. Peter Englunds bok ”Den oövervinnerlige”.

5. Peter Englunds bok ”Poltava”.

Artiklar

Vad är diskriminering?

februari 7, 2014 David E

Tror du att du är i riskzonen för att diskriminera eller är du diskriminerad? Motargument.se reder ut begreppen för vad som gäller enligt Diskrimineringslagen.

1943_Colored_Waiting_Room_Sign Diskrimineringslagen, inrättad 1:a januari 2009, motverkar diskriminering baserad på kön, etnicitet, religion, funktionsnedsättning, ålder och sexuell läggning. Lagen fastställer att det är förbjudet med diskriminering, trakasserier och repressalier. Utsätter du annan person för diskriminering kan du bli skyldig att betala diskrimineringsersättning. Diskrimineringsersättningen är en ersättning för den kränkning diskrimineringen medfört samt att avskräcka från diskriminering. Diskrimineringslagen skyddar dig från diskriminering på arbetet, i skolan, på högskolan, i affären eller när du vill köpa eller hyra en bostad. Dessutom innefattar lagen viktiga samhällsområden så som hälso- och sjukvård, socialtjänst och socialförsäkringssystemet. Enligt avtal från 21:a december 2012 är könsskillnader i försäkringar förbjudna.

Vissa ideella organisationer, liksom Diskrimineringsombudsmannen, DO, har enligt Diskrimineringslagen rätt att föra talan för enskild person. Förutsättningen för detta är att föreningen, enligt sina stadgar, tillgodoser sina medlemmars intressen. Dessutom ska föreningen vara lämplig att företräda enskild person, ha ett intresse i sak och ekonomiska förutsättningar för att föra enskild persons talan.

Det finns olika typer av diskriminering

Direkt diskriminering innebär, förutsatt att det finns samband med en diskrimineringsgrund, att man behandlar en person sämre än någon annan i jämförbar situation. Ett klassiskt exempel är att ljushyade tillåts inträde på krogen samtidigt som mörkhyade nekas inträde. Den indirekta diskrimineringen innebär att bestämmelser leder till att personer med viss diskrimineringsgrund missgynnas. Exempel på indirekt diskriminering är om ett företag väljer att ha normen att anställda ska vara minst 165 cm långa, vilket kan missgynna kvinnor och personer ur vissa etniska grupper, eftersom de kan vara kortare än så.
Trakasserier är ytterligare en typ av diskriminering, vilket innebär att man, med utgångspunkt i någon eller några av diskrimineringsgrunderna, uppträder på ett sätt som uppfattas som kränkande för annan persons värdighet. Exempel på trakasserier är rasistiska tillmälen utifrån etnicitet.
Sexuella trakasserier innebär att, genom att använda sig av uppträdande av sexuell natur, kränka annan persons värdighet. Exempel på sexuella trakasserier är fysiska närmanden eller muntliga sexuella anspelningar.
Den sista typen av diskriminering är repressalier, som innebär att man bestraffar någon för att denne gjort anmälan, eller deltagit i utredning, om diskriminering. Repressalier kan också innebära att man bestraffar någon för att denne avvisat eller fogat sig i trakasserier. Exempel på denna typ av diskriminering är att hota eller skälla ut någon på grund av att denne gjort en anmälan om diskriminering.

Om du tror att du är utsatt för diskriminering utifrån dessa diskrimineringsgrunder ska du anmäla. Om du bevittnar diskriminering ska du uppmärksamma den utsatte så att hen anmäler. Anmälan om diskriminering görs till Diskrimineringsombudsmannen, DO. Det är kostnadsfritt att göra en anmälan. Utifrån anmälan gör DO en bedömning om anmälan ska utredas. Oavsett utfall är anmälan viktig i arbetet mot diskriminering.

För vidare information kan man kontakta sin lokala Antidiskrimineringsbyrå.

Här finner du Diskrimineringslagen i sin helhet.

Källor:
Diskrimineringsombudsmannen, DO
Regeringens sida om diskrimineringslagen
Göteborgs Rättighetscenter

Artiklar

Främlingsfientlig?

februari 6, 2014 Redaktionen Motargument

Främlingsfientlighet handlar ofta om att människor är rädda för att invandring ska skada till exempel landets nationella identitet eller dess ekonomi. I Europa ser vi idag hur flera främlingsfientliga partier etablerat sig i såväl nationella parlament som i Europaparlamentet.

Jelly baby lynch mob Främlingsfientlighet betecknar en rädsla, misstro och fientlighet mot främlingar. Den riktas därför ofta mot invandrare eller etniska eller kulturella minoriteter. Till skillnad från rasism grundas främlingsfientlighet inte på en föreställning om olika mänskliga biologiska raser, utan om olika kulturer som inte borde samexistera. Däremot talar man idag ofta om begreppen främlingsfientlighet och rasism som synonymer, eftersom den rasbiologiska rasismen idag alltmer tar sitt uttryck i avstånd från kulturer som man antingen tycker är mindre värda, eller som oförenliga med den egna kulturen. Xenofobi är ett annat ord för främlingsfientlighet.

Forskare har, i en studie från 2005, undersökt och jämfört attityder till invandring i ett stort antal europeiska länder genom att analysera data från European Social Survey. Skillnaderna i attityder mellan olika länder var markanta. Sverige var vid undersökningstillfället det minst negativt, medan Ungern var det mest negativt inställda landet till invandring. Forskarna kunde inte finna bevis på att varken andel invandrare av befolkningen, ekonomisk tillväxt eller arbetslöshetsnivå påverkade huruvida ett lands befolkning var negativt inställd till invandring.

Det tenderar allmänt sett finnas en benägenhet att överskatta hur många invandrare som faktiskt finns i landet.

Denna slutsats bekräftas av andra forskare som i en studie från 2007 har analyserat samma data från European Social Survey. Länder med stor andel invandrare, som Sverige och Tyskland, var inte mer negativt inställda till invandring. Polen och Spanien, båda med sämre ekonomiska förhållanden, uppvisade inte starkare motstånd mot invandring.

På individnivå visar undersökningarna att det främst är information om invandring, kulturella och nationella identiteter, ekonomisk oro, medlemskap i en förening med en viss inställning till invandring och en generell benägenhet att lita på människor, som spelar in i formandet av attityder till invandring. Ofta bottnar en negativ inställning i att den nationella identiteten upplevs som hotad. Denna slutsats bestyrks av fler studier. I Nederländerna visar en studie till exempel att människor som normalt sett inte bryr sig märkbart om sin nationella identitet, blir mer negativt inställda till invandring när identiteten framställs som hotad.

Föreställningen om att invandring leder till sämre ekonomi för landet i stort, liksom uppfattningen att invandring leder till ökad brottslighet och sociala spänningar, är betydligt vanligare hos individer med negativ inställning till invandring visar dessa studier.

Läs vidare om främlingsfientlighet och de främlingsfientliga partierna i Europa:

Möjliga förklaringsmodeller till främlingsfientliga attityder
Främlingsfientlighet i Sverige
Partier som har en främlingsfientlig agenda

Denna artikel är ett gästinlägg från www.Migrationsinfo.se enligt Creative Commons CC-BY

Artiklar

Mänskliga rättigheter 2

februari 5, 2014 Redaktionen Motargument

Artikel 2

Var och en är berättigad till alla de rättigheter och friheter som uttalas i denna förklaring utan åtskillnad av något slag, såsom på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt.

Ingen åtskillnad får heller göras på grund av den politiska, rättsliga eller internationella status som råder i det land eller det område som en person tillhör, vare sig detta land eller område är oberoende, står under förvaltarskap, är icke-självstyrande eller är underkastat någon annan begränsning av sin suveränitet.

Allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna

Eftersom erkännandet av det inneboende värdet hos alla som tillhör människosläktet och av deras lika och obestridliga rättigheter är grundvalen för frihet, rättvisa och fred i världen,

Eftersom det är väsentligt att främja utvecklingen av vänskapliga förbindelser mellan nationerna,

Källor:

Allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna, utgiven i ett häfte på svenska vid 60-årsjubiléet. (Finns översättningar till 508 språk)

Svenska regeringens websida om mänskliga rättigheter, där man hittar information om alla konventioner Sverige anslutit sig till.

FN:s deklaration om mänskliga rättigheter finns även på wikipedia

Vill du läsa deklarationen på ditt språk så finns de officiella översättningarna här.

Snabblänkar till Artikel 1 <<< >>> Artikel 3

Artiklar, Myter

Myt: 116.000 flyktingar per år

februari 4, 2014 Johan Löfström

Migrationsverket har publicerat sin sammanställning för hela kalenderår 2013. Genast har felaktiga rykten och falska mytbildningar börjat spridas i flera olika Facebookgrupper och i många kommentarfält.

FAKTA

39.000 fick PUT i Sverige, år 2013

MYTEN:

”Fler än 116.000 fick PUT i Sverige, år 2013”

Personer som citerar invandringsstatistik måste lära sig en viktig detalj, nämligen att det inte håller att bara bläddra längst ner till slutraden i tabellen för att titta på totalsumman över antal personer.

De måste även titta på alla de olika kategorierna som tabellen inkluderar och tänka efter om alla dessa är invandrare eller ej.

Alltså – hör man massinvandringsmyten om 116.000 PUT-invandrade år 2013, eller liknande siffra, och jämför med Migrationsverkets tabell, så kan man lätt se att ”de som är kritiska mot invandringspolitiken” medvetet eller omedvetet buntat ihop samtliga kategorier och försöker måla upp alla dessa som immigranter.

I vissa fall så benämner man även samtliga dessa 116.000 personerna som ”tärande bidragsfall” – vilket vi snabbt kan se är helt felaktigt. Myten är en grov överdrift – en rejält uppblåst skrämselpropaganda.

Myten bygger på sammanblandning av allting

De personer som redovisas i officiella statistiken inkluderar alla personer som har fått ett tillstånd att uppehålla sig i landet, både de som fått ett permanent, men även väldigt många som fått tillfälligt, tidsbegränsat uppehållstillstånd.

De flesta som redovisas i denna statistik har fått en EES-uppehållsrätt (20.712 personer) eller ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för jobb (19.292 personer) eller studier (7.559 personer). Eller så är det en person som har fått ett tillfälligt uppehållstillstånd som anhörig för att kunna bo tillsammans med sin partner som jobbar eller pluggar i Sverige. Statistiken inkluderar även alla adopterade barn samt så kallad ”Kärleksanknytning”. Och vi vill väl hjälpa till så att familjer ska kunna bo tillsammans i Sverige?

39.000 personer fick PUT 2013

Personer som har fått ett PUT – permanent uppehållstillstånd – i Sverige år 2013:

17.227 Asyl – skyddsbehövande
1.378 Asyl – synnerligen ömmande omständigheter
7.646 Konventionsflyktingar
2.187 Kvotflyktingar
10.673 Anhörig till person som tidigare fått uppehållstillstånd i Sverige som konventionsflykting/skyddsbehövande/synnerligen ömmande omständigheter/tidsbegränsat tillstånd.
Totalt: c:a 39.000 personer – Inte 116.000!

Samtliga siffror hittar du i migrationsverkets dokument ”Beviljade uppehållstillstånd och registrerade uppehållsrätter, första och andra instans (beslut av Migrationsverket och Migrationsdomstolarna). Förstagångstillstånd. 2013”.

Sprid gärna bilden!

Jämför och förstå mera

Antal asylansökningar som lämnades in var lite drygt 54.000 i Sverige. I Tyskland ansökte 85.000 personer om asyl och i Frankrike ansökte 55.000 personer (preliminära siffror till och med november 2013).

Antal asylansökningar som fick avslag var ungefär 51% i första instans under kalenderår 2013. Troligen så kan några av dessa avslag överklagas till andra instanser, men man kan inte ännu säga hur många av de som kan få omvandla beslutet till ett uppehållstillstånd i Sverige.

Största delen av alla gäststudenter lämnar Sverige efter deras tillstånd gått ut, eller efter sin examen. Vissa åker tillbaka till hemlandet, andra reser vidare till ett annat land. År 2011 fick 1097 studenter uppehållstillstånd för att arbeta i Sverige efter avslutade studier.

Mer än hälften av alla arbetstillstånd som beviljas är tidsbegränsade till 6 månader (källa Migrationsinfo.se, 2009). Det rör sig om bland annat bärplockare.

Källor
Migrationsverket
Beviljade uppehållstillstånd och registrerade uppehållsrätter, första och andra instans (beslut av Migrationsverket och Migrationsdomstolarna). Förstagångstillstånd. 2013 (pdf)
Migrationsinfo.se

Fotnot
En stor andel av de invandrade till Sverige varje år är en svenskfödd person som redan tidigare haft ett svenskt medborgarskap och som har 2 svenskfödda föräldrar. Det är svenskar som flyttar hem från att ha bott och jobbat i utlandet. Kalenderår 2012 var den gruppen ungefär 20% av all invandring.

Krönikor

Varför diskriminerar vi?

februari 3, 2014 David E

Vi vill gärna tala om Sverige som ett öppensinnat, demokratiskt och jämlikt land. Det stämmer förvisso i ganska stor utsträckning, men det finns också ett Sverige som inte följer dessa föreställningar. Diskriminering av människor beroende på ursprung, religion, kön, sexuell läggning, ålder eller funktionsnedsättning är tyvärr verkligheten i vårt land. Vi blundar, glömmer och förnekar det som vi tydligt kan se. Diskriminering finns överallt i samhället; på arbetsmarknaden, på arbetsplatser, i skolan, på banken, på bostadsmarknaden etc. Listan kan göras lång. Varför är det så?

Är anledningen till den systematiska diskrimineringen att samhället och människorna har ett inbyggt hat mot dessa grupper? Jag vägrar tro att svaret är så enkelt. En del individer har säkert ett mer eller mindre uttalat hat mot utsatta grupper, men jag tror inte att alla som diskriminerar har detta hat. Orsaker till diskriminering kan, förutom nyss nämnda hat, vara en kombination av okunskap och rädsla, och därmed också benägenhet till avståndstagande, för det som är främmande och obekant. Eventuellt behov av stödåtgärder och förändringar, för att exempelvis en funktionsnedsatt ska kunna anställas, på en arbetsplats är också kriterier som ligger till grund för diskriminering. Samtidigt finns också en rädsla för hur det viktiga beslutet eller den viktiga rekryteringen ska tas emot av andra i den organisation man verkar i. Det finns en rädsla för att människor utanför den svenska normen skulle utgöra en grund för att företaget, skolan eller bostadsrättsföreningen får ”dålig marknadsföring”. Kvinnor, människor med icke-svenskt ursprung, av annan trosuppfattning, homosexuella eller funktionsnedsatta är individer som vissa ibland inte vill ha i sin organisation. Dessutom finns det kanske hos några en rädsla att stöta sig med de mer eller mindre uttalat främlingsfientliga massorna. Därför väljer några ibland att ta den enkla vägen och väljer bort individer som särskiljer sig från sin egen normtillhörighet. Det handlar inte längre om kompetens eller lämplighet, utan diskrimineringen har sin grund i andra anledningar. Många av oss vet inte om att vi diskriminerar, många vet inte vad diskriminering innebär eller vad som betraktas som diskriminering. Det är samhällets uppgift att upplysa och informera om det, och det är allas vår uppgift att inhämta information och kunskap om det.

Enligt FN:s deklaration från den 10 december 1948 om de mänskliga rättigheterna ska alla människor bli behandlade på lika villkor. Den humanistiska människosynen innebär att alla människor är lika mycket värda, ska åtnjuta rättvisa, rättigheter och friheter. Tolkningen är enkel: FN:s deklaration innebär, bland annat, att diskriminering inte är tillåten. Så borde alla tolka deklarationen. Tyvärr är inte detta verkligheten.

De som väljer att diskriminera understryker rasismen i samhället och bidrar samtidigt till ett segregerat samhälle. Hopplösheten över den verklighet med rasism och diskriminering vi lever i, ökar klyftorna och känslan av vi och dom växer sig starkare. Det är nödvändigt att vi alla verkar för att minska och stoppa diskrimineringen. Så länge människor i samma situation behandlas olika beroende på orsaker man inte kan råda över är diskrimineringen, plussad med våra fördomar och negativa attityder, i vårt samhälle ett problem som orsakar psykosocialt lidande. Som arbetsgivare, handläggare, bankman eller mäklare gör vi bäst i att fundera en eller två rundor till innan vi bestämmer vem som ska erhålla anställningen, utbildningen, bidraget, lånet eller lägenheten. Så länge det finns människor runt omkring oss som gör skillnad på människor, som har en människosyn där inte alla är lika mycket värda, så kommer vi att ha diskriminering. Genom att uppmärksamma, reagera, informera om vad som är diskriminering och genom att anmäla och döma för brott mot diskrimineringslagen kan vi bidra till att minska och förebygga diskriminering. Vi har alla ett ansvar för diskrimineringen. Vi har alla ett ansvar för att motverka den.

Att diskriminera är olagligt, det vet vi alla. Trots det förekommer det.

Enligt DO:s årsredovisningar kan vi se att antalet anmälda diskrimineringar har minskat, under 2012 gjordes totalt 1835 stycken inkomna och avslutade anmälningar, att jämföra med 2353 stycken under år 2009. Den vanligaste diskrimineringsgrunden är etnicitet, med 514 anmälningar (år 2012), tätt följt av funktionsnedsättning med 485 anmälningar. Könsdiskriminering utgjorde år 2012 256 av anmälningarna. Religion eller annan trosuppfattning låg till grund för 82 anmälningar, 63 anmälningar gjordes på grund av missgynnande i samband med föräldraledighet.

I vissa fall finns det flera grunder till diskriminering, vilket innebär att DO inte redovisar antalet ärenden utan antalet anmälda diskrimineringsgrunder. Vi kan också se att det är i princip lika många kvinnor som män som anmäler att de blivit diskriminerade. Det samhällsområde som står för de flesta anmälningarna är arbetsmarknaden, vilka utgör 32 % av inkomna och avslutade anmälningar.

Upplever du att du, eller någon i din omgivning, är utsatt för diskriminering är det vår plikt att anmäla. Det är den diskriminerade personen som ska anmäla. Diskrimineringsombudsmannen samarbetar med Sveriges Antidiskrimineringsbyråer (SADB), runtom i landet. Anmälan görs skriftligen på en blankett du kan ladda ner från: Diskrimineringsombudsmannen

Vill du veta mer kan du läsa om Diskrimineringslagen här på Motargument.

Källor:

FN om mänskliga rättigheterna

Diskrimineringsombudsmannen, DO

Regeringen

Rädsla orsakar diskriminering, artikel i Veckans Affärer

Artiklar

Mänskliga rättigheter 1

februari 2, 2014 Redaktionen Motargument

Motargument publicerar en artikelserie om mänskliga rättigheter och om alla rättigheter som ingår i de konventioner som Sverige anslutit sig till och genomfört. Vi börjar här med FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Den första versionen antogs och publicerades den 10:e december 1948. Nuvarande ratificerade version innehåller 30 artiklar.

: ARTICLE 1art makes me smile / Foter.com / CC BY

Artikel 1

Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.

Allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna

Eftersom erkännandet av det inneboende värdet hos alla som tillhör människosläktet och av deras lika och obestridliga rättigheter är grundvalen för frihet, rättvisa och fred i världen,

Eftersom det är väsentligt att främja utvecklingen av vänskapliga förbindelser mellan nationerna,

Källor:

Allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna, utgiven i ett häfte på svenska vid 60-årsjubiléet. (Finns översättningar till 508 språk)

Svenska regeringens websida om mänskliga rättigheter, där man hittar information om alla konventioner Sverige anslutit sig till.

FN:s deklaration om mänskliga rättigheter finns även på wikipedia

Vill du läsa deklarationen på ditt språk så finns de officiella översättningarna här.

Snabblänkar till >>> Artikel 2

Dela detta:

Dela detta:

Artikel 3

Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet.

Dela detta:

De Sverigevänliga vikingarna

Det Sverigevänliga 30-åriga kriget

De Sverigevänliga Karolinerna

Ytterligare läsning

Dela detta:

Det finns olika typer av diskriminering

Dela detta:

Dela detta:

Artikel 2

Dela detta:

FAKTA

39.000 fick PUT i Sverige, år 2013

”Fler än 116.000 fick PUT i Sverige, år 2013”

Myten bygger på sammanblandning av allting

39.000 personer fick PUT 2013

Jämför och förstå mera

Dela detta:

Att diskriminera är olagligt, det vet vi alla. Trots det förekommer det.

Dela detta:

Artikel 1

Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.

Dela detta: