Krönikor, Myter

Hur kan en säga sig företräda människors lika värde och inte vilja kämpa emot strukturer?

Gästinlägg av Fanny Åström

Twittrade om hur soft det måste vara att vara liberal och medelklass eftersom man då tror att alla ens framgångar i livet beror på ens eget slit. En person menade på att hårt slit lönar sig oavsett. Nå, detta må vara sant, inte vet jag, men fortfarande så är ens bakgrund en väldigt avgörande komponent i var man hamnar, skulle säga att den står för i alla fall 80-90 % om man begränsar sig till olika människor i Sverige. Jag påtalade detta och fick ett smått nedlåtande svar som löd ungefär: ”nej, världen är inte rättvis, men en får jobba ifrån sin utgångspunkt”, underförstått att det inte är någon mening med att kämpa mot strukturellt förtryck utan att det bästa är att bara svälja det och köra på. Kämpa hårdare.

FannyDetta är standardsvaret från liberaler när man påtalar att det finns strukturella faktorer som påverkar människors levnadsbana. Först ett förnekande, sedan ett uppfodrande ”jamen kämpa på så blir det bra, hårt slit lönar sig”. Läste bland annat en debattartikel av Cwejman med titeln ”offra offermyten”, som tyvärr verkar vara nedtagen men som finns i en cachad version här,  som handlade om att invandrare inte borde tänka så mycket på att de är strukturellt förtryckta utan istället borde kämpa hårdare:

Många av de jag växte upp med uppmanades av sina föräldrar att anstränga sig dubbelt så hårt. De insåg att deras barn hade sämre ekonomiska förutsättningar men också färre kunskaper om samhället, dess arbetsmarknad och sociala koder än de jämnåriga kamraterna. Därför var kraven högt ställda. Man visste att det inte gick att falla tillbaka på något.

Cwejman erkänner alltså det strukturella förtrycket. Han medger att den som har invandrarbakgrund måste jobba dubbelt så hårt för att nå samma resultat. Ändå ser han inte detta som ett tecken på ett samhälle som måste förändras, utan endast som ett argument för att den enskilda individen måste kämpa hårdare. Lösningen på strukturellt förtryck är därmed given: kämpa dubbelt så hårt. Tyvärr är det ingen kamp emot förtryck som åsyftas här, utan en kamp för att personligen få komma in i samhällets finrum, eller ens kunna leva ett någorlunda drägligt liv. Det spelar inte roll om enskilda individer gör detta, förtrycket kommer ändå kvarstå.

Dessutom så är det där ”hårda slitet” som det alltid talas om ingen obetydlig småsak. Att slita mer på arbetet är ingenting man bara väljer att göra, utan det är något som tar på en. Det tar av ens tid och ens kropp, ja faktiskt av ens liv. Det handlar inte bara om typ målmedvetenhet utan det handlar om att strukturellt förtryckta måste ge mer av sig själva för att kunna nå samma resultat som någon som inte är förtryckt. Det handlar om att slita mer på sin kropp och sitt psyke, om att offra mer av tiden med vänner och familj. Detta kommer inte heller att upphöra när man ”kommit in” och ”nått framgång”, utan överpresterandet är något man måste fortsätta med även efteråt. Det som strukturellt förtryckta personer betalar med är alltså sina liv. Det är liksom ingen småsak detta, även om det är så vissa försöker framställa det genom att säga att det ”bara” är att kämpa hårdare.

Det förbryllar mig att en person som är uttalat liberal och borde ha någon slags idé om människors jämlikhet och okränkbara värde kan se och erkänna förekomsten av strukturellt förtryck och ändå inte vilja lösa det på ett politiskt plan. Jag trodde att det var en grundläggande idé inom liberalismen att människor ska ha samma möjligheter i livet. Vissa liberaler går runt detta genom att helt enkelt förneka att det existerar förtryckande strukturer över huvud taget, vilket må vara idioti men åtminstone troget ideologin, men detta resignerade konstaterande av strukturer som sedan ändå följs upp av ett ”men det är inget att göra åt, utom att kämpa hårdare såklart” övergår mitt förstånd.

Hur kan man säga sig företräda människors lika värde, frihet och så vidare och samtidigt inte vilja kämpa emot strukturer som utgör en faktiskt begränsning av dessa.

Artiklar

Kungen och drottningen – är de numera Sverigefientliga fosterlandsförnekare?

Gästinlägg av Curt Lationosson på Slutpixlat.

Det svenskaste av det svenska, enligt somliga, kungen och drottningen besökte nyligen moskén i Stockholmsförorten Fittja.

Detta fick den Sverigedemokratiska hat- och rasistsajten Avpixlat att gå i taket och skriva följande lilla artikel:

”Nyligen var det dags för böneutropspremiär i Sverige, ett allvarligt tillbakaslag för alla som inte uppskattar den skenande islamiseringen. Islamvurmare jublade och idag sanktionerades utvecklingen även av kungahuset då kungen och drottningen besökte moskén i Stockholmsförorten Fittja.”

Och sen gick Avpixlats gaphalspöbel igång och bevisade sin mycket låga intelligensnivå. Förlåt, nivå skall det bara vara då all intelligens för länge sen är bortblåst.

Kungen o Avpixlat

Ojdå!? Undrar förresten om Sverigedemokraterna gratulerade kungen på hans  födelsedag? Kungaparet har väl nu blivit Sverigefientliga fosterlandsförnekare!?

Artiklar

Böneutropen – en del av det nya Sverige

Fittjas moské har äntligen fått lov att hålla böneutrop.

Men inte alla är glada för det. Avpixlat och Sverigedemokraterna protesterar, Dispatch International förfärar sig och det pågår namninsamlingar mot böneutropen. Utanför moskén i Fittja demonstrerar en grupp exiliranier varje fredag mot böneutropen. Den lilla gruppen har tidigare setts vifta med den iranska monarkins flagga på SDL:s och counterjihads torgmöte i Stockholm förra året då Pamela Geller och Tommy Robinson deltog.

FirstSurahKoran
Aziz Efendi (d. 16 August 1934) / Foter.com / Public domain

Vi läser:

Det är viktigt för alla dem som har flytt från politiska islams förtryck. Från Sharialagars våldsamma och barbariska handlingar mot människorna och att inte behöva bli påminda om det igen.

Med samma logik kan vi inte ha kyrkklockor i Sverige av respekt för de som blivit utsatta för sexuella övergrepp av präster, homofobiskt förtryck av kristna, osv osv. Ateistisk reklam bör givetvis också förbjudas av hänsyn till de som utsattes för ateisters förtryck i Sovjet.

Att dra alla muslimer och hela islam över en kam är rasistiskt.

De som demonstrerar mot böneutropen säger sig vara mot åsiktsförtrycket i Iran. De bör kanske läsa på vad yttrandefrihet är.

Carl Johan Rehbinder sammanfattade det bra på sin facebooksida igår.

För mig är yttrandefrihet och demokrati de Heligaste av Principer, och jag känner mig faktiskt på riktigt Djupt Kränkt av att vissa av mina bekanta faktiskt tycker att det är O.K. att förbjuda böneutrop. De får gärna tycka det, förstås, men jag vet inte om jag vill ha människor med sådana xenofoba åsikter i min vänkrets.Jag säger ja till både Muhammedkarikatyrer och böneutrop. Vi kan inte bara ha det ena och inte det andra. Då är vi hycklande skitstövlar. Och säger vi nej till båda är vi mot yttrandefrihet, vilket är att bjuda in fascism i våra liv.

Exakt så!

Och islam är nu lika mycket en del av det svenska idag som jazz, kyrkklockor, polska, julgran och annat som vi ”importerat” från utlandet under årtusendena.

Artiklar

Utomeuropéer döms hårdare

”Invandrare” och brottslighet brukar man ibland tala om, och vissa talar ofta om det. Tal om ”invandrarnas” överrepresentation i brottsstatistiken hör man ofta sägas som om det är absolut sanning, men det är sällan som någon media eller debattör belyser det faktum att det svenska rättsystemet inte är så rättssäkert för alla människor, framförallt för dem med utomeuropeisk bakgrund.

Cannot see
_Pixelmaniac_ / Foter.com / CC BY-NC-ND

Tove Pettersson, docent i kriminologi, har forskat i ämnet bland annat för Statens Offentliga Utredningar. Resultaten som Pettersson visar är talande. Personer med utomeuropeisk bakgrund riskerar att kroppsvisiteras på lösare grunder, exempelvis när polis misstänker lindriga brott; som innehav av narkotika för eget bruk. Polis hittar dock sällan droger hos dessa misstänkta, vilket tyder på att det krävs en lägre grad av misstanke för att polisen ska kroppsvisitera ”invandrare”.

Personer med utomeuropeisk bakgrund löper ungefär tre gånger så hög risk att dömas till hårdare straff än svenskar när de funnits skyldiga till grova brott, som misshandel eller våldtäkt. När utomeuropéer döms, får de oftare fängelsestraff. Ett tydligt exempel är våldtäkt, där fyra av tio svenskar som döms, döms till vård, medan vård är ett undantag när det gäller dömda med utomeuropeisk bakgrund.

Sarnecki fann i en undersökning av anmälda våldtäkter och våldtäktsförsök i Stockholm mellan 1986-1990 att det var en stor skillnad mellan svenskar och människor utan svenskt medborgarskap vid påföljdsvalet. 16 procent av svenskarna dömdes till sluten psykiatrisk vård mot knappt 3 procent av utlänningarna. Till fängelse dömdes 51 procent av de svenska samt 84 procent av de utländska gärningsmännen (Sarnecki, 1994:70).

(SOU 2005:56)

Petterssons undersökning i SOU 2006:30 visar än en gång att utländsk bakgrund utgör en nackdel vid påföljdsvalet. Det har tagits hänsyn till flera faktorer som skulle kunna förklara skillnaderna, såsom ålder, tidigare fängelsedom och antal brott i domen, men det visar sig trots allt att utomeuropeisk bakgrund innebär en överrisk för fängelsedom. Enligt Pettersson är detta ”ganska graverande för det svenska rättsystemet” (SOU 2006:30, s. 138). Tidigare studier som har gjorts av andra brott, främst rattfylleri, har också visat att personer med utländsk bakgrund döms till fängelse oftare. Därför ”måste frågetecken resas kring rättsväsendet i denna fråga.”

Här passar det bäst med ett citat från Pettersson:

Ibland framförs argumentet att varje fall är unikt med specifika förhållanden att ta hänsyn till, och att detta skulle vara förklaringen till att skillnader i straff, inte en persons utländska bakgrund. Med tanke på att flera undersökningar i Sverige visat på samma resultat finner jag det svårt att tro att detta skulle handla om individuella avvikelser i det enskilda fallet.

(SOU 2006:30)

Forskningen visar om och om igen att personer med utländsk bakgrund, i synnerhet utomeuropeisk bakgrund, löper större risk att dömas till fängelse i Sverige. Resultatet stämmer även överens med internationell forskning inom området, såväl som med tidigare svensk forskning kring diskriminering inom andra områden.

Personer med utomeuropeisk bakgrund är de som känner sig mest utsatta för diskriminering, och forskningen visar att det stämmer, att de faktiskt är utsatta för diskriminering (SOU 2005:56). Detta, om något, nyanserar debatten om att strukturell rasism mer än allt annat handlar om individen och dennes eventuella ”offerkofta”.

Gästskribent: Nedim Kirlic, partipolitiskt och ideologiskt obunden kulturgeograf och statsvetare.

Länkar till Statens Offentliga Utredningar:
SOU 2005:56 ”Det blågula glashuset” (pdf)
SOU 2006:30 ”Är rättvisan rättvis” (pdf)

Fotnot:
Personer med utländsk bakgrund kan ha kommit till Sverige som flyktingar (flykting och invandrare är inte samma sak), eller så kan de rent av vara födda i Sverige. Ordet ”invandrare” skriver jag därför inom citationstecken eftersom det inte är säkert att personerna faktiskt har invandrat.

Krönikor

Flyktingar i allemansland

Det var en fredagskväll. Jag var på bra humör och befann mig vid Medborgarplatsen på Söder i Stockholm och åt en hamburgare. Jag skulle träffa en vän, gå ut på en bar, lyssna på musik, dansa och dricka drinkar. Jag satt på en uteservering intill en korvkiosk omgiven av en massa glada, korvätande, salongsberusade personer.

En man med ryggsäck och ett värdigt, men ängsligt, ansiktsuttryck kom fram och tittade länge på mig. Han såg ut som en tågluffande turist; nyfiket, glatt och en aning fascinerat observerande sin omgivning. Enkla men rena kläder som är sköna att färdas i. Och så den stora ryggsäcken. Jag tittar undrande men vänligt tillbaka. Han går iväg några steg och väntar i några minuter och kommer tillbaka och fortsätter titta. Till slut hälsar han på engelska och jag hälsar tillbaka.

Slutligen frågar han om jag har lite pengar. Han säger att han inte ätit på två dagar. Jag ger honom en tjugokronorssedel – de enda kontanter jag bär på. Han tackar och säger att han skall gå och köpa sig en smörgås. Innan han går i riktning mot en butik frågar han mig var jag kommer ifrån. Jag svarar och ställer samma fråga tillbaka. Han berättar på knagglig engelska att han är rom och nyss anlänt från Rumänien.

Den okände mannen är en av flyktingarna i ”Allemansland”. Även känt som den Europeiska Unionen.

Europeiska unionens fundament: de mänskliga rättigheterna

EU skapades av ett enda övergripande skäl, nämligen att Europas nationer inte än en gång skulle kastas in i ett blodigt krig med miljontals döda och lemlästade människor. Konstruktionen av EU vilar på en rad gemensamma skyldigheter och rättigheter som dess medlemsländer tar på sig. EU och dess föregångare har sedan länge haft fri rörlighet för varor och tjänster, men sedan 90-talet gäller detta även människor.

KIF_1434
roma.rights / Foter.com / CC BY-NC-SA

Mindre känt för lekmän är att varje medlemsland inom EU måste ha ratificerat Europakonventionen om de grundläggande mänskliga rättigheterna och friheterna. Innan ett land beviljas medlemskap i EU måste landet även ha implementerat Europakonventionen i sin lagstiftning.

Det betyder att de grundläggande mänskliga rättigheterna måste vara kända av landets myndigheter och utövas i praktiken. Landet måste ha ett rättsväsende, inklusive polis och domstolar, som skyddar de mänskliga rättigheterna för alla inom landets gränser.

Slutligen får inte systematiska övergrepp mot de mänskliga rättigheterna förekomma i ett land som är eller vill tillhöra den Europeiska Unionen.

Med allt detta i åtanke förutsätts ett land som beviljas inträde i EU i alla väsentliga delar respektera de mänskliga rättigheterna. Av den anledningen är det som regel näst intill omöjligt att som medborgare i ett EU-land beviljas uppehållstillstånd i ett annat EU-land såsom flykting eller skyddsbehövande – för det skulle ju innebära att flykten skett ifrån ett land som berövat medborgaren de mänskliga rättigheterna – något som per definition är omöjligt i konstruktionen EU.

Detta fina teoretiska bygge har i likhet med EU:s finansiella kris frontalkrockat med den brutala verkligheten. Inget påvisar EU:s demokratiska brister tydligare än situationen för många, kanske flertalet romer inom den Europeiska Unionen.

Romernas situation i Europa

Romerna som grupp är långtifrån de enda vars mänskliga rättigheter dagligen och systematiskt kränks inom EU. Två faktorer urskiljer dem dock till stor del från andra missgynnade grupper.

För det första har de funnits i stort antal i Europa sedan medeltiden. De har i stor utsträckning levt som statslösa. De har i stor utsträckning exkluderats från utbildning, arbete, till och med fast bosättning – och det i modern tid. I Sverige dröjde det in på 60-talet innan de via statsmaktens kampanjer mot kommunala och privata hyresvärdar slutligen kunde flytta in i lägenheter. Innan dess fick de normalt vistas inom en kommungräns under högst en veckas tid.

Call for EU recognition of Roma genocide in World War II
European Parliament / Foter.com / CC BY-NC-ND

Det Tredje Riket försökte, tillsammans med entusiastisk hjälp från europeiska folk, utplåna den romska befolkningen under andra världskriget. Officiella siffror pekar på hundratusentals romer som mördades i koncentrationslägren. Andra siffror pekar på miljontals mördade romer, men det verkliga antalet är osäkert och mindre känt.

Under krigen i det forna Jugoslavien mördades, våldtogs och fördrevs stora delar av den romska befolkningen på Balkanhalvön. Den kommunistiska regim som hållit tillbaka det värsta av det uråldriga hatet mot dem försvann och hatets dammluckor öppnades. Det epitet som romer mest varit kända för; ”zigenare”, har i hundratals år utgjort ett grovt skällsord och synonymt med bedrägeri, stöld, smuts och avsaknad av all moral.

Det djuprotade föraktet mot och den systematiska förföljelsen av romer, har givit upphov till det andra förhållandet som många – kanske flertalet – romer måste förhålla sig till. Det handlar om ett djupt sår i självkänslan hos många romer.

En skam. Ett självförakt över sin egen etnicitet.

Under mitt liv har jag träffat fyra romska kvinnor, födda och uppvuxna i Sverige, som i skam försökt dölja sin etniska bakgrund för mig. När jag träffade en av dem och frågade varför hon blonderat håret, svarade hon skamset att hon ”inte ville vara rom” och ”förknippas med tjuvar”. En annan kvinna jag gick på restaurang med frågade om min etniska bakgrund och jag svarade. När jag ställde samma fråga tillbaka, svarade hon med skam och frånvarande blick att hon var rom. En annan kvinna som jag var på restaurang med berättade att hon var rom och frågade mig ängsligt om det var ”okej”. Ytterligare en kvinna jag känner har flera gånger uttalat att hon var ”trött på” att var rom.

En man jag känner genom att jag ständigt köper varor och tjänster i affären där han är anställd, ljög grovt för sin arbetsgivare om sitt etniska ursprung och sin familj. Han är mycket skicklig på sitt kvalificerade jobb. Trots att hans chef öppet kramar om honom i butiken, ger honom löneförmåner och trots att han jobbat i affären i många år, vågar han inte berätta att han är rom.

För många år sedan jobbade jag som fängelsevakt, bland annat på ett litet fängelse med många narkomaner. Ett stort antal, kanske en tredjedel av dem, var romer. De beskrev sig själva och sina liv på ett sätt som påminde om högerextremister. Efter att ha visat upp ärr från knivhugg utbrast en av dem ”En zigenare måste ha kniv på sig. Skulle det finnas en zigenare som inte bär kniv så är han inte en riktig zigenare!”

När jag var på fest hos en romsk familj satt flera i familjen och utbrast ilsket mot en närvarande familjemedlem med kommentarer som: ”Zigenaren vill inte anstränga sig! Han lägger jämnt av när han måste jobba hårt”.

Det var bara när jag studerade i USA och umgicks med svarta amerikaner som jag sett en liknande ständig ström av verbalt självförakt. Det senare fallet när människor refererade till sig själva, beklagade sig över sig själva och andra svarta människor som ”nigger”. Detta oavsett deras egna och andras framgångar, utbildning och ekonomiska välstånd.

Europas internflyktingar

Hela den här historien för mig tillbaka till kvällen då jag gav mannen tjugo kronor så att han kunde köpa sig en smörgås. En stor del av den romska befolkningen inom EU finns i nyblivna medlemsländer, såsom Rumänien, Slovakien, Tjeckien, Ungern, Slovenien och Kroatien. Ytterligare ett stort antal finns i Albanien, Kosovo och Serbien.

Diskrimineringen av romer i alla dessa länder tycks enligt nyhetsrapporteringen öka. En tjeckisk by blev för något decennium sedan känd för att låta bygge en hög mur som omgärdade den del av byn där enbart romer bodde. Romska barn förvägras skolgång och mobbas. Romer misshandlas och mördas, och till och med i Österrike utsätts romer för bombattentat och försåtsmineringar. En skylt med antiromska slagord riggades med sprängmedel som detonerade när några romer plockade bort skylten. Rättsväsendet reagerar regelmässigt med apati, uppmuntran eller deltagande i förföljelserna.

Många romer fördrivs återigen ifrån sina hem ut på gatorna. Sakta men säkert börjar en ny flyktingström inom EU skapas och denna gång finns inga gränskontroller som stoppar de flesta av dem.

Utvecklingen bemöts passivt och, kan man anta, med gillande av de länder från vilka romer flyr. Förföljelsen av romerna, i kombination med det självförakt som inympats hos många av dem, skapar en särskild, om än inte unik situation. Hos många romer, inte minst från Östeuropa, tycks ett kompakt förakt från omgivningen vara ett självklart förhållande.

Till EU anländer miljontals flyktingar utan några som helst tillgångar. Många saknar utbildning och relevanta språkkunskaper. Samtidigt är det påtagligt många av dem som inom ett eller ett fåtal år får arbete – inte sällan kvalificerade sådana – eller startar företag.

Omgivningens gamla och starka förakt i kombination med bristande självkänsla kan vara förklaringen till att många romer lyckats betydligt sämre med att etablera sig i de västeuropeiska länder de flyr till. Kanske är det många som inte ens vågar fråga en arbetsgivare om jobb. Säkerligen är det många som nekas arbete så fort en arbetsgivare känner till att de är romer. Många hamnar i tiggeri och andra i illegal verksamhet. Den tragiska och fördomsfulla stereotypen hinner ikapp dem.

I Frankrike pågår sedan några år tillbaka en ökande massdeportation av östeuropeiska romer. I Sverige utvisas tusentals romer, varav många kom ifrån andra EU-länder i Östeuropa. En handfull beviljades uppehållstillstånd på grund av skyddsbehov.

Svårt för romer att få uppehållstillstånd i Sverige

Jag vill bara uttala mig om den svenska utlänningslagens utrymme för prövning av asylskäl, eftersom det är den enda utlänningslagstiftning jag behärskar.

Prövningar av skyddsbehov enligt utlänningslagen skall göras individuellt. Arbetslöshet, kraftigt bristande utbildning eller trakasserier från omgivningen eller myndigheter, till och med omfattande sådan, utgör normalt inte skäl för uppehållstillstånd.

För att någon skall få uppehållstillstånd i Sverige, såsom skyddsbehövande på grund av förföljelse gentemot den samhällsgrupp denne tillhör, krävs följande: förföljelse av en definierbar grupp människor av sådan art och omfattning att stora delar av gruppen hotas av utrotning, massmord, omfattande tortyr, våldtäkt, fördrivning med våld eller fullkomlig exkludering ifrån samhällslivet.

Som tidigare nämnt förutsätts alla EU-länder respektera de mänskliga rättigheterna tills motsatsen bevisats i det enskilda fallet. Om det skulle bedömas att ett EU-land systematiskt bryter mot de mänskliga rättigheterna riskerar det landet uteslutning ur EU.

Och här har vi det grundläggande dilemmat för EU:s nya internflyktingar: den förföljelse de utsätts för är ännu – överlag – inte så intensiv att de uppnår status som skyddsbehövande. Även om, eller när, så är fallet vill varken EU eller dess enskilda medlemsländer erkänna att många medlemsländer inte uppfyller kraven på mänskliga rättigheter för att bli medlemmar. Inte heller sker tillräckliga påtryckningar för att få dessa länder att respektera allas mänskliga rättigheter.

Kravet på avsaknad av visering inom EU gör att dess invånare lätt kan förflytta sig över landgränser och undkomma den värsta diskrimineringen. Skulle flera EU-länder uteslutas, följt av att de skulle öka sin diskriminering, skulle långt fler uppfylla kraven för skyddsbehov och beviljas uppehållstillstånd med tillhörande rättigheter.

Precis som när det gäller EU:s monetära kris gör EU för lite och för sent. Grundproblemen tas inte itu med: den hopplösa situationen för EU:s internflyktingar består och förvärras. De sparkas som fotbollar mellan länder som inte vill veta av dem. Precis som under så många hundratals år.

EU skall tillhöra alla oss som bor här. EU är sina invånares allemansland. Så länge inte alla EU-medborgare betraktas och behandlas som människor, förblir de flyktingar i Allemansland.

 

Artiklar

Demonstrera på första maj!

Idag är det första maj och Motargument tar därför ledigt. Det är en helgdag som vi uppmanar alla att använda till att demonstrera. Demonstrera mot det i samhället och politiken du anser vara fel. Demonstrera oavsett vem du är, vad du tycker, vilket parti du stödjer eller inte stödjer. Om du är född i Sverige eller om du flyttat hit. Om du är ung, gammal, kvinna eller man. Oavsett vilken sexualitet du har eller vilken etnicitet du har. Om du är religiös eller inte och oavsett vilken religion du eventuellt tillhör.

Svenska flagganUttryck din sympati för politik eller din protest mot en politik. Demonstrera till stöd för vår regerings politik eller mot regeringens politik. Visa upp plakat som tar avstånd från politiska reformer, eller visa upp plakat med dina egna förslag till politiska reformer.

Använd din yttrandefrihet i det Sverige där demokrati förvärvades för ungefär hundra år sedan, efter enträgen kamp. De rättigheter vi åtnjuter i vårt land har inte alltid varit oss given och är aldrig garanterad. Demokratin måste återerövras varje dag och lever bara om den lever i våra hjärtan och i våra hjärnor.

Och oavsett om du demonstrerar eller inte under denna dag, hoppas vi att du vill läsa artiklar på Motargument och att du har nytta av dom när du åtnjuter din frihet att uttrycka dig. I detta fall i debatter med vänner, släktingar, kollegor eller främlingar.

Glad första maj på dig!

Artiklar

Hur bemöter man polisen – ett föredrag om dina juridiska rättigheter i samband med Reva

Sedan några månader tillbaka har polisen inlett en satsning som syftar till att upptäcka och utvisa människor i Sverige som saknar rätt att vistas här. Polisens syfte är legitimt, men polisen lyder under lagar som alla vi andra. Enligt flera uppgifter som framkommit i medierna och från annat håll har polisen stoppat, kontrollerat och omhändertagit människor baserat på deras utseende.

ThaboPPBild2
Om polisens agerande får fortsätta riskerar det att i längden undergräva förtroendet för den svenska rättsstaten. Frågan är särskilt viktig för människor som inte passar in i många polisers uppfattning av hur ”en svensk ser ut”, eftersom de människorna är de huvudsakliga offren för polisens till synes ofta godtyckliga spaning efter människor utan uppehållsrätt i Sverige.

Afrosvenskarnas Riksförbund erbjuder därför en tre timmar lång föreläsning kring hur vi kan använda gällande lagar för att på egen hand, och således tillsammans, stoppa polisens diskriminerande beteende.

ThaboPPBild15Föreläsningen innehåller även exempel på praktiska situationer där föreläsare och folk ur publiken själva skapar hypotetiska situationer med poliskontroller. Utbildningen i den delen visar hur man både genom sitt beteende, och genom sin förvärvade juridiska kunskap, kan stoppa polisen från att bryta mot lagen och hur man på egen hand kan försvara sina lagliga rättigheter.

Innehållsförteckning

Ni som vill läsa Powerpointdokumentet i sin helhet kan göra det här (Dokumentet är i PDF-format).

Föreläsningen i sin helhet kan ses här.

Varje rubrik har en tillhörande sida i powerpointdokumentet som även kan ses enskilt om du klickar på bildlänken.

För att hoppa till tidpunkten i föreläsningen där rubriken behandlas så klickar du på videolänken.

1. Racial profiling: It starts early. BILD – VIDEO

2. Mänskliga rättigheter. BILD – VIDEO

3. FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. BILD – VIDEO

4. Europakonventionen – Del 1 BILD – VIDEO

5. Europakonventionen – Del 2. BILD – VIDEO

6. Europakonventionen – Del 3 BILD – VIDEO

7. Europakonventionen – Rättspraxis. BILD – VIDEO

8. Regeringsformen (1974:152) BILD – VIDEO

9. Polislag (1984:387) – Del 1 BILD – VIDEO

10. Polislag (1984:387) – Del 2 BILD – VIDEO

11. Polislag (1984:387) – Del 3 BILD – VIDEO

12. Polislag (1984:387) – Del 4 BILD – VIDEO

13. Human rights first – Time 4 truth BILD – VIDEO

14. Polislag (1984:387) – Del 5 BILD – VIDEO

15. Polislag (1984:387) – Del 6 BILD – VIDEO

16. Polislag (1984:387) – Del 7 BILD – VIDEO

17. Polislag (1984:387) – Del 8 BILD – VIDEO

18. Polisförhör – Förundersökning. BILD – VIDEO

19. Poliskonfrontation – Rättsligt efterspel. BILD – VIDEO

Krönikor

Rasistiska stolleförslag från Sverigedemokraterna!

Gästinlägg av Raffina Wall från Slutpixlat.blogspot.se

Sverigedemokraterna har lagt en rad motioner som behandlats i riksdagen under området ”Migration och asylpolitik”. Partiet förespråkar tuffare lagstiftning mot asylsökande och människor utan uppehållstillstånd. Dessutom vill Sverigedemokraterna införa flera lagar som gör skillnad på svenska medborgare och utländska medborgare.

Till exempel vill man förbjuda tiggeri för utländska medborgare, men inte för svenska!? Utländska medborgare som tigger ska utvisas på livstid.

Fattig

Man vill även att alla härbärgen ska tvingas att registrera hemlösas medborgarskap och om de är utländska medborgare skall de anges till polisen.
I motionen ”Kriminalisera hjälp till illegala invandrare”, som är undertecknad av riksdagsledamoten Kent Ekeroth, föreslås att alla anställda vid offentliga institutioner eller ”privata motsvarigheter” ska vara skyldiga att rapportera om ”de påträffar en illegal invandrare som den anställde förstår eller borde ha förstått är illegal invandrare”, och man ska inte heller få ge någon hjälp till personen i fråga.

I motionen ”Medborgarskapets betydelse” av riksdagsledamöterna David Lång och Mikael Jansson föreslås att man måste varit svensk medborgare i tio år för att få bli statsråd. För att bli överbefälhavare ska man fötts i Sverige och ha haft svenskt medborgarskap i hela sitt liv. Källa: EXPO

Och sist men inte minst vill SD att det skall ”inrättas förvaringscenter” där alla som söker uppehållstillstånd i Sverige ska ”förvaras innan gränspassagen.”

”Här ska de som söker någon form av uppehållstillstånd förvaras samt alla av- och utvisade, skriver Ekeroth i motionen ”Utvisning och förvar av svårutvisade.”

Om vi sammanfattar dessa av Sverigedemokraternas förslag så vill man för det första införa ett angiverisystem där man tvingar folk att anmäla misstänkta eventuellt illegala invandrare. Och de som underlåter sig att rapportera misstänkta illegala invandrare kommer att anses som kriminella!?

Det här med att SD föreslår ett angiverisystem får en att känna obehagliga vibbar från nazitysklands tid då den som till exempel undvek att rapportera var en jude gömde sig, straffades mycket hårt. Arbetsläger eller dödsstraff var påföljden då. Är det dithän Sverigedemokraterna vill driva Sveriges folk i sin hänsynslösa jakt på invandrare?

Sen vill ju som sagt SD även inrätta sin light version av koncentrationsläger, kallat för förvaringscenter, där man slänger in alla utlänningar som söker uppehållstillstånd och de som skall avvisas eller utvisas från Sverige.

Andemeningen med Kent Ekeroths förslag ”Utvisning och förvar av svårutvisade”, är naturligtvis att de vill hålla full kontroll på alla utlänningar vare sig de söker någon form av uppehållstillstånd eller ska avvisas/utvisas. Och det är ju naturligtvis helt i linje med SD:s grundläggande ideologi om invandring och invandrare. Det vill säga klart rasistiskt.

Man kan då fråga sig vad som är nästa steg i Sverigedemokraternas migrations- och asylpolitik. Arbetsläger för dem som skyddar eller gömmer flyktingar då detta enligt Sverigedemokraterna väl är att anses som Sverigefientlig verksamhet?

Förslagen beskrivs som odemokratiska och rasistiska av ordföranden för Centrum mot Rasism och den partipolitiskt obundna sajten Flyktingbloggen, Kalle Larsson, som skriver:

Hela grundtanken är att försvåra människors möjligheter att få ett fotfäste och få ta del av det svenska samhället. Det vore förödande för svensk demokrati om ännu fler människor stängs ute från möjligheten att forma det politiska systemet och villkoren för sitt eget vardagsliv

Kalle Larsson menar att Sverigedemokraterna för samma politik som partiets förlaga, den rasistiska kampanjorganisationen Bevara Sverige Svenskt.

Att man lägger sådana förslag beror på att man i grunden är ett rasistiskt parti och att man inte alls har ändrat sig. Man har slipat språkbruket och putsat kostymen men förslagen är samma gamla rasistiska politik.

Och det är något vi på Slutpixlat håller med om. Å ena sidan står Åkesson och talar om nolltolerans mot rasism för att i nästa komma med klara politiskt rasistiska utspel.

Sverigedemokraterna är definitivt ett parti man inte ska lita på. Inte i någon fråga. Ja, de har ju egentligen bara en politisk fråga. Invandringen. Och den är av sådan klar rasistisk karaktär att den numer ter sig som ett absurt spektakel i normala människors ögon.

SD:s nolltolerans mot rasism? Pfuitt!

Raffina Wall för Slutpixlat

Läs även:
Berättelsen om Kent och Houng, Alex Bengtsson skriver i Expo om den Sverigedemokratiska visionen blir sann.

Läs hela Expos artikel här: SD vill sätta invandrare i förvaringscenter.

17 påståenden om invandring bemöts av regeringen, i SvD

Krönikor

Thoralf Alfsson vill bli nolltoleransens bödel!

Gästinlägg av Karl-Johan Johansson-Svensk från Slutpixlat

Den Sverigedemokratiska riksdagsmannen och före detta FN-soldaten Thoralf Alfsson är mäkta förgrymmad på att skribenterna på InteRasistMen och EXPO granskar SD.

FattigAnledningen är att han i ljuset av de senaste uteslutningarna av SD-politiker tycker att det är InteRasistMen och EXPO som styr vilka som utesluts ur partiet på de så kallade nolltoleransgrunderna mot rasism.

Alfsson vill uppenbarligen själv avgöra vilka han anser bör uteslutas. (Thoralfs blogg) Inga!

Jag anser att uteslutningar skall vara absolut den sista åtgärden och bara användas i undantagsfall. Att en medlem länkat till ”fel” sida på nätet och råkat gilla ”fel” grupp på Facebook kan inte vara tillräckligt underlag för en uteslutning.

Märk här att Alfsson sätter citationstecken kring ordet fel, som om att det som SD medlemmar länkar till egentligen är rätt men inte borde länkas till offentligt.

En person som varit en eldsjäl för SD och partiet och varit en klippa på den lokala nivån med stort engagemang och sedan gör några misstag i ”stridens hetta” på nätet skall inte kunna bli föremål för uteslutning.

Några misstag ”i stridens hetta!?”

Nu är det ju faktiskt så att det från vissa SD-politiker inte är några misstag ”i stridens hetta”. Det är en pågående process i rasism. Något som Thoralf Alfsson själv med liv och lust själv deltar i. Därför får väl hans bloggartikel ses som något av en frivolt i den högre skolans dubbelmoraliska cirkus.

Men sedan finns det också personer som helt enkelt inte är lämpliga att företräda vårt parti. Personer som inte själva begriper och inser var gränserna går. Dessa personer är helt enkelt inte lämpliga företrädare för partiet men det innebär inte att de måste uteslutas från partiet. De kanske brinner för vårt parti och kan göra mycket nytta för partiet i andra roller som t.ex. vid utdelning av flygblad och informationsmaterial.

Där slog du huvudet på spiken Thoralf Alfsson. Får vi se Thoralf dela ut flygblad inför nästa års riksdagsval på Stortorget i Kalmar? Ja, då, eftersom Thoralf uppenbarligen inte själv begriper och inser var gränserna går.

Men det verkar tyvärr som om Thoralf Alfsson fått något så kallat Carte blanche från Jimmie Åkesson när det gäller nolltolerans mot rasism och att det är Thoralf själv som vill bestämma vilka som skall hamna under ”bödelsyxan” och tvingas lämna partiet.

Det är hög tid att partiet tar tillbaks taktpinnen från EXPO och InteRasistMen. Det är dags att partiet bemöter EXPO och InteRasistMen.

En liten upplysning till Thoralf är nog på sin plats här. Ni har aldrig haft taktpinnen från första början. Enbart de taktfasta stegen i rasismens brutalt hårda gatsten. Och tänker ni försöka bemöta EXPO och InteRasistMen med samma frenesi, ilska och fulspel som ni bemött Aftonbladets Åsa Linderborg på så blir vi inte förvånade. Att hetsa upp din SD-pöbel till att begå vidrigheter är du bra på Thoralf Alfsson.

Gästkrönikör Karl-Johan Johansson-Svensk för Slutpixlat

Artiklar

Tankar kring den migrationspolitiska överenskommelsen

Regeringspartierna och miljöpartiet gjorde nyligen ytterligare reformer inom ramen för den migrationspolitiska överenskommelsen. Jag välkomnar den, men är mycket skeptisk till hur stor skillnad den kommer att kunna få i praktiken.

afghanistan
The U.S. Army / Foter.com / CC BY

En av de mest uppmärksammade delarna av de nya reformerna är att laglydelsen i femte kapitlet, sjätte paragrafen av utlänningslagen om uppehållstillstånd på grund av ”synnerligen ömmande omständigheter” för barn, ändras till ”särskilt ömmande omständigheter”. Lagändringen är avsedd att medföra att kraven på omständigheterna som grund för barns uppehållstillstånd sänks.

Men hur stor är skillnaden gentemot dagens lagstiftning?

5 kap. 6 § Utlänningslagen anger följande:

Om uppehållstillstånd inte kan ges på annan grund, får tillstånd beviljas en utlänning om det vid en samlad bedömning av utlänningens situation föreligger sådana synnerligen ömmande omständigheter att han eller hon bör tillåtas stanna i Sverige. Vid bedömningen skall särskilt beaktas utlänningens hälsotillstånd, anpassning till Sverige och situation i hemlandet.
Barn får beviljas uppehållstillstånd enligt denna paragraf även om de omständigheter som kommer fram inte har samma allvar och tyngd som krävs för att tillstånd skall beviljas vuxna personer.

Såsom det framgår anges i andra stycket 5 kap 6 § utlänningslagen att kraven för barn att få uppehållstillstånd redan idag sätts lägre än för vuxna. Det finns även en del praxis från Migrationsöverdomstolen på området som däremot ofta är mer restriktiv än vad lagstiftaren avsett.

Förutom själva specialbestämmelsen om synnerligen ömmande omständigheter, finns den så kallade portalparagrafen i 1 kap. 10 § utlänningslagen som anger:

I fall som rör ett barn skall särskilt beaktas vad hänsynen till barnets hälsa och utveckling samt barnets bästa i övrigt kräver.

Även i utlänningslagens förarbeten anges att något lägre krav skulle kunna ställas på styrkan av  de humanitära skälen när barn är berörda (prop. 1996/97:25 sid. 284). Även i prop. 2004/05:170 framhålls att de humanitära skälen bör kunna vara av något mindre allvar och tyngd när det gäller barn.

Som synes har det funnits åtminstone i teorin ett relativt välutvecklat skydd i lagstiftningen för barnens bästa. Den nya lagändringen om särskilt ömmande omständigheter kan i stora stycken bli en slags omskrivning av de lägre ställda krav för uppehållstillstånd för barn — som redan finns — och de särskilda hänsyn till barn som redan skall tas. En separat juridisk definition kan sannolikt komma att underlätta för flera barn och deras föräldrar, som redan idag borde uppfylla kriterierna för att kunna få uppehållstillstånd.

Men jag ifrågasätter att den nya definitionen läker de huvudsakliga bristerna.

Av vad som framgår och även upprepats av den blonda och blåögda migrationsministern Tobias Billström, skall fortfarande en individuell prövning göras i varje enskilt fall. Det är en princip som genomsyrar hela utlänningslagen och det är en korrekt princip. Antalet beviljade uppehållstillstånd i sig eller statistik får aldrig bli ett mål med lagen. Målet skall alltid vara en korrekt handläggning på ett korrekt underlag.

Med det i beaktande framgår att den nya juridiska definitionen ”särskilt ömmande omständigheter” är en generell term som ersätter en annan generell term.

Så om generella termer ofta inte når hela vägen i alla ämnen som är individuella ärenden, vad kan då göras?

 

1. Säkra bevisningen

”Synnerligen ömmande omständigheter” och i framtiden ”särskilt ömmande omständigheter” lär sannolikt även i fortsättningen huvudsakligen utgöras av situationer då barn lider av fysiska och/eller psykiska sjukdomar. För att sådana åkommor bevisligen skall kunna utgöra underlag för uppehållstillstånd, krävs läkarintyg.

Trots de redan idag existerande lägre beviskraven för barn i utlänningsärenden, krävs underlag för att göra sannolikt att t.ex. försök att skära halsen av sig, starkt indikerar en påtaglig och bestående självmordsrisk. Att de ständiga försöken att hoppa från balkongen utgör en påtaglig och bestående självmordsrisk. Att kroppen som är full av skärsår och brännmärken efter släckta cigaretter är ett led i ett självskadebeteende som påvisar en påtaglig och bestående självmordsrisk. Att krossandet av tallrikar över sin egen skalle, rusandet med ansiktet eller huvudet rakt in i väggar är ett led i ett självskadebeteende som påvisar en påtaglig och bestående självmordsrisk.

Att skriken om nätterna i månader efter mamma inte ”har sin upprinnelse i frustration över den självförorsakade separationen av vårdnadshavarna i hemlandet som torde sakna relevans för ärendets avgörande”, utan bevisar hur ett barn riskerar livslånga psykiska besvär om det återigen skiljs från vuxna, såsom sina gode män, om de utvisas.

Kroppsbesiktning krävs för att upptäcka bajonettsticken, brännsåren från blåslampor och för att konstatera att de utdragna naglarna verkligen har dragits ut. Kroppsbesiktning krävs för att upptäcka det söndertrasade anuset och den söndertrasade vaginan. Och inkontinensen. Långa intervjuer med barn hos välmeriterade och förtroendeingivande psykiatriker, krävs för att påvisa att det söndertrasade anuset eller den söndertrasade vaginan är resultatet av systematiska och mångåriga gruppvåldtäkter av pojkar och flickor.

För att tillsammans med efterforskning av landsinformation upptäcka att mamma och pappa mördades, att byn brändes ner. Att grannarna sköts ner. Att de andra barnen som inte lyckades rymma utexaminerades från talibanernas självmordsbombarskolor.

Att det ena ögat som saknas har stuckits ut med kniv och inte förkommit genom en olycka. Att revbenen som läkt hjälpligt tidigare har slagits av med gevärskolvar.

Att hela detta panorama av upplevelser har förorsakat psykiska trauman som utgör en påtaglig och bestående självmordsrisk. Att barnens tystnad, ibland stumhet och stirrande med gapande munnar inte utgör ”vägran att samarbeta i asylutredningen”, utan psykosomatiska tecken på svåra trauman som utgör en påtaglig och bestående självmordsrisk. En kompakt tystnad är ofta farligare än hysterisk gråt.

Även om Migrationsverket i egenskap av myndighet har huvudansvaret för att ett asylärende blir korrekt utrett, ligger det i regel på det offentliga biträdet att säkra bevisningen. En del offentliga biträden verkar fortfarande tro att patientjournaler går att åberopa som bevisning i domstol. Så är inte fallet. Sannolikt den övervägande delen ombud och offentliga biträden har inte exakt kunskap om vilka juridiska kriterier som uppställs för att läkarintygen skall kunna åberopas med framgång som bevisning.

Praxis från Migrationsdomstolen anger tydligt hur läkarintyg skall vara utformade, men ett begränsat antal ombud och offentliga biträden har studerat denna praxis. Utlänningslagstiftningen i sig anger inte hur läkarintygen skall vara utformade.

För egen del har jag studerat några hundratal läkarintyg i asylärenden och enbart en handfull av dem uppfyller kriterierna. Alltså blir det avslag, vilket inte lär ändras nämnvärt av att utlänningslagen i framtiden talar om ”särskilt ömmande omständigheter” istället för ”synnerligen ömmande omständigheter”.

Utlänningslagen bör därför ändras så att beviskriterierna för läkarintyg framgår direkt i lagtexten. Så att färre asylhandläggare och ombud behöver ta sig tiden att lista ut beviskriterierna i förarbeten och praxis.

2. Ändra kraven för bedömningen av vårdmöjligheter i hemlandet

I dagens utlänningslagstiftning anses möjlighet till vård i hemlandet — nästan oavsett hur svårtillgänglig eller kostsam — som ett tillräckligt skäl för att inte bevilja uppehållstillstånd på grund av sjukdom. Dels måste sjukdomen vara livshotande eller svårt handikappande. Därefter krävs att vård för en viss sjukdom överhuvudtaget inte finns i ett visst land. Kostnaden för sjukvården anges tydligt i utlänningslagen inte vara en faktor vid bedömningen av möjligheten av att kunna få vård.

Svensk sjukvård är i nästintill alla fall bättre än i de länder som människor flyr ifrån. Det faktumet kan i sig inte utgöra grund för att få uppehållstillstånd i Sverige. Däremot kan inte rimligtvis en sjukvård i aldrig så liten omfattning och aldrig förenad med sådana kostnader, negligeras vid frågan om ”synnerligen ömmande omständigheter” eller ”särskilt ömmande omständigheter”.

Detta trots att rätten till liv innebär att en avvisning eller utvisning till ett land som riskerar att leda till döden eller ett livsvarigt handikapp strider mot ”rätten till liv”, stadgad i artikel 2 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna och som är jämställd med svensk grundlag.

Istället måste kriterierna finnas någonstans mitt emellan. När förekomsten av sjukvård och priset för den faller helt på den sjuke, gör att det i praktiken blir omöjligt att få vård för en livshotande eller svårt handikappande sjukdom, borde det utgöra skäl för uppehållstillstånd. Utlänningslagen måste då även och till skillnad från idag kunna definiera hur praktiska möjligheter till vård ser ut.

3. Gör alla beslut överklagbara

Många av de barn, precis som vuxna som söker asyl i Sverige får avslag och skall därmed avvisas eller utvisas ur Sverige. Avvisningen eller utvisningen skall verkställas. Finns hinder mot verkställigheten kallas det för verkställighetshinder. Helt nya hinder i form av omständigheter för hinder mot verkställighetshinder måste då åberopas och bevisas.

Ytterligare bevis för tidigare asylskäl, oavsett hur starka de är, beaktas sällan av Migrationsverket men betydligt oftare av migrationsdomstolarna.

Yrkande av uppehållstillstånd på grund av verkställighetshinder på grund av gamla asylskäl som en asylsökande anser ha bedömts fel, sker genom en omprövning av tidigare fattat beslut. En omprövning som nästintill aldrig leder till att Migrationverket ändrar beslut.

Detsamma gäller så kallade medicinska verkställighetshinder, då sjukdomar, fysiska skador och självmordsrisker förvärrats under den tid då ett asylsökande barn stannat kvar i Sverige.

Gemensamt för omprövning av utvisningsbeslut och medicinska verkställighetshinder som för övrigt görs med stöd av 12 kap. 18 § utlänningslagen, är att de inte går att överklaga.

Det innebär att Migrationsverkets beslut om avslag, som i genomsnitt ändras en gång av tusen (SOU 2009:56 ”Den nya migrationsprocessen” sid. 146), juridiskt sett alltid anses vara riktiga.

En ändring av definitionen ”synnerligen ömmande omständigheter” till ”särskilt ömmande omständigheter” lär inte ändra denna situation nämnvärt.

Istället lär den enda effektiva lagändringen, för övrigt i enlighet med artikel 6 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheter, som stipulerar rätten till en rättvis och opartisk rättegång, vara att en rätt till att överklaga till migrationsdomstol.

Generella svepande lagändringar lär inte i någon väsentlig utsträckning ändra de tiotusentals individuella människoöden som begravs i beslut om avslag, så länge inte lagändringen anpassas till den praktiska verkligheten. En verklighet där människors lidande ofta hamnar mellan lagparagrafer och försvinner i svarta hål av bristande bevisning.

Ge de asylsökandes ombud och offentliga biträden rätt verktyg att kämpa för enskilda människor. Först då kan människovärdet försvaras!