Etikettarkiv: utbildning

Artiklar

Analfabetism är inte obotligt!

En ung arabisktalande elev hade mycket lätt för att lära sig muntligt, men stora svårigheter med läsinlärningen. En av orsakerna var att han inte verkade vara tillräckligt motiverad. Hans svenska flickvän skickade ett sms till honom som han bad läraren läsa upp. Sms:et löd: ”Ring mig – annars är det slut”. I det ögonblicket insåg han att om man inte kan läsa så kan det få ödesdigra konsekvenser.

Invandringskritiker klagar ofta på analfabeterna som kommer till Sverige. Inte sällan gäller det människor från Somalia och Afghanistan. Saker som ofta dyker upp bland kritiken är sådant som ”de kommer ändå inte kunna lära sig p.g.a. sin kultur/bakgrund”, ”vi har inte råd att undervisa dessa enskilda personer år ut och år in”, ”de är lata och vill inte lära sig” etc.

En analfabet definieras som en person som saknar förmågan att kunna läsa och skriva. Men man skulle även kunna se på det som en person som aldrig har fått chansen att lära sig läsa eller skriva. En person som har färdigheter i att läsa och skriva kallas för litterat. För att markera att analfabetism inte är ett permanent tillstånd finns begreppet prelitterat.

Samma inlärningsprocess — oavsett ursprung

Under inlärningsprocessen är det nämligen ungefär samma sak som händer inne i huvudet på den som lär sig läsa och skriva, oavsett modersmål och kultur, vilket tyder på att dessa faktorer knappast omöjliggör en människas chanser till att lära sig läsa och skriva, bara personen får lära sig detta på ett adekvat sätt. Hur görs då detta?

SD-politikern Eva Rosqvist skriver följande på sin blogg:

Att importera analfabeter från ett land någonstans i Afrika, det är inte att importera arbetskraft. För att förstå vad jag menar så måste man veta lite om hur de lever i sitt hemland.

Jadu, Eva Rosqvist, en sak har du åtminstone väldigt rätt i: För att förstå måste man veta lite om hur de lever i sitt hemland.

Children in Internally Displaced Persons Camp
nicolas – نيكولس / Foter / CC BY-NC-SA

Man kan anta att den kunskap som är relevant i Sverige och i svenska skolor är mindre relevant på t.ex. Somalias landsbygd. Sedan 1978 har Somalia plågats av inbördeskrig och stundvis har landet helt saknat regering. Den somaliska befolkningen har även flera gånger under de senaste decennierna drabbats av svår torka som lett till svältkatastrofer. I denna fattigdom är förstås tillgång till läromedel väldigt begränsad och många får inte ens möjlighet att gå i skolan.

Just somalier har beskrivits av SD-politiker som ”nomader som bara bryr sig om sin egen kultur”. Inte kasta sten i glashus, eller hur var det?

Utan skolbakgrund krävs annan pedagogik

Nåväl, tillbaks till min tidigare fråga, hur undervisar man en analfabet? För att ge en överblick av detta har jag till min hjälp bland annat använt mig av Margareta Mörlings utmärkta bok Att undervisa analfabeter (2007).

För att analfabeter ska få möjlighet att utveckla sina befintliga kunskaper och tillägna sig nya krävs naturligtvis en annan pedagogik och metodik än den som används i undervisning av elever med skolbakgrund. Den som kommer till Sverige från en annan kultur än den västerländska behöver en skolsituation som bygger på stabilitet och där förändringar introduceras successivt. Relationer med andra elever och lärare är mer centrala för denna grupp än för andra elever. En viktig uppgift är att stötta eleven att utöka sin omvärldskunskap. Motivation, intresse och respekt för elevernas bakgrund och tilltro till deras förmåga är viktigt.

imagesCAP13HOO

Motivation extra viktigt

Motivation är som sagt ett centralbegrepp i denna fråga och för att motivera eleverna måste de redan från första dagen kunna inse att de har direkt användning av det de lär sig. I början kan det vara enklare saker som t.ex. att kunna skriva inköpslistor för att inte glömma något och därmed slippa gå tillbaka till affären en extra gång. Eller för att kunna läsa det viktiga sms:et från sin svensktalande partner! En viktig motivationsfaktor är att få uppleva självständighet. Den som kan läsa blir inte i samma mån beroende av andra för att kunna repetera, befästa språket och hämta ny kunskap.

Ari Nouri, SFI-lärare, berättar att de som är relativt unga och friska kan nå målen för den grundläggande nivån på ungefär ett år. För de elever som är äldre, har många barn, är sjuka eller har inlärningssvårigheter som dyslexi eller oläkta trauman kan det ta längre tid.

Jag har även undersökt UR-programserien Svenska till varje pris som sändes tidigare i år. Åtta personer från olika länder ska lära sig svenska på åtta veckor. Första dagen får dessa personer själva svara på frågan om varför de behöver kunna svenska. Är de motiverade? Svaret blir ett rungande ja. Här följer några elevcitat:

SFI är det viktigaste för oss. Om du vill studera eller jobba behöver du språket. Min enda önskan därhemma var att få gå i skolan. Men jag behövde skaffa pengar för att hjälpa mina systrar.

När man kan prata bra svenska har man nyckeln. Då kan du gå in i huset. När du inte kan prata bra svenska står du utanför dörren.

Efter åtta veckor är det dags för ett nationellt prov i svenska. Sju av åtta deltagare klarar sig. Den person som inte klarar sig har kvar sina barn i sitt hemland och oroar sig ständigt över dem.

Kultur och bakgrund hindrar inte läs- och skrivinlärning. Det finns goda kunskaper inom hur man med bra förutsättningar kan undervisa analfabeter till att bli litterata och det finns starkt motiverade elever som inte vill annat än att lära sig svenska för att passa in i samhället. Vi bör med utgångspunkt från detta fundera på vad vi vill ha för sorts samhälle. Vill vi skapa murar eller vill vi bygga broar?

/Andrea Daleflod

Läs även om Hemspråksundervisningens roll för förbättrade språkkunskaper.

Artiklar, Myter

Modersmål nyckeln till svenskan

Ett argument som ofta dyker upp bland invandringsfrågor är att utövandet av en persons modersmål skulle hindra inlärningen av svenska. Detta verkar grunda sig i en vanföreställning om att människan har ett begränsat utrymme i sitt kunskapsförråd. Men mycket pekar på att ju mer man får utveckla och utöva sitt modersmål, desto bättre förutsättningar har man för att lära in ett nytt språk.

Enligt Jan Einarsson, språksociolog och professor i nordiska språk vid Lunds universitet, har de båda språken inom en tvåspråkig persons hjärna kontakt med varandra, hur olika de än är. De har en gemensam bas, eftersom alla mänskliga språk har gemensamma drag. Han skriver också:

Kunskaper, antingen de gäller språk, matematik eller fotboll, hindrar inte en person från att lära sig något ytterligare. Ju fler språk man behärskar, desto lättare tycks det vara att lära sig ytterligare ett.
Hopscotch
Jan Tik / Foter.com / CC BY

Inger Lindberg skriver i artikeln ”Myter om tvåspråkighet” att medier ofta framställer forskarna som oeniga i frågan om modersmålets betydelse för flerspråkigas språk- och kunskapsutveckling. Men på denna punkt råder idag stor enighet bland forskarna. Omfattande, långsiktiga och vetenskapligt väl genomförda studier visar att satsningar på modersmålet har en positiv och avgörande betydelse för tvåspråkiga elevers andraspråksutveckling och allmänna skolframgång.

Myten om att forskarna är oeniga kan grunda sig i tidiga studier kring tvåspråkighet där man inte i tillräckligt hög grad tagit hänsyn till skillnader i social bakgrund mellan en- och flerspråkiga. I dessa tidiga studier tog man heller inte reda på i vilken utsträckning de studerade personerna verkligen behärskade flera språk.

Tvåspråkighetsforskaren Lambert myntade redan på 1970-talet begreppen additiv och subtraktiv tvåspråkighet. I den mån andraspråkstalare får möjlighet att utveckla sitt andraspråk parallellt med en fortsatt utveckling av förstaspråket kan man tala om en additiv tvåspråkighet, vilket innebär att de båda språken kompletterar och berikar varandra. I de fall andraspråkstillägnandet i stället sker på bekostnad av förstaspråket gäller begreppet subtraktiv tvåspråkighet. Detta är ofta fallet då personer tvingas överge sitt modersmål för det majoritetsspråk som talas av en dominerande grupp. Samhällets och skolans attityder till personers, i detta fall, minoritetsspråk, avgör om additiv tvåspråkighet kan utvecklas.

Man har även kunnat fastställa många positiva samband mellan tvåspråkighet och kognitiv utveckling. Tvåspråkighet har bl.a. visat sig gynna metaspråklig medvetenhet, alltså insikter om hur språk i allmänhet är konstruerade.

Richard Jomshof (SD) gjorde ett uttalande inför valet 2010 om att varje hemspråkslektion innebär ett hot mot svenska språkkunskaper:

De som kommer till Sverige ska lära sig svenska, då är det svenska som ska vara deras modersmål.

Uttalandet är fullständigt ologiskt eftersom definitionen av modersmål är vilket språk man föds in i. Svenskan kan bli dominerande, men det kan aldrig bli ens modersmål mitt i livet om du haft ett annat modersmål.

trainspotting, rated G for all audiences
Flооd / Foter.com / CC BY-NC-ND

Modersmålet utgör en stor del av vår identitet och att få behålla sin identitet är nog viktigt för oss alla. I skolor i både Blekinge och Skåne har SD-politiker velat förbjuda annat språk än svenska som samtalsspråk (undantaget engelsk- och C-språkslektioner) med motiveringen att ”det hämmar elevernas inlärning av svenska om de får prata sina egna språk”. Tänk att inte få leva ut sin egen identitet i skolan, ens på raster! Att hämma någon brukar inte vara en särskilt framgångsrik inlärningsmetod. Det finns t.o.m. en del framgångsrikt tvåspråkiga som medvetet undviker att arbeta bort sin brytning, eftersom det är en del av den nya språkliga identiteten och en kvarleva från den ursprungliga.

Rätten att få utöva och utveckla sitt eget modersmål är av stor betydelse, både för att det skapar bättre förutsättningar för att lära in god svenska, samt att vi nog alla på något plan kan förstå att identitetshämmande inte är speciellt främjande ur folkhälsoperspektiv.

/ Andrea Daleflod

Källor

Jan Einarsson, Språksociologi (bok)

Språkrådet : ”Språkvård” nr 4 2002 (pdf)

Sveriges radio om Sd:s stopp för hemspråk

Sweden Confidential : Sd vill att elever endast talar svenska i skolan (tyvärr inte originalkällan, Blekinge Läns tidning visar inte artiklarna gratis längre)

Skånskan, Eslöv : Sd vill förbjuda alla andra språk än svenska

”Hemspråk” heter numera officiellt Modersmålsundervisning

Artiklar, Myter

Myt: Afrikaner har låg IQ

Det sprids myter och lögnaktig propaganda om hur låg IQ olika grupper av människor har. Ljusskygga typer i de mörkare hörnen av internet försöker använda sådana ”bevis” och analfabetsargumenten till varför de anser att invandringen från utomeuropeiska länder är ”tärande”.

iq-testDe få som verkligen har källhänvisningar som underlag till sina argument, visar vanligtvis länk till: ”IQ och global ojämlikhet” av Lynn och Vanhanen. Om man skulle läsa den forskningsrapporten lite slarvigt och struntar i att granska eller att förstå dess helhet, kan det kanske framstå som om att alla människor som bor söder om Sahara i Afrika verkar ha ett IQ på 68. Ett sådant ”faktapåstående”, taget ur sin kontext och helt utan vidare förklaringar, används sedan som en av de viktigaste grunderna för anti-invandrings-argumenten, och ibland även som ”ursäkt” för rasism.

Lynn/Vanhanens forskning har mången gång granskats och kritiserats av flera andra forskare och experter. Det existerar mycket kritik, som är välgrundad, om att Lynn/Vanhanen och deras efterföljare och ”fans” försöker hävda bevis som anses tveksamma, baserat på särskilt utvald statistik, som saknar helt representativa underlag, och att de ignorerar data som inte stöder deras slutsatser.

Den som ”bara är lite kritisk mot invandringspolitiken” och hävdar att invandrare har lägre IQ, och ”sänker” svensk genomsnitts-IQ, den framstår som att den enbart försöker förmedla lögner som — enbart de själva anser — passar in som ”bevis” i pusslet.

Det finns flera viktiga motargument, som nästan aldrig nämns i samband med IQ-argumentet emot invandring. Det är:

  • ”Flynneffekten”. IQ-genomsnitt ökar i en region vartefter välfärdsutvecklingen sker.
  • IQ-tester måste vara utformade för testpersonernas modersmål.
  • Varje IQ-test på varje språk måste vara konstruerat på ett neutralt sätt för att kunna fungera jämförelsevis på en global marknad.
  • Testresultaten får inte riskera att påverkas beroende på vilken etnicitet, kultur, ålder eller religion som testtagaren har.
  • ”Regression to the mean”. Genomsnittsresultat i alla former av tester kommer att förskjutas närmre det riktiga genomsnittet, ju fler personer man testar. Och man kan i början av en testperiod, då man ännu inte har tillräckligt statistiskt säkerställt underlag, uppvisa ett resultat som kan se ut som att det är avvikande högt eller lågt.
Ökad välfärd, välstånd, genomsnittsinkomster, förbättrat näringsintag, hygien, hälsa, barnadödlighet, minskat barnarbete, antal skolor, antal lärare, förbättrad pedagogik i skolorna, fler antal böcker i hushållen, minskad segregation etc. påverkar genomsnitts-IQ i en region.
Faktorer som INTE påverkar inlärningsförmåga och intelligens är gener, hudfärg, religiös trosuppfattning, etnicitet eller födelseplats.

Genomsnittligt IQ för en nations befolkning behöver inte betyda någonting mer än att det genomsnitts-IQ man fått fram endast är ett snitt utav de utvalda testpersonernas genomsnitt. Man kan mycket väl ha missat att testa invånare i en annan region av samma land. Kanske invånarna i nationen som helhet har ett helt annat genomsnitts-IQ än det IQ man uppmätt baserat på ett för litet urval?

En individs IQ-resultat betyder i stort sett enbart hur bra eller dålig den personen är på att göra ett IQ-test — i förhållande till de andra personer som har gjort exakt samma IQ-test. Varje individs IQ behöver inte betyda någonting alls signifikativt om dennes förmåga eller ambition att skaffa sig försörjning och bli skattebetalare.

För fördjupning, läs även Andreas Meijers artikel om Intelligenstester

Källor:
Lynn/Vanhanen ”IQ och global ojämlikhet”

Den främsta kritikern till Lynn/Vanhanen och hur deras ”bevis” missbrukas av rasister är Professor Richard E. Nisbett. “Intelligence and How to Get It” (recension på engelska av hans bok)

Boktips:
Richard J. Herrnstein / Charles Murray “The Bell Curve” (1994)
Arthur R. Jensen “The g Factor” (1998)
Information om välfärdsutveckling i olika nationer går att hitta i videos och diagram på www.gapminder.org

Artiklar, Myter

Myt: Nationalismen är en tusen år gammal form av gemenskap

Kan vi prata om Sverigedemokraternas syn på nationalism?

Vinnarna skriver historien, brukar det heta. Men i vår pluralistiska tid samsas vinnarsagorna med andra gruppers historietolkningar — på gott och ont. Låt oss granska det lite mer tveksamma med denna tendens.

MYT:

”Svenska nationen är tusenårig”

På sin hemsida definierar Sverigedemokraterna sig inte som ett nationalistiskt parti, i varje fall inte under rubriken ”Ideologi”. Där kallar de sig för ”ett Sverigevänligt parti”.(1) Ett, förmodligen, taktiskt drag då nationalismens tidigare goda rykte under 1900-talet befläckades av två världskrig och otaliga mindre konflikter. Men omskrivningarna till trots är det svårt att förneka att en av de grundvalar som Sverigedemokraternas politik ligger på är just nationalismens.

Stockholm, Sweden 064 - Drottningholm palace
Claudio.Ar / Foter.com / CC BY-NC-SA

Under rubriken ”Nationen” på Sverigedemokraternas hemsida inleds texten med konstaterandet att nationen är ”den viktigaste, äldsta och mest naturliga mänskliga gemenskapen efter familjen”.(2) Man fortsätter uttalandet att ”[i]mperier, politiska grupperingar och andra övernationella gemenskaper har kommit och gått under det senaste årtusendet, men nationer som form för mänsklig gemenskap har bestått”. Låt oss, för den här gången, stanna där. De menar att nationen, som statsbyggnadsform, är viktigast, äldst och mest naturlig, samt att den har existerat i alla fall det närmsta årtusendet. Det räcker med att titta i en historiebok eller på en historisk karta för att kunna konstatera att detta uttalande är fel och bygger på romantiska drömmar snarare än fakta.

Jag väljer att bortse från några delargument. Vad som är viktigast är upp till var och en att avgöra och vad som är naturligt är en komplicerad fråga. Men att nationen skulle vara äldst är, rent ut sagt, bullshit.

Den brittiske historikern Elie Kedourie inleder sin berömda bok Nationalismen – En studie av nationalismen som ideologi från 1960 med de numera berömda orden ”Nationalismen är en doktrin som föddes i Europa i början av 1800-talet”. (3) Kedourie går till hårt angrepp: Nationalismen, som rörelse och statsbyggnadsform, har knappast en tusenårig historia. Ernest Gellner, professor i socialantropologi, har också studerat nationalism och menar att de känslor och stolthet över fosterlandet och kärleken till det egna folket inte ska föraktas. Dessa känslor kan vara en positiv kraft. Däremot påpekar även Gellner att nationalismen som folkligt förankrat fenomen hör till vår moderna tid.(4)

Benedict Anderson, professor i internationella studier, påpekar i sin bok Den föreställda gemenskapen – Reflexioner kring nationalismens ursprung och spridning från 1983, att nationalismen knappast kan sägas ha en tusenårig historia. Anderson menar att eftersom nationalismens känsla av gemenskap måste innefatta stora delar av ett folk behövs det medel för att sprida detta budskap. Utan böcker och utan tidningar eller andra former för masskommunikation, kan man inte ingjuta en känsla av nationell gemenskap hos folket. Därför tillskriver Anderson också nationalismens ”födelse” till sent 1700-tal.(5)

Crazy hills of San Francisco
Håkan Dahlström / Foter.com / CC BY

Sverker Sörlin, idéhistoriker och professor i miljöhistoria, skriver i sin bok Nationalism att det är ett missförstånd att våra moderna nationalstater skulle ”utvecklats organiskt och kontinuerligt ur tusenåriga folkgemenskaper”. Sörlin exemplifierar sitt uttalande genom att studera Sveriges historia; Svea Rike har existerat sedan år 1000 ungefär. Men detta svenska rike har genom åren innefattat Norge, Finland, delar av Baltikum och norra Tyskland – områden som har tagits i besittning genom en medveten expansionsvilja. Går det då att tala om en tusenårig svensk nationalstat? Förmodligen inte, anser Sörlin. Nationalkänslan, skriver han, var fram till sent 1600-tal enbart ”förankrad hos samhällets eliter”. (6)

Historikern Hanne Sanders, som startade Centrum för Danmarksstudier vid Lunds universitet, är redaktör för bokserien Danmarksstudier där man flera gånger behandlat fallet med Öresundsområdet. Gränsen mellan Sverige och Danmark har förändrats ända fram till Roskildefreden 1658 då Skåne, Halland och Blekinge till syvende och sist blev delar av Sverige. Men vad ansågs som svenskt och danskt av människorna på den här tiden? Ja, inte någonting som kan jämställas med det som idag betecknas som ”nationell tillhörighet”, konstateras det gång på gång i texterna. (6)

Källorna är många fler. Och vad som framträder — nationalismen och nationalstaten och den ”nationella tillhörigheten” är långt ifrån tusen år gamla. Nationen är inget arv som vi har förvaltat hundratals generationer tillbaka. Det är en relativt ny, modern företeelse.

Jag bryr mig inte om folk är nationalister — det finns moderata former av denna rörelse som inte gör någon skada utan är mest av allt ett uttryck av kärlek och uppskattning för en plats. Jag ser inga större problem med detta. Vad jag däremot ser som ett problem är när någon ljuger och kommer med uppenbart felaktiga uppgifter, vilket Sverigedemokraterna gör med sin definition. De försöker sälja bilden av att detta är essentiellt i människans natur, något som svenskar har känt sedan tusen år tillbaka, vilket det uppenbarligen inte är. Nationalismen är ett politiskt vapen, precis som liberalism, socialism eller konservatism. Det är en konstgjord gemenskap, skapad för att tillskansa sig makt. Och det ska man vara väl medveten om.

(1)    Sverigedemokraterna, ”Våra åsikter”, Läst: 2013-06-17

(2)    ”Nationen – Sverigedemokraterna och nationen”, Läst: 2013-06-17

(3)    Elie Kedourie, Nationalismen – En studie av nationalismen som ideologi, SNS Förlag, Stockholm, 1995 (1960)

(4)    Ernest Gellner, Nationalism, Bokförlaget Nya Doxa, Nora, 1997

(5)    Benedict Anderson, Den föreställda gemenskapen – Reflexioner kring nationalismens ursprung och spridning, Daidalos, Göteborg, 1995 (1983)

(6)    Sverker Sörlin, Nationalism, SNS förlag, Stockholm, 2006

(7)    Anders Palm & Hanne Sanders (red.), Svensk-danska förbindelser efter 1658, Makadam förlag, Stockholm, 2010

Artiklar, Myter

Myt: Islam och pedofilifrågan

MYT:

”Muhammed var pedofil och skapade islam för att bl.a. förtrycka kvinnor”

I del 1 av artikelserien skrev vi om islam och myterna om kvinnoförtryck i islam. Nu kommer fortsättningen på den. Ofta hör man personer göra en stor sak av att profeten Muhammed lär ha gift sig med en nioåring.

Ja, det kanske kan stämma. Men, när man sprider myter att islams profet Muhammed förtryckte kvinnor och var pedofil bör man vara lite försiktig.

Ja, det finns några källor som anger att hans fru Aisha var sex år då hon lovades bort til Muhammed och nio då giftermålet ”fullbordades” (fast flera olika källor anger att hon var äldre än så).

HAPPY RAMADHAN [Mobarak Alaikom Al Shahar]
radiant guy / Amazing Photos / CC BY-SA

Men det var inte bättre någon annanstans på jorden.

Maria, Jesus mamma, anses ha varit tolv eller tretton då hon giftes bort med snickaren Josef. Tolv var en inte ovanlig giftermålsålder under medeltiden. Gratianus, vars arbeten på 1100-talet påverkade lagen i alla kristna länder, angav puberteten som ”lämplig” giftasålder. Dvs 12-14 år. Men han menade också att det var lämpligt att få brudens medgivande till bröllopet i de fall de var äldre än sju år.

Det finns gott om exempel på bröllop mellan prinsar och prinsessor och kungar och drottningar där båda eller ena parten varit yngre än 12 år från denna tiden och tidigare. Samma med affärsmän. Muhammed var inte bara profet utan en aspirerande politisk ledare och affärsman. I de kretsarna var äktenskap mellan vuxna och barn snarare regel än undantag. Äktenskap var inte bara en relation utan även en affärsöverenskommelse.

Denna sed är givetvis barbarisk.

Men innan man gör en stor sak av detta bör man sätta in det i sitt historiska sammanhang. Då bör man fråga sig om Muhammeds, och tidiga islams, syn på kvinnor och barn innebar en förändring till det bättre eller sämre historiskt sett.

Om man gör det råder inga som helst tvivel. Det tidiga islam införde idéer om arvsrätt för kvinnor och män, om att man alltid skulle fråga efter kvinnans medgivande vid giftermål, om att män skulle hjälpa till i hemmet, och stoppade lokala barbariska seder med brudröveri och liknande.

Ja, regimskurkar och totalt extremistiska galna mullor har infört kvinnoförtryck i religionens namn överallt. Så även inom islam. Men faktum är att det alltid funnits folk i alla religioner som arbetat åt motsatt håll. Inom islam var grundaren Muhammed en av dem.

Att fokusera på att ”Muhammed var pedofil” med enda meningen att smutskasta islam och kränka muslimer är lika rasistiskt som då nazisterna på 1930-talet påstod samma saker om judarna, med hänvisning till olika ledare i Gamla Testamentet. Att bara peka ut dessa två grupper och förtiga att samma som gäller dem gäller för de kristna är att demonisera, och det är rasism.

Läs även:
Del ett av denna artikelserie om kvinnors rättigheter i tidiga islam på Motargument.
Artikel i Guardian om Aishas ålder.

Krönikor

Rasism är kort och bra

Jag blir ibland påmind av personer som anser jag använder begreppet rasism på ett slarvigt sätt, eller påstår jag gör det ”på helt fel vis”. Deras argument är ibland: ”Det finns inga raser, muslim är ingen ras, och därför kan det inte existera någon rasism”. Men då jag oftast använder Twitter för min opinionsspridning, och det där finns en maxgräns på 140 tecken per inlägg, så har jag numer slutat att försöka förklara mig för dessa ”kritiker”.

compartiendo las escriturasMen det verkar som om att många andra, som ämnar skriva kortfattat och lättläst om samhällsfrågor, politik och främlingsfientlighet på internet, verkar föredra att använda ordet rasism. Jag har läst eller deltagit i många varierande diskussioner med många andra ickerasister och antirasister, likväl som med många personer som gett uttryck för en eller annan variant av rasistisk åsikt. Jag har här påbörjat en lite ofullständig lista av olika vanliga begrepp, som många andra verkar hålla med om att de ingår till att beskriva rasism:

Främlingsfientlighet, xenofobi, hets mot folkgrupp, kulturrasism/kulturell rasism, homofobi, islamofobi, antisemitism, grovt kränkande diskriminerande beteende eller hatbrott emot en individ enbart p.g.a. att gärningspersonen anser att den drabbade hör till en grupp som t.ex. äldre, funktionsnedsatta, religiösa, ateister, homosexuella etc.

Inser du varför jag tycker att ett så kort och bra ord som rasism känns smidigast och tydligast att använda för att beskriva ett eller flera av ovan nämnda företeelser?

Det absolut viktigaste är att en skolboksdefinition av rasist betyder att det är en person som tror på vanföreställningar som:

  • att mänskligheten påstås kunna delas in i olika ”raser”
  • att det skulle existera signifikanta skillnader människor emellan utifrån deras ”rastillhörighet” eller påståenden om deras så kallade ”essens” eller ”kultur”.

I den ideologiska irrläran förekommer:

  • hat mot individer, önskan att diskriminera, enbart på grund utav att de anses höra till en annan ”ras”, en etnisk, kulturell, religiös eller nationell grupp.
  • hat mot en individ eller önskan att diskriminera personer på grund utav att den delar en eller flera egenskaper eller karaktärsdrag som anses ”höra till” stereotypbilden av en viss grupp.

Att det finns ett begrepp som rasism bekräftar INTE att det skulle existera olika ”raser”, bekräftar INTE något om de utpekade, hatade, diskriminerade personerna.
Alla nu levande människor hör till underarten Homo sapiens sapiens.

Rasism betyder alltså trosuppfattning om att olika människor är olika mycket värda. Vissa personer verkar försöka töja på vetenskap och lagens gränser i sina försök att propagera för och försöka hjärntvätta andra in i den för samhället svårt skadliga ideologin: Rasism.

www.ne.se/rasism
wikipedia.org/wiki/Rasism
FN:s konvention om avskaffande av rasdiskriminering
Sveriges ratificering av FN-konventionen mot rasdiskriminering

Krönikor

Fragment från en resa i Förintelsens spår

Gästinlägg av Agneta Berliner.

Agneta Berliner är ledamot i arbetsutskottet för SKMA (Svenska kommittén mot antisemitism), styrelseledamot i Rädda Barnen Västmanland och var tidigare riksdagsledamot (FP). Agneta bloggar på: Berliners blogg.

Agneta BerlinerPå Malmaskolan i Kolsva i Västmanland går nästan 500 elever, från förskoleklass till år 9. Varje år sedan 1999 arrangeras resor i Förintelsens spår för avgångseleverna. Resan är finalen på ett gediget och omfattande arbete genom alla årskurser när det gäller värderingar, antirasism och mänskliga rättigheter. Hela samhället bidrar, bland annat genom att skänka pengar och sponsra färdkost. För några år sedan hade jag förmånen att delta i en sådan resa. Mina anteckningar från resan är tidigare publicerade i Frisinnad Tidskrift.

Fragment från en resa i Förintelsens spår

15 maj: Vad är ett samhälle?
Genom ett försommarvackert Sverige har vi börjat resan i Förintelsens spår. Från det lilla brukssamhället Kolsva i Västmanland på väg med buss mot Karskrona för att ta oss vidare i geografin till Polen. Men också en resa i sinnet till en annan tid – nazismens 30- och 40-tal.

För ungdomar på Malmaskolan i Kolsva har resan till Polen i tio år varit avslutningen på ett omfattande värderingsarbete för demokrati och mänskliga rättigheter. Och mot rasism och främlingsfientlighet. ”Vi har längtat och jobbat för detta sedan i sexan”, säger en at tjejerna som är med på resan.

Arbetat för resan, det har också skolans rektorer Johan Hallberg och Gun-Marie Persson, resornas eldsjäl läraren Ewa Andersson, övriga lärare, fritidsledare och föräldrar gjort. Genom gedigna förberedelser; filmer, uppgifter, berättelser om personer som möter oss under resans gång. Och inte minst genom att med förenade krafter ordna finansiering av resan.

I mån av plats får även andra, som givetvis betalar sitt deltagande själva, följa med. Med på denna resa finns, förutom skolans medarbetare och de drygt 30 niondeklassarna, också några föräldrar, en intresserad pensionerad företagare, en universitetsstudent som fått resan i födelsedagspresent och jag.

Vi får alla ett nästan tomt häfte som, kommer det att visa sig, vartefter resans gång fylls med uppgifter och tankar. Kopplingar mellan fakta och egna reflektioner. Vad är ett samhälle? Vad innebär att leva tillsammans? Behövs regler och lagar för att det ska fungera? Vad innebär det om samhället inte finns till för alla? Dessa första uppgifter handlar också om att vi beskriver och definierar vår egen identitet; vad tror jag på, vilken personlighet har jag?

Vi funderar och resonerar kring foton av ungdomar från 30-talet; med drömmar om framtiden, precis som våra ungdomar här på bussen. Precis som alla ungdomar världen över. Var och en av oss får också stifta bekantskap med en person som varit med om Förintelsen – och fundera kring denna medmänniskas liv. Och död.

Jag inser så snart jag börjat göra anteckningar för denna artikel, att den inte kommer låta sig skrivas så lätt. Och att intrycken inte kommer att låta sig fångas i sin helhet och i sitt fulla djup. Det skrivna får nöja sig med att bli fragment.

16 maj: Kan en människa göra skillnad?

Från Gdynia till det tidigare gettot i Warszawa. Dit tvångsförflyttades 375.000 judar 1939, nästan 30 % av Warszawas befolkning. De kristna flyttades ut ur området och judarna flyttades in. Till gettot deporterades inte bara judar från Warszawa utan också från övriga Polen och andra ockuperade länder.

Våren 1940 startades det murbygge som skulle isolera gettot från resten av staden. Murbygget pågick sedan under hela gettotiden. Gränsen ändrades och gettot blev allt mindre. Muren blev ca 18 km lång, tre meter hög och var överst försedd med krossat glas och taggtråd. Att lämna gettot var förbjudet och de som försökte blev ofta skjutna. Livet i gettot var smutsigt och trångt. Hur trångt är det när 10-12 personer ska samsas på varje yta om 6 kvadratmeter? 12 svenska ungdomar stod huttrande och trängdes i regnet i den lilla rutan som drogs upp i gruset vid resterna av muren.

Matransoneringskort infördes i Polen i början av 1940. Judarnas matkuponger var försedda med Davidstjärnan och deras ransoner var avsevärt mindre än de som övriga polacker fick. Ca 200 kalorier om dagen. Hur klarar man sig på 10 % av dagsbehovet? 300-400 människor dog varje dag av svält. Barn skiljdes från sina föräldrar och förde ofta en ensam kamp för att överleva, om de inte hamnade på något av de överfulla barnhemmen.

Vilka alternativ hade judiska rådets ordförande Adam Czerniaków när han, trots löfte om motsatsen, fick order om att se till att även barnen deporterades? När han insåg att deportationerna inte handlade om att starta ett nytt liv, utan om att sändas till döden. När han visste att varje tecken på motstånd innebar att hans fru skulle komma att skjutas. Spelade det någon roll vilket beslut han tog? Och i så fall för vem? Var går gränsen för det egna samvetet? Var går min egen gräns i olika sammanhang?

ab_text_memorialSamtalet denna dag handlade mycket om att en människa gör skillnad. Feigele som förlorat hela sin familj i gettot och som smugglade ut kartan över Treblinka. Den unga läkaren Adina på barnsjukhuset som i förtvivlan gav de små barnen dödande morfin när nazisterna stormade sjukhuset. Irena som räddade över 2.000 barn. Janusz Korczak, känd läkare och barnpedagog, som grundade ett hem för föräldralösa barn. Och som slutligen valde att följa med sina barnhemsbarn in i boskapsvagnen mot förintelsen i Treblinka när gettots barn deporterades i juli 1942. Han kunde och ville inte lämna sina barn, trots att han gavs flera möjligheter att själv bli räddad.

Tankar om att visst gör en enskild människa skillnad – vid Janusz Korczaks barnhem där kastanjerna redan blommat över.

Den stora deportationen av Warszawas judar till utrotningslägret Treblinka påbörjades i juli 1942. Efter deportationen organiserade sig de judiska motståndsgrupperna till väpnad kamp. De flesta av de judiska motståndsaktivisterna var ungdomar med yngre syskon och föräldrar som deporterats till Treblinka. Ungdomar som inte hade några illusioner om nazisternas planer – och som ville kämpa även om det ledde till döden. Den första militära sammandrabbningen ägde rum i januari 1943 när tyskarna försökte sätta igång en ny deportationsvåg. Den 19 april bröt upproret i Warszawagettot ut – samma kväll som den judiska påsken inleddes. Pesach – frihetens fest. Den sista striden gällde inte att överlevnad – utgången var given. Upproret slogs brutalt ner av nazisterna. Motståndskämparna dödades eller begick kollektivt självmord. Den 16 maj 1943 sprängde nazisterna den stora synagogan vid Tlomackiegatan för att fira segern.

17 maj: Vad säger gravarna om det judiska livet idag?
Warszawas judiska begravningsplats. Minnesmonumentet över barnen som mördades under Förintelsen. Fotot av Anne Frank. Minnesmonumentet över Janusz Korczak, över motståndsrörelsens kvinnor och män, över soldater som dog under kriget, över motståndskämparna i gettot. Massgraven för dem som dog i gettot – vita stenar med svarta sorgband.

Alla dessa gravar vända mot öster och Jerusalem. Symbolerna som berättar om välstånd, för tidig död, äktenskaplig lycka, tron på evigt liv, yrkesidentiteter. Alla dessa liv. Alla dessa namn. Leon. Sara. Jósef, Izabella. Markus. Izraela. Jakob. Róza. Natan. Zophia. Salomon. Janina. Saul. Irena. Jerzy. Samuela. Himmelfarb. Mandelbaum. Goldman. Perelmutter. Baumritter.

Slående hur få gravar det finns från efter 1940 och framåt. Slående hur få av gravarna som har någon som sköter om dem. Småstenar till åminnelse, enligt judisk sed, ligger endast på ett fåtal av gravarna. Ett antal israeliska soldater är på besök samtidigt som vi. De, liksom vi, blir tystare och tystare ju längre in på begravningsplatsen vi kom.

Besök vid minnesplatsen över Warszawagettots uppror. Den bohuslänska graniten som Hitler beställt för att bygga ett segermonument användes istället till minnet av motståndsrörelsen. Historien blir inte alltid som makten tänker sig.

18 maj: För vem är resan värd pengarna?
Besök på Birkenau (Auschwitz II) hela dagen. Här tog tågrälsen slut. För den som gick in genom ”dödsporten” fanns bara en väg ut – genom krematoriernas skorstenar.

Järnvägsrampen där urvalet gjordes. Mengeles experiment. Kvinnofängelset i fängelset. Dit de sjukaste, svagaste fördes. För att svälta ihjäl. Vattenbrist. Katastrofala sanitära förhållanden. De timslånga uppställningarna. Straffexercisen. Berättelsen om de tusentals polska barnen med ariskt utseende som rövats från sina föräldrar för adoption till tyskar. Många dög inte vid närmare granskning – och skickades därför tillbaka till Polen. Till huset för barn i Birkenau. De små stegarna till britsarna längst upp. Barnen överlevde inte länge i lägret.

1.000 fångar per barack byggd för 52 hästar. 100-tals baracker. Skorstenarna står kvar.

Bland ruinerna – trappan ner till det underjordiska omklädningsrummet, steget innan gaskammaren. Resterna av krematoriet. Vad tänkte arkitekterna som deltog i tävlingen om att hitta den bästa, mest effektiva lösningen på logistiken kring gaskamrarna och krematorierna?

1 miljon judar dödades i Birkenau och huvudlägret Auschwitz. 100.000-tals romer, homosexuella, personer med psykiska och fysiska funktionsnedsättningar, oliktänkande, krigsfångar. Mördandet – en teknisk hantering. Utstuderad. Cynisk. Kallhamrad. Omänsklig. Långt bortom förståelse. Men ändå hände det.

Den grönskande ängen med knoppande sommarblommor. Svarta gravstenar som påminner oss om att detta är en massgrav. Solen bryter igenom. Skärande kontraster. Vi tänder ljus och lägger små stenar på gravstenarna.

Utställningen med alla foton. Som hämtade ur mina föräldrars fotoalbum. Brudpar. Barn som gungar. Ungdomar som åker skidor. Vinglande cykelturer. Skratt mot kameran. Familjefoton. Alla dessa skeenden som avbröts. Mitt i livet.

Vandring i ett nästan overkligt symboliskt åskoväder tillbaka till hotellet.

På kvällen reflekterar vi över dikten ”Först kom de…” som tillskrivs Martin Niemöller, tysk teolog och antinazist som internerades i koncentrationslägret Dachau.

” I Tyskland hämtade de först kommunisterna, och jag protesterade inte, för jag är inte kommunist.
Sedan hämtade de de fackanslutna, och jag protesterade inte, för jag är inte fackansluten.
Sedan hämtade de judarna, och jag protesterade inte, för jag är inte jude.
Sedan hämtade de mig, och då fanns det ingen kvar som kunde protestera.”

Under kvällen har vi diskussioner kring svårigheten och mödan att finansiera dessa skolresor. I tider av ekonomisk knapphet i samhället blir sponsring från företag och organisationer svårare än någonsin – just när denna typ av värderingsarbete sannolikt behövs som allra mest för att hålla rasistiska attityder stången. Folke Bernadottsfonden ställer tydligen alltid upp – men fondens bidrag räcker inte till hela resan. Jag funderar kring min riksdagsmotion i höstas om en särskild statlig finansiering. Det känns som det är dags att ta en ny sats kring finansieringen av denna typ av resor. När kunskap om Förintelsen är önskvärd att sprida i Sverige, då är det rimligt att staten bidrar.

19 maj: Vill vi ha ett samhälle där människor är olika värda?
I slutet av 1939 införlivades staden Oswiecim med Tredje Riket och samtidigt ändrade nazisterna namnet till Auschwitz. Ett namn som under andra världskrigets fem sista år väckte fruktan i de länder som ockuperats av Nazi-Tyskland. Ett namn som än idag står för den ofattbara, precisionsplanerade ondskan.

Koncentrationsläger. Utrotningsanläggning. Vald för sin strategiska placering som järnvägsknut. Långt österut. Isolerad från omvärlden. Tomma polska kaserner. Det genomsnittliga antalet fångar var 13.000 – 16.000. I takt med ökningen av antalet fångar utvidgades lägerområdet – ett helt nät av nya läger. En jättelik utrotningsanläggning.

Sinnesstämningen var tryckt redan när vi gick in genom lägerporten med den välkända, cyniska devisen ”Arbeit macht frei”. Den lägerport som tusentals fångar varje dag passerade ut på väg till arbetet – och sedan passerade in igen efter många timmars slit. Till tonerna av lägerorkestern.

Här startade massutrotningen av judar 1942. I Europa fanns ca 9 miljoner människor med judisk härkomst när nazisterna kom till makten. 75 % av dem mördades. Många av judarna kom till Auschwitz i tron att de förts till östra Europa för att få starta ett nytt liv där. Resväskans maxvikt var 25 kg – och ofta innehöll den ägarens allra mest värdefulla ägodelar som skulle vara grundplåten för det nya livet. I det lilla häftet om muséet Auschwitz-Birkenau läser jag senare att mest lurade blev judarna i Ungern och Grekland. Till dem sålde nazisterna innan resan, icke,existerande tomter, jordbruk och affärer.

En tung förmiddag i ett ständigt strilande regn.

Bussen går vidare till Krakow. Diskussion kring några av huvudpunkterna i nationalsocialisternas partiprogram. Vilka värderingar lurar bakom orden? Vilka värderingar ledde fram till Förintelsen? Hur skulle vi reagera om ett parti i Sverige kom ut med ett liknande program? I vår hand får vi då det svenska partiet Folkfrontens punktprogram. Flera av punkterna känns skrämmande lika dem vi just diskuterat. Vad betyder ”Endast människor som tillhör det västerländska genetiska och kulturella arvet, där de etniska svenskarna ingår, skall kunna vara svenska medborgare.”? Vem bestämmer vem som är etnisk svensk? Hur många i vår buss skulle räknas som det? Vilka är planerna för dem som inte räknas som etniska svenskar?

På eftermiddagen skiljs våra vägar för denna gång. Ungdomarna ska vidare till Kazimierz – den judiska stadsdelen. Och sen, innan färden går hemåt, till den lilla byn Zbylitowska Gora med en massgrav för 800 barn som blev arkebuserade i en skogsdunge. Jag återvänder till Warszawa för att diskutera kvinnors ställning på arbetsmarknaden med parlamentariker i Sejmen, människohandel med frivilligkrafterna i La Strada och jämställdhetsarbetet efter kommunismens fall med representanter för Heinrich Böll Stiftelsen och premiärministerns kontor för jämställdhetsfrågor.

I början av resan var en av våra uppgifter att fundera kring vad ett samhälle är. Många av tankarna och svaren handlade då om skolor, vägar, sjukhus – att ett samhälle är en plats där människor bor och lever sina liv. En gemensam reflektion i slutet av vår resa, är att ett samhälle byggs av de värderingar vi delar. Och om vi kan, vågar, orkar stå upp för dem i det stora och det lilla. I vardagen. I ett odemokratiskt samhälle skapas det lagar och regler som behandlar människor olika. Vill vi ha ett sådant samhälle? Hur kan vi tillsammans, och också var och en på egen hand, motverka de krafter som står för andra värderingar än dem om mänskliga rättigheter och alla människors lika värde?

Jag är övertygad om att en resa som denna bidrar till att bygga framtida samhällen med goda värderingar. Oavsett var i världen dessa Kolsvaungdomar hamnar i sina liv och väljer att bygga just sina samhällen. Jag fick veta att eleverna när vi skiljts åt fört fram sin syn om, att de som förnekar Förintelsen de saknar kunskap och känslor – och förnekar för att sanningen skrämmer. Jag är tacksam över alla de vuxna som gör resorna möjliga för ungdomarna.

Och oerhört tacksam över att jag fått dela resans stunder och upplevelser med kunniga, empatiska och modiga ungdomar.

Läs mer om

Svenska kommittén mot antisemitism
Malmaskolan
Forum för levande historia, fakta om Förintelsen

Artiklar

Dela med dig av Motargument!

Motargument.se gick online den 2:a oktober år 2012. Sedan dess har vi kommit en bra bit på väg, och vi är så glada och tacksamma för all positiv respons och support som vi får och har fått.

Nu skulle vi behöva lite hjälp med att marknadsföra oss på fler håll och på fler orter. Det finns lite olika sätt som du kan hjälpa oss på — kolla in alternativen som finns, och har du tid och lust och några andra idéer, så blir vi jätteglada om du hjälper oss ytterligare en bit på vägen.

Stort tack till DIG från alla oss i Redaktionen samt alla våra duktiga medarbetare!

MA_affisch_2013_small-ishHär till höger ser du en affisch som vi har gjort för utskrift. Den är gjord som A4, men kan också skrivas ut som A3. Affischen är fri att skrivas ut och sättas upp på stan, i samband med olika evenemang som har med antirasism att göra — tja, överallt där det passar.

Affischen finns också som bild att dela och sprida på din Facebook, Twitter med flera ställen online. Om du vill får du gärna förminska affischen till A5, lägga upp två på en sida, och skriv ut — klipp itu — lägg ut några stycken som flyers, på ett café, på ditt jobb el.dyl.

Ladda hem här

Affisch, ca 720kb
(pdf; för att läsa filen behöver du ha Adobe Acrobat Reader som du hittar här)

Delbar bild, ca 95kb
(.jpg)


Har du en hemsida eller en blogg där du vill visa att du stödjer oss?

Här har du designförslag på banners som du kan använda om du vill visa ditt stöd tydligare än genom en textlänk.
Högerklicka på bilden du vill använda, och välj ”spara som”.

 


Banner 468×60

Banner 120x240
Banner 120×240
Banner 120x100
Banner 120×100

 

 

 

 

 

Stort tack för ert stöd och hjälp. I samarbete med er blir vi bättre!

/Redaktionen
Motargument.se

Artiklar

Låt Stå — antirasism på schemat

Den 21:a mars var det FN-dagen mot rasism och bl.a. Sverige befinner sig i ett klimat där vi tvingas förlita oss på alldeles för få eldsjälar i arbetet mot rasism i skolan. Eldsjälar som brinner för det de gör, tyvärr är risken med sådana människor att de brinner snabbt och att elden riskerar att slockna.

Läraren skall enligt gängse uppfattning vara vår demokratiska vision av samhället personifierad. Förutom att lära ut enligt läroplaner skall läraren också uppfostra, utveckla, vara normkritisk, antirasistisk, fortbildas, vidareutbildas samt ha en bra koll på den senaste forskningen gällande ovan nämnda kategorier. Allt enligt den av regeringen lagstadgade likabehandlingsplanen. Jag menar inte att det inte skall ställas krav, självfallet är det så att vi skall och bör kunna avkräva lärare ansvar för vår demokratiska utveckling och att de undervisar enligt en idé om att alla skall inkluderas och vara med. Men kraven måste ses i sin verklighet.

This Big
nomanson / Foter.com / CC BY-NC-ND

I början av året publicerades en undersökning av SCB på uppdrag av tidskriften ”DU&JOBB” som visar att 84% av grundskolelärarna och 72% av gymnasielärarna anser att deras arbetsbelastning har ökat. Fler och fler arbetsuppgifter läggs på läraren och mer och mer saker krävs det att läraren skall ha koll på och förmedla. Detta gör det föga förvånande att en annan studie som Eva Bejerot pratar om i en intervju till ”Lärarnas Nyheter” visar att 60% av lärarna hoppar över lunch eller raster för att hinna med allt som måste göras. Samtidigt som den studien publicerades och samtidigt som till exempel tidningen ”Skolvärlden” skriver om lärarnas tidsbrist som ett utbrett problem föll Arbetsmiljöverkets dom nyligen på Stockholms Stad. Domen innebär att Stockholms Stad blir tilldelade ett vite på 2 miljoner om inte åtgärder införs som underlättar lärarnas arbetsbörda.

Detta innebär att problemet uppmärksammas på flera nivåer vilket är positivt, men det är långt ifrån nog.

För vi får inte glömma att lärarna är en enormt viktig aktör i kampen för det antirasistiska Sverige. Det sägs att ”the pen is mightier than the sword”, men i det här fallet borde det snarare skrikas ut. Bengt Westerberg har som förslag i rapporten ”Främlingsfienden inom oss” ett lärarlyft där ett antal lärare från varje skola skall vidareutbildas i frågor kring antirasism och få svar på frågan hur lärare skall arbeta antirasistiskt i klassrummet. Vi får hoppas att det blir en underlättande vidareutbildning och inte ännu ett tillägg till lärarnas överfulla att-göra-lista.

Historic Strawberry Schoolhouse - dunce chair in the corner
Al_HikesAZ / Foter.com / CC BY-NC

Det är i detta högst problematiska klimatet vi beslutar oss för att skapa vårt metodmaterial. Det kan tyckas som en konstig tanke när jag precis redogjort för lärarnas arbetsbörda, men jag kommer till det.

PeaceWorks har tagit initiativ till projektet ”Låt Stå” som har underrubriken ”Antirasism på schemat” och utvecklar tillsammans med Mångkulturellt Centrum en metodbox med två huvudsakliga syften: framförallt skall det möjliggöra ett aktuellt och forskningsbaserat antirasistiskt arbete som skall genomsyra skolan. Men också, och minst lika viktigt, skall det underlätta det arbetet för lärarna. Det är just fokuset på att underlätta för lärare som gör att vi tror att det här materialet kommer att välkomnas, det märks tydligt att det behövs.

Dessutom kommer materialet att komma med en stödfunktion åt lärare, detta för att förespråka kontinuitet i materialet men också för att vi upplever att det saknas i tidigare metodmaterial. Det delas ut till lärare och sedan försvinner skaparen till nästa skola och nästa projekt. Vi vill inte bara komma in och göra punktinsatser, vi vill vara med i skolans arbete hela vägen och ge lärarna det stöd dom själva känner att dom behöver. Rapporten från Rädda Barnen med titeln ”Några hakkors bakom gympasalen” visar på att det är fler elever än lärare som upplever rasism i skolan. Detta är inte konstigt då vi har ett klimat där rasism går mot en normalisering och det är inte alltid vi reagerar på saker som vi kanske borde reagera på. Även detta är något som vi vill förändra och förbättra med vårt metodmaterial, att hjälpa lärare identifiera rasistiska yttringar och ha förståelse för upplevelser. För vi får aldrig glömma att det är personen som upplever en rasistisk handling som äger känslan och att känslan aldrig är fel.

I och med detta hoppas vi att regeringen lyssnar på oron som riktas från lärarna och tar ställning för en underlättad arbetssituation, inte bara i Stockholm utan i hela landet. Att regeringen lyssnar och reagerar. Vi har metoderna och forskningen, nu behöver vi ditt engagemang Björklund. Vad tänker du göra?

För lärarnas tidsbrist får aldrig bli ett hinder i kampen mot rasism i Sverige.

Hjalte Lagercrantz

Projektledare
Låt Stå – Antirasism på Schemat

Artiklar

Klubben för inbördes beundran

Skribenter och krönikörer på Avpixlat tävlar med varandra i lingvistiska övningar och allmänna språkliga utspel inför sina läsare. Mats Dagerlind står som klar vinnare i sina outtröttliga ansträngningar att skriva obegriplig rappakalja som det är osäkert om ens han själv begriper sig på.

Jag menar bara;

Reportaget visar hur djupt rotad den osunda radikalfeministiska diskursens marxistiska konfliktteori är i Sverige och hur mycket arbete som återstår för att etablera en könsneutral jämställdhetsdiskussion.

Mats Dagerlind i en krönika om Internationella kvinnodagen, 2013-03-09, Avpixlat.info

När man försöker använda språket på det här sättet är det nog det enklaste sättet att idiotförklara sina läsare å det grövsta, samt att placera sig själv på vinnarpiedestalen utan att ha genomgått självaste tävlingen. Dagerlind själv är den enda som (förhoppningsvis) vet vad det han skrivit betyder. Man kan inte förvänta sig av någon annan att denne ska begripa vad som står. Just genom detta faktum gör sig Dagerlind smart och läsaren till idiot. Det blir också väldigt tydligt att han vill sätta sig själv i en position som idol, där hans läsare blir hans följare, underlydande och beundrare.

Dock är det fullt möjligt att fundera över intelligensnivån, eller för den delen, hur långt läsarna på Avpixlat är villiga att gå för att hitta korrekt fakta och kunskap om i princip vad som helst. Uppenbarligen inte längre än näsan räcker, av denna kommentar att döma…avpixlat_inbordes-beundran_kommentar

(Kommentar till ovan nämnda och citerade krönika författad av självaste Mats Dagerlind, Avpixlat)

The Newly-Discovered Man-Monkeys (1859)
Darren and Brad / Foter.com / CC BY-NC-SA

Mats Dagerlind kan nog ha en framtid för sig som politiker. Inte bara har han blomsterspråket som fastlimmat i fingerspetsarna, han har även spöken i garderoben med skatteskulder och vad annat. Att han dessutom hittar ursäkter till i princip allt vad både Sverigedemokraterna samt Avpixlats redaktion, skribenter, krönikörer, men kanske framför allt vad läsarna, hittar på, ger stor trovärdighet till honom i somliga kretsar.

Och det är ju precis i dessa kretsar, som i övriga kretsar i samhället – både det svenska, som i vilket annat samhälle som helst; det mesta urartar gärna till att bli en så kallad pissing contest eller en klubb för inbördes beundran. När det gäller just Mats Dagerlind tror jag mer på detta med inbördes beundran. Inför sitt deltagande i Publicistklubbens debatt om näthat, skrev han följande i en krönika;

… Det skulle ju varit trevligt och psykologiskt stärkande för mig med en liten hejaklack i lokalen…

Mats Dagerlind i en krönika på Avpixlat.info, 2013-02-07

Ja. En liten hejaklack i lokalen som kunnat heja på Dagerlind och boostat hans ego i en miljö där han troligen inte kände sig varken bekväm eller välkommen, med tanke på de åsikter han uttryckte och står bakom.

Motargument vill i alla fall rekommendera Mats Dagerlind att välja sina ord till vad de är avsedda för. Inte bara stapla dem på varandra i ett försök att utmåla åsikter som han är motståndare till som härrörande från diktaturer. Eller att utmåla andras åsikter som ojämlika och konfrontatoriska. En del av läsarna på Avpixlat tror honom – hur uppenbart fel det än blir med ordbetydelser och syftningsfel ibland. Detta påvisas ytterligare av skärmdumpen av en kommentar på Dagerlinds krönika om internationella kvinnodagen, och det är inte den enda i en lång rad av oförstånd.

Allt man läser är inte sant bara för att det låter häftigt.