Kategoriarkiv: Myter

Artiklar, Myter

Folkhatets myter 3: våldtäkt som retoriskt vapen

I två tidigare artiklar granskade jag Sions vises protokoll och Eurabiamyten. Två myter som alla innehåller eller har innehållit demografisk skräckpropaganda. Att ”judarna” respektive ”muslimerna” förökar sig och tar över genom att föda barn. I samband med den propagandan har alltid myter om våldtäkt spridits. Ett sätt att sprida hat mot den grupp man ogillar har alltid varit att anklaga den ”andra” gruppen för att ”skända” den egna gruppens kvinnor.

Jag har lånat begreppet Folkhatet från Ture Nerman som 1918 skrev en utmärkt bok om det första världskriget. Där visar han hur både tyskarna och de allierade försökte sprida hat och rasism mot ”fiendesidan”. Att utmåla fienden som våldtäktsbenägna var ett sådant sätt.

Det finns många exempel i boken. Vi ska inte uppehålla oss vid dem här. Men bilden till höger av en typisk ”tysk” apa säger allt.

Detta med att sprida skräck för våldtäkter och ”skändning av barn” under krig är nåt som går igen i allt hat genom världshistorien. Och visst sker sådana vidrigheter under krig. Men hatet består inte i vad några gör, eller vad armén gör, utan i att man utmålar hela den fientliga gruppen som våldtäktsbenägen och aggressiv.

Muslimhatet

I dagens antimuslimska propaganda använder man liknande krigsretorik.

I en artikel på Avpixlat finns en intervju med den danske psykologen Nicolai Sennels. Jag citerar ett långt stycke av den intervjun här:

Adams och Maslows beskriver på ett vackert sätt med sina visioner vårt västerländska samhälles målsättning och ambition att möjliggöra för varje människa att utvecklas till sin fulla potential… Det synsättet är däremot inte tillämpligt på islam och den muslimska traditionen. Islams och muslimernas mål är dominans, inte självförverkligande. Islam och den muslimska kulturen är en aggressiv rörelse, och att ge utrymme åt kvinnliga egenskaper som känslighet och empati skulle utgöra ett hinder…

På utsidan begränsar förtrycket mot kvinnor deras inflytande, och aversionen mot kvinnlighet i världen utanför underlättar för muslimer att även undertrycka denna inom sig själva på ett psykologiskt plan. Förtryck mot kvinnor är således en psykologisk metod att härda kulturen på utsidan och människor på insidan…

Muslimska män kompenserar detta genom att förtrycka sina kvinnor och låsa in dem i lägenheter och fula klumpiga klädesplagg. Ju mer genant det är för mannen att kvinnan är starkare i denna grundläggande aspekt av livet, desto mer måste han dominera henne i det dagliga livet.

Jag hade kontakt med två prostituerade som båda sade att arabiska män inte var särskilt uthålliga i sängen. I många muslimska samhällen omintetgörs en kvinnas förmåga att njuta av sex helt enkelt med en kniv eller en glasbit. Den svartsjuka fantasin hos en man som inte kan tillfredsställa sin kättjefulla hustru och som därför ser ned på honom och kanske rentav går till andra män för att få tillfredsställelse, är en ständig källa till kval för den muslimske man som aspirerar på allsmäktighet. Verklig kärlek kan endast existera på grundval av respekt och jämställdhet. Muslimska samhällen är således fulla av män och kvinnor som aldrig har upplevt verklig, tillfredsställande och osjälvisk kärlek.

Den emotionella och sexuella frustration som följer av frånvaron på jämställdhet mellan könen och tvång att gifta sig med en partner man inte älskar, bidrar med säkerhet till den aggressivitet och känslomässiga omogenhet som muslimer uppvisar i alla situationer där de är tillräckligt många för att uppleva att det är acceptabelt. Som någon sa: “tvångsäktenskap är jordbävningen och det som följer är en tsunami av våld i hemmet, sexuella övergrepp, barns utsatthet, självmord och mord”.

Lägg märke till generaliseringarna ”muslimer” och ”muslimska män”.

Det har till och med skapats ett ord för detta i svenskan, som muslimhatarna sprider: att ”kulturberika Sverige”.

För att visa hur denna våldtäktsretorik ser ut kan man studera Avpixlats kommentarsfält. Det är vidrig läsning men läs ändå! (Källan är här)

Sök på Våldtäkter på Avpixlat så ser ni tiotusentals kommentarer av detta slag.

Hatet mot muslimerna följer det klassiska mönstret för detta hat. Att lyfta fram en händelse som en person, eller ett fåtal har utfört och extrapolera den händelsen på HELA gruppen direkt och indirekt. Genom att lyfta fram EN våldtäkt som EN person som kanske är muslim, och prata om detta som HELA religionens och kulturens problem, som ALLA muslimers problem, så svartmålar man HELA gruppen och ALLA muslimer.

Klassisk antisemitism

Om man studerar nazismens källor, speciellt dess antisemitiska propaganda känner man igen denna sorts hat. Den ledande antisemitiska tidningen i nazityskland, Der Stürmer, var full av sådan propaganda.

Det antogs att judar var aggressiva, brutala människor som bedrev ett heligt krig mot Europa, för att genom rasskändning och psykologisk krigföring förstöra det blodet och kulturen: ”rasskändarna” kallades judarna. Faktum är att det inte finns någon större skillnad alls mellan Avpixlat och Der Stürmer. (Intresserade kan läsa originalkällorna på denna hemsida.)

Metoden som Julius Streicher använde var enkel. Man skrev om enstaka brottsfall, sanna eller påhittade, där judar begått brott. Sen extrapolerade man det denne enskilde jude gjort på ALLA judar. Så att man tillskrev alla judar och hela judenheten samma egenskaper som våldtäktsmannen man skrev om.

Några exempel.

”Judiska” rasskändare, ur Der Sturmer. Bild på kvinna som våldtas av en orm, dvs ”juden”!

”Judisk blodskändning”, med ännu fler artiklar om ”judiska” våldtäkter.

1934, nr. 38. Våldtäkt, rasskändning, i Amerika. En artikel i bästa Avpixlat-stil. En kvinna har utsatts för övergrepp av en person som påstås ha varit jude. ”Rasskändning i Amerika” är rubriken. Våldtäkten utmålas som ett led i ”judifieringen” av amerika.

Jag avslutar med ett exempel som lyftes fram i Nurnbergrättegångarna mot Julius Streicher och därför finns översatt till engelska:

It is established for all eternity; alien albumen is the sperm of a man of alien race. The male sperm in cohabitation is partially or completely absorbed by the female, and thus enters her bloodstream. One single cohabitation of a Jew with an Aryan woman is sufficient to poison her blood forever.

Together with the alien albumen she has absorbed the alien soul. Never again will she be able to bear purely Aryan children, even when married to an Aryan. They will all be bastards, with a dual soul and a body of a mixed breed. Their children will also be crossbreeds; that means, ugly people of unsteady character and with a tendency to illnesses.

Now we know why the Jew uses every artifice of seduction in order to ravish German girls at as early an age as possible; why the Jewish doctor rapes his patients while they were under anaesthetic. He wants the German girl and the German woman to absorb the alien sperm of the Jew. She is never again to bear German children. But the blood products of all animals right down to the bacteria like the serum, lymph, extracts from internal organs etc., are all alien albumen. They have a poisonous effect if directly introduced into the blood stream either by vaccination or by injection.

By these products of sick animals the blood is ravished, the Aryan is impregnated with an alien species. The author and abettor of such action is the Jew. He has been aware of the secrets of the race question for centuries, and therefore plans systematically the annihilation of the nations which are superior to him. Science and authorities are his instruments for the enforcing of pseudo-science and the concealment of truth.” (M-20).

Krönikor, Myter

4. Myten om att "de samlas på samma ställe och vill inte integreras…"

Detta är del fyra i en serie av åtta artiklar om myter kring invandringen. Artikelserien har skrivits av Andreas Meijer.

MYT:

”De samlas ju på samma ställe och vill inte integreras med det svenska samhället.”

Så kan det låta när vi för en diskussion om invandringen, som om det är invandrarna som har bestämt hur det skall vara, vilket det till största del inte är. Det är vad som händer när migrationspolitiken inte ser till det faktum att människor från samma land eller kultur gärna samlas eftersom det innebär en trygghet. Skulle en svensk flytta till Kina, som kan erbjuda samma standard som i Sverige, fast bara för den som har råd, så skulle denne förmodligen välja att flytta till någon del där det fanns engelsktalande personer (om det inte finns någon svenskby), åtminstone till en början för att det skall vara lite lättare att komma in i kulturen och förstå hur samhället fungerar.

Artikel 24

När någon stor katastrof (natur eller kultur) sker i olika länder så kommer det att innebära att många människor flyttar ifrån ett land samtidigt. Beroende på hur det ser ut i världen, och vart de unga som jag tidigare nämnde finns, så kommer olika länder att ta emot olika mängder av migranter från olika delar av världen. När Sverige behövde arbetskraft på 60-talet till 80-talet så var det oroligt i Turkiet och i Chile (för att nämna några). Vi tog då gladeligen emot massor av folk som kunde arbeta med att bygga upp vårt folkhem. Miljonprojekt, hemspråksundervisning och multi-kulti skulle se till att våra gästarbetare skulle känna sig välkomna och arbeta hårt för att den svenska ekonomin skulle kunna blomstra.

Problemen med 80-talets ekonomiska ”kriser”, den extrema devalveringen av kronan och slutligen finanskrisen i början av 90-talet gjorde att arbetslösheten växte, räntorna gick ner, liksom bostadspriserna och människor i Sverige började se på de tidigare välkomnade gästarbetarna med andra ögon. Lagom till denna ekonomiska svacka i svensk ekonomi så störtades diktatorn Mohammed Siad Barre i Somalia och landet kastades in i att bli en av världens mest dysfunktionella stater. Flyktingströmmen blev enorm. På Balkan startade inbördeskriget som slet Jugoslavien i stycken och innebar fruktansvärda etniska rensningar. Flyktingströmmen blev enorm.

Sverige var ett land som hade haft en öppen migrationspolitik eftersom vi var beroende av arbetskraftsinvandringen. Det förändrades i samband med de ekonomiska problem som nu rådde, migrationspolitiken hade dock inte följt med. Integration hade inte varit nödvändig eftersom det viktigaste var att de som kom till Sverige lärde sig språket behjälpligt och sedan tog ett av de jobb som behövde tas för att landet skulle kunna utvecklas. Nu fanns det inte längre samma arbetsmöjligheter och invandrare hade inte samma chans att få arbete — de började likställas med bidragstagare.

Det var nu. Nu som de kom. De som kom från Somalia, Balkan, Mellanöstern (jag tycker inte om den benämningen men de som led av sviterna från bl.a. Gulfkriget) etc. De som kom att bli likställda med ”problemet”. Trots att de flyktingar som kom under 90-talet inte hade någon chans att påverka den svenska ekonomin eller hade något att göra med börser, spekulationer och investeringar så var det de som var problemet. Istället för att se de faktorer som lett till att integrationen fallit mellan stolarna så valde politiker, sakkunniga och gemene man att skylla på invandrarna — och i viss mån invandring i stort.

Ny Demokrati kunde få 6.7 % av rösterna i riksdagsvalet genom att skylla på dem. Rationaliseringar gjordes för att spara pengar eftersom det var för dyrt att ha fler anställda än nödvändigt. Tekniken gick snabbt framåt och den mängd arbeten som i stort sett mest behövde ”ett par händer” ersattes av maskiner. Arbetsmarknaden hårdnade och de pengar som fanns i överflöd under 50-talet till 70-talet på grund av vår inblandning i WWII började sina och vi var tvungna att stå på egna ben.

Kvar fanns immigranter från länder i kaos som beskylldes för problemen. En mentalitet som finns kvar på flera håll men som inte har någon egentlig grund. Den fungerar dock ypperligt för de som inte vill se de egentliga problemen utan mest vill ha en syndabock för de misstag som har begåtts. Skulle vi strypa invandringen helt så riskerar Sveriges ekonomi fallera ganska snabbt och om 20 år riskerar vi att skrika efter arbetskraft — utbildad eller ej.

/Andreas Meijer

Läs även: del 1 | del 2 | del 3 | del 4 | del 5 | del 6 | del 7 | del 8

Krönikor, Myter

Tänk dig att du sitter på ett tåg

Tänk dig att du sitter på ett tåg, och att det för en gångs skull är ett av dessa mytologiska tåg som faktiskt går i tid. Inget krångel, inget knussel, inga bekymmer –

Förutom ett.

Du har ingen biljett.

Märkliga saker händer i huvudet på den som sitter på ett tåg utan biljett. Det blir svårt att sitta still, slappna av. Det som skulle kunna vara en lugn, bekymmersfri resa blir en ångestladdad upplevelse där det gäller att både hålla huvudet kallt och agera ut sin rationella paranoia samtidigt. Männen i uniform kan komma när som helst, och även om det rent biologiskt inte är någon skillnad mellan en själv och medresenärerna så är skillnaden ändå större än ord kan förklara.

Foto: quiver, Flickr

De har råd att slappna av – du har det inte.  De har råd att tänka lugna tankar om vad de ska göra när de kommer fram – du har fullt upp med att oroa dig över ifall du över huvud taget kommer fram alls.

Nu kanske någon vill invända att det finns en lösning på just det här problemet. Det är väl bara att köpa en biljett! hör jag ropandes från läsarskaran.

Förvisso. Om det bara handlade om att åka tåg.

Men det handlar inte bara om att åka tåg. Det handlar om vardagen och livet. Om att alltid, i varje läge, behöva låtsas vara någon annan för att passa in. Om att veta att man, hur mycket man än anstränger sig, alltid kommer att vara den som är utan samhällelig biljett.

Den som blir ombedd att åka till sitt hemland, trots att man är född och uppväxt här.

Vill du tala om integrationsproblem?

Börja här.

Krönikor, Myter

3: Myten om att "de kommer hit och tar våra jobb och tär på våra finanser…"

Detta är del tre i en serie av åtta artiklar om myter kring invandringen. Artikelserien har skrivits av Andreas Meijer.

MYT:

”De kommer hit och tar våra jobb och tär på våra finanser, fast de inte behöver det.”

Kostnader och bidrag är något som flitigt används när det gäller att diskutera de negativa aspekterna av invandring. Och det är klart att det kostar att ge pengar till någon som inte kan betala tillbaka. Frågan är väl hur man ska få de människor, som kommer från andra länder och inte kan bidra till samhället för att de inte har adekvat utbildning eller språk, att vara en del av den skattebetalande befolkningen? För om man betalar skatt på ett arbete som någon vill att man skall utföra så är man faktiskt (oftast) en del av tillgångarna för ett land, tillgångar som kan användas för att betala där det behövs. För att kunna förbättra detta så måste frågan tas på allvar, utan att nödvändigtvis vara så polär. Det behöver inte handla om att gilla eller ogilla invandrare. Det kan istället handla om hur vi kan ta tillvara på den tillgång som människor är och vilka krav vi kan/bör ställa på dem som kommer och på oss som tar emot dem.

Sällan kommer frågan om varför det finns så olika typer av invandrare. Varför vi gör så stor skillnad på invandrare beroende på vilket land de kommer ifrån? Varför de som kommer från vissa länder har lättare att integreras i det svenska samhället än vad det är för andra? Det är lätt att ha förutfattade meningar om en person, enbart baserat på dennes etniska bakgrund (det som kallas för fördomar). Att det är så tror jag att de flesta håller med om, varför det är så är däremot en annan fråga.

Look after the pennies and the pounds will look after themselves

När det gäller Sverige och de invandrargrupper som har kommit hit under de sextio år som vi haft en invandring till landet, så är det stora skillnader på hur vi ser på de olika grupperna, men detta är ju också ett internationellt problem. Det är inte bara vi som ser på ett speciellt sätt på människor från Somalia och på ett annat på de som kommer från Finland eller Iran.

Mentalitet och kultur brukar vara en stor mortelstöt när det gäller att åskådliggöra skillnader mellan olika migrationsgrupper. Kommer människorna från en kultur som liknar vår så är det lättare att ta till sig dessa människor och se dem som en del av samhället. Det är inte något egentligt konstigt och de människor som har en liknande kultur som vi har kommer från länder som har ungefär samma sak som vi; demokrati (med reservation för definition), folkval, inga väpnade strider inom landet, relativt stabil ekonomi och en något sånär fungerande statsapparat. Med andra ord, inte så mycket som talar för att dessa människor är flyktingar i någon större grad. Flyktingar kommer, främst, från länder som inte har en kultur och styre som liknar det vi finner i Sverige.

Orsakerna till varför människor flyttar ifrån olika länder kan vara många. Något som är sammanhållande är dock att det ofta flyttar många människor från ett visst land ungefär samtidigt. Vanligtvis flyttar flertalet till länder där människor från sändarlandet (det land som människor flyttar ifrån) redan flyttat. Det är inte så konstigt. Betänk om du skulle vara tvungen att fly från Sverige. De första val du gör (om du kan välja) är att välja att flytta till ett land som har stabil ekonomi, en liknande kultur och kanske möjligheten att leva ett fredligt liv utan att vara rädd för att bli dödad eller för att svälta ihjäl. Till din hjälp kan det vara bra om det redan finns svenskar i det landet som kan hjälpa dig att komma in i systemet eftersom det förmodligen inte fungerar på samma sätt som du är van vid. För att veta vilket det är så kan det vara bra om det finns någon anknytning till det land som väljs som mottagarland (det land som människor flyttar till).

De första som flyttar från ett sändarland är vanligtvis de yngre och de som inte har skaffat familj. De, liksom de som bor i väst/nord är mer mobila och har lättare att bryta upp med tryggheten hemma. Det är dessa som kommer att vara anknytningen till de människor som kommer i andra-, eller tredjevågen. Genom att ha etablerat ett liv i något land så öppnar det upp för att flera ska kunna komma, eftersom en viss kunskap om landet och dess samhällsstruktur har erövrats. Det finns få människor som flyr till länder utan att känna någon eller känna till något om landet, då brukar migrationen vara till grannländer och bestå av de flyktingar som är fattigast och flyr från de mest miserabla förhållandena. Vanligtvis är det inte de fattigaste, mest rurala individer som tar sig till Sverige – de har inte den möjligheten.

/Andreas Meijer

Läs även: del 1 | del 2 | del 3 | del 4 | del 5 | del 6 | del 7 | del 8

Artiklar, Myter

Myt: Invandring skadar ekonomin

Ni har alla hört myten att invandringen är något negativt ekonomiskt. Att vi idag befinner oss i en sådan kris att vi måste välja mellan invandring och/eller skola, sjukvård etc. Detta är en falsk myt.

Det finns idag inget absolut säkert sätt att göra beräkningar som entydigt visar på om invandringen utgör en kostnad.

De nationalekonomiska studier som gjorts av invandring har tittat på effekter på till exempel tillväxt, handel, företagande, löner och offentliga finanser. Det finns inget självklart sätt att foga samman dessa olika perspektiv till ett svar.

Vissa studier av invandring i USA och Japan pekar på svagt positiva effekter på tillväxten, men det finns även studier som pekar på svagt negativa effekter. Studier av den fria rörligheten inom EU pekar på vissa positiva effekter på tillväxten. Flera studier pekar på att invandring leder till ökad handel med invandrarnas ursprungsländer. Andelen företagare är högre bland utrikes födda än bland inrikes födda och utrikes födda har fler anställda per företag. Det finns teorier om att öppna och toleranta samhällen är mer uppfinningsrika, och Sverige ligger också i topp i flera internationella index över innovationsklimat.

Det är inte helt klart hur invandringen påverkar de offentliga finanserna. De beräkningar som finns visar på större kostnader än intäkter. Två viktiga saker som påverkar beräkningarna är hur gamla människor är när de kommer till Sverige och hur stor andel som arbetar. En förbättrad integration kan ge stora positiva effekter. Det bör också noteras att beräkningarna handlar om offentliga intäkter och utgifter på individnivå.

De positiva effekterna som invandring har på samhällsekonomin som helhet genom ökad tillväxt, handel och företagande ingår inte.

Sammantaget kan vi se att Sverige, i likhet med till exempel Kanada och Australien, har kunnat kombinera en förhållandevis hög invandring med en god ekonomisk utveckling. Vi står oss väl såväl när det gäller mått på ekonomisk produktion som bredare välfärdsmått.

OECD "välståndsligan"
Klicka på bilden för att förstora den

Se även denna nyligen publicerade debattartikel av docenten i nationalekonomi, Andreas Bergh.

Sett över tid vet man dock att invandring haft och har positiva effekter på samhällsekonomin vilket leder till att Motargument.se valt att anlägga ett sådant perspektiv i vår syn på detta där vi numera väljer att se invandringen som en investering och inte en kostnad. Synsättet baseras också på den vanliga missuppfattningen att en utgift alltid är detsamma som en kostnad, något som helt enkelt inte är sant.

Vad gäller de siffror som SD nu anger och som har räknats fram av Riksdagens utredningstjänst, RUT, så behöver man inte göra mer än att läsa vad RUT själva anför kring dessa siffror för att förstå att de överhuvudtaget inte kan användas på det sätt som SD nu gör. RUT skriver följande:

”Att som uppdragsgivaren (Sverigedemokraterna /red.anm.) önskar beräkna statens kostnader för de angivna invandrargrupperna är en komplex forskningsfråga vars resultat är mycket beroende av vilka antaganden som görs.Utredningstjänsten har försökt besvara den mer begränsade frågan om hur stor del av statens nettoutgifter som kan kopplas till berörda grupper av nyanlända flyktingar och anhöriginvandrare.Sådana beräknade nettoutgifter ett givet år är inte detsamma som vad en viss del av befolkningen kostar. Det är inte en bedömning av hur den aktuella invandringen påverkar hela samhällsekonomin, utan en statisk beräkning på kort sikt.

Beräkningarna kan därmed inte utgöra underlag för att bedöma den statsfinansiella effekten av denna del av invandringen på längre sikt. Endast statens budget omfattas, och inte hela den offentliga sektorn. De beräknade nettoutgifterna kan inte heller rakt av tolkas som en potentiell besparing.”

Observera att Sverigedemokraterna nu använder dessa siffror på exakt det sätt RUT förklarat att man inte kan göra!

Danmark

I debatten hänvisas ofta och gärna till att vi nu bara ska genomföra det som t.ex. Danmark redan har genomfört – d.v.s. begränsa invandringen.

Med det som bakgrund borde alltså Danmark logiskt sett de senaste åren ha genomgått ett ekonomiskt lyft och ligga långt över Sverige i OECD:s välståndsliga. Så har inte skett:

Från 1970-talet till början av 1990-talet hade Sverige en sämre BNP-tillväxt än flertalet andra industriländer. Detta gällde särskilt den djupa konjunkturnedgången 1991-1993. Därför har Sveriges köpkraftsjusterade BNP per capita sjunkit i förhållande till övriga industriländer under de senaste decennierna, från en fjärdeplats under 1970-talet till en 14:e plats som sämst. Sverige har efter det klättrat uppåt igen och ligger 2011 på en niondeplats.

Under de år som av SD anges som de värsta ur invandrings- och kostnadssynpunkt har Sverige alltså inte sjunkit i förhållande till andra länder utan istället förbättrat position och konkurrenskraft.

Detta blir ännu tydligare om vi jämför med Finland som under alla de år som Sverige tagit emot såväl invandrare som flyktingar varit ett närmast slutet och homogent land, trots detta inte på något område haft en ekonomisk utveckling som varit bättre än Sveriges.

I avsaknad av annat kan man alltså med hjälp av vanlig enkel logik konstatera att vad SD anför om gigantiska kostnader årligen under en lång följd av år omöjligen kan stämma. Dessa påstådda kostnader skulle i så fall ha kunnat utläsas i ekonomiska nyckeltal vid en jämförelse med länder med för övrigt likartade förutsättningar som Sverige.

Michael Gajditza

Krönikor, Myter

Myterna om kriminalitet bland invandrare

Det påstås att invandringen är något negativt ekonomiskt, något som bara kostar pengar för samhället. Som en del av de påstådda kostnaderna anges ökad brottslighet och kriminalitet bland invandrare utgöra en stor del. Vi ska gå igenom den myten här.

Kent Ekeroth (Sd)

Av naturliga skäl finns alltid en stor osäkerhet i statistik om kriminalitet. Många brott anmäls aldrig och många av de brott som anmäls klaras inte upp. Ett sätt att försöka mäta och jämföra över tid och mellan länder är enkätundersökningar där de svarande får uppge om de utsatts för brott det senaste året. I den statistik som Brottsförebyggande rådet hänvisar till kan man se att Sverige inte sticker ut jämfört med liknande länder. Det är lika många eller fler som uppger att de har utsatts för brott i en del länder med lägre invandring, till exempel Danmark och Norge. Invandring tycks därför inte vara en avgörande faktor i en jämförelse av antalet brott mellan länder.

Den överrepresentation som finns bland utlandsfödda i brottsstatistiken beror bland annat på att det är många unga män som kommer till Sverige, en grupp som normalt är överrepresenterad i statistiken — oavsett födelseort. Även faktorer som arbetslöshet och låg utbildningsnivå spelar in. I sammanhanget är det viktigt att poängtera att den absoluta majoriteten utrikes födda, precis som den absoluta majoriteten svenskfödda, aldrig begår brott.

Brott ska alltid bekämpas och den ansvarige ska ställas till svars. Men när en enskild invandrare begår brott ska vi aldrig skuldbelägga hela gruppen utrikes födda.

Det finns i sammanhanget även ytterligare faktorer att ta hänsyn till och redan år 2005 visade professor Christian Diessen i en tvärvetenskaplig antologi, ”Likhet inför lagen”, hur invandrare missgynnades i rättskedjans alla led.

Påståenden som framförs ofta är att vi har lägre straff än andra länder och att någon sorts allmän opinion skulle kräva att mantrat ”hårdare tag och strängare straff” uppfylls med det snaraste.

Att opinionen kan upplevas så beror i första hand på att media och polis lever i ett symbiotiskt förhållande där media vet att brott säljer tidningar, och polisen vet att ju mer media skriver, desto bättre förutsättningar för ökade anslag. Om detta finns bokstavligen spaltkilometrar för den intresserade att läsa i min blogg där jag i artikel efter artikel motbevisar en lång rad rena myter om brott, straff och kriminalvård. Här och nu ska jag bara ge några exempel och f.ö hänvisa till en överväldigande kriminologisk forskning som slår fast att längre straff inte har någon påverkan på den samlade brottsligheten.

Påståendet om allmänna opinionens uttalade blodtörst där ser verkligheten istället ut på det sätt som beskrivs i en undersökning som genomförts av Köpenhamns universitet, Rättspolitiska institutet i Helsingfors, Islands universitet, Universitetet i Oslo och Stockholms universitet. Projektet har finansierats av Nordiska samarbetsrådet för kriminologi och Justitieministeriet i Danmark. Den svenska delen har även finansierats av Vetenskapsrådet.

Det är en stor och omfattande undersökning av hur människor ser på brott och den kommer fram till samma sak som jag hävdat länge med stöd bl.a av en liknande undersökning gjord i Australien, att kraven på skärpta straff saknar stöd hos folket.

I punktform visas istället följande:

1 Allmänheten har mycket begränsad kunskap om rättsväsendet, och medierna är den främsta informationskällan.

2 När allmänheten får mer information om brott och straff sjunker straffbenägenheten avsevärt.

3 Rädda människor tenderar att vara mer straffbenägna.

4 Allmänheten föredrar rehabiliterande åtgärder framför ingripanden från rättsväsendet.

Den här utredningen kan sammanfattas på detta vis och jag citerar ur DN:

En fråga som infinner sig är då varför det är en sådan skillnad mellan å ena sidan det generella och å andra sidan det informerade och konkreta rättsmedvetandet. En förklaring som förts fram är att det spontana svaret att straffen är för låga bara visar att man vill ta avstånd från gärningen. En annan förklaring är att allmänheten brukar vilja ha mer av vilket förslag som än presenteras, inklusive mer behandling eller arbetsträning för den som begått brott. Ges man bara möjlighet att svara på frågan om straff kan man inte ta ställning till andra insatser. En tredje förklaring är att allmänheten har dålig kunskap om de straff som faktiskt ges i domstolarna — här underskattade ju allmänheten genomgående domstolarnas straffnivå.En fjärde förklaring slutligen är just att med mer och konkret information förändras kraven på hårda straff. Det är också det genomgående resultatet från tidigare forskning i flera länder. Detta innebär inte att allmänheten inte skulle ta brotten på allvar. Tvärtom visade undersökningen att allmänheten ofta ville utvidga straffet så att fängelse kompletterades med andra påföljder och rättsliga reaktioner. Särskilt behandling av gärningspersonen och ekonomisk kompensation till brottsoffret föreslogs ofta. Allmänheten verkar tycka att straffet ska uttrycka rättvisa och proportion men också upprättelse av och hjälp till brottsoffret och åtgärder för att gärningspersonen inte ska begå brott igen.

Så vidare till talet om våldsam ökning av våldsbrottslighet och de slappa påföljderna i Sverige, där låter jag riksåklagare Anders Perklev föra min talan och som får visa att vi, tack vare att vi låtit oss vägledas av brist på kunskap, kastar miljarder i sjön på att inhysa intagna i fängelse som den upplysta allmänheten egentligen inte alls vill ha där. Anders Perklev, uttryckte det så här då han lämnade ifrån sig sin utredning om skärpta straff vid olika typer av våldsbrott:

att den kraftiga ökningen av antalet anmälda våldsbrott inte tycks bero på att den faktiska våldsbrottsligheten totalt sett har ökat i någon större omfattning,

att det inte finns något belägg för att våldet generellt sett har blivit grövre eller råare,

att en höjd straffnivå inte kan förväntas leda till mindre våldsbrottslighet i Sverige,

att övriga nordiska länder samt ytterligare tre stora EU-länder i stort sett inte tycks ha en annorlunda straffnivå än Sverige.

Ytterligare underlag för hur verkligheten ser ut hittar du också i den här artikeln.

Slutligen konstaterar jag angående SD att när det handlar om meningslös populism i frågan om brott, straff och kriminalvård så förändras synen på kostnader blixtsnabbt. I detta sammanhang tvekar man inte att kalla min. 52 miljarder för en liten summa pengar. De min. 52 miljarder som enligt Kent Ekeroth är kostnaden för att införa s.k ”riktiga” livstidsstraff.

Vad kostnaderna blir för alla andra förslag Ekeroth och SD lagt på området har jag upprepade gånger frågat om, men ej fått något svar på. Att det handlar om mångmiljardbelopp årligen råder det dock inte minsta tvekan om.

Michael Gajditza

Krönikor, Myter

Att inte bekämpa rasism med rasisters metoder…

Det är en myt att muslimer är mer rasistiska än andra människor. Ändå hör man de som vill bekämpa antisemitismen gnälla på att det är ”muslimerna” som är problemet. Även bland en hel del aktivister som egentligen borde veta bättre, finns det en acceptans för islamofobi som bara kan förklaras genom att man använder dubbla måttstockar. Man ser inte att demoniseringar och negativa generaliseringar om grupper är lika illa oavsett vilken grupp det drabbar.

Herbert Tingsten 1896-1973

Det finns mycket att lära av gamla konsekventa antinazister på 1930- och 40-talen.

”Man får aldrig, aldrig, aldrig, bekämpa nazism och antisemitism genom att använda metoder och retorik som antisemiter och nazister använder”, brukade den gamle antinazisten, senare chefredaktören på Dagens Nyheter, Herbert Tingsten säga då han hörde att man gnällde på ”de onda tyskarna” under 40-talet. Detta sades under en tid då nazityskland stod på höjden av sin makt. Tingsten hade modet att inte bara vara en av de fränaste kritikerna mot nazismen i det isolerade Sverige under kriget, han var dessutom den fränaste kritikern av den antinazism som lånade nazismens metoder.

Tyskhat var också ett hat. Ja, det var att låna nazismens svepande generaliseringar och demoniseringar av judar att lika svepande kalla alla tyskar för ”onda”.

Ture Nerman och Torgny Segerstedt, brinnande antinazister och förkämpar för judar (och senare även, i Nermans fall, Israel) sa samma sak. Nerman gav ut en bok redan 1918 om ”Folkhatet” och de demoniseringar av folk som följde i krigsretorikens spår.

Min morfars morbror var polis i Höganäs under kriget. Jag har läst vad han var med om. Han, som var antinazist och Socialdemokrat blev en gång arg på en person som gick omkring i Väsby kommun, utanför Höganäs, och pratade tyska. ”Jävla tyska nazist, åk hem”, eller nåt liknande sa han till honom… Det var bara att den ”tyske nazist” han bad dra hem till Tyskland var judisk socialdemokrat som hade flytt till Sverige.

Min morfars morbror skämdes. Så borde alla skämmas som accepterar att personer drar andra folk över en kam, oavsett om de är judar, muslimer, romer eller vad de än är. Svenskar t.ex.

Det är inte ofarligt att dra folk över en kam. Fråga de norska ”tyskbarnen” vad de anser! Deras enda brott var att ha en tysk till pappa och en norsk kvinna som mamma under kriget. Under flera decennium har hat och mobbning mot ”tyskbarnen” varit sanktionerat från högsta ort, från kung och regering.

Och nej. Bara för att det är krig rättfärdigar ej att man tar fiendens värsta metoder och gör dem till sina egna bara för att man hatar…

Glöm aldrig Tingstens visdomsord, som man kan läsa bland annat i hans memoarer. Använd inte nazismens, rasismens och hatets metoder i kampen mot nazism, rasism och hat!

Krönikor, Myter

Och likväl är sverigedemokraterna rasister…

Alldeles för många har accepterat den mycket enkla lösningen att om vi bara stoppar invandringen så löser det problemen. Enkla lösningar på svåra problem existerar synnerligen sällan och politiskt har metoden historiskt använts främst av totalitära ickedemokratiska ideologier och makthavare. Hitler är väl främst i den kategorin men har många själsfränder med olika bakgrund och olika ideologisk och även religiös förankring.

Det enda som är passande med Mugabe är mustaschen.

Robert Mugabe skyllde allt på vita jordägare, på Nordirland skyllde katoliker allt på protestanter och tvärtom, shiamuslimer o sunnimuslimer, Pol Pot i Kambodja, i många länder har folkmord skett på etniska minoriteter som t.ex serbernas etniska rensningar på 90-talet, kurder har mördats i olika länder och på medeltiden hade vi häxor som brändes på bål. Så sent som häromdagen förklarade en religiös dåre i USA att orkanen Sandy var de homosexuellas fel etc.

Det är spår som förskräcker och gemensamt för alla dessa har varit deras supportrars övertygelse om att de haft rätt. På ett otäckt närliggande sätt beskrivs idag främst muslimska invandrare från mellanöstern och Somalia av ledande SD-företrädare på ett motsvarande sätt. Vissa, som Kent Ekeroth, påstår dessutom att invandringen som helhet varit skadlig för Sverige i en tweet till undertecknad:

Den som vill hittar mängder av exempel här.

Det finns en myt som cirkulerar. Myten att rasism bara har med det gamla sättet att sätta en ras framför en annan. En del menar att Sverigedemokraterna inte är rasister eftersom de inte pratar om raser på det sättet i partiprogram etc.

Det är dock lika sant att det i partiet fortfarande finns ett relativt stort antal företrädare som med jämna mellanrum uttrycker tankar, åsikter och värderingar som, om inte rasistiska i klassisk mening, får betraktas som antingen kulturrasistiska eller med ett möjligen nytt ord, religionsrasistiska. Det finns gott om exempel på detta på den sida jag tidigare länkat till.

Bland anhängare och sympatisörer är detta ännu vanligare och ännu mer förekommande.

Sedan är det också så att all rasism oavsett tolkning inte heller alltid behöver vara uttalad. Om man däremot föreslår lagar, som de facto omfattar hela befolkningen och därmed per definition inte kan sägas vara rasistiska, men vars effekter entydigt bara riktas mot och drabbar specifika grupper, så utgör de likt förbannat ett i vidare mening rasistiskt uttryck.

/Michael Gajditza

Artiklar, Myter

Myt: Antirasism

MYT:

”Antirasister hatar oss! De är våldsamma, kriminella, extrema…”

Det finns flera konstiga missuppfattningar kring antirasism, aktiva antirasister och människorättsaktivister. Den mest besynnerliga är att antirasister skulle vara intoleranta, hatiska och åsiktsförtryckare.

Utan någon annan jämförelse, föreställ dig en cigarettrökare och en vän till denne — som är emot tobak. Cigarettrökaren kanske inte tänker så mycket på sin vana, men hens vän, kanske gör det p.g.a. en eller flera olika av dessa anledningar: hälsa, kostnaderna, moraliskt, miljön…

De här två personerna kan vara vänner, men de kan samtidigt ha helt motsatta åsikter om tobak.Foto: Malinka Persson

Om rökaren någon gång skulle bestämma sig för att försöka sluta, då kommer hen säkert att få uppmuntran och stöd av sin vän. Och om rökstopps-försöket skulle misslyckas, då tror jag att vänskapen fortfarande ändå finns kvar där, kanske även med förhoppningar om att nästa försök att sluta röka kommer att lyckas bättre någon gång i framtiden.

En främlingsfientlig person har ofta intoleranta åsikter emot andra människor, baserade på olika generaliseringar eller elaka stereotyper. Det är enbart sådana åsikter som antirasister är emot. Det är inte personen som bär på åsikten som antirasister skulle ogilla eller hata. En stor andel av alla antirasister har ofta förmågan att kunna acceptera, respektera och tolerera alla människor — oavsett deras egenskaper eller bakgrund.

Optimistiska, humanistiskt lagda människor bär med sig olika tankar och förhoppningar om att vem som helst har möjlighet att kunna lära sig nya saker. Att även en person som har en kraftig fobi har en förmåga att ta till sig kunskap, insikter och nya sätt att tänka eller att vänja sig av med vanor eller ovanor. Personer med fobier har goda möjligheter att mildra eller att helt bli fri från sin rädsla.

Klicka på bilden för att förstora
Klicka på bilden för att förstora

Rasister har rätt att uttrycka sina åsikter, men de har inte rätt att stå helt oemotsagda. Sverigedemokraterna, Svenskarnas Parti, ”De odödliga” & Svenska Motståndsrörelsen får gärna kritisera invandringspolitik och antirasister, bara de är beredda på att deras människofientliga åsikter alltid kommer att kunna kritiseras. Men en rasist bör inte förvänta sig att de med sina argument eller skrämselpropaganda kan övertala eller övertyga någon annan att börja bli rädd för eller att hata främlingar.

Om du känner dig hatad av någon antirasist, försök föreställ dig att du provar byta åsikt för en liten stund. Försök att acceptera, tolerera att alla människor har olika religion, språk, sexuell läggning, kultur och hudpigment. Inbillar du dig att antirasisten kommer att fortsätta hata dig, med dina nyvunna insikter och åsikter? Och dina vänner blir säkert jätteglada för din skull, om de är dina riktiga vänner, för att röka cigaretter eller att hata människor är bara onyttiga ovanor. Företeelsen som blev kritiserad har försvunnit — men du som människa finns kvar.

Artiklar, Myter

Folkhatets myter 2: Eurabiamyten

Om man studerar hat och rasism i sina renaste former ser man att det finns fler likheter än skillnader. Vi kommer att fokusera på hur myterna använts och används inom antisemitismen och islamofobin.

MYT:

”De” planerar att ta över världen. ”De” infiltrerar regeringar. ”De” föder en massa barn för att erövra oss…

Eurabiamyten, muslimhatarnas “vises protokoll”

I förra artikeln studerade vi Sions Vises protokoll. Eurabiamyten är uppbyggd på liknande sätt.

I korthet går myten ut på detta; Den har två beståndsdelar — dels en myt om att muslimer konspirerar för att ta över världen och en om att muslimer föder så många barn att Europas ”urbefolkningar” hotas av utrotning.

Författarinnan Bat Ye’or är den som populariserat myterna. Enligt henne slöts en överenskommelse mellan arabländerna och väst under den stora oljekrisen på 70-talet. I utbyte mot olja skulle västländerna ta emot muslimska invandrare och acceptera muslimers kultur.

Som Expo skriver:

Bat Ye’or menar att detta hemliga samarbete genomförts av något som kallas den Euroarabiska Dialogen, EAD. EAD fungerar enligt konspirationsteorin som den verkliga och hemliga regeringen i dagens Europa. “Dialogen” finns i alla viktiga samhällsinstanser. Exempelvis inom skol- och universitetsvärlden, i media, i de stora företagen och i de europeiska ländernas regeringar.

Enligt myten är baktanken från muslimernas ledare att de på detta sätt ska ta över Europa genom invandrare som föder muslimska barn.

skärmdump Avpixlat
En typisk rubrik på nättidningen Avpixlat. Klicka för en större bild.

Ofta liknas muslimer vid nazister. En ny ”nazism”, islam, håller på att ta över Europa, hävdar man. Dessa nazister kan ta över Europa genom att de samarbetar med förrädare eller ”quislingar”, även kallade kulturmarxister, i Europas ledarskap som accepterar invandring och muslimsk kultur och moral.

De som sprider myten, som det s.k. counterjihad och massmördaren Breivik, ser sig ofta som ”motståndskämpar” mot denna nya nazism. Breivik ser sig själv som Max Manus, den norska motståndskämpen under andra världskriget.

Enligt myten kommer muslimer snart att vara en majoritet i Europa på grund av att de föder så många barn.

Ni ser. En konspiration sedan 1970-talet. Hemlig rörelse. Ta över Europa genom att knulla och skaffa barn och genom kulturell infiltration.

I korthet kan man säga att Eurabiamyten är uppbyggd av samma grundstenar som myten om Sions vises protokoll, som vi kikade på i förra artikeln.

  • ”Muslimerna konspirerar för att styra världen och styr redan Europa. Konspirationen är hemlig och styrs av hemliga organ.”
  • ”Muslimerna styr Europa direkt, men också indirekt, genom ‘medlöpare’, det Breivik, Bruce Bawer och counterjihad kallar “kulturmarxister” eller “quislingar”.
  • ”Parallellt med att de styr och vill “islamifiera” Europa pågår ett sexuellt krig för att blanda det europeiska blodet med muslimskt blod. På samma sätt infiltreras den europeiska kulturen med muslimsk kultur, så kallad ‘kulturberikning’.”
  • ”Demografiskt sett är tillväxten av antalet muslimer ett problem. Den dramatiska tillväxten av antalet muslimer i Europa gör att muslimerna tar över.”
  • ”Islam är ingen religion, utan ett politiskt system, en politisk konspiration. Islam är nazistiskt.”

Breiviks förebild, Fjordman, har skrivit mycket om Eurabia. Även om det är vidrig läsning rekommenderas ett utdrag ur Breiviks manifest, med en artikel av Fjordman, som det översatts av Percy Rosengren, mannen bakom Demokratbloggen, den blogg som tydligast tagit ställning för Breiviks tankar i Sverige.

Eurabiamyten sprids idag av många Sverigedemokrater. Här är en samling citat som jag hämtat ifrån Expo:

“Islam är det största hotet mot västerlandet”
— Sverigedemokraternas partisekreterare Björn Söder under Almedalsveckan 2011“Tidningen rapporterar om en mörk framtid där den europeiska kontinenten hyser en allt större andel muslimer, vilket — om ingenting görs — oundvikligen kommer att leda till en omfattande islamisering och en framtid där det sekulära och demokratiska Europa står inför det värsta hotet någonsin — långt värre än tidigare hot från nazism och kommunism.”

“Den låga nativiteten bland Europas folk kombinerat med en ökande massinvandring och en betydligt högre nativitet bland vissa invandrargrupper, kommer att “fundamentalt” förändra vad vi i dag kallar Europeisk kultur och samhälle, om ingenting drastiskt görs.”
— Blogginlägg av Sverigedemokraternas riksdagsledamot Richard Jomshof 2009.

“Som sverigedemokrat ser jag detta som vårt största utländska hot sedan andra världskriget och jag lovar att göra allt som står i min makt för att vända trenden när vi går till val nästa år.”
— Jimmie Åkesson på Aftonbladets debattsida 19/10 2009.

“Eurabia” – Europas omvandling till en muslimsk sfär. Det är inget nytt, i alla fall om man hållt ögon och öron öppna de senaste 25 åren. Vad däremot många troligen inte känner till är att det hela började med ett politiskt beslut på 70-talet som vi i dag ser effekterna av.
— Blogginlägg av SD-politikern Ted Ekeroth 2007 “EAD – då Europa sålde ut sig själva”.

Ibland ser de som sprider Eurabiamyten islam som VÄRRE än nazismen, som Erik Almqvist gör:

Jag tror inte att Jimmie Åkesson hade så fel trots allt. I en sak är jag dock inte överens med min partiordförande: Jag ser inte bara undfallenheten för islam som det största hotet sedan andra världskriget. Jag ser islam som det största hotet. Sedan Hedenhös.