När det pratas om den s.k. massinvandringen bör man ha i åtanke att den största gruppen invandrare kommer från Sverige. Det är alltså svenskar som utvandrat som återvänder hem.
Det är smått ironiskt när man hör folk prata om siffran 96 467 invandrare (vilket det var 2011) och säger att hela den invandringen måste stoppas. De bortser från att även svenskar räknas som invandrare.
Låt oss titta på hur statistiken ser ut. Vilket medborgarskap har invandrarna som kommer till Sverige.
Tänk dig att du tar en promenad på stan.
Det är en tanke som kräver att du fyller i en hel del detaljer. Den största detaljen i sammanhanget är utan tvekan du — vem du är och vad du kan tänkas vara när du är ute och går på stan rent generellt.
Vem du är, är inte någonting som kan reduceras till en enda kategori. Du ingår trots allt i många kategorier samtidigt. Och när du tänker att du går ute på stan, så fyller du i alla dessa kategorier samtidigt. Och du skulle känna att någonting saknades om du helt plötsligt var tvungen att bara välja en kategori.
Man/kvinna. Arbetare/mellanklass/överklass. Svensk/utlänning. Det ena/andra.
Vem du är beror inte på en enda av dessa kategorier, utan på hur alla påverkar dig och ditt liv samtidigt. Och när du tänker att du är ute och går på stan, så tänker du också alla dessa kategorier samtidigt. Lite intersektionellt sådär.
Det här är egentligen inga märkligheter. Det märkligaste hittills är att någon brytt sig om att påpeka det hela.
Anledningen till att det påpekas här, är för att den här tanken dödar allt vad rasism heter när den väl är förstådd. Det blir omöjligt att tänka sig att alla ur en viss kategori är likadana, eftersom nästa tanke omedelbart blir ”men människor är många kategorier samtidigt”.
Eftersom du vet att du inte är en representant för en kategori när du är ute och går på stan. Och det som gäller för dig gäller väl även för andra människor, eller hur?
Gästinlägg av Mozhgan Jalali om yttrandefrihet och rasism
Internet är det fria ordets bästa redskap där människor kan mötas, starta en debatt och delta i olika debatter. Det är ett givande och tagande som bidrar till nya perspektiv, kunskap, öppenhet och tolerans i samhället. Men Nätet har också tyvärr blivit en fristad för rasistiska och främlingsfientliga uttalande från organiserade rörelsen och icke organiserade personer.
Olika Medier stänger ner sina kommentarsfält på grund av personliga påhopp, hatiska, rasistiska och främlingsfientliga inlägg. Själv har publicerat debattartikel då jag har försökt att lyfta upp en av minoritetens dilemmor och fick höra att jag inte hade rätt att finnas i Sverige och borde sticka hem, att jag endast skulle anpassa mig till svenska normer och traditioner, att Sverige tillhörde till svenskar och att Sverige skulle bevaras svenskt!
Självfallet är det rasism och främlingsfientlighet som inte har någon plats i svenska samhället och som inte hör hemma till vårt demokratiska Sverige! Människors lika värde är ett viktigt värdegrund i ett demokratiskt land som Sverige. Yttrandefriheten har då diskuterats mycket utifrån olika perspektiv, då bl.a. rätten att kunna uttala sig även rasistiskt.
Jag menar då att yttrandefriheten inte kan gälla rasism och därför bör dessa inlägg som en markering för nolltolerans mot rasism även tas bort i framtiden. Yttrandefriheten innebär rätten att kunna uttrycka sina åsikter utan censur eller rädsla för hat, hot, bestraffning eller kränkning. Detta har reglerats i Sveriges grundlag. Liknande formuleringar finns även i Europakonventionen om mänskliga rättigheter och FN:s konvention. Staten har då ingen rätt att begränsa individer i något avseende i vad individer får tycka och uttrycka och många hävdar att yttrandefriheten betecknar relationen mellan staten och individen.
Yttrandefriheten anses även vara en självklar förutsättning för ett demokratiskt statsskick och en viktig grund för ett öppet samhälle där människor vågar tala öppet och engagera sig i olika samhällsfrågor. Men som många andra rättigheter innebär yttrandefriheten även skyldighet. En skyldighet att ta ansvar för sina egna åsikter och det man uttrycker i t.ex. tal och skrift, men även skyldighet att låta andra individer yttra sig fritt utan att vara rädda för att bli hatade, hotade eller kränkta och den friheten ska självklart grundas på människors lika värde.
Yttrandefriheten får mening och innebörd först då i en mellanmänsklig relation och den mellanmänskliga relationen har stort betydelse, för utan den så existerar inga ”rättigheter eller skyldighet”. Människor kan självklart ha skilda åsikter och det krävs mycket för att individer ska ändra en uppfattning/åsikt eftersom individer bygger sin åsikt på personliga livserfarenheter och de förutsättningar och värld man är född och uppvuxen i.
Men en sak får vi inte glömma och det är att, i den mellanmänskliga relationen där våra rättigheter får mening, vår rätt till yttrandefrihet ska inte innebära kränkning av någon annan individs grundläggande rättighet. Rätten att få vara kvinna/man, svart/vit, Homosexuell/Heterosexuell, muslim/ jude/kristen, invandrare/etniskt svensk m.fl. ska alltid vara de grundläggande rättigheter i ett demokratiskt samhälle. Därför ska yttrandefriheten alltid utnyttjas med ansvar, omdöme och omsorg.
Med yttrandefrihetens goda möjligheter kan vi kritisera allt och alla om vi nu önskar det, men att uttala sig kränkande mot en annan individ eller en grupp av individer är inget tecken på yttrandefrihet utan brist på omdöme!
Vi måste ändå sträva efter att skapa och bygga ett samhälle där alla människor oavsett färg, religion, etnicitet etc. med förståelse, omtanke och omsorg kan få plats och leva tillsammans . Detta måste ändå vara vår strävan!
/ Mozhgan Jalali, Moderat samhällsdebattör
Tema: Näthatet på Facebook
Det finns folk som försöker piska upp ett hat mellan judar och muslimer i Sverige. Man hittar dessa både bland folk som säger sig arbeta mot antisemitism och folk som säger sig vara mot islamofobi.
Jag har spenderat ganska mycket tid i facebookgrupper som samlar folk som är mot antisemitism och islamofobi. Det är skrämmande att det finns individer och grupper i dessa som försöker driva upp ett hat mellan de båda grupperna. Vad som är än mer skrämmande är hur vanligt detta är, och att många av de som vistas på dessa sidor inte reagerar mot hatet, och att i många fall är moderatorerna också hatiska. Om de inte är hatiska så kompromissar de ofta med hatet och mycket av hatet vara kvar.
Det är sorgligt att antisemiterna i grupperna inte ser att antisemitismen liknar det hat mot muslimer som sprids i världen idag, och att muslimhatarna i grupperna inte ser att muslimhatet liknar det hat mot judar som finns i världen.
Men vad som är positivt är att hatet inte är oemotsagt. Det finns alltid, i alla, utom de mest extrema grupperna, folk som står upp mot hatet och vägrar vara tysta.
Här är tre exempel på näthatet. Tre grupper på FB som bör synas lite närmare i sömmarna eftersom man regelbundet hittar hat mot judar eller muslimer där, eller allmän rasism som mot ”kuffar” (dvs otrogna).
Följande tråd kan för övrigt läsas just nu också. Det är någon som anser att man bör förbjuda vänskap mellan muslimer och ”otrogna” (Hela tråden kan läsas här).
Domen för att kalla de otrogna för ”bröder” och ”vänner”
Fråga: Vad anser ni om den som kallar de otrogna för ”bröder” och att vi har ett humant brödraskap? Till följd därav kallar vissa sjuksköterskorna för ”syster” utan att veta vad ordet betyder.
Svar: Det är inte tillåtet att kalla den otrogne för ”broder”. Det är inte ens tillåtet att kalla honom för ”vän”, ”broder” eller ”älskling”.
Se även hur Muslim.se skrivit om detta.
Det finns en tråd nu där man postat en ganska ökänd antisemitisk bild från sajten Mahjoob som används i Egypten för att sprida idén att judar ligger bakom ett försök att splittra kristna och muslimer.
Den som postade bilden kanske inte menade att vara antisemitisk. Men som ni kan se i tråden har flera hakat på detta.
De judar i mitten ! …
Det judar i mitten
Svartingen i mitten är judarna…
Det är just judar o ateister som förstör världen!!! som går runt o sprider massa skit som EJ stämmer o dom som gårpå de e ju så F*ucking stupid så de ej är sant .. o folk de stom står i tidningar o på nyheter är 40% FALSK fakta.
.. bara för ni dumma idioterska gå på sånt o tro illa om folk.. de e sånna som tycker illa som gör skit här i världen de e sånna man borde fängsla o kasta nyckeln…
Men det ska sägas att det finns folk som protesterar mot detta.
XXX det där ger ju bara anledningar till folk att säga att Islam är en hatreligion, du behöver inte ge dom anledningar, folk är idioter iaf..Rasism är inte okey..mot nån..alls..
Denna grupp är just nu hemlig på facebook. Men det har vuxit fram en debatt om den under den sista tiden. Det är inte egendomligt. Personer i gruppen har omodererade tillåtits hota folk.
I gruppen sprids rasistiska myter om att Obama skulle vara muslim (och därmed förrädare) blandat med vanlig vardagsrasism om ”muslimerna” och ”islam”.
Rasismen här har sanktionerats av gruppens grundare och moderator, Madeleine Moberg. Hon initierade en hijabdebatt i början av september. Själv jämförde hon tanken på poliser med hijab med att ha antisemitism i polisuniform. Dvs att muslimer per definition skulle vara antisemiter.
Här är två andra exempel på hatet i denna grupp. först en debattör som kallade ungdomarna som mördades på Utöya för halvnazister. Personer som protesterade mot detta blev kritiserade av moderatorerna. Mannen som sa det prisades av dem.
Ett annat exempel på omodererat hat är denna lilla notis om att ”rasism inte finns”.
Till sist ett exempel bland många på ”vardagsrasismen”. Även denna gång deltar moderatorn i spridandet av hat.
Det är sorgligt att se hur individer som säger sig vara mot antisemitism respektive islamofobi hänfaller åt sådant näthat mot andra grupper.
Ibland hör man folk säga att ”det är väl inte rasistiskt att kritisera islam, muslimerna är ingen ras”. Oftast sägs detta av samma personer som gärna uttrycker sig i stil med att ”islam är ett hot” eller ”muslimerna är ett hot”. Det finns en hel del missuppfattningar om rasism, och även om vad islamofobi och antisemitism är. Vi går igenom dem här.
Rasism och antisemitismDen gamla definitionen av rasism var knuten till genetiken. Till begreppet ras i sig. För att beteckna hat mot kulturer och folk från andra länder har vi i Sverige använt begreppet främlingsfientlighet. Man har ansett att rasism handlar om att vara mot ett folk, med en hudfärg eller härkomst.
På samma sätt kopplades antisemitism till hat mot judar som folk, som genetiskt tillhörande ”judarna”.
Men denna definition visade sig efter kriget vara otillräcklig.
En tid efter andra världskriget började en hel del antisemiter ändra sin taktik. De hävdade att de inte hade något emot judar som ras eller folk. Istället upprepade de alla de antisemitiska lögnerna från före andra världskriget men riktade mot ”Israel” eller ”sionisterna”. Sions vises protokoll, den gamla antisemitiska förfalskningen som nazisterna använde för att rättfärdiga sitt folkmord, cirkulerade men med förklaringen att den handlade om sionisterna eller om ”den anglo-amerikanska och brittiska eliten”.
Den gamla definitionen av antisemitism räckte inte. Antisemiter demoniserade Israel, den judiska religionen, judisk kultur och sionisterna. Antisemiter drog alla israeler och sionister över en kam. Därför fick de som slogs mot antisemitismen stegvis, under 1900-talets andra hälft, utvidga begreppet antisemitism.
Det mesta som sägs av antisemiter idag, som t.ex. Radio Islam, är inte direkt hat mot judar utan sådant indirekt hat. ”racism by proxy”, som det kallas i USA:
Samma utveckling har skett i synen på rasism.
Att generalisera negativt om alla som är från ett land, eller har en kultur eller religion ses numera som rasism också av de flesta kännare, även om definitionerna av rasism inte har förändrats. Det kallas ibland ”kulturell rasism”.
Att antyda att alla som delar en kultur eller religion, eller alla från ett land ”är” på ett visst negativt sätt drabbar folk lika mycket som antydningar om att samma personer är som de är på grund av blodet. Man ser inte till nyanserna och skillnaderna i kulturen/religionen utan betraktar gruppen som en homogen enhet, och som något negativt.
För att ta islamofobi och antisemitism som två exempel kan det alltså vara rimligt att kalla det rasism om någon skulle påstå att ”judendomen” är nazistisk, på samma sätt kan det vara rimligt att kalla det rasism om någon kallar islam nazistiskt.
”Jamen, vad jobbigt om man inte får uttrycka sig fritt om judar och muslimer”, kanske någon läsare tänker nu.
Jo, det är knepigt att vara människa. Det kan vara jobbigt att behöva tänka innan man öppnar munnen.
Att kritisera religioner, kulturer och ideologier är givetvis inget negativt. Men hat är. Att generalisera grovt om alla medlemmar av en religion utifrån vad en enda individ har sagt eller gjort är negativt.
Om man tycker att det är så svårt och knepigt att formulera sig så man inte antyder att ALLA i en viss kultur och religion delar något negativt som man vill peka ut, då kanske man bör fundera en stund innan man öppnar munnen. Om det är så svårt att undvika att antyda att alla muslimer är som Irans mullor, till exempel, eller om man ”glömmer” att berätta att det inte är alla muslimer som är antisemiter, då är man ute på hal is.
Genom alla mina 34 år har orden ”rasist” och ”rasism” varit synonymt med etniska svenskar som ogillar, trakasserar, verbalt eller fysiskt angriper andra personer för att de är mörkhyade och så kallade icke-svenskar. Men detta var inte den första rasism jag stötte på under min uppväxt. Min första kontakt med ren rasism och fördomar på grund av etnisk tillhörighet var den rakt motsatta, den ifrån icke-svenskar gentemot svenskar.
Men inte heller då, på den tiden, för över femton år sedan var dessa hatbrott eller fördomar någonting som det lades någon vikt på ifrån vare sig skolan, kommun eller vuxenvärld. Möjligtvis för att bilden av ”rasism” är så fyrkantigt inrutat i våra sinnen att rasism kan endast Svenskar utsätta andra för. Jag minns så väl hur Greker stolt gick med sin nations flagga på jackärmen, likaså Iranier, Turkar och även Finnar. Men så fort en kvinnlig klasskompis till mig sydde fast den Svenska på sin, sågs detta som ”hets mot folkgrupp”.
Idiotin var redan då total gentemot den vuxenvärld som tillät en viss rasism, men inte en annan.
Är det en sak som jag verkligen vill lära mina barn så är det vara stolta över sitt land, Sverige. Där de kan gå till skolan utan att behöva oroa sig för regnande bomber, där de utbildar sig, där de skaffar sina egna familjer, där deras farbror ligger begravd men kanske framförallt, för att deras land hjälper — och tar emot människor i nöd ifrån andra länder. Det, om något, är verkligen någonting att vara stolt över. Oavsett om inte deras skolor sjunger den Svenska nationalsången på skolavslutningar, tar jag dom stolt i händerna och sjunger så att hela taket lyfter.
Kanske ligger det en extra motivation i detta för mig, då jag aldrig riktigt kunnat släppa de åren i min tidiga grundskola då jag fick uppleva rasism på nära håll för första gången. Under min uppväxt och bland mina vänner i Hallonbergen samt generationerna 1975 – 1980 fanns det inga som helst tankar på vem som var svensk eller inte svensk. Hallonbergen var väldigt integrerat och alla umgicks med alla. Det handlade snarare om hjärtat och vänskapen man bar på, snarare än hudfärgen.
Sedan skedde någonting som jag aldrig förstod. Etniska grupper började dra sig till varandra, Iranier med Iranier, Turkar med Turkar och Somalier med Somalier. Vad som blev tydligast var hur gruppen ”svenskfödda” ungdomar hamnade längst ner på stegen i dessa gruppers ögon. Till den grad att många med denna så kallade ”omvända” synen ofta gick bet. Bara för att en kille var svensk trodde man att han var en enkel måltavla som man både kunde kalla för ”tönt” och sedan hoppa på. Dock slutade allt för ofta dessa slagsmål i att den Svenskfödde stod upp, och tittade ner på den andre som i sin tur kom tillbaka med en armé av kompisar för att hämnas på ”svennen”.
Detta var ingen ”isolerad händelse” som jag vet att många skolor och kommuner, även min egen, ville få det till. Det var så omfattande att det nästan vallfärdade svenskfödda ungdomar som tröttnat på denna rasism till extrema högergrupperingar. Väl där satte man en stämpel på honom, att vara ”på glid”. Vad som dock från den tiden till skrivande stund konstant varit mest på glid är vuxenvärld, skola och kommun.
Denna form av rasism där svenskfödda barn och ungdomar får ta så mycket skit, dagligen, är det knappt någon som vill se eller höra talas om. Men den existerar, den existerar i bred utsträckning. Resultatet av detta hamnade, om möjligt, än mer på glid. Svenskfödda ungdomar drog sig antingen till destruktiva grupperingar eller förvandlade sig själva till, ”icke-svenskar” (?) Det totalt snedvridna i detta är att svenskfödda barn och ungdomar i invandrartäta miljöer själva började bryta och medvetet försämra sitt svenska tal. Man kunde nästan tro att de kommit ifrån mellanöstern igår när man hörde dom prata. Vilket gäller ännu idag. Att vara ”svensk” blev så synonymt med att vara en tönt, mes och svag individ. Till denna grad existerar den s.k. ”omvända” rasismen.
Enbart orden ”omvänd rasism” talar sitt tydliga språk om hur vi ser på saken. Rasism gäller endast och enbart om svenskfödda eller vita riktar den emot icke-svenskar eller icke-vita. I andra fall heter det ”omvänt”. Dock är den rasismen precis lika mycket — och lika vidrig rasism som den, i våra sinnen ”korrekta”. I allt annat gäller regeln att man själv måste kunna må bra, för att hjälpa andra. Men inte när det kommer till detta. I en nödsituation på ett flygplan handlar det om att själv sätta på sig sin egen syrgasmask innan man hjälper andra. Detta är inte för att man är en egoist, tvärtom. Kan man själv inte andas är sannolikheten stor att barnet bredvid inte får på sig sin mask heller.
Alla dessa populära s.k. ”coacher” skriker ut sina mantran; ”Kan du inte älska dig själv, kan du heller inte älska andra…!” och vi köper detta med hull och hår! Alla älskar sig själva, men endast lagom mycket.
Om vi implementerar detta mantra till Sverige, Svenskar och invandrare så blir det genast skrattretande. Är det någonting vi inte får vara, av någon orsak, i detta land så är det att vara stolta över det. Stolthet över Svea Rike blir genast synonymt med Nazism. På liknande trångsynta sätt blir jag lika förbluffad över människor som kallar supportrar för huliganer, för att de hejar på ett lag, bär lagets halsduk eller uttrycker sin stolthet över att heja på just det laget. Det är en skrämmande trångsynthet och okunskap, så att man blir rädd. Säga vad man vill om USA, men en sak har de lyckats med. Det är att skapa Amerikaner — såväl infödda som inflyttade. Hur kan det komma sig att det skulle klassas för ”rasistiskt” om den Svenska polisen, likt den Amerikanska, hade den Svenska flaggan på jackor, bilar och foton? Vet vi överhuvudtaget vilket land det är vi lever i själva?
De enda gånger då man får uppleva den Svenska stoltheten och gemenskapen är vid ett fotbolls-VM eller EM, eller utomlands. Utomlands blir alla tok-svenskar och både kramar samt middagsbjudningar delas ut till alla andra Svenskar, endast för att de är Svenskar. Skulle man så endast bjuda på en kaffe till någon lika okänd här hemma, i tunnelbanan skulle man troligtvis klassas som psykiskt sjuk och polis skulle tillkallas. Direkt.
Väl hemma i Sverige igen så återgår vi till vår vardag. En vardag där Svenska barn i vissa miljöer tidigt får lära sig och växer upp med det faktum att de inte får vara stolta över sitt moderland, där alla andra nationers flaggor utgör stoltheter, förutom deras egen. Framförallt, där Svenska barn och ungdomar ”emigrerar” på plats, önskar de vore av annan nationalitet och förlorar så väl tal som den viktiga Svenska kulturen.
Jag själv är född i Sverige, med föräldrar från Indien. Mina barns mamma är Svenska och mina barn är Svenskar. Det är jag förbannat stolt över, och det skulle inte förvåna mig en sekund om någon eller några läsare av denna text hädanefter även kallar mig för rasist! Men jag är inte rädd för att bli kallad ”rasist” och jag kan bara önska att många fler ”Svenskfödda” också släpper den rädslan för att ersätta den med sunt förnuft, rättvisa och en insikt på skillnaden mellan att älska, stolthet samt rasistiskt förakt.
Genom alla år har jag knappt sett en enda artikel eller nyhet som belyser den rasism i Sverige som vi kallar för ”omvänd”. Trots att tusentals barn lider av den, dagligen och bokstavligt talat skäms över att vara födda i Sverige.
Bo Hansson säger ”Svarting” i radio, och det blir ett ramaskri som heter duga. En lärare på högstadiet kallar en av sina elever för ”Svenne”, och ingen bryr sig. Vi måste börja bry oss. Vi måste visa vägen för nya generationer barn och ungdomar att det är helt okej, snudd på en självklarhet, att man skall vara stolt över — och älska sitt land. Vi, vuxna, måste börja lära oss skillnaderna. För så länge vi blundar, lider minst lika många Svenska barn och ungdomar som icke-svenska barn och ungdomar av den fula, vidriga, trångsynta och kunskapsfattiga rasismen. Den är varken ”omvänd” eller ”vänd”. Den är vad den är!
Precis som den Svenska flaggan länge, uppenbarligen, har erövrats av extrema högertankar har de även lagt monopol på ordet ”omvänd rasism.” De enda som kan neutralisera och normalisera detta är vi själva. Kanske är det så att ingen vågar tala om denna ”omvända rasism” då det har blivit ett starkt mantra för högerextrema och främlingsfientliga tankar. Tar man orden i sin mun innebär det kanske att man blir klassad som ”rasist”. Även denna extremt omfattande och snudd på feg rädsla måste också brytas. Svenska lärare vågar inte se problemet i skolkorridorer och agera, om han eller hon skulle nämna att det finns en ”omvänd rasism” är rädslan påtaglig för att denne själv blir anklagad för att vara en. Är vi verkligen så rädda om vad andra människor, som varken betalar vår hyra, ger oss mat på bordet eller bidrar med någonting i våra liv, tycker om oss?
Även för oss antirasister, så är den Svenska flaggan vår flagga. Ordet ”omvänd rasism” existerar fortfarande och den är lika vidrig som den ”andra” rasismen vi alltid talar om.
För oss är denna typ av rasism, den ”omvända”, precis lika viktig att bekämpa, belysa och prata om. För mig är rasism inte ålagd någon hudfärg eller tillhör något etniskt ursprung. Vare sig den visar sig gentemot en icke-svensk till en svensk, eller tvärtom så är den precis lika feg, okunnig och fyrkantig. Jag vet inte hur många gånger i mitt liv som jag hör att Sverige skulle vara bättre utan Svenskar. Precis som jag hör att Sverige skulle vara ”bättre” utan icke-svenskar. Inget av dessa tankesätt ter sig vara mer intelligent än den andra.
I Sverige talar vi så ofta och stolt om våra demokratiska rättigheter, inte minst när vi blickar emot ”andra länder”. Men hur bra är detta egentligen när vår nations flagga knappt vågar användas, för att den anses vara ”stötande”. Likaså upplevs det vara ”rasistiskt” att sjunga vår egen nationalsång. Kanske är det därför vi super oss dyngraka och skriker ut nationalsången på charterresan, lika ofta som ett alarm på snooze. Vi vågar inte ens använda och belysa ord som ”omvänd rasism”. Allt detta har extremhögern lagt beslag på, och vi sitter snällt och tittar på helt tysta. Vi gör dom dessutom den stora tjänsten att vi accepterar att de lagt beslag på det, genom att själva vägra vifta med flaggan, sjunga vår egen nationalsång eller belysa den ”omvända rasismen”.
Personligen är jag och min granne de enda som har den Svenska flaggan på vår uteplats hissad året runt. Mina föräldrar invandrade ifrån Indien på 70-talet, och min grannes fru invandrade ifrån Thailand runt 2005. Vi har båda fått höra att den kan vara ”stötande”. Det jag finner mest stötande är; de som anmärker på att Svenska flaggan kan vara ”stötande”, hur de själva gått på extremhögerns erövringar och att de accepterat dessa. Min andra tanke är; ”Vet de själva om vilket land de bor i?”
/ Tommy Deogan, gästkrönikör
5, 7, 9, … Vad är nästa tal? 11, eller hur? Lätt som en plätt?
Men tänk om serien egentligen var -1, 5, 7, 9, -1, -1, -1, … ? Och du bara fick se en del av talen, som förvillade dig? Kanske det inte fanns något mönster alls att hitta, utan det bara var en ren slump att 5, 7 och 9 råkade hamna i rad?
Ett annat exempel är det så kallade ”Marsansiktet”. Fotot kom från Vikingsonden som plåtat Mars på 70-talet. Men när kameratekniken blev bättre och därmed upplösningen högre, visade det sig bara vara ett bergsmassiv. [1]
För att förstå sin omvärld letar människan helt enkelt efter mönster i allt hon ser. Hon ser några exempel och hittar ett mönster. På gott och ont – för precis som vi sett ovan kan generaliseringen – förenklingen – vara helt felaktig.
Tänk nu på vad det är sajter som Avpixlat.info håller på med. De väljer ut exempel och läsarna gör resten: skapar felaktiga generaliseringar i sina sinnen – fördomar. För vad mer är en fördom än en snabbt bildad — ofta felaktig — generalisering?
Att belysa några noga utvalda exempel och på så sätt låta läsarna ”förstå resten” kallas anekdotisk bevisföring [2]. Anekdotisk bevisföring, eller bevis-via-exempel (proof by example) kan användas som ett sätt att bygga fördomar eller helt enkelt demonisera. Sådana politiska metoder utnyttjas friskt av dem som vill sprida skrämselpropaganda över en viss framtida världsbild.
Så hur kan vi hantera detta jobbiga, men samtidigt mänskliga problem? En början är såklart att vara medveten om hur människor fungerar. Kanske göra fler undersökningar som visar fler exempel, för att få in mycket mer data som bildar den gröna kurvan och därmed kommer att motbevisa den röda kurvan i figuren?
Det hade heller inte skadat om grunderna kring hur riktig forskning går till var mera välkända. Till att börja med så utgår man inte ifrån några enskilda punkter. Man samlar och samlar data, så mycket som möjligt, för att försöka hitta data som kan motbevisa mönstret – alltså den omvända ordningen jämfört med anekdotisk bevisföring. Man utgår alltså inte ifrån en världsbild och handplockar de punkter som stämmer in på den världsbilden, och väljer bort övriga!
Och precis som i fallet med Marsansiktet inse att det kanske helt enkelt inte finns något underliggande mönster – bara hjärnspöken.
[1] SvD – Mystiskt ansikte bara berg
[2] Wikipedia – Anekdotisk bevisföring
Ingen människa föds till rasist. Det är ett välkänt faktum att små barn är totalt ”färgblinda”.
Jag minns när dottern var 
knappa året och vi åkte buss hem en kväll. Bakom oss satt två damer från Etiopien, den äldre hade en vacker ring med en turkos sten. Dottern min var helt fascinerad av den vackra ringen. Höll damen i hand, pillade och klappade som små barn gör. Damen skrattade och sa något som den yngre kvinnan översatte: ”Hon säger att bebisen undrar över den mörka huden.”
Nej, blev mitt svar, det är ringen som fascinerar henne. Mitt barn har mött människor från världens alla hörn sedan den dag hon föddes, hudfärg har aldrig varit något att undra över.
Små barn är färgblinda antirasister. Det finns barn som fortsätter att se den vackra ringen före färgen på handen som bär den. Jag följde en historia på Twitter häromdagen om en 9-årig flicka som kom hem och var upprörd över att höra vuxna uttrycka sig rasistiskt. Denna klarsynta lilla tjej hade t.o.m. sagt ifrån till de vuxna. Hon sa: ”Jag tycker inte om när du kallar folk för turkjävel och neger! Det heter inte så!”
En nioårig flicka som valt att se människor, inte färg eller ursprung.
Jag valde själv i tidig ålder. Född som jag är 12 år efter andra världskrigets slut fick jag tidigt del av rasismens konsekvenser. Jag var tio år när jag hörde Martin Luther King tala, elva år när han mördades. Jag växte upp med insikten att människor massmördar andra människor endast på grund av etnicitet och jag valde att aldrig låta etnicitet vara måttstocken för hur jag bedömer andra människor.
Andra väljer annorlunda. Det finns alltid ett orsakssammanhang som formar oss, en del blir itutade från späd ålder att det är skillnad på folk och folk, de reflekterar inte över det utan formar sin perception utifrån det invanda mönstret.
Jag har en bekant som har blivit misshandlad två gånger. Den ena gången av ett gäng invandrarkillar, den andra gången av ett gäng svenska killar tillhörande samma fotbollsklubb som han själv. Hans reaktion på händelserna var väldigt olika. Den misshandel som utfördes av svenska klubbkamrater förminskade han och den utförd av invandrarna förstorade han, skrev långa arga inlägg på Facebook om jävla invandrare som borde kastas ur landet. Brottet var detsamma, men hans åsikter gjorde det ena värre än det andra.
Ibland hör man argumentet från de som är rasister att de faktiskt själva utsätts för rasism och det i sitt eget land. Det är denna upplevda rasism som gör dem rasistiska hävdar de (fast de kallar förstås aldrig sig själva för rasister). Enligt dem måste man bli rasist om man utsätts för rasism.
Nej, det måste man inte.
Jag har själv blivit utsatt för rasism. Jag har bott i Grekland och blivit diskriminerad och illa bemött bara på grund av mitt blonda hår och mina blå ögon. Utstått sneda blickar från gamla tanter som sett en som ett falt stycke som förstör deras stackars oskyldiga söner. Blivit ignorerad i affärer etc. etc.
Jag har upplevt rasism i Sverige också, som medbjuden på en fest hos människor från Jamaica, jag var den enda vita personen på festen. Hedersgästen var en mycket politiskt engagerad man som lät mig i egenskap av vit klä skott för varenda missgärning vita människor någonsin begått mot färgade. Det var fruktansvärt. Kränkande och hemskt. Jag var inte en person för den här mannen, jag var en färg. Gjorde denna erfarenhet mig till rasist? Nej, jag valde att göra det han inte gjorde. Jag valde att se honom som den idiot och skitstövel hans beteende sa att han var, inte som en representant för alla Jamaicaner.
En som har valt är Emerich Roth, idag 88 år gammal. När han var 19 år kom Nazister till hans stad — nuvarande Vinogradovo i Ukraina. Stadens 3 000 judar fördes till Auschwitz, där Emerich direkt förlorade sin mor och yngsta syster. Fadern och ännu en syster dog under de närmsta åren. 1945 när befrielsen kom fanns han i Theresienstadt, mer död än levande, 1.75 lång och vägandes 34 kilo.
När han låg på sjukhus efter befrielsen så kom några unga partisaner och tog med honom till en lada där de hade tre tillfångatagna SS-soldater. Partisanerna la en pistol i handen på honom och erbjöd honom att ta hämnd, att skjuta Tyskarna.
Men Emerich släppte pistolen och gick därifrån. Han kunde inte döda en annan människa. Trots allt ohyggligt han själv hade upplevt så valde han att inte hata.
/ Lovisa Loan Sundman
Det har förmodligen inte gått dig förbi att Bosse Hansson är i hetluften nu i dagarna. Den gode Bosse har uttryckt sig på ett sätt som inte kan tolkas som någonting annat än som en kvarleva från en gammal tid. Att kalla folk ”svartingar” var månne gångbart för ett antal årtionden sedan, men som all uppståndelse visar så är det inte riktigt gångbart längre.
Med viss betoning på ordet ”längre”.
Efter viss uppståndelse uppstod en mer organiserad debatt om uttrycket i fråga. Det försvar som den äldre herren använde i denna var inte riktigt vad man kanske kunnat förvänta sig. I stället för att erkänna att det var klumpigt, sade han att det hela var ett uttryck för hans ålder, och att vi som förstående människor bör ha förståelse och översikt med att vissa åsikter helt enkelt lever kvar från förr i tiden.
Storyn är egentligen inte viktig i sina detaljer. Den är snarare ett exempel på ett fenomen och en attityd. En inställning. Utan vidare omsvep kan denna inställning sammanfattas med att gamla människor är dumma i huvudet och sedan länge förlorat förmågan att lära sig nya saker.
Vilket kanske är en bekväm inställning att ha, i och med att den gör det möjligt att avskriva äldre människor all möjlighet till eget tänkande. Men precis som med alla andra former av generaliseringar, så leder den till att vi ser de generaliserade som någonting mindre än människor. Som en typ. Som någonting som bara är, och som inte kan förändras.
Hur bekvämt det än må tyckas, så är det inte acceptabelt att anse att äldre människor är ofrånkomligt rasistiska och att det enda som kan bota dem från denna ofrånkomlighet är döden.
De förtjänar trots allt mer respekt än så. Ingen vinner på att vi betraktar äldre personer på ett sätt som tidigare varit förbehållet så kallade ”svartingar”.
Vi har kommit längre än så vid det här laget. Inte sant?
Den 27:e oktober kommer den holländska politikern Geert Wilders till Malmö. Han har bjudits in av Tryckfrihetssällskapet.
Så här vackert beskriver detta illustra sällskap sig:
Tryckfrihetssällskapet är en partipolitiskt obunden förening vars främsta syfte är att kämpa för det fria ordet, varhelst det hotas och oavsett vem som hotar det…
Föreningens mål är att tillhandahålla stöd och skydd varhelst yttrandefrihet och intellektuell frihet hotas.
De har bjudit in den holländska politikern Geert Wilders. Det är så ironiskt med tanke på de stora orden i deras målbeskrivning. Geert Wilders vill nämligen förbjuda både koranen, muslimer och islam.
”Jag har fått nog av islam i Nederländerna: inte en enda muslimsk immigrant till borde släppas in. Jag har fått nog av dyrkandet av Allah och Muhammed i Nederländerna: Inte en enda moské till här. Jag har fått nog av Koranen i Nederländerna, förbjud den fascistiska boken”.
Om man tittar på Tryckfrihetssällskapets hemsida hittar man en artikel om att islam inte bör “omfattas av religionsfrihet enligt FN:s förklaring om mänskliga rättigheter“? Argumentet är att islam inte skulle vara en religion, utan en “politisk ideologi med totalitära anspråk.”
Och om man tar bort allt skydd för islam, om islam inte längre ses som en legitim religion, vad kan man göra då med religionen? Ja, vad tror ni? Jo, förbjuda islam och koranen.
Mycket riktigt, i olika forum på Facebook som sällskapet driver har man länge kunnat läsa kommentarer som går ut på att man måste förbjuda islam. Så även i bloggen. Under artikeln jag nämnde ovan, om att islam inte skulle vara en religion, kan man läsa denna läsarkommentar:
Mycket bra uttryckt och här får vi svart på vitt att islam kan aldrig tolereras i ett västerländskt samhälle.
Just ett snyggt ”Tryckfrihetssällskap” som säger sig värna om ”det fria ordet”, men för alla utom muslimer!
Motargument 