Ser vi en ny rasism växa fram?

mars 26, 2013 Redaktionen Motargument

Gästinlägg av Kent Wisti, skrivet 23/3 2013

Idag är det en nationalistisk demonstration i Malmö. Den svenska nationalistiska rörelsen har bjudit in tuffa pojkar från England för att salta det svenska arbetet lite grann. Givetvis kommer det också att vara motdemonstrationer. Det där har vi sett förut. Debatterna om på vilket sätt man skall manifestera mot dessa rörelser har vi också haft förut. Samtidigt är det ju en väl känd och spridd analys att det farligaste är inte de uttalat rasistiska rörelserna utan den sk smygrasismen som odlas vid fikaborden. Allt det där som man väl inte får säga i det här jävla landet längre.

Fram tills nu har vi haft en öppen rasism med rakade skallar och en dold rasism i trevande och osäkra uttalanden om vart landet är på väg.

För halvtannat år sedan var jag på en konferens om normkritik. Där fanns några längre pass om normkritiskt tänkande som jag tog del av. Det var ordentliga stretchövningar för mig och jag fick inte rätt på tankarna på ett par veckor. Jag tror att det är där vi också är som samhälle nu. Samhället har sedan länge förändrats från ett monokulturellt enhetssamhälle till ett mångkulturellt. Vi behöver inte spilla så mycket krut på att hitta konsesus i hur vi värderar det men skulle vinna mycket på om vi gemensamt kunde konstatera det. Sverigedemokraternas iver att återskapa ett vykort från femtiotalet som aldrig varit sant är lite sorgligt. Sorgligt är också att denna känslobaserade och av rädsla drivna längtan efter något som inte längre finns finner gehör.

Nåja- vad jag nu ser är att en ny rasism uppstår i glappet mellan den öppna och dolda rasismen. Det är inte rakade skallar eller trötta gubbar på lunchrasten. De senaste månaderna har vi diskuterat REVA och under dygnet har vi fått berättelser om hur ambulanspersonal i Gävle gravt misskött sitt arbete på rasistisk grund och om hur en busschaufför delat upp passagerare efter huruvida de hade svenskt eller ickesvenskt utseende. Strax före jul undervisade en skolskjutschaufför lågstadiebarnen i att de skulle be sina föräldrar rösta på ett parti som stoppade massinvandringen.

Jag var själv en del av den antirasistiska rörelsen på åttiotalet. Det var mycket en fallafelretorik. Det fanns en oerhörd paternalism i våra varma hjärtan, men kanske att det då var så av nödvändighet. I social media ser jag nu hur provocerande det är för många att svenskar som är födda utomlands eller med utomlands födda föräldrar inte uttrycker en tacksamhet eller underordnar sig i maktstrukturerna.

Oroande är den nya rasism som växer fram. Den som en del tror sig ha rätt att lyfta in i sitt arbete. Även om jag väljer att lyfta REVA ur det resonemanget passar kontrollerna i tunnelbanan väl in i mönstret. Jag är rädd att vi vänjer oss. Att gränserna håller på att flyttas fram. Att vi inte längre kommer att bry oss så mycket om den halvt unkna lukten runt kaffeborden och att vi kommer att alltmer acceptera rasistisk yrkesutövning.

Artiklar

"Ut med invandrarna"?

mars 26, 2013 Jerlerup

Ibland förmår reklam att fånga begrepp lite bättre än långa politiska beskrivningar. Se på denna video från Sydafrika. Videon tar tag i den klassiska xenofoba attityden ”go back to where you came from” och visar på sydafrikas pluralism.

Gäller detta inte för Sverige? Jo. Alla svenskar har invandrarbakgrund. Bakåt i tiden är vi alla invandrare. Jag har danskar och tyskar i min släkt. Och…

Hur många av er har era rötter i exakt den bygd ni bor i just nu? Min mamma och pappa kom från Skåne. Ska jag också åka ”hem”?

: Tsui / Foter.com / CC BY-SA

Artiklar

Sabotage mot den antirasistiska kampen

mars 25, 2013 Thabo 'Muso

Hur ska den antirasistiska rörelsen förhålla sig till de ”autonoma grupper” som anser att våld, dvs stenkastning och andra odemokratiska metoder, är rättfärdigat i kampen mot rasism?

: hostmaster / Foter.com / CC BY-NC-SA

Frågan har blivit aktuell igen eftersom Mathias Wåg, med bakgrund i AFA, Antifascistisk Aktion, skribent på Motkraft och drivande person i Resarchgruppen, inbjöds till en antirasistisk konferens arrangerad av ABF en lördag i mars 2013.

Han var en av de som skulle, som ABF skrev; ”visa hur man kan bekämpa främlingsfientlighet i den politiska debatten såväl som på gatan”. Det är problematiskt att han gör det, eftersom AFA anser att man måste använda ”fysiska metoder”, dvs våld och hot för att ”stoppa rasismen”.

Det var Afa som anordnade demonstrationen i lördags som urartade, vilket gladde rasisterna mycket. Wåg tillhör de som stödde och organiserade inför AFA:s demonstration. Sådana aktioner är AFA kända för.

Wåg tar inte avstånd från att använda våld mot rasister, ”allt är ju våld”…

Så här kan det också låta:

”Om man försöker stoppa våldsamma nazistiska grupper kan det lätt uppstå våld. Ofta blir det våldsamt i samband med flygbladsutdelning före stora nazistiska sammankomster.”

Det fungerade kanske då rasisterna var brutala skinnskallar och förutsatt att det rörde sig om självförsvar. Men skinnskallarna är borta från Sd. Sverigedemokraterna kastade ut dem. De rensade bort det öppna våldet. Mycket av anledningen till det var att vinna sympati.

Tidigare ansåg de flesta som såg på bråken mellan skinnskallar och våldsamma antirasister att båda var lika goda kålsupare och tog avstånd från båda parter. Men när SD och de många nazister slutade slåss förändrades detta. Plötsligt blev det fler som sympatiserade med de som blev attackerade med stenar, flaskor och rökgranater.

Våld i form av misshandel, våld som inte är självförsvar är olagligt, förkastligt och motverkar sitt syfte.

Vi anser att en kamp mot rasismen måste vara en fredlig kamp, utan att man kopierar rasisters metoder, genom att till exempel tillgripa våld.

Detta håller nog de flesta antirasister med om.

Men ändå händer det ganska ofta att Afa eller Researchgruppen ses som legitima aktörer i den antirasistiska debatten. Som i lördags. Det oroar oss.

Nolltolerans mot våld som politisk metod, och rasism, måste vara något som inte bara vi ska begära att politiker ska leva efter. Även vi, antirasister, måste leva upp till denna nolltolerans.

Vi kräver, med rätta, nolltolerans från Sverigedemokraterna. Bör inte vi själva visa samma nolltolerans mot individer och grupper med extremistiska åsikter?

Vi kan inte göra poänger av att Sverigedemokrater är eller varit nazister eller tillhört liknande grupper, eller att de använt sig av våld och hot, om vi själva inte protesterar då extremister försöker nästla sig in hos oss.

Våld i form av misshandel eller stenkastning, våld som inte är självförsvar är olagligt, förkastligt och motverkar sitt syfte.

Järnrör har ingen ideologi. Det måste tas avstånd från järnrör oavsett vilka som håller i dem.

/Thabo Muso och Torbjörn Jerlerup

Ja vi länkar till rasisterna. För att kunna bekämpa rasisters argument måste man veta hur de tänker och resonerar. Vi tar debatten MOT rasismen (och andra järnrörsideologier) överallt och på alla plan. I detta fallet blev Avpixlat glada då ABF bjöd in Afa. Relevant! Det visar vi.

Krönikor

Mobbning…

mars 25, 2013 Redaktionen Motargument

Mobbning och rasism har mycket gemensamt. Både mobbning och rasism grundar sig i empatilöshet. I stereotypa föreställningar om hur den man ogillar eller de man ogillar ”är”. Detta gästinlägg av Mika Osipoff handlar om mobbning.

Redan ordet mobbing har effekt på mig, kryper i skinnet när jag tänker tillbaka på en skolgång fylld av den. Hur jag var tvungen att varje dag konstruera nya rutter hem för att undvika stryk och glåpord samt hur de ibland trots nervös planering under sista lektion fallerade.

: Diego Grez / Foter.com / CC BY

Ja, jag blev mobbad och har fortfarande sår i själen efter det, det går inte en dag utan att jag märker av dessa sår och jag blir så förvånad över vissas attityd mot detta.

”Släpp det, det var så länge sedan.”

”Man kan inte leva i det förflutna.”

Javisst tänker jag och kan inte låta bli att undra om man säger så till en person som mist sina ben, jag undrar om man tänker efter alls när det handlar om sår och skador som inte syns, många försöker visa empati och hänsyn och lite hjälper det.

Men det kommer dagar då inget alls hjälper mot tankarna, vad var det jag gjorde som var orsaken till all denna mobbing, varför var jag ett offer?

Och i allt detta tar jag illa vid mig av att man kommer med kommentarer om mobbaren som om han inte mått bra, att detta är orsaken till att han skadat mig så… Men, hur han än mått så ursäktar det inte att han skadat andra och därmed blir det försvaret ”han mådde dåligt” fel i mina ögon.

Under min skolgång togs mobbing inte på allvar av lärarkåren, det fanns en enda lärare under hela denna tiden som försökte ta tag i det men tyvärr så gick det ut på att en mobbare är en person som mår dåligt. Jag vet att det inte hjälper att poängtera för en mobbare att han gör det för han eller hon mår dåligt för de bryr sig inte om en sådan analys.

I mitt fall blev det värre istället, mobbaren kände sig skymfad för att varit tvungen att tala med en lärare om något som han ansåg var ok uppförande och det gick ut över mig.

Ibland önskade jag att jag skulle dött för då hade de kanske gjort mer, då kanske man tagit det på allvar. Ska det verkligen gå så långt att man som barn önskar dö för att bli tagen på allvar angående mobbing?

Jag har tänkt på hela saken länge och tror att man kommer längre med att poängtera att den skada som görs av mobbing sitter kvar livet ut. Barn och ungdomar lever i nuet och tänker inte långt fram men om man skulle försöka börja med att just visa att det har långtgående effekter, kanske man kommer en bit på vägen.

Dagens skola behöver ta tag i det och det finns underbara lärare och skolor som gör det redan men det behövs överallt, vi måste skydda våra barn och alla ideer om hur man ska göra är välkomna.

Jag hoppas att man inser vilken enorm nytta det vore med ett effektivt program mot mobbning, inte bara bland barn utan överallt.

Jag tror inte man kommer någonvart med att säga att mobbaren ursäktas med att hen mår dåligt, tror vi kommer längre med att visa vilka skador det kan komma att göra och i andra fall faktiskt gör.

Och jag blev informerad av Torbjörn om ett sätt polisen arbetar mot mobbning med, ett sätt jag tycker verkligen är bra och behövs i alla skolor.

För mig är mobbing samma sak som rasism, de är lika varann på alla sätt och vis, de lämnar obotliga sår i värsta fall och båda bedrivs av människor som inte inser hur de kommer att skada andra. Jag kan bara hoppas att rasism blir sett lika illa som mobbing av alla, för jag har sällan stött på en rasist som anser att mobbing är bra men ofta inser dessa inte hur de två är exakt samma sak.

Artiklar, Myter

EU:s politik: "håll barbarerna från Europa"

mars 24, 2013 Jerlerup

Diskussionen om hur EU:s flyktingpolitik, där det s.k REVA ingår, bör se ut har pågått länge. Redan då man satt och skissade på det framtida EU på 80-talet pratade man om att kombinera strikta gränskontroller med ”inre utlänningskontroll” för att spåra upp ”illegala invandrare”. Det hela ingick i planerna man hade för att skapa fri rörlighet i det framtida EU dra upp gränserna mot ”alla andra”.

Sådana gränskontroller är inget ovanligt. Sverige har haft sådant länge. Det nya var att politikerna efter andra världskriget förstått att nationalism och gränskontroller var av ondo och att man därför ville avveckla dessa… men endast för en ”elit”; för EU:s medlemsstater.

Att tullar ställer till kaos hade politiker i både högern och vänstern i EU förstått och därför ville man ha frihandel för att skapa fred. Man visste att frihandel leder till välstånd och fred. Men man ansåg att denna frihandel bara var något Europas elit skulle få ta del av. Gentemot Afrika och Asien restes höga tullmurar.

En författare som tidigt var inne på detta och varnade för det var Jean-Christophe Rufin i ”Det nya imperiet och barbarerna, klyftan mellan nord och syd” (1991).

Han ansåg att en politik liknande det gamla romerska rikets var på väg. Rom byggde nämligen strikta gränskontroller, s.k. limes, för att hålla ”barbarerna” från Rom.

Så går utvecklingen, skrev han. Nord och Syd skiljs åt mer och mer. Syd är kaos och fattigdom och nord välstånd. Därför måste nord bygga gränsmurar för att skydda sig mot ”barbarerna” i syd, precis som Rom gjorde. Barbarerna kan lämnas för att dö bort i sjukdomar, det man måste hindra är att barbarerna väller över gränsen till den ”civiliserade världen.

Rufin

For the first time, the myth of development has been burst apart, revealing a long-hidden reality: The North and South are developing in diametrically opposite directions.

. . . These differences make it possible to draw the ideological line which separates the North from the new barbarians.

… Today’s new Limes between North and South marks the beginning of a new type of worldwide apartheid. The idea of the Limes more or less explicitly contains the intent of delineating, and then protecting the North. But this will occur by means of forcing an abandonment of the South, which will be considered barbarians. This [abandonment] is already evident today in many regions. In demographic terms: The effort to keep the size of the world’s population within bounds, will be supplanted by a hope that at least the masses in the South can be curbed; people will set their hopes on malthusian catastrophes which can regulate it.

… today we are witnessing the extinction of entire cities, such as in Zaire, Angola, and Uganda. Where 10 years ago you could find flourishing trade metropolises, now all you see is ghost towns taken over by
weeds.

Vid denna tid hade inte EU börjat bygga sina murar. Rufin förutsåg att detta skulle ske och att de murar USA höll på att bygga mot Mexiko skulle vara förebilden.

All strategic principles involving the Limes have their expression, if not even their origin, in this narrow zone be tween Anglo-Saxon and Latin America. . . . In order to combat the seeping in of immigrants, the North Americans must once again establish border garrisons.

… the erection of a borderline, a cordon of stability, a Limes, which isolates the two worlds of North and South from each other, will have a calming effect in the face of catastrophes which are so obviously brewing there, and in facts of the hostility with which the South regards the North.

Låter det osannolikt att politiker medvetet och omedvetet för EU in i denna riktningen? Då ska ni se filmerna med vittnesmålen från Russeltribunalen i Stockholm i somras. Det bekräftar det som Rufin varnade för redan 1991. Filmerna bifogar jag nederst i denna text.

När man utvecklat EU och EG har man kommit på något viktigt, att gränskontroller, tullar och andra hinder mellan folken är något skadligt som skapar konflikter mellan folken. problemet är att man bygger höga murar för att förhindra att hela världen får ta del av detta goda.

Minns vad som hände med Rom.

Rom föll när de s.k. ”barbarerna” till slut krävde sin rätt och migrerade in i det militariserade Romerska riket som kollapsade under tyngden av sin militära kontrollapparat.

Givetvis var det inte migrationen som dödade Rom. Folk strävar efter mer välstånd, det är alltid en del av den mänskliga naturen. Får man det inte där man bor så migrerar man. Det gäller afrikanerna idag och det gällde skandinaver och germaner OCH afrikaner under den romerska tiden.

I själva verket var det kanske ”limes”, oförmågan att sprida välståndet Rom hade, som dödade den romerska civilisationen. Själva begreppet ”barbarerna”, uppdelningen av mänskligheten i ”vi och dem” och den militära apparat man byggde för att upprätthålla illusionen av att mänskligheten inte var en enhet.

Då var vi barbarerna som civilisationen behövde skydda sig mot. Idag är vi de som bygger vår tids murar.

SESSION: BORDER CONTROL
http://digitallive.eu/assets/jw-player-plugin-for-wordpress/player/player.swf

SESSION: ASYLUM PROCESS
http://digitallive.eu/assets/jw-player-plugin-for-wordpress/player/player.swf

SESSION: UNDOCUMENTED MIGRANTS
http://digitallive.eu/assets/jw-player-plugin-for-wordpress/player/player.swf

SESSION: DETENTION & DEPORTATION
http://digitallive.eu/assets/jw-player-plugin-for-wordpress/player/player.swf

SESSION: JURY DELIBERATION & VERDICT
http://digitallive.eu/assets/jw-player-plugin-for-wordpress/player/player.swf

Artiklar

Till diktaturens hantlangare (2)

mars 23, 2013 Redaktionen Motargument

Gästinlägg av Leo Calandrella Rudberg, vars tidigare artikel om REVA kan läsas här. Del ett på det öppna brevet till ”diktaturens hantlangare” kan ni läsa här.

Socialdemokraten Bodström var en av de som bygde upp REVA.: Socialdemokrater / Foter.com / CC BY-NC-ND

Moderaterna, ni är dödspolitikens främsta parti. Er justitieminister kan inget om rättsstatens grundläggande principer. Er migrationsminister betraktar migranter som döda volymer, inte som levande människor. Er statsminister vägrar förklara varför Sverige nödvändigtvis ska ha världsrekord för brott mot FN:s tortyrkommitté och säger istället att det inte är hans ”ansvar att säga om det är rätt eller fel” när polisen utför hans regerings order.

Ni kan inte ens er egen politik – eller ideologi. Ni kallar er liberaler men kränker liberala rättigheter på löpande band. Ni kallar er konservativa men vägrar alla svenskar som en del av samhällsgemenskapen. Ni kallar er ett arbetsparti men bryr er inte ett skvatt om de som arbetar hårdast, värst och farligast: de papperslösa.

Nyss i ”Agenda” pratade er partiledare Reinfeldt om en ”mycket generös asylpolitik”, och han påstod att polisen ”följer de lagar och regler” som finns. ”mycket generös” är en tolkningsfråga, men jag förstår inte hur ni tänker när ni menar att Karim behandlats ”mycket generöst” då han utvisats till Uganda.

Er statsminister ljuger: Polisen följer inte alls lagarna och reglerna, eftersom polisen, Migrationsverket och själva Utlänningslagen bryter mot Europakonventionen och FN:s tortyrkonvention. Vidare säger Reinfeldt att ”Polisen avbryter nu dessa regler”, om rasprofileringen. Det stämmer inte. Polisen lämnade tunnelbanan av strikta effektivitetsskäl.

Även här finns en liten, liten strimma av framtidstro, tanken på att Moderaterna inte för evigt är förlorade i ett morbidt sammelsurium av inkompetenta ekonomiska beräkningar och total brist på förståelse för människor. Fria Moderata Studentförbundet har briljerat i de demokratiska principer ni som parti förkastat (dock ej på Stockholmsnivå). Om ni ska ha någon chans att behålla er makt, Moderaterna, när humanistiska vindar nu blåser över folket (”väljarbasen”): gör som dessa kloka studenter uppmanar er.

Ert ungdomsförbund MUF har dock lyst med sin frånvaro i debatten – vart tog rättighetsliberalerna som stod på tvärpolitiska barrikader mot FRA för bara fyra år sedan vägen? FRA är illa. FRA är massövervakning. FRA är inte tillnärmelsevis lika antiliberalt, auktoritärt och antihumanistiskt som utvisningarna. MUF, gör er röst hörda!

: danieljordahl / Foter.com / CC BY

Socialdemokraterna, även ni bär ansvar för migrationspolitiken. Ja, inte de bra delarna, med skolgång och sjukvård åt papperslösa – det vägrade ni gå med på när ni hade makten. Istället var det ni själva som skrev den utlänningslag som enligt Migrationsverkets (någorlunda) legitima tolkning strider mot grundlagen. Att Migrationsverket då väljer att sätta utlänningslag före grundlag är märkligt och inget ni bär skuld i – men ni bär den högsta skuld i att lagen ser ut som den gör.

Vad hände med den internationella solidariteten Palme förde fram? Våra egna Hanoi-bombningar sker runtom i världen, just nu, utan att vi reagerar. Palmes berömda uppräkning av platser där ”våldet triumferat” kan fyllas än mer under det tredje årtusendet: Irak, Afghanistan, Syrien, Kongo, Burma. Och Palme talade vidare: ”Eftervärldens dom har fallit hård över dem som burit ansvaret.”

Ska domen i framtiden falla över 2010-talets socialdemokrater, som varregimerna behjälpliga med utvisningar av demokratiaktivister, HBTQ-personer och andra föremål för diktaturernas förföljelse och som struntade i att hjälpa försvunna barn? Eller ska socialdemokraterna i det tredje årtusendet uppleva sin nya renässans, då den globala medkänslan, solidariteten med alla och värnandet om det stabila samhället på allvar återupprättas som socialdemokratiska honnörsord?

Ni väljer. Inte jag.

Svenska folket, ni har valt dessa politiker. Ni hade nog ingen tanke på allt detta – på Maxims pappa, Jean eller Karim; på Europakonventionen, mänskliga rättigheter eller medmänsklig humanitet; på asyl, migration eller tvångsutvisningar – vid valurnorna för snart tre år sedan. Men idag vet ni bättre. Ni vet hur det är att som svensk med papper diskrimineras. Ni vet hur det är att som svensk utan papper vänta på döden. Ni vet hur det är att uppleva migrationspolitiken i praktiken.

Nästa år går vi till val i en fri demokrati. Det är ett privilegium. Använd det väl.

Det var Khemiri. Och ovan var det Alliansen, Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Brevet till dem postar jag personligen. Vill du hänga på kommer en adresslista här imorgon (tyvärr inte ikväll; även bloggare måste göra skolarbete).

Jag själv då? Har jag inget ansvar för migrationspolitiken? Själv är jag med i Piratpartiet. Vi står upp för en human, rättssäker migrationspolitik, där asylrätten går från fina ord på internationella papper, till fin praktik av internationella rättigheter. Själv är jag dessutom 17 år, så jag har aldrig fått rösta. Men nästa år får jag rösta, i EU-val och riksdagsval.

Då får vi välja mellan dödspolitiken eller den humana politiken. Ha det gärna i åtanke 2014.

Artiklar, Myter

Flykting nr 441 kommer till Sverige – ABBA och vikingarnas land

mars 22, 2013 Ida Dzanovic

För 20 år sedan stod jag i den polska kuststaden Swinousce inför ett viktigt val: Att kliva in i en båt som åker till Sverige eller Danmark? Jag älskade mer ABBA än Hamlet. Därför valde jag en båt som färdades över ett hav fyllt av myterier.

Känslan var stark att för första gången åka i vikingarnas spår liksom den första äventyraren på väg att upptäcka en ny kontinent. Bilden av marken, stenar, gråblåa havsvågor och ljus som kämpade för att tränga sig igenom morgondimman kommer jag aldrig glömma bort. Det var mitt Snöflingornas land. Jag kastade själens ankare rakt in i havet för att stannar där. För alltid. ”Du kan nå stjärnorna, bara om du sträcker dig lite” var mammas ord. Några tårar fick falla…

Men jag kom inte som äventyrare. Och jag kom inte som sökande efter platsen där man kan nå stjärnorna. Jag kom som flykting från krig, folkmord och förföljelser.

Mitt bagage bestod av en massa rädsla, sorg och drömmar. Jag grät inombords. Inombords där jag gömde mina brutna vingar.

I Ystad placerades vi i en tennishall och jag fick nummer 441 bland ca tusen personer som sov där på madrasser.

Vi forsllades vidare till en ovisshet efter att man ropade våra nummer. Trött och utsliten väntade jag och lystrade, för att höra om någon skrika mitt nya namn – 441!

Vi åkte med buss från Skåne till Hälsingland i cirka 13-15 timmar. Jag kände mig nästan hypnotiserad av trädgrenar som jag såg genom bussens glasruta, och av spikraka vägar utan början och utan slut som försvann under bussens hjul.

En tidigare psykiatrisk mottagning utanför Bollnäs möblerades om och blev en flyktingförläggning för 500 personer. Ett rum 5 x 5 kvadratmeter stort, med två sängar, en garderob och en bokhylla med fyra lådor. Det delade jag med min syster i cirka 1,5 år.

Fönstret kunde inte öppnas av säkerhetsskäl. Köket delades med många namnlösa människor och i TV-rummet kunde man under korta ögonblick se hur Sarajevo bombades. Depressionen hade tagit över i de långa och gråa korridorer där vi väntade i evighet och levde i ovisshet.

Bokehberry (2)

Mittemot vår flyktingföräggning hade vi en annan psykiatrisk mottagning som inte förvandlades till en flyktingförläggning. Från våra fönster kunde vi dagligen se ambulansbilar, personaler och patienter i tvångströjor som kördes in.

Trevliga och glada besökare från Jehovas Vittnen var våra enda besökare. Samt en gammal dam brukade komma förbi med sopsäckar fulla av kläder från Röda Korset.

Vår enda sysselsättning var att plocka blåbär i skogen som sträckte sig över hela området runt psykiatribyggnaderna, och vår flyktingförläggning. På så sätt tjänade jag lite pengar som jag köpte några dukar och färgburkar för.

Jag berättade för Migrationsverket om pengarna jag tjänade på blåbärsplockning, varpå min dagersätnng drogs in. Det ledde till att jag saknade pengar till mat och skor mitt i vintern 1992. Jag brukade vänta på min syster framför fönstret då hon kom från stan, för att kunna låna hennes skor och springa i väg till tandläkaren eller ett möte med en handläggare.

Ändå var det en tid då jag var lycklig och kär i en kille, också med ett tresiffriga namn, 872.

Den kärleken gav mig enorm kraft att måla mina tavlor som såldes till en italienare som ställde ut dem i sin restaurang i den lilla staden Bollnäs. Det var den häftigaste framgången en tresiffrig människa kunde nå. Just då. Med fingrarna av tusentals färger fångade jag snöflingor och full av glädje och skratt rullades jag i snön med kille med namnet 872 framför vår psykiatri.

Depression och monotoni var det svåraste för de flesta av oss tresiffriga nummer. Å ena sidan var det svårt att svälja allt det nya i ett nytt land och å andra sidan gick tankarna till hemlandet, familjen, vänner och grannar man lämnat bakom sig. Livet bestod av ovisshet, lika stor som universums svarta hål som vi alla drunknade i.

Några busiga killar brukade slå på brandlarmet, eftersom de tyckte att det var roligt för att se brandbilar och att småprata med brandmän som flera gånger under en månad åkte fram och tillbaka på grund av falsklarm. På slutet, när vår psykiatrienhet attackerades på riktigt med brandbomber av ett nazistgäng, så kom brandbilen försenad. Men vi klarade oss själva. En del hoppade från fönstret, en del hann springa ut och en gäng jagade till och med bort nazisterna.

Vi var alla mer eller mindre nyfikna på folk som bodde i området. Däremot vågade vi inte ta kontakta med någon eftersom stora tidningsrubriker talade om cykelstölder i området.

Charge Plug

Några busiga killar brukade ta cyklar från skolparkeringen i stan för att cykla tillbaka hem till ”psykiatrin”, som låg ett par kilometer utanför staden. När polisen kom för att utreda det hela så blev det razzia i varje rum.

Killarna som greps klagade på att de hört talas om att flyktingar i andra städer fick bussbiljett men inte vi som levde så långt från stan. På så sätt började en skandal om bedrägeri växa. Skandalen om pengar för bussbiljetter som vi aldrig har fått. Sedan berättade vi för journalister om de 150 kronor som togs av oss för en kurs i svenska språket som aldrig startades. Tolk och handläggare som tog pengarna träffade vi aldrig efter att de fått våra pengar.

Det var tiden då vi räknade dagarna innan vi placerades på andra flyktingförläggningar.

Kille 872 saknade några papper och fick inte stanna i landet. Han hörde av sig senare, från USA, och våra själar liksom drömmarna om ett liv tillsammans flög till varandra över oceanen.

Jag fortsatte leva under siffra 441 i Norrfallsviken, en liten ö där det enbart fanns baracker för ca 1000 personer med tresiffriga namn. Cirka 50 kilometer bort låg närmaste stad, nämligen Kramfors, dit bussarna gick en gång i veckan. Om man missade bussen tillbaka till ön var man tvungen att polisanmäla sig själv och polisen fick köra en till flyktingförläggningen i kombibil. Inte så konstigt att ingen i staden vågade prata med oss.

Mina dagar bestod även av långa promenader i en och samma cirkel med enbart havet i utsikt, på en ö som var i världens slutkant.

Så var det i ca 10 månader innan jag fick uppehållstillstånd … och rätt till mitt eget namn. Rätten till mitt liv och till min framtid.

I.D.

Artiklar

Till diktaturens hantlangare (1)

mars 22, 2013 Redaktionen Motargument

Gästinlägg av Leo Calandrella Rudberg, vars tidigare artikel om REVA kan läsas här.

REVA igen. Jag kommer fortsätta skriva om det tills detta brott mot humanitet, frihet och tolerans är avskaffat.

Till diktaturernas hantlangare

: Socialdemokrater / Foter.com / CC BY-NC-ND

Migrationsverket och Polisen, ni bär det slutgiltiga ansvaret. Era händer är färgade av skuld, blod och tårar. Skulden för att Maxims pappa ska skickas tillbaka till Europas sista diktatur och separeras från sin familj, kanske för alltid. Blodet från pastor Jean, vars berättelse om hemlandets förföljelser ni inte trodde på, som torterades av regimen när han med våld utvisats ur Sverige. Tårarna över Karim, som ni beslutade att skicka tillbaka till Uganda, trots att han som homosexuell enligt en ny lag ska mördas av Ugandas rättsväsende.

Ni skulle kunna hänvisa till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna (som Sverige måste följa enligt vår grundlag). Ni skulle kunna hänvisa till FN:s bindande Tortyrkonvention. Ni skulle kunna hänvisa till FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.

Det gör ni inte. Trots att ni kan trotsa vad ni blir tillsagda genom att hänvisa till dessa juridiskt tunga dokument gör ni det inte. Ni ”följer bara order”.

Men ansvaret ligger inte främst hos orderlydande privatpersoner som behöver jobb i ett Sverige där arbetslösheten är utbredd. Ansvaret ligger främst hos era ordergivare. De folkvalda politikerna.

Miljöpartiet, vägen till helvetet är kantad med goda avsikter. Och nog hade ni de bästa av avsikter när ni skrev under formuleringarna här ovan – och ni fick ju faktiskt igenom resultat från avsikterna: vård och skolgång till papperslösa. Men vad är vården värd när man inte kan besöka doktorn av rädsla för att på väg dit utvisas till ett land som helt saknar kvalificerad vård? Vad är skolan värd när barnen behöver frukta att deras klasskamrater eller lärare ska få dem utvisade ur landet? Vad är någon samhällsservice värd, när du varje dag, varje timme, varje sekund känner rädslan över att din medmänniska förått dig?

Jag vet att ingen ny försämring skett. Jag har läst alla era redogörelser om hur lagen inte ändrats på något sätt till det värre. Jag betvivlar inte era påståenden. Men de är usla argument när ni genom era underskrifter likväl legitimerat ett redan existerande system som dödar. Kanske trodde ni att Migrationsverket skulle börja följa grundlagen, Europakonventionen och Sveriges internationella konventioner (istället för att tolka Utlänningslagen så att den strider mot mänskliga rättigheter), att det ”tvångsvisa utvisandet” bara skulle ske till, typ, Norge och andra demokratier. Men så blev det inte.

Vad händer om ni river upp överenskommelsen? Vem kommer bestämma framtidens migrationspolitik?

Kan ni i Miljöpartiet gå samman med Vänsterpartiet, Centerpartiet, Folkpartiet och några sant socialistiska sossar och några faktiskt frihetliga moderater för en bred och bättre överenskommelse – med amnesti, inhibition i samtliga asylärenden tills Migrationsverket ersatts av en kompetent laglydig myndighet och en förbättring av Utlänningslagen? Har ni den förmågan, modet och viljan?

Eller lyckas regeringen förbli enad och med hjälp av socialdemokraterna istället dra tillbaka de förbättringar som skett? Tusentals barn kastas då ur den skola de egentligen har (juridisk, moralisk, mänsklig) rätt till. Tusentals människor kommer lida eller dö av de sjukdomar de egentligen har (läkeretisk, moralisk, mänsklig) rätt till. Tusentals kommer att drabbas. För att inte tala om utvisningarna, som fortgår, effektiviseras och verkställs.

Kristdemokraterna, vad hände med den kristna etiken? Hur gick det till då kärleksbudet och de tio budorden fick ge vika för ”ekonomiska hänsynstaganden”, ”volymkontroll” eller upprätthållandet av en orättfärdig, grundlagsvidrig och folkrättsstridig lag? När ersattes ”vänd andra kinden till” med ”skicka pastorer till tortyr”? Ni låtsas verka i andan av pacifisten Jesus – en av de mest humanistiska tänkarna som vandrat på denna jord, åtminstone för sin tid – men i själva verket skickar ni människor till de mest helvetiska förhållanden som finns i detta liv: dödsstraffets Uganda, våldets Kongo, krigets Afghanistan.

Ni har reagerat mot rasismen. Det är bra. Men ni måste också reagera mot dödsutvisningarna.

: maol / Foter.com / CC BY-NC-SA

Centerpartiet, hos er anar jag en glimt i Alliansmörkret. Ett par inflytelserika centerpartister i Stockholm försvarar väl det arv av öppenhet, liberalism och humanitet partiet i någon mån förvaltat. Men det räcker inte. Det räcker inte alls. Inte när en framträdande riksdagsledamot talar om ”svart arbetskraft” och personer ”utan asylskäl” – och helt förbiser det faktum att Migrationsverket upprepade gånger brutit mot såväl Tortyrkonventionen som Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, och därmed brutit mot svensk grundlag. Att personer ”utan asylskäl” visst har asylskäl – men inte blir trodda.

Tilltron till den inkompetenta, kriminella myndigheten Migrationsverket förefaller överlag fortfarande förvånande hög i partierna. Skulle förtroendet för Skatteverket förbli högt och utan åtgärder om Skatteverket plötsligt började trippelbeskatta människor eller strunta i att ta in skatt alls (vilket är skattepolitikens motsvarighet till migrationspolitikens folkrättsvidriga utvisningar)? Och skulle man inte reagera om Skatteverket bröt mot grundlagen med hänvisning till vanlig lag – och omedelbart ändra den vanliga lagen så den överensstämmer med grundlagen?

”Ja”, svarar CUF, som vet vad Centerpartiet egentligen borde handla om.

Folkpartiet, även om er hyser jag visst hopp. Integrationsminister Ullenhag har till skillnad från Ask varit tydlig med rasprofileringens rättsvidrighet från början (till skillnad från Ask, som först bara talade om ”personliga upplevelser” och fortfarande inte sagt något om att förbjuda, kritisera, eller ens utreda Polisens maktmissbruk). Demokratiminister Ohlsson verkar faktiskt ta detta med demokrati på allvar.

Men migrationspolitiken då? Det är bra att stå upp för demokrati och tolerans.Men ni måste också stå upp för asylrätten. För en liberal är rörelsefriheten – särskilt rätten att fly förtryck – en av de mest grundläggande rättigheterna, erkänd i FN:s deklaration från 1948. Vad har hänt? Är ”Folkpartiet liberalerna” bara en fin stämpel? Borde ni – som er rättspolitiska talesperson verkar vilja – byta namn till ”Folkpartiet batongliberalerna”?

Jag hoppas inte det. Jag hoppas ni tar ert ansvar som liberala politiker för de liberala rättigheterna. Jag hoppas ni slutar skicka människor in i döden. All heder åt LUF som arbetar för detta och andra klassiskt liberala principer.

Artiklar

Lundegård, asylboendet ute i obygden

mars 21, 2013 Jerlerup

Om man åker med bussen mot Löttorp på Öland från Borgholm så passerar man Lundegård camping. Det är en öde anläggning som ligger mitt ute i obygden. Borgholm ligger nästan en mil bort och närmaste Ica 5 km bort. Det finns få grannar, enstaka hus och bondgårdar.

Där ligger ett asylboende.

Nu i vinter har det varit en sträng vinter på Öland. När man åkt bussen har man sett familjerna från asylboendet stå med sina bristfälliga kläder, köpta på Second Hand i Borgholm, vid den lilla, illa skyddade, busshållplatsen, och vänta på att få resa in till Borgholm. Av någon anledning ligger busshållplatsen 400 meter från campingen och väg saknas dit. Man kan tänka sig vilket helvete det varit för familjerna att bära matvaror och ha med barn den sträckan i vinter.

Eftersom de asylsökande inte har fria bussresor till Borgholm måste de åka en eller två gånger i veckan, för att spara pengar, och storhandla, men de kan inte ta med barnvagnar för att frakta matkassarna i. (Det är omöjligt att köra dessa längs vägen i Lundegård på vintern och bussarna skulle bli överfulla med barnvagnar om de försökte.)

Bussarna går in till centralorten tre-fyra gånger om dagen, om man har tur…

Jag förstår ärligt talat inte varför Migrationsverket envisas med att lägga asylboenden långt från civilisationen? Förstår man inte att man bara skapar problem genom att placera asylsökande på platser där de isoleras socialt sett?

Att ägarna av Lundegård vill ha boendet där, förstår man, de gör en god affär och kan ha öppet året om. Men hur tänker en kommun som gör på detta sättet? Hur tänker Migrationsverket?

Numera får iallafall de asylsökande barnen — som går i skolan — mat för dagen, men det var knappt de fick ens det…

Som man bäddar får man ligga. Är det nån som förvånas över att det uppstår sociala problem bland asylsökande som behandlas så här ?

******

Så här mycket får asylsökande per dag. (Källa Migrationsinfo.se och Migrationsverket)

Bor den sökande på en av Migrationsverkets anläggningar där fri mat ingår är dagersättningen:

24 kr/dag för vuxna ensamstående
19 kr/dag per person för vuxna som delar hushåll
12 kr/dag för barn t.o.m. 17 år (fr.o.m. tredje barnet halveras bidraget)

Har den sökande eget hushåll och sköter matinköpen själv är dagersättningen:

71 kr/dag för vuxna ensamstående
61 kr/dag och person för vuxna som delar hushåll
37 kr/dag för barn upp till 3 år
43 kr/dag för barn 4–10 år
50 kr/dag för barn 11–17 år (fr.o.m. tredje barnet halveras bidraget)

Artiklar

Alla har fördomar

mars 21, 2013 Johan Löfström

Detta är exempel på hur en fördom kan uppstå:
Du har kanske haft kabel-TV med femtiotalet kanaler i några år. Du är kanske van att kunna zappa runt och välja bland ett stort utbud av program.
Någon gång kanske du besöker en vän eller en släkting, som bara har SVT1, SVT2 och TV4 på sin TV. Då kanske du i förvåning utbrister: ”Har du bara skogs-TV?”

: zoomar / Dog Photos / CC BY-NC-SA

Du kanske har förvånats över att SFI-kurserna har en introduktionsdel på schemat som förklarar hur man använder en mikrovågsugn eller hur man lär sig själv och sina barn att cykla. För i din verklighet så lär sig alla barn att cykla innan de fyller sex år, och alla vet hur man använder mikrovågsugn, för det finns ju i varje kök.

Att du har vissa förutsättningar eller resurser tillhanda, som du nu tar för självklart. Eller du lägger dig till med en helt ny vana, och efter ett tag glömmer bort hur du gjorde innan du fick de nya funktionerna. Detta kan göra att du inte inser att alla andra personer har inte exakt allt som du har serverat på silverfat. Såna här små saker kan göra att du nu har en fördom.

Att vissa personer aldrig har lärt sig något om vardagslivet i andra länder utanför industrialiserade välfärdsnationer i nordvästeuropa, kan innebära att dessa har olika fördomar. Inte inlärda fördomar, utan sådana som beror på kunskapsbrist och brist på insikter i att alla människor på planeten inte har exakt samma resurser, erfarenheter, möjligheter, infrastruktur.

Personer som inte alls är medvetna om att de kan ha olika fördomar, riskerar att tänka väldigt etnocentriskt, om de i huvudsak utgår ifrån sin egen kunskap, sina egna resurser och enbart sin egen informationssfär. Vissa personer man talar med kan man få intrycket av att de har levt hela sitt liv i en hermetiskt tillsluten bubbla, helt ignoranta och okunniga om svältkatastrofer och våldsamma polisövergrepp i många länder både långt borta och nära oss.

Alla människor har fördomar – om olika små och stora saker

Är du medveten om att du själv kan ha fördomar och att nästan alla har minst några fördomar, kan du försöka vara medveten om detta när man umgås med vänner och obekanta.

Försök att inte bli arg om någon annan säger åt dig att du är fördomsfull. Reagera inte genom att bli defensiv eller förbannad om nån avbryter dig mitt i en mening och berättar att du håller på att uttrycka en besynnerlig fördom. Stanna upp och tänk till; Vad försökte du säga? Varför valde du det sättet att säga det på? Kan du kanske tänka ut ett annat sätt att förklara det på?

Det finns nästan alltid olika alternativa versioner av företeelser i verkligheten, som du ännu inte har insett. Kanske har ingen annan än du tänkt på just det perspektivet på en upplevd händelse, men som du föreställde dig var en allmänt erkänd uppfattning, som alla andra delar. Eller så kanske du bara valde fel ord, och om du hade formulerat dig annorlunda, medvetet, så får kanske ditt uttalande en något annorlunda betydelse.

Det otäcka är inte att ha fördomar, det otäcka är när en person, utan att tänka efter, uttalar sig med sina fördomar och sin etnocentrism som grund för sin ‘självklara’ syn på omvärlden, omedveten om att det är fördomarna som färgar åsikten.

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Till diktaturernas hantlangare

Dela detta:

Dela detta:

Alla människor har fördomar – om olika små och stora saker

Dela detta: