Alla inlägg av Redaktionen Motargument

Motarguments redaktion.
satir

Satir: Visitationszoner?

#Satir #PolitiskSatir

satir

Satir: Skarpa Konturer 1

Motargument har inlett samarbete med Skarpa Konturer, som du kan följa på instagram och på FB.

Följ Skarpa Konturer på FB och på Instagram

I fokus

Samnytts återkommande inkompetens

Återigen har den SD-kopplade nätbloggen Samnytt, i artikeln ”SD-kritik: SCB:s rapport om ensamkommande missvisande och feltolkad”, skriven 231211, begått ett stort misstag. Denna gång har de förlitat sig på ett Youtube-klipp signerat SD:s riksdagsledamot Ludvig Aspling då de sågar SCB:s rapport om ensamkommandes sysselsättning. Christian Lindell har synat Samnytts bluff. Motargument uppskattar och uppmärksammar Lindells arbete, då vi tycker att det är viktigt att när den största högerextrema nätbloggen sprider lögner, vinklingar och fakenews ska det synliggöras.

I november 2023 släppte SCB en rapport om hur de ensamkommande från 2015 klarat sig. I rapporten behandlas personer födda 1999, eftersom det är det vanligaste födelseåret på ensamkommande som kom 2015. Data visar att 8 av 10 av dessa personer har en sysselsättning. Samnytt har missförstått SCB:s metod, då de fått för sig att den bygger på intervjuundersökningar. Samtidigt har Samnytt, denna gång Mats Dagerlind, gjort en grov överskattning av s k subventionerade arbeten, faktum är att dessa endast står för för ett par procent av sysselsättningen. Samnytt tror dessutom att arbetslöshetsersättning är en arbetsrelaterad inkomst.

Lindell, som arbetar som utredare och har 30 års erfarenhet av att arbeta med utveckling och statistik, har granskat Samnytts bluff om de ensamkommande. Aspling och Samnytt är uppenbarligen inte helt tillfreds med SCB:s rapport. Aspling ser en möjlighet att reda ut de påstådda felaktigheterna som SCB presenterat. Samnytt hakar på.

20 000 av de ensamkommande som fick uppehållstillstånd 2015 är kvar i Sverige. I SCB:s rapport läser vi att 80 % av dessa är sysselsatta och att 70 % är självförsörjande. Med självförsörjande accepterar vi Svenskt Näringslivs och Entreprenörskapsforums definition på en inkomst på 4 prisbasbelopp.

Lindell kallar Samnytts granskning ‘en okunnig praktflopp‘. Han benar ut felaktigheterna, som kan sammanfattas i 7 punkter:

  • Samnytt påstår att intervjuundersökningen AKU (Arbetskraftsundersökningen) ligger till grund för statistiken, och att ett ‘ja’ i intervjun skulle registreras som att personen är sysselsatt. SCB:s statistik bygger på den registerbaserade statistiken i Befolkningens Arbetsmarknadsstatus (BAS-registret). I BAS-registret registreras en person som sysselsatt när arbetsgivaren lämnat kontrolluppgift (AGI) för en löneinkomst eller om man deklarerat en inkomst som företagare.
  • Samnytt, och Aspling i Youtube-klippet, påstår att det finns massor av jobb som bygger på arbetsmarknadspolitiska åtgärder som betalas ut som lönesubvention. Lindell har granskat Arbetsförmedlingens månadsstatistik för november samt kontaktat Arbetsförmedlingen för att få korrekt fakta: Max 6,1 % av ensamkommande från 2015 har lönesubventionsjobb. Se Lindells redovisning om lönesubventionsjobb här.
  • Samnytt, och Aspling i Youtube-klippet, påstår att sysselsättningsbegreppet inte ska vara ett integrationsmått på hur det har gått för exempelvis ensamkommande. Det påstås att sysselsättningsbegreppet ger väldiga glädjesiffror. Fakta är att sysselsättningsbegreppet använts i mer än 50 år, som jämförelsemått för olika kategorier.
  • Samnytt påpekar att studerande inte tagits med i statistiken, och att det är fler svenskar än ensamkommande som studerar. Problemet är att studerande aldrig räknas som sysselsatta i statistiken. För att räknas som sysselsatt krävs det att man uppbär lön från en arbetsgivare eller deklarerat inkomst som företagare.
  • Samnytt påstår att svenskar i lägre grad än ensamkommande uppbär olika sysselsättningsåtgärder ‘som ger en pinne i statistiken men har väldigt lite med riktiga jobb att göra’. Lindell har förklarat att max 6,1 % uppbär lönesubventionerade jobb. Dessutom är det viktigt att säga att lönesubventionerade jobb inte är riktiga jobb är direkt felaktigt.
  • Samnytt påstår att sjukpenning, föräldraförsäkring och arbetslöshetsersättning ingår i arbetsrelaterade inkomster. Här ger vi Samnytt 2 av 3 rätt: Sjukpenning och föräldraförsäkring ingår, men inte arbetslöshetsersättning.
  • Samnytt påstår att kommuner med dålig ekonomi gör vinstaffärer genom att utannonsera s k ”extratjänster”. Problemet med detta argument är att en försvinnande liten andel, totalt 44 utomeuropeiskt födda personer mellan 20-24 år i november 2022, var sysselsatta via ”extratjänster” i november 2022.

    Samnytts Mats Dagerlind bygger sin artikel om hur fel SCB:s rapport är på ett Youtube-klipp signerat SD-politikern Ludvig Aspling. Problemet är, förutom att såväl Aspling som Dagerlind raljerar, att det inryms massor av felaktigheter i det som sedan blir deras slutsats. Christian Lindell har på ett föredömligt sätt förklarat dessa felaktigheter. Dagerlind har konfronterats med felaktigheterna, men låter trots det den raljerande fakenews-artikeln ligga kvar oredigerad på Samnytt.

    På X lägger Dagerlind ett uttalande om kritiken från Lindell: ‘Det utesluter dock inte att jag och/eller Aspling kan ha missuppfattat någon enstaka detalj’. Han attackerar dessutom, felaktigt, Lindell för att vara självutnämnd utredare, trots att denne arbetat i 30 år med utredningar om utveckling och statistik. Dagerlind påstår att ‘stora medier’ gjort större ‘vantolkningar’ än vad han själv har gjort. Han påstår att dessa sprider desinformation, genom att påstå att ensamkommande skulle vara en ‘ekonomisk framgångssaga’. I Samnytts värld finns inga skrupler vad gäller spridning av lögner, vinklingar och fakenews om ensamkommande och deras sysselsättning.

I samband med att Dagerlind skrev artikeln baserad på Ludvig Asplings Youtube-klipp skrevs ytterligare en artikel på ämnet. Den artikeln är om möjligt ännu svagare. I ”SVT dribblar med siffror om ‘ensamkommandes’ sysselsättning”, skriven 231213, presenteras inte ens någon alternativ fakta för att styrka påståendet om att siffrorna inte skulle stämma. Istället hittar vi två skärmdumpar signerade författaren och opinionsbildaren Jens Ganman.

Källor:

Samnytt (sparad via archive is, så att de inte får klick): SD-kritik: SCB:s rapport om ‘ensamkommande’ missvisande och feltolkad

Youtube: Ludvig Aspling sågar SCB:s rapport

SCB: Åtta av tio ensamkommande från 2015 sysselsatta

Christian Lindell: Samnytt och de ensamkommande

Frihetsnytt: Jens Ganman: ”Jag trivs omgiven av vita skandinaver”

Mer läsning:

Arbetsförmedlingens månadsstatistik

SCB: Öppen databas om sysselsatta per födelseregion och ålder

SCB: BAS-statistik

satir

”Vi måste prata om pianot”

Satir från instagramkontot @SverigeAkrobaterna.

Vi måste prata om pianot som postkolonialt projekt. Pianot med dess tangenter, i elfenben och ebenholts, hade inte varit möjlig utan en blodig kolonial historia.

Pianot bygger på en tydlig vithetsnorm. Vita tangenterna är i tydlig majoritet och uppfattas som neutrala, normläget. De svarta tangenterna (eller som vi i SverigeAkrobaterna föredrar att benämna dem; de rasifierade tangenterna) befinner sig i undanträngt, segregerat läge, längst bort från pianisten.

Alla toner som inte förses med färgprefix antas på en och samma gång vara universella och vita. Alltså: tonerna är vita om inget annat anges. Prefixen # och b är i sig inte oproblematiska. #-förtecknet antyder fängelsegaller och b-förtecknet en andra-sortering. Många pianon har dessutom tyska (= nazistiska) namn: Bösendorfer, Bechstein, Blüthner, Pfeiffer, Ritmüller, Steinweg, Schimmel.

Antalet tangenter, 88, refererar naturligtvis till den åttonde bokstaven i alfabetet, vilka naturligtvis refererar till Hitlerhälsningen.

SverigeAkrobaterna ser allvarligt på det här och förespråkar totalförbud emot pianon i Sverige.

Satir från instagramkontot @SverigeAkrobaterna.

satir

”Ingen reklam, tack”

Satir från instagramkontot : @SverigeAkrobaterna

Krönikor

Krönika: Precis som du

Gästkrönikör Eza Amin skriver om stigmatisering och stereotyper. Allt innehåll och åsikter i krönikor står skribenten själv för.

Jag vet att ingen har det lätt. Jag vet att en del kanske tänker: men, hon som är så driven, eller: hon överdriver. Men alla bär vi på något, så här är någonting om mig. Ursäkta om detta är för personligt.

Jag är en kommunikatörs-student, sambo till den finaste mannen på jorden och förälder till en liten katt. För dig kanske jag är en främling på nätet. Bekant eller vän, men jag bär på en röst för alla dem som har eller haft psykisk ohälsa. Jag har nämligen en psykossjukdom. Är trött på att låtsas som om detta inte var fallet.

Det är jobbigt att ha en psykossjukdom och samtidigt vara invandrare, eller se etnisk ut, för hade du frågat mig, så känner jag mig svensk. 

Att vara sjukskriven ofta får mig att tänka att jag är stereotypen av immigranten som kom hit för bidrag, att andra ska se ner på mig eller ännu värre; se ner på andra på grund av mig, befästa fördomen.

Jag har efter 7 år av psykisk ohälsa inte tagit emot en krona i sjukbidrag, allt har närstående bekostat. Jag har fått studiebidrag från CSN för kurser men har framförallt jobbat med alla slags möjliga slitjobb.

I natt sitter jag uppe, pluggar och jag känner mig som stereotypen och nidbilden av invandrare som inte gör vad de ska. Jag önskar jag kunde för en sekund visa vad sjukdomen, förvirringen och ångesten gör.

Det smärtar i hela kroppen. Jag försöker tänka på hur minst 70 procent av psykiatripersonalen, från överläkare till skötare består av invandrare. Utkörare av snabbmat, alla företagare, artister och akademiker, mina föräldrar som betalat massor av skatt hela sina liv, också invandrare. Det är inte mitt fel att jag har en sjukdom med redan allt för mycket stigma kring. 

Det svider i hela självkänslan – att jag är bottenskrapet, parasiten i samhället. Jag var 21 år med ett drömjobb när min första psykos dök upp. Hela min verklighet vändes upp och ner – bokstavligen. Idag har jag bara mina morgonmediciner som påvisar min sjukdom. Ingen kan se det på utsidan av mig att jag inte gnäller för gnällandets skull, tankestörningarna ingen annan hör. Bara jag. Jag är fast i mig själv och lever på hoppet på att det forskas fram bättre mediciner, mer förståelse, från både samhället och omgivningen. Att fler bara kunde förstå, det som inte går att beskriva. 

Personen är mer än sin sjukdom — hur töntigt det än låter. Utöver mitt svarta hår och det klingande namnet jag bär stolt, är jag en person, med hopp, intressen och känslor. ”Precis som du”.

Eza Amin

Allt innehåll och åsikter i krönikor står skribenten själv för.

Krönikor

Skriet från vildmarken

Artisten Soulsaga bidrar med en text. Du kan lyssna på låten på Spotify och Youtube. Läs hela texten här hos oss:

Lyssna noga nu
Var gång jag tar dom till skogens slut
Så dissocierar hälften och resten dom zonar ut
För det bor ett djur, under mitt ärrade bruna skinn
Det har blodig buk, tänder direkt när det surnar till
Inget gosedjur, nåt man gör bäst i att bura in
Det är kroniskt sjukt, spottar och dreglar och sprutar rim
Ni vet det springer i mörkret
Kan se dess spår på eran gård och spegelbilden i fönstret
Det kastar upp nåt gammalt dött och smetar in det på dörren
Hela byn är på helspänn
Ni larmar på, låser alla lås och fredagsmyser vid teven
Kallar på katten vid halv ett på natten ser nåt krypa bredvid den
En udda figur av en främmande sort
dyker upp vid ditt hus för att skända din kropp
Eller hämnas för brott era vänner begått
när ni rubba naturen och ändrade nåt
Satte er över den icke vite
Stal moder jord för ett himmelrike
Kallade mig för en simpel vilde
Stämplade mig som den primitive
Och ni fortsatte göra det innerst inne
Så bilden av vilden har bränt sig fast
Och förgiftar ditt sinne varenda natt
Ja djuret läser deras tankar lätt
Vädrar en stank av skräck
Och föraktet läcker från er andedräkt

Buren är öppen, djuret är löst
Kroppen är luden, frusen och blöt
Sminket har runnit, masken är av
Filtret har brunnit, askan är kvar

Anden fräter för jag är den andre
Och det får man inte va i det hära landet
Rättare sagt det här jävla landet
Det här jävla landet det här jävla landet
Det är så det låter när de går igång
På den dynga de tuggar året om
Problemet är långt ifrån nationellt
Det är sekler av våld som ni fuckin ärvt
Kan va lite laddat att säga så
Fastän plågade förfäder hejar på
Kan höra ropen eka över jordens hörn
Om du inte hör dom googlar du historielös
Har det relativt bra, långt ifrån den mest utsatte
Men tro mig min vän, inte heller nåns husblatte
Jag känner det, sättet du tittar på när vi möts
Du blir misstänksam, vänder bort blicken lite nervöst
Registrerar mig först, som nåt kriminellt
Men du sorterar på studs, jag reduceras till luft,
om jag tittar snällt
Inte paranoid, bara rasifierad
Jag blir aldrig som ni, ändå assimilerad
Så strunta i alla små Hanif Bali´s
Vars självhat är tydligt och fuckin tragiskt
Dom är inte vår röst och har aldrig varit
En osminkad sanning till ansiktsmask
Är stigmat jag har och har alltid haft
Så fortsätt och döm utan sanningshalt
Tills halvblodet kokar och allt blir svart

Buren är öppen, djuret är löst
Kroppen är luden, frusen och blöt
Sminket har runnit, masken är av
Filtret har brunnit, askan är kvar

Artisten Soulsaga bidrar till Motargument, vilket vi är glada och mycket tacksamma för. Du kan lyssna på låten på Spotify och Youtube.

Krönikor

Rasprofilerad på valdagen

Gästskribent Ellen Kylmänen skriver om sina upplevelser av fördomsfullt beteende emot adopterade. Gästskribenter står för åsikter i gästkrönikor.

Jag och pojkvännen skulle rösta i olika valdistrikt. Jag följde med honom på förmiddagen till en vallokal i vad jag kallar ”Hogwarts”, en vacker skola på söder i Gävle. När vi närmar oss trapporna upp till ingången ser vi två personer utanför, nästan lite obehagligt nära, som delar ut sina politiska flyers in i det sista. På vänster sida en äldre dam iklädd en parti-jacka och till höger en äldre man i en annan parti-jacka. I vilket fall, nu kommer det fina momentet som är inristat som ytterligare ett minne för all framtid. Pojkvännen går före mig upp för trappen. ”Hej”, säger de två personerna till honom och ler. Hack i häl tar jag mig upp för trappan och jag får i stället ett, ”Hello” och ett annat, ”Hello, how are you?”.

Seriöst?

Jag som inte hade röstat än. Normalt sett brukar jag glo in i själen på personen och säga ”Hej! Jag är svensk”, övertydligt, men det var inte förrän jag kom in i lokalen jag insåg vad som hade hänt. Jag vände mig mot min pojkvän och frågade honom: ”pratade de engelska till mig?” Han svarade att han inte kom ihåg, men då förstod jag vad som hade hänt och så börjar jag le för mig själv. Verkligen? Utanför en vallokal? Wow. Bara wow.

Tyvärr kunde inte det fina vädret och den vackra byggnaden hålla mitt humör uppe. Allt jag kände var irritation, trötthet och ilska. Komiskt nog höll jag på sidan om att skriva en krönika om ”Adoption och Fördomar” eftersom många adopterade får uppleva en vacker dag som denna flera gånger i sitt liv. Jag orkar inte förklara igen varför detta är ett problem så jag hänvisar er i stället till just den krönikan här: motargument.se.

Fram med kavajen

Jag har för mig att det hade börjat duggregna när jag skulle till min vallokal för att rösta. Det kanske bara var mitt humör som hade påverkat vad jag såg. Jag kände mig känslolös, men bestämde mig ändå för att ta på mig kavajen och piffa till mig i hopp om att må bättre. Mot vallokalen med kavajen och ett frampressat leende!

Tack till er två som gjorde min valdag 2022 till en förolämpande och äcklig dag. Vi ses förmodligen nästa val.

Gästskribent Ellen Kylmänen skriver om sina upplevelser av fördomsfullt beteende emot adopterade. Gästskribenter står för åsikter i gästkrönikor. Ellens blog LNK

Krönikor

Adopterad – fördomar

Gästskribent Ellen Kylmänen skriver om sina upplevelser av fördomsfullt beteende emot adopterade. Gästskribenter står för åsikter i gästkrönikor.

Det finns många svenskar som inte är vita. Bli medveten om det.

Jag satt som vanligt på röda linjen mot Fruängen när en kvinna frågade om jag kunde flytta min väska: ”Excuse me, could you move your bag?”, med tydlig svenskengelska. Mitt svar: ”Ja förlåt, absolut!”. En nu lite generad kvinna spärrar upp ögonen och ber om ursäkt, fast på svenska såklart.

Nu kanske du tänker, men oj, vad jobbigt för dig då. Föreställ dig att du hela ditt liv har försökt passa in och jobbat på att känna dig svensk med tanke på ditt utseende och som grädde på moset behöva uppleva fördomsfulla scenarion.

Men det handlar inte bara om fördomar eller hur min personliga situation inte förbättras på grund av dessa människor. Det handlar om att folk kan gå så långt att de till och med startar en öppen diskussion mitt på gatan. Men inte vilken diskussion som helst, utan en rasistisk diskussion.

Bli medveten

Som adopterad från Sydkorea har jag fått uppleva fördomsfulla situationer alltför många gånger. Det är något jag alltid kommer att behöva leva med om inget förändras. Allt är baserat på mitt yttre. Problemet är att många inte är medvetna om att de är fördomsfulla eller inser hur det kan påverka andra. Låt mig visa ett antal exempel på sådana händelser utifrån personlig erfarenhet. Du kanske känner igen dig.

  • När folk antar att jag inte är svensktalande: —”Ja, jag kan flytta min väska” (med min mest överdrivna artikulation).
  • När folk känner att det är nödvändigt att berätta att de har asiatiska vänner — ”…okej?”
  • När folk uttrycker hur mycket de älskar Asien eller något asiatiskt land som de har varit i. Detta är lite som om jag skulle säga: —”Åh, är du adopterad från Finland? Jag älskar Europa, speciellt Danmark”. Ser ni felet?
  • När folk antar att man är från antingen eller: ”Är du från Kina eller Japan?” — Jag besvarar inte ens sånt.
  • ”Åh, vad skönt att du pratar svenska! Tycker du inte att det är jobbigt när personer som dina kollegor tar våra jobb?” — Nej, du kan inte säga sådant på mitt jobb. Beställ ditt kaffe och dra härifrån.

Myndigheten för familjerätt och föräldraskap (2021) uppger att det finns omkring 60 000 internationellt adopterade svenskar i Sverige där sådana var som vanligast under 1970- och 1980-talet. Till er föräldrar som har adopterade barn: Ge tydliga exempel på att detta inte är något de ska behöva acceptera, att de ska försöka stå upp för sig själva. Inget kommer att ändras om ingen säger något eftersom folk uppenbarligen inte förstår själva att de är fördomsfulla.

Etnisk-/rasprofilering

Man ska inte hela tiden behöva jobba på att känna sig svenskare bara för att man inte ser ut som idealet. Det är bara sorgligt. När folk (svenskar) på tunnelbanan eller på stan börjar prata engelska med mig så känner jag mig utfryst från mitt eget hemland. Det landet jag vuxit upp i, och identifierat mig med. Jag tänker inte acceptera att man ska behöva handskas med fördomsfulla och rasistiska personer i resten av sitt liv. Kalla mig naiv, men jag har all rätt att hoppas och tro på att människor kan få mer vett i hjärnan och har förmågan att lära sig om hur man ska bete sig, eller skaffa mer social kompetens. Det är lätt för vissa att trivialisera, säga att jag inte ska bry mig, men om det vore så lätt skulle detta inte vara något problem. Något som däremot kan ändras är sättet vi ser på varandra och hur vi bemöter varandra.

Etnisk-/rasprofilering är olagligt men sker fortfarande i Sverige. Nu säger jag inte att fördomsfulla kommentarer är olagligt, men det påverkar fortfarande många. Min syster som är adopterad från Vietnam kom för sent till jobbet en dag bara för att personen i kassan var tvungen att starta en konversation om hennes etnicitet och snacka om Asien helt random.

Visst är det okej att fråga dina bekanta, men är det verkligen den bästa tidpunkten att ta upp med en okänd person som bara vill hämta ut sitt antihistamin på apoteket. Svar: Nej.

Gästskribent Ellen Kylmänen skriver om sina upplevelser av fördomsfullt beteende emot adopterade. Gästskribenter står för åsikter i gästkrönikor. Ellens blog LNK

Krönikor

Om hedersförtryck, del 2

Motargument publicerar en gästkrönika i två delar. Gästkrönikörer står själva för åsikter i sin text. Läs även den första delen från signaturen ”Osynliggjord/Anonym” här på Motargument.se

— ”Här är ett annat, feministisk perspektiv från kvinnor med annan etnicitet än mig, med hänvisningar till forskning. Användandet av själva ordet Heder kritiseras – som ju faktiskt är ett svenskt ord som indikerar något som kan tolkas positivt – som begrepp/benämning på motivationen för förtryck/att begå grova brott:

Intersektionella anspråk uteblir när våld motiveras med heder Arbetet med att förebygga våld mot kvinnor missar målet när det gäller så kallad hedersproblematik. Det menar forskaren Minoo Alinia, docent i sociologi vid Södertörns högskola, som i en ny antologi kritiserar regeringens riktlinjer i frågan. feministisktperspektiv.se
https://feministisktperspektiv.se/2019/11/05/kontraproduktivt-att-kulturalisera-hedersrelaterat-vald/

Hedersvåld som politiskt begrepp – feministisktperspektiv.se Den svenska nationella berättelsen om när (och varför) hedersvåld blev ett politiskt problem säger att det var ett svar på mordet på Fadime Sahindal, kvinnan som bara två månader tidigare hade hållit tal i riksdagen för att skapa politisk uppmärksamhet kring ett samhälleligt problem: hot och våld mot kvinnor som inte accepterar familjens önskemål om giftermål, sexualitet och … feministisktperspektiv.se
https://feministisktperspektiv.se/2013/02/08/hedersvald-politiskt-begrepp/

Liksom dessa feministiska debattörer använder jag oftast enbart ordet heder inom citationstecken om jag ska benämna motivation till förtryck, våld, dödshot, mord/andra brott. Jag skulle faktiskt säga att benämna det som motsatsen – alltså skamrelaterat – är mer klargörande. Det är ju ändå känslan av skam – inte heder – som är drivande bakom dessa brott. Inte heller kan någon familj som mördat eller begått grova brott mot en familjemedlem anse sig ha upprättat sin heder därigenom, då de ändå utgör extremfallen och den stora majoriteten i de flesta kulturer – även så kallat muslimska kulturer – anser att det är att gå alldeles för långt. (I fallet med Peela sa ju hennes pappa till och med i intervju enligt denna källa att han sket i sin heder!) Möjligtvis kan skammen minskas genom att bestraffa den som orsakat den, men det blir troligtvis nästan omöjligt att känna någon starkare heder för någon som känt sig tvungen att göra det!

Ur ett annat perspektiv från en kvinna med annan etnicitet, i en uppsats från Western University, 2016, ifrågasätts varför så kallad slut-shaming cyberbullying – vilket går ut på att skambelägga och hata/hetsa flickor till självmord för att de anses ”för sexuellt frigjorda” inte benämns som en form av s.k. hederskultur:

A Western Concept of Honour: Understanding Cultural Differences, Realizing Patriarchal Similarities – Western University !5 consider when thinking about slut-shaming as a specific mode of bullying, and more than that, as a mode of social control – patriarchy’s dominance and power over women’s bodies. ir.lib.uwo.ca

Själva begreppet ”hederskultur” verkar faktiskt dock ha blivit lite mer breddat i USA den senaste tiden, även om jag inte sett något om offer för nationalistisk/patriotisk amerikansk hederskultur ännu. Många amerikanska delstater listas nu som stater med så kallade white honor cultures. Jag länkar här till en tidningsartikel från ABC News och en del amerikansk forskning om dessa:

Teen Texting Linked to Risky Behavior? Study finds excessive texting could be linked to sex, drinking and drugs. abcnews.go.com
https://abcnews.go.com/Health/states-considered-honor-cultures/story?id=14302664

Implications of culture of honor theory and research for practitioners and prevention researchers – PubMed Since the seminal publication of Nisbett and Cohen in 1996 linking the higher rates of violence in the Southern United States compared with the Northern United States to a ”culture of honor,” researchers have paid increasing attention to conceptualizing honor and identifying its underlying psychological mechanisms and its behavioral outcomes. pubmed.ncbi.nlm.nih.gov
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/32914994/

Culture of Honor

Jag vill uppmana alla som forskar/studerar eller ger förslag på ämnesområden till studenter/forskare inom något område där detta kan passa att inkludera/belysa grupper och samhällsproblem som länge osynliggjorts i den allmänna politiska debatten!

Kan ni bedriva forskning/skriva någon vetenskaplig uppsats inom detta område, utifrån ett inkluderande förhållningssätt? Som kan bredda perspektiven inom den allmänna politiska debatten. Förhoppningsvis skulle det leda till att fler offer för denna sorts våld, förtryck och dödshot kan få förståelse och hjälp! Många yrkesgrupper i det svenska samhället har utbildats för att fånga upp signaler på detta s.k. hedersrelaterade förtryck – men även instruerade att enbart leta efter dem inom vissa etniska minoritetsgrupper! Som min samtalspartner från kvinnoorganisationen sa, innebär detta att tjejer med alla möjliga olika bakgrunder kan utsättas för precis samma/lika mycket s.k. hedersrelaterat våld/förtryck/dödshot och självklart må lika dåligt av det. Skillnaden i Sverige idag är att en del tjejer får mycket lättare den förståelse, hjälp och stöd de behöver för att ta sig ur dessa hemska situationer, för att bearbeta trauman/PTSD och gå vidare. De kan ibland till och med lyckas etablera fungerande, men mer distanserade relationer med sin familj och släkt. Medan andra som inte uppfattas eller ser sig själva som möjliga offer för vissa sorters förtryck står ensamma i samma situation och tvingas försöka klara sig själva.

Jag vill också efterlysa detsamma vad gäller forskning om kriminalitet. Det har blivit betydligt vanligare med brända bilvrak, sönderslagna busskurer och skjutningar även i området där jag växte upp, i takt med att fattigdomen ökat! Men det har aldrig framställts som ett ”problemområde” – och jag misstänker starkt att det beror på att det bor extremt liten andel med invandrarbakgrund i det området! Enbart någon enstaka familj, vilken ska vara väldigt skötsamma, såvitt jag hört.

—”Det finns väl alltid en andra sida av allting?”

Detta var avslutande delen av en serie om två krönikor från signaturen ”Osynliggjord/Anonym”. Skribenten står själv för sina texter.

Mer läsning för fördjupning: whitesupremacyculture.info