I en serie artiklar dokumenterar jag likheter mellan judehat och islamhat.  Jag har hittat många gemensamma nämnare. T.ex. är inte hatet bara byggt på samma sorts okunskap och rasism – den ser dessutom likadan ut i sin retorik och i sina mönster. Ett sådant exempel tar jag upp i denna artikel: påståendet att judar och muslimer ljuger medvetet för så kallade ”otrogna”.

Muslimer

Först myten om att  ”muslimer är lögnaktiga”.

Internet är fullt av olika artiklar där denna myt sprids. T.ex. en hemsida som kallar sig ”muslimfacts”:

Silvia Viñuales / Foter / CC BY-ND

Because Islam permits lying! It is called “Al-taqiyya.” One Muslim said that Al-taqiyya means dissimulation then he expanded it to diplomacy but he should have gone further to deception. Now some Muslims who do not follow the Koran are as faithful Americans as any of us, but the problem is, we cannot know…

Muslims lie not because they are liars by nature but by choice. Systematic lying as a religious policy is deadly, and if our politicians do not understand this, thousands could die.Muslims lie when it is in their interest to do so and “Allah” will not hold them accountable for lying when it is beneficial to the cause of Islam. They can lie without any guilt or fear of accountability or retribution. A lie in the defense of Islam is approved even applauded in their “holy” books.

Svenska antimuslimska hemsidor är fyllda av sådan ”fakta”, kryddade med citat, både äkta och uppdiktade sådana. Petterssons blogg t.ex:

Som den enda bland världen religioner, har islam inte bara en allomfattande licens för mord men också en långtgående licens för att ljuga och placerar sig därmed utanför gruppen av de andra stora religionerna som alltid strävar efter frid, ärlighet och respekt. Enligt islam är lögn en synd (haram). Muslimska lärda lär att muslimer i allmänhet bör vara sanningsenlig mot varandra. Observera, mot andra muslimer, såvida inte syftet med att ljuga är att ”släta över skillnaderna.” Det finns två former för att ljuga inför icke-muslimer – taqiyya och kitman.

SD i Partille upprepar myten:

Ordet ”al-Taqiyya”, (taqiah, Al-takeyya, Al-taqiyah, kitman) betyder bokstavligen: ”Att dölja eller maskera sin tro, sina övertygelser, idéer, känslor, åsikter och/eller strategier vid en tid av påtaglig fara, antingen eller senare i tiden, för att rädda sig själv från fysisk och/eller känslomässig skada.” En enklare översättning skulle kunna vara ”Förställning”. (Definitionen hämtad från en Shiamuslimsk sajt).

I dessa tider då imamer, islamologer, och vanliga muslimer uttalar sig i TV, radio och tidningar, om extremism och våld inom Islam ska man ha ”Al-Takeyya” i minnet. Lita inte på någon, var kritisk. Läs på om Islam. Det är både ruskigt och skrattretande att se reportrar i TV få dom svar dom vill ha av tex en imam och sedan inte ställa en enda följdfråga, ”men det står ju i…” tex…

Till skillnad från de flesta religioner finns det inom islam situationer där lögner inte bara tolereras, utan till och med uppmuntras.

Judar

Myten att judar tillåter lögner som vapen mot otrogna spreds av Adolf Hitler och nazisterna i Tyskland. I Hitlers tal och i nazisternas propaganda gjorde man en stor poäng av att juden alltid ljuger. För att ”bevisa” detta påstod man att judars heliga skrifter uppmuntrade till lögn.

“One of the greatest thinkers that mankind has produced has branded the Jews for all time with a statement which is profoundly and exactly true. He (Schopenhauer) called the Jew ‘The Great Master of Lies’. Those who do not realize the truth of that statement, or do not wish to believe it, will never be able to lend a hand in helping Truth to prevail.” – Adolf Hitler

Men myten är äldre än så. Redan de första kristna pratade om lögnaktiga judar och Martin Luthers stora antisemitiska verk fick titeln ”Om judarna och deras lögner”.

Antisemitismen är inte död – än idag sprids lögnen om judiska lögner.  Antisemiter bland araberna, t.ex. Hamas, sprider i sin kamp mot Israel stereotypen om den lögnaktiga juden med sina pengar och krokiga näsor. Även bland konspirationshemsidor som Radio islam och rense.com radas exemplen upp.

Och nazisterna sprider givetvis också myten; i samband med en debatt på tidningen Dagen dök detta exempel upp i diskussionsforumet. Det kan vara värt att studera.

dhammza / Foter / CC BY-NC-ND

Det är förvisso ingen osanning att det i Koranen finns stöd för att Islams motståndare ska straffas på grymmaste sätt, korsvis stympning, halshuggning osv. Den som lämnar Islam har dödsstraff att vänta. Ett löfte till en icke-muslim behöver inte hållas utan kan om så önskas omgående brytas.

Liknande behandling av och syn (kanske än mera utstuderad) på de som icke tillhör den egna religionen/kulten uttrycks också i Judendomens heligaste bok, Talmud. Ja, Talmud är faktiskt Judarnas viktigaste Bok, inte Torah eller Gamla Testamentet som många kristna felaktigt tror. Här följer några exempel på vad man i denna ”Heliga Bok” kan finna, på engelska dock:

Sanhedrin 58b: If a gentile hits a Jew, the gentile must be killed [Om en hedning dödar en jude, skall hedningen dödas].

Sanhedrin 57a: When a Jew murders a gentile, there will be no death penalty. What a Jew steals from a gentile he may keep [När en jude dödar en hedning blir det inte dödsstraff. Vad en jude stjäl från en hedning får han behålla]. A Jew need not to pay a gentile the wages owed him for work [En jude behöver inte betala en hedning det som han är skyldig hedningen för utfört arbete].

Baba Kamma 113a: Jews may use lies to circumvent a gentile [Judar får använda lögn för att överlista en hedning].

Det finns i Talmud som i Koranen många fruktansvärda rekommendationer och påbud. När får man höra någon frikyrkopredikant kritisera Judendomen?

Lögnerna dissekerade

Politifon-bloggen har skrivit om denna lögn nyligen i en serie om två artiklar. Fokus ligger på att avslöja myterna om muslimer, men myterna om judar berörs också:

Många grupper har historiskt sett anklagats för kollektiv lögnaktighet. Muslimer så väl som judar har historiskt och i samtid betraktats med tvivelaktighet eftersom de framställs som religiöst sanktionerade lögnare. Det är en argumentativ bakstöt som föreslår att man aldrig kan lita på en jude (eller muslim) eftersom denne mycket väl skulle kunna ljuga…

Allteftersom kontrajihad-rörelsen fick fotfäste i cyberetern, har diverse antimuslimer framfört idén om att muslimers främsta vapen mot de otrogna skulle vara dissimulation (taqiyyah). Samtidigt understryker man med bestämdhet att antisemitism representerar den absoluta ondskan (efter islam förstås).  För att stärka sina argument poängterar man att man endast refererar till den islamiska skriften och de orala traditionerna. Ingen ondska kan väl vara förknippad med hur muslimernas egna skrifter framställs?

Det påståendet är givetvis delvis sant. Det hänger dock samman med hur man väljer att belysa texterna och vilka uttydningar som därefter följer i dess spår. Inte skulle någon påstå i dag att Julius Streicher bedömde den judiska religionen med balans och ärlighet? Han menade nämligen att han själv endast framförde vad skrifterna själv sade:

”I Der Stürmer framfördes inte en enda ledare skriven av mig, eller författad av mina medarbetare, som inte inkluderade citationer ur judarnas uråldriga historia, från Gamla Testamentet eller ur historiska verk i den moderna samtiden.”

Hur såg profeten Muhammed på det här med sanning och lögn enligt bloggaren Politifon?

Trots den accentueringen avrättades han därefter genom hängning för sin propaganda. Skall man därför citera några skrifter måste det göras ansvarsfullt och nyanserat…

Profeten Muhammad underströk att sanningsenlighet var fruktbärande. Inte bara betraktades det sanningsenliga ordet som eftertryckligt: det skulle leda till paradisets floder. Samtidigt menade han, i ett motsatsförhållande, att lögnen emellertid skulle leda till helvetets portar…

De båda myterna- lögnerna om lögner – utgör tydliga exempel på hur antisemitisk retorik då och nu sammanfaller med islamofobisk retorik då och nu.