Etikettarkiv: utbildning

Krönikor

En antirasistisk vision

Tony Fischer Photography / Foter.com / CC BY

Det tal Martin Luther King höll den 28 augusti 1963 är nog en ultimat dröm för de flesta av oss. Ja, jag kan förstås inte svara för de som är främlingsfientliga eller på annat sätt intoleranta, men för min del känns det som en våt dröm för antirasister.

Den Sverigedemokratiska ”visionen”

Det Sverigedemokraterna eftersöker med sin politik är ett Sverige utan inflytande utifrån, utan människor vilka SD själva anser stå utanför den svenska gemenskapen, historien, kulturen och så vidare. De önskar sig ett svenskt ”folkhem” som mer eller mindre försvunnit sedan decennier tillbaka. Sverigedemokraterna vurmar för den gamla världen i ett romantiserat sken utan att förstå konsekvenserna av att anamma samma livsstil i dagens samhälle.

Detta är inte en vision. Detta är en utopi.

En utopi, till skillnad från en vision, är en dröm. Det är en dröm om en värld så osannolik att den troligen aldrig kommer att kunna uppnås utifrån de förutsättningar som finns.

En antirasistisk vision

För oss är antirasism att våga drömma om ett samhälle där vi alla klarar av att leva tillsammans på lika villkor.

Positiv Antirasism, s. 16 (Daniel Poohl, Alex Bengtsson, Expo)

Det finns många sätt att bygga en vision på. Martin Luther Kings vision och dröm byggde på hans önskan om ett bra liv för sina barn. Den vision som presenteras i boken Positiv Antirasism bygger på tolerans mer än något annat. Jag tror att varje gruppering, varje organisation som jobbar med frågor som handlar om invandring och integration bör ha en gemensam vision och ett gemensamt mål. Det underlättar oerhört för det arbete man gör. Att vara för känns ofta roligare och mer positivt än att hela tiden vara emot något.

Missförstå mig rätt. Jag menar inte att vi behöver skratta och vara glada varje gång vi ger oss in i en debatt med en person vars åsikter skiljer sig radikalt från våra egna, men vi kan försöka underlätta för oss själva så att vi inte går ned oss i hur tungrodda och komplexa sådana här frågor ändå kan vara.

Om vi då ska vara för något i stället för emot – vad är vi då för?

För min personliga del finns det ett flertal saker jag är för.

  • Ökad tolerans, empati och förståelse för andras situation – vilket för mig i slutänden också innebär ökad bildning, framåtanda och vilja att utvecklas och förändras.  Vi lever i ett samhälle där allting går väldigt fort; att stagnera innebär att hamna långt efter resten av världen.
  • Att ingen exkluderas ur ett offentligt samtal – alla måste få höras, men en debatt ska också föras med respekt för andras åsikter och ståndpunkter.
  • Att vi alla jobbar gemensamt för att invandringen och främst integrationspolitiken ska fungera i praktiken, vilket även innebär att undersöka hur den som invandrar till Sverige vill bli mött och vilken hjälp och vilket stöd denne vill ha, oavsett anledning att komma hit.
  • Att en mänsklig nyfikenhet om människors bakgrund inte ska ses som rasism – om jag är intresserad av vart någon kommer ifrån vill jag kunna fråga om det utan att ses som ointelligent eller rasist.

Jag tror det är svårt för många människor i olika grupper som jobbar med (och mot) rasism att formulera sig kring en och samma vision. Däremot så vore det ju läckert om vi alla kunde sträva åt ungefär samma håll. Både när det gäller det vi är för och emot.

Recensioner

BBC-dokumentär: "gör mig till muslim"

Motargument rekommenderar: BBC:s ”Make me a Muslim”

Via Svartens blogg tipsades vi om en dokumentär om brittiska kvinnor som konverterat till islam som är intressant. Vi citerar Svartens blogg:

Filmen har producerats av BBC. Som en sammanhållande röd tråd genom programmet fungerar Shanna Bukhari. Hon är född till muslim, arbetar som fotomodell och ställde 2011 upp i den brtittiska deltävlingen av Miss Universe. British Muslim who entered Miss Universe contest receives death threat The GuardianSe även Are female converts to Islam part of a new wave of feminism? The Independent

bbcmuslimdoku

Artiklar

Allting är relativt

Big vs Small
macropoulos / Foter.com / CC BY-NC-ND

Storlek. Förhållande mellan ting. Proportioner. Perspektiv.

Varje bransch har sitt eget fackspråk. Så även fotografi. Jag ska berätta lite om hur fackspråket inom fotografi ser ut och fungerar, och hur man kan använda det för att öka sin egen förståelse och tolerans, samt i samtal med rasister. Jag kan inte garantera att en rasist kommer att förstå de liknelser och metaforer man kan använda sig av, men det är i alla fall värt ett försök.

Följande text är skriven med tanke på hur  en fotograf tänker och agerar, och hur olika element i en bild förhåller sig till varandra.

Perspektiv

Som fotograf väljer man alltid ett perspektiv ur vilket man avbildar sitt motiv. Vi kan förstå ordet perspektiv på flera sätt; dels det rent fysiska, dels ett tankemässigt/teoretiskt perspektiv.

En fotograf rör sig ofta omkring sitt objekt för att hitta det bästa perspektivet. Ibland kräver det att man kliver några centimeter åt höger eller vänster, höjer eller sänker kameran, eller kanske lägger sig på marken för att få det resultat man vill ha. Det gäller att redan innan man flyttar sig, kunna föreställa sig hur bilden ser ut genom kameran.

Utöver det fysiska perspektivet (det vi ser med ögonen) har vi även det teoretiska perspektivet. Beroende på objektet (ett träd visar inte samma sak som barnarbetare i Thailand) kan en fotograf också visa på en händelse ur olika tankemässiga perspektiv. Till exempel kan man fotografera något ur ett ekonomiskt, socialt, feministiskt, politiskt perspektiv, det finns olika sätt att fotografera manliga och kvinnliga ledargestalter… perspektiven är oändliga.

Användning

Det viktigaste att komma ihåg när det gäller perspektiv är att de finns. Att de är flera, och att inget av dem behöver vara mer rätt eller fel än det andra. För att få en större egen förståelse inför andras utgångspunkt i en debatt kan det vara bra att träna upp sin förmåga att se saker ur olika perspektiv. Faktum är att tillvägagångssättet är ungefär likadant, oavsett om det gäller ett fysiskt eller tankemässigt/abstrakt perspektiv. Som betraktare/funderare får man röra sig omkring objektet/den abstrakta tanken, och fundera över vad avsändaren vill att man ska se, alternativt hur man vill att en mottagare ska se.

Perspektivet leder vidare

Beroende på vilket perspektiv man ser något ur, skiljer sig sådant som olika tings storlek, förhållande till varandra, proportioner och så vidare.

Proportioner
Last day in Paris
danorbit. / Amazing Photos / CC BY-NC-ND

Som liten sade man ofta ”fågel, fisk eller mittemellan”. Ungefär så kan man tänka när det gäller somliga perspektiv i fotografi. Antingen fotograferar man ur ett högt perspektiv; alltså högt ovanifrån, eller så lägger man sig på marken och får ett så kallat grodperspektiv (likvärdigt med fiskperspektivet), eller så det ”normala” perspektivet – i normalhöjd. Fågel- och grod(fisk)perspektivet ger deformerade proportioner på objekt. Fotograferar vi en hel människa från hög höjd kan vi notera att dennes överkropp blir överdimensionerad och längre än benen. Lägger vi oss på marken och fotograferar samma person nedifrån, får denne väldigt långa och kraftiga ben och en kort överkropp med ett litet huvud.

Storlek

Prova själv att ställa två personer bredvid varandra, och därefter be den ena backa tio meter. Personen som står längst fram förefaller vara störst, även om det egentligen inte skiljer sig särdeles (om personerna inte är väldigt olika långa, förstås).

Användning

Proportioner och storlek ligger på olika sätt mycket nära varandra. När det gäller proportioner, så är det i samtal om exempelvis statistik rörande invandring, något som hela tiden måste ställas mot något annat. Ett ting (en siffra eller ett visst diagram) har inget eget värde, utan måste ställas mot och relatera till något annat för att få sitt värde. Detta värde kan skilja sig rejält åt, beroende på vem som tittar (det måste alltså inte handla om statistik) och lägger värdet därpå. Gällande storlek är alltings storlek relativt endast i jämförelse med något annat (jfr; Newfoundlandshund mot Jack Russelhund).

Elementens förhållande till varandra

Ett objekts storlek och proportioner skiljer sig alltså beroende på perspektiv. Finns flera bildelement med (till exempel en båt, en ö och en mängd vatten för båten och ön att flyta omkring i) förändras förhållandet mellan dessa beroende på vart man placerar objekten i bildytan. På detta sätt kan man förändra hela betydelsen i en bild. Ger man större plats åt ett bildelement uppfattas det som viktigare, liksom placeringen i bildytan har oerhört stor betydelse för hur en betraktare upplever bilden.

Användning

Här menar jag att man måste beskriva och diskutera en hel situation (hela bilden) och inte ta ett ting ur sitt sammanhang (zooma in på en detalj i bilden). Att ta något ur ett sammanhang gör det osammanhängande, och den som styr samtalet kan vända och vrida på detta ting efter eget behag. Det gör saker obegripliga och gör inte mycket annat än att förvirra motparten. Det gäller alltså att välja om man vill vara den som förvirrar eller om man vill bli förvirrad. Det går också att peka på hos sin meningsmotståndare; att denne enbart skapar förvirring med sina argument.

Tekniskt fackspråk

Som synes ligger det väldigt mycket tekniskt tänkande bakom fotografi. Vad det egentligen handlar om är förmågan att se saker. En fotograf tänker ofta i bilder, och ser bilder överallt i sin omgivning. Som fotograf är man tvungen att lära sig att se världen genom olika glasögon, för att utveckla sitt bildspråk och personliga uttryck. Kameran är endast ett hjälpmedel.

Språket som används inom fotografi samt bildanalys (både av fotografer och konstvetare) är rikt på tekniska termer som går att relatera till många olika saker, inte enbart inom den konstnärliga världen. Man kan säga att det är metaforer som förklarar ett visst fenomen; fenomen som finns på många ställen, beskrivet med olika ord.

Allting är relativt

Vid det här laget torde det vara uppenbart att för en fotograf är ingenting statiskt. Inte heller för den som betraktar ett fotografi. Uttrycket ”det beror på” är högst applicerbart på fotografi och konst/humaniora överlag. Allting är relativt; det beror på hur vi väljer att se något. Ur vilket perspektiv vi väljer att se det. Det man bör vara medveten om är att inget perspektiv nödvändigtvis är med sanningen överensstämmande. Alla perspektiv äger någon form av värdering; vi tycker att det är fint, fult, otäckt, vackert, skrämmande, lugnande, spännande, utvecklande… varje betraktare bär med sig sina egna upplevelser, sina erfarenheter och sin egen person till sitt sätt att betrakta sin omvärld.

Användbarhet

Min förhoppning är att jag ska ha gett dig verktyg att dels förstå hur och varför vi tänker och ser världen på olika sätt, liksom att ingenting med nödvändighet är rätt eller fel. Det är ok att tvivla, att vara osäker, både på det man själv tror och det andra tror och försöker övertyga en om.

abhiomkar / Foter.com / CC BY-NC-ND

Att delta i en debatt handlar om att ge och ta. Det innebär att se och erkänna att motparten kanske har någonting som är ”rätt” eller ”sant” i det den säger. Det betyder dock inte att man måste ha samma åsikt om eventuella lösningar på ett problem, men det är ett sätt att ge som i det långa loppet förhoppningsvis kan få motparten att ge någonting tillbaka. Om inte annat kan det ge en själv ett visst lugn av medvetenheten om att ingen har ”rätt” eller ”fel”, och att det inte handlar om en tävling man måste vinna. Det handlar mer om att förstå och tolerera att andra människor fungerar och drivs av andra saker än en själv, och att värderingar omkring frågor som idag är väldigt heta; nämligen tolerans (som för övrigt kan se väldigt olika ut hos människor), invandringspolitik, migration, kan skilja sig rejält, men att det inte betyder att vare sig du eller din debattpartner är ointelligenta, sjuka i huvudet, fördomsfulla eller vad annat i epitetsväg som kastas mellan lägren.

Dessutom, om man vill vara lite elak, så kan det ju vara roligt att tvinga sin meningsmotståndare att tänka efter, att kräva mer än statistik och källor på allt som sägs.

För hur som haver; åtminstone är min egen personliga åsikt att migrationspolitik och invandringsdebatten handlar mindre om ekonomi och mer om ideologi och människosyn.

Artiklar

Vem är kulturmarxist?

Den som frågar en bibliotekarie om ordet kulturmarxism kommer att få ett ganska specifikt svar. Det kommer med all största sannolikhet att handla om Frankfurtskolans verk, föregångare och efterföljare. Namn som Lukács, Adorno, Horkheimer, Habermas, Marcuse och Benjamin torde nämnas, och ett stort men ändå begränsat antal böcker nämnas såväl som rekommenderas.

Det är en ganska smal corpus som efterfrågas, och den som tvivlar kan begå en smula empiri och besöka närmaste bibliotek. (Jag föreslår närmaste universitets- eller högskolebibliotek, pga större urval, men du gör som din metodik förespråkar.)

mimax / Foter.com / CC BY-NC-SA

Eller, med andra ord: om du letar efter riktiga kulturmarxister, så är det ingen direkt hemlighet var de finns. De har varit igång i över ett halvt sekel, trots allt.

På senare tid verkar begreppet ha vidgats en smula. Inte av bibliotekarierna, dock, utan av personer som enligt fördomarna inte besöker bibliotek särskilt ofta.

Tydligen så har det blivit något av ett standardbegrepp för ”folk som säger saker jag inte håller med om, rent generellt”. Feminister —> kulturmarxister. Vänsterpersoner —> kulturmarxister. Högerpersoner —> kulturmarxister. Piratpartister —> kulturmarxister. Påven —> kulturmarxist. ABF —> kulturmarxister. Timbro —> kulturmarxister. Fredrik Reinfeldt —> kulturmarxist. Ganska precis alla utom Adorno och gänget har på senare tid blivit kallade för kulturmarxister, och gränsen mellan icke-kulturmarxism och kulturmarxism verkar vara lika vag som den beryktade tiden mellan hägg och syren.

Detta är inte en tillfällighet. Eftersom begreppet ‘kulturmarxist’ inte har ett uns att göra med reellt existerande kulturmarxister, utan med gruppdynamiken inom den sfär av människor som frekventerar sidor som Avpixlat. En dynamik som finner sig vara ständigt under attack, som finner sig vara föremål för permanenta angrepp från alla håll, och som sålunda behöver ett samlingsbegrepp för sådana angripare. ‘Kulturmarxister’ är detta samlingsbegrepp, och är en synonym till dessa angripare.

Det spelar ingen roll vilka dessa angripare är, vad de gör eller ens om de råkar ha någon poäng eller inte — de är angripare, och bör betraktas som sådana. Och behandlas som sådana, med all den fientlighet den egna gemenskapen kan uppbringa.

På så vis kommer det sig att större delen av världen betraktas som kulturmarxistisk. Och med detta blir gemenskapen allt immunare mot influenser utifrån — avvikande idéer kan avfärdas genom att klassas som kulturmarxistiska, och debatter som skulle kunna påvisa interna motstridigheter inom gemenskapen kan sopas under mattan på ett systematiskt vis.

Detsamma gäller för begrepp så som ”politiskt korrekt”. Hur många diskussioner dör inte efter invändningen ”var inte så djävla politiskt korrekt”?

Om du är en flitig användare av liknande begrepp — ta då en närmare titt på hur, när och varför dessa begrepp används. Rent generellt.

Jag lovar. Det är inte kulturmarxistiskt alls.

Krönikor

Om rasism och föräldrars ansvar (del 1)

Gästkrönika av Tant Ninette

Finns det rasism eller ej?

Som jag ser det finns det två sätt att förhålla sig till rasism och särbehandling när man själv har barn av annan hudfärg än man själv:

•  att le lite åt det och lära barnen att det inte är så farligt att bli kallad för elaka saker (för då är dom ju inte elaka), att härda ungarna.

•  att förklara åt barnen att det är elakt att säga så, att dom inte behöver acceptera att bli kallade elaka saker eller särbehandlade. Att lära barnen att deras föräldrar står på deras sida oavsett vad som händer.

The Hidden Beauty!
VinothChandar / Foter / CC BY

Nr 1 utgår från att det är skillnad på rasism och rasism, och det är inte så farligt att bli kallad för elaka saker om föräldern med sitt beteende visar att det inte är farligt. Nr 2 utgår från att det finns rasism i samhället, och att den kan ta sig flera olika uttryck. Men det är lika jobbigt för barn att bli utsatta för rasistiska uttryck som precis all annan sorts mobbning/särbehandling (som t.ex. att få höra att man är tjock, för smal, underlig, annorlunda — ja, allt som sticker ut från normen)

Min premiss är att det finns rasism i vårt samhälle. Det är här som mina och andras åsikter går isär, för det finns en del som av någon anledning inte vill acceptera att rasism förekommer, och det är precis av den anledningen som jag är så glad att det äntligen förekommer en debatt om det i både Sverige och Finland. Om ens första premiss är att det inte finns rasism så blir det mycket svårare att göra nånting åt saken. Steg ett i problemlösning är att definiera problemet, och om man inte ens inser att man har ett problem så kan man aldrig komma vidare och hitta en lösning.

Jag utgår alltså från att rasism förekommer. Barn behöver lära sig hur de skall hantera rasism när de blir utsatta för det. Barnen behöver ord för rasism, behöver få prata om det hemma så att de har ett lämpligt ordförråd när behovet uppstår i skolan och med kompisarna. Egentligen tycker jag det här är nånting som alla barn behöver lära sig, för det handlar ju om att man skall respektera andra och respektera olikheter, vad dom än består av.

Det är inte sagt att barnen själva kommer med frågor kring rasism — det är föräldrarnas sak att prata om det, precis som det är vår sak att prata om barnens ursprung, trauman och allt annat viktigt i våra barns liv. Man kan inte ge barnen ansvaret att starta alla såna diskussioner, men man kan respektera om dom inte vill snacka om det just då när föräldrarna kommer med sin input. Det gäller att ge öppningar, visa att man vågar prata om såna saker i denna familj precis som när det gäller alla andra saker som är jobbiga. Om inte föräldrarna visar att dom är öppna för att prata om jobbiga saker, kommer barnen inte heller att ta upp såna saker med föräldrarna.

Att prata om rasism är lite som att prata om sex. Det är alla föräldras ansvar att lära sina barn att vara ansvarsfulla och respektfulla mot sina egna och andras kroppar. Det är inte det lättaste för föräldrar att prata om, men det är nödvändigt.

Det gäller att ta fatt i vardagssituationer som kan ge upphov till givande diskussioner

Det här är jag inte ensam om att tänka — det finns en stor mängd med litteratur om detta med rasism och hur man skall prata med sina barn om det, och en jättebra text hittar du här: Transracial Parenting in Foster Care and Adoption. Strengthening Your Bicultural Family

Citat från denna text:

I often felt crazy, doubting my perceptions of racist situations, because I was told I was being ”too sensitive” and ”too serious.” At some point I gave up trying to talk to my family about what I was going through, and resigned myself to expecting less in the way of support and understanding from them. I felt alienated from my family and friends, and totally alone as the only person of color I knew who was coping with a racist reality.

En del tycks tro att barn inte får god självkänsla om man påpekar att folk beter sig rasistiskt mot dem. Newsflash — man kan få god självkänsla och ändå veta om att folk beter sig rasistiskt. En god självkänsla består inte i att växa upp i en bubbla av godhet och alla bara smilar mot en och regnbågar dyker upp och enhörningar hoppar omkring. En god självkänsla uppkommer när ens föräldrar ser en och accepterar en som den man är och älskar en som den man är. Att berätta för sina barn att man tycker om dom just som dom är, med sin ljusa/bruna hud, med sitt raka/lockiga hår eller vad det nu är. Med alla fel och skavanker, just för att dom är den dom är.

Fortsätt och läs Del 2 här!

Gästkrönika av Tant Ninette

Artiklar

Islam, vetenskap och kaffe

Över en kopp kaffe påstod en sverigedemokrat att islam, och islamska länder, var barbariska och inte hade frambringat något alls av vetenskapligt eller kulturellt värde för mänskligheten.

Café con leche - Milchkaffee (CC)
marfis75 / Foter / CC BY-SA

— Gillar du kaffe, frågade jag?

— Ja, givetvis.

— Varifrån kommer kaffet?

— Sydamerika, svarade han.

— Fel, från de arabiska folken. Det var de som upptäckte och utvecklade kaffedrickandet.

— Okej, då. Det är EN sak, svarade sverigedemokraten.

— Ja, men nyss sa du att de inte frambringat något alls. Och här sitter du och sippar ditt kaffe tack vare muslimer, som du påstod inte bidragit med något i mänsklighetens historia.

Jag tänkte på denna dialog imorse när jag såg på detta avsnitt av National Geographic live om islam, vetenskap och teknik nyligen. Det är en föreläsning av professor emeritus Salim Al-Hassani om det muslimska arvet inom vetenskapen.

Den islamska vetenskapen stod på sin höjd då den europeiska vetenskapen befann sig i den mörkaste medeltiden.

Ja, inte nog med det. Europa hade nog inte utvecklats alls utan den s.k. islamska renässansen på 800, 900 och 1000-talet. Det var då världens första kända vetenskapsakademi, Visdomens hus i Bagdad skickade ut folk över hela världen för att leta efter, och rädda, gamla grekiska och romerska manuskript. Vi hade inte haft mycket kvar av Aristoteles, Platon och de andra grekerna som betydde så mycket för renässansens upphovspersoner, om inte islamska vetenskapsmän gjort grundarbetet först.

Det finns skäl att återvända till detta Visdomens hus, senare. Men för den som vill veta mer om islam och vetenskap finns det tre delar av en BBC-dokumentär också, på Youtube, som jag rekommenderar:

och

och

Tipstack till Svarten

Artiklar

"Demokrati för dummies" del 2

Artikel 2. Sverigedemokraterna i riksdagen
Sverigedemokraterna fick i riksdagsvalet 2010; 339 610 röster — 5,7% av rösterna — vilket innebar att de kom in i Sveriges riksdag. Det innebär inte att de har 5,7% rätt att bestämma i Sverige utan bara att de har 20 platser — ungefär 5,7% av de 349 platserna i riksdagen.

Partiet har sedan de kom in i riksdagen öppet anklagat övriga partier för att frysa ute och negligera dess riksdagsledamöter. Anklagelserna har inte direkt tillbakavisats av övriga partier. Istället har både regeringen, genom statsminister Fredrik Reinfeldt, och Socialdemokraterna uttalat att de inte har för avsikt att göra sig beroende av Sverigedemokraterna, oavsett vad. Innan Alliansen fattade beslutet att bilda en minoritetsregering hade de samtal med Miljöpartiet för att undersöka möjligheterna till samarbete med dem. Det blev inte något sådant samarbete. Ett motsvarande samtal med Sverigedemokraterna var inte ens aktuellt.

Frågan är varför Alliansen valde att regera som en svag minoritetsregering istället för att söka samarbete med SD och därigenom få en starkare regeringsbildning.

Svaret går troligen att finna i att när ett (eller flera) partier agerar i riksdagen behöver de fundera hur deras väljare skulle se på agerandet. När det gäller att samarbeta med Sverigedemokraterna i en regering säger en majoritet av alla väljare, utom Sverigedemokraternas egna väljare, att de inte vill att Sverigedemokraterna ska sitta i regeringsställning.

Bild från VALU, SVTs vallokalsundersökning, valet 2010

Om ett parti, med siffrorna från ovanstående VALU-undersökning i ryggen, hade valt att samarbeta med Sverigedemokraterna vore det att gå emot folkets och väljarnas vilja.

Socialdemokraterna borde lyssna på både Miljöpartiet och Vänsterpartiet eftersom S-väljare anser att dessa partier borde bilda regering tillsammans. Moderaterna gjorde helt rätt, ur folkets synpunkt, som valde att försöka diskutera med Miljöpartiet eftersom ungefär 14-26% av allianspartiernas väljare ansåg att Miljöpartiet skulle kunna sitta med i en alliansregering.

När det sedan gäller SD vill bara någon enstaka procent av samtliga partiers, utom just då SD och ca 13% av Piratpartiets väljare, att SD ska vara med och avgöra Sveriges framtid. Detta innebär att alla partier utom SD skulle svika sina väljares förtroende om de lyssnar på SD. Att övriga politiska partier inte lyssnar på SDs politiska idéer är alltså inte utfrysning eller ”mobbning” av partiet utan ett korrekt sätt att följa folkets röst.

———

fotnot:
Valresultat 2010
Del 1 av denna artikelserie kan du läsa här: ”Demokrati för dummies”

Artiklar

Länkar

För alla våra läsare som vill lära sig mer, så samlar vi här en början till en länklista, till andra portaler, nätforum och bloggar, som handlar om rasism/intolerans o.s.v.

Web 2.0
gualtiero / Foter / CC BY-SA

ABFplay.se (video-föreläsningar om rasism, intolerans, främlingsfientlighet)

Andreas Meijer (blog)

Antirasistiska Akademin Artister mot nazister

Asylansökningsprocessen i filmer (Migrationsverket)

AsylNytt (Sanna Vestins blog)

Avpixlad.blogspot.com

CentrumMotRasism.nu

Dödsmaskinen.se (Kawa Zolfagary’s blog)

Enarfoundation.eu En Vit Ros (Hiram Li’s blog)

Exit.Fryshuset.se

Expo.se

Flyktingbloggen.org

GöteborgMotRasism

Interasistmen.se

I & M (Invandrare & Minoriteter)

Migro.se

Motargument.se

Motarguments facebookgrupp ( för dialog kring artiklarna)

Quickresponse.se (inaktiv)

Sanna-ord.se (Sanna Vestins blog)

Seriermotrasism.blogspot.com

skma.se (Svenska kommittén mot antisemitism)

Starkmotrasism.se (Stockholms antirasistiska förening)

Sverigedemokraterna.de (Sverigedemokraterna har fel)

Teskedsorden.se

Umr.nu (Ungdom Mot Rasism)

 

Artiklar

Sharia för Dummies

Sharia är inte en lagbok. Det är en övergripande idé om gudomlig lagstiftning, grundläggande regler för hur muslimer ska leva och agera. De reglerna är baserade till stor del på Koranen men också på ”sunna” — profeten Muhammeds levnadsvanor och religiösa handlingar, samt haditherna. Haditherna är dokumenterade berättelser om profeten Muhammeds undervisning och handlingar, varav de flesta skrevs av hans följeslagare. Merparten av följeslagarnas hadither är förenliga med Profetens inställning, men vissa går direkt emot Profetens påbud.

Delar av sharia tillämpas i Sverige redan idag och är helt laglig.

Eftersom de islamska lagarna så som de finns nedtecknade i Koranen och Haditherna ibland är svåra att tyda har rättslärda behövt tolka dessa och det är denna rättsvetenskap som kallas fiqh.

Fiqh har delat in sharia i kategorier — för det religiösa, politiska och sociala livet. Men det är variation mellan muslimer i olika länder och grenar av islam — om vad som skall tillhöra vilka kategorier:

Fard — det som är obligatoriskt för alla muslimer. Att känna till och följa islams fem grundpelare är att anse som obligatoriskt.

Mustahabb — heter det som rekommenderas för en muslim, men som inte alltid är obligatoriskt.

Mubãh — handlar om sådant som var och en själv får bestämma om — saker som varken gillas eller ogillas. Det innebär att det som är mubãh är tillåtet (jã’iz).

Makruh — är saker som ogillas enligt islam men som ändå inte är förbjudet. Skilsmässa, kan vara exempel på makruh enligt vissa tolkningar av islam.

Haram — är de saker som är förbjudna enligt islam, Enligt många muslimer hör alkohol, rökning och fläskkött till det som är haram.

Halal — är allt som är tillåtet. Kött som är slaktat enligt islamiska lagens dietföreskrifter är exempel på vad muslimer anser vara halal.

Det som är halalgodkänt kan också delas in i olika grader av vad som är tillåtet;Mubãh bi l-’afw — kallas det som är tillåtet men kan ursäktas. Det betyder att det kan vara en handling som oftast inte är tillåten men man kan göra ett undantag — om nöden så kräver.

Det finns flera varierande tolkningar och tillämpningar av de olika delarna av sharia. Lätt förenklat, sammanfattat kan man säga att sharia är föränderligt. I Saudiarabien och Iran är sharia nationell lag, men dessa länder tolkar vissa delar i sharia på olika sätt. I några andra muslimska länder används sharia enbart som en källa till lagstiftning, vilket innebär att tolkningarna av sharia kan variera. Många debatter pågår om hur alla olika muslimer ska tolka sharia i ett västerländskt samhälle.

Andra länder använder endast sharia inom arvs- och familjelagstiftningen. Eftersom det inte finns en enhetlig sharialag ser lagstiftningen och styrelseskicken olika ut. Dessutom har många av dessa länder tidigare varit kolonier till olika västländer, vilket har gjort att man i flera asiatiska länder som tillämpar sharia, kan finna lagar som har sitt ursprung i till exempel Storbritannien och Frankrike.

Det pågår en debatt inom islam om hur den islamska lagen ska användas i ett modernt eller västerländskt samhälle med sekulär lagstiftning. Eftersom fiqh bygger på tolkningar av rättslärda män menar vissa att man också kan tolka om lagens källor och anpassa dem till dagens samhällen. Dessutom uppstår det i ett modernt samhälle situationer som inte täcks av nuvarande sharialagar och då krävs nytolkningar.

Enligt andra bygger sharia på en majoritetsprincip, så om muslimer lever i minoritet i ett land är det detta lands lagstiftning som ska stå över sharia. Denna senare idé innefattar att sharia i sig inte bör omtolkas, men att lagarna inte behöver följas i vissa situationer.

De fyra viktigaste sunnitiska rättsskolorna är den shafiitiska, den malikitiska, den hanafitiska och den hanbalitiska. Den viktigaste shiitiska rättsskolan är den jafaritiska.

Eftersom sharialagar alltså inte är ett (1) enhetligt system, varierar dess utformning lite från land till land, och utifrån flera olika tolkningstraditioner. Det mesta som ingår i sharia diskuteras ständigt inom de olika riktningarna av islam och det finns ingen absolut sanning om hur man ska tolka den.

Svenska grundlagen vs sharia

För att ändra vår grundlag och kunna införa sharialagar i brottsmål, måste riksdagen först rösta ja med majoritetsstöd, avvakta resultatet i ett offentligt politiskt val (riksdagsval), och efter valresultatet ska riksdagen majoritet rösta ja igen i exakt samma fråga.

Hur ska sharialagar kunna införas, med så få muslimer i Sverige? Det uppges varierande siffror om allt ifrån 110.000 — 500.000 muslimer i Sverige. Det är ungefär lika många personer som det var röster på SD i riksdagsvalet 2010. Har SD någon som helst möjlighet att förändra Sveriges grundlag?

———

Källor:
http://www.migrationsinfo.se/demografi/religionstillhorighet/islam/sharia/
http://www.ur.se/Produkter/140229-Muslim-i-Europa/Sharia
Statistik över medlemmar i religiösa samfunden 2011
Fem grundpelarna i islam

Fotnot: Haditherna finns inte nedskrivna i Koranen, utan är bilagor, insamlade av profetens närmaste följeslagare och familjemedlemmar.

Krönikor

Förnuft-Fu: Verklighetens pussel

I samarbete med Lautaro Ariño, skaparen av Förnuft-fu, presenterar vi en serie med korta föreläsningar som ger dig kunskaper och hjälp till dina argumentationer och debatter. Denna video handlar om hur du kan upptäcka om motståndarens argumentation är trovärdig eller har hål i teorierna bakom deras åsikt.

Gästkrönikör Lautaro Ariño, skaparen av FornuftFu.se

Lautaro Ariño
Lautaro Ariño, Förnuft-Fu