Kategoriarkiv: Artiklar

Demonstrera på första maj!

Idag är det första maj och Motargument tar därför ledigt. Det är en helgdag som vi uppmanar alla att använda till att demonstrera. Demonstrera mot det i samhället och politiken du anser vara fel. Demonstrera oavsett vem du är, vad du tycker, vilket parti du stödjer eller inte stödjer. Om du är född i Sverige eller om du flyttat hit. Om du är ung, gammal, kvinna eller man. Oavsett vilken sexualitet du har eller vilken etnicitet du har. Om du är religiös eller inte och oavsett vilken religion du eventuellt tillhör.

Svenska flagganUttryck din sympati för politik eller din protest mot en politik. Demonstrera till stöd för vår regerings politik eller mot regeringens politik. Visa upp plakat som tar avstånd från politiska reformer, eller visa upp plakat med dina egna förslag till politiska reformer.

Använd din yttrandefrihet i det Sverige där demokrati förvärvades för ungefär hundra år sedan, efter enträgen kamp. De rättigheter vi åtnjuter i vårt land har inte alltid varit oss given och är aldrig garanterad. Demokratin måste återerövras varje dag och lever bara om den lever i våra hjärtan och i våra hjärnor.

Och oavsett om du demonstrerar eller inte under denna dag, hoppas vi att du vill läsa artiklar på Motargument och att du har nytta av dom när du åtnjuter din frihet att uttrycka dig. I detta fall i debatter med vänner, släktingar, kollegor eller främlingar.

Glad första maj på dig!

Hur bemöter man polisen – ett föredrag om dina juridiska rättigheter i samband med Reva

Sedan några månader tillbaka har polisen inlett en satsning som syftar till att upptäcka och utvisa människor i Sverige som saknar rätt att vistas här. Polisens syfte är legitimt, men polisen lyder under lagar som alla vi andra. Enligt flera uppgifter som framkommit i medierna och från annat håll har polisen stoppat, kontrollerat och omhändertagit människor baserat på deras utseende.

ThaboPPBild2
Om polisens agerande får fortsätta riskerar det att i längden undergräva förtroendet för den svenska rättsstaten. Frågan är särskilt viktig för människor som inte passar in i många polisers uppfattning av hur ”en svensk ser ut”, eftersom de människorna är de huvudsakliga offren för polisens till synes ofta godtyckliga spaning efter människor utan uppehållsrätt i Sverige.

Afrosvenskarnas Riksförbund erbjuder därför en tre timmar lång föreläsning kring hur vi kan använda gällande lagar för att på egen hand, och således tillsammans, stoppa polisens diskriminerande beteende.

ThaboPPBild15Föreläsningen innehåller även exempel på praktiska situationer där föreläsare och folk ur publiken själva skapar hypotetiska situationer med poliskontroller. Utbildningen i den delen visar hur man både genom sitt beteende, och genom sin förvärvade juridiska kunskap, kan stoppa polisen från att bryta mot lagen och hur man på egen hand kan försvara sina lagliga rättigheter.

Innehållsförteckning

Ni som vill läsa Powerpointdokumentet i sin helhet kan göra det här (Dokumentet är i PDF-format).

Föreläsningen i sin helhet kan ses här.

Varje rubrik har en tillhörande sida i powerpointdokumentet som även kan ses enskilt om du klickar på bildlänken.

För att hoppa till tidpunkten i föreläsningen där rubriken behandlas så klickar du på videolänken.

1. Racial profiling: It starts early. BILDVIDEO

2. Mänskliga rättigheter. BILDVIDEO

3. FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. BILDVIDEO

4. Europakonventionen – Del 1 BILDVIDEO

5. Europakonventionen – Del 2. BILDVIDEO

6. Europakonventionen – Del 3 BILDVIDEO

7. Europakonventionen – Rättspraxis. BILDVIDEO

8. Regeringsformen (1974:152) BILDVIDEO

9. Polislag (1984:387) – Del 1 BILDVIDEO

10. Polislag (1984:387) – Del 2 BILDVIDEO

11. Polislag (1984:387) – Del 3 BILDVIDEO

12. Polislag (1984:387) – Del 4 BILDVIDEO

13. Human rights first – Time 4 truth BILDVIDEO

14. Polislag (1984:387) – Del 5 BILDVIDEO

15. Polislag (1984:387) – Del 6 BILDVIDEO

16. Polislag (1984:387) – Del 7 BILDVIDEO

17. Polislag (1984:387) – Del 8 BILDVIDEO

18. Polisförhör – Förundersökning. BILDVIDEO

19. Poliskonfrontation – Rättsligt efterspel. BILDVIDEO

Tankar kring den migrationspolitiska överenskommelsen

Regeringspartierna och miljöpartiet gjorde nyligen ytterligare reformer inom ramen för den migrationspolitiska överenskommelsen. Jag välkomnar den, men är mycket skeptisk till hur stor skillnad den kommer att kunna få i praktiken.

afghanistan
The U.S. Army / Foter.com / CC BY

En av de mest uppmärksammade delarna av de nya reformerna är att laglydelsen i femte kapitlet, sjätte paragrafen av utlänningslagen om uppehållstillstånd på grund av ”synnerligen ömmande omständigheter” för barn, ändras till ”särskilt ömmande omständigheter”. Lagändringen är avsedd att medföra att kraven på omständigheterna som grund för barns uppehållstillstånd sänks.

Men hur stor är skillnaden gentemot dagens lagstiftning?

5 kap. 6 § Utlänningslagen anger följande:

Om uppehållstillstånd inte kan ges på annan grund, får tillstånd beviljas en utlänning om det vid en samlad bedömning av utlänningens situation föreligger sådana synnerligen ömmande omständigheter att han eller hon bör tillåtas stanna i Sverige. Vid bedömningen skall särskilt beaktas utlänningens hälsotillstånd, anpassning till Sverige och situation i hemlandet.
Barn får beviljas uppehållstillstånd enligt denna paragraf även om de omständigheter som kommer fram inte har samma allvar och tyngd som krävs för att tillstånd skall beviljas vuxna personer.

Såsom det framgår anges i andra stycket 5 kap 6 § utlänningslagen att kraven för barn att få uppehållstillstånd redan idag sätts lägre än för vuxna. Det finns även en del praxis från Migrationsöverdomstolen på området som däremot ofta är mer restriktiv än vad lagstiftaren avsett.

Förutom själva specialbestämmelsen om synnerligen ömmande omständigheter, finns den så kallade portalparagrafen i 1 kap. 10 § utlänningslagen som anger:

I fall som rör ett barn skall särskilt beaktas vad hänsynen till barnets hälsa och utveckling samt barnets bästa i övrigt kräver.

Även i utlänningslagens förarbeten anges att något lägre krav skulle kunna ställas på styrkan av  de humanitära skälen när barn är berörda (prop. 1996/97:25 sid. 284). Även i prop. 2004/05:170 framhålls att de humanitära skälen bör kunna vara av något mindre allvar och tyngd när det gäller barn.

Som synes har det funnits åtminstone i teorin ett relativt välutvecklat skydd i lagstiftningen för barnens bästa. Den nya lagändringen om särskilt ömmande omständigheter kan i stora stycken bli en slags omskrivning av de lägre ställda krav för uppehållstillstånd för barn — som redan finns — och de särskilda hänsyn till barn som redan skall tas. En separat juridisk definition kan sannolikt komma att underlätta för flera barn och deras föräldrar, som redan idag borde uppfylla kriterierna för att kunna få uppehållstillstånd.

Men jag ifrågasätter att den nya definitionen läker de huvudsakliga bristerna.

Av vad som framgår och även upprepats av den blonda och blåögda migrationsministern Tobias Billström, skall fortfarande en individuell prövning göras i varje enskilt fall. Det är en princip som genomsyrar hela utlänningslagen och det är en korrekt princip. Antalet beviljade uppehållstillstånd i sig eller statistik får aldrig bli ett mål med lagen. Målet skall alltid vara en korrekt handläggning på ett korrekt underlag.

Med det i beaktande framgår att den nya juridiska definitionen ”särskilt ömmande omständigheter” är en generell term som ersätter en annan generell term.

Så om generella termer ofta inte når hela vägen i alla ämnen som är individuella ärenden, vad kan då göras?

 

1. Säkra bevisningen

”Synnerligen ömmande omständigheter” och i framtiden ”särskilt ömmande omständigheter” lär sannolikt även i fortsättningen huvudsakligen utgöras av situationer då barn lider av fysiska och/eller psykiska sjukdomar. För att sådana åkommor bevisligen skall kunna utgöra underlag för uppehållstillstånd, krävs läkarintyg.

Trots de redan idag existerande lägre beviskraven för barn i utlänningsärenden, krävs underlag för att göra sannolikt att t.ex. försök att skära halsen av sig, starkt indikerar en påtaglig och bestående självmordsrisk. Att de ständiga försöken att hoppa från balkongen utgör en påtaglig och bestående självmordsrisk. Att kroppen som är full av skärsår och brännmärken efter släckta cigaretter är ett led i ett självskadebeteende som påvisar en påtaglig och bestående självmordsrisk. Att krossandet av tallrikar över sin egen skalle, rusandet med ansiktet eller huvudet rakt in i väggar är ett led i ett självskadebeteende som påvisar en påtaglig och bestående självmordsrisk.

Att skriken om nätterna i månader efter mamma inte ”har sin upprinnelse i frustration över den självförorsakade separationen av vårdnadshavarna i hemlandet som torde sakna relevans för ärendets avgörande”, utan bevisar hur ett barn riskerar livslånga psykiska besvär om det återigen skiljs från vuxna, såsom sina gode män, om de utvisas.

Kroppsbesiktning krävs för att upptäcka bajonettsticken, brännsåren från blåslampor och för att konstatera att de utdragna naglarna verkligen har dragits ut. Kroppsbesiktning krävs för att upptäcka det söndertrasade anuset och den söndertrasade vaginan. Och inkontinensen. Långa intervjuer med barn hos välmeriterade och förtroendeingivande psykiatriker, krävs för att påvisa att det söndertrasade anuset eller den söndertrasade vaginan är resultatet av systematiska och mångåriga gruppvåldtäkter av pojkar och flickor.

För att tillsammans med efterforskning av landsinformation upptäcka att mamma och pappa mördades, att byn brändes ner. Att grannarna sköts ner. Att de andra barnen som inte lyckades rymma utexaminerades från talibanernas självmordsbombarskolor.

Att det ena ögat som saknas har stuckits ut med kniv och inte förkommit genom en olycka. Att revbenen som läkt hjälpligt tidigare har slagits av med gevärskolvar.

Att hela detta panorama av upplevelser har förorsakat psykiska trauman som utgör en påtaglig och bestående självmordsrisk. Att barnens tystnad, ibland stumhet och stirrande med gapande munnar inte utgör ”vägran att samarbeta i asylutredningen”, utan psykosomatiska tecken på svåra trauman som utgör en påtaglig och bestående självmordsrisk. En kompakt tystnad är ofta farligare än hysterisk gråt.

Även om Migrationsverket i egenskap av myndighet har huvudansvaret för att ett asylärende blir korrekt utrett, ligger det i regel på det offentliga biträdet att säkra bevisningen. En del offentliga biträden verkar fortfarande tro att patientjournaler går att åberopa som bevisning i domstol. Så är inte fallet. Sannolikt den övervägande delen ombud och offentliga biträden har inte exakt kunskap om vilka juridiska kriterier som uppställs för att läkarintygen skall kunna åberopas med framgång som bevisning.

Praxis från Migrationsdomstolen anger tydligt hur läkarintyg skall vara utformade, men ett begränsat antal ombud och offentliga biträden har studerat denna praxis. Utlänningslagstiftningen i sig anger inte hur läkarintygen skall vara utformade.

För egen del har jag studerat några hundratal läkarintyg i asylärenden och enbart en handfull av dem uppfyller kriterierna. Alltså blir det avslag, vilket inte lär ändras nämnvärt av att utlänningslagen i framtiden talar om ”särskilt ömmande omständigheter” istället för ”synnerligen ömmande omständigheter”.

Utlänningslagen bör därför ändras så att beviskriterierna för läkarintyg framgår direkt i lagtexten. Så att färre asylhandläggare och ombud behöver ta sig tiden att lista ut beviskriterierna i förarbeten och praxis.

2. Ändra kraven för bedömningen av vårdmöjligheter i hemlandet

I dagens utlänningslagstiftning anses möjlighet till vård i hemlandet — nästan oavsett hur svårtillgänglig eller kostsam — som ett tillräckligt skäl för att inte bevilja uppehållstillstånd på grund av sjukdom. Dels måste sjukdomen vara livshotande eller svårt handikappande. Därefter krävs att vård för en viss sjukdom överhuvudtaget inte finns i ett visst land. Kostnaden för sjukvården anges tydligt i utlänningslagen inte vara en faktor vid bedömningen av möjligheten av att kunna få vård.

Svensk sjukvård är i nästintill alla fall bättre än i de länder som människor flyr ifrån. Det faktumet kan i sig inte utgöra grund för att få uppehållstillstånd i Sverige. Däremot kan inte rimligtvis en sjukvård i aldrig så liten omfattning och aldrig förenad med sådana kostnader, negligeras vid frågan om ”synnerligen ömmande omständigheter” eller ”särskilt ömmande omständigheter”.

Detta trots att rätten till liv innebär att en avvisning eller utvisning till ett land som riskerar att leda till döden eller ett livsvarigt handikapp strider mot ”rätten till liv”, stadgad i artikel 2 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna och som är jämställd med svensk grundlag.

Istället måste kriterierna finnas någonstans mitt emellan. När förekomsten av sjukvård och priset för den faller helt på den sjuke, gör att det i praktiken blir omöjligt att få vård för en livshotande eller svårt handikappande sjukdom, borde det utgöra skäl för uppehållstillstånd. Utlänningslagen måste då även och till skillnad från idag kunna definiera hur praktiska möjligheter till vård ser ut.

3. Gör alla beslut överklagbara

Många av de barn, precis som vuxna som söker asyl i Sverige får avslag och skall därmed avvisas eller utvisas ur Sverige. Avvisningen eller utvisningen skall verkställas. Finns hinder mot verkställigheten kallas det för verkställighetshinder. Helt nya hinder i form av omständigheter för hinder mot verkställighetshinder måste då åberopas och bevisas.

Ytterligare bevis för tidigare asylskäl, oavsett hur starka de är, beaktas sällan av Migrationsverket men betydligt oftare av migrationsdomstolarna.

Yrkande av uppehållstillstånd på grund av verkställighetshinder på grund av gamla asylskäl som en asylsökande anser ha bedömts fel, sker genom en omprövning av tidigare fattat beslut. En omprövning som nästintill aldrig leder till att Migrationverket ändrar beslut.

Detsamma gäller så kallade medicinska verkställighetshinder, då sjukdomar, fysiska skador och självmordsrisker förvärrats under den tid då ett asylsökande barn stannat kvar i Sverige.

Gemensamt för omprövning av utvisningsbeslut och medicinska verkställighetshinder som för övrigt görs med stöd av 12 kap. 18 § utlänningslagen, är att de inte går att överklaga.

Det innebär att Migrationsverkets beslut om avslag, som i genomsnitt ändras en gång av tusen (SOU 2009:56 ”Den nya migrationsprocessen” sid. 146), juridiskt sett alltid anses vara riktiga.

En ändring av definitionen ”synnerligen ömmande omständigheter” till ”särskilt ömmande omständigheter” lär inte ändra denna situation nämnvärt.

Istället lär den enda effektiva lagändringen, för övrigt i enlighet med artikel 6 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheter, som stipulerar rätten till en rättvis och opartisk rättegång, vara att en rätt till att överklaga till migrationsdomstol.

Generella svepande lagändringar lär inte i någon väsentlig utsträckning ändra de tiotusentals individuella människoöden som begravs i beslut om avslag, så länge inte lagändringen anpassas till den praktiska verkligheten. En verklighet där människors lidande ofta hamnar mellan lagparagrafer och försvinner i svarta hål av bristande bevisning.

Ge de asylsökandes ombud och offentliga biträden rätt verktyg att kämpa för enskilda människor. Först då kan människovärdet försvaras!

Dispatch International ljuger om Koranen

Den 17:e april 2013 publicerade tidningen Dispatch International en artikel under rubriken ”Den våldsamma Koranen”. I artikeln görs en mängd påståenden kring Koranen och islam som i stora stycken är vilseledande och innehåller ett flertal lögner. Vi på Motargument.se ser det befogat att bringa klarhet i de faktiska förhållanden kring Koranen och islam som artikeln tar upp.

Quran-Mus'haf Al Tajweed
TheEgyptian / Foter.com / CC BY

Ett citat ur Koranen www.koranensbudskap.se sammanfattar väl artikelns anda:

Men det finns de som tvistar om Gud utan vare sig kunskap eller vägledning och utan att lysas av uppenbarelsens ljus.

Koranen, Sura 31, vers 20, andra stycket

Dispatch International skriver:

”I Koranen finns inte en enda vers som uppmanar till kärlek för dem som står utanför islam.”

Fakta:

De som tror på denna Skrift och de som bekänner den judiska tron och de kristna och sabierna – ja, alla som tror på Gud och den Yttersta dagen och som lever ett rättskaffens liv – skall helt visst få sin fulla lön av sin Herre och de skall inte känna fruktan och ingen sorg skall tynga dem

Koranen, Sura 2, vers 62

Säg: ’Vi tror på Gud och på det som Gud har uppenbarats för oss och det som uppenbarades för Abraham och Ismael och Isak och Jakob och deras efterkommande och det som uppenbarades för Moses och Jesus och för de andra profeterna av deras Herre; vi gör ingen åtskillnad mellan dem. Och vi har underkastat oss hans vilja.’

Koranen, Sura 2, vers 136

Säg till judarna och de kristna ’Vill ni tvista med oss om Gud, Han som är vår Herre likaväl som er Herre? Våra handlingar är våra och era handlingar är era. Vi tillber Honom med uppriktig tro. Påstår ni att Abraham och Isak och Jakob och deras efterkommande var judar eller kristna?’ Säg: ’Är det ni eller Gud som vet bäst? Vem är mer rättfärdig än den som undertrycker det vittnesbörd som han fått från Gud? Gud förbiser ingenting av vad ni gör’

Koranen, Sura 2, vers 139

Fromheten består inte i att ni vänder ansiktet mot öster eller väster. Sann fromhet äger den som tror på Gud och den Yttersta dagen och änglarna och uppenbarelsen och profeterna och som ger av det han äger – vilket pris han än sätter på detta – till de anhöriga, de faderlösa och de behövande, till vandringsmannen och tiggarna och för att friköpa människor ur fångenskap och slaveri och som förrättar bönen och erlägger allmoseskatten och som håller sina löften och som med tålamod bär lidande och motgång och som håller stånd i farans stund. De har visat att deras tro är sann; de fruktar Gud.

Koranen, Sura 2, vers 179

Kämpa för Guds sak mot dem som för krig mot er, men var inte de första som griper till vapen; Gud älskar sannerligen inte angripare. Och döda dem då var ni än möter dem och fördriv dem från de platser varifrån han fördrivit er; ja, förtryck är ett värre ont än döden. Kämpa inte mot dem i den heliga Moskéns närhet, om de inte själva tar upp striden där; men kämpar de mot er där, så döda dem. Det är förnekarnas lön. Men om de lägger ner vapnen skall de se att Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig. Och kämpa mot dem till dess allt förtryck upphör och all dyrkan kan ägnas Gud. Om de då slutar strida skall alla fientligheter upphöra utom mot de orättfärdiga som vill kämpa vidare. Kämpa likaså under den helgade månaden om ni blir angripna – vid brott mot gudsfreden skall lagen om rättvis vedergällning tillämpas. Om därför någon angriper er, har ni rätt att angripa honom så som han har angripit er; men frukta Gud och var förvissade om att Gud är med de gudsfruktiga.

Koranen, Sura 2, vers 190-194

Och lyd Gud och Sändebudet – kanske erfar ni Hans barmhärtighet. Och tävla med varandra om er Herres förlåtelse och ett paradis, lika vidsträckt som himlarna och jorden, som väl i välfärdens dagar som i tider av brist och som lägger band på sin vrede och förlåter sina medmänniskor – Gud älskar dem som gör det goda och det rätta.

Koranen, Sura 3, vers 132-134

Och låt inte hat mot dem som spärrade vägen för er till den heliga Moskén driva er till angreppshandlingar, utan samarbeta för att befrämja fromhet och gudsfruktan, och slut er inte samma för att befrämja synd och fiendskap. Och frukta Gud! Gud straffar med stränghet.

Koranen, Sura 5, vers 2, andra stycket

Och i denna Torah föreskrev vi för dem att ett liv skall tas för varje liv som spills och ett öga för öga och en näsa för en näsa och ett öra för ett öra och en tand för en tand och för varje sår ett motsvarande sår. Men den som för Guds skull vill förlåta och avstå från hämnd kan få förlåtelse för egen synd. Ja, de som inte dömer i enlighet med vad Gud har uppenbarat begår orätt mot sig själva. Efter dessa profeter sände Vi Jesus, Marias son, med bekräftelse av allt det som ännu bestod av Torah och Vi skänkte honom Evangeliet, som gav vägledning och ljus och bekräftade det som ännu bestod av Torah – där fanns vägledning och förmaningar till de gudfruktiga.

Koranen, Sura 5, vers 45

För var och en av er har vi fastställt en lag och en levnadsregel. Om Gud hade velat hade Han helt visst gjort er till ett enda samfund, men det var Hans vilja att sätta er på prov genom det som han hade skänkt er. Tävla därför med varandra om att göra gott! Till Gud skall ni alla vända åter och Han skall upplysa er om allt det som ni var oense om.

Koranen, Sura 5, vers 48, andra stycket

De som tror på denna Skrift och de som bekänner den judiska tron och sabierna och de kristna – ja, alla som tror på Gud och den Yttersta dagen och som lever ett rättskaffens liv – skall förvisso få sin fulla lön av sin Herre och de skall inte känna fruktan och ingen sorg skall tynga dem.

Koranen, Sura 5, vers 69

Överse med människornas natur och deras brister, och uppmana alla att visa hövlighet och vänlighet och undvik alla ordväxlingar med dem som står kvar i hednisk okunnighet. Och om djävulen får din vrede att blossa upp, be då Gud beskydda dig; Han hör allt, vet allt.

Koranen, Sura 7, vers 199-200

Om någon bland avgudadyrkarna söker skydd hos dig, ge honom då ditt beskydd, så att han får höra Guds ord; för honom sedan till en plats där han är i trygghet. De är nämligen människor som inte vet vad Islam innebär.

Koranen, Sura 9, vers 6

Gud befaller att rätt och rättvisa skall råda människor emellan och befaller dem att göra gott och att vara givmilda mot de närmaste, och Han förbjuder alla skamlösa handlingar och allt som strider mot rimlighet och sunt förnuft och allt som innebär en kränkning av andras rätt. Han förmanar och varnar er, för att ni skall lägga det på hjärtat.

Koranen, Sura 16, vers 90

Och ge er inte in i diskussioner med efterföljarna av tidigare uppenbarelser annat än på det hövligaste och mest hänsynsfulla sätt – utom med sådana bland dem som vill väcka förargelse – och säg; ’Vi tror på det som har uppenbarats för oss och det som har uppenbarats för er, och på vår Gud och er Gud är en och samme Gud och vi underkastar oss Hans vilja.’

Koranen, Sura 29, vers 46

Och om du frågar de som dyrkar andra väsen vid sidan av Gud, vem som har skapat dem, svarar de helt visst: ’Det är Gud’ Hur förvirrade är inte deras begrepp! Och Gud har hört sin Profets klagan. ’Herre, de är människor som inte vill tro!’ Förlåt dem och hälsa dem med fredshälsningen – de kommer att få veta sanningen.

Koranen, Sura 43, vers 87-89

Människor! Vi har skapat er av en man och en kvinna, och Vi har samlat er i folk och stammar för att ni skall lära känna varandra. Inför Gud är den av er den bäste vars gudsfruktan är djupast. Gud vet allt, är underrättad om allt.

Koranen, Sura 49, vers 13

Och Vi lät andra av Våra sändebud följa i deras spår och vi sände Jesus, Marias son, och gav honom Evangeliet, Och vi lät hjärtana hos dem som följde honom fyllas av ömhet och medkänsla

Koranen, Sura 57, vers 27, första meningen

Gud förbjuder er inte att visa godhet mot dem som inte bekämpar er på grund av er tro och inte driver ut er ur era hem, och han förbjuder er inte att bemöta dem med rättvisa och opartiskhet – Gud älskar de opartiska. Det är inga andra än de som bekämpar er på grund av er tro eller som vill driva bort er från era hem eller hjälper dem  som vill driva bort er, vilkas skydd och vänskap Gud förbjuder er att söka. De som söker deras vänskap och skydd har begått orätt mot sig själva!

Koranen, Sura 60, vers 8-9

Dispatch International skriver:

”Där finns i stället 493 stycken vilka antingen förespråkar våld eller talar om Allahs hat mot de otrogna, det vill säga alla icke-muslimer.”

Fakta:

Det framgår inte vilka 493 ”stycken” i Koranen som de anser förespråkar våld eller Guds hat mot icke-muslimer.

Dispatch International skriver:

”Koranen är en bok vilken i huvudsak handlar om hur man ska tänka och agera mot dem som står på utsidan av islam, det vill säga döda eller tvinga dessa att leva likt andra klassens medborgare och betala skatt (jiziya). Mer än hälften av Koranens innehåll har text som föraktar eller hetsar mot icke-muslimer. Vilket är vad som gör islam till en våldets och hatets religion och genom historien finns det många belägg för detta.”

Fakta:

Koranen handlar enbart i begränsad utsträckning om hur muslimer specifikt skall interagera med icke-muslimer. Det torde till stora delar framgå i ovan angivna citat ur Koranen vad som sägs om förhållandet mellan muslimer och icke-muslimer. Mycket mer finns så klart att lära för var och en som studerar Koranen på egen hand.

 

Dispatch International skriver:

”Islam är inte bara en religion, utan en totalitär teologisk och politisk ideologi enligt vilken allt ska underordnas Koranen och sharia.”

Fakta:

Inledningsvis illustrerar följande citat ur Koranen att saken inte är så enkel som Dispatch vill ge sken av:

TVÅNG skall inte förekomma i trosfrågor. Vad som är rätt handlande är nu klart skiljt från fel och synd. Den som förnekar de onda makterna och som tror på Gud, har sannerligen vunnit ett säkert fäste som aldrig ger vika. Gud hör allt, vet allt.

Koranen, Sura 2, vers 256

Såsom tidigare nämnts finns en mängd varierande tolkningar av både Koranen och sharia, inte minst inom olika existerande islamiska rättsskolor. Det finns för övrigt väldigt mycket som varken Koranen eller sharia inte uttalar sig om. De risker som Gudstroende och främst muslimer tar genom att inte följa vad som anges i Koranen och sharia, är straff från Gud eller att nekas inträde i Paradiset.

 

Dispatch International skriver:

”Den förnekar grundläggande mänskliga rättigheter såsom religionsfrihet, yttrandefrihet samt kvinnans rättigheter.”

Fakta:

Islam nämner inte specifikt uttryck såsom ”grundläggande mänskliga rättigheter, yttrandrefrihet samt kvinnans rättigheter.”

Sådana uttryck var inte vedertagna begrepp vare sig inom judendomen, kristendomen, buddhismen, hinduismen och sannolikt inte inom någon enda religion som skapats. Islams förenlighet eller oförenlighet med sådana rättighetsbegrepp är istället en fråga som är föremål för tolkning av såväl muslimer, andra troende och icke-troende.

 

Dispatch International skriver:

”Kairodeklarationen (The Cairo Declaration on Human Rights in Islam) är ett “regionalt instrument” från FN som kan användas som ett alternativ till den universella FN-deklarationen om mänskliga rättigheter. Denna deklaration, som undertecknats av samtliga 57 medlemmar av OIC, fastlägger entydigt att mänskliga rättigheter ska underordnas och tolkas enligt sharia.”

Fakta:

Tolkningen av Kairodeklarationen är rimlig, men den är inte juridiskt bindande för alla muslimer i världen. Kairodeklarationen är därutöver en rättsakt formulerad för stater, inte för individer. Islam och Kairodeklarationen är således två olika saker.

Mer information finns här om OIC, Organization of Islamic Conference.

 

Dispatch International skriver:

”Själva begreppet islamofobi angriper sekularismen (strävan efter att minska religionens politiska och samhälleliga betydelse och i stället göra religionen till en privat angelägenhet) genom att jämställa den med fundamentalism.

Framförallt tystar den alla de muslimer som ifrågasätter Koranen, de som kräver jämställdhet mellan könen, rätten att konvertera och utöva sin tro fritt utan att underkasta sig diktat från skäggprydda paragrafryttare.

I kölvattnet av denna term stigmatiseras unga kvinnor som inte bär slöja. Dessa människors hopp om förändringar bland profetens anhängare pekas ut som avfällingar. De utelämnas till det religiösa raseriet i dessa samhällen, vilket kväser allt.”

Fakta:

Det framgår inte på vilket sätt citatet ovan är baserat på fakta eller om det enbart rör sig om åsikterna hos Dispatch International redaktion. Det framgår inte hur förekomsten av ett ord skulle tysta människor ifrån att uttrycka sina åsikter.

 

Dispatch International skriver:

”Islam är en ideologi och betyder ungefär hur man vill ha samhället. Ett slags grundläggande tanke om hur man vill att saker och ting ska vara.”

Fakta:

Nationalencyklopedin beskriver ordet ”Islam” med betydelsen ”underkastelse inför Gud.”

 

Dispatch International skriver:

”Islam är ett fullkomligt omfattande system, det vill säga det består av ekonomiska, sociala, militära transaktioner, vilka behandlar människans problem med lösningar i det världsliga livet, eftersom en rättning inte kan vara fullkomlig utan att besitta dessa. Det finns en stor mängd koranverser och berättelser samt handlingar av Sändebudet (saw), som bekräftar existensen av dessa transaktioner i islam, och likaså den islamiska statens historia. Alltså är det felaktigt att kalla islam för en religion, eftersom religionen inte har med det världsliga att göra. Det är också bakvänt att kalla islam för en religion som består av ekonomiska system etc, eftersom religion inte har system överhuvudtaget. Det är en ändring av själva definitionen och realiteten av begreppet (religion) att påstå så.”

Fakta:

Såväl islam som kristendomen, judendomen och en mängd andra religioner reglerar mer eller mindre detaljerat hur ett samhälle bör fungera och människorna bör/skall bete sig.

Ett exempel är ordet ”dharma” på Sanskrit; det religiösa skrift- och talspråket inom hinduismen, som beskriver religiösa och moraliska lagar som styr individers och gruppers beteende i den fysiska världen.

Alla som är allmänkunniga om Torahn och Bibeln vet att den i likhet med islam innehåller omfattande levnadsregler.

Torahn, som utgörs av de fem Moseböckerna (vilka även ingår i den kristna Bibeln), översätts bland annat som ”lag”, även om ordet har flera betydelser.

I den svenska Bibeln, översatt av Svenska Bibelkommissionen år 2001, beskrivs i ordbokssektionen, sid 2382, under ordet ”Lagen” bland annat på följande sätt:

”Lagen avser i Gamla Testamentet inte bara regler för mänsklig ordning utan hela den religiösa läran. Lagen, torá, blir därför stundom liktydig med de fem Moseböckerna och med hela Skriften…Oftast anses dock lagen som rättesnöre för människans liv…

I Nya Testamentet syftar begreppet oftast på budorden…Lagens krav är absolut och utan inskränkning…”

Gamla Testamentet innehåller både allmänna lagar såsom Tio Guds Budord, reglering av slavhandel, skadestånd, straff för skadegörelse, definition av förskingring, förbud mot ränta, djur- och matoffer, vad som får och inte får ätas, hygien och sexualliv, slaktmetoder, regler för äktenskap. Se exempelvis andra, tredje och femte Moseboken.

Liknande detaljregleringar kring människors liv återfinns i Nya Testamentet och då i Romarbrevet och första Korinthierbrevet.

Det bör nämnas att en mycket stor del, sannolikt merparten av de levnadsregler som finns i Torahn och Bibeln är återgivna i Koranen.

På så sätt är det rimligt att i en eller annan utsträckning betrakta alla slags religioner som ”ideologiska”. De är samtidigt religioner.

Om Dispatch International vill skriva om islam är det välkommet. Däremot är det rimligt att tidningen bryr sig om att försöka förmedla fakta till sina läsare. Så är inte fallet i artikeln ”Den våldsamma Koranen.”

Om tolerans och fanatism

Gästinlägg av Agneta Berliner.

Agneta BerlinerAgneta Berliner är ledamot i arbetsutskottet för SKMA (Svenska kommittén mot antisemitism), styrelseledamot i Rädda Barnen Västmanland och var tidigare riksdagsledamot (FP). Agneta bloggar på: Berliners blogg.

Vem blir fanatiker och varför? Strider tolerans mot den mänskliga naturen? Är tolerans bra till varje pris? Ska man vara tolerant mot intoleranta? Varför vill fanatiker alltid omvandla sin omvärld? Och hur kan en fanatiker botas? För några år sedan hade jag förmånen att delta på Teskedordens intressanta lunchseminarium med Amos Oz, Birgitta Ohlsson och Christer Mattsson. Mina reflektioner kring detta lunchsamtal om tolerans och fanatism har tidigare publicerats i Frisinnad Tidskrift.

Med hjälp av utbildning, humor och nyfikenhet kan man bota fanatism, hävdar den israeliske författaren, professorn i litteratur och fredsförespråkaren Amos Oz. Inför en fullsatt aula på Handelshögskolan i Stockholm samtalade han om tolerans och fanatism med EU- och demokratiminister Birgitta Ohlsson och läraren Christer Mattsson, under ledning av journalist Kajsa Lindohf.

– Det finns en fanatiker i oss alla, tyvärr tycks den fanatiska ådran finnas i de flesta av oss, sade Amos Oz.

Samtal mellan Amos Os, Birgitta Ohlsson och Christer Mattsson 11Enligt Amos Oz är fanatismen äldre än någon religion eller ideologi. Fanatismen är en ständigt närvarande beståndsdel i den mänskliga naturen. Tolerans är inte något vi föds med utan något som vi måste lära oss. Där Christer Mattsson menade att å andra sidan så är det positivt att de allra flesta människor bär på en förmåga till tolerans inom oss – det gäller bara att väcka den till liv, att utveckla den.

Själv säger Oz sig vara ”a recovered fanatic”. Och menar att han som barn i Jerusalem var en hjärntvättad liten fanatiker. Döv och blind för varje argument som skilde sig från eller inte passade in i den judisk-sionistiska berättelsen. I boken Hur man botar en fanatiker skriver Oz: ”De första ord jag lärde mig säga på engelska förutom ja och nej var faktiskt: Britter, åk hem! som vi judiska barn brukade ropa när vi kastade sten på de brittiska patrullerna i Jerusalem.” Oz berättar vidare att han blev botad när han blev god vän med en person som tillhörde ”de andra” och upptäckte att ”fienden” var ungefär som han själv.

Fanatikern – ett vandrande utropstecken
Fanatikern är en altruist och fanatismens innersta väsen är lusten att tvinga andra människor att förändras. Enligt Oz och Mattsson ligger fröet till fanatism alltid i kompromisslös rättfärdighet. En fanatiker anser sig ha rätt till hundra procent. Amos Oz beskriver fanatikern som ett vandrande utropstecken. En person som har svar på alla frågor. Och Christer Mattsson kompletterar bilden med fanatikern som en person som ”vet” att det går att skapa ett paradis på jorden. Som ska rädda världen. Och allas våra själar. Alltid för vårt eget bästa. Vare sig vi själva vill eller inte.

Vad som kännetecknar en fanatiker, menar Oz, är också avsaknaden av humor. Humor rymmer förmågan att skratta åt sig själv. Humor är förmågan att se sig så som andra kan se en. Oz har aldrig sett en människa med sinne för humor bli fanatiker.
– Så länge man har sinne för humor är man troligen delvis immun mot fanatism.

Fanatism och extremism är ofta kopplad till en atmosfär av djup hopplöshet. När människor känner att det inte finns annat än nederlag och förödmjukelse kan de ta sin tillflykt till olika former av desperat våld. För att slå tillbaka hopplösheten måste det skapas och sprida hopp, kanske inte enbart bland fanatikerna utan också bland de sansade. De sansade människorna som alltid existerar i ett samhälle. Och som oftast är i klar majoritet.

Birgitta Ohlsson tog upp de värderingsundersökningar som Forum för levande historia har genomfört bland svenska gymnasieelever kring attityder mot judar, romer, muslimer, homosexuella och invandrare. Det finns en kärna av omkring 20 procent som uttrycker tydligt intoleranta attityder, det handlar framförallt om pojkar från socioekonomiskt marginaliserade hem. Detta oroar henne mycket. Dessa 20 procent unga kan vara lättmottagliga för våldsbudskap – de riskerar att utgöra en grogrund för framtida extremism. Demokratiministern citerar den amerikanska författaren James Baldwin; ”The most dangerous creation of any society is the man who has nothing to lose”

Hur bota fanatism?
Samtal mellan Amos Os, Birgitta Ohlsson och Christer Mattsson 11Vad kan då göras för att förebygga fanatism? Vad kan göras för att få människor att se bortom sin fanatism? Birgitta Ohlsson menar att Sverige inte har råd att avstå ifrån det förebyggande arbetet om vi vill förhindra extremism och terrorbrott. Vi måste skapa bättre samordning mellan berörda aktörer och presentera konkreta åtgärder. Vi måste med kraft angripa de faktorer som kan leda till radikalisering och rekrytering. Ohlsson upp flera av de insatser som görs av regeringen för att öka den demokratiska medvetenheten hos unga i riskzonen; framtagning av metodmaterial som kan användas i undervisningen, medel till organisationer som förebygger att unga utvecklar ett antidemokratiskt agerande eller rekryteras till antidemokratiska rörelser, forskning om extremism mm. Hon pekade också på vikten av en nationell handlingsplan mot alla former av våldsbejakande extremism – och på att regeringen tar all form av våldsbejakande extremism på stort allvar, oavsett om det handlar om vitmaktmiljön, den autonoma vänstern eller islamism.

Om humor skapar immunitet mot fanatism så menar Amos Oz att ett annat botemedel är nyfikenhet.
– Barn är alltid nyfikna. Och nyfikenhet är grunden för all utbildning, all kunskap.

En framkomlig förebyggande väg som Oz pekade på där många av oss kan bidra till en mer tolerant värld, är att i vardagen göra barnen medvetna om och uppmärksamma på den enorma spännvidden i människors mångfald. Även Mattsson betonade vikten av att väcka nyfikenhet, inte argumentera mot en ung extremist utan vara kreativ och hitta sätt att få honom eller henne intresserad.

Curiousity singed the cat
Sarah Ross photography / Animals Photos / CC BY-NC

Denna naturliga nyfikenhet är givetvis något som lärare och skolsystem i hög grad bör väcka, bejaka och stimulera. Liksom fantasi – förmågan att kunna föreställa sig ”den andra”.  En av möjligheterna att förändra en fanatisk person är att få henne att förstå sin motpart. Man behöver inte älska varandra. Man behöver inte hålla med varandra. Men man behöver förstå att andra människor har andra åsikter och resonerar på ett annat sätt än man själv.

Dessa vandrande utropstecken – hur botar man dem? Mycken tid, ett brinnande personligt engagemang och ett oändligt tålamod krävs. Christer Mattsson beskrev detta med talande konkreta exempel från sitt arbete med att identifiera varningssignaler kring framförallt unga pojkar som växer upp i främlingsfientliga miljöer och vägleda dem bort från rasistiska våldsideologier till en fungerande skolgemenskap.

Det handlar om att vinna varje ung persons förtroende och respekt. Det handlar om att inte bemöta intolerans med intolerans, inte tala om för andra hur fel de har. Det handlar om att lyssna – inte om att ”vinna debatten”. Det handlar om att komma bort från vi- och dom-tänkandet. Betydelsen av att någon ser den unga personen som den individ han är. Erfarenheter som Mattsson har fått genom sitt internationellt erkända mångåriga arbete för tolerans och mot rasism och som belönats med Anna Lindh-stipendiet.

Christer Mattsson är en av initiativtagarna till ”Kungälvsmodellen” som används i det Toleransprojekt som startades i Kungälv efter att den 14-årige John Hron mördats av en grupp nynazister 1995. En långsiktig arbetsprocess i olika steg för att bemöta social oro och intolerans på en skola. En modell som verkar för tolerans genom att låta skolungdomar med hjälp av undervisning och reflektion undersöka villkoren för människor att samexistera.

Med respekt för varje människas rätt att uttrycka sin syn på världen skapas ett förtroende och en öppenhet för att undersöka andras sätt att förstå tillvaron. Tillsammans med kunskaper om människans erfarenheter från Förintelsen och andra folkmord har detta under lång tid visats sig vara mer verkningsfullt för motverkande av nazism och intolerans än ensidigt fördömande.

En människa som förstår skillnader mellan sina medmänniskor och känner empati med andra, den människan är inte fanatiker. Kanske är det just detta enkla och självklara som är så svårt. Och där jag, även om det inte diskuterades på detta lunchseminarium, är övertygad om att skönlitteratur och läsande är goda hjälpmedel mot fanatism. Där läsande kan öppna nya världar, skapa nyfikenhet, föda empati. Där nyfikenheten och läsandet hjälper oss att växa som människor, vare sig vi är barn eller vuxna. Hjälper oss att inse den enorma mångfald (och rikedom) som det finns i världen. Det är ingen tillfällighet att Amos Oz bok Hur man botar en fanatiker, fylld av skärpa och klokheter, i flera år har skickats ut till alla elever i gymnasiets årskurs två i hela landet. Och där deras lärare har fått en tillhörande lärarhandling som hjälp till de diskussioner som förhoppningsvis kommer att äga rum i klassrummen.

Allting måste börja med den enskilda individen
Mycket av det som de tre talarna, var och en fyllda med erfarenhet av arbete för tolerans och mot fanatismen, tangerade att ett verkningsfullt arbete till slut handlar om individen. Infekterade konflikter kan upphöra. Toleransen i världen kan öka. Om människor lyckas se den andra personen. Men det måste börja med den enskilda individen.

Ett av Birgitta Ohlssons huvudbudskap under samtalet var till exempel att vikten i allt toleransarbete är att se till den enskilda individen och dess drivkrafter istället för att i alltför hög grad utgå från vilken typ av gruppering individen tillhör. Fokus måste alltså vara på individerna som är inblandade i extremistisk verksamhet, snarare än den ideologiska eller religiösa inriktning de säger sig företräda.

Vid spridandet av demokrati i länder som idag är diktaturer tog både Ohlsson och Oz upp vikten av att fokus för bistånd och liknande åtgärder framförallt bör ligga på kvinnors deltagande.

 – Det finns ett kinesiskt ordspråk som lyder ”när du undervisar en man undervisar du en person, men när du undervisar en kvinna undervisar du en hel familj”. Just eftersom åtgärder riktade mot kvinnor ofta har sådana spridningseffekter blir de extra effektiva i kampen för demokrati, sade Birgitta Ohlsson.

Amos Oz sade sig känna hoppfullhet inför framtiden med tanke på alla de personer som tar ställning och initiativ för demokrati runt om i världen. Oz menade att när några av arabstaterna blir demokratier, då blir det fred i Mellanöstern.

Alla har en tesked

Teaspoon
S Sepp / Foter.com / CC BY-SA

Lunchsamtalet var ett samarbete mellan Stiftelsen Teskedsorden, Expo Utbildning, Handelshögskolan i Stockholms studentförening och bokförlaget Wahlström & Widstrand.
Teskedsorden, som arbetar för ökad tolerans människor emellan, har som inspirationskälla just Amos Oz som också är hedersmedlem i stiftelsen.

Syftet är att uppmuntra och belöna dem som med ord och handling bidrar till respektfull dialog mellan människor och river murar av etnicitet, social ställning, ålder, kön, religion eller politik. Camilla Nagler är generalsekreterare i Teskedorden, Mikael Kamras ordförande och i styrelsen sitter även bland andra Lars Leijonborg.

Namnet på stiftelsen kommer från Amos Oz insiktsfulla bok Hur man botar en fanatiker. I den menar han att en människa handlar på ett av följande tre sätt om det börjar brinna:

Hon springer från eldsvådan så fort hon bara kan och bryr sig inte om dem som inte kan springa.
Hon skriver en ilsken insändare till tidningen och kräver en ansvarig makthavares avgång.
Hon hämtar en hink vatten och öser ut vattnet över elden. Och om hon inte har någon hink så tar hon ett glas och om hon inte hittar ett glas så tar hon en tesked.

Alla människor har en tesked och om vi alla tar en tesked med vatten så kan vi faktiskt släcka elden. Teskedsorden menar att den växande fanatismen runt om i världen är just nu den kanske farligaste eld som behöver släckas – och om det ska vara möjligt måste alla ”goda krafter” hjälpas åt.

Teskedsorden delar årligen ut stipendier till människor och/eller grupper av människor som gör insatser i Teskedsordens anda. Teskedsorden samarbetar också med Expo för att starta diskussioner i skolor runt om i landet om fanatism och tolerans.

Mångfald är kul
Min nu vuxna son hade som liten svårt att ta till sig varför så många vuxna pratade om olikheter. Sonen tyckte inte att detta var viktigt att fästa avseende vid. Han hade själv en inställning att alla var lika värda, även om utseende och sätt kunde skilja sig åt. Så enkelt var det i hans värld och det tyckte han var kul. Som 6-åring kom han dock på varför detta med olikheter förmodligen var viktigt; ”Det skulle vara svårt att hålla reda på alla, om ingen var annorlunda.”. Amos Oz uttrycker det annorlunda:
– Tänk hur tråkigt ett samhälle skulle vara om alla var likadana.

Och den alltid spirituelle Oz, upphovsmannen till de bevingade orden ”Make peace, not love”, avrundade samtalet med budskapet att ”diversity is fun”; mångfald är kul. Insikten om att mångfald är kul, det underminerar fanatismen, menade Amos Oz. Så länge vi tror på mångfald och olikheter; i familjen, i klassrummet, i samhället, så länge går det att både ha en stark övertygelse och vara tolerant.



I samband med lunchseminariet delade Stiftelsen Teskedsorden ut sitt årliga bokpris. Årets pristagare är Arkan Assad för hans roman Stjärnlösa nätter. Juryns motivering lyder: ”
Ett starkt vittnesmål om kollisionen mellan en far och son och mellan västerlandets tro på individualitet och mellanösterns starka familjetradition. Men också en berättelse om en ung mans dröm att välja sin hustru av kärlek – en frihetsdröm som nästan kostar honom livet”.

För mer information om Teskedsorden och för att göra rekommendera inför stipendierna, se: www.teskedsorden.se

Folkmängd 2012

Nettoinvandringen var 51 312 personer år 2012. Specificerat ser det ut såhär: 103 059 personer invandrade till Sverige under hela kalenderåret, cirka 80% av dem var utländska medborgare eller statslösa. Resterande 20% var svenska medborgare sedan tidigare. Utvandringen under samma tidsperiod var 51 747, ungefär hälften var svenska medborgare och hälften var utländska medborgare.

Tabell över migration, 2000 – 2012
Tabell över migration, 2000 – 2012

Antal asylsökande under 2012 blev totalt sett 43 887 personer. Den nationalitet som är störst i statistiken var under året de 7 814 syriska medborgare. Från Somalia var det lite färre än 6 000 personer som ansökte om asyl, och från Afghanistan var det lite färre än 5 000 personer.

Asylsökande personer blir inte folkbokförda i Sverige medan de väntar på besked. De ingår därför inte heller i den svenska folkmängden. Det är bara de som får ett positivt besked om uppehållstillstånd som blir folkbokförd som invandrad.

Att söka asyl i Sverige innebär inte att alla automatiskt får det, och får stanna. Under år 2012 var det 3 270 asylsökande från Afghanistan som fick asyl och blev folkbokförd som invandrande flykting i Sverige. Från Syrien 2 943 personer och från Somalia 2 391 personer.

Invandring
103 059
-20 462 svenska medborgare sedan tidigare
82 597 utländska medborgare

Utvandring
51 747
-25 116 svenska medborgare
26 631 utländska medborgare

Nettoinvandring samtliga nationaliteter 51 312 personer
Nettomigration utländska medborgare var 55 966 personer som invandrade.

Graf över migration, 2000 – 2012
Graf över migration, 2000 – 2012

Detta är alltså den s.k. ”massinvasionen” som ledde till att Sveriges folkmängd ökade med 0,8% eller 73 038 personer på ett år till 9 555 893 invånare.

Detta är alltså det s.k. ”folkutbytet” som enligt de välmenande patrioterna anser är organiserat och dirigerat av de s.k.”svenskfientliga, antivita kulturmarxisterna”.

(i genomsnitt får cirka 37 000 personer svenskt medborgarskap per år, förutom nyfödda till svenska medborgare)
(2006 var det en topp på 51 000, och år 2007-2011 var det lägre, kring genomsnittet, för att 2012 igen bli en topp på 50 000 nya svenska medborgare)

(Folkmängden i Sverige har ökat med 1 miljon personer sedan i början av år 1990)

(Antal födda: 113 177 barn, antal avlidna: 91 938 personer, födelsenettots bidrag till den totala folkmängdsökningen år 2012 blev därmed 21 239 personer)

Källa:
SCB pressmeddelande om Folkmängden 2012

Intervju; Henrik Bachner

Gästinlägg av Agneta Berliner.

Agneta BerlinerHenrik Bachner, idéhistoriker och forskare med huvudsaklig inriktning på antisemitism, rasism och politisk extremism, intervjuas av Agneta Berliner. Båda ingår i arbetsutskottet för Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA). Henrik Bachner är styrelseledamot i Per Ahlmarkstiftelsen.

Intervjun är tidigare publicerad i Frisinnad Tidskrift.

Henrik BachnerUnder Gazakriget ökade hatbrotten mot judar kraftigt i flera länder; misshandel, attacker mot synagogor, hot och trakasserier i skolorna. En studie som Forum för levande historia publicerade 2010 indikerar att ungefär en femtedel av svenska gymnasister är negativt inställda till judar (likväl som till muslimer). Och för ett par år sedan visade en tysk forskningsstudie av attityder i åtta EU-stater att i genomsnitt 24 % av de svarande instämde i det antisemitiska påståendet att ”judar har för stort inflytande”. 41 % ansåg att judar utnyttjar rollen som offer för nazismens förbrytelser och 37 % instämde i påståendet ”med tanke på Israels politik kan jag förstå varför människor tycker illa om judar”.

Kan det anses vetenskapligt belagt att antisemitismen har tilltagit både i Sverige och i övriga Europa?

– Utvecklingen ser olika ut i olika länder i Europa. Det är belagt att antalet incidenter och hatbrott riktade mot judar under 00-talet ökat i vissa länder, däribland Storbritannien och Frankrike. I Sverige har vi inte sett en sådan utveckling. Undantaget är 2009 då antalet anmälda hatbrott mot judar ökade kraftigt. Det finns också attitydundersökningar som indikerar att inställningen till judar blivit mer negativ i ett antal länder, till exempel Pew-centrets studie från 2008. Den mest markanta förstärkningen av antijudiska attityder hade enligt den undersökningen ägt rum i Spanien. Den tyska studie du nämner visar att antisemitiska föreställningar är relativt utbredda i flera EU-länder. Men den pekar också på skillnader: av de undersökta länderna är antisemitismen mest utbredd i Polen och Ungern. De lägsta nivåerna uppmättes i Holland och Storbritannien.

En rad kvalitativa studier pekar på att antisemitiska föreställningar och argument på ett tydligare sätt förekommer i medier och debatt i delar av Europa. Det tycks inom vissa opinioner finnas en ökad attraktion och acceptans för vissa stereotypa och mytologiska bilder. Bland annat cirkulerar åter på ett mer märkbart sätt – även inom delar av den politiska mittfåran – föreställningar om en oerhörd judisk makt som styr amerikansk politik eller manipulerar medier i Europa. Även den sekundära antisemitismen, som utvecklats som en reaktion på Förintelsens konsekvenser, gör ett allt tydligare avtryck. Detta är en aversion som hämtar näring ur skuldproblematik och irritation över Förintelsens fortsatta centralitet i den politiska kulturen. Den tar sig bland annat uttryck i en strävan att relativisera folkmordet på Europas judar och i försök att transformera offer till gärningsmän, att projicera nazismen och Förintelsen på judar eller Israel. Dessa tendenser kan även iakttas i svensk debatt. Sammantaget kan man således säga att antisemitiska diskurser gjort ett tydligare avtryck i delar av Europa under 00-talet, men i vilken utsträckning detta avspeglar en förstärkning av antisemitismen respektive en försvagning av tabubeläggningen av judefientlighet är svårare att säga.

Är det just antisemitismen som blivit mer märkbar eller har rasismen överlag ökat?

– Vi har sedan flera år sett en tilltagande xenofob strömning i delar av Europa. Den riktar sig mot en rad olika grupper. En primär måltavla för många högerpopulistiska partier är vissa invandrargrupper och särskilt muslimer. Men det finns också specifika rasismer som drabbar till exempel romer eller afrikaner och asiater, oavsett deras religion. Bilden skiljer sig delvis från land till land. Antisemitismens reaktivering torde delvis hänga samman med detta klimatskifte. Men det är viktigt att se, att även om olika gruppfördomar har mycket som förenar, inte minst vad gäller deras funktioner, bär de samtidigt på specifika och särskiljande drag och återfinns ibland i delvis olika opinioner.

Vi kanske ska backa ett steg och definiera begreppet antisemitism?

– Enkelt uttryckt är antisemitism fördomar och fientlighet mot judar därför att de är judar. Det handlar om en historiskt och kulturellt rotad och vidareförmedlad föreställningsvärld, men också om en av denna idétradition skapad känslomässig distansering. Antisemitism kan inbegripa allt ifrån ganska milda fördomar till ett intensivt hat. Den kan framträda som attityder och tankemönster men också som teologi och ideologi. Den kan yttra sig som verbala påståenden, social och legal diskriminering och våld. Som historien visat kan antisemitism även utmynna i fördrivning och folkmord.

Och var kommer själva termen ifrån? Det är ju snarast en nonsensterm eftersom det ju inte finns någon semitism att vara ”anti” i förhållande till.

– Termen myntades av den tyske publicisten och antijudiske agitatorn Wilhelm Marr på 1870-talet. Han tillhörde den politiska judefientliga rörelse som då växte fram. För denna var det viktigt att markera avstånd till den äldre kristna judefientligheten. Den moderna antisemitismen angrep judarna med framför allt nationalistiska och rasistiska argument och sökte klä det sekulära judehatet i en vetenskapligt klingande terminologi. Termen antisemitism är en produkt av 1800-talets sammanblandning av språkgrupper och rasliga klassificeringar. Den dåtida rasforskningen lanserade idén om en ”semitisk ras”. Den rasistiska judefientliga rörelsen knöt an till detta och menade sig bekämpa en förment ”semitism”, med vilket avsågs den föregivna judiska ”rasen” och dess påstått nedbrytande och hotfulla verksamhet. Ordet antisemitism är dock sedan länge vedertaget som beteckning på judefientlighet. Försök att lansera alternativa beteckningar har hittills inte fått större genomslag. När man använder termen är det dock viktigt att vara medveten om att den är missledande.

Vilka är de starkaste eller mest återkommande fördomarna och stereotyperna som gäller judar?

Medieval manuscript-Jews identified by rouelle are being burned at stake
Diebold Schilling / Foter.com / Public Domain Mark 1.0

– Fortfarande spelar både ursprungligen kristna föreställningar och den moderna antisemitismens stereotyper och myter stor roll. Anklagelsen om Kristus- eller Gudsmord har lagt grunden till en rad demoniserande bilder som så småningom försetts med sekulära rationaliseringar. Andra föreställningar härrör ur konstruktionen av judendomen som kristendomens motsats, till exempel påståenden om en specifik judisk hämndlystnad, ofta kodifierad i satsen ”öga för öga, tand för tand”, vilka ibland dyker upp i debatten om Israel. Men de mest centrala föreställningarna handlar om makt, pengar, manipulationer och konspirationer. Det är också framför allt denna typ av bilder som särskiljer antisemitismen från andra former av rasism. Den utgör för vissa grupper inte bara en fördom utan också en alternativ förklaring till historiska och samtida skeenden på såväl global som nationell nivå.

Beskriv hur antisemitismen yttrar sig idag, i Sverige och i andra länder i världen.

– Antisemitism kommer till uttryck i olika sammanhang och på olika sätt. Den utgör en viktig ideologisk komponent inom högerextremism och radikal islamism. Inom delar av den extrema vänstern återfinns antisemitiska former av antisionism samtidigt som myter om judiska sammansvärjningar florerar i olika konspiracistiska miljöer, som till exempel den s.k. sanningsrörelsen som ifrågasätter den etablerade förklaringen till terrorattackerna mot USA den 11/9 2001. Men antijudiska föreställningar och attityder förekommer även i medier och debatt inom den bredare politiska mittfåran. Attitydundersökningar pekar på att negativa uppfattningar mot judar är mest utbredda i högerradikala opinioner. Enligt vissa studier är de också relativt utbredda i muslimska grupper.

Men bilden skiljer sig också delvis mellan länder. I delar av Central- och Östeuropa fortlever på ett tydligare sätt än i Västeuropa en folklig, nationalistisk och kristet färgad antisemitism. Där är också associationen mellan judar och kommunism ett viktigare tema i den antijudiska agitationen än i väst. I Ungern har det högerradikala partiet Jobbik vunnit framgångar med en politik som förenar en hårdför nationalism med antisemitism och antiziganism.

I arabvärlden och i andra muslimska länder som Iran och Pakistan är situationen annorlunda än i väst i den meningen att antisemitismen är rumsren och inte sällan statssanktionerad. Den propageras av regimer – Iran är det mest extrema exemplet – och ledande medier, men också av islamistiska rörelser. Denna utveckling har globala effekter. Föreställningar och mytbildningar som Europa under 1800- och 1900-talet exporterade till Mellanöstern – där de sammanlänkades med en redan existerande tradition av förakt och fientlighet mot judar och kom att exploateras i konflikten med sionismen och Israel – slungas nu tillbaka och bidrar till att reaktivera antijudiska tendenser i västvärlden.

Har Du några kommentarer till hur nutida judefientlighet behandlas i debatten i Sverige och av svensk media?

– Även om det finns flera exempel på kunniga skribenter och politiker så präglas förhållningssättet till antisemitism på många håll av ignorans, politisering och ideologiska blockeringar. Kunskaperna om den globala och europeiska utvecklingen är magra, antijudiska bilder och argument känns ofta inte igen, och inte sällan möts de av förnekelse eller bagatellisering. För delar av vänstern blir det särskilt problematiskt när antijudiska inslag dyker upp i debatten om Israel. Inte sällan avfärdas i dessa opinioner kritik mot antijudiska uttryck med påståendet att ”så fort man kritiserar Israel anklagas man för antisemitism”. Att detta påstående inte är sant torde vara uppenbart för de flesta, men det har blivit ett bekvämt sätt att slippa konfrontera frågan om antisemitism. Men förståelsen för antisemitismen försvåras även av att begreppet intimt associeras med nazismen och Förintelsen – de mest extrema yttringarna av judehat tycks ibland utgöra kriteriet för vad som uppfattats som antisemitism.

Ibland sägs i debatten att judefientligheten primärt är historia och att den har ersatts av islamofobi. Vad säger forskningen om detta?

– För dessa påståenden finns inget stöd i forskningen. De tycks i första hand styras av en politisk agenda. Påståendena utgör ett problem i så måtto att de skapar en felaktig bild och bidrar till att såväl antisemitism som andra former av rasism förtigs eller förminskas. Islamofobin utgör ett reellt och allvarlig problem, men den existerar parallellt med andra former av gruppfientlighet.

Kritik mot staten Israel är givetvis inte i sig själv antisemitism. Men Israel får ibland vara måltavla för judefientlighet. Kritik mot Israels politik kan också bli en förevändning för att ge uttryck för antisemitism. Kan du reda ut begreppen och ge oss några exempel?

– Självfallet är kritik av Israels politik inte antisemitism. Denna kritik är naturligtvis lika legitim som kritik mot varje annan stats politik. Enligt min personliga uppfattning är den därtill inte sällan befogad. Men samtidigt bör noteras att debatten om Israel och Mellanösternkonflikten även utgör en viktig kontext för samtida antisemitiska diskurser. Gränsen mellan kritik och fördomar överträds när antijudiska motiv förs in i en politisk debatt. Detta sker till exempel när anklagelser om Kristusmord, föreställningar om ”gammaltestamentlig” hämndlystnad eller moderniserade blodsanklagelser vävs in i kritiken mot Israel. Och det sker när Israel likställs med Nazityskland, framställs som huvudorsak till flertalet stora världsproblem eller konflikter – eller när judar i andra länder hålls ansvariga för Israels agerande.

Viktigt i sammanhanget är att se att Israels agerande inte orsakar antisemitism, däremot kan Mellanösternkonflikten aktivera redan existerande antisemitiska föreställningar eller tjäna som förevändning för att lufta fientlighet mot judar. Att Israel på något sätt skulle orsaka antisemitism är ett återkommande påstående. Det är oroande. Om någon skulle hävda att den rasism mörkhyade människor möter i Europa ingenting har att göra med ett historiskt arv av rastänkande utan beror på den politik som förs av Nigerias eller Zimbabwes regeringar – eller att fördomar och diskriminering av araber i europeiska länder måste förstås som en form av protest mot Marockos ockupation av Västra Sahara, då skulle de flesta ganska enkelt inse att förklaringen inte bara är felaktig, utan även utgör ett försök att rationalisera hatet och skuldbelägga offren. Men när samma sak sägs om antisemitismen, det vill säga att denna orsakas av Israels politik, då finns en ganska utbredd beredskap att acceptera denna argumentation. Att utpekandet av judars beteende som orsak till antisemitismen sedan århundraden utgör ett återkommande inslag i antijudisk argumentation förefaller i dessa fall inte vara något som bekymrar.

Antisemitismen är förmodligen den fördom som det forskats allra mest om. Och Förintelsen är det folkmord som är mest dokumenterat. Men det tycks inte som vi dragit tillräcklig lärdom av all denna kunskap. Hur kan vi på bättre sätt än hittills använda den evidens som finns, för att förebygga och motverka antisemitism och rasism?

Fight Racism Fight Sexism Fight Antisemitism Smash Fascism BSD demon, 28C3, Berlin, Germany.jpg
gruntzooki / Foter.com / CC BY-SA

– Det är en ingen lätt fråga. Bättre kunskaper om rasismens och antisemitismens historia och förödande konsekvenser är viktigt, men av detta följer inte nödvändigtvis större motståndskraft mot fördomar och grupphat. Men jag har svårt att se någon annan väg än en intensifierad upplysning och utbildning. Den erfarenhet som Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA) har av utbildningssatsningar riktade till lärare och elever är god. SKMA har tillsammans med Forum för levande historia nyligen även givit ut ett studiematerial om antisemitism och andra fördomar riktat till högstadie- och gymnasieelever. Rätt använt kan det bli ett effektivt redskap i skolundervisningen. Men även rättsväsendet, journalister och opinionsbildare behöver lära sig mer. Av central betydelse är också att politiker bildar sig på området och tydligare och mer konsekvent än hittills markerar mot antisemitiska, islamofoba och rasistiska yttringar i samhället.



Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA)
är en religiöst och politiskt obunden organisation som förebygger och motverkar antisemitism och rasism. Verksamheten finansieras med frivilliga bidrag. Tycker du att kampen mot antisemitism är viktig? Anser du att det är viktigt att lärare och skolelever får gedigna kunskaper om judefientlighet, rasism, nazism och Förintelsen? I så fall kan du stödja SKMA:s verksamhet. Som stödmedlem får du SKMA:s nyhetsbrev och information om organisationens aktiviteter. Mer information om verksamheten och sätt att stödja den på finns på SKMA:s hemsida: www.skma.se

Läs mer;

Om Henrik Bachner
Forum för levande historias studie, Den mångtydiga intoleransen
Per Ahlmarkstiftelsen

Janusz Korczak och barnets rätt till respekt

Gästinlägg av Agneta Berliner.

Agneta Berliner är styrelseledamot i Rädda Barnen Västmanland, ledamot i arbetsutskottet för SKMA (Svenska kommittén mot antisemitism) och var tidigare riksdagsledamot (FP). Agneta bloggar på: Berliners blogg.

Agneta Berliner

Janusz Korczak och barnets rätt till respekt

Det barn som möts av respekt, lär sig att respektera andra.

Det behövs en rejäl synvända i det svenska samhället. Hos lärare, föräldrar, grannar, polis, socialsekreterare, politiker, åklagare, domare. Vi behöver alla vända på perspektiven. Från vuxenperspektiv till barnets. På riktigt. I alla situationer. Lära oss mer om hur barn fungerar. Agerar. Reagerar. Alltför många barn mår psykiskt dåligt. Alltför många barn blir inte lyssnade till. Alltför många barn sviks av samhället, av oss vuxna, när de behöver oss som allra bäst. Vi vuxna behöver göra vårt allra, allra yttersta för att stötta de barn som har det svårt. Så att alla barn får en så bra uppväxt som det någonsin går. Så att barnen får vara barn. Det är så vi formar ett gott samhälle med respekt för de mänskliga rättigheterna och allas lika värde. En föregångare och förebild i detta synsätt var barnläkaren och pedagogen Janusz Korczak.

Krochmalna Street orphanage
Unknown / Foter.com / Public Domain Mark 1.0

I trettio år levde Janusz Korczak tillsammans med föräldralösa barn på barnhem i Warszawa. Han skapade en verksamhet som byggde på barnens demokratiska och aktiva deltagande i sin egen vardag. Korczak ansåg att det oftast är barnen som drabbas värst av det onda i tillvaron. Och att det är roten till mycket av världens elände – barnens förutsättningar att forma framtiden i andra banor omintetgörs. Fred och frihet, utveckling och framtid beror på hur vi förhåller oss till barnen. Hela Korczaks verksamhet kan sägas vara ett projekt för fredsfostran.

Korczaks människosyn var allas lika värde. Av detta följde ett moraliskt engagemang för rättvisa och social jämlikhet. För stöd åt svaga och förtryckta. Också barnen gjordes delaktiga i detta engagemang. Ett genomgående drag i Korczaks arbete var att han bejakade barnens upplevelser av tillvaron. Han försökte inte släta över de olika former av social nöd och orättvisa som många av barnen upplevt på nära håll. Hos Korczak finner man alltså både ett starkt engagemang i moraliska frågor och en medveten betoning av den vuxnes aktiva ansvar i fostran och undervisning. Med sin grund i respekten för barnet blev han dock aldrig moraliserande.

Korczaks tankar om barns rätt till respekt bidrog till att lägga grunden för den första barnkonventionen. Och Janusz Korczak påtagligt aktuell och närvarande även idag. ”Barnets rätt till respekt” och ”Hur man älskar ett barn” är två av hans böcker. I dessa böcker bidrar språket i sig nästan till en känsla av poesi mellan varven. För mig ger texterna många anledningar till reflektion och de framkallar en stark vilja att vara en god förälder. Och en god medmänniska.

Jag har haft förmånen att träffa och samtala med Sven Hartman och Ylva Wibaeus från Svenska Korczaksällskapet. Ånyo greps jag då av en stor ödmjukhet inför de tankar kring barn och barns rättigheter som Janusz Korczak framförde för över 80 år sedan. Inte för inte kallas han pionjär i det internationella arbetet för barns rätt.

Janusz Korczak förespråkar inte några pedagogiska måsten – det handlar mer om hur man som vuxen förhåller sig till ett barn; med respekt och utifrån att varje barn är en individ med egna erfarenheter. Janusz Korczaks tankar är angelägna. Läs hans böcker. Fundera på budskapet. Sprid hans namn och de insikter som du själv gör när du läser hans tankar.

Med tillåtelse från Sven Hartman följer nedan en summering av hans och Ros Mari Hartmans efterskrift till ”Barnets rätt till respekt”.

Vad är det som gör att en människa blir ihågkommen av eftervärlden? Är det bara det storslagna vi minns eller kommer vi också ihåg det lågmälda? Janusz Korczak (1878-1942, författarpseudonym för Henryk Goldszmit) var en stillsam man, men han spred ljus för många människor i en mörk tid. Man minns honom, inte för hans framgångar bland stora män, utan för att han ägnade hela sitt liv åt barnen. Både i stora och små sammanhang förespråkade han barnets rätt till respekt.

Janusz Korczak föddes i en judisk familj som var helt assimilerad i det polska samhället. Korczaks intresse för barn väcktes tidigt och redan i unga år engagerade han sig i frivilligt arbete med barn. Efter genomförda medicinstudier i Warszawa, Berlin och Paris hade han en privatpraktik vid sidan av sin tjänstgöring på ett barnsjukhus i Warszawa. Efter några år lämnade han, trots lysande framtidsutsikter, sin läkarverksamhet och började engagera sig i barnhemsarbete. Med tiden hade han ansvar för två barnhem, ett för judiska barn och ett för icke-judiska barn. Korczak tycks i detta arbete fått utlopp för sin mångsidiga begåvning. Han ansvarade för den pedagogiska ledningen, fungerade som barnens läkare, deltog i deras fostran, skrev och berättade sagor för dem.

Jerusalén: Museo del holocausto: Plaza de Janusz Korczak
edomingo / Foter.com / CC BY-NC-ND

Janusz Korczak skrev åtskilliga böcker i pedagogik, barnpsykologi och barnavård, både vetenskapliga och populärvetenskapliga. Under långa perioder anlitades han som föreläsare i barnmedicin på universitetet och som expert på frågor om ungdomsvård i rättsväsendet. Och en hel generation polska barn lärde känna honom som ”Den gamle doktorn” – som ledde en serie mycket populära radioprogram för barn.

När andra världskriget bröt ut beslutade Korczak sig för att försöka rädda barnen och barnhemmen. I oktober 1940 tvingades det judiska barnhemmet att flytta till gettot och Korczak gjorde ideliga tiggarfärder för att försöka skaffa mat åt barnen. Han arresterades flera gånger, bland annat för att han vägrade bära armbindeln med den judiska stjärnan. Goda vänner uppmanade honom att försöka fly, det är omvittnat att han flera gånger gavs fri lejd genom sina internationella kontakter, men han bestämde sig för att stanna. Han kunde inte överge barnen när de hade det som svårast.

Korczak kallas för en humanistisk pedagog och då har man haft både hans idéer och hans liv i tankarna. Det är inte ofta man kan se en så klar överensstämmelse mellan lära och liv som hos Korczak. Årtiondena runt första världskriget gav upphov till en rad pedagogiska riktningar som visat sig vara osedvanligt fruktbara och slitstarka. Från Stockholm hade Ellen Key redan år 1900 proklamerat ”Barnets århundrade” som också var titeln på den bok hon utgivit. Det är troligt att Korczak i mycket inspirerades av Ellen Key. Båda var engagerade debattörer för barnets rätt till rätt och skydd. Maria Montessori, Rudolf Steiner och Célestine Freinet var andra i den skara av tänkare inom pedagogik och barnavård dit Janusz Korczak räknades. Industriell expansion, teknisk och politisk utveckling ledde till en ny kunskapssyn och till krav på ökad utbildning för folkflertalet. Krig, fattigdom och sociala orättvisor medförde stora och tunga uppgifter för skola och barnavård. Årtiondena kring första världskriget innebar också att vetenskapen i allt större utsträckning fick en styrande roll där man tidigare förlitat sig på kyrkans råd. Janusz Korczak var en vetenskapligt skolad barnläkare. Han bedrev forskning kring barns psykiska och fysiska utveckling. Och kombinerade sitt stora vetande om barn med en övertygelse om barnets värde och om människolivets okränkbarhet. Han förenade sin stora praktiska erfarenhet från alla åren på barnhemmen med ett gediget vetenskapligt kunnande och en humanistisk åskådning. För Korczak är det individen och inte kollektivet som är utgångspunkten för uppfostran i hans pedagogik som präglas av närhet, humor och en varm grundton.

Överhuvudtaget var han angelägen om att betona att barn först och främst är människor för att på så vis tona ner de åtskillnader som ständigt görs mellan barn och vuxna. Korczaks skrifter präglas av insikten att livet inte är lätt att leva, varken för barn eller vuxna. Människans liv bestäms av personliga upplevelser och tillkortakommanden, av samhällets orättvisor och historiens tragedier. Men, menade Korczak, människans kännetecken framför andra är att hon kan påverka sin situation och sin framtid.

Roten till mycket av världens elände såg Korczak i det förhållande att det oftast är barnen som drabbas värst av det onda i tillvaron. Det leder i sin tur till att deras förutsättningar att forma framtiden i andra banor omintetgörs. Fred och frihet, utveckling och framtid beror på hur vi förhåller oss till barnen. Om man hårdrar analysen kan man säga att hela Korczaks verksamhet var ett projekt för fredsfostran.

I sin bok ”Hur man älskar ett barn” efterlyser Korczak ett Magna Carta för barnens rättigheter där han formulerar tre grundläggande rättigheter:

1. Barnets rätt till sin död. Där han vänder sig mot samtidens överdrifter i barnhygien. Korczak menade att de som till varje pris ville undvika att barnen drog till sig en livshotande sjukdom, så förvägrade man dem ett naturligt liv.

2. Barnets rätt till den dag som idag är. Barns liv har ett egenvärde som ska respekteras. Och enligt denna princip är det orätt av föräldrar, lärare eller samhället att betrakta barn som investeringsobjekt inför framtiden. Det är inte heller rätt av den vuxne att förverkliga sig själv genom sina barn.

3. Barnets rätt att vara den han eller hon är. Varje barn är en individ och varje barn har rätt att vara sig själv.

Going to School
cindy47452 / Kids Photos / CC BY-NC-SA

Allt som Janusz Korczak skrev var förankrat i det vardagliga barnarbetet. Han arbetade med ett stort barnkollektiv och det tvingade honom till att finna former för individuell stimulans och även till att fördela ansvar och normöverföring. För att den stora barngruppen skulle fungera krävdes att man utnyttjade barnens förmåga till lojalitet och ömsesidig förståelse. Likaså krävdes utrymme för barnens personliga integritet. Detta medförde att olika fostrande inslag fick större utrymme i Korczaks arbete än vad som i allmänhet var fallet inom progressiv pedagogik och så kallad modern barnuppfostran. Korczak var uttalad motståndare till alla former av aga, vilket var både ovanligt och radikalt i de sammanhang där han var verksam. Han menade att det inte var i rollen som bestraffare som den vuxne ska ta sitt ansvar, utan att i kraft av sin större erfarenhet ska den vuxne samverka med barnen. Korczaks respekt för barnet är orubbligt.

De arbetsformer som Korczak utvecklade vid sina barnhem förutsatte ett delat ansvar för allt, från städning till planering. De gemensamma ordningsreglerna respekterades av barn och vuxna. Man hade ett faddersystem där nyintagna barn blev omhändertagna av flickor och pojkar som redan var hemma vid institutionen. Man hade också en ”kamratdomstol”, ett slags stormöten med ordförande och sekreterare, där konflikter mellan barnen eller mellan barn och vuxna togs upp till behandling enligt en särskild ”lagsamling” där de första 99 paragraferna var förlåtelseparagrafer.

En följd av Korczaks människosyn var att han trots medvetenheten om alla ärftliga och miljömässiga skillnader mellan människor envetet hävdade allas lika värde. Av detta följde ett moraliskt engagemang för rättvisa och social jämlikhet, för stöd åt svaga och förtryckta. Också barnen gjordes delaktiga i detta engagemang. Ett genomgående drag i Korczaks arbete var att han bejakade barnens upplevelser av tillvaron. Han försökte inte släta över de olika former av social nöd och orättvisa som många av barnen upplevt på nära håll.

Hos Korczak finner man alltså både ett starkt engagemang i moraliska frågor och en medveten betoning av den vuxnes aktiva ansvar i fostran och undervisning. Med sin grund i respekten för barnet blev han dock aldrig moraliserande.

Den lilla skriften ”Barnets rätt till respekt” trycktes första gången 1929. Här sammanfattas många av de tankar som genomsyrar Korczaks arbete. Skriften har troligen sitt ursprung i en föreläsningsserie som han gav vid universitetet i Warszawa. Serien anknöt till den tidens barnkonvention, Genèvedeklarationen från 1924, som Korczak var en av idégivarna till.

I augusti 1942 deporterades Janusz Korczak, personalen och de 200 barnen vid det judiska barnhemmet tillsammans med 15.000 andra från gettot i Warszawa till det nazistiska förintelselägret Treblinka och mördades där.

I mer än tjugo länder runt om i världen finns idag Korczaksällskap som arbetar i Janusz Korczaks anda för barnets rättigheter.

 



Läs mer;

Svenska Korczaksällskapet
Rädda barnen om Barnkonventionen
UNICEF om Barnkonventionen

Konspirationsteorier om bomberna i Boston

Det cirkulerar redan konspirationsteorier om bomberna mot Bostons maraton i måndags den 15:e april. Enligt några av de färska myterna ligger USA:s regering, illuminati och kanske judarna (!) bakom attentaten, sägs det, och bevisen är bland annat att det fanns poliser i Boston (!) och att polisen övat sig i att skydda staden mot bombattentat samma dag, inför maratonloppet (!)

Sedan den elfte september 2001 är det tyvärr regel att poliser förbereder sig och tränar inför eventuella kommande attentat. Varje större internationellt maraton och sportevenemang bevakas av poliser, så det i sig är inget argument.

Dessutom anges det som ”bevis” att det finns flera grupper på Facebook som uttrycker stöd för offren till bomben i Boston. Grupper som ser ut som att de har bildats INNAN attentaten.

Just det ska vi kika lite närmare på, för det är ganska typiskt för hur ”bevis” skapas för att stödja konspirationsteorier. Här är två bilder som cirkulerar och sägs ”bevisa” att några har känt till attentaten i förväg:

Boston1

Boston2

Den undre bilden kan man läsa om här (länk till FB).

This page is about EXPOSING the TRUTH about the ILLUMINATI and the NEW WORLD ORDER. Help us share the page! (…) Actual screenshot of the boston memorial page that shows ”Joined Facebook on Saturday” at the bottom. Why would this have been set up on a Saturday?

Denna konspirationsteori cirkulerar redan och kan verka skrämmande, men den bygger på total okunnighet. Total okunnighet om att polisen övervakar varje stort arrangemang i jakt på bomber och en stor okunnighet om hur facebook fungerar.

Men det är enkelt att avslöja och motbevisa några av ”bevisen” som påstås bekräfta konspirationsteorierna. Om man en gång i tiden har startat en grupp på facebook, och det har även vi på Motargument, så finns en knapp som heter ”redigera sidan”. Om man klickar där får man alternativet att byta namn/titel på den.

Boston3

Konspirationsteorier kan lätt avslöjas om man är vaksam och ifrågasättande. Och om man väger ”bevisen” mot verkligheten och mot hur man normalt sett går till väga med något.

Sluta slarva med statistiken!

Det är beklagligt när debattörer agerar på ett sätt som riskerar att underblåsa främlingsfientlighet och mytspridning – förhoppningsvis utan att detta var deras syfte. Oavsett är det trist varje gång någon slarvar eller oavsiktligt råkar använda sig av felaktig information. Det är än mer beklagligt då det kommer från personer som, sett till deras titel, borde veta bättre.

A MEDITATION ABOUT MOURNING
Martin Gommel / Foter.com / CC BY-NC-ND

Karl-Olov Arnstberg och Gunnar Sandelin slarvar grovt då de med hjälp av statistik i en artikel på Newsmill hävdar att 111 000 personer har beviljats uppehållstillstånd i Sverige under 2012. Och så kan man se det om man vill. Det är dock långtifrån en exakt sanning. Det förhindrar inte att artikelförfattarna använder sig av statistiken som fakta, för att sedan slugga vidare genom att ta upp  människosmuggling och analfabetism i samma debattartikel.

Migrationsverket och SCB har fullständig transparens vad gäller denna statistik. Allmänheten kan själv kolla upp hur statistiken ser ut. Det bör fler försöka göra. Inte minst eftersom fler än just de ovan nämnda debattörer, medvetet eller omedvetet, slarvar med begrepp, statistik och ordval.

Under hela kalenderår 2012 ansökte 43 887 personer asyl i Sverige. Av dessa fick ungefär 34% uppehållstillstånd.

Sverige avvisar mer än hälften av de asylsökande. I processen kränker vi även de mänskliga rättigheterna. Sverige har dömts mer än 20 gånger i internationella domstolar för brott mot migranters mänskliga rättigheter.

Motargument har tidigare publicerat en kortfattad artikel om dessa 111 000 personer med flera länkar och källhänvisningar för den som vill fördjupa sig i siffrorna.

Antal asylansökningar, klicka på grafen för att förstora den.
Antal asylansökningar, klicka på grafen för att förstora den.

I korthet: Endast 25 252 personer har fått PUT (permanent uppehållstillstånd) i Sverige under kalenderår 2012. Inte 111 000!

Faktum är att de allra flesta av de 111 000 personerna fick ett temporärt, tidsbegränsat och tidsbestämt uppehållstillstånd. Förutom dessa inkluderar de 111 000 personerna adopterade barn, makar och samboende partners till de gästarbetare, gästforskare och gäststudenter som vill ha med sig sin familj hit under sin tidsbegränsade vistelse i Sverige.

Vi menar att siffror bara säger vad varje skribent vill att de ska säga. Bakom en debattartikel kan det kanske dölja sig främlingsfientliga undertoner — vi vet inte. Men då det levereras siffror på ett mycket slarvigt och tvivelaktigt sätt, kan det för den oinsatte ibland framstå som både korrekt och skrämmande. Den som tar sig tid att titta närmare på siffrorna får se en helt annan verklighetsbild. Om man vill läsa det ena eller det andra är upp till var och en.