Till Dig, Jimmie Åkesson.
Jag skriver till Dig. Och det känns helt naturligt då jag har mött liknande röst med samma retorik tidigare i mitt liv.
Jag överlevde den retoriken på den tiden som Du var 13 år gammal Jimmie. Blek, stum och tyst passerade jag bredvid General Kukanjacs armé, som samlade in vapen åt Ratko Mladic, som senare fick attackera Srebrenica under 1990-talets krig i Bosnien. Med mycket tur lyckades jag dra mig ur kriget helt oskadad. Jag är för stor och stolt för att kalla mig för offer och jag är för liten för att kalla mig för hjälte. Ändå passerade jag bredvid de som talade om att ”muslimer har många barn”, ”muslimer är för många”, ”muslimer vill ta över och förvandla landet till Sharia”. Och på slutet, då man dödade så många, för att hindra att de blev ”för många” så sa Ratko Mladic ”Det var inte människor. Det var muslimer!” (1*) Där hörde jag röster med Din retorik om islam och muslimer som det största hotet och jag visste inte då att jag senare skulle få höra Din röst. Allt detta i ett land som varit sekulärt i ca 100 år. Allt detta mot s.k. världens mest sekulära och liberala muslimer.
Idag, 20 år efter folkmordet ”på muslimer som ville ha Sharia i Europa”, gräver man upp människor från massgravar för att begrava dem igen under monument med deras namn och åldern i ett suveränt, sekulärt och demokratiskt land, bara 1,5 timme med flyget från Stockholm, Jimmie!
Skillnaden är att Du sitter idag i Sveriges riksdag, andra som talade som Du sitter i Haagtribunalen inför rätta för brott emot mänskligheten, som konsekvens av exakt samma retorik, som Du och Dina anhängare håller på med idag.
Jag skriver till Dig, Jimmie Åkesson, som en människa, född i din tid, en människa som stod i kö där döden delades ut enbart för det man anses vara — dömd att utrotas för ”en bättre värld”. Men år 2010 så bjöd ditt parti in Robert Spencer, mannen som förnekar att folkmord överhuvudtaget har skett. (2*) Folkmord är inte folkmord, siffror är fejkade och det var människor som dödade sig själva… Jag kände mig då som en levande begravd, Jimmie. Det finns saker som är värre än döden: Att leva som en död.
Jag skriver till Dig, Jimmie, för att jag hörde Din röst 20 år innan alla andra i mitt nya land, Sverige. Jag vet hur vägen ser ut som Du banar in på med Din retorik. Jag vet hur det ser ut att följa den vägen. Jag kan alla vägskyltar utantill. Ändå, väljer Du den vägen med förslag på kartläggning av människor, klisterlappar som markerar dem som ”ett hot” och ”fara för samhället”. Det här samhället är Ditt och inte mitt. Det här samhället försöker du skydda från mig och människor som jag. Så står det på Dina vägskyltar.
Jag skriver till Dig, Jimmie, för att Du ger mig en ny chans…
Tidigare, så kunde jag inte kämpa för mitt land då jag var väldigt ung och totalt omedveten om det som hände… Idag, är det annorlunda. Jag kan, jag vet och jag verkligen vill krama mitt älskade land varje gång jag hör Din röst. Det är en obligation, självklarhet, ett måste, en plikt. Det är Mitt Land, Jimmie! Och jag överlämnar inte det här landet till ett eko av Dina ord — som den då svaga, frustrerade och okunniga person som jag en gång var i ett annat land. Att jag betalade dyrt för min rädsla, har gjort min styrka dubbelt så stor.
Jag är stolt och glad att jag denna gång befinner mig bland människor som ser, vet, kan, vill och förstår rätt skyltar och varningar på den väg som Du banar med Din röst. Helt spontant, utan någon politisk ledning eller ideologi, så känns det som att vi plötsligt, över en natt blev: ”vi alla”! Det är något som är så fantastiskt med mitt underbara Snöflingornas land (så kallar jag Mitt Sverige).
Vare sig Du vill det eller inte så tar jag över, precis som Du anklagar mig att jag ville.
Säg till Dina partikamrater att detta är ingen hemlig agenda, utan ett helt öppet brev — en kvinna, muslim, invandrare vill ta över för att hon fick nog! Ingen konspiration alls — jag vill ta över, Jimmie, för att jag vägrar att ytterligare en gång förlora Mitt Eget Land! Gör vad du vill: Samla till krismöte, kalla mig för ett hot, döm mig till utrotning igen eller skicka mig till koncentrationsläger ytterligare en gång med samma ord som förut, men jag ska leva igen och kämpa — och ta över! Jag är stolt att så många människor i det här underbara landet vill det samma som jag — att ta över för att minimera Ditt utrymme.
Och jag ska vinna, Jimmie, för att jag väljer att stå med alla demokratiska röster, antirasister, feminister, anti-islamister, anti-nazister — för en liberal och globaliserad värld där det finns plats för alla, t.o.m. för Dig. Jag valde alltså att stå med ”oss alla” … som vill ta över. Vi har blivit ”vi alla” mot ”dem” som talar med samma röst som Du. ”Vi alla” är solidariska, kärleksfulla mot varandra, omtänksamma, ”vi alla” har blivit en folkrörelse mot ”dem” som försöker fuska med statistik, drar runt onyktra på stan med järnrör och kartlägger människor efter deras ursprung, etnicitet och religionstillhörighet. Märker Du inte, Jimmie: Det har vänts om! Du kallade mig för ”dem” och nu har Du själv blivit det, någon som tillhör ”dem”. Hur känns det? Jag tillhör ”vi alla” och Du är kvar på minoritetens sida – ”dem andra”.
Hej då Jimmie! Selam alleykom, Jimmie الى اللقاء جمي وكاسون! Shalom להתראות גימי אוקסון! Maaca salaama! Mirupafshim Jimmie! 再見 Pozdrav Jimi Okeson! Dovidjenja! Ciao! دخداى په امان Dja Devlesa Jimmie! 明朝会 Adiós, Jimmie Åkesson! خدا حافظ Auff Widerzain! до свидания! På gensyn..! Näkemiin! Arrivederci..! Γεια σας! … och sist men inte minst — Mána dearvan Jimmie!
Guds välsignelse över ”oss alla” och ”dem andra” som Du tillhör Jimmie!
/ Ida Dzanovic
Motargument 