Alla inlägg av Redaktionen Motargument

Motarguments redaktion.
Krönikor, Myter

Boan i toan

Min kompis kompis hade en faster som bodde i ett hyreshus i Falun. En dag upptäckte hon fuktfläckar i taket. Hyresvärden kallades dit och vid en närmare kontroll upptäcktes orsaken till fuktskadorna. En familj från Iran som bodde i våningen ovanför hade brutit upp parkettgolvet i vardagsrummet för att kunna odla potatis. Dessutom hade de höns i lägenheten. Jo, det är sant! Jag lovar!

Känner ni igen historien? Den finns i ett otal varianter. Bengt af Klintberg har samlat de vanligaste vandringssägnerna i fantastiskt roliga böcker. Vissa av dem är så bisarra att man viker sig dubbel av skratt. Män som fastnat med kronjuvelerna i dammsugarslangen. En familj som varit på marknad i Polen och där råkat köpa en pytteliten isbjörn i tron att det var en hund. Jösses.

Trodde jag på dessa skrönor när jag var liten? En del av dem i alla fall. Romska kvinnor med 20 frysta kycklingar under kjolen, råttkött i kinamaten och boaormar i toaletten. Jag var fullständigt livrädd att bli biten i rumpan när jag skulle kissa. Fast det är klart, jag var även övertygad om att kungen åt pannkakor varje dag och att en av de tre vise männen hade myrr med sig. Jag begrep inte särskilt mycket.

Många skrönor om utlänningar är just skrönor, och ingenting annat. Men vad ser vi som sanning idag? Vad kommer vi att skratta åt om 20 år?

Jag tror inte att alla muslimska 8-åriga flickor tvingas gifta sig med 80-åriga gubbar, eller sina kusiner (som givetvis är rabiata självmordsbombare). Alla människor från Afrika har inte lägre IQ. Judar är inte snåla. Romer stjäl ej alla saker som inte är fastspikade. Jag tror inte att flyktingar som kommer till Sverige inte vill ses och uppskattas som individer.

Om vi bara försöker tror jag att vi kan komma ganska långt om vi vill avliva myter. Jag skrattar åt komiken i böckerna, men skrattet fastnar i halsen när jag tänker på de främlings- och invandrarfientliga som baserat på myter vill skapa en vrickad bild av verkligenheten. Dessa myter baseras på okunskap, en vit fläck på kartan. Utforskas inte denna fläck kan det leda till fördomar, och i värsta fall rasism.

Plastkulor i margarin och folk som kräks i korvsmet är ganska roligt. När Ny Demokrati sjöng ”The lion sleeps tonight” var det allt annat än roligt. Nidbilder och karikatyrer av personer som kan uppfattas som annorlunda är inte humor för mig. Förhoppningsvis inte för dig som läser den här krönikan heller.

Böcker av Bengt af Klintberg på Bokus

Artiklar

SD och livstid

Sverigedemokraterna påstår att livstids fängelse i praktiken innebär 18 års fängelse enligt rättspraxis. Detta anser de innebär 12 år eftersom de tror att fångar friges efter att ha avtjänat 2/3-delar av sitt straff. Det stämmer inte.

"Two men looked out from prison bars, one saw the mud, the other saw the stars." Frederick Langbridge

År 1991 avtjänade 35 personer livstidsstraff, i september 2013 hade den siffran stigit till 147 personer enligt Kriminalvårdens statistik. Aftonbladet har gjort en granskning som visar ett annat antal bör tilläggas. År 2009 utvidgades straffskalan, och idag är det längsta tidsbestämda straffet 18 år istället för 10 år.

Sedan 2006 kan en livstidsdömd efter 10 års avtjänad tid, ansöka om att få sitt straff tidsbestämt. Ansökan görs vid Örebro tingsrätt som ligger nära Hall, Kumla och Tidaholm. Tingsrätten kan välja att omvandla straffet till minst 18 års fängelse, men att få sin livstidsdom omvandlad är långt ifrån självklart. Mellan 2008 och 2013 avgjordes 137 stycken ärenden. Av dessa fick endast 30 stycken bifall. Här finns mer information om statistiken, www.kvv.se

Det stora problemet med livstids fängelse är att det inte alls minskar brottsligheten i samhället. Det finns inga som helst belägg för det, data och forskning som visar andra resultat mottages tacksamt. Frihetsberövande straff är ineffektiva, men det är ju så tacksamt att se antisocialt beteende som en sjukdom och inte ett symptom. Genom att inkapacitera en enskild individ tror vissa att problemet blir löst. Det är bara att bura in busarna så är allt frid och fröjd. Ropen skalla, kåken för alla! Men livstid på riktigt är mer komplicerat än så.

I Sverige används i regel den nedre delen av straffskalan. Detta har varit praxis i många år. Det innebär inte att de förändringar som skett i rättssystemet de senaste 10-20 åren har varit till gärningsmännens fördel. Preskriptionstiden har tagits bort för vissa brott, straff har skärpts och nya lagar har stiftats.

Leif Axmyr har suttit i fängelse sedan 1982, och John Ausonius, mer känd som Lasermannen, fick sin tredje ansökan avslagen 2012. Jackie Arklöv kommer med stor sannolikhet att få skaka galler i många år till. Individer som utgör en extrem fara för samhället är mycket sällsynta, och det finns redan idag möjligheter att frihetsberöva dessa så länge det behövs. Sverigedemokraternas prat om livstidsstraff på riktigt är bara tomma ord, livstidsdömda släpps inte ut ”bara så där”.

Proportionalitetsprincipen är en rättssäkerhetsprincip som innebär att det bör råda balans mellan mål och medel. Om vi tror att den grova brottsligheten ökar så dramatiskt som Sverigedemokraterna vill få folk att tro, kan livstids fängelse ses som ett medel som rättsväsendet borde använda i högre utsträckning.

Att plocka ut enstaka skräckexempel och få dessa att framstå som vardagsmat är en politisk form av falsk marknadsföring, det är en lögn vars syfte är att få den allmänna opinionen på sin sida. När Sverigedemokraterna talar om ”samklang med den allmänna rättsuppfattningen” baseras den på ett rättspatos, som i sin tur baseras på en osann bild av verkligheten.

Sverige är inte dödsdömt, vårt system håller inte på att rasa ihop för att rättsväsendet använder livstidsdomar restriktivt. Det är du och jag som är den allmänna opinionen, och det är vi som kan visa att Sverigedemokraterna är tondöva och att deras melodi klingar falskt.

Artiklar

Kyrkovalet 2013

Motargument.se analyserar väl valda delar av Kyrkovalet, resultatet och vad man kan utläsa av de avlagda rösterna.

Ett av de stora rikskända politiska partierna ställde upp i Kyrkovalet med 102-103 olika kandidater, sammanlagt från alla olika stift. De uppgav dock tidigare i höst en siffra på att de hade anmält ”nästan 140 kandidater”. Det var ett stort antal individer av dessa kandidater som hade anmälts till ett flertal olika stift.

Jämställdheten

28-29 olika kvinnor var anmälda som kandidater från detta parti, som grundades 1988. Försöker det partiet påstå att de efter 25 år, endast har så få representativa kvinnliga medlemmar som dels är medlemmar i Svenska Kyrkan och dels är villiga att ställa upp som förtroendevald? Är detta den ”Fädernas kyrka” som SD använde som slogan på sin (numera nedlagda) valkampanjsida:

www.fadernaskyrka.se
Angående statistiken: Med reservation för att de kandidater som är anmälda med namnen Louise Erixon och Louise Eriksson är två olika personer eller en och samma person.

SD:s stoppade annons
SD:s stoppade annons

Annonsering

Av reklamkampanjerna inför valet kan man göra bedömningen att partiet försökte använda slogans som ”kyrkoskatten bekostar reklamkampanjer för ökad invandring” och ”Svenska Kyrkan anställer imamer”. Ingen SD-politiker har ännu visat upp något exempel på reklam som propagerar för ökad invandring eller hur. Det är oklart hur många imamer som har anställts av Svenska Kyrkan och hur många som idag jobbar för Svenska Kyrkan eller hur de anses göra det. En imam som man kan hitta fakta om, som tidigare varit anställd hos Svenska Kyrkan, är Othman Al Tawalbeh. Det var en tidsbestämd projektanställning på 9 månader, i samarbete med Fryshuset som den stormen i ett vattenglas gällde.

Och nu anklagas dessutom detta parti för att ha bluffat om att den reklamkampanjen blev bojkottad.

Röstresultat

Sverigedemokraterna fick sammanlagt 40288 röster till kyrkomötet. Det är lite mindre än 12% av det antal väljare som röstade på partiet i riksdagsvalet 2010 (339 610 stycken).

Det har också gnällts om valfusk eller försök till valfusk. Alla Sverigedemokratiska politiker borde tala mer tydligt till sina väljare om att vem som helst får ta en blank valsedel och skriva dit valfritt partis namn på denna. Så länge man har stavat rätt så räknas den rösten som en röst på det partiet.

Analys

Sverigedemokraternas egen analys är att valet gav ett oerhört starkt resultat och var en stor succé. En fråga som uppkommer när man läser deras kommentar är t.ex. varför SD aldrig tidigare nämnt så många ord om sin ”toppkandidat Aron Emilsson” i kampanjerna inför valet?

Mitt eget spontana första försök till analys är att en stor andel av de 40 288 personerna som röstade på SD anser att en kyrka inte skall anställa någon imam. Men jag gissar även att nästan alla andra av de röstberättigade anser att det är helt okej om Svenska Kyrkan i framtiden själv får välja vilka de vill anställa och varför.

Om en politisk grupp som ofta påstår att många av svenskarna inte vill ha någon islam i Sverige, bara får 40 288 röster. Då för inte det partiet en politik som några andra än just de 40 288 personerna vill ha inom Svenska kyrkan. Och då är det hög tid att fråga väljarna om vad de tycker. Är islam och imamer ett hot mot majoriteten av alla vanliga svenskar?

Förslag

Några av Sveriges församlingar/pastorat är mycket små, med färre än 3000 röstberättigade. I ett flertal av dessa var det blott mellan ca 160-350 röstande, och inga SD-representanter som ställde upp. Jag anser att vilken politisk gruppering som helst hade kunnat skaffa egen majoritet (minst 50,1%) i väldigt många kyrkofullmäktige, om de grundades redan 1988 och har kvitterat ut miljontals kronor i statligt partistöd både 2006 och 2010. Allt som hade krävts:

  1. Ambition att ta sig in i kyrkofullmäktige
  2. Några frivilliga bosatta i området som vill bli kyrkopolitiker
  3. Värva minst 161-351 röstberättigade väljare i varje församling/pastorat (med extremt litet antal röstande i förra valet)
  4. Skapa ett okomplicerat partiprogram som appellerar till majoriteten av det svenska folkets vilja och åsikter.

Så, för att tala klartext, det beror förmodligen mest av allt på snålhet inom SD. De ville kanske inte spendera mer av skattebetalarnas pengar på PR för att försöka skaffa fler väljare? De har kanske inte större ambition än så att kommunicera med alla potentiella väljare? Eller beror det bara på deras tjugofemåriga historik av brutal inkompetens att ett riksdagsparti fick 40288 röster, i fria val ifrån samtliga av medlemmarna i Svenska Kyrkan som är över 16 år?

Krönikor

Vad äter en Sverigedemokrat?

Kommer ni ihåg radioprogrammet ”Hassan” i P3 och deras busringningar? De är legendariska, vissa av dem får mig att kikna av skratt. En av busringningarna heter ”Vad äter en neger?” och även om den är taskig så får det mig att tänka ”Vad äter en Sverigedemokrat?”

Den gastronomiska aspekten kan tyckas vara trivial, men den är ändå en ganska stor del av vår identitet. Alla människor firar många olika högtider med att stoppa vissa traditionella rätter i munnen. En jul utan skinka, påsk utan ägg och midsommar utan sill är ganska ynkligt. Kräftskiva utan kräftor är meningslös. Personligen begriper jag inte hur folk kan äta fisk som luktar avlopp, men det är en helt annan historia.

Kräftskiva (Swedish crayfish party)Äter Sverigedemokrater ‘osvensk’ mat? Vägrar de att avsluta en blöt kväll på krogen med en kebab eller falafel vid gatuköket? Björn Söder grät ut en gång på ett blogginlägg över den svenska dekadensen efter att han ätit en sillamacka på en mångkulturell festival. Kan det vara så att endast rågmjölsgröt och kanelbullar serverades under Almedalsveckan? Det blev nog knappast baklava till fikat. Själv kan jag äta tillräckligt många bitar för att mörda en diabetiker. Jag får nästan gåshud när jag tänker på de frasiga sötsakerna som är fyllda med hackade pistagenötter.

Mångfalden i samhället har gett oss en mängd olika maträtter som får smaklökarna att jubla. I området där jag bor finns det en fantastiskt välsorterad butik med livsmedel från alla världens hörn. När jag handlade där en gång sade jag rakt ut ”Fatta vad trist det skulle vara om vi inte hade invandrare i Sverige. Då skulle vi sitta här med vår snuskiga pölsa!” Jag fick ett enormt leende och ett rungande gapskratt tillbaka.

Kent Ekeroth, ingen tvingar dig att äta Tabouleh eller Baba ganoush. Vill du tvinga människor att äta stinkande fisk eller dansa runt en enorm fallossymbol klädd i björklöv? Ta på dig en hyrd folkdräkt och ät några kåldolmar. De härstammar från Turkiet förresten.

Gästkrönikör Louise H.

Krönikor, Myter

SD om kvotflyktingar

Gästkrönikör Kim Ahola, sampubliceras från bloggen Kim The Cynic

När man diskuterar asyl med ”invandringskritiker” får man ofta höra att de som kommer hit inte är riktiga flyktingar. Ibland säger några till och med att vi borde ta emot fler kvotflyktingar, eftersom de är flyktingar. På. Riktigt.


Kvotflykting i UNHCR:s händer

En sådan syn vittnar naturligtvis om en djup okunnighet om flyktingars situation, men låt oss lägga det åt sidan för en stund. Kvotflyktingar plockas upp från flyktingläger runt om i världen. Det är människor som uppfyller alla krav på flyktingstatus, men som inte själva kan ta sig därifrån. De kan vare sig betala för egna visum (om de ens gick att söka/få) eller för ”hjälp” av människosmugglare. De sitter helt enkelt fast i flyktingläger tills:

  1. oron lagt sig så att de kan återvända hem (vilket kanske aldrig sker), eller:
  2. de plockats upp av UNHCR och givits chansen till ett nytt liv som kvotflykting.

Ungefär 25 länder i världen tar emot kvotflyktingar idag. För att klassas som kvotflykting måste man ha flyktingskäl enligt Flyktingkonventionen från 1951. Mellan 1987 och 2012 tog Sverige emot i snitt 1.796 kvotflyktingar om året. 2012 tog vi emot 1.853 personer. Våra nordiska grannar är hyfsat generösa de med:

  • Finland: 500
  • Norge: 1.200
  • Danmark: 750      (2012)

Det är alltså dessa flyktingar vi talar om i det här blogginlägget. Dessa brukar även många invandringskritiska vara positiva till att hjälpa, så hur är det med den saken? Bör sådana lägga sin röst på Sverigedemokraterna?

I HELVETE HELLER!

Saken är nämligen den att Sverigedemokraterna formligen vill slakta antalet kvotflyktingar. Riksdagsmannen Kent Ekeroth berättar t ex på sin blogg att han vill ha ner antalet från dagens 1.900 till 60(!). Han tar procenträkning till hjälp:

Enligt FN uppgick Europas befolkning till 852 miljoner 2009. Sveriges andel av detta är med andra ord cirka 1 procent. Så istället för att vi tar emot 30 procent av andelen kvotflyktingar som vi enligt SvD gör idag, borde vi alltså ta emot 1 procent, dvs 30 gånger mindre än vad vi gör idag.Så istället för att ta emot 1900 st i år borde vi enligt vår befolkningsmängd ta emot 60 personer cirka, en minskning med cirka 97 procent.

Eh… va?

Okej… så istället för att notera det enorma behovet och be andra länder att (åtminstone) försöka följa vårt exempel så väljer Ekeroth att se dagens kvotflyktingström som en slags magisk konstant som bara behöver fördelas på fler? Varenda vettig människa förstår ju att fler länder behöver ta emot fler kvotflyktingar. Nu. Omedelbart. Sverigedemokraterna borde testa att faktiskt prata med UNHCR, en organisation som de själva ironiskt nog säger sig skatta högt:

Sverigedemokraterna har föreslagit i sina budgetförslag att stödet till UNHCR ska öka med en miljard kronor.

Hål i huvudet-politik. UNHCR som bland annat överser kvotflyktingarbetet, ska alltså ges en extra miljard (finansieras genom att SD skär ner trettio-fyrtio miljarder kronor från alla andra biståndsprojekt), villkorat med ”används bara för hjälp på plats”. Lägg av!

SD gör det ärligt talat svårt för sig själva. De behåller naturligtvis sina kärnväljare. Andra partiers misstag i oroliga tider krattar också manegen för dem, men förr eller senare kommer sådana här värdegrundsfrågor att komma ikapp dem. Varför diskuterar de ens kvotflyktingar? Ah well… SD vill förutom detta begränsa flyktinginvandring på väldigt många sätt, men då det inte hör till just kvotflyktingar tar vi det en annan gång.

Den som vill kan fördjupa sig om den svenska flyktingkvoten

Kent Ekeroth, Björn Söder, Linus Bylund, Martin Kinnunen har kontaktats för ev. kommentar. Ingen av dom har svarat.

Gästkrönikör Kim Ahola, läs krönikan i sin helhet på bloggen Kim The Cynic

Artiklar

Försöker SD tysta meningsmotståndare?

Gästinlägg av Kim The Cynic

På senare tid har det dykt upp något märkligt i mitt synfält. Ett företag som heter Bildombudsmannen (Staffan Teste) har börjat stämma folk som använder andras bilder utan tillstånd. Att bryta mot upphovsrätten är ju inte bra, men det som gör det här lite udda är att företaget skickar räkningar direkt, utan att först be de som (eventuellt) brutit mot upphovsrätten chansen att först ta bort bilden.

Det sistnämnda förfarandet är vad t ex Journalistförbundet rekommenderar.

Företaget dök upp i mitt blickfång efter att jag sett att det ”råkat” börja drabba antirasistiska organisationer och personer. T ex interasistmen.se, Nikke Lindqvist och Torbjörn Jerlerup. Tidigare har det också drabbat Genusfotografen.

När det hade drabbat InteRasistMen googlade jag lite och noterade att många har råkat ut för Bildombudsmannen. Tillvägagångssättet är alltid detsamma. Plötsligt dyker det upp ett brev med en uppmaning om att betala ett belopp som kan variera. Jag har sett allt mellan 8.900 kr (vanligaste beloppet) och 24.625 kr.

  • För privata bloggen Rockfashion gick summan från 8.900 till 4.000 via förlikning i tingsrätt.
  • För Genusfotografen gick summan från 24.625 till 15.000 efter förhandlingar två advokater mellan.

De begärda summorna verkar alltså vara mycket väl tilltagna. ”Bildombudsmannen” Staffan Teste har själv inga betänkligheter utan tycker att man ska betala om man felat. Punkt.

Företaget är med allt att döma uschligt.

Nå, tillbaka till antirasisterna.

  • Interasistmen.se fick den 9 augusti en faktura på 50.000 kr av den islamofobiska tidningen Dispatch International. Anledningen är att de publicerat en av Dispatch bilder, för att i journalistiskt syfte demonstrera tidningens rasism (bilden fanns i detta inlägg, men är tillfälligt borttagen). Interasistmen.se har valt att bestrida, så vi får se hur det slutar.
  • Den 12 september fick de en ny faktura. Från Bildombudsmannen den här gången. Beloppet var nu nedsatt till 15.000 kr.
  • Interasistmen har alltså inte uppmanats att ta bort bilden innan räkningen kom. De bestrider och har svarat genom att erbjuda ett par rikskuponger.

Jerlerup och Nikke är det än värre med. Där är det nämligen så att det politiska riksdagspartiet, Sverigedemokraterna, stämt respektive privatperson för att ha använt deras partisymbol och logotype, blåsippan.

Först och främst är det så att sverigedemokraterna själva på deras egen webb har gjort loggan tillgänglig för nedladdning. I högupplöst format för den som så önskar. Så här ser det ut på deras webb:

Så här ser det ut om man går in på SD:s webb och väljer Kontakt, Grafisk profil

  • Torbjörn Jerlerup har publicerat en tecknad satir där blåsippan avbildats på två par byxben. Personen bakom har ett hakkors på sina byxben. Personerna trampar på en svensk flagga. Jerlerups blogginlägg hittas här. Han fick ett brev och uppmanas att betala 14.500 kr.
  • Nikke Lindqvist har en teckning där en streckgubbe kastar Sverigedemokraternas blåsippa i en papperskorg. Tänk Sverker i Plus. Han har använt teckningen ett flertal tillfällen. Här är ett. Nikke uppmanas att betala 20.500 kr. Nikke uppmanar förresten att andra som råkat ut för samma sak ska höra av sig till honom.

Ingen av de kontaktade har någonsin uppmanats av Sverigedemokraterna att ta bort bilderna. De har bara helt sonika fått varsin betalningsuppmaning.

Förlåt, men jag tycker att det är häpnadsväckande.

Jag vet ärligt talat inte hur landet ligger juridiskt. En massa googlande säger att satir ger visst utrymme, men i grunden är upphovsrättsskyddet starkt. I vilket fall som helst är anspråksbeloppen sannolikt alldeles för höga. Men…

SD-logga vid kritisk text i ExpressenDet är framförallt uselt eftersom det här är så tydligt att det handlar om ett riksdagsparti som ogillar att de kritiseras. Demokratiska partier borde ha hög tolerans för politisk satir, så som det anstår en demokrati. Speciellt provocerande är det när det här kommer från Sverigedemokraterna, som alltid klagat högst av alla på nedtystning och censur. Senast nu vid kyrkovalet.

SD uppmanar alltså till att ladda ner och använda deras logga. Sen, om de av någon anledning inte gillar hur loggan har använts, verkar de ta sig rätten att skicka en faktura. Wtf? Jag gjorde en snabbgoogling och hittade den här krönikan av Anna Dahlberg i Expressen.

Såg ni blåsippan i bilden till vänster? Har Sverigedemokraterna kanske skickat en faktura till Expressen för att de använt blåsippan i ett för partiet ofördelaktigt bildmontage? Naturligtvis inte. De skulle aldrig ta den striden med en mäktig tidning.

Privata bloggare däremot går kanske att skrämma.

Gästinlägg av Kim The Cynic

Krönikor

—"Jag är en Sverigedemokrat!"

Gästkåseri, sampublicerat med benäget tillstånd från Omaskerat

— ”Jag gillar att gnälla över samhällsproblem utan att sätta mig in i dem grundligt. Trots det så är jag grym på att ge analyser om hur samhällsproblemen påverkar framtiden och vad som har gett upphov till de samhällsproblem vi ser idag. I grund och botten så brukar dessa analyser gå ut på att jag helt enkelt reagerar över det jag ser. Sen att det inte ger någon egentlig substans i de ämnen jag diskuterar på nätet spelar mindre roll. För skulle jag få en knivig motfråga eller om någon skulle råka syna mina ihåliga argument, ja då kan jag alltid posta en länk från någon halvtaskig nyhetsblogg som gör sanningar av att rycka saker ur sin kontext. Eller länka till youtubefilmer. Youtubefilmer är nämligen alltid sanna. Så måste det ju vara.

Cool-Troll-FaceJag vill inte att Mohammed ska få några tusenlappar i bidrag när han kommer till Sverige. Jag har däremot inga problem med att Wallenberg och Savén tjänar miljarder på skattebetalarnas bekostnad. Jag kopplar besparingskraven inom vården till invandrare trots att det sker offentliga upphandlingar där den som lägger lägst bud ska vårda våra äldre och där kapitalister drivs av vinstintresse före vårdintresse. Att systemet uppenbarligen är ruttet spelar inte så stor roll. För det är jag inte speciellt intresserad av att diskutera och ser man till det parti jag röstar på och promotar i var och varannan uppdatering på Facebook så har jag ingen ambition av att skrota systemet. Det är ju lättare för mig att skylla besparingskraven på Mohammed. Han får ju etableringsbidrag och en rad andra bidrag som jag mer än gärna vill belysa så fort jag får chansen. Att Mohammed inte ens har rätt till alla de bidrag jag gärna tar upp spelar inte så stor roll. För står det på en bild på Facebook så måste det ju vara sant. Inte ens när socionomer sågar mig vid fotknölarna kan jag revidera mina felaktiga uppgifter.

Polisen har dessutom alltid rätt. Inte ens när de jämför afrosvenskar med djur och trakasserar människor kan jag förstå att bägaren kan rinna över. För polisen har ju alltid rätt. Inte ens när polisen ertappas mörka och ljuga om en dödsskjutning av en åldring så har polisen fel. Sånt ska man inte ens tala om eller spekulera i. För då är man ju vänsterextrem.

Jag håller med Ullenhag när han etnifierar sociala uppror i förorterna. Den stora kärnfrågan är inte varför människor revolterar mot systemet. Det är snarare var föräldrarna till de som revolterar håller hus. Den sociala misär som vissa människor tvingas leva i dagligen ska man inte prata om. Inte heller ska man tro att social upprustning av förorterna är ett vettigt sätt att förebygga sociala revolter på. Militära insatser mot civilbefolkningen är min melodi. Det förordar jag gärna. Ja såvida det inte sker i Mellanöstern för då visar ju islam bara sitt rätta ansikte.

Jag vet att alla världens muslimer är onda. Dessa vill ju islamisera samhället och göra Europa till ett Eurabia. Det är sant, det står i Koranen. Att jag inte ens har läst mer än ett par citat från Koranen spelar mindre roll för det har jag nämligen läst på en blogg. Konspirationsteorier är det inte tal om. Detta är ju dagens sanning. Att Eurabiateorin de facto är en galen konspirationsteori spelar inte heller någon större roll. För en gång så sa en muslim att han vill se fler araber i Europa. Det handelssamarbete som innebar att franska näringslivet i samarbete med arabisktalande länder gav ut en pamflett som hette just Eurabia har inte med saken at göra. Trots att det var just det Eurabiateorins skapare stödjer sin tes på. För det vet man hur alla muslimer är. Att det sedan finns femtioelva olika inriktningar fördelade på 1,5 miljarder muslimer världen över som är svarta, vita, gula, bruna och till och med albino kvittar. För islam är ju per definition alltid samma sak som islamisering. Trots att teologer motbevisar mig så måste det ju vara så. För teologen är ju antagligen bara förblindad av PK.

Expo är AFA. Detta eftersom en person som idag jobbar på Exporedaktionen råkade ha samröre med några som var med i AFA för 20 år sedan. Aftonbladet och Expressen bedriver alltid hets mot mitt parti. Det kvittar om mina riksdagspolitiker beväpnar sig på fyllan och är allmänt vulgärrasistiska. För tar man upp såna incidenter så är det hets mot folkgrupp och antidemokratiskt. Då ska jag givetvis hota de som ifrågasätter mina riksdagspolitikers agerande. För att därefter ursäkta och förringa alla hot som förekommit mot antirasister, bara för att alla antirasister bedriver hat. Antirasister är för övrigt ett kodord för antivit. Det är dagens sanning. Jag lovar.

Jag är övertygad om att 99 procent av alla somalier är analfabeter som har kommit till Sverige för att leva på bidrag. Dessutom är jag övertygad om att dom tar våra jobb. Att jag själv cashar bidrag och är skitnödig över att analfabeter ska sno ett jobb från mig säger dessutom absolut ingenting om mig själv… mer än att…

Jag är en Sverigedemokrat!”

Gästkåseri, sampublicerat med benäget tillstånd från Omaskerat

Krönikor

U-landet Sverige

Jag har aldrig gillat dokusåpor. Men en kväll fastnade jag för ”Mästarnas mästare”. Och fick en uppenbarelse om etnocentrism.

Med etnocentrism menas att en person utgår mestadels från sin egen etnicitet och livserfarenhet som måttstock i hela sin omvärldsuppfattning. Det är som en version av resonemanget ”jag har rätt, du har fel” när två människor har olika åsikter om något. Att jag är jag är ganska uppenbart. Eftersom jag är huvudpersonen i mitt liv uppfattar jag andra som annorlunda när de inte är som jag. Det är något som jag inte reflekterat över särskilt mycket.

Woman walking, Nairobi CBD
Tom Spender / Foter / CC BY-NC-SA

Uppenbarelsen jag talar om kom när Christine Gandrup berättade om sin uppväxt i Kenya. Familjen hade varit relativt välbärgad och hade råd att ha tjänstefolk anställda i hushållet. När de skulle flytta till Sverige berättade hennes föräldrar att man fick laga sin egen mat där. ”Men vad är det för u-land?” tänkte hon.

Jag hade aldrig ens tänkt tanken att Sverige skulle kunna vara ett u-land. Det var så främmande, jag satt och gapskrattade i soffan. Folk flyr ju från u-länder, det är krig, svält och elände. Ingen elektricitet eller vatten i kranen. Skulle jag någon gång behöva fly till Kenya?

Tänk om Sverige vore ett u-land och jag tvingades fly? Jag har alltid blivit väl behandlad utomlands. Det har aldrig varit någon som sett ner på mig. Om jag alltid mötts av vänlighet och leenden, är det inte min skyldighet att behandla mina medmänniskor på samma sätt? Oavsett religiös tillhörighet, etniskt ursprung eller matvanor? Ja, det är det.

Demobilize child soldiers in the Central African RepublicBara tanken att fly skrämmer mig. Att dessutom inse att risken finns att bli betraktad som en paria eller belastning är fruktansvärt. Tyvärr behandlas vissa människor som det av rasister och främlingsfientliga personer. De visar inget intresse för vem en person är, bara vad de är. Kommer det en dag då jag tvingas slå ner mina bopålar någon annanstans vill jag känna mig trygg och välkommen.

Jag fick en riktig tankeställare av Mästarnas mästare. Att Sverige skulle vara ett u-land tycker jag i och för sig inte, men plötsligt var inte det självklara lika självklart längre. Jag får väl flytta vart jag vill utan att riskera att bli reducerad till en tärande börda?

Gästkrönikör Louise H.

Krönikor

Goda grannar

Sverigedemokraterna värnar om kvinnorna. Påstår de i alla fall. Att någon i partitoppen kallar en tjej för en liten hora, och en annan kvinna försöker tystas då hon anmäler en partikollega för våldtäkt hör inte till saken.

Får jag berätta om vad en nära vän till mig råkade ut för? Mitt i natten vaknade hon av att hennes kille grävde mellan benen på henne medan han låg bredvid och onanerade. Hon flög upp ur sängen skrek ”vafan håller du på med?!” Killen blev så ledsen och ångerfull, han visste inte vad som hade flugit i honom. Oj, så ångerfull han var. Ändå fortsatte han att utsätta henne för saker som hon inte ville.

När hon till slut tog sig i kragen och lämnade honom skrek han att hon var en jävla hora och att han skulle bränna upp hennes grejer som fortfarande fanns kvar i lägenheten. Och så ville han ha tillbaka julklapparna han hade gett henne. Hon polisanmälde aldrig att hon blivit våldtagen, av sin helsvenska kille.

106/365: not for climbing
DanielJames / Foter / CC BY-NC-SA

Området som jag växte upp i var fullt av barnfamiljer. Ungarna spelade bandy på gatan, det var tårtkalas, grillfester och medelklass i största allmänhet. Det var det bästa stället att växa upp på, men sen visade det sig att det kanske inte var det. Det framkom att en av våra grannar hade förgripit sig på en liten flicka som bodde en liten bit bort på gatan, jag tror hon var runt tre år gammal.

En dag hade hon kommit hem och sagt: ”han hade nyckel, han tittade mig i stjärten”.
Då förstod föräldrarna vad som hade hänt. Flickan var så liten att hon ännu inte kunde prata tydligt, men efter ett tag insåg föräldrarna att det inte var en engångshändelse. Han hade låst in henne och utsatt henne för övergrepp. Helt plötsligt hade vi en pedofil på gatan, en helsvensk pedofil.

Han kom aldrig i närheten av de små barnen på gatan igen. Föräldrarna polisanmälde aldrig mannen, de ville inte utsätta sin dotter för ett nytt trauma. Och alla visste vad han hade gjort. På den tiden fanns det inte vardagspedofiler, det fanns bara snuskgubbar i trenchcoat som försökte bjuda barn på godis och blotta sig.

Jag tror att våldtäktsstatistiken, som visar att antalet anmälningar är fler idag än jämfört med 20 år sedan, inte nödvändigtvis speglar en faktisk ökning. De som idag polisanmäls är gärningsmän som tidigare skulle ha kommit undan. Idag är samhällsklimatet annorlunda, vi sopar inte skiten under mattan på samma sätt som tidigare. Allt var inte bättre förr.

När någon från planeten Tellus, företrädesvis någon med svart hår och inte tydligt vit hudfärg som bosatt sig inom Konungariket Sveriges gränser, är det inte officiellt gångbart att kalla personen ifråga ”svartsk…” (erhm…ja ni vet). Alltså räknar vi bort merparten av de som invandrat till Sverige. De personer med företrädesvis svart hår och inte tydligt vit hudfärg kallar vi i den offentliga debatten för ”invandrare”.

När dessa så kallade ”invandrare” våldtagit någon så påstås det bero på att de gjort det för att de är vandrat in från resten av planeten med alla de skadliga kulturer som finns där. När svenskar våldtar så försvaras det ofta på nätet med att ‘de är sjuka i huvudet’. Hade pojkvännen och grannen behandlats annorlunda om de inte hetat Karlsson, Johansson eller Svensson? Jag tror inte att det finns kulturer som förlåter, accepterar eller uppmuntrar till våldtäkt eller pedofili. Eller har jag fått allt om bakfoten?

När Sverigedemokraterna vill få oss att tro att det är invandrare som våldtar säger jag: Nej, det är det inte. Det är män som våldtar. De utgör en förkrossande majoritet av gärningsmännen i kategorin sexualbrott, 98 %. Där snackar vi överrepresentation i den registrerade brottsstatistiken. Istället för att tänka ”vad är det för jävla fel på er invandrare?” borde vi kanske tänka ”vad är det för jävla fel på er män som våldtar”? Om antalet anmälda våldtäkter ska minska kan ni killar sluta våldta oss tjejer, det är en bra början.

Kryllar vårt land av ‘HIV-smittade negrer’ och Alexandra-män? Står det en ‘slemmig arab’ och lurar i varje buske? Risken är större att du vaknar med en svensk näve uppkörd i skrevet eller blir tittad i stjärten.

Gästkrönikör Louise H.

Krönikor

Utflykt i det gröna

Sommaren 2012 var jag och min sambo på semester i Kraków. Det är verkligen en fantastiskt vacker stad, med en arkitektur som får en att häpna. Vi vandrade runt i de judiska kvarteren, åkte till Schindlers fabrik, åt otroligt god mat och besökte den enorma saltgruvan i Wieliczka. Veckan avslutade vi med en utflykt i det gröna, i björkskogarna på den polska landsbygden.

LouisaH2Det tyska ordet för björk är Birke. Den uppsluppna stämningen som rådde i minibussen på väg till saltgruvan några dagar tidigare, hade till denna bussresa förvandlats till total tystnad. Vi var nu på väg till ett ställe som vissa skulle beskriva som helvetet på jorden. Ett idylliskt landskap som blivit förgiftat och idag påminner oss om rasismens yttersta konsekvenser.

Auschwitz I är relativt litet och består av något som jag skulle likna vid kasernbyggnader. Något som gjorde mig otroligt obekväm var att det var så vackert. Jag hade målat upp en fasansfull bild i mitt inre, att lägret skulle se lika otäckt ut som de handlingar som utfördes bakom taggtråden. Vår guide berättade att lägerkommendanten Rudolf Höss såg Auschwitz som paradiset på jorden, det enda han hade att anmärka på var att han inte fick spendera mer tid med sina barn. Hans hus gick att se från galgen där han hängdes, han måste ha känt stanken från krematoriet och när hans barn lekte i trädgården måste de ha hört skotten när judar arkebuserades ute på gården. Det är inte min bild av paradiset.

Auschwitz II, det som kallas Birkenau, är det enorma lägret med den ökända perrongen. Här valdes ett fåtal av de mest arbetsdugliga ut och de fick gå till vänster mot barackerna, resten föstes till höger mot en säker död. En tågvagn som transporterat de dödsdömda stod kvar, täckt av stenar. Judar lägger inte blommor vid minnesplatser.

Det var ingen som grät eller var uppriven, men det var en dämpad stämning i gruppen. Vi var tagna av stundens allvar, för vi var där, det var inte en bild på internet eller en journalfilm.

Herregud, gjorde människor verkligen det här mot andra människor? Hur i helvete kunde det hända? En grupp valde ut en annan grupp som  inte ansågs vara som oss andra. De pekades ut som syndabockar och ansvariga för allt som tycktes kunna utgöra ett hot mot samhället. Vi lät den hätska stämningen eskalera till komplett vansinne, och till slut hade medmänniskor avhumaniserats till den grad att de kunde mördas utan att någon drog i bromsen. Jag väljer avsiktligt att använda ordet ‘vi’, för vi är människor som mördade andra människor. Det är allas vårt gemensamma ansvar att se till att något liknande aldrig får ske igen.

Gästkrönikör: Louise H.