Artisten Soulsaga bidrar med en text. Du kan lyssna på låten på Spotify och Youtube. Läs hela texten här hos oss:

Lyssna noga nu
Var gång jag tar dom till skogens slut
Så dissocierar hälften och resten dom zonar ut
För det bor ett djur, under mitt ärrade bruna skinn
Det har blodig buk, tänder direkt när det surnar till
Inget gosedjur, nåt man gör bäst i att bura in
Det är kroniskt sjukt, spottar och dreglar och sprutar rim
Ni vet det springer i mörkret
Kan se dess spår på eran gård och spegelbilden i fönstret
Det kastar upp nåt gammalt dött och smetar in det på dörren
Hela byn är på helspänn
Ni larmar på, låser alla lås och fredagsmyser vid teven
Kallar på katten vid halv ett på natten ser nåt krypa bredvid den
En udda figur av en främmande sort
dyker upp vid ditt hus för att skända din kropp
Eller hämnas för brott era vänner begått
när ni rubba naturen och ändrade nåt
Satte er över den icke vite
Stal moder jord för ett himmelrike
Kallade mig för en simpel vilde
Stämplade mig som den primitive
Och ni fortsatte göra det innerst inne
Så bilden av vilden har bränt sig fast
Och förgiftar ditt sinne varenda natt
Ja djuret läser deras tankar lätt
Vädrar en stank av skräck
Och föraktet läcker från er andedräkt

Buren är öppen, djuret är löst
Kroppen är luden, frusen och blöt
Sminket har runnit, masken är av
Filtret har brunnit, askan är kvar

Anden fräter för jag är den andre
Och det får man inte va i det hära landet
Rättare sagt det här jävla landet
Det här jävla landet det här jävla landet
Det är så det låter när de går igång
På den dynga de tuggar året om
Problemet är långt ifrån nationellt
Det är sekler av våld som ni fuckin ärvt
Kan va lite laddat att säga så
Fastän plågade förfäder hejar på
Kan höra ropen eka över jordens hörn
Om du inte hör dom googlar du historielös
Har det relativt bra, långt ifrån den mest utsatte
Men tro mig min vän, inte heller nåns husblatte
Jag känner det, sättet du tittar på när vi möts
Du blir misstänksam, vänder bort blicken lite nervöst
Registrerar mig först, som nåt kriminellt
Men du sorterar på studs, jag reduceras till luft,
om jag tittar snällt
Inte paranoid, bara rasifierad
Jag blir aldrig som ni, ändå assimilerad
Så strunta i alla små Hanif Bali´s
Vars självhat är tydligt och fuckin tragiskt
Dom är inte vår röst och har aldrig varit
En osminkad sanning till ansiktsmask
Är stigmat jag har och har alltid haft
Så fortsätt och döm utan sanningshalt
Tills halvblodet kokar och allt blir svart

Buren är öppen, djuret är löst
Kroppen är luden, frusen och blöt
Sminket har runnit, masken är av
Filtret har brunnit, askan är kvar

Artisten Soulsaga bidrar till Motargument, vilket vi är glada och mycket tacksamma för. Du kan lyssna på låten på Spotify och Youtube.