Kategoriarkiv: Artiklar

Lögner om lögner

september 21, 2013 Jerlerup

I en serie artiklar dokumenterar jag likheter mellan judehat och islamhat. Jag har hittat många gemensamma nämnare. T.ex. är inte hatet bara byggt på samma sorts okunskap och rasism – den ser dessutom likadan ut i sin retorik och i sina mönster. Ett sådant exempel tar jag upp i denna artikel: påståendet att judar och muslimer ljuger medvetet för så kallade ”otrogna”.

Muslimer

Först myten om att ”muslimer är lögnaktiga”.

Internet är fullt av olika artiklar där denna myt sprids. T.ex. en hemsida som kallar sig ”muslimfacts”:

Silvia Viñuales / Foter / CC BY-ND

Because Islam permits lying! It is called “Al-taqiyya.” One Muslim said that Al-taqiyya means dissimulation then he expanded it to diplomacy but he should have gone further to deception. Now some Muslims who do not follow the Koran are as faithful Americans as any of us, but the problem is, we cannot know…

Muslims lie not because they are liars by nature but by choice. Systematic lying as a religious policy is deadly, and if our politicians do not understand this, thousands could die.Muslims lie when it is in their interest to do so and “Allah” will not hold them accountable for lying when it is beneficial to the cause of Islam. They can lie without any guilt or fear of accountability or retribution. A lie in the defense of Islam is approved even applauded in their “holy” books.

Svenska antimuslimska hemsidor är fyllda av sådan ”fakta”, kryddade med citat, både äkta och uppdiktade sådana. Petterssons blogg t.ex:

Som den enda bland världen religioner, har islam inte bara en allomfattande licens för mord men också en långtgående licens för att ljuga och placerar sig därmed utanför gruppen av de andra stora religionerna som alltid strävar efter frid, ärlighet och respekt. Enligt islam är lögn en synd (haram). Muslimska lärda lär att muslimer i allmänhet bör vara sanningsenlig mot varandra. Observera, mot andra muslimer, såvida inte syftet med att ljuga är att ”släta över skillnaderna.” Det finns två former för att ljuga inför icke-muslimer – taqiyya och kitman.

SD i Partille upprepar myten:

Ordet ”al-Taqiyya”, (taqiah, Al-takeyya, Al-taqiyah, kitman) betyder bokstavligen: ”Att dölja eller maskera sin tro, sina övertygelser, idéer, känslor, åsikter och/eller strategier vid en tid av påtaglig fara, antingen eller senare i tiden, för att rädda sig själv från fysisk och/eller känslomässig skada.” En enklare översättning skulle kunna vara ”Förställning”. (Definitionen hämtad från en Shiamuslimsk sajt).

I dessa tider då imamer, islamologer, och vanliga muslimer uttalar sig i TV, radio och tidningar, om extremism och våld inom Islam ska man ha ”Al-Takeyya” i minnet. Lita inte på någon, var kritisk. Läs på om Islam. Det är både ruskigt och skrattretande att se reportrar i TV få dom svar dom vill ha av tex en imam och sedan inte ställa en enda följdfråga, ”men det står ju i…” tex…

Till skillnad från de flesta religioner finns det inom islam situationer där lögner inte bara tolereras, utan till och med uppmuntras.

Judar

Myten att judar tillåter lögner som vapen mot otrogna spreds av Adolf Hitler och nazisterna i Tyskland. I Hitlers tal och i nazisternas propaganda gjorde man en stor poäng av att juden alltid ljuger. För att ”bevisa” detta påstod man att judars heliga skrifter uppmuntrade till lögn.

“One of the greatest thinkers that mankind has produced has branded the Jews for all time with a statement which is profoundly and exactly true. He (Schopenhauer) called the Jew ‘The Great Master of Lies’. Those who do not realize the truth of that statement, or do not wish to believe it, will never be able to lend a hand in helping Truth to prevail.” – Adolf Hitler

Men myten är äldre än så. Redan de första kristna pratade om lögnaktiga judar och Martin Luthers stora antisemitiska verk fick titeln ”Om judarna och deras lögner”.

Antisemitismen är inte död – än idag sprids lögnen om judiska lögner. Antisemiter bland araberna, t.ex. Hamas, sprider i sin kamp mot Israel stereotypen om den lögnaktiga juden med sina pengar och krokiga näsor. Även bland konspirationshemsidor som Radio islam och rense.com radas exemplen upp.

Och nazisterna sprider givetvis också myten; i samband med en debatt på tidningen Dagen dök detta exempel upp i diskussionsforumet. Det kan vara värt att studera.

dhammza / Foter / CC BY-NC-ND

Det är förvisso ingen osanning att det i Koranen finns stöd för att Islams motståndare ska straffas på grymmaste sätt, korsvis stympning, halshuggning osv. Den som lämnar Islam har dödsstraff att vänta. Ett löfte till en icke-muslim behöver inte hållas utan kan om så önskas omgående brytas.

Liknande behandling av och syn (kanske än mera utstuderad) på de som icke tillhör den egna religionen/kulten uttrycks också i Judendomens heligaste bok, Talmud. Ja, Talmud är faktiskt Judarnas viktigaste Bok, inte Torah eller Gamla Testamentet som många kristna felaktigt tror. Här följer några exempel på vad man i denna ”Heliga Bok” kan finna, på engelska dock:

Sanhedrin 58b: If a gentile hits a Jew, the gentile must be killed [Om en hedning dödar en jude, skall hedningen dödas].

Sanhedrin 57a: When a Jew murders a gentile, there will be no death penalty. What a Jew steals from a gentile he may keep [När en jude dödar en hedning blir det inte dödsstraff. Vad en jude stjäl från en hedning får han behålla]. A Jew need not to pay a gentile the wages owed him for work [En jude behöver inte betala en hedning det som han är skyldig hedningen för utfört arbete].

Baba Kamma 113a: Jews may use lies to circumvent a gentile [Judar får använda lögn för att överlista en hedning].

Det finns i Talmud som i Koranen många fruktansvärda rekommendationer och påbud. När får man höra någon frikyrkopredikant kritisera Judendomen?

Lögnerna dissekerade

Politifon-bloggen har skrivit om denna lögn nyligen i en serie om två artiklar. Fokus ligger på att avslöja myterna om muslimer, men myterna om judar berörs också:

Många grupper har historiskt sett anklagats för kollektiv lögnaktighet. Muslimer så väl som judar har historiskt och i samtid betraktats med tvivelaktighet eftersom de framställs som religiöst sanktionerade lögnare. Det är en argumentativ bakstöt som föreslår att man aldrig kan lita på en jude (eller muslim) eftersom denne mycket väl skulle kunna ljuga…

Allteftersom kontrajihad-rörelsen fick fotfäste i cyberetern, har diverse antimuslimer framfört idén om att muslimers främsta vapen mot de otrogna skulle vara dissimulation (taqiyyah). Samtidigt understryker man med bestämdhet att antisemitism representerar den absoluta ondskan (efter islam förstås). För att stärka sina argument poängterar man att man endast refererar till den islamiska skriften och de orala traditionerna. Ingen ondska kan väl vara förknippad med hur muslimernas egna skrifter framställs?

Det påståendet är givetvis delvis sant. Det hänger dock samman med hur man väljer att belysa texterna och vilka uttydningar som därefter följer i dess spår. Inte skulle någon påstå i dag att Julius Streicher bedömde den judiska religionen med balans och ärlighet? Han menade nämligen att han själv endast framförde vad skrifterna själv sade:

”I Der Stürmer framfördes inte en enda ledare skriven av mig, eller författad av mina medarbetare, som inte inkluderade citationer ur judarnas uråldriga historia, från Gamla Testamentet eller ur historiska verk i den moderna samtiden.”

Hur såg profeten Muhammed på det här med sanning och lögn enligt bloggaren Politifon?

Trots den accentueringen avrättades han därefter genom hängning för sin propaganda. Skall man därför citera några skrifter måste det göras ansvarsfullt och nyanserat…

Profeten Muhammad underströk att sanningsenlighet var fruktbärande. Inte bara betraktades det sanningsenliga ordet som eftertryckligt: det skulle leda till paradisets floder. Samtidigt menade han, i ett motsatsförhållande, att lögnen emellertid skulle leda till helvetets portar…

De båda myterna- lögnerna om lögner – utgör tydliga exempel på hur antisemitisk retorik då och nu sammanfaller med islamofobisk retorik då och nu.

Artiklar

Försöker SD tysta meningsmotståndare?

september 18, 2013 Redaktionen Motargument

Gästinlägg av Kim The Cynic

På senare tid har det dykt upp något märkligt i mitt synfält. Ett företag som heter Bildombudsmannen (Staffan Teste) har börjat stämma folk som använder andras bilder utan tillstånd. Att bryta mot upphovsrätten är ju inte bra, men det som gör det här lite udda är att företaget skickar räkningar direkt, utan att först be de som (eventuellt) brutit mot upphovsrätten chansen att först ta bort bilden.

Det sistnämnda förfarandet är vad t ex Journalistförbundet rekommenderar.

Företaget dök upp i mitt blickfång efter att jag sett att det ”råkat” börja drabba antirasistiska organisationer och personer. T ex interasistmen.se, Nikke Lindqvist och Torbjörn Jerlerup. Tidigare har det också drabbat Genusfotografen.

När det hade drabbat InteRasistMen googlade jag lite och noterade att många har råkat ut för Bildombudsmannen. Tillvägagångssättet är alltid detsamma. Plötsligt dyker det upp ett brev med en uppmaning om att betala ett belopp som kan variera. Jag har sett allt mellan 8.900 kr (vanligaste beloppet) och 24.625 kr.

För privata bloggen Rockfashion gick summan från 8.900 till 4.000 via förlikning i tingsrätt.
För Genusfotografen gick summan från 24.625 till 15.000 efter förhandlingar två advokater mellan.

De begärda summorna verkar alltså vara mycket väl tilltagna. ”Bildombudsmannen” Staffan Teste har själv inga betänkligheter utan tycker att man ska betala om man felat. Punkt.

Företaget är med allt att döma uschligt.

Nå, tillbaka till antirasisterna.

Interasistmen.se fick den 9 augusti en faktura på 50.000 kr av den islamofobiska tidningen Dispatch International. Anledningen är att de publicerat en av Dispatch bilder, för att i journalistiskt syfte demonstrera tidningens rasism (bilden fanns i detta inlägg, men är tillfälligt borttagen). Interasistmen.se har valt att bestrida, så vi får se hur det slutar.
Den 12 september fick de en ny faktura. Från Bildombudsmannen den här gången. Beloppet var nu nedsatt till 15.000 kr.
Interasistmen har alltså inte uppmanats att ta bort bilden innan räkningen kom. De bestrider och har svarat genom att erbjuda ett par rikskuponger.

Jerlerup och Nikke är det än värre med. Där är det nämligen så att det politiska riksdagspartiet, Sverigedemokraterna, stämt respektive privatperson för att ha använt deras partisymbol och logotype, blåsippan.

Först och främst är det så att sverigedemokraterna själva på deras egen webb har gjort loggan tillgänglig för nedladdning. I högupplöst format för den som så önskar. Så här ser det ut på deras webb:

Torbjörn Jerlerup har publicerat en tecknad satir där blåsippan avbildats på två par byxben. Personen bakom har ett hakkors på sina byxben. Personerna trampar på en svensk flagga. Jerlerups blogginlägg hittas här. Han fick ett brev och uppmanas att betala 14.500 kr.
Nikke Lindqvist har en teckning där en streckgubbe kastar Sverigedemokraternas blåsippa i en papperskorg. Tänk Sverker i Plus. Han har använt teckningen ett flertal tillfällen. Här är ett. Nikke uppmanas att betala 20.500 kr. Nikke uppmanar förresten att andra som råkat ut för samma sak ska höra av sig till honom.

Ingen av de kontaktade har någonsin uppmanats av Sverigedemokraterna att ta bort bilderna. De har bara helt sonika fått varsin betalningsuppmaning.

Förlåt, men jag tycker att det är häpnadsväckande.

Jag vet ärligt talat inte hur landet ligger juridiskt. En massa googlande säger att satir ger visst utrymme, men i grunden är upphovsrättsskyddet starkt. I vilket fall som helst är anspråksbeloppen sannolikt alldeles för höga. Men…

Det är framförallt uselt eftersom det här är så tydligt att det handlar om ett riksdagsparti som ogillar att de kritiseras. Demokratiska partier borde ha hög tolerans för politisk satir, så som det anstår en demokrati. Speciellt provocerande är det när det här kommer från Sverigedemokraterna, som alltid klagat högst av alla på nedtystning och censur. Senast nu vid kyrkovalet.

SD uppmanar alltså till att ladda ner och använda deras logga. Sen, om de av någon anledning inte gillar hur loggan har använts, verkar de ta sig rätten att skicka en faktura. Wtf? Jag gjorde en snabbgoogling och hittade den här krönikan av Anna Dahlberg i Expressen.

Såg ni blåsippan i bilden till vänster? Har Sverigedemokraterna kanske skickat en faktura till Expressen för att de använt blåsippan i ett för partiet ofördelaktigt bildmontage? Naturligtvis inte. De skulle aldrig ta den striden med en mäktig tidning.

Privata bloggare däremot går kanske att skrämma.

Gästinlägg av Kim The Cynic

Artiklar

Asylboenden och ekonomi

september 14, 2013 Andreas Meijer

För ett par dagar sedan fick vi ta del av nyheten att personer boende på asylboendet Svanbacken, utanför Delsbo i Hälsingland, hade sittstrejkat på grund av dålig matkvalitet. Huruvida detta är rätt sätt att gå eller inte kan ju diskuteras. Medel för förbättring för de asylsökande är dock inte så starka; större delen av de som bor på Svanbacken är nöjda med hur boendet skötts och tar avstånd från strejken.

Olika boenden har olika förhållanden; här verkar det som om strejkarna var en liten subgrupp utan stöd från helheten. Det som verkligen intresserar mig är dock hur detta omnämns i diverse ”media” och bloggar.

Avpixlat med flera var inte sena att hänga på nyheten, för att visa på ”asylsökandes generella otacksamhet – trots alla miljarder som läggs på dem årligen”. I kontrast får vi veta av Avpixlat att både barnomsorg och äldreboenden kostar bra mycket mindre (ca 6-8:- per portion) än de 60-80:- per portion som asylboenden kostar samhället. PRO menar dock att kostnaden för maten kan uppgå till nästan 4000:- per månad (ca 44:- per måltid). För skolköken beräknas dock maten till ca 10:- per portion, inberäknat det som lagas i centralkök.

Kostnaderna för asylboenden kan variera kraftigt:

Här brukar sex asylsökande dela på en trerumslägenhet. Genomsnittspriset per plats och dygn är 50 kronor.

: Jack’s LOST FILM / Foter / CC BY-NC-ND

Samtidigt fick vi reda på att företag kan fakturera runt 300-400:- per dygn för en som bor på asylboende, utan att för den delen tillhandahålla rimlig standard. Media som Avpixlat vill gärna föra fram åsikten att det är otacksamhet över ett liv i lyx (det är ju så dyrt) som ligger bakom strejken. Vi har dock sett flertalet rapporter om att allt inte är guld och gröna skogar på Sveriges asylboenden.

Problemet ligger i att det är de mellanhänder som står för boendena som får pengarna, inte de boende. Detta är ett enormt problem som måste adresseras genast. Det gäller inom hela välfärdssektorn där vi kunnat se hur de äldre blivit kassakor och där skolorna får ta smällen av diverse nedskärningar – allt detta medan företag gör stora vinster på asylboenden, äldreboenden och skolor.

Vi måste naturligtvis se över var våra pengar tar vägen. Det är inte fel att hjälpa till där vi kan. Vi kan dock inte tillåta ett fortsatt slöseri med våra skattepengar, så att lycksökare kan göra sig stora pengar på de som är mest utsatta i samhället. Oavsett nationalitet, samhällssituation eller ålder. Ett asylboende ska självfallet gå runt, men vi lär väl knappast kunna plocka ut många kronor i vinst för asylsökande…? Eller äldre…? Eller barn…? Eller funktionshindrade…?

Artiklar, Myter

Fascism, diktatur & demokrati

september 13, 2013 Jerlerup

Ibland hörs argumentet att ”Sverigedemokraterna är inte fascistiska eftersom de är för demokrati”. Detta stämmer inte. 1930-talets fascism har förändrats — liksom även kommunismen och konservatismen. Numera är man för demokrati. Ska man se släktskapet med fascism på 30-talet måste man gå djupare och se vad ideologin var mer, förutom att vara antidemokratisk rörelse.

På 30-talet fanns ingen enhetlig antifascistisk rörelse. Socialdemokratin, vars arbete mot nazismen jag läst mycket om och djupt beundrar, var aldrig en strikt antifascistisk rörelse. Det som många då arbetade mot var totalitära tendenser, dvs kommunister, fascister och nazister. Likadant med liberaler och de demokratiska konservativa grupperna. Skiljelinjerna i 30-talets debatter gick mellan demokrati, respekt för individernas frihet och diktatur, den ”starkes rätt”.

25805qg — En skribent på Realisten.se, och anhängare av SvP, förklarar deras syn på demokrati.

Socialdemokraternas tidningar och broschyrer från den tiden var fulla av varningar för kommunisters, fascisters, nazisters försök att avskaffa demokratin och deras trampande på minoriteter och majoriteter i kampen för ”den rätta saken”.

Efter kriget förändrades först kommunisterna och sen även den fascistiska högern. Kommunisterna slutade berömma Sovjet och gå över mer och mer till att prata om demokrati som något viktigt. Begreppet Proletariatets diktatur sopades under mattan som en relik från en vanvettig epok, och glömdes bort. Samma utveckling började vi kunna se på 60-talet med den nya högern i Europa. Fascistiska rörelser genomgick samma förändring. Man slutade prata om diktatur, slutade öppet förhärliga våld och krig, och sa sig vara demokratiförespråkare.

Det återstår idag bara några extrema ytterlighetsgrupper som säger sig vara mot demokrati. Närmare bestämt Kommunistiska Partiet och några kommunistiska sekter å ena sidan och nazistiska grupper som Svenska Motståndsrörelsen och Svenskarnas Parti å andra.

Henrik Arnstads bok rekommenderas för alla som vill studera denna förändring av fascismen. Arnstad lutar sig mot Roger Griffins definition av fascism idag (alltså både fascism och nazism ihop).

folklig ultranationalism inriktad på nationens återfödelse

Fascism och nazism var antidemokratiska rörelser. Sådana fanns det gott om på 1930-talet. Svartskjortor, brunskjortor, blåskjortorna som ville ena Europa och rödskjortor som ville ha kommunism. Och en mängd konservativa rörelser som fnyste åt ”nymodigheter” som demokrati. Det unika för fascismen/nazismen var att den lutade sig mot nationen, folket, kulturen och rasen och ”de andra” som hotet mot detta.

Rasismen förändrades även efter andra världskriget. Istället för blodet och generna blev KULTUREN det som skulle upprätthållas. Den mytiska rena nationella kulturen. Även här ser man skillnader mellan mer traditionella fascistiska partier, som Svenska Motståndsrörelsen, och nyfascistiska som t.ex. Sverigedemokraterna. Nazisterna vill ‘skydda’ både blod och kultur, Sverigedemokraterna bara kulturen.

Vi har mycket att lära av 30-talets kamp mot fascism/nazism och kommunism men vi får inte göra misstaget att tro att dagens fascism ser ut som, och bekämpas på, samma sätt som den på 30-talet. Dagens fascism säger sig vara ultrademokratisk. Men kärnan i ideerna är samma: nationen och kulturen står i fokus.

Artiklar

Vad Avpixlat vill tuta i oss…

september 11, 2013 Jerlerup

Avpixlat och Exponerat försöker göra poänger av att en person ”åtalas för att ha tutat” utanför moskén i Fittja.

Det finns en liten sidoväg intill Fittjamoskén. En bil körde förbi under pågående fredagsbön som inleddes med böneutrop och föraren tutade ihållande. Bilisten identifierades och åtal väcktes. Enligt åklagaren tutade han i syfte att störa bönen och utropet.

Avpixlat skriver:

peasap / Foter / CC BY

Den formella anklagelsen är “störande av förrättning”. Brottet kan ge böter eller i grova fall fängelse i upp till sex månader. Mannen nekar till brott. Kuriosa i sammanhanget är förstås att många svenskar anser att böneutropen i sig är störande och frågan är om man kan störa en störning. En annan aspekt är att det uppenbarligen är helt i sin ordning att störa Sverigedemokratiska torgmöten genom att tuta i platstrumpeter men straffbart att tuta i protest mot störande böneutrop.

För det första: Om samma personbil hade kört på en gata en annan kväll i vilken annan stad som helst och tutat kontinuerligt i några minuter hade föraren kunnat få böter för det. Hade föraren ställt sig utanför en kyrka och saboterat gudstjänsten hade också denne åtalats och dömts.

Jag vet en person i Helsingborg som åtalades för att han tutade i bilhornet konstant när hans före detta flickvän hade en dejt med sin nya pojkvän. Jag har hört om fotbollsentusiaster som tutat för att störa motståndarlaget vid spel i division fem och sex. Så brottet ”att tuta” är inte ovanligt!

För det andra: kan jag ge Avpixats skribent rätt i att det inte är ok att Sverigedemokratiska möten störs av tutor. Lagen betraktar störningar från tutor som allvarligare än störningar från vuvuzuelor och visselpipor. Det kan verka lite otidsenligt. Det finns dessutom förordningar om ordningen på gator och torg som polis verkar ta lite mindre allvarligt på när det gäller demonstrationer mot SD. Det ogillar jag.

Givetvis är det lika fel ur lagens strikta mening, att störa ett möte med SD som en gudstjänst eller fredagsbön.

Hur som helst medger både Avpixlat och Exponerat att syftet var att störa fredagsbönen, och de ser inget fel i det, vilket de däremot ser i att störa SD:s möten. Det är vad de försöker tuta i oss! Rasistisk dubbelmoral i ett nötskal.

Det är svenskfientligt att bryta mot svensk lag!

Nedan återges lagrummet 16 kap. 4 §, brottsbalken, utgörandes svensk lag, som definierar brottet ”störande av förrättning”.

Om någon genom våldshandling eller oljud eller på annat dylikt sätt stör eller söker hindra allmän gudstjänst, annan allmän andaktsövning, vigsel eller begravning eller dylik akt, domstols förhandling eller annan statlig eller kommunal förrättning eller allmän sammankomst för överläggning, undervisning eller åhörande av föredrag, döms för störande av förrättning eller av allmän sammankomst till böter eller fängelse i högst sex månader. För störande av förrättning eller av allmän sammankomst döms också den som genom våldshandling eller oljud eller på annat dylikt sätt stör eller söker hindra förhandling vid Internationella brottmålsdomstolen. Lag (2009:1281).

Artiklar

Nutida ideologi?

september 5, 2013 Johan Löfström

Vilket politiskt partis ideologiska program är detta:

Tyskland skall även i framtiden vara tyskt: Endast människor som tillhör det västerländska genetiska och kulturella arvet, där de etniska tyskarna ingår, skall kunna vara tysk medborgare.
Tyskland skall styras av tyskarna: Icke-tyskar skall ej tillåtas ha maktpositioner inom det tyska samhället.
Tyskland skall styras för tyskarna: Alla politiska beslut skall utgå från vad som är bäst för de etniska tyskarnas intressen.
Tyskland skall styras på ett så ändamålsenligt sätt som möjligt: Statsapparaten skall ledas av ett modernt statsskick som så effektivt som möjligt gagnar tyskarna. Statsskicket måste bygga på kompetens och ansvar, och dess uppgift skall alltid vara att tjäna befolkningen, aldrig tvärtom. Det styrande systemets ledord skall vara förbättring, utveckling och hela folkets väl.
Tyskland skall ha ett faktiskt självstyre: Gärna samarbeten med andra länder men inga avtal som innebär att överstatlighet accepteras.
Tyskland skall vara ett tryggt land att bo i: Trygghet, såväl individuell som ekonomisk, skall vara ett av samhällets fundament.
Åsikts- och yttrandefrihet: Alla frågor skall vara fria att diskutera i Tyskland, forskningen skall vara fri och inskränkning av den personliga integriteten genom statlig övervakning av icke-kriminella medborgare skall ej tillåtas.
Tyskarna skall äga de tyska resurserna: Betydande tyska naturresurser och allmännyttig verksamhet skall ägas av det tyska folket, vilket innebär att all vinst från sådan näring återgår till befolkningen och inte till utländska eller enskilda intressen.
Folkgemenskap och social rättvisa skall genomsyra samhället: Klassplittring skall ersättas med klassgemenskap där hela folkets kreativa och produktiva insatser värderas högt och ingen samhällsgrupp tillåts avancera på bekostnad av någon annan.
Tyskland skall ha ett starkt miljö- och djurskydd. Tyskland har en unik natur som är värd att skydda och bevara. Livsmedelsindustri och annan verksamhet där djurhållning ingår måste vara etiskt hållbar.

OBSERVERA! Detta är alltså 2013 års partiprogram för ett svenskt parti som kommer ställa upp i olika kommunalval i september 2014. Det enda som ändrats i de tio punkterna ovan är att jag har bytt ut orden ‘Sverige’ och ‘svenskar’ till ‘Tyskland’ och ‘tyskar’ i syfte att försöka få er att tänka till lite extra.

Punkterna är från Svenskarnas Partis nutida, nationellt socialistiska 10-punktsprogram.

Diskutera!

Artiklar, Myter

Myten om resursfördelning

september 3, 2013 Jerlerup

Måste vi välja mellan att ta emot invandrare eller att våra pensionärer och barn ska ha det bra?

: Björn Söderqvist / Foter / CC BY-SA

Ofta hör man prat om att ”jamen vi kan inte ta in fler invandrare. Vi har många fattiga och pensionärer. Varför ska vi ta pengar från dem och ge till folk som kommer från andra delar av världen?”.

Problemet med detta tänkande är att man tror att samhällsekonomin är som en kaka där man ger olika stora tårtbitar till olika sektorer. En del får mer och andra mindre. Tar man från sektorn ”vård” för att ge till sektorn ”invandrare” så tror dessa att man får mindre pengar i vårdsektorn.

Men så funkar inte samhällsekonomi. Hade samhällsekonomin fungerat så, då hade vi än idag fördelat flintabitar och bott i grottor som på stenåldern. Ekonomi handlar alltså inte bara om fördelning av resurser utan om hur man skapar NYA resurser.

Ibland ser man det här med resursfördelning illustrerat enligt det så kallade dilemmat med livbåten, eller Livbåtsetiken, som författaren Tom Regan kallar det.

Tom beskrev ett tänkt scenario med fem personer i en livbåt och bara resurser till fyra; där man alltså måste kasta en person överbord, annars tar maten slut. Vilka fyra räddar man, frågar Tom, och vem är det man väljer att kasta överbord? För enligt det hypotetiska scenariet MÅSTE man kasta en överbord för att kunna rädda fyra, menar Tom Regan. Han kommer till slutsatsen att vi människor har en tendens att bara vilja rädda de som står oss nära och att ingen bryr sig lika mycket om de som man inte har några nära band till. Detta skulle kunna förklara sådant som rasism, menar han.

Men Tom Regan har fel, och hela frågeställningen är fel.

Människor har stött på problem med resursbrist MÅNGA gånger i historien och har kommit över problemen. Men hur? Inte genom att anpassa sig till problemen (kasta någon överbord) utan genom att TÄNKA och hitta en lösning på problemet och hitta sätten att rädda alla, eller så många som möjligt! Och det finns inte bara några personer i ”livbåten” Sverige. Det är i nuläget 4,9 miljoner sysselsatta skattebetalare och sammanlagt fler än 9,5 miljoner konsumenter som skapar resurser i Sverige.

Det går som ett tema i hela mänsklighetens historia att faktiskt utveckla nya resurser och att effektivisera produktionen. Historien visar det. Vi har nått långt i mänsklighetens utveckling. Och det är en pågående evolution.

Krispsykologi visar att detta även gäller i situationer som liknar den som Regan beskriver om en livbåt. De personer som klarar sig bäst är inte de som skulle offra en minoritet av de i den nödställda gruppen. De som lättast räddar sig själva är den grupp som kämpar för att rädda så många som möjligt, utan att kasta någon överbord. För det frigör så mycket kreativ kraft att man helt enkelt kommer på nya ideer och kanske till och med hittar nya resurser.

Det inskränkta ”livbåts-sättet” att tänka om resursfördelning är fel. Vi behöver inte välja mellan att kasta pensionären eller invandraren överbord ur ett samhälle. Vi kan ge alla behövande grupper hjälp och skapa resurser för att göra ännu mer i samhället.

Artiklar

1 ÅR : Gästkrönikörer

september 1, 2013 Redaktionen Motargument

Under Motarguments första verksamhetsår har vi publicerat en mängd gästkrönikor.

Tack till alla gästskribenter, från alla olika politiska läger och från alla organisationer!

Bruce Ali (Politifon)

Anny Berglin (InteRasistMen)

Adam Cwejman (Liberal)

Jakop Dalunde (Grön progressiv och vänsterliberal)

Michael Gajditza (Liberaldemokraterna)

Elias Hemmilä

: Extra Medium / Foter / CC BY-NC-ND

Lisa Abramowicz (SI-info)
Anders Hesselbom

Christina Höj Larsen (V)

Mattias Irving

Mozhgan Jalali (M)

Andreas Johansson Heinö

Joel Jonsson

Mats Jonsson

Ulrika Jonsäll

Nedim Kirlić

Stefan Lindborg (Ung Vänster)

Martin Linderoth

Tobias Lindqvist

P. Lindström

Tobias Lundeqvist (”Extremvänster”)

Nils Lundgren (Junilistan)

Majhul Masukō (Politifon)

Maria Robsahm

Fredrik S

Björn Skölving Mellangård

Gunnar Thorell

Peter Towers

Ett varmt tack även till de som inte gick att sortera in i bokstavsordning:

Frilansande Memetiker

Yacoub Maaruf (pseudonym)

Anonym medlem i RFSL Västmanland

Har vi glömt någon? Motargument har publicerat över 530 artiklar under sitt första verksamhetsår, så vi reserverar oss för att vi inte har nämnt varje skribent som förtjänar ett stort tack. Kontakta oss gärna via vår Facebooksida

Artiklar

Sverigedemokraternas abortpolitik

augusti 28, 2013 Thabo 'Muso

Sverige är ett föregångsland när det gäller individens rätt att bestämma över sin egen kropp. År 1975 infördes dagens abortlag som innebär att en gravid kvinna har rätt att bestämma om hon vill avbryta graviditeten upp till den 18:e graviditetsveckan. Sedan den 1 januari 2008 har kravet på att kvinnan ska ha anknytning till Sverige i 5 § abortlagen (1974:595) tagits bort.

Sverigedemokraterna anser att den svenska abortlagstiftningen är extrem och menar att man måste ge fostret ökat rättsligt skydd, då rätten till liv innefattar även barnets rätt till liv. Jimmie Åkesson menar att:

Det är ju inte bara så att det handlar om kvinnans rätt till sin kropp, jag har respekt för det givetvis, men här handlar det också om en individ och den springande punkten är när fostret i magen blir en egen individ, och det är det vi menar att där skiljer vi oss litegrann från hur lagstiftningen ser ut i dag.

Abort är ingen mänsklig rättighet

Sverigedemokraterna menar att abort inte är någon mänsklig rättighet, trots att Sveriges lagstiftning konstaterade år 1975 att kvinnan har rätt till fri abort. Björn Söder säger i en debatt i Riksdagen:

Då blir det givetvis komplicerat när den mest grundläggande mänskliga rättigheten är rätten till liv. Det är givetvis komplicerat om det då helt plötsligt ska vara en mänsklig rättighet att släcka ett liv.

Ett resonemang som blir svårt att hävda då artikel 3 i FN:s allmänna generella deklaration om de mänskliga rättigheterna påtalar rätten till liv och rätten till hälsa, vilket innefattar kvinnans rätt till sin egen kropp och bestämmandet över att fullfölja eller avbryta en graviditet. En rättighet som Sverigedemokraterna är ensamma om att kompromissa med.

Abort är enligt Sverigedemokraterna en viktig principfråga. Partiet vill att den fria aborten ska stramas åt och enbart få utföras fram till vecka 12 och inte till dagens vecka 18. Detta trots att 95 % av dagens aborter görs innan vecka 12. Partiet menar att abort fram till vecka 18 tillkom 1975 för att man skulle ha en viss marginal att kunde rädda ett foster och att man med den medicinska utvecklingen nu kan rädda foster tidigare.

Här far Sverigedemokraterna med osanning då svensk lagstiftning säger att om den medicinska utvecklingen går framåt kommer tidsgränsen per automatik ändras.

Abortlagen är föråldrad och förlegad enligt SD

I en motion till Riksdagen skriver Sverigedemokraterna att det även handlar om en harmonisering med Europa. Ett Europa där det i vissa länder, som t ex Irland, råder abortförbud. I en riksdagsdebatt hävdar Björn Söder att:

Om den svenska regeringen då trycker på för att andra länder ska gå i samma riktning som Sverige anser vi att det är fel väg att gå. Därför bör den svenska regeringen tona ned arbetet med att försöka förändra de andra länders abortlagstiftning och kanske mer anpassa sin egen abortlagstiftning efter hur andra länder har det och efter att den medicinska utvecklingen har gått framåt.

Söder menar vidare att:

Vi är öppna med att vi anser att den svenska abortlagstiftningen är föråldrad och förlegad. Det är en lagstiftning som tillkom för 38 år sedan.

Kvinnans rätt till fri abort är alltså föråldrad enligt Sverigedemokraternas politiska idévärld. En modern abortlagstiftningar handlar enligt partiet istället om att begränsa kvinnans abortmöjligheter och inskränka kvinnors rätt till sina egna kroppar. Där FN:s resolutioner vill främja kvinnors rättigheter, där kvinnors rätt till fria och säkra aborter ingår vill alla riksdagspartier utom ett vara med som en tydlig och konsekvent röst. Alla utom Sverigedemokraterna.

Anledningarna till att få göra abort är enligt Sverigedemokraterna mycket få:

Det är givetvis jätteviktigt att man om det föreligger fara för kvinnans liv ska kunna utföra en abort, likaså om kvinnan har blivit utsatt för sexuella övergrepp och så vidare.

Kulturrelativister i abortfrågan

Trots att Sveriges lagstiftning konstaterade år 1975 att kvinnan har rätt till fri abort så hävdar Björn Söder i en riksdagsdebatt att:

Abort är politiskt väldigt känsliga frågor. Vi måste ha respekt för kulturella skillnader vad gäller SRHR och abort. En kulturell skillnad kan vara att man förbjuder preventivmedel och att man förbjuder abort av kulturella, religiösa eller traditionella skäl.

Sverigedemokraterna väljer alltså bort de mänskliga rättigheterna till förmån för kultur, tradition och religion. Vad är nästa steg? Att förbjuda preventivmedel? Där Sverigedemokraterna kallar Sveriges abortlagstiftning för extrem, där kallar jag Sverigedemokraterna för extrema abortmotståndare.

Sverigedemokraterna är inte bara ett främlingsfientligt parti, de är även ett kvinnofientligt parti. Ett parti som har som målsättning att låta kvinnor förlora makten över sina egna kroppar. Att kompromissa med den fria aborten är inte att ta människors sexuella hälsa på allvar.

SD-kvinnors moraliserande skrämselpropaganda

Även Sverigedemokraternas kvinnoförbund, SD-kvinnor, vill gå samma väg som moderpartiet. I en debattartikel tar SD-kvinnor steg längre och bidrar med moraliserande skrämselpropaganda vad det gäller fostrets utveckling och livsduglighet:

Rätten till abort måste alltså sättas i relation till skyldigheten att använda preventivmedel om graviditet är oönskad, och måste även sättas i relation till det ofödda barnets rätt till sitt liv! För ett liv är precis vad det handlar om.

I samma sekund som ägget befruktas finns där allt som krävs för att det med tiden ska utvecklas ett unikt litet barn. Ett barn som vid den övre tidsgränsen för abort, vecka 22, kommit så långt i sin utveckling att det kan uppfatta smak, höra och känna igen moderns röst, och känna. Ultraljudsbilder visar ibland hur barn i vecka 21 både suger på tummen och smeker sig själva i ansiktet.

SD-kvinnor säger även nej till subventionerade aborter för utländska kvinnor.

Fokus ska inte ligga på att få en i många avseenden oetisk svensk abortlagstiftning att omfatta ännu fler människor i ännu fler länder.

Åsa Regnér, generalsekreterare för RFSU, har i en debattartikel föreslagit just subventioner av aborter för utländska kvinnor. SD-kvinnor rasar mot förslaget:

Därmed föreslår hon (Regnér) att svenska skattemedel, som i dagsläget inte räcker till för att ge god vård och omsorg till alla som bor i Sverige, nu dessutom ska användas för att bekosta aborter av utländska kvinnors barn.

Ökad kunskap bättre än inskränkt rätt till abort

Om Sverigedemokraterna avser att vilja minska antalet aborter i Sverige är det i första hand inte rätten till fri abort som ska inskränkas, det är upplysning om sexuell hälsa och preventivmedel det borde satsas på. Att tro att en strängare abortlagstiftning skulle göra avsevärt stor skillnad på antalet aborter är att inte ta människors sexuella hälsa på allvar.

Sverigedemokraterna är ett kvinnofientligt parti då de vill avskaffa den fria aborten, vilket skulle göra kvinnor mindre självständiga. Sverigedemokraterna vill inte ta kvinnorna framåt, utan bakåt. Inom ramen för de mänskliga rättigheterna finns rätten till liv och rätten till hälsa. Kvinnor har rätt till sitt liv, sin hälsa, sin kropp.

Sverigedemokraterna kränker kvinnan när de försöker hindra hennes val att fullfölja eller avsluta en graviditet. I förlängningen blir det även en kränkning av de mänskliga rättigheterna. Att inte stödja fria, lagliga och säkra aborter som politiskt parti är att vara ett kvinnofientligt parti. Fri abort får aldrig bli en hotad rättighet.

Artiklar

Problemet är likgiltighet

augusti 26, 2013 Redaktionen Motargument

Gästinlägg av Carl Franks, även publicerat i UNT.

Den pågående debatten om nazistaktionen som inträffade i centrala Uppsala en lördag i början av augusti 2013, kan sammanfattas som ”allt är polisens fel”. I mina ögon är problematiken dock större än så. Det som nästan ingen verkar prata om är likgiltigheten i samhället.

: flamholz / Foter / CC BY-NC

Som ordförande för Judiska Föreningen i Uppsala och styrelseledamot för Studerande Judisk Ungdom är jag stolt över vårt välfungerande samarbete med polisen i Uppsala.

Polisen ställer alltid upp i samband med större evenemang. Även då det känns tråkigt att år 2013 i Uppsala ens behöva polisnärvaro är det ändå tryggt att ha polisen nära till hands.

Så fort jag tog del av de nyligen inträffade händelserna hörde jag av mig till våra kontakter hos polisen för att uttrycka min oro och få en förklaring. Jag fick ett snabbt och väl genomtänkt svar som beskrev polisens begränsade möjligheter att upplösa icke tillståndsgivna sammankomster. Jag förstår polisens begränsade resurser och förmåga.

Händelsen är dock inte bara ett exempel på bristande resurser. Den är ett typiskt exempel på hur extremismen tar sig allt större plats på våra gator och torg.

Hösten 2012 blev jag själv och några vänner trakasserade på en krog i Uppsala. Inga av oss är särskilt religiösa men den kvällen bestämde vi oss ändå för att bära kippa, att för en gångs skull inte gömma vår judiska identitet. Vi var mest nyfikna på att se hur vi togs emot.

Resultatet var skrämmande. Ett smörgåsbord av ”Sieg Heil!”, Hitlerhälsningar, åsikter om Auschwitz, en blandning av såväl traditionella som moderna antisemitiska idéer och en god portion kollektivt skuldbeläggande mötte oss.

Min åsikt om denna händelse är relativt enkel — det kommer alltid att finnas idioter som hatar. Dock kommer de förbli harmlösa så länge vi vågar säga emot.

Det som gjorde mest ont den där kvällen i Uppsala var inte själva kommentarerna utan att ingen av de andra gästerna reagerade. De grovt rasistiska tillmälen som basunerades ut över den till bristningsgränsen fulla krogen möttes på sin höjd med axelryckningar.

Jag är rädd och jag är inte ensam. Och om jag som inte brukar vara rädd känner mig rädd, då kan jag inte ens föreställa mig hur de judar som kom hit från Östeuropa känner när de läser om nazister på deras gator.

I Uppsala har vi en Förintelseöverlevande som fyller 90 år i september. Jag kan bara föreställa mig hur han känner när han ser nazister hålla manifestationer, blockera gator och använda våld mot de få medmänniskor som är modiga nog att säga emot.

Jag har svårt att skaka av mig tanken på vad som skulle ha hänt om jag eller någon annan jude hade gått förbi S:t Pergallerian förra lördagen iklädd kippa eller med synlig Davidstjärna runt halsen.

Hade jag hamnat på akuten? Vilket öde hade muslimer, romer, öppet homosexuella mött om de hade gått förbi? Eller i stort sett vem som helst som inte delar nazisternas syn på hur dagens Sverige — dagens Uppsala — borde se ut.

Polisen har ett ansvar för att skydda oss och det är minst sagt problematiskt att de inte fick någon förvarning från Säpo om att nazistaktionen skulle äga rum. Med bättre underrättelser är jag övertygad om att polisen hade varit bättre förberedd på det som skedde.

Dock är det största problemet att vi tycks kunna delegera bort vårt personliga ansvar till polisen. I livet förekommer det ibland situationer där man måste välja mellan att agera eller förbli likgiltig. För att citera nobelfredspristagaren Elie Wiesel: ”motsatsen till kärlek är inte hat, det är likgiltighet.”

I augusti 2013 finns det nazister på våra gator. Är detta något som vi genom likgiltighet accepterar eller är detta något som vi aktivt kommer att kämpa emot?

Carl Franks

Ordförande Judiska Föreningen i Uppsala

Muslimer

Judar

Lögnerna dissekerade

Dela detta:

Förlåt, men jag tycker att det är häpnadsväckande.

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Ett varmt tack även till de som inte gick att sortera in i bokstavsordning:

Dela detta:

Abort är ingen mänsklig rättighet

Abortlagen är föråldrad och förlegad enligt SD

SD-kvinnors moraliserande skrämselpropaganda

Ökad kunskap bättre än inskränkt rätt till abort

Dela detta:

Dela detta: