Över en kopp kaffe påstod en sverigedemokrat att islam, och islamska länder, var barbariska och inte hade frambringat något alls av vetenskapligt eller kulturellt värde för mänskligheten.
— Okej, då. Det är EN sak, svarade sverigedemokraten.
— Ja, men nyss sa du att de inte frambringat något alls. Och här sitter du och sippar ditt kaffe tack vare muslimer, som du påstod inte bidragit med något i mänsklighetens historia.
Jag tänkte på denna dialog imorse när jag såg på detta avsnitt av National Geographic live om islam, vetenskap och teknik nyligen. Det är en föreläsning av professor emeritus Salim Al-Hassani om det muslimska arvet inom vetenskapen.
Den islamska vetenskapen stod på sin höjd då den europeiska vetenskapen befann sig i den mörkaste medeltiden.
Ja, inte nog med det. Europa hade nog inte utvecklats alls utan den s.k. islamska renässansen på 800, 900 och 1000-talet. Det var då världens första kända vetenskapsakademi, Visdomens hus i Bagdad skickade ut folk över hela världen för att leta efter, och rädda, gamla grekiska och romerska manuskript. Vi hade inte haft mycket kvar av Aristoteles, Platon och de andra grekerna som betydde så mycket för renässansens upphovspersoner, om inte islamska vetenskapsmän gjort grundarbetet först.
Det finns skäl att återvända till detta Visdomens hus, senare. Men för den som vill veta mer om islam och vetenskap finns det tre delar av en BBC-dokumentär också, på Youtube, som jag rekommenderar:
Jag har funderat rätt mycket över frågan om vad det är i Centerpartiets förslag till idéprogram, som upprör. Jag kan ju förstå varför sverigedemokrater och andra invandrarkritiska personer, anser det här med fri invandring vara så illa. Men hur kommer det sig att hyfsat hederliga sossar och vänstermänniskor avfärdar det med en fnysning? Jag har något som kanske kan kallas för en hypotes även om den började som en gnagande och obehaglig känsla.
Det finns få som är så högljudda och krävande på samhällets insatser när det gäller integration, mänskliga rättigheter och allas lika värde som just vänstermänniskorna. Men när det kommer till fri rörlighet över alla gränser, fri invandring, då tar det stopp. Det kallas till och med ”stolligheter” på sina håll. Men när man först måste deklarera att man är positiv till en generös flykting- och invandrarpolitik, för att sedan frankt deklarera att det helt naturligt och oomtvisteligt måste vara omgärdat av tydliga regleringar, står man bara lite högre upp i samma bruna grop som fullblodsrasisterna.
Orsaken till det går att spåra i den för vänstern allra viktigaste frågan. Sina egna medlemmars arbeten. Alltså vill man inte ha en fri och oreglerad invandring, då det riskerar att göra just det rasister i alla tider, anklagat invandringen för. De tar våra jobb. Det leder till att partister ropar ”Go home” till byggarbetare från andra länder och det leder till krav på reglerad, minskad, invandring av såväl flyktingar som anhöriga och arbetskraftsinvandrare. Därför bygger man upp murar för att förhindra invandrare att leva, bo och arbeta i Sverige. Det kan vara blockader som den ökända i Vaxholm. Det kan vara krav på att få godkänna vilka som ska få arbetskraftsinvandra till landet. Det kan vara röster om stopp för mer invandring. Värnandet om den som flyr sitt hemlands helveten, kommer alltid komma i andra hand efter värnandet om den egna välfärden.
Därför kommer inte heller vänstern klara debatten med de främlingsfientliga utan att avfärda dem som rasister, nazister, fascister, dumma i huvudet och allmänt blåsta. En taktik som givetvis inte kommer leda till att någon av dem ändrar sig. Ska man hårddra det, och det ska man, blir i så fall rasismen endast en fråga om antal i slutänden. De vill alla reglera, begränsa, hindra och stoppa. De som vill öppna gränserna och välkomna den som gitter försöka bygga en ny framtid i vårt land, kallas samtidigt för stolle. Men eftersom rasism inte är en fråga om siffror utan en fråga om värderingar, måste frågan om vilka värderingar som styr, ställas.
Liberalismen är den ursprungliga vänstern på det politiska spelbrädet och ur liberalismen uppstod arbetarrörelsen. Socialismen är en begränsande avart som lagt beslag på vänsterns tankegods. Stängda gränser och isolation är inte främmande för socialisten, det kan vi se fortfarande i vår nutid. Variationerna inom ideologin är endast en fråga om beräkningar. Grunden är att det måste räknas. Det är en sida som Socialdemokrater i vårt land måste göra upp med. Sluta stäng portar för de som vill vandra. Låt folk röra sig som de önskar.
Men det kommer kosta. Det kommer krävas förändringar. Vi kan inte hålla på bygga hinder för var och hur folk vill jobba. Vi måste låta varje individ själv avgöra sitt framtida öde. Kanske kommer det krävas en ny arbetsmarknad för extremt lågproduktiva uppgifter som inte kräver kunskaper. Även om det därmed också innebär helt andra lönenivåer än de vi är vana vid. Alternativet är nämligen inte speciellt uppmuntrande. Med våra höga murar mot människor som flytt för sina liv, kommer vi vara ansvariga för människors liv och död. Det är priset vi betalar för att stänga dem ute från vårt välstånd.
Motargument har tidigare skrivit förklaringar till hur man söker asyl, i serien ”Asylprocess för dummies”. Som ett komplement till det vill vi också berätta att Migrationsverket har producerat en serie filmer som på ett överskådligt sätt förklarar alla delar i den processen.
Det finns totalt tolv korta, animerade filmer om de olika stegen i asylprocessen.
En del av filmerna handlar om sådant som den asylsökande kan behöva känna till under tiden det tar att få asyl. (Klicka på bilden eller nedan)
Några av er som aldrig tänker söka asyl i Sverige kanske känner ett behov av att lära sig lite om detta också.
Du kan titta på filmerna och lyssna på berättarröster på åtta olika språk; arabiska, dari, engelska, romai arli, ryska, somaliska, svenska och tigrinska. Det går också att ladda ner berättartexterna som pdf-filer om du har nedsatt hörsel.
Torsdagen den 3/1 2013 skriver Ingvar Persson en ledarkrönika i Aftonbladet om våldet mot kvinnor, föranledd av den brutala våldtäkten i Indien som ledde till enorma protester och demonstrationer. Han drar en parallell till våldet som drabbar svenska kvinnor, en klar och tydlig fingervisning att våldet mot kvinnor ser likadant ut om det så sker i Indien, USA eller Sverige.
Det var en väldigt bra krönika Ingvar skrev, som även tog upp den artikelserie som Kerstin Wiegl och Kristina Edblom tidigare skrivit om de 201 kvinnor som mördats av närstående män sedan år 2000.
Det är om dem den här krönikan ska handla.
Precis som vanligt dök de upp i kommentarsfältet efter artiklarna, skuldkastarna, självbedragarna och rasisterna. Lösningen klar och färdig, det är ju på grund av massinvandringen som vi har våld mot kvinnor i Sverige. Eller som en person påstod:
Hederskulturen som har kommit till Europa med massinvandringen bör bekampas till högsta grad. Kvinnokontroll, arrangerade äktenskap, förföljelser när någon försöker bryta sig ut från förtryckande omständigheter, s.k. hedersmord for att ”upprätta” familjens heder, alla dessa har sin uppkomst från den s.k.hederskulturen.
Någon annan hävdade bestämt att:
Vi i Sverige har ingen tradition att misshandla eller förtrycka någon och om det händer så görs det i det tysta av personer som är sjuka… I vissa länder däremot så kan dom slå ihjäl sin fru och gå raka vägen till polisen med gott samvete, ingen av vänner eller grannar kommer att säga nåt om det för hon hade ju skadat hans heder och han kanske max får fängelse någon månad om ens det..?
Sen så hade vi de som tyckte att våldet mot kvinnor inte ska lyftas om man inte samtidigt lyfter våldet mot män. Att män som grupp alltid får bära skuld för det andra män gör.
Ja det blir ju lätt så, så länge som män notoriskt förnekar att mäns våld mot kvinnor är ett globalt problem.
Enligt kommentarfältsherrarna är misshandlade och mördade kvinnor alltså inget egentligt problem eller så är det något som bara invandrare håller på med.
Jag har ägnat dagen åt att verkligen granska de här 201 mördade kvinnorna för att se om det finns någonting som stödjer påståendet om att mördandet av kvinnor är ett så kallat importerat brott.
Det finns absolut inga belägg för att det skulle var på det sättet. Merparten av mördarna är infödda svenska män.
Av de 201 mördarna är 25 stycken utlandsfödda, de kommer från minst fyra olika kontinenter och det enda de har gemensamt är att de har mördat kvinnan de sa sig älska.
Av de mördade kvinnorna är 37 stycken utlandsfödda, det innebär att tolv utlandsfödda kvinnor har bragts om livet av svenskfödda män.
Så myten om att det är invandrare som misshandlar och mördar kvinnor åker rakt ner i papperskorgen.
Kerstin Weigl och Kristina Edblom har visat oss kvinnorna, helt vanliga kvinnor i åldrarna 15 till 86 år, döttrar, systrar och mödrar vars enda misstag var att slå sig ihop med fel man.
Jag har försökt få grepp om orsakerna till varför dessa män har begått dessa hemska mord och i 64 fall har skälet varit att kvinnan har eller var på väg att lämna förhållandet. I 15 fall har det varit ren svartsjuka, mannen har trott att kvinnan varit otrogen. Oftast har det inte funnits något reellt skäl till misstankarna.
I 27 fall har mannen lidit av depression eller liknande, i flera fall har han sökt hjälp hos sjukvården men inte fått adekvat vård. I ett fall var mannen dement. Sex stycken mord kan rubriceras barmhärtighetsmord, kvinnan och mannen har båda varit mycket gamla och sjukliga och i flera av dessa fall har mannen även tagit livet av sig själv.
I 9 fall har alkohol och/eller droger varit den utlösande faktorn.
I de resterande 37 fallen finns det ingen synbar orsak till mordet, man får känslan att det är en ständigt återkommande misshandel som till slut gått för långt. I ett fall blev kvinnan ihjälslagen för att hon nobbat sin äkta make sex en kväll.
I 33 fall har mannen tagit sitt eget liv antingen direkt efter mordet eller inom några dagar. Fem barn har även mördats samtidigt med sina mödrar.
I ett enda fall har mördaren varit en kvinna. Alexandra Fossmo mördades av familjens barnflicka på ”uppdrag” av Alexandras make Helge Fossmo.
Det har varit plågsamt att läsa om de här kvinnorna och deras öde, smärtsamt att veta att det finns 179 moderlösa barn vars grundtrygghet har tagits ifrån dem av män som i flera fall varit deras fäder.
Nej, det här är inget invandrarproblem, nej det är inte psykiskt sjuka män. Det är män som har en skev självbild, som inte klarar av att leva i relationer men inte heller klarar av att bli lämnade eller ratade. Män som tar sig rätten att förtrycka en annan människa, för att döva sin egen känsla av litenhet och mindervärde. När hon väljer att bryta upp och lämna honom så bekräftar hon det han innerst inne vet, att han är värdelös och oälskad av alla. När han mördar henne så försöker han antagligen att mörda det mörka och hatiska inom sig själv.
Faktum är att det här är ett samhällsproblem som vi har i Sverige idag. Vi måste börja erkänna problemet för att kunna göra något åt det. Vanliga män som aldrig slår måste sluta förneka problemet och ta ansvar för att de uppfostrar andra män indirekt, vare sig de vill eller ej. Sluta kalla kvinnor för kärringar t.ex. sluta med dåliga vid-spisen-skämt och framför allt sluta förminska andra mäns dåliga beteende. Varje gång en vuxen man uttrycker sig kränkande mot en kvinna i en pojkes närhet så lägger han grunden till en förnedrande kvinnosyn hos pojken.
Det är inte kvinnors uppgift att lära män att inte slå, män måste börja lära män.
Det pratades mycket om vardagsrasismen förra året, och hur viktigt det är att ”bekämpa” denna. Vilket förvisso delvis är sant, men vad jag önskar att man lade sin energi på i första hand när det gäller den här frågan är den riktiga rasismen; rasismen som gör att vissa arbetsgivare väljer bort arbetssökande med en viss adress eller efternamn, rasismen som gör att fler med utländskt ursprung åtalas för brott trots att den etniska fördelningen är ganska jämn bland kriminella och rasismen som skapar stora rubriker i tidningarna för att någon vill bygga en plats för sin trosutövning, trots att vårt land hävdar religionsfrihet. Och det som hänt/händer i min gamla hemkommun Tomelilla är verkligen rasism. För att nämna några saker.
I jämförelse med ovanstående tycker jag att hetsjakten på dem som fortfarande använder ord som ”negerboll” är något patetisk och direkt kontraproduktiv. I en diskussion med ett par bekanta för några veckor sedan, blev jag informerad om att ”om man inte är rasist så borde det vara ganska lätt att lära sig att säga chokladboll istället”. Ptja… Sanning med modifikation säger jag då.
Först och främst, ett ord blir inte rasistiskt förrän värderingen finns bakom. Om du någon gång hör mig säga ordet ”neger” (jo, det händer) så är det inte för att jag är rasist eller på något sätt ser ner på människor som är mörkare än mig och nej, du kan inte heller tillskriva mig den åsikten. För TROTS att jag vet att man inte ”ska” använda sig av ordet för att någon kan bli ”kränkt” så har jag en hel del mörka vänner som känner precis tvärtom och verkligen ogillar att bli kallad saker som ”färgad” (är vi beiga färglösa då, eller?) och därför föredrar att bli kallad neger. Detta är inget som jag har bestämt åt dem och jag kan inte säga till dem att de har fel, för det är ju faktiskt dem det handlar om. Detta gör att jag varierar mellan ordet ”neger” och ”svart” beroende på vilket sammanhang jag befinner mig i. Men eftersom ”neger” är det första av dessa ord som jag lärt mig, händer det att jag vid trötthet faller tillbaka till detta ord, för det är enklast för hjärnan. Och jo, jag är fullt medveten om att det även finns dem som tar illa upp av ordet ”neger”, men någonstans måste man nyansera hur man tänker och känner.
Kränkt Skåning?
Är det t.ex. rimligt att jag blir skitförbannad och skriver arga blogginlägg varje gång någon refererar till mig som ”halvdansk” eller påtalar att jag ”inte kan prata svenska ordentligt” p.g.a. mitt skånska ursprung? Tydligen inte, för varje gång jag påtalat att vi skåningar fortfarande blir diskriminerade (tillsammans med samer, gutar, finlandssvenskar och andra folkgrupper i minoritet inom Sveriges gränser) p.g.a. hur vi pratar eller hur vår kultur ser ut så anses jag vara mer eller mindre rabiat. Folk har avföljt mig på Twitter enbart för att jag tyckte att vi i alla fall kunde få tillbaka vår historia, d.v.s. att Sverige erkänner vad man gjorde mot oss under snapphanekriget och även erkänner oss som minoritet, i likhet med organisationer som Euro Minority och därmed även ger oss rätt till det språk vi nu håller på att förlora efter flera hundra år av utstuderad försvenskning. Tror jag att Skåne hade klarat sig alldeles utmärkt utan Sveriges inblandning? Definitivt. Men det handlar mer om att Sverige styrs av en bunt idioter än att jag är en rabiat separatist Det går dessutom inte att undgå att Skåneland rent geografiskt ser annorlunda ut än resten av Sverige varför många beslut som fattas kring Sverige inte alltid passar oss här nere i söder. Man kan bli arg för mindre. T.ex. om någon kallar ett bakverk för ”fel” namn. (Vad ska vi egentligen göra med alla dessa människor som kallar makroner för ”mackaroooner”????!! Jag kräver uppror! Inte det? Hmmm…)
Nå väl, nog om Skåne och kränkningarna som jag m.fl. bara ska acceptera och svälja, tillbaka till vardagsrasismen. Som jag skrev ovan tror jag att pikar om ”chokladbollar” och att tillskriva folk åsikter enbart baserat på ordval är direkt kontraproduktivt.
Hur människor fungerar
Nu ska jag berätta lite om hur människodjuren fungerar! Vi människor är både vanedjur och flockdjur. Vi känner oss som tryggast när vi får vandra tillsammans med andra och följa våra rutiner. Inget skakar vår värld så mycket som när kollektivtrafiken flippar ut och vi blir sena till jobbet. Skämt åsido, när vi vant oss vid något som fungerar (oavsett om det fungerar bra eller dåligt rent logiskt) så har vi väldigt svårt att ändra på detta. En annan sak vi har svårt för är att lära oss språk efter att vi nått en viss ålder, vilket gör att folk som jag som är uppväxta med att säga ”negerboll” (utan att innerst inne tänka ”jävla slavnegerjävlar, döööö!”) istället för ”chokladboll” har väldigt svårt att lära om. Det kan tyckas enkelt att byta ut ett enda ord, men tro det eller ej, hjärnan är upptagen med att tänka på annat i vuxen ålder. Baskunskaperna för överlevnad har den ju redan så varför lägga energi på dessa när barnen måste matas och chefens röv behöver slickas? Så det är alltså rent biologiskt jävligt svårt för människodjuren att göra detta enkla byte.
En annan farlighet med att lägga för mycket vikt och värderingar i enstaka ord är att folk slutar prata och uttrycka sina känslor på ett adekvat sätt. Jag pratar med många människor, men det är väldigt få människor som jag kan prata fritt med utan att känna att jag behöver väga mina ord i varje mening och vice versa. Det är ruskigt obekvämt inte bara att behöva göra det, utan även att sitta mittemot någon som desperat försöker undvika att förolämpa mänskligheten.
Jag har hellre en vän som öppet är rasist än en vän som är smygrasist. Av många anledningar. För det första kan jag med en person som öppet är rasist diskutera åsikterna och känslorna som ligger bakom rasismen, för det andra kan både jag och min vän lära oss av varandra ifall vi undviker att döma varandra på förhand. Och det är väl just däri mitt problem med ”bekämpandet av vardagsrasismen” ligger, att man dömer folk när man tillrättavisar, snarare än utbildar och nånstans i allt detta förstår man inte att man då gör exakt samma sak som rasisterna: dömer folk man inte känner p.g.a. skitsaker. Jag har slutat döma folk helt och hållet. Jag har lärt mig att alla har sin historia, sina gener och sina rädslor. Och det är just det rasism är, en rädsla.
Att bota rasism
När någon är rädd för ormar så försöker vi inte ”bota” dem genom att kasta stenar mot huvudet eller strypa dem med en boa, utan först börjar vi med att titta på bilder av ormar tills det slutar vara läskigt, sen övergår vi till att titta på verklighetstrogna ormdockor osv tills patienten till slut vågar klappa en livs levande orm. Så varför gör vi inte samma sak med rasisterna? Varför trycker vi ner deras huvuden i ormgropen direkt? Varför tror vi att vi är bättre än dessa ”förvirrade själar”? Varför tror vi oss ha rätten att kränka och trycka ner dessa människor när vi inte ger dem samma rätt? Vi kan inte deras historia, vi vet inte varför dom börjat hata och vara rädda och vi kan inte lära oss det heller om vi skrålar våra bannor så högt att vi inte hör vad dom säger.
Foto av skribenten
Efter valet 2010 (som jag faktiskt ställde upp i ) fick SD två mandat mer än i föregående val här i Malmö. Röster skrek att ”vi skåningar var rasister så det var väl väntat” och liknande saker. Jag tänker inte förneka att en och annan rasistisk eller nazistisk organisation har sitt ursprung här i Skåne, men det betyder inte heller att alla som röstade på SD är rasister. Men vi har problem här i Malmö. Vissa beror på invandringen, eller snarare på hur vi hanterar invandringen.
Invandrares syn på integrationspolitiken
De senaste två åren har jag bedrivit en alldeles egen liten studie i mitt huvud på vem det faktiskt var som lade sin röst på detta främlingsfientliga parti och varför. Eftersom den stereotypa Sverigedemokraten är en lågutbildad man i åldern 18 och uppåt från landsbygden (gärna med föräldrar som är kusiner eller liknande) så tänker jag inte ta med dessa i min studie. (Observera gärna hur jag likt andra ”antirasister” beskriver en klassisk Sverigedemokrat.)
Först ut är invandrarna som fått nog av den icke existerande integrationspolitiken. När jag då försiktigt försökt säga ”jamen… Dom är ju rasister och vill kasta ut folk som dig?” har responsen varit ”ja, men å andra sidan är SD dom enda som ens påtalar att det finns ett problem”. Livsfarligt. Det är precis sånt här som inte får hända i ett modernt och öppet samhälle, att folk håller käften för att slippa bli tillskriven åsikter man de facto inte har. Eller ännu värre, håller käften för att partiet inte tillåter en att tala öppet.
Integrationspolitik på allvar
Vi har problem med hur vi tar emot invandrare och flyktingar. T.ex. räknar man på att en flykting ska vara integrerad och ”klar svensk” inom 5 år. Detta utan att ta hänsyn till diverse olika faktorer så som fysiska och psykiska krigsskador, i de fall då det handlar om krigsflyktingar. När det handlar om politiska flyktingar och då framför allt folk som flyr p.g.a. sin sexuella läggning, tror man inte på folks historier och misstror alla eventuella pappersdokument man har lyckats få med sig. Man blundar för att det fortfarande finns dödsstraff för homosexualitet på flera platser i världen. Man blundar även för att inte alla platser i världen har något så fint som en sekulariserad stat och att tron på fel gud (eller ingen gud alls för den delen) kan vara tillräckligt för att utplåna ett helt folk. Dessa människor, som misstros av våra myndigheter så till den grad att man skickar iväg små barn, gamla, ensamma och sjuka till ovissheten, hellre än ge någon en (andra) chans, stannar inte sällan kvar i Sverige efter utvisningsbesked.
Vi har massor av ”papperslösa” i Malmö, vilket också har lett till en enorm svart marknad där dessa utnyttjas som slavar. Den generella psykiska hälsan i Malmö är under all kritik och med en icke fungerande psykiatri i staden är det förståeligt. Dessutom förlitar man sig på att frivilligorganisationer som Röda Korset ska hantera och behandla alla fall av psykiska krigstrauman. Varför finns det inte en speciellt inriktad psykiatrisk avdelning för trauma i en stad som Malmö?
Riktig rasism
Nu börjar vi komma in på dom riktiga kränkningarna som faktiskt påverkar folks liv negativt.
För nästa grupp människor som röstade på SD var även dom missnöjda med myndigheternas och samhällets agerande, denna grupp innehåller sjuka, fattiga och andra i utanförskap. Och lever man i utanförskap så söker man sig till andra i utanförskap, oavsett om man lever där av samma anledning. Samma problematisering nämndes här. ”Ingen annan tar upp frågan om sjukförsäkringen, fattigdom och utförsäkringarna”. Det ironiska i detta är att alla dessa frågor och problem som ger ett ytterst icke-liberalt parti röster, är frågor som liberaler verkligen borde arbeta med. För det handlar om frihet och integritet. Många förstår inte under vilken lupp vi sjuka lever, hur beroende vi är av andras välvilja och hur mycket kränkningar vi får ta, dagligen! Från allt och alla. Vänner som fiender. Och när jag påpekar detta för andra så får jag inte sällan höra saker som ”var glad att du inte bor i USA, då hade du inte fått nånting om du var sjuk!” eller ”tänk på barnen i Afrika”. Fast nu lever jag varken i Afrika eller USA, jag lever i Sverige där jag betalat hög skatt i många olika modeller för att ha en försäkring som löser ut när och om något går åt helvete. Vi har en regeringsform som garanterar alla medborgare en bostad och att myndigheterna ska tjäna medborgarna, inte tvärtom. Ändå dräps folk dagligen indirekt av myndigheternas beslut och vi har gott om hemlösa i Sverige som inte gjort det valet själva.
När regering och riksdag missar att se dessa människor, svarar de genom att inte rösta på de vanliga trötta partierna och smarta rasister ser och utnyttjar detta. När sedan alla deras motståndare börjar kasta bajs på dem kan de även spela ut offerkortet och påstå sig vara missförstådda.
Konspirationsteorier verkar få mer utbrett stöd i Sverige. Man hör allt fler “vanliga” Svenssons prata t.ex. om att amerikanarna själva kanske sprängde World Trade Center. Och även hos några politiker kan man spåra vissa av deras idéer till olika konspirationsforum. Vad ska man göra åt teorierna?
Konspirationsteorier är främst ett resultat av att man försöker hitta så enkla, generaliserande förklaringar som möjligt på väldigt komplexa frågor. Det är ibland svårt att förstå en värld full av nyanser, variationer och färgskalor jämfört med de enklast möjliga svart-vita lösningar. Det är förrädiskt. Det kan nämligen kännas tryggt att tro sig ha det enda rätta svaret på alla frågor.
Upptäcka mönster i slumpmässig data
Informationssamhället har lett till att enorma mängder information finns tillgänglig. Det finns de som söker mönster och kopplingar mellan till synes slumpmässiga detaljer och fullständigt oberoende fakta. Pattern Recognition eller Apophenia.
Det dyker upp påstådda komplotter överallt, som sprids fort, så att vissa entusiaster kommer börja att ifrågasätta det mesta som sker omkring dem, inklusive de välkända vetenskaperna och erkända faktauppgifterna.
Personer som tänker på detta viset ser inte på vad beslutsfattare och media skriver, säger och gör. De tittar istället på vilka organisationer de är med i och hur olika personer känner varandra, eller vilken religion de har. Guilt By Association. En del ser judar, muslimer eller frimurare som hotet. Världen blir som ett gigantiskt flödesschema med individer som kopplas till andra individer. Och allt som folk i detta flödesschema gör, säger eller tänker tolkas som delar av stora och välplanerade konspirationer
Om NÅGOT inte är som folk säger det ska vara blir det till deras “tydliga bevis”. Varje liten detaljrapport om olika världshändelser skärskådas, stämmer inte allt ihop logiskt, betyder detta automatiskt att det är bevis för att en stor “cover up” pågår. Konspirationsentusiasten har höga trösklar för att lita på vad den s.k.”PK-media” påstår, men är oerhört naiv och går på synbara lögner som står på nätet, även om de inte är baserade på mer än en elak stereotyp om främlingar med en viss religion.
Vetenskapsförakt
Den som tror på konspirationer inbillar sig att hen har information som få andra har. Och eftersom vetenskapsmän, politiker och experter får uttala sig i media, och aldrig avslöjar någon komplott, så “vet man mer än vad experterna säger!” Det skapar illusionen i deras hjärnor av att de “vet” något viktigt och betydande. Eftersom “alla andra ljuger” så kommer de att vägra lyssna och att vägra tro på allmänheten, inte ens då det finns tydliga motbevis till teorierna.
Många “bevis” för ett flertal konspirationer är så banala att de i många fall lätt kan motbevisas med hjälp av enkla vardagsexperiment eller att läsa några olika fristående och oberoende allmänvetenskapliga websidor.
Auktoritetstro
En viktig sak är att visa hur ledarna och “tänkarna” bakom konspirationsteorierna fungerar. Ofta lever de inte som de lär. Ledarna kan och bör synas i sömmarna. Då vinner man mycket genom att kontrastera vad personen säger med hur de agerar. Man kan även visa hur fel de tänker och har tänkt om olika saker. Alla förutsägelser som inte slagit in, etc…
I många fall kan man också ta hjälp av avhoppare. Dessa kan vittna om hur man hanterat fakta i rörelsen. Hur man hanterat varandra. Hur ledarna fungerat och manipulerat.
Konspirationsentusiasternas forum, grupper och sammanslutningar funkar ofta som en slags sekter. Man kan därför lära sig en hel del av hur experter som bekämpar sekter resonerar.
Konspirofilerna är dualister, vill väldigt gärna reducera allt till falska dikotomier. Deras värld är val mellan gott och ont. Man kan visa upp gråskalor och nyanser i alla argument och försöka visa hur man skiljer mellan hypoteser och absoluta sanningar.
Konsekvensen av att inbilla sig att förintelsen inte inträffade borde då betyda att många hundratusentals romer, judar, handikappade m.fl konsekvent i alla dessa år har ljugit, med exakt samma lögner, om allt vad de tvingades uppleva och genomlida under andra världskriget. Det bör bli en orimlig tanke att så många olika grupper överlevande skulle berätta samstämmiga historier på så många olika språk, även för de mest hjärntvättade troende förnekare.
Det finns förintelseförnekare, och personer som tvivlar på om förintelsen inträffat. De som lockas av de här idéerna, kan man få att tänka till ordentligt genom att man visar källor som de själva anser är sanna. De tror per definition inte på något som handlar om utrotningen av judar eller romer, så då tar man andra exempel. Nazisterna dolde inte sina avsikter! Visar man bevisen för utrotning av de handikappade eller de dokument där Hitler beordrar att man ska svälta ihjäl miljontals ukrainare och ryssar, då tvivlar vissa självklart på dessa dokuments äkthet, men en del kan börja tänka till!
Får man den som tror på konspirationer att se hur fel denne tänker kan man få han eller henne att helt överge konspirationstänkandet. Och, framför allt, man kan få denne att ifrågasätta de som levererar alla olika konspirationsteorierna.
Varför är det farligt?
De som varnar för “hemliga” konspirationer drivs ofta av ett patos att vilja “rädda Sverige”. Det förstärker känslan av att de är unika, hemliga superhjältar och är de enda som sitter inne med sanningen som så många andra inte förstår. Och patoset blir kittet som svetsar samman gruppen som förenas i kampen mot alla oliktänkande i majoriteten av folket “som inte inser faran”!
Konspirationsteorier och dess sekteristiska tänkande tar kål på möjligheterna till individuellt kritiskt granskande och rimligt, logiskt tänkande. På grund utav att de inbillar sig att de “ser” farliga hot, där det inte finns några, så vet de inte vad de ska tro på eller vem de ska våga lita på.
Vi som inte kan eller vill försöka se mönstren blir hotade och beskyllda för att dels “inte våga se sanningen” och även för att “försöka dölja sanningen”.
Och framför allt ingår kritiker i konspirationsplanerna, man tillhör “fiendesidan”. Granskar man teorierna blir man även utmålad som delaktig till att vilja ”förinta människor”, att ”utföra ett folkmord”, “folkutbyte” som pågår i tysthet… och som enligt deras egen logik är en sanning som endast de här fåtalet arga, unga männen bakom sina datorer har kunnat lista ut.
Det är dags att börja bemöta de som sprider konspirationsteorier i Sverige. Alltför många unga faller i fällan att lita på all skrämselpropaganda och få sin världssyn smalna av till att mest bara se världen som svart och vit.
Men försök inte censurera konspirationsentusiasterna!
Tro inte att man stoppar dem genom att försvåra för dem att göra sig hörda! Alla försök till att släta över, bagatellisera är farligt. Censur, eller när de själva upplever att de blir censurerade eller förtryckta är en sak som de frodas av! Konspirationsteorier gynnas om de möts av usel journalism och okritisk uppmärksamhet, men de gynnas än mer om de bara bemöts av tystnad, eller försök att stoppa deras arbete.
Som med nästan all extremism är det tydliga motargument och idéer som har chans att börja förändra folk och deras åsikter!
———
Vi svenskar är bra på att slå oss för bröstet och säga att vi är sååå… civiliserade. Detta jämfört med ”odemokratiska stater och kulturer”. Ofta hörs gnäll om att islam sägs vara ”ociviliserat” eftersom stater som är ”muslimska” ofta har religiös inblandning i statliga affärer. Sverigedemokrater brukar t.ex. hävda att ett av problemen med islam är religionens påverkan på staten. Ur detta generaliserar de och säger att ALLA muslimer vill att religionen ska styra över staten.
Med hänvisning till ”barbariska seder” i länder som t.ex. Iran och Saudiarabien generaliserar muslimofoberna och hävdar att alla muslimer i alla länder har en medeltida världsbild och vi andra en modernare och därför kan inte kulturerna blandas.
Lustigt. För det var samma sak fördomsfulla amerikaner sa om svenskarna förr i tiden. När utvandringen av svenskar pågick tyckte ganska många amerikaner att Sverige var underutvecklat, eftersom stat och religion var sammanblandat här och det fanns så många barbariska seder och skick här. Kyrkan förföljde folk på statens uppdrag, det sågs som VÄLDIGT barbariskt!
Faktum är att fram till strax innan vår tid var rättssystemet grundat på Gamla Testamentet och den mosaiska lagen…
Sverige fick allmän rösträtt år 1989, på 1960-talet fick alla svenskar rätt att gå i skolan. Jo, det stämmer. Då skedde reformer som gjorde att även alla funktionshindrade också fick rösträtt i valsystemet och gå i skolan. ”Fattiga” fick sin rösträtt först efter andra världskriget i Sverige.
Det som vi idag anser vara självklara rättigheter för alla, är något vi haft MYCKET KORT TID. Det bör vi tänka på när vi gnäller över ”ociviliserade och odemokratiska stater” i resten av världen.
På 1950-talet kom de första kvinnliga prästerna och busschaufförerna. På 1960-talet började man införa svenska lagar mot kvinnomisshandel och mot våldtäkt i hemmet. På 1970-talet slutade man se homosexualitet som någon sjukdom. Homosexualitet var för övrigt förbjudet fram till 1940-talet och homosexualitet fick man inte prata om för ungdomar fram till 60-talet, då kunde man dömas för att ”förleda ungdomen”. Sambolagen kom först runt 2000.
Rasbiologiska steriliseringar avskaffades i teorin 1975 men i praktiken fortsätter det än idag med tvångssteriliseringar av transsexuella. Även funktionshindrade har steriliserats med tvång fram till vår tid.
År 1870 fick även icke-lutheraner rätt att bli statstjänstemän och att kandidera till riksdagen, men det dröjde intill 1950-talet innan de högsta statsanställda cheferna och lärare fick vara ateister eller tillhöra annan religion än den svenska statskyrkans lutheranska. Än idag måste kungen vara lutheran.
Detta är viktigt, eftersom det påstås att ”barbariska stater”, som ”de muslimska” PER DEFINITION blandar statens verksamhet med religionen. Att Sverige inte gör detta ska på nåt sätt skilja den svenska kulturen oändligt mycket från den islamska, heter det.
Moseslagen fanns i vår lagbok fram till 1970-talet. Visste ni det?
Den mosaiska lagen, dvs Gamla Testamentet, påverkade svensk lag från medeltiden och framåt. Karl IX gjorde den mosaiska lagen till svensk lag runt 1600 och från 1600 till 1734 var Sveriges lag de gamla landskapslagarna OCH Gamla Testamentet.
1734 års Svenska lag bekräftade att lagen vilade på Gamla Testamentet som grund. Den avgörande texten hittar man i rättegångsbalken i en text som direkt kopierats efter det som Karl IX 130 år tidigare beslutat:
Domare skall ed thenna svärja: Jag N.N lofvar och svär, vid Gud och hans heliga Evangelium, at jag vil och skal, efter mitt bästa förstånd och samvete, i alla domar rätt giörä, ej mindre then fattiga, än then rika, och döma efter Guds och Sveriges Lag, och laga stadgar:
Den mosaiska lagen (Gamla Testamentet och 10 guds bud) låg till grund för så vitt skilda delar av lagen som lagen om arv, och straffbalken. Och fram till 1829 stadgades det i praktiken att alla skulle dömas efter Gamla Testamentets stränga straff. Att det inte i praktiken blev så berodde på s.k. leuteration, vilket är en helt annan historia.
Men när upphörde Gamla Testamentet att vara grunden för svensk lag. Jo, 1976!!!
Ordalydelsen från Karl IX:s tid, ”— jag vill och skall efter mitt bästa förstånd och samvete i alla domar rätt göra, ej mindre den fattige än den rike, och döma efter Guds och Sveriges lag och laga stadgar —” ingick i domareden till den 1 juli 1959. (Läs mer här och här!) Och var och en som studerat hur de homosexuella behandlade i Sverige vid den här tiden kan intyga att Gamla Testamentets mosaiska lagar faktiskt påverkade svensk lag DIREKT!
Karl IX:s gamla formulering ändrades 1959 men referensen till Gud behölls till 1976 då den avskaffades. Från och med 1976 avges eden ”på heder och samvete” istället för som tidigare ”inför Gud den allsmäktige och vid hans heliga ord”.
Nu vore det i och för sig fel att döma ut hela svenska befolkningen och kulturen för att Gamla Testamentet var grunden för Sveriges lagar fram till 1950-talet. Verkligheten var mer komplicerad än så.
Det har alltid funnits konflikter om hur man ska tolka lagen och förändra lagen, och hur bibeln ska tolkas. Bäst ser man detta under häxprocesserna under 1600-talet. Då var det en öppen strid mellan de som ville döda de s.k. häxorna, och därmed följa den mosaiska lagen, och de som sa att idén om människorätt och människans frihet går före Gamla Testamentets barbariska människosyn. De senare, tex Urban Hjärne, Ericus Noraeus och bröderna Rosenhane, försökte bekämpa masshysterin mot häxor med näbbar och klor!
Så det har bevisligen funnits personer i Sverige som motsatt sig tyranni och människoförtryck och som har arbetat för människans frihet. Som velat skilja lag och stat från Gamla Testamentet och den mosaiska lagen.
Med tanke på att Gamla Testamentet var officiell lag i Sverige så länge, kanske vi ska sluta slå oss för bröstet och tro att vi och vår kultur, är så förbannat bra! Vi har utvecklat en större frihet för människorna i Sverige men denna frihet är ännu ganska ung. En ny ung rättsgrund och värdegrund.
Det positiva är att friheten, och möjligheten för folk att utvecklas och utbildas, ökar över hela världen. Låt oss stödja dessa strävanden istället för att döma hela folk och religioner efter hur deras mest fanatiska aktivister beter sig!
Vem bestämmer i vilken riktning något ska gå? Är till exempel ett debattklimat något som omedvetet formas mellan olika meningsmotståndare, eller är det en deg som bakas gemensamt? Och vem bestämmer vad som är ”rätt” att tycka?
Jag upplever att det svenska debattklimat där frågor som har med rasism, främlingsfientlighet och intolerans behandlas just nu, består av två motpoler; dels de politiskt korrekta debattörerna och proffstyckarna, dels den nya, politiskt inkorrekta sfären som består av helt vanliga människor med – helt fel åsikter… ?
Att vara eller inte vara
Jag kan givetvis ha fel i detta, men jag finner flera faror i detta med att vara politiskt korrekt versus politiskt inkorrekt. Till att börja med är det ytterligare en uppdelning i ”vi och dem”, vilket är precis vad vi antirasister, proffstyckare och debattörer anklagar våra meningsmotståndare för att göra. ”Vi” har rätt – ”de” har fel. Jag säger inte att vi därmed ska ge meningsmotståndarna anledning att tro att vi ger dem rätt, men vi kan sluta upp att vara så rädda för att själva tycka fel.
Dessutom kan vi sluta upp att teoretisera och problematisera rasismen och främlingsfientligheten så att de som faktiskt har de här åsikterna inte känner sig så exkluderade. De flesta är nämligen inte ett dugg intresserade av våra teorier, utan många av dom är mer intresserade av praktiska lösningar på faktiska problem. För att intala sig att det inte finns problem med till exempel invandring är enbart naivt. Därmed inte sagt att vi inte bör, kan eller ska ha invandring – för vi både bör, kan och ska ta emot invandrare av olika slag. Däremot behöver politiken runt omkring de frågor som kommer upp förändras, så att den fungerar tillsammans med det nya Sverige som utvecklas i samband med invandringen. Och det åstadkommer vi inte genom den typ av debatt vi för nu.
PK som försvar mot ett kränkande anfall
Den främlingsfientliga, rasistiska motpol till oss själva har ofta förmågan att kränka oss med väldigt enkla medel. Vårt svar på dessa kränkande anfall är att go PK to the degree of being ridiculous. Vi tar till ett teoretiskt språkbruk, och omger oss själva med en känsla av godhet som i mångas öron (även mina egna) kan upplevas som godtroget, oansvarigt, men som för oss själva bevisar att vi minsann inte är rasister eller främlingsfientliga. Vi använder våra argument för att beskydda oss mot att kallas epitet vi vet på det stora hela är oacceptabla hos de flesta innevånare i Sverige.
Spridningen av PK-ismen
Till skillnad från 20 år tillbaka i tiden har vi idag tillgång till ett oerhört stort och effektivt nätverk där vi kan sprida våra åsikter. Givetvis pratar jag om Internet. Idag sköter vi det mesta via sociala medier; Facebook, Twitter, bloggar och så vidare. De flesta debattsajter skulle för tio år sen ha kallats ”levande” med meningen att ”det händer något” på dem hela tiden. Idag finns det tusentals bloggar vars författare debatterar för eller emot det ena och det andra. Det finns ett antal debattsajter för de som är proffstyckare blandat med dem som tagit sig upp till semiproffstyckar-nivå (till exempel Newsmill). För den som vill vara politiskt korrekt på en mer vardagsnära nivå finns återigen Facebook där vi sköter vår PK-ism genom att starta och gå med i diverse olika grupper för att visa vårt stöd för olika politiskt korrekta saker, samt Twitter där vi samlas under speciella hashtaggar när någonting stort händer (jfr förra sommarens #Utøya).
Svårigheten med att använda sig av sociala medier är att det ibland blir så bra, och ibland blir det helt enkelt bara fånigt. En del har verkligen lyckats dra ihop stora event på nolltid genom t ex Facebook, andra har fått igång sådant som Soppkök Stockholm genom Twitter – och andra går med i Facebookgrupper där man tillsammans förfasar sig över vad-det-nu-är-den-här-gången. Vissa saker kan ge väldigt mycket, annat ger i princip ingenting.
Rädsla versus handling
Skillnaden mellan att vara PK och att vara PK tror jag ligger i rädslan av att hamna i rampljuset på fel sätt; att få obehagliga epitet kastade efter sig, och att faktiskt göra en praktisk handling som gör skillnad. Och faktum är att det inte är proffstyckare och debattörer som gör den stora skillnaden med sina teorier, utan det är människorna som befolkar gatorna ute i svenska städer som ser problematiken, och som dessutom kommer med praktiska lösningar.
Och för det ska de ha cred. Mycket cred. Politiker kan gott gå en kurs hos dessa människor för att se hur de bär sig åt för att åstadkomma skillnad.
Artikel 2. Sverigedemokraterna i riksdagen Sverigedemokraterna fick i riksdagsvalet 2010; 339 610 röster — 5,7% av rösterna — vilket innebar att de kom in i Sveriges riksdag. Det innebär inte att de har 5,7% rätt att bestämma i Sverige utan bara att de har 20 platser — ungefär 5,7% av de 349 platserna i riksdagen.
Partiet har sedan de kom in i riksdagen öppet anklagat övriga partier för att frysa ute och negligera dess riksdagsledamöter. Anklagelserna har inte direkt tillbakavisats av övriga partier. Istället har både regeringen, genom statsminister Fredrik Reinfeldt, och Socialdemokraterna uttalat att de inte har för avsikt att göra sig beroende av Sverigedemokraterna, oavsett vad. Innan Alliansen fattade beslutet att bilda en minoritetsregering hade de samtal med Miljöpartiet för att undersöka möjligheterna till samarbete med dem. Det blev inte något sådant samarbete. Ett motsvarande samtal med Sverigedemokraterna var inte ens aktuellt.
Frågan är varför Alliansen valde att regera som en svag minoritetsregering istället för att söka samarbete med SD och därigenom få en starkare regeringsbildning.
Svaret går troligen att finna i att när ett (eller flera) partier agerar i riksdagen behöver de fundera hur deras väljare skulle se på agerandet. När det gäller att samarbeta med Sverigedemokraterna i en regering säger en majoritet av alla väljare, utom Sverigedemokraternas egna väljare, att de inte vill att Sverigedemokraterna ska sitta i regeringsställning.
Om ett parti, med siffrorna från ovanstående VALU-undersökning i ryggen, hade valt att samarbeta med Sverigedemokraterna vore det att gå emot folkets och väljarnas vilja.
Socialdemokraterna borde lyssna på både Miljöpartiet och Vänsterpartiet eftersom S-väljare anser att dessa partier borde bilda regering tillsammans. Moderaterna gjorde helt rätt, ur folkets synpunkt, som valde att försöka diskutera med Miljöpartiet eftersom ungefär 14-26% av allianspartiernas väljare ansåg att Miljöpartiet skulle kunna sitta med i en alliansregering.
När det sedan gäller SD vill bara någon enstaka procent av samtliga partiers, utom just då SD och ca 13% av Piratpartiets väljare, att SD ska vara med och avgöra Sveriges framtid. Detta innebär att alla partier utom SD skulle svika sina väljares förtroende om de lyssnar på SD. Att övriga politiska partier inte lyssnar på SDs politiska idéer är alltså inte utfrysning eller ”mobbning” av partiet utan ett korrekt sätt att följa folkets röst.
För alla våra läsare som vill lära sig mer, så samlar vi här en början till en länklista, till andra portaler, nätforum och bloggar, som handlar om rasism/intolerans o.s.v.
) fick SD två mandat mer än i föregående val här i Malmö. Röster skrek att ”vi skåningar var rasister så det var väl väntat” och liknande saker. Jag tänker inte förneka att en och annan rasistisk eller nazistisk organisation har sitt ursprung här i Skåne, men det betyder inte heller att alla som röstade på SD är rasister. Men vi har problem här i Malmö. Vissa beror på invandringen, eller snarare på hur vi hanterar invandringen.
Informationssamhället har lett till att enorma mängder information finns tillgänglig. Det finns de som söker mönster och kopplingar mellan till synes slumpmässiga detaljer och fullständigt oberoende fakta. Pattern Recognition eller 
Jag upplever att det svenska debattklimat där frågor som har med rasism, främlingsfientlighet och intolerans behandlas just nu, består av två motpoler; dels de politiskt korrekta debattörerna och proffstyckarna, dels den nya, politiskt inkorrekta sfären som består av helt vanliga människor med – helt fel åsikter… ?
Den främlingsfientliga, rasistiska motpol till oss själva har ofta förmågan att kränka oss med väldigt enkla medel. Vårt svar på dessa kränkande anfall är att go PK to the degree of being ridiculous. Vi tar till ett teoretiskt språkbruk, och omger oss själva med en känsla av godhet som i mångas öron (även mina egna) kan upplevas som godtroget, oansvarigt, men som för oss själva bevisar att vi minsann inte är rasister eller främlingsfientliga. Vi använder våra argument för att beskydda oss mot att kallas epitet vi vet på det stora hela är oacceptabla hos de flesta innevånare i Sverige.
Motargument 