Etikettarkiv: Sverigedemokraterna

Krönikor

SD — Inte hela Sveriges parti!

Gästinlägg av Slutpixlat

Den av Sverigedemokraterna nu igångsatta kampanjen, ”Hela Sveriges parti”, förklarar de själva på detta viset:

”Med kampanjen ”Hela Sveriges parti” gör Sverigedemokraterna upp med stämpeln av att vara ett enfrågeinriktat parti. I kampanjen lyfter partiet åtta politikområden.

Politiska motståndare sätter ofta etiketter på oss. Men Sverigedemokraterna är så mycket mer än de där etiketterna man läser om i tidningarna. Vi är ett parti med bred politik som syftar till att förbättra människors vardag för stora som för små, för män som för kvinnor och för såväl infödda som invandrade svenskar. Vår motståndare är det framväxande splittringssamhället. I denna kampanj lyfter vi fram nya perspektiv.

Skärmklipp
Nu försöker Sverigedemokraterna att göra en politisk saltomortal i den högre skolan för att försöka påvisa att de banne mig inte är ett enfrågeparti.

Och att Sverigedemokraterna har svårt för vad de tycker, av media påklistrade etiketterna, är ju egentligen något som de är upphov till själva genom alla rasistskandaler de ständigt har inom partiet.

Och det är ingen falsk etikett som är påklistrad av media, det är ju den reella verkligheten som media speglar om Sverigedemokraterna.

”Vår motståndare är det framväxande splittringssamhället”, påstår Sverigedemokraterna.

Ganska lustigt att de nu helt plötsligt är motståndare till sig själva, då det är de själva som står för denna splittring i samhället genom sin dem-och-vi-politik. Dubbelmoralen firar återigen triumfer hos Sverigedemokraterna därmed.

Låt oss skärskåda detta så kallade ”hela Sveriges partis” åtta politiska områden där de ämnar lyfta sin politik i.

”Hela Sveriges parti” säger sig vara för en human flyktingpolitik?

Nu är det ju inte fråga om inte SD har blandat ihop orden human och inhuman. För om man ser till vad SD egentligen tycker om flyktingar så ser de helst att inga flyktingar kommer hit till Sverige över huvud taget. Så SD:s definition av ordet human är naturligtvis att de är partiet för en inhuman flyktingpolitik. Några barmhärtiga samariter lär ju Sverigedemokraterna aldrig bli.

”Hela Sveriges parti” säger sig också vara för en värdig ålderdom. Låter ju lovvärt. Men frågan är vilka som ryms i definitionen, en värdig ålderdom?

”Våra åldringar får det sämre och sämre medan massinvandringen tillåts kosta enorma summor”, säger SD.

SD:s Rickard Jomshof går steget längre och säger så här i ett inlägg i Blekinge Läns Tidning:
”Allt fler svenskar och däribland en växande skara pensionärer börjar ‘få upp ögonen för vad dagens mångkulturella och svenskfientliga samhälle’ innebär i praktiken.”

Sverigedemokraterna i Blekinge har gjort ett stort nummer av äldreförsörjningsstödet som de menar är ett direkt stöd till invandrare ”som aldrig betalat ett öre i svensk skatt”. Detta medan svenska åldringar får det allt sämre.

Naturligtvis ”glömmer” de att framföra att äldreförsörjningsstödet är till för alla i landet som fyllt 65 år, oavsett deras bakgrund.

Så i Sverigedemokraternas ögon är det massinvandringen, mångkulturen och svenskfientligheten som gör att inte Sveriges pensionärer kan få en värdig ålderdom. Och man gör gärna skillnad på en svensk pensionär och en invandrad pensionär. Där den senare helst inte ska ha samma rätt till en värdig ålderdom då SD verkar anse att denne aldrig betalt skatt i Sverige. Återigen gör SD skillnad på folk i dem och vi.

”Hela Sveriges parti” vill också ha krafttag mot brottsligheten.

Vore det då inte på sin plats att sopa framför sin egen dörr innan man går ut och kräver krafttag mot brottsligheten?

Sverigedemokraterna har ju ett antal personer som jobbar för dem vid partiets riksdagskansli som är dömda för misshandel, våld mot tjänsteman, rån och vapenbrott. Vi får inte heller förglömma det stora antal Sverigedemokrater som bland annat är dömda för förtal. Riksdagsman Thoralf Alfsson är en av dem och Riksdagskvinnan Carina Herrstedt är dömd hela tre gånger för förtal. Just en snygg samling individer som kräver krafttag mot brott. Å andra sidan kan man ju säga att de har personliga erfarenheter inom brottets bana som gör att de kan användas som experter på just hur man skall komma tillrätta med återfallsförbrytare.

Återigen så visar dock Sverigedemokraterna på en dubbelmoral utan dess like.

”Hela Sveriges parti” är för en EU-kritisk politik.

Det vill säga att man helst inte vill vara med i det Europeiska samarbetet, utan man vill helst isolera Sverige från inte enbart Europa och också resten av omvärlden för att kunna bygga sitt förlovade drömland. SD lever i sin folkhemsutopi där naturligtvis inga invandrare får plats.

”Hela Sveriges parti” vill ha riktiga jobb.

Om man har följt det Sverigedemokratiska partiets jobbpolitik ett tag och hört vad vissa av deras politiker säger om hur arbetsmarknaden och jobben bör hanteras så står en sak mycket klar.

Invandrarna tar jobben ifrån svenskarna får man ofta höra dem säga. ”Det är massinvandringens fel att svenskarna inte får jobb.”

Låt oss nu titta på vilka jobb det är som invandrarna, enligt SD stjäl från svenskarna. I huvudsak är det låglönearbeten såsom till exempel städare, restaurangbiträde, vårdbiträde mm…

Dessa yrken ratas i många fall av svenskarna själva, och vi ska vara glada att det finns folk som är villiga att ta dem. För en sak är helt klar. Hade vi inte haft dessa invandrare som tog dessa jobb så hade bland annat vården gått riktigt på knäna i brist på arbetskraft.

Så Slutpixlats förslag till SD-politikerna är att sluta gnälla på invandrarna och skaffa er ett riktigt jobb. För som politiker duger ni icke!

”Hela Sveriges parti” säger sig vara för en stark landsbygd och vill bland annat öppna upp för gårdsförsäljning av alkohol. Man hävdar också att skogsnäringen sysselsätter 200 000 personer. En liten korrigering är här på sin plats. Skogsnäringen sysselsätter 100 000 personer. Varför skall ni Sverigedemokrater alltid överdriva er sifferexercis på detta viset? Nåja… De enda som blir glada över SD:s landsbygdspolitik är väl de Sverigedemokrater som bor där. Det vill säga om nu gårdsförsäljning av alkohol blir tillåten, tänker då mest på hur begivna vissa av SD-folket är i de starkare dryckerna. Välkommen till banjoland.

”Hela Sveriges parti” vill ha en ordentlig skola.

Får vi då förmoda att denna ordentliga skola inte befolkas av några barn med avvikande hudfärg eller att där skulle få finnas några papperslösa barn. Dessutom så vill ju SD avskaffa hemspråksundervisningen. Med andra ord så vill ”Hela Sveriges parti” inte ha en skola för hela Sverige. Återigen så är SD på invandrarna så fort de får chansen.

”Hela Sveriges parti” vill ha en sjukvård värd namnet men inte till vilket pris som helst. Att ge 50 kronor till en papperslös invandrare för dennes tandvård är naturligtvis helt fel enligt SD. Och det påpekar Sverigedemokraten Kent Ekeroth genom att i vanlig ordning använda dem mot vi. Enligt Ekeroth så är det pensionärerna som får betala vården för illegala.

Dessa 50 kronor har rört upp känslorna hos de främlingsfientliga Sverigedemokraterna så att de till och med startade en kampanj på Facebook. Där uppmanar de folk att skänka 50 spänn till SD i stället. Snacka om att kasta pengarna i sjön!

Vad man sammantaget kan säga om SD:s nya kampanj för att försöka påvisa att de inte är ett enfrågeparti är väl egentligen att de nu mer än väl bevisar att de fortfarande är ett enfrågeparti.  För nästintill i samtliga åtta politikområden de presenterar i sin nya kampanj, så genomsyras det mesta av invandring och hur den enligt SD ställer till det.

Stämpeln som rasistparti lär Sverigedemokraterna aldrig bli av med så länge de utmålar invandrarna som roten till allt det onda i det svenska samhället och försöker slå splittring bland svenskarna med sitt eviga tal om dem och vi.
Nej, Sverigedemokraterna är och förblir ett parti befolkat med intoleranta, främlingsfientliga och rasistiska element. Inte ens det snyggaste kostymbyte eller kraftigt friserade partiprogram kan förändra detta.

Raffina Wall för Slutpixlat

Artiklar

Tacka invandrarna för nationaldagen

Nu är det snart nationaldag och ju närmare vi kommer den sjätte juni ju mer gnäll är det från Sverigedemokraterna och de ”nationella” om att invandrarna och ”det mångkulturella” håller på att ta över nationaldagsfirandet. Räkna med minst två-tre artiklar på Avpixlat, minst ett halvt dussin sverigedemokrater som gör bort sig, och minst ett officiellt uttalande från Jimmie Åkesson mot mångkulturen på Nationaldagen.

Blue n' Yellow
*Kicki* / Foter.com / CC BY-NC-ND

År 2010 skickade Jimmie & co ut denna pressrelease:

”Tyvärr verkar dock de mångkulturella inslagen i nationaldagsfirandet bara bli allt vanligare. Som ett första steg mot en långsiktig förändring och för att sända ut en signal om att denna utveckling inte är önskvärd, uppmanar vi i år alla medborgare, som värnar tanken om att Sverige även i framtiden skall vara en svensk nation, där invandrare anpassar sig till den svenska kulturen istället för tvärtom, att bojkotta de mångkulturella nationaldagsfirandena.”

Men, men… Jimmie och de ”nationella” missar en viktig poäng. Nämligen VARFÖR vi firar nationaldagen överhuvudtaget.

Svenskhetens stora dag var fram tills för några år sen midsommarafton. Det var då svensken korkade upp lilla nubben och drog den som med ett snöre genom halsen. Det var då sillen kom fram, nubbevisorna, spyorna bakom de vita husknutarna på de röda stugorna, och Taubes visor hördes från varje buske. Det var midsommar, och ungdomen badade näck och pippade i buskarna…

Det var inte många som brydde sig om sjätte juni på den tiden…

Det fanns något som hette Svenska Flaggans Dag på just det datumet. Den ”uppfanns” på 1800-talet och hade populariserats under kriget. Men efter kriget tappade svenskarna sin nationalism igen, så dit gick mest pensionärer för att lyssna på lite dragspelsmusik, få det senaste skvallret och se kommunalrådet göra bort sig. Det fanns ingen nationaldag. Det fanns få som ens ville ha en nationaldag.

Men med invandringen kom det folk hit som hade en helt annan vana att fira sina nationaldagar, t.ex. afrikaner och asiater och latinamerikaner.

För dem, som kommit hit från länder där det varit frihetsstrider, självständighetskamp och krig relativt nyligen, var det självklart att man skulle hylla sitt land. Dessutom hade de ett behov att visa på allvar att de nu kände samhörighet med sitt nya land, Sverige. Frågan är om inte det var trycket från dessa, med andra ord invandrarna, som fick svenska kommuner och myndigheter att börja ta nationaldagen på allvar.

Jag har pratat med folk som är kommunalpolitiskt aktiva och de bekräftar detta. Det fanns en massa motstånd från byråkraterna att göra något så osvenskt som att fira en nationaldag, men invandrarnas intresse fick byråkraterna att ändra sig.

1983 blev dagen nationaldag, men först på 90-talet började dagen bli mer populär igen och blev 2005 helgdag, även om intresset än är förhållandevis lågt.

Midsommar på Jamtli
YlvaS / Foter.com / CC BY-NC-ND

Därför är det inte konstigt att nationaldagen innehåller mångkulturella inslag. De där ”etniska svenskarna mitt i livet”, som det pratas om, höll ju sig borta från nationaldagen. Skulle de folkgrupper och kulturer som drev fram att nationaldagen blev en helg inte få visa just sin kultur?

De nationaldagsfiranden jag varit på har alltid haft en stor överrepresentation av äldre och av invandrare. Det är kanske ingen slump? För övrigt gillar jag mixen av svensk folkmusik, folkdans och mångkultur eftersom den svenska folkmusiken och folkdansen och folkdräkten (ofta med tillhörande hijab) utvecklats av invandrare och svenskar. Har du någonsin undrat varför polska heter polska?

Det påminner mig om vad journalisten Johanne Hildebrand skrev 2010 i en artikel i Aftonbladet, på just nationaldagen: Invandrarna firar nationaldagen bäst.

Nationaldagsfirandet i Sverige är… ljummet och uddlöst. Trots försöken att få igång någon form av nationellt firande verkar de flesta ta dagen med en ljum axelryckning. Likt en medelålders, belåten matrona ligger moder Svea bekvämt tillbakalutad på divanen, alltför blasé för att orka bry sig om nationell stolthet, tacksamhet över välstånd och fred och dylikt.Vi är så bortskämda med att Sverige är ett fritt, välmående och demokratiskt land där människor kan rösta, inte kastas i fängelse för att de har fel åsikter eller ägnar sig åt politiskt arbete. Att visa nationell ysterhet och stolthet anses till och med konstigt och lätt suspekt.

För tio år sedan gick det inte att sätta upp en flagga på balkongen utan att bli betraktad som en medlem i Nordiska rikspartiet.

Svenska militärer fick inte bära flaggan på sin uniform, även om de gjorde utlandstjänst, vilket andra länder ansåg vara mycket besynnerligt. Tack och lov har detta förändrats, de nationella symbolerna har återtagits, men fortfarande visas föga entusiasm och stolthet över att vi bor i en stabil demokrati. De enda som verkar uppskatta nationaldagen är invandrarna, de som kommer från länder i krig där friheten är skriven i blod. I dag kommer min muslimska väninna klä upp barnen, sätta en flagga i händerna på dem och sedan ge sig iväg till Skansen där hon blir rörd av alla folkdräkter, jordgubbar och svenskhet. Tydligen är de mest invandrare som står där, tårögda och viftar med flaggorna. De lata, blasé svenskarna orkar bara släpa sig dit när det är allsång på gång.

Skämmas borde vi allihopa. Men på midsommar, då jäklar, då ska det firas!

Krönikor

Jimmie Åkesson ratar nationaldagsfirandet!

Gästinlägg från Slutpixlat
Lilla julafton är snart här för alla Sverigedemokrater. Det vill säga nationaldagsfirandet.
Skärmklipp

Något som Jimmie Åkesson uppenbarligen inte vill vara med att fira. Inte på det sätt som det firas på Skansen i Stockholm i alla fall. För efter förra årets nationaldagsfirande på Skansen var Åkesson så djupt besviken att han kände sig tvungen att i media slänga ur sig följande floskler:

I år deltog jag i firandet av nationaldagen på Skansen. Det blev inget firande för hela Sverige, men ett firande för det urbana Stockholm och den etniska mångfald som bara funnits i 30 år. Om nationaldagen ska fortsätta firas på detta sätt, med ett ensidigt internationellt perspektiv med självförnekelse och historielöshet som grundläggande ingredienser, är jag tveksam till att medverka framöver.

Det passar sig alltså inte för herr Åkesson att alla i Sverige får vara med och fira nationaldagen. Enligt Åkesson så skall nationaldagen enbart vara till för svenskar och inga andra.

Ett nationaldagsfirande värt namnet bör enligt min uppfattning vara utformat för att ena nationens medborgare kring de värden som deras samhälle vilar på.
Vad Åkesson egentligen vill ha sagt är att nationaldagen skall firas på de värdegrunder som den Sverigedemokratiska ideologin vilar på.
Det vill säga extrem nationalism kryddat med en överdriven vurm för minnen från fornstora dagar.
Åkesson och Sverigedemokraterna vill helt enkelt göra nationaldagen till sin alldeles egna personliga sak där de drömmer sig tillbaks till tider som sen länge är borta och där inga nysvenskar är tillåtna att delta. Och därmed är Sverigedemokraterna tillbaks på rasismens ruta ett igen. Att särskilja människor i dem och vi.
En liten upplysning till Åkesson och hans Sverigedemokrater är att vi nu faktiskt lever i ett nytt sekel där utvecklingen går framåt, inte bakåt. Och att det i det moderna Sverige finns någonting som heter utveckling. En utveckling mot ett mångkulturellt samhälle där alla — oavsett vilket land de ursprungligen kommer ifrån — har rätt att vara med om de så önskar för att fira Sveriges nationaldag.
För nationaldagen skall vara till för alla. Inte bara för ett fåtal tokstollar som säger sig värna svenskhetens bevarande och utmåla dem som inte håller med som svenskfientliga. Och om det är några som verkligen är just svenskfientliga så är det ju Sverigedemokraterna som genom sin isolationspolitik gentemot omvärlden gör allt för att urholka vad Sverige egentligen står för.
Ett Sverige som värnar om människors lika rätt att vara just människor, oavsett vilket land de kommer ifrån, vilken kultur de har, vilken religion de har, eller vilken sexuell läggning de har. Det om något, är en svensk tradition som bör bevaras.
Så om Åkesson och hans Sverigedemokrater inte önskar delta i nationaldagsfirandet så står det dem fritt. Ni är inte tvingade. Ta er förlegade ideologi och kryp tillbaks under den gråsten av äkta svenskt urberg ni en gång kom fram ur. Det är där ni hör hemma. För ni och era gelikar platsar inte i ett mångkulturellt modernt demokratiskt samhälle.
Karl-Johan Johansson-Svensk för Slutpixlat
Gästinlägg från Slutpixlat
Myter, Recensioner

Recension: Henrik Arnstads Älskade fascism

Recension av Henrik Arnstads bok Älskade fascism

Fascismens historia och dess utveckling efter 1945 i Europa har dokumenterats mycket i böcker och avhandlingar, men mindre så i Sverige. Henrik Arnstads bok fyller ett tomrum i debatten, och är mer än välkommen.

fascismBoken tar avstamp från fascismens födelse i Italien och är en beskrivning för dess utveckling i land efter land. Arnstad visar också hur fascismen förändrades efter 1945. I synnerhet i och med de idéer som skapades vartefter den nya högern vann terräng i Frankrike från 60-talets slut. Han visar hur även Sverigedemokraterna i nutid kan sägas vara ett fascistiskt parti. (Motargument har redan tidigare publicerat ett kapitel om detta ur hans bok.)

Henrik tar avstamp i den definition som Roger Griffin formulerade:

Fascism är en typ av politisk ideologi vars mytiska kärna — i dess olika gestaltningar — är en folklig ultranationalism inriktad på nationens återfödelse.

Det är en värdefull genomgång. Han lyckas utmärkt med att visa hur dessa idéer använts i de fascistiska rörelserna, och lever kvar idag.

Men demokratin då?

Men demokratin då, kanske läsaren undrar? Är inte hatet mot demokratin en del av definitionen av fascism? Det är ungefär det, plus rasidéerna, och nationalismen, som de flesta anser vara fascism.

Det är detta som sverigedemokrater ofta gör en poäng av. De säger ungefär så här:

Vi är inga fascister — för vi är för demokrati. Det är snarare alla de som kastar skit på SD som är fascistiska, eftersom de vill försöka censurera och stoppa ett demokratiskt parti, dvs oss.

Här hade man kunnat önska att Arnstad hade ägnat mer tid åt att beskriva hur fascismen, och med det, definitionen av fascism, förändrats efter 1945. Att han inte gör det är bokens svaghet.

Om man öppnar vilken bok som helst, eller vilken tidning som helst, som var antifascistisk, och positiv till demokrati, på 1930-talet, ser definitionen av fascism delvis annorlunda ut än den som Griffin och Arnstad använder. Alla (!) ansåg att hat mot demokrati var en del av definitionen av fascism.

Det som skett är att fascismen förändrats drastiskt. Framför allt från ca 1970 och framåt. T.ex. har de rena rasidéerna ersatts av hat mot kultur och religion. Kulturell rasism. Samma drastiska förändringar har skett när det gäller synen på demokrati. Från att ha bekämpat demokratin vill man nu ofta ha en radikal demokrati med folkomröstningar. Men det är samma mytiska kärna av ultranationalism.

Ska man försöka stoppa SD räcker det inte med att bara hasta över denna förändring snabbt. SD:s och gemene mans syn på vad som är fascism råkar nämligen sammanfalla. Det utnyttjar SD och förnekar utåt sett att de skulle vara fascister idag. De föreställer sig att det räcker med att de säger att de inte kan vara fascister, de är ju för demokrati…

Fascism och ”diktaturprincipen”

March on Rome
Unknown / Foter.com / Public domain

Som jag redan nämnt kan man öppna vilken antifascistisk skrift, bok eller tidning som helst från 1930-talet och man ser att de som definierade fascism då alltid la in att den var antidemokratisk och auktoritär.

Det är fascinerande att läsa den tidens argument mot fascismen. Den tar alltid avstamp från just demokratin, och från de hot mot demokratin som växte fram på den tiden.

Och alla antifascister som var för demokrati utgick alltid från att hotet inte bara kom från fascismen, utan från fascism och Sovjetkommunism.

För att ta ett exempel: socialdemokraten Alf Ahlberg. Hans bok ”Idealen och deras Skuggbilder” från 1935.

Ahlberg skriver att kommunister och fascister har sin gemensamma grund i synen på människan som en massmänniska. Individen var oviktig, kollektivet var det viktiga. Endast som kollektiv kunde människan civiliseras, individen var ett vilddjur, ett skadedjur. Kommunister pratade om klasskollektiv och fascister om nationen, det var skillnaden. Kollektivet var tvunget att skyddas genom kamp. Dvs dialektisk materialism eller raskamp. Kollektivet var också tvunget att skyddas från att mista sin enighet, detta skulle ske genom ”gleichgeschaltung”, dvs likriktning. Enighet var styrka och olikhet sågs som svaghet.

Och eftersom likriktning var ett mål var man tvungna att censurera press, yttranden och själva tankeprocessen. Objektivitet, evidens och vetenskapliga principer sattes åsido. Diktaturens rörelser var antiintellektuella. ”Ingen annan rätt finns än rasens/nationens” eller ”ingen annan rätt finns än klassens”.

Detta kollektiv skulle styras enligt ”diktaturprincipen” och därför var man mot demokrati.

SKILLNADEN mellan fascism och kommunism låg i hur de definierade rasen och nationen/rasen å ena sidan och klassen å andra sidan om det centrala i denna eviga mytiska kamp för att civilisera vilddjuret människan genom att göra denna till en massmänniska.

Åter till nutidens Sverigedemokraterna

Ahlberg är inte ensam. Jag har hittills inte sett en enda definition av fascism från demokratiska antifascister eller fascister från 1930-talet som utelämnat denna syn på demokrati och massmänniskan.

Den traditionella fascismen är inte död. Ännu finns fasciströrelser som t.ex. Svenska Motståndsrörelsen som har exakt samma syn på fascismen som man hade på 1930-talet. Men SD, som ursprungligen kom ur denna traditionella fascism delar numera inte den traditionella fascismens syn på demokrati. Men de övriga fascistiska idéerna finns kvar i SD, med nationalismen som mytiskt ideal, synen på människan som i grunden en massmänniska, tillvaron som kamp (kamp mellan kulturer).

Jag hade önskat att Arnstad hade ägnat lite mer plats åt denna förändring av fascismens definition, och åt att bemöta och motverka SD:s EGNA tomma argument mot att de är ett fascistparti.

Boken är ett måste att läsa. Köp den och läs den.

Krönikor, Myter

Thoralf Alfsson vill hylla en grym tyrann!

Gästinlägg av Slutpixlat

På riksdagsmannen för Sverigedemokraterna, Thoralf Alfssons blogg, kan man läsa att SD i Kalmar försöker att starta upp en så kallad Vasa dag. Då naturligtvis som en hyllning till vad SD anser vara en av Sveriges historiska hjältar. Gustav Vasa.

Vurmen hos SD att förlora sig i historiens dimmor och drömma om fornstora dagar är påtaglig och hänger samman med en av deras ideologiska grundprinciper. Nationalismen.

Den som bekänner sig till nationalismen benämns nationalist. Nationalismen är en världsåskådning som tar sin utgångspunkt i gemenskapen inom nationernas gränser. Nationalismen hyllar nationen, kulturen, historien och slår vakt om nationalstaten och dess intressen.

Vissa nationalister kopplar även samman begreppen nation och folk. I dessa fall kan nationalismen få inslag av rasism och främlingsfientlighet. Genom att koppla rättigheter och skyldigheter till idén om folket snarare än till individen går denna typ av nationalism på tvärs med liberalismen, marxismen, rättsstaten, humanismen och de mänskliga rättigheterna. Istället för att se individen som ett rättssubjekt dömer denna typ av nationalister människor efter deras kollektiva tillhörighet till en viss grupp.

Och det är i denna grupp av nationalism vi finner Sverigedemokraterna. För de dömer ju bland annat kollektivt ut invandrare och framförallt invandrare från muslimska länder på ett synnerligen vidrigt sätt.

Och därmed återknyter vi till islamofoben Thoralf Alfsson och hans nationalistiska hyllning till Gustav Vasa.

I modern historiesyn har Gustav Vasa utsatts för en mer kritisk analys där man poängterat hur han med brutala metoder och intensiv propaganda befäste sin makt och röjde motståndare ur vägen. Historikern Lars-Olof Larsson har pekat på att Gustav med sin hänsynslöshet och maktlystenhet kombinerat med politisk skicklighet i mycket uppträdde i enlighet med statsvetaren Niccolò Machiavellis principer för en furstes befästande av sin makt, något som den svenska historieskrivningen ofta uteslutit.

Det finns andra beskrivningar av Gustav Vasa som de nationalistiska svenska historikerna lämnat därhän. Den tyske legotruppsanföraren Berend von Melen, som flydde från Sverige 1525, beskrev kungen som en svekfull skurk som ständigt var redo att stöta dolken i ryggen på sina gamla anhängare. Sekreteraren Wulf Gyler, som också tvangs att fly ur landet för att rädda livhanken, karakteriserade Gustav som en blodtörstig och hämndgirig tyrann som regelmässigt lät lönnmörda oppositionella och personligen misshandlade sina fogdar och skrivare för minsta misstanke om korruption och inkompetens.

Med andra ord så var Gustav Vasa en synnerligen brutal och maktlysten härskare och ingen landsfader så som SD och Thoralf Alfsson tror och vill göra gällande.

Och ju mer 1800-talets av nationalromantik tillrättalagda historia granskas ur ett kritiskt perspektiv, desto mer falnar fasaden av Gustav Vasa som den gode landsfadern.  Endast de allra mest devota nationalisterna klamrar sig fast vid dåtidens historiska beskrivningar då sanningen om deras förebilder som nu uppdagas tycks dem allt för smärtsamma.

Och man kan ju då undra vad för eftermäle Thoralf Alfsson kommer att lämna i historieböckerna.

Kanske så här?

Raffina Wall för Slutpixlat

Krönikor

Sd:s syn på barn

Gästinlägg från polimasaren

Ett barn på flykt väljer inte själv sin situation och jag tänker återigen hänvisa till FN’s definition av barn från barnkonventionen ALLA under arton år är alltså barn och barns rättigheter och välmående måste gå i första hand och gör det i varje sund människas tankesätt.

Ett barn är varje människa under 18 år.

Eid Mubarak & Peace to the world
Swamibu / Foter.com / CC BY-NC

I en riksdagsomröstning angående papperslösa barns rätt att gå i skola så röstade SD nej. Expo förklarar hur det gick till:

När riksdagen röstade om förslaget i går gavs bifall från samtliga partier förutom SD – som enhälligt (med undantag för ledamoten Johnny Skalin som tryckte fel; han beklagar sig inför sina partikamrater och har skickat en rättelse till kammarkansliet) röstade nej.

När SD förnekar barnens rätt att gå i skola bryter de inte bara mot paragraf 28 i barnkonventionen:

Varje barn har rätt till utbildning. Grundskolan ska vara gratis.

…utan även mot punkterna 2,3,4,6,22,29. Varför vill då Sverigedemokraterna neka barnen sin skolgång? De anser att det skulle öka invandringen till Sverige om barnen får gå i skola här.
Barnen är alltså en orsak till ett framtida problem för sverigedemokraterna. Är de så emot invandring så det kan gå över lik i det här fallet barnens välbefinnande för att stoppa den?

Gästinlägg från polimasaren

Krönikor

Nytt stolleförslag från SD: Förbjud trottoarsittning!

Gästinlägg från Slutpixlat

Sverigedemokraterna i Kungsbackas enda ledamot Thord Brynielsson föreslår i en motion att kommunen ska införa ett förbud mot att sitta eller ligga på trottoarer. SD-politikern menar att det skulle förhindra tiggeri och sjukdomar. Sverigedemokraternas riksorganisation vill inte kommentera huruvida de är för eller emot förslaget.

I en motion som Tidningen Norra Halland uppmärksammat skriver Brynielsson bland annat: ”Syftet med förbudet är att upprätta en trivsam gatumiljö samt undvika att allmänheten utsätts för tillfälliga olägenheter genom att smuts eller dålig lukt från trottoaren sprids vidare genom att personer sitter eller ligger på trottoaren på allmän plats och därmed får smuts och bakterier på sig eller sina kläder och sprider det vidare till allmänheten”. Läs mer på EXPO.

För första gången i historien så måste faktiskt vi på Slutpixlat hålla med om ett förslag från en Sverigedemokrat.

Nej inte vill väl vi ha en tiggare som för exempel av Dagerlinds kaliber som sprider den främlingsfientliga och rasistiska sjukan vidare. Bara närvaron av Dagerlind är ju en sanitär olägenhet. Och inte kan vi ju utsätta allmänheten för detta. Så bort med den smutsiga bakterien bara! Håll Sverige rent!

Skärmklipp

Curt Latinosson för Slutpixlat.

Krönikor

Sverigedemokraterna i ett nötskal

Gästinlägg av Joel Jonsson

Under 2012 yttrade Willy Christiansson, Sverigedemokraternas ordförande i Härryda, sina åsikter om homosexuella. Jisses!

Jag protesterar mot att man upprättar en läroplan som säger att det inte är onaturligt med homosexualitet. Det tycker jag är helt fel att göra en läroplan på detta viset. Jag säger som min gamla far. Du ska aldrig ta något som inte tillhör dig. Det börjar med en knappnål och slutar med en silverskål. Om det börjar på detta viset att man lär ut till fjortonåringar att det inte är onaturligt att vara homosexuell vart kommer detta sluta? Det blir en degenerering av befolkningen…

Du kan ju tänka dig själv vem är det som lapar vatten i en kloak eller i ett latrinkärl?

Det finaste vi har är kärleken mellan två kön. Den absoluta klimaxen är när den kärleken sker i samförstånd och kanske då utmynnar i ett planerat havandeskap. Då skapas nya friska generationer, men du kan inte skapa det genom avloppssex.

Willy Christiansson avgick senare under hösten på grund av hälsoskäl och är numera utesluten. Men han fick vara kvar i mer än ett halvår efter uttalanden om att homosexualitet är onaturligt. Han kallar det för ”avloppssex”.SD i ett nötskal

Christiansson är verkligen inte ensam om detta i Sverigedemokraterna. Partisekreteraren Björn Söder har bl.a. jämfört homosexualitet med pedofili och tidelag — och han sitter fortfarande kvar.

Det säger en hel del om ett parti när högt uppsatta inom partiet tillåts häva ur sig sådana här homofobiska och rasistiska saker utan att bli tvingade att avgå.

Jag är själv en HBTQ-person och det känns för jävligt att jämföras med pedofiler, tidelag och våldtäktsmän enbart på grund av att jag inte är heterosexuell.

SD är ett parti som får ett homofobiskt parti som Kristdemokraterna att framstå som småmysiga liberala bögkramare. När homofober säger sig vilja värna om familjen så ljuger de då det bara är deras egen trångsynta och väldigt snäva definition av ”familj” som de vill värna om — ingen annan. De värnar inte om ensamstående föräldrar, eller alla olika familjekonstellationer av mammor, pappor, fosterföräldrar, förmyndare, styvpappor och styvmammor som detta land är fullt av.

När homofober t.ex. säger att HBTQ-personer inte ens borde få skaffa barn skickar de en mycket tydlig signal till alla barn:

Alla människor är inte lika mycket värda! Vi ska vara olika inför lagen! Det är rätt att diskriminera somliga folkgrupper!

Trångsynta homofober resonerar ungefär såhär:

Vi har uppfostrat våra barn att mobba era barn och därför ska inte ni skaffa barn — för det vore ju synd om de blev mobbade.

På så sätt är det enda de gör att legitimera hat och mobbing. Mobbare som slåss för sin rätt att fortsätta mobba.

De som har osunda värderinger är de trångsynta idioter till homofober och rasister som försöker rättfärdiga hat, diskriminering och mobbing!

Gästinlägg av Joel Jonsson

Artiklar

Sd och militära insatser mot civila i Sverige

Gästinlägg av Polimasaren

Dagen då detta skrivs, den 14:e maj, var det 82 år sedan svensk militär sköt skarpt mot strejkande arbetare. De dödade 5 personer och skadade fler. Denna händelse är en av de mörkaste i svensk arbetarhistoria. Det tvistades mycket om vems fel det var. I en demokrati ska inte staten ha befogenhet sätta in militär mot sina egna kan man tycka. För dom flesta är detta en självklarhet. Vi får aldrig glömma det och med minnet av Ådalen 1931 kommer vi heller aldrig att göra det.

Make it rain - Marine fires squad automatic weapon
United States Marine Corps Official Page / Foter.com / CC BY-NC

I riksdagsmotionen 2012/13:Ju393 ”Införande av gendarmeri inom polismyndigheten” skriver sverigedemokraternas riksdagsledamot Mikael Jansson att han vill kunna tillåta militärpolis användas i civila situationer — alltså mot våra egna medborgare.

Över tid har det visat sig att det understundom uppstår situationer där den vanliga polisens kapacitet inte räcker till, vilket man bland annat har försökt åtgärda genom inrättandet av en särskild insatsstyrka för situationer som kräver tyngre beväpning

Han nämner händelser som upplopp i storstäder och han nämner ordet stadsdelar. Man undrar vilka städer och stadsdelar han menar? Vi ska inte lägga orden i munnen på honom och tillföra honom saker han inte sagt, så vilka stadsdelar det handlar om låter vi vara osagt för den här gången.

I ett pressmeddelande skrev sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson efter återkommande kravaller i invandrartäta Rinkeby (år 2010), att han kräver hårdare krav. Han var iallafall mer specifik med vilka städer och stadsdelar det gällde. Åkesson förklarar att han tycker att dagens lagstiftning är otidsenlig och vill att det ska finnas möjligheter att införa undantagstillstånd samt att den nationella insatsstyrkan ska skickas till Rinkeby. Åkesson förklarar varför:

att ordningen måste återställas med alla till buds stående medel

Åkesson lägger skulden på det mångkulturella samhället i citatet nedanför, det var ju inte helt oväntat, men vad menar han med extraordinära åtgärder?

Den mångkulturella samhällsordningen i kombination med mediernas och de etablerade partiernas ”tycka synd om -mentalitet” och bristande förmåga att hantera situationen har skapat en situation som kräver extraordinära åtgärder

Gendarmeri, nationella insatsstyrkor och undantagstillstånd riktat mot förorter är alltså dessa två sverigedemokraters lösning på problemen. Då är vi där igen där vi startade det här blogginlägget:

I en demokrati ska inte staten ha rätt att sätta in militär mot sin egen befolkning och glöm aldrig Ådalen 1931 och varför det hände. Kan det vara dom lagar som gäller nu, dom som är otidsenliga enligt Åkesson, som är orsaken? Och att de lagar som gällde före Ådalen är mer tidsenliga?

Gästinlägg av Polimasaren

———
Mera läsning om f.d. partiledare Mikael Janssons motion på Expo

Artiklar, Myter

Ankarbarnen: Myt eller sanning

Gästinlägg av Polimasaren

De invandrarkritiska skriker rakt ut när ensamkommande flyktingbarn kommer på tal. Om vi bortser från det argument en del kommer med att barnen inte är några barn så hänvisar jag till barnkonventionen där alla under 18 år räknas som barn. Visst finns det dom som fuskar i alla kategorier även bland SDU’are. Ja jag nämner SDU för det är bland sd-sympatisörer jag hittar argumenten om dessa ankarbarn. Rör man sig i rasistiska och sverigedemokratiska kretsar på nätet så kommer ordet ”skäggbarn” upp väldigt ofta.

Det ses som ett bevis för att de flesta ensamkomna barn eller ungdomar är över 18 år — för att de har skäggväxt. Jag började raka mig när jag var 15.

Men det var om ankarbarnen är en myt eller ej som jag skulle skriva om. Det har skrivits och bloggats om detta förut, men det tål att göras om då detta diskuteras fortfarande på flera ”invandringskritiska” sajter och bloggar. Vissa påstår att barnen tar hit många ur sin familj så fort de får uppehållstillstånd i Sverige. Hur ligger det då till? Migrationsverket har gjort en sammanställning av sina siffror som visar att under perioden 2007-2010 endast 10% av barnen får återförenas med sin familj i Sverige. Vilket jag tycker inte är så konstigt, alla barn och ungdomar vill väl kunna leva i trygghet med sina föräldrar?

Av de knappt 4200 ungdomar som fick uppehållstillstånd mellan 2007 och 2010 är det 10 procent som har föräldrar och syskon som kommit efter på det som kallas anknytning. Sammanlagt är det 1130 anhöriga som har kommit till Sverige till de ensamkommande barn och ungdomarna. Då har man också räknat in personer från utlandet som gift sig med en ensamkommande ungdom som under tiden fyllt 18 år.

Från Sveriges Radio skriver artikel om sammanställningen

Demobilize child soldiers in the Central African Republic
hdptcar / Foter.com / CC BY-SA

10%? Är 10% så mycket? Jag tycker inte det. Vad ingår då i den familj som barnen får återförenas med? Föräldrar och syskon under 18 år. Andra släktingar får söka asyl på sina egna premisser. Vilket spräcker myten om att ensamkommande barn tar hit hela familjer med kusiner, mor- och farföräldrar när de får sitt permanenta uppehållstillstånd.

Vad är det för föräldrar som skickar sina barn tvärs över världen till ett land de inte känner igen, det är en fråga som ställs ofta på ”invandringskritiska” sajter. Det finns enkla svar på det: De föräldrar som vill försöka skydda sin barn. Föräldrar som vill skydda sina barn från att göra värnplikten i olika regimer, föräldrar som vill hindra sina barn från att bli barnsoldater. Hotbilden mot dessa barn skulle jag tro att den ökar i samma takt de närmar sig tonåren — därför en hög medelålder på dessa. Detta är mina tankar och spekulationer om detta. Det går säkert att hitta mycket fakta om detta, men det handlar i huvudsak om att försöka låta barn vara barn.

Gästinlägg av Polimasaren