Krönikor

Statlig kapitalförstöring och de illegala företagarna

För två veckor sedan hade jag en mycket sen affärsmiddag. Jag åkte med taxi ut till ett industriområde och möttes av min klient. Vi gick vidare till ett pizzabageri, där ugnen var full av bubblande, snart färdiga pizzor. Jag serverades nybakad pizza, sallad och läsk.

HotPizza
Lppa / Foter.com / CC BY-SA

Telefonen i lokalen ringde med jämna mellanrum och nya beställningar lämnades. Beställningarna, inklusive typ av pizza och pris, matades kontinuerligt in i ett Excel-ark på en nyinköpt dator.

En man – närmare bestämt en asylsökande som fått tillfälligt arbetstillstånd – bakade och lastade in i ugnen.

Ägaren till pizzabageriet var en klient till mig. Vi var glada över att se varandra, men han betedde sig instabilt. Han skrattade nervöst medan vi pratade.

Stämningen var tragikomisk. Komisk och upprymd på så sätt att affärerna gick bra; pengarna strömmade in och han betalade skatt och avgifter varje månad. Den var tragisk eftersom gränspolisen skulle kunna göra en razzia vilken sekund som helst. Om så skedde skulle min klient med omedelbar verkan transporteras till polisens häkte eller Migrationsverkets förvar i Märsta.

Avslag på asylansökan – av en oenig rätt

Min klient hade fått avslag på sin asylansökan för några månader sedan. Avslaget från Migrationsdomstolen gjordes av en oenig rätt. Tre män röstade för avslag. Två kvinnor röstade för bifall. Rättens beslut i min klients mål utgjordes av en ren trovärdighetsbedömning.

I sitt hemland hade han inlett ett utomäktenskapligt förhållande med en kvinna. Vi hade kompletterat målet med fotografier på min klient och den unga kvinnan i hemlandet, en artikel som visade att hon mördats. Även fotografier på journalisten som skrivit artikeln, där han visade upp sin presslegitimation utanför tidningshuset.

Migrationsdomstolens majoritet kom fram till att det inte var trovärdigt att ett ungt par skulle inleda ett förhållande som var olagligt och innebar livsfara. Man kan säga att de betedde sig på ungefär samma sätt som miljontals andra människor som tar risker runtom i världen.

På samma sätt som hundratusentals libyer och syrier går ut obeväpnade på gatorna och demonstrerar mot sin regim, trots att de bryter mot lagen och trots att många av dem skjuts ner. På samma sätt som min egen far under 50-talet skrev kritiska artiklar i en sydafrikansk tidning mot apartheidregimen, vilket ledde till att han förföljdes och flydde från Sydafrika.

Människor gör massor av saker som är förenade med stor fara och med stor risk för upptäckt.

I vilket fall – han bedömdes inte som trovärdig och fick avslag på sin asylansökan och det var inte mycket att göra åt det för stunden.

Stannade kvar i Sverige och drev företag

Efter sitt avslag hade min klient i strid med utlänningslagen stannat kvar i Sverige och fortsatt driva sitt företag.

För att förstå hur den här märkliga situationen kunnat uppstå måste vi reflektera över utlänningslagens bestämmelser.

Om en person söker asyl i Sverige och samtidigt styrker sin identitet, eller medverkar till att göra den sannolik, kan han eller hon beviljas undantag från kravet på innehav av arbetstillstånd. Personen får då ett så kallat ”samordningsnummer” av Skatteverket. Ett samordningsnummer är ett tillfälligt personnummer och utgörs av de fyra sista siffrorna i ett personnummer.

Med ett samordningsnummer kan en person registreras som skattebetalare av Skatteverket. Därefter kan personen registreras som skattebetalande anställd om han eller hon får arbete, alternativt som skattebetalande egenföretagare om han eller hon startar en enskild firma.

Med hjälp av samordningsnumret kunde han ta banklån för att finansiera sitt företag. Med hjälp av samordningsnumret kunde han genomgå alla nödvändiga kurser i livsmedelshygien som krävdes för att han skulle få tillstånd att tillaga och servera mat. Med hjälp av samordningsnumret kunde han även ta svenskt körkort. Med hjälp av samordningsnumret kunde han också skaffa sig ett förstahandskontrakt på en hyreslägenhet.

Pizzerian – ett sätt att leva och undvika ångesten

Min klient fick möjlighet att köpa pizzabageriet under den tid då hans asylärende behandlades av Migrationsverket. Han lånade pengar av vänner och köpte pizzabageriet. Hans situation med att ha vistats länge i Sverige, där han nu fått många vänner, tankarna på konsekvenserna av en utvisning och hur hans fortsatta liv skulle bli, gjorde att han fick konstant ångest. Ångesten medförde att han sover väldigt få timmar per natt.

I ett försök att skingra sin ångest och att etablera ett liv i Sverige startade han sitt företag och jobbade konstant under sin vakna tid. Han delade ut reklam och bakade pizzor. Affärerna gick snart så pass bra att han kunde anställa personal. Bokföringsmaterialet och årsredovisningarna jag fått från hans revisor visar att han kommer att ha amorterat av sina företagsskulder inom ett år.

Om han inte utvisas.

Enligt 5 kap. 5 §, andra stycket utlänningslagen kan ett uppehållstillstånd beviljas i Sverige om en utlänning bedriver näringsverksamhet i Sverige. I 5 kap. 18 §, punkt 5 & 9, utlänningslagen finns en mängd undantag från huvudregeln om att ansökan om uppehållstillstånd skall vara gjord i hemlandet.

Kravet är då att uppehållstillstånd söks för arbete där det råder stor efterfrågan på arbetskraft, samt att ”arbetsgivaren skulle förorsakas olägenheter om utlänningen måste resa till ett annat land för att ge in ansökan där eller att det annars finns särskilda skäl.”

När man driver en enskild firma är man sin egen arbetsgivare. Enskilda företagare som söker uppehållstillstånd för att få fortsätta driva sitt företag söker alltså anställning hos sig själva.

Enskilda företagare har per definition rätt att anställa sig själva, varför efterfrågan på arbetskraften, tillika egenföretagaren själv, är uppenbar. Lika uppenbart är att det minst sagt skulle medföra ”olägenheter” om det enskilda företaget står utan arbetskraft och ägaren tvingas lämna Sverige.

I själva verket går företaget i konkurs med kort varsel om dess ägare utvisas ur Sverige. Kunderna får inga beställningar. Räkningar, banklån och skatter blir obetalda.

Svenskt näringsliv och den svenska staten drabbas av hundratusentals kronor i kapitalförluster för varje företag vars ägare tvingas ut ur Sverige.

Utifrån ett sådant resonemang skulle en person kunna söka uppehållstillstånd i Sverige som egenföretagare samtidigt som han befinner sig i Sverige.

Eller så förhåller det sig på ett annat sätt.

En ansökan om uppehållstillstånd i Sverige skall antingen bifallas, avslås eller avvisas. De två sistnämnda besluten går att överklaga i Migrationsdomstolen.

Migrationsverket väljer däremot att pröva ansökningar om uppehållstillstånd av personer med utvisningsbeslut som ansökningar om uppehållstillstånd på grund av hinder mot verkställighet av utvisning. Om den sökande med utvisningsbeslut i sådant fall inte anför nya omständigheter gällande förföljelse i hemlandet, avslås ansökan med hänvisning till att egenföretagande i Sverige inte utgör risk för förföljelse i hemlandet.

Sådana beslut går inte att överklaga till Migrationsdomstol. Dagen då gränspolisen knackar på egenföretagarnas dörr närmar sig.

När jag hade ett telefonsamtal med en handläggare på Migrationsverkets enhet för egenföretagare, berättade handläggaren att Migrationsverket inte tillämpat utlänningslagens regler om direkt ansökan i Sverige om uppehållstillstånd för egenföretagare under de tio år hon jobbat på enheten.

Med andra ord tycks Migrationsverket kringgå de lagliga möjligheterna till uppehållstillstånd för egenföretagare i Sverige, genom att helt enkelt avslå deras ansökningar om uppehållstillstånd.

Sådana här situationer upprepar sig dagligen runtom i hela Sverige. År efter år.

Andra exempel

MacBook Air
Dan Taylor / Foter.com / CC BY

En av mina andra klienter utvisades under liknande förhållanden. Förutom hans lilla dotter i Sverige som han har med en kvinna med permanent uppehållstillstånd, driver han en framgångsrik restaurang i en medelstor svensk stad. Migrationsverket vägrade inledningsvis att ens ta emot hans ansökan om uppehållstillstånd som egenföretagare. Det skedde först efter att jag påtalade för Migrationsverkets handläggare att han hade rätt att lämna in vilka ansökningar han så behagade.

För fyra år sedan besökte jag en restaurangägare med utvisningsbeslut. Han besöktes dagligen av poliser som köpte korv med mos av honom och vägrade följa Migrationsverkets beslut att utvisa honom.

Migrationsverket avslog hans tidigare ansökan om uppehållstillstånd som egenföretagare, med hänvisning till att restaurangverksamhet i Sverige inte medför risk för förföljelse i hemlandet.

Beslutet går inte att överklaga.

En annan klient i en norrländsk stad driver en framgångsrik restaurang tillsammans med sin fru, men de hotas båda av utvisning.

Migrationsverket avslog hans tidigare ansökan om uppehållstillstånd som egenföretagare, med hänvisning till att restaurangverksamhet i Sverige inte medför risk för förföljelse i hemlandet.

Beslutet går inte att överklaga.

För några år sedan kontaktades jag av en asylsökande med utvisningsbeslut. Han satt placerad på Migrationsverkets förvar i Gävle och drev samtidigt en databutik.

Migrationsverket avslog hans tidigare ansökan om uppehållstillstånd som egenföretagare, med hänvisning till att driften av en datorbutik i Sverige inte medför risk för förföljelse i hemlandet.

Beslutet går inte att överklaga.

I en analys av den här situationen är det viktigt att minnas att dessa egenföretagare köpt företag som andra inte velat ha, alternativt startat helt egna företag från grunden. De har alltså inte ”tagit” arbetstillfällen från någon annan. De hade inte beviljats banklån om de inte bedömts kunna bli lönsamma.

Allt fler företagslokaler varje år gapar tomma. Kunder blir utan beställningar. Svenska banker och leverantörer drabbas av betydande kreditförluster. Konkurser med tillhörande kostnader och tidskrävande handläggning drabbar domstolsväsendet. Anställda förlorar sina jobb när deras arbetsgivare utvisas för att söka uppehållstillstånd för att driva ett företag som inte längre finns kvar.

Alla svenska regeringar oavsett politisk färg brukar alltid tala om vikten av att nya företag startas och drivs i Sverige. Inte minst på grund av att nyanställningar i småföretag utgör en stor del av de arbeten som skapas i Sverige.

Den politiska debatten kring flyktingar i Sverige kretsar mycket kring de påstått stora kostnader i bidrag och andra utgifter som Sverige ger dem.

Varför talas det i princip aldrig någonsin om alla intäkter som många flyktingar drar in innan de ens har ett permanent uppehållstillstånd eller ens befinner sig lagligt i Sverige? Skatteintäkterna från en enda egenföretagare motsvarar kanske minst dagersättning för tjugo flyktingar årligen.

Varför tillåts Migrationsverket slå sönder en stor mängd fungerande företag varje år, årtionde efter årtionde utan att politiker sätter stopp för den statligt subventionerade kapitalförstöring?

Är behovet av att utvisa till varje pris värt att Sverige, inte minst med en betydande arbetslöshet och ekonomiska problem, kastar ut egenföretagare bara för att de råkat komma hit som förföljda människor?

Det är dags att tillämpa alla delar av utlänningslagen. Det är dags att legalisera de illegala företagarna.

 

 

 

Krönikor, Myter

Hur kan en säga sig företräda människors lika värde och inte vilja kämpa emot strukturer?

Gästinlägg av Fanny Åström

Twittrade om hur soft det måste vara att vara liberal och medelklass eftersom man då tror att alla ens framgångar i livet beror på ens eget slit. En person menade på att hårt slit lönar sig oavsett. Nå, detta må vara sant, inte vet jag, men fortfarande så är ens bakgrund en väldigt avgörande komponent i var man hamnar, skulle säga att den står för i alla fall 80-90 % om man begränsar sig till olika människor i Sverige. Jag påtalade detta och fick ett smått nedlåtande svar som löd ungefär: ”nej, världen är inte rättvis, men en får jobba ifrån sin utgångspunkt”, underförstått att det inte är någon mening med att kämpa mot strukturellt förtryck utan att det bästa är att bara svälja det och köra på. Kämpa hårdare.

FannyDetta är standardsvaret från liberaler när man påtalar att det finns strukturella faktorer som påverkar människors levnadsbana. Först ett förnekande, sedan ett uppfodrande ”jamen kämpa på så blir det bra, hårt slit lönar sig”. Läste bland annat en debattartikel av Cwejman med titeln ”offra offermyten”, som tyvärr verkar vara nedtagen men som finns i en cachad version här,  som handlade om att invandrare inte borde tänka så mycket på att de är strukturellt förtryckta utan istället borde kämpa hårdare:

Många av de jag växte upp med uppmanades av sina föräldrar att anstränga sig dubbelt så hårt. De insåg att deras barn hade sämre ekonomiska förutsättningar men också färre kunskaper om samhället, dess arbetsmarknad och sociala koder än de jämnåriga kamraterna. Därför var kraven högt ställda. Man visste att det inte gick att falla tillbaka på något.

Cwejman erkänner alltså det strukturella förtrycket. Han medger att den som har invandrarbakgrund måste jobba dubbelt så hårt för att nå samma resultat. Ändå ser han inte detta som ett tecken på ett samhälle som måste förändras, utan endast som ett argument för att den enskilda individen måste kämpa hårdare. Lösningen på strukturellt förtryck är därmed given: kämpa dubbelt så hårt. Tyvärr är det ingen kamp emot förtryck som åsyftas här, utan en kamp för att personligen få komma in i samhällets finrum, eller ens kunna leva ett någorlunda drägligt liv. Det spelar inte roll om enskilda individer gör detta, förtrycket kommer ändå kvarstå.

Dessutom så är det där ”hårda slitet” som det alltid talas om ingen obetydlig småsak. Att slita mer på arbetet är ingenting man bara väljer att göra, utan det är något som tar på en. Det tar av ens tid och ens kropp, ja faktiskt av ens liv. Det handlar inte bara om typ målmedvetenhet utan det handlar om att strukturellt förtryckta måste ge mer av sig själva för att kunna nå samma resultat som någon som inte är förtryckt. Det handlar om att slita mer på sin kropp och sitt psyke, om att offra mer av tiden med vänner och familj. Detta kommer inte heller att upphöra när man ”kommit in” och ”nått framgång”, utan överpresterandet är något man måste fortsätta med även efteråt. Det som strukturellt förtryckta personer betalar med är alltså sina liv. Det är liksom ingen småsak detta, även om det är så vissa försöker framställa det genom att säga att det ”bara” är att kämpa hårdare.

Det förbryllar mig att en person som är uttalat liberal och borde ha någon slags idé om människors jämlikhet och okränkbara värde kan se och erkänna förekomsten av strukturellt förtryck och ändå inte vilja lösa det på ett politiskt plan. Jag trodde att det var en grundläggande idé inom liberalismen att människor ska ha samma möjligheter i livet. Vissa liberaler går runt detta genom att helt enkelt förneka att det existerar förtryckande strukturer över huvud taget, vilket må vara idioti men åtminstone troget ideologin, men detta resignerade konstaterande av strukturer som sedan ändå följs upp av ett ”men det är inget att göra åt, utom att kämpa hårdare såklart” övergår mitt förstånd.

Hur kan man säga sig företräda människors lika värde, frihet och så vidare och samtidigt inte vilja kämpa emot strukturer som utgör en faktiskt begränsning av dessa.

Artiklar

Kungen och drottningen – är de numera Sverigefientliga fosterlandsförnekare?

Gästinlägg av Curt Lationosson på Slutpixlat.

Det svenskaste av det svenska, enligt somliga, kungen och drottningen besökte nyligen moskén i Stockholmsförorten Fittja.

Detta fick den Sverigedemokratiska hat- och rasistsajten Avpixlat att gå i taket och skriva följande lilla artikel:

”Nyligen var det dags för böneutropspremiär i Sverige, ett allvarligt tillbakaslag för alla som inte uppskattar den skenande islamiseringen. Islamvurmare jublade och idag sanktionerades utvecklingen även av kungahuset då kungen och drottningen besökte moskén i Stockholmsförorten Fittja.”

Och sen gick Avpixlats gaphalspöbel igång och bevisade sin mycket låga intelligensnivå. Förlåt, nivå skall det bara vara då all intelligens för länge sen är bortblåst.

Kungen o Avpixlat

Ojdå!? Undrar förresten om Sverigedemokraterna gratulerade kungen på hans  födelsedag? Kungaparet har väl nu blivit Sverigefientliga fosterlandsförnekare!?

Artiklar

Böneutropen – en del av det nya Sverige

Fittjas moské har äntligen fått lov att hålla böneutrop.

Men inte alla är glada för det. Avpixlat och Sverigedemokraterna protesterar, Dispatch International förfärar sig och det pågår namninsamlingar mot böneutropen. Utanför moskén i Fittja demonstrerar en grupp exiliranier varje fredag mot böneutropen. Den lilla gruppen har tidigare setts vifta med den iranska monarkins flagga på SDL:s och counterjihads torgmöte i Stockholm förra året då Pamela Geller och Tommy Robinson deltog.

FirstSurahKoran
Aziz Efendi (d. 16 August 1934) / Foter.com / Public domain

Vi läser:

Det är viktigt för alla dem som har flytt från politiska islams förtryck. Från Sharialagars våldsamma och barbariska handlingar mot människorna och att inte behöva bli påminda om det igen.

Med samma logik kan vi inte ha kyrkklockor i Sverige av respekt för de som blivit utsatta för sexuella övergrepp av präster, homofobiskt förtryck av kristna, osv osv. Ateistisk reklam bör givetvis också förbjudas av hänsyn till de som utsattes för ateisters förtryck i Sovjet.

Att dra alla muslimer och hela islam över en kam är rasistiskt.

De som demonstrerar mot böneutropen säger sig vara mot åsiktsförtrycket i Iran. De bör kanske läsa på vad yttrandefrihet är.

Carl Johan Rehbinder sammanfattade det bra på sin facebooksida igår.

För mig är yttrandefrihet och demokrati de Heligaste av Principer, och jag känner mig faktiskt på riktigt Djupt Kränkt av att vissa av mina bekanta faktiskt tycker att det är O.K. att förbjuda böneutrop. De får gärna tycka det, förstås, men jag vet inte om jag vill ha människor med sådana xenofoba åsikter i min vänkrets.Jag säger ja till både Muhammedkarikatyrer och böneutrop. Vi kan inte bara ha det ena och inte det andra. Då är vi hycklande skitstövlar. Och säger vi nej till båda är vi mot yttrandefrihet, vilket är att bjuda in fascism i våra liv.

Exakt så!

Och islam är nu lika mycket en del av det svenska idag som jazz, kyrkklockor, polska, julgran och annat som vi ”importerat” från utlandet under årtusendena.

Artiklar

Utomeuropéer döms hårdare

”Invandrare” och brottslighet brukar man ibland tala om, och vissa talar ofta om det. Tal om ”invandrarnas” överrepresentation i brottsstatistiken hör man ofta sägas som om det är absolut sanning, men det är sällan som någon media eller debattör belyser det faktum att det svenska rättsystemet inte är så rättssäkert för alla människor, framförallt för dem med utomeuropeisk bakgrund.

Cannot see
_Pixelmaniac_ / Foter.com / CC BY-NC-ND

Tove Pettersson, docent i kriminologi, har forskat i ämnet bland annat för Statens Offentliga Utredningar. Resultaten som Pettersson visar är talande. Personer med utomeuropeisk bakgrund riskerar att kroppsvisiteras på lösare grunder, exempelvis när polis misstänker lindriga brott; som innehav av narkotika för eget bruk. Polis hittar dock sällan droger hos dessa misstänkta, vilket tyder på att det krävs en lägre grad av misstanke för att polisen ska kroppsvisitera ”invandrare”.

Personer med utomeuropeisk bakgrund löper ungefär tre gånger så hög risk att dömas till hårdare straff än svenskar när de funnits skyldiga till grova brott, som misshandel eller våldtäkt. När utomeuropéer döms, får de oftare fängelsestraff. Ett tydligt exempel är våldtäkt, där fyra av tio svenskar som döms, döms till vård, medan vård är ett undantag när det gäller dömda med utomeuropeisk bakgrund.

Sarnecki fann i en undersökning av anmälda våldtäkter och våldtäktsförsök i Stockholm mellan 1986-1990 att det var en stor skillnad mellan svenskar och människor utan svenskt medborgarskap vid påföljdsvalet. 16 procent av svenskarna dömdes till sluten psykiatrisk vård mot knappt 3 procent av utlänningarna. Till fängelse dömdes 51 procent av de svenska samt 84 procent av de utländska gärningsmännen (Sarnecki, 1994:70).

(SOU 2005:56)

Petterssons undersökning i SOU 2006:30 visar än en gång att utländsk bakgrund utgör en nackdel vid påföljdsvalet. Det har tagits hänsyn till flera faktorer som skulle kunna förklara skillnaderna, såsom ålder, tidigare fängelsedom och antal brott i domen, men det visar sig trots allt att utomeuropeisk bakgrund innebär en överrisk för fängelsedom. Enligt Pettersson är detta ”ganska graverande för det svenska rättsystemet” (SOU 2006:30, s. 138). Tidigare studier som har gjorts av andra brott, främst rattfylleri, har också visat att personer med utländsk bakgrund döms till fängelse oftare. Därför ”måste frågetecken resas kring rättsväsendet i denna fråga.”

Här passar det bäst med ett citat från Pettersson:

Ibland framförs argumentet att varje fall är unikt med specifika förhållanden att ta hänsyn till, och att detta skulle vara förklaringen till att skillnader i straff, inte en persons utländska bakgrund. Med tanke på att flera undersökningar i Sverige visat på samma resultat finner jag det svårt att tro att detta skulle handla om individuella avvikelser i det enskilda fallet.

(SOU 2006:30)

Forskningen visar om och om igen att personer med utländsk bakgrund, i synnerhet utomeuropeisk bakgrund, löper större risk att dömas till fängelse i Sverige. Resultatet stämmer även överens med internationell forskning inom området, såväl som med tidigare svensk forskning kring diskriminering inom andra områden.

Personer med utomeuropeisk bakgrund är de som känner sig mest utsatta för diskriminering, och forskningen visar att det stämmer, att de faktiskt är utsatta för diskriminering (SOU 2005:56). Detta, om något, nyanserar debatten om att strukturell rasism mer än allt annat handlar om individen och dennes eventuella ”offerkofta”.

Gästskribent: Nedim Kirlic, partipolitiskt och ideologiskt obunden kulturgeograf och statsvetare.

Länkar till Statens Offentliga Utredningar:
SOU 2005:56 ”Det blågula glashuset” (pdf)
SOU 2006:30 ”Är rättvisan rättvis” (pdf)

Fotnot:
Personer med utländsk bakgrund kan ha kommit till Sverige som flyktingar (flykting och invandrare är inte samma sak), eller så kan de rent av vara födda i Sverige. Ordet ”invandrare” skriver jag därför inom citationstecken eftersom det inte är säkert att personerna faktiskt har invandrat.

Krönikor

Flyktingar i allemansland

Det var en fredagskväll. Jag var på bra humör och befann mig vid Medborgarplatsen på Söder i Stockholm och åt en hamburgare. Jag skulle träffa en vän, gå ut på en bar, lyssna på musik, dansa och dricka drinkar. Jag satt på en uteservering intill en korvkiosk omgiven av en massa glada, korvätande, salongsberusade personer.

En man med ryggsäck och ett värdigt, men ängsligt, ansiktsuttryck kom fram och tittade länge på mig. Han såg ut som en tågluffande turist; nyfiket, glatt och en aning fascinerat observerande sin omgivning. Enkla men rena kläder som är sköna att färdas i. Och så den stora ryggsäcken. Jag tittar undrande men vänligt tillbaka. Han går iväg några steg och väntar i några minuter och kommer tillbaka och fortsätter titta. Till slut hälsar han på engelska och jag hälsar tillbaka.

Slutligen frågar han om jag har lite pengar. Han säger att han inte ätit på två dagar. Jag ger honom en tjugokronorssedel – de enda kontanter jag bär på. Han tackar och säger att han skall gå och köpa sig en smörgås. Innan han går i riktning mot en butik frågar han mig var jag kommer ifrån. Jag svarar och ställer samma fråga tillbaka. Han berättar på knagglig engelska att han är rom och nyss anlänt från Rumänien.

Den okände mannen är en av flyktingarna i ”Allemansland”. Även känt som den Europeiska Unionen.

Europeiska unionens fundament: de mänskliga rättigheterna

EU skapades av ett enda övergripande skäl, nämligen att Europas nationer inte än en gång skulle kastas in i ett blodigt krig med miljontals döda och lemlästade människor. Konstruktionen av EU vilar på en rad gemensamma skyldigheter och rättigheter som dess medlemsländer tar på sig. EU och dess föregångare har sedan länge haft fri rörlighet för varor och tjänster, men sedan 90-talet gäller detta även människor.

KIF_1434
roma.rights / Foter.com / CC BY-NC-SA

Mindre känt för lekmän är att varje medlemsland inom EU måste ha ratificerat Europakonventionen om de grundläggande mänskliga rättigheterna och friheterna. Innan ett land beviljas medlemskap i EU måste landet även ha implementerat Europakonventionen i sin lagstiftning.

Det betyder att de grundläggande mänskliga rättigheterna måste vara kända av landets myndigheter och utövas i praktiken. Landet måste ha ett rättsväsende, inklusive polis och domstolar, som skyddar de mänskliga rättigheterna för alla inom landets gränser.

Slutligen får inte systematiska övergrepp mot de mänskliga rättigheterna förekomma i ett land som är eller vill tillhöra den Europeiska Unionen.

Med allt detta i åtanke förutsätts ett land som beviljas inträde i EU i alla väsentliga delar respektera de mänskliga rättigheterna. Av den anledningen är det som regel näst intill omöjligt att som medborgare i ett EU-land beviljas uppehållstillstånd i ett annat EU-land såsom flykting eller skyddsbehövande – för det skulle ju innebära att flykten skett ifrån ett land som berövat medborgaren de mänskliga rättigheterna – något som per definition är omöjligt i konstruktionen EU.

Detta fina teoretiska bygge har i likhet med EU:s finansiella kris frontalkrockat med den brutala verkligheten. Inget påvisar EU:s demokratiska brister tydligare än situationen för många, kanske flertalet romer inom den Europeiska Unionen.

Romernas situation i Europa

Romerna som grupp är långtifrån de enda vars mänskliga rättigheter dagligen och systematiskt kränks inom EU. Två faktorer urskiljer dem dock till stor del från andra missgynnade grupper.

För det första har de funnits i stort antal i Europa sedan medeltiden. De har i stor utsträckning levt som statslösa. De har i stor utsträckning exkluderats från utbildning, arbete, till och med fast bosättning – och det i modern tid. I Sverige dröjde det in på 60-talet innan de via statsmaktens kampanjer mot kommunala och privata hyresvärdar slutligen kunde flytta in i lägenheter. Innan dess fick de normalt vistas inom en kommungräns under högst en veckas tid.

Call for EU recognition of Roma genocide in World War II
European Parliament / Foter.com / CC BY-NC-ND

Det Tredje Riket försökte, tillsammans med entusiastisk hjälp från europeiska folk, utplåna den romska befolkningen under andra världskriget. Officiella siffror pekar på hundratusentals romer som mördades i koncentrationslägren. Andra siffror pekar på miljontals mördade romer, men det verkliga antalet är osäkert och mindre känt.

Under krigen i det forna Jugoslavien mördades, våldtogs och fördrevs stora delar av den romska befolkningen på Balkanhalvön. Den kommunistiska regim som hållit tillbaka det värsta av det uråldriga hatet mot dem försvann och hatets dammluckor öppnades. Det epitet som romer mest varit kända för; ”zigenare”, har i hundratals år utgjort ett grovt skällsord och synonymt med bedrägeri, stöld, smuts och avsaknad av all moral.

Det djuprotade föraktet mot och den systematiska förföljelsen av romer, har givit upphov till det andra förhållandet som många – kanske flertalet – romer måste förhålla sig till. Det handlar om ett djupt sår i självkänslan hos många romer.

En skam. Ett självförakt över sin egen etnicitet.

Under mitt liv har jag träffat fyra romska kvinnor, födda och uppvuxna i Sverige, som i skam försökt dölja sin etniska bakgrund för mig. När jag träffade en av dem och frågade varför hon blonderat håret, svarade hon skamset att hon ”inte ville vara rom” och ”förknippas med tjuvar”. En annan kvinna jag gick på restaurang med frågade om min etniska bakgrund och jag svarade. När jag ställde samma fråga tillbaka, svarade hon med skam och frånvarande blick att hon var rom. En annan kvinna som jag var på restaurang med berättade att hon var rom och frågade mig ängsligt om det var ”okej”. Ytterligare en kvinna jag känner har flera gånger uttalat att hon var ”trött på” att var rom.

En man jag känner genom att jag ständigt köper varor och tjänster i affären där han är anställd, ljög grovt för sin arbetsgivare om sitt etniska ursprung och sin familj. Han är mycket skicklig på sitt kvalificerade jobb. Trots att hans chef öppet kramar om honom i butiken, ger honom löneförmåner och trots att han jobbat i affären i många år, vågar han inte berätta att han är rom.

För många år sedan jobbade jag som fängelsevakt, bland annat på ett litet fängelse med många narkomaner. Ett stort antal, kanske en tredjedel av dem, var romer. De beskrev sig själva och sina liv på ett sätt som påminde om högerextremister. Efter att ha visat upp ärr från knivhugg utbrast en av dem ”En zigenare måste ha kniv på sig. Skulle det finnas en zigenare som inte bär kniv så är han inte en riktig zigenare!”

När jag var på fest hos en romsk familj satt flera i familjen och utbrast ilsket mot en närvarande familjemedlem med kommentarer som: ”Zigenaren vill inte anstränga sig! Han lägger jämnt av när han måste jobba hårt”.

Det var bara när jag studerade i USA och umgicks med svarta amerikaner som jag sett en liknande ständig ström av verbalt självförakt. Det senare fallet när människor refererade till sig själva, beklagade sig över sig själva och andra svarta människor som ”nigger”. Detta oavsett deras egna och andras framgångar, utbildning och ekonomiska välstånd.

Europas internflyktingar

Hela den här historien för mig tillbaka till kvällen då jag gav mannen tjugo kronor så att han kunde köpa sig en smörgås. En stor del av den romska befolkningen inom EU finns i nyblivna medlemsländer, såsom Rumänien, Slovakien, Tjeckien, Ungern, Slovenien och Kroatien. Ytterligare ett stort antal finns i Albanien, Kosovo och Serbien.

Diskrimineringen av romer i alla dessa länder tycks enligt nyhetsrapporteringen öka. En tjeckisk by blev för något decennium sedan känd för att låta bygge en hög mur som omgärdade den del av byn där enbart romer bodde. Romska barn förvägras skolgång och mobbas. Romer misshandlas och mördas, och till och med i Österrike utsätts romer för bombattentat och försåtsmineringar. En skylt med antiromska slagord riggades med sprängmedel som detonerade när några romer plockade bort skylten. Rättsväsendet reagerar regelmässigt med apati, uppmuntran eller deltagande i förföljelserna.

Många romer fördrivs återigen ifrån sina hem ut på gatorna. Sakta men säkert börjar en ny flyktingström inom EU skapas och denna gång finns inga gränskontroller som stoppar de flesta av dem.

Utvecklingen bemöts passivt och, kan man anta, med gillande av de länder från vilka romer flyr. Förföljelsen av romerna, i kombination med det självförakt som inympats hos många av dem, skapar en särskild, om än inte unik situation. Hos många romer, inte minst från Östeuropa, tycks ett kompakt förakt från omgivningen vara ett självklart förhållande.

Till EU anländer miljontals flyktingar utan några som helst tillgångar. Många saknar utbildning och relevanta språkkunskaper. Samtidigt är det påtagligt många av dem som inom ett eller ett fåtal år får arbete – inte sällan kvalificerade sådana – eller startar företag.

Omgivningens gamla och starka förakt i kombination med bristande självkänsla kan vara förklaringen till att många romer lyckats betydligt sämre med att etablera sig i de västeuropeiska länder de flyr till. Kanske är det många som inte ens vågar fråga en arbetsgivare om jobb. Säkerligen är det många som nekas arbete så fort en arbetsgivare känner till att de är romer. Många hamnar i tiggeri och andra i illegal verksamhet. Den tragiska och fördomsfulla stereotypen hinner ikapp dem.

I Frankrike pågår sedan några år tillbaka en ökande massdeportation av östeuropeiska romer. I Sverige utvisas tusentals romer, varav många kom ifrån andra EU-länder i Östeuropa. En handfull beviljades uppehållstillstånd på grund av skyddsbehov.

Svårt för romer att få uppehållstillstånd i Sverige

Jag vill bara uttala mig om den svenska utlänningslagens utrymme för prövning av asylskäl, eftersom det är den enda utlänningslagstiftning jag behärskar.

Prövningar av skyddsbehov enligt utlänningslagen skall göras individuellt. Arbetslöshet, kraftigt bristande utbildning eller trakasserier från omgivningen eller myndigheter, till och med omfattande sådan, utgör normalt inte skäl för uppehållstillstånd.

För att någon skall få uppehållstillstånd i Sverige, såsom skyddsbehövande på grund av förföljelse gentemot den samhällsgrupp denne tillhör, krävs följande: förföljelse av en definierbar grupp människor av sådan art och omfattning att stora delar av gruppen hotas av utrotning, massmord, omfattande tortyr, våldtäkt, fördrivning med våld eller fullkomlig exkludering ifrån samhällslivet.

Som tidigare nämnt förutsätts alla EU-länder respektera de mänskliga rättigheterna tills motsatsen bevisats i det enskilda fallet. Om det skulle bedömas att ett EU-land systematiskt bryter mot de mänskliga rättigheterna riskerar det landet uteslutning ur EU.

Och här har vi det grundläggande dilemmat för EU:s nya internflyktingar: den förföljelse de utsätts för är ännu – överlag – inte så intensiv att de uppnår status som skyddsbehövande. Även om, eller när, så är fallet vill varken EU eller dess enskilda medlemsländer erkänna att många medlemsländer inte uppfyller kraven på mänskliga rättigheter för att bli medlemmar. Inte heller sker tillräckliga påtryckningar för att få dessa länder att respektera allas mänskliga rättigheter.

Kravet på avsaknad av visering inom EU gör att dess invånare lätt kan förflytta sig över landgränser och undkomma den värsta diskrimineringen. Skulle flera EU-länder uteslutas, följt av att de skulle öka sin diskriminering, skulle långt fler uppfylla kraven för skyddsbehov och beviljas uppehållstillstånd med tillhörande rättigheter.

Precis som när det gäller EU:s monetära kris gör EU för lite och för sent. Grundproblemen tas inte itu med: den hopplösa situationen för EU:s internflyktingar består och förvärras. De sparkas som fotbollar mellan länder som inte vill veta av dem. Precis som under så många hundratals år.

EU skall tillhöra alla oss som bor här. EU är sina invånares allemansland. Så länge inte alla EU-medborgare betraktas och behandlas som människor, förblir de flyktingar i Allemansland.

 

Artiklar

Demonstrera på första maj!

Idag är det första maj och Motargument tar därför ledigt. Det är en helgdag som vi uppmanar alla att använda till att demonstrera. Demonstrera mot det i samhället och politiken du anser vara fel. Demonstrera oavsett vem du är, vad du tycker, vilket parti du stödjer eller inte stödjer. Om du är född i Sverige eller om du flyttat hit. Om du är ung, gammal, kvinna eller man. Oavsett vilken sexualitet du har eller vilken etnicitet du har. Om du är religiös eller inte och oavsett vilken religion du eventuellt tillhör.

Svenska flagganUttryck din sympati för politik eller din protest mot en politik. Demonstrera till stöd för vår regerings politik eller mot regeringens politik. Visa upp plakat som tar avstånd från politiska reformer, eller visa upp plakat med dina egna förslag till politiska reformer.

Använd din yttrandefrihet i det Sverige där demokrati förvärvades för ungefär hundra år sedan, efter enträgen kamp. De rättigheter vi åtnjuter i vårt land har inte alltid varit oss given och är aldrig garanterad. Demokratin måste återerövras varje dag och lever bara om den lever i våra hjärtan och i våra hjärnor.

Och oavsett om du demonstrerar eller inte under denna dag, hoppas vi att du vill läsa artiklar på Motargument och att du har nytta av dom när du åtnjuter din frihet att uttrycka dig. I detta fall i debatter med vänner, släktingar, kollegor eller främlingar.

Glad första maj på dig!

Artiklar

Hur bemöter man polisen – ett föredrag om dina juridiska rättigheter i samband med Reva

Sedan några månader tillbaka har polisen inlett en satsning som syftar till att upptäcka och utvisa människor i Sverige som saknar rätt att vistas här. Polisens syfte är legitimt, men polisen lyder under lagar som alla vi andra. Enligt flera uppgifter som framkommit i medierna och från annat håll har polisen stoppat, kontrollerat och omhändertagit människor baserat på deras utseende.

ThaboPPBild2
Om polisens agerande får fortsätta riskerar det att i längden undergräva förtroendet för den svenska rättsstaten. Frågan är särskilt viktig för människor som inte passar in i många polisers uppfattning av hur ”en svensk ser ut”, eftersom de människorna är de huvudsakliga offren för polisens till synes ofta godtyckliga spaning efter människor utan uppehållsrätt i Sverige.

Afrosvenskarnas Riksförbund erbjuder därför en tre timmar lång föreläsning kring hur vi kan använda gällande lagar för att på egen hand, och således tillsammans, stoppa polisens diskriminerande beteende.

ThaboPPBild15Föreläsningen innehåller även exempel på praktiska situationer där föreläsare och folk ur publiken själva skapar hypotetiska situationer med poliskontroller. Utbildningen i den delen visar hur man både genom sitt beteende, och genom sin förvärvade juridiska kunskap, kan stoppa polisen från att bryta mot lagen och hur man på egen hand kan försvara sina lagliga rättigheter.

Innehållsförteckning

Ni som vill läsa Powerpointdokumentet i sin helhet kan göra det här (Dokumentet är i PDF-format).

Föreläsningen i sin helhet kan ses här.

Varje rubrik har en tillhörande sida i powerpointdokumentet som även kan ses enskilt om du klickar på bildlänken.

För att hoppa till tidpunkten i föreläsningen där rubriken behandlas så klickar du på videolänken.

1. Racial profiling: It starts early. BILD – VIDEO

2. Mänskliga rättigheter. BILD – VIDEO

3. FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. BILD – VIDEO

4. Europakonventionen – Del 1 BILD – VIDEO

5. Europakonventionen – Del 2. BILD – VIDEO

6. Europakonventionen – Del 3 BILD – VIDEO

7. Europakonventionen – Rättspraxis. BILD – VIDEO

8. Regeringsformen (1974:152) BILD – VIDEO

9. Polislag (1984:387) – Del 1 BILD – VIDEO

10. Polislag (1984:387) – Del 2 BILD – VIDEO

11. Polislag (1984:387) – Del 3 BILD – VIDEO

12. Polislag (1984:387) – Del 4 BILD – VIDEO

13. Human rights first – Time 4 truth BILD – VIDEO

14. Polislag (1984:387) – Del 5 BILD – VIDEO

15. Polislag (1984:387) – Del 6 BILD – VIDEO

16. Polislag (1984:387) – Del 7 BILD – VIDEO

17. Polislag (1984:387) – Del 8 BILD – VIDEO

18. Polisförhör – Förundersökning. BILD – VIDEO

19. Poliskonfrontation – Rättsligt efterspel. BILD – VIDEO

Krönikor

Rasistiska stolleförslag från Sverigedemokraterna!

Gästinlägg av Raffina Wall från Slutpixlat.blogspot.se

Sverigedemokraterna har lagt en rad motioner som behandlats i riksdagen under området ”Migration och asylpolitik”. Partiet förespråkar tuffare lagstiftning mot asylsökande och människor utan uppehållstillstånd. Dessutom vill Sverigedemokraterna införa flera lagar som gör skillnad på svenska medborgare och utländska medborgare.

Till exempel vill man förbjuda tiggeri för utländska medborgare, men inte för svenska!? Utländska medborgare som tigger ska utvisas på livstid.

Fattig

Man vill även att alla härbärgen ska tvingas att registrera hemlösas medborgarskap och om de är utländska medborgare skall de anges till polisen.
I motionen ”Kriminalisera hjälp till illegala invandrare”, som är undertecknad av riksdagsledamoten Kent Ekeroth, föreslås att alla anställda vid offentliga institutioner eller ”privata motsvarigheter” ska vara skyldiga att rapportera om ”de påträffar en illegal invandrare som den anställde förstår eller borde ha förstått är illegal invandrare”, och man ska inte heller få ge någon hjälp till personen i fråga.

I motionen ”Medborgarskapets betydelse” av riksdagsledamöterna David Lång och Mikael Jansson föreslås att man måste varit svensk medborgare i tio år för att få bli statsråd. För att bli överbefälhavare ska man fötts i Sverige och ha haft svenskt medborgarskap i hela sitt liv. Källa: EXPO

Och sist men inte minst vill SD att det skall ”inrättas förvaringscenter” där alla som söker uppehållstillstånd i Sverige ska ”förvaras innan gränspassagen.”

”Här ska de som söker någon form av uppehållstillstånd förvaras samt alla av- och utvisade, skriver Ekeroth i motionen ”Utvisning och förvar av svårutvisade.”

Om vi sammanfattar dessa av Sverigedemokraternas förslag så vill man för det första införa ett angiverisystem där man tvingar folk att anmäla misstänkta eventuellt illegala invandrare. Och de som underlåter sig att rapportera misstänkta illegala invandrare kommer att anses som kriminella!?

Det här med att SD föreslår ett angiverisystem får en att känna obehagliga vibbar från nazitysklands tid då den som till exempel undvek att rapportera var en jude gömde sig, straffades mycket hårt. Arbetsläger eller dödsstraff var påföljden då. Är det dithän Sverigedemokraterna vill driva Sveriges folk i sin hänsynslösa jakt på invandrare?

Sen vill ju som sagt SD även inrätta sin light version av koncentrationsläger, kallat för förvaringscenter, där man slänger in alla utlänningar som söker uppehållstillstånd och de som skall avvisas eller utvisas från Sverige.

Andemeningen med Kent Ekeroths förslag ”Utvisning och förvar av svårutvisade”, är naturligtvis att de vill hålla full kontroll på alla utlänningar vare sig de söker någon form av uppehållstillstånd eller ska avvisas/utvisas. Och det är ju naturligtvis helt i linje med SD:s grundläggande ideologi om invandring och invandrare. Det vill säga klart rasistiskt.

Man kan då fråga sig vad som är nästa steg i Sverigedemokraternas migrations- och asylpolitik. Arbetsläger för dem som skyddar eller gömmer flyktingar då detta enligt Sverigedemokraterna väl är att anses som Sverigefientlig verksamhet?

Förslagen beskrivs som odemokratiska och rasistiska av ordföranden för Centrum mot Rasism och den partipolitiskt obundna sajten Flyktingbloggen, Kalle Larsson, som skriver:

Hela grundtanken är att försvåra människors möjligheter att få ett fotfäste och få ta del av det svenska samhället. Det vore förödande för svensk demokrati om ännu fler människor stängs ute från möjligheten att forma det politiska systemet och villkoren för sitt eget vardagsliv

Kalle Larsson menar att Sverigedemokraterna för samma politik som partiets förlaga, den rasistiska kampanjorganisationen Bevara Sverige Svenskt.

Att man lägger sådana förslag beror på att man i grunden är ett rasistiskt parti och att man inte alls har ändrat sig. Man har slipat språkbruket och putsat kostymen men förslagen är samma gamla rasistiska politik.

Och det är något vi på Slutpixlat håller med om. Å ena sidan står Åkesson och talar om nolltolerans mot rasism för att i nästa komma med klara politiskt rasistiska utspel.

Sverigedemokraterna är definitivt ett parti man inte ska lita på. Inte i någon fråga. Ja, de har ju egentligen bara en politisk fråga. Invandringen. Och den är av sådan klar rasistisk karaktär att den numer ter sig som ett absurt spektakel i normala människors ögon.

SD:s nolltolerans mot rasism? Pfuitt!

Raffina Wall för Slutpixlat

Läs även:
Berättelsen om Kent och Houng, Alex Bengtsson skriver i Expo om den Sverigedemokratiska visionen blir sann.

Läs hela Expos artikel här: SD vill sätta invandrare i förvaringscenter.

17 påståenden om invandring bemöts av regeringen, i SvD

Krönikor

Thoralf Alfsson vill bli nolltoleransens bödel!

Gästinlägg av Karl-Johan Johansson-Svensk från Slutpixlat

Den Sverigedemokratiska riksdagsmannen och före detta FN-soldaten Thoralf Alfsson är mäkta förgrymmad på att skribenterna på InteRasistMen och EXPO granskar SD.

FattigAnledningen är att han i ljuset av de senaste uteslutningarna av SD-politiker tycker att det är InteRasistMen och EXPO som styr vilka som utesluts ur partiet på de så kallade nolltoleransgrunderna mot rasism.

Alfsson vill uppenbarligen själv avgöra vilka han anser bör uteslutas. (Thoralfs blogg) Inga!

Jag anser att uteslutningar skall vara absolut den sista åtgärden och bara användas i undantagsfall. Att en medlem länkat till ”fel” sida på nätet och råkat gilla ”fel” grupp på Facebook kan inte vara tillräckligt underlag för en uteslutning.

Märk här att Alfsson sätter citationstecken kring ordet fel, som om att det som SD medlemmar länkar till egentligen är rätt men inte borde länkas till offentligt.

En person som varit en eldsjäl för SD och partiet och varit en klippa på den lokala nivån med stort engagemang och sedan gör några misstag i ”stridens hetta” på nätet skall inte kunna bli föremål för uteslutning.

Några misstag ”i stridens hetta!?”

Nu är det ju faktiskt så att det från vissa SD-politiker inte är några misstag ”i stridens hetta”. Det är en pågående process i rasism. Något som Thoralf Alfsson själv med liv och lust själv deltar i. Därför får väl hans bloggartikel ses som något av en frivolt i den högre skolans dubbelmoraliska cirkus.

Men sedan finns det också personer som helt enkelt inte är lämpliga att företräda vårt parti. Personer som inte själva begriper och inser var gränserna går. Dessa personer är helt enkelt inte lämpliga företrädare för partiet men det innebär inte att de måste uteslutas från partiet. De kanske brinner för vårt parti och kan göra mycket nytta för partiet i andra roller som t.ex. vid utdelning av flygblad och informationsmaterial.

Där slog du huvudet på spiken Thoralf Alfsson. Får vi se Thoralf dela ut flygblad inför nästa års riksdagsval på Stortorget i Kalmar? Ja, då, eftersom Thoralf uppenbarligen inte själv begriper och inser var gränserna går.

Men det verkar tyvärr som om Thoralf Alfsson fått något så kallat Carte blanche från Jimmie Åkesson när det gäller nolltolerans mot rasism och att det är Thoralf själv som vill bestämma vilka som skall hamna under ”bödelsyxan” och tvingas lämna partiet.

Det är hög tid att partiet tar tillbaks taktpinnen från EXPO och InteRasistMen. Det är dags att partiet bemöter EXPO och InteRasistMen.

En liten upplysning till Thoralf är nog på sin plats här. Ni har aldrig haft taktpinnen från första början. Enbart de taktfasta stegen i rasismens brutalt hårda gatsten. Och tänker ni försöka bemöta EXPO och InteRasistMen med samma frenesi, ilska och fulspel som ni bemött Aftonbladets Åsa Linderborg på så blir vi inte förvånade. Att hetsa upp din SD-pöbel till att begå vidrigheter är du bra på Thoralf Alfsson.

Gästkrönikör Karl-Johan Johansson-Svensk för Slutpixlat