Etikettarkiv: Orsaker till rasismen

Bärplockarna och den försvunna fackföreningen

Nästan varje år spelas samma visa upp i Sverige, fast den visan spelas med något högre volym och värre texter varje år.

Denna klagovisa, gäller de stora områden i Sverige där det växer mängder av bär. Dessa vackra röda bär jag åt så sent som igår till mina köttbullar. Eller som vi äter till våra pannkakor med vispgrädde en mysig söndagseftermiddag. Eller som vi äter till frukost i yoghurt eller mjölk med flingor.

Lingon berries
Kimtaro / Food Photos / CC BY

Hallå där, köp blåbär! Lingon, hallon, smultron och hjortron. Mums!
Fast någon måste ju plocka dem.

För drygt två generationer sedan var det bland annat personer som min mormor som var de som plockade bären. I det där slags förment etniskt homogena, kulturellt och socialt harmoniska Sverige som Sverigedemokraterna nostalgirevisionistiskt talar om.

Det Sverige där min mormor inte fick sina skolböcker betalda fullt ut av staten. Så hon var tvungen att ge sig ut på myrarna eller skogen för att plocka bär. Bär som såldes för att finansiera hennes skolmaterial.

Samma bär som jag själv plockade några gånger som barn. Inte för att få pengar utan för att det var roligt. Det tog en hel dag, man fick ont i knäna, men det var roligt att komma med en bytta bär till mormor som gjorde sylt av dem.
Jag tröttnade snabbt på att plocka dem. Det var ju mest på skoj.

För dagens bärplockare är bärplockandet ofta alltifrån skoj. De lönekrav som skulle ställas av organiserade svenska fackföreningar i kombination med mer spännande jobb, gör att det är svårt att hitta bärplockare för ”rätt” löner i Sverige.
Så arbetsgivarna vänder sig till thailändare, vietnameser, rumäner och andra nationaliteter för att bärga dessa skogens skatter.

Människor som ofta lockas av rekryterare i hemländerna med löften om stora vinster. De får ofta betala för resa och uppehälle själva. Bärplockarna verkar inte heller gå med i fackföreningar, och fackföreningarna verkar inte snabba på att plocka upp dem. De lyfter säckar med bär men får ofta inte lyfta löner på grund av bedrägliga arbetsgivare. Vissa gånger har till och med handgemäng med arbetsgivare uppstått i bråk om löner.

The Clones playing with lingonberries (Berättelse lingon)
Kalexanderson / Foter.com / CC BY-NC-SA

Handgemäng definieras vanligtvis som misshandel eller försök till misshandel och utgör därför ett brott i Sverige. Därför är polis snabbt framme och sätter bärplockarna på plats. Utvisningar följer på bärplockarnas myteri och en helt ny besättning bärplockare bjuds snabbt in.

Men var är världens mest organiserade och proportionerligt största fackföreningsrörelse?

Svenska fackföreningar bedriver sedan en tid tillbaka ett intensivt arbete med att värva medlemmar. De erbjuder bra försäkringar och försöker bistå med införande av kollektivavtal. Varje sommar görs särskilda insatser för att hjälpa främst unga semestervikarier som utnyttjas på arbetsplatserna.

Men inga nämnvärda insatser för att hjälpa bärplockarna med sina arbetsvillkor som i vissa extremfall gränsar till slaveri.

Om bärplockarna i Sverige, en liten men viktig grupp av arbetskraftsinvandrare, med samma mänskliga rättigheter som oss alla skall fortsätta vilja komma hit, måste vi alla, arbetsgivare, statsmakt och fackföreningar, behandla dem som våra medmänniskor.

I samhällsdebatten talas ofta om behovet av integration och snabbt inträde på arbetsmarknaden för invandrare. Men hur bra är arbetsmarknaden på att integreras med invandrare i Sverige?

Situationen för bärplockarna är ett varnande exempel. Tänk på det när du och dina barn häller ner lingonsylten i yoghurten.

Smaklig frukost!

Myt: Afrikaner har låg IQ

Det sprids myter och lögnaktig propaganda om hur låg IQ olika grupper av människor har. Ljusskygga typer i de mörkare hörnen av internet försöker använda sådana ”bevis” och analfabetsargumenten till varför de anser att invandringen från utomeuropeiska länder är ”tärande”.

iq-testDe få som verkligen har källhänvisningar som underlag till sina argument, visar vanligtvis länk till: ”IQ och global ojämlikhet” av Lynn och Vanhanen. Om man skulle läsa den forskningsrapporten lite slarvigt och struntar i att granska eller att förstå dess helhet, kan det kanske framstå som om att alla människor som bor söder om Sahara i Afrika verkar ha ett IQ på 68. Ett sådant ”faktapåstående”, taget ur sin kontext och helt utan vidare förklaringar, används sedan som en av de viktigaste grunderna för anti-invandrings-argumenten, och ibland även som ”ursäkt” för rasism.

Lynn/Vanhanens forskning har mången gång granskats och kritiserats av flera andra forskare och experter. Det existerar mycket kritik, som är välgrundad, om att Lynn/Vanhanen och deras efterföljare och ”fans” försöker hävda bevis som anses tveksamma, baserat på särskilt utvald statistik, som saknar helt representativa underlag, och att de ignorerar data som inte stöder deras slutsatser.

Den som ”bara är lite kritisk mot invandringspolitiken” och hävdar att invandrare har lägre IQ, och ”sänker” svensk genomsnitts-IQ, den framstår som att den enbart försöker förmedla lögner som — enbart de själva anser — passar in som ”bevis” i pusslet.

Det finns flera viktiga motargument, som nästan aldrig nämns i samband med IQ-argumentet emot invandring. Det är:

  • ”Flynneffekten”. IQ-genomsnitt ökar i en region vartefter välfärdsutvecklingen sker.
  • IQ-tester måste vara utformade för testpersonernas modersmål.
  • Varje IQ-test på varje språk måste vara konstruerat på ett neutralt sätt för att kunna fungera jämförelsevis på en global marknad.
  • Testresultaten får inte riskera att påverkas beroende på vilken etnicitet, kultur, ålder eller religion som testtagaren har.
  • ”Regression to the mean”. Genomsnittsresultat i alla former av tester kommer att förskjutas närmre det riktiga genomsnittet, ju fler personer man testar. Och man kan i början av en testperiod, då man ännu inte har tillräckligt statistiskt säkerställt underlag, uppvisa ett resultat som kan se ut som att det är avvikande högt eller lågt.
Ökad välfärd, välstånd, genomsnittsinkomster, förbättrat näringsintag, hygien, hälsa, barnadödlighet, minskat barnarbete, antal skolor, antal lärare, förbättrad pedagogik i skolorna, fler antal böcker i hushållen, minskad segregation etc. påverkar genomsnitts-IQ i en region.
Faktorer som INTE påverkar inlärningsförmåga och intelligens är gener, hudfärg, religiös trosuppfattning, etnicitet eller födelseplats.

Genomsnittligt IQ för en nations befolkning behöver inte betyda någonting mer än att det genomsnitts-IQ man fått fram endast är ett snitt utav de utvalda testpersonernas genomsnitt. Man kan mycket väl ha missat att testa invånare i en annan region av samma land. Kanske invånarna i nationen som helhet har ett helt annat genomsnitts-IQ än det IQ man uppmätt baserat på ett för litet urval?

En individs IQ-resultat betyder i stort sett enbart hur bra eller dålig den personen är på att göra ett IQ-test — i förhållande till de andra personer som har gjort exakt samma IQ-test. Varje individs IQ behöver inte betyda någonting alls signifikativt om dennes förmåga eller ambition att skaffa sig försörjning och bli skattebetalare.

För fördjupning, läs även Andreas Meijers artikel om Intelligenstester

Källor:
Lynn/Vanhanen ”IQ och global ojämlikhet

Den främsta kritikern till Lynn/Vanhanen och hur deras ”bevis” missbrukas av rasister är Professor Richard E. Nisbett. “Intelligence and How to Get It” (recension på engelska av hans bok)

Boktips:
Richard J. Herrnstein / Charles Murray “The Bell Curve” (1994)
Arthur R. Jensen “The g Factor” (1998)
Information om välfärdsutveckling i olika nationer går att hitta i videos och diagram på www.gapminder.org

Myt: Invandrare är mindre intelligenta än svenskar

Vi har kunnat läsa diverse texter om hur låg IQ människor har, beroende på deras etnicitet. En av källorna för detta är boken IQ och global ojämlikhet av Lynn och Vanhanen. Där kan vi finna att regionen Afrika, söder om Sahara snittar på 68 i IQ. Denna bok och dess efterföljare ligger till grund för artiklar hos Fria Tider och hos Avpixlat.

Vi får genom Fria Tider veta att det inte spelar någon roll om människor från Sub-Sahara växer upp i väst, eftersom intelligensskillnaderna blir för stora, detta baseras på forskning om adopterade barn, tyvärr kom jag inte in i den forskningsrapport som Fria Tider länkade till så jag kan inte säga hur välgjord den undersökningen är.

Den kritik som framförts mot författarna Lynn/Vanhanen och deras bok är att de undersökningar som gjorts inte är helt representativa eftersom de valt en del ostrukturerade undersökningar (det är inte författarna själva som genomfört IQ-testerna) som underlag, samt att de har ignorerat data som inte stöder deras slutsatser. De främsta kritikerna till studien är Professor Richard E. Nisbett och Thomas Volken. Det som inte tas upp av författarna, Fria Tider eller Avpixlat är något som kallas ”Flynneffekten” samt vikten av språkförståelse för att kunna genomföra de standardiserade IQ-tester som finns.

iq-testFlynneffekten handlar om att IQ ökar över tid. Välstånd, stimulans (ex språk, och läsförståelse), näring, hälsa, barnadödlighet etc. är sådant som påverkar resultatet på IQ-tester. I och med att ett samhälle förbättras i detta avseende så kommer också resultaten på IQ-testerna att förbättras. Dessa faktorer är inte kopplade till gener eller etnicitet, vilket ex. Fria Tider och Avpixlat verkar vilja förmedla. Snittet för ökningen av IQ ligger, enligt Flynn, på ca 3 poäng för varje 10-årsperiod. I områden som utvecklas snabbt går också den mätbara ökningen i IQ snabbare, det innebär att skillnaden är större mellan regioner i länder som är ”välutvecklade” och de som är mer rurala. Vi kan vara överens om att Sub-Sahara inte har samma standard som Sverige när det gäller välstånd etc. utan att de kanske ligger 100 år efter oss (som Sverige såg ut ca 1920) på dessa punkter. Det skulle göra att ca 30 poängs skillnad i snitt är fullt rimlig, utan att gener blandas in.

En sak som bör tas upp är också läsförståelsen. IQ-tester är utformade för en internationell marknad. Det ska inte spela någon roll vilket språk testtagaren har, resultatet skall fortfarande vara tillförlitligt. Förutsättningen att ta dessa tester är dock att personen kan ett språk ordentligt. Speciellt när det gäller läsförståelse. Vissa blandar ihop detta med läskunnighet, vilket inte är samma sak (då hade vi slutat med språkutveckling i skolan efter att vi lärt oss vårt ABC). Kort sagt: att vara läskunnig är inte detsamma som att ha en utvecklad läsförståelse, vilket är en avgörande faktor när det gäller att förstå och besvara IQ-tester. Det har inget med gener att göra utan med träning och vilken utbildningskultur personen som skall utföra testet har.

Språk och tänkande är nära förknippat, vilket är välkänt inom skolvärlden och en av anledningarna till att den västerländska skolan lägger så stor vikt vid skriv-, läs-, och språkutveckling. Jämför vi skolsystem mellan Sverige och Sub-Sahara så är frågan om 100 år räcker (vi har haft skolplikt sedan 1842 i Sverige medan vissa länder söder om Sahara inte ens har fungerande skolor än idag)? Vi har en etablerad kultur som grundar sig i att inte bara kunna läsa utan att även kunna förstå texter och abstrakta teorier. Det har vi inte med oss genetiskt utan behöver lära oss för att kunna förstå.

Artikeln i Fria Tider menar också att:

Även själva utanförskapet i sig går att förklara med de utsatta invandrargruppernas låga intelligens, visar svensk forskning som gör gällande att det är lägre IQ som leder till att invandrarna inte får lika välavlönade jobb som svenskar.

Forskningen de menar är en rapport som diskuterar inkomstskillnader, där forskarna själva har med detta i slutsatsen:

And since no other observed factor seems to explain the employment gap between natives and second generation immigrants, ethnic discrimination might be a factor that determines employment

Det där om fördomar…

Förutfattade meningar kan ställa till en hel del problem. Det är delar av de olika bakomliggande orsakerna till vad som kan leda till sådant som strukturell diskriminering i ett land. Att bli mer medveten om och försöka utmana sina förutfattade meningar är viktigt.

BrakeDiskVR
StromBer / Foter.com / CC BY

Denna video visar hur förbipasserande reagerar på en ”vit” amerikan och en ”svart” afroamerikan i USA som sågar upp ett cykellås. Som ni kan se är det helt olika. Den vite och afroamerikanen säger samma saker, att cykeln ”tekniskt sett inte är hans”. Ändå är reaktionerna drastiskt annorlunda. I ena fallet misstänker man stöld och i andra antar man att skådespelaren är en ärlig, vit, ung man som hämtar en cykel.

Och se vad som händer då en ung, vit, flicka gör samma sak…

Slöjan har olika betydelse

Journalisters okunskaper gällande muslimer och religionen islam har i en hel del fall orsakat en än större islamofobvåg som konsekvens.
Till exempel kan man läsa tidningsartikeln ”Befriade sig från ett liv med slöja” publicerad i DT, Dalarnas tidningar den 13:e maj 2013.

Design by Ida Dzanovic & Photoshop: Amela Dzafic.
BILD: Design by Ida Dzanovic & Photoshop: Amela Dzafic.

I den artikeln beskrivs en iransk kvinnas personliga upplevelse av sin väg från den religiösa regimen i Iran till Sverige och allt som hon kände sig tvungen att utföra enligt regimens förtryckande krav.
Naturligtvis är vi många som känner medlidande och solidaritet med personer som flyr från sina hemländer, från liknande förtryck i bl.a. diktaturer och/eller religiösa regimer.

När liknande artiklar försöker sammanfatta och beskriva några enstaka individers öden framkommer en tydlig oförmåga att göra åtskillnad mellan religion globalt och den iranska religiösa regimen.

I texten i DT finner man ytterligare problem: Generalisering av en religiös grupp, vilket kan vara en huvudentré till ökade fördomar, förstärkta elakartade stereotyper och till hat.

I samband med artikeln publiceras en ”faktaruta” med rubriken ”Slöjan i det muslimska samhället” och just där, genom extremt slarvig generalisering, uppges några fakta om slöjor ur den iranska regimens perspektiv, som om vore det plötsligt gällande för hela världens samtliga muslimska kvinnor. Slöja är, enligt den här ”faktarutan” enbart tvång, förtryck och en metod att kontrollera kvinnor — vilket är långt ifrån verkligheten och fakta.

Vi förnekar inte faktum att det finns kvinnor i Iran som är tvungna att bära slöja, men när man talar om ”det muslimska samhället” då existerar enorma variationer bland muslimska kvinnor och deras orsaker till att bära slöja. En del ser sin slöja som personlig, som en del av deras mode, image, klädstil. Som ett klädesplagg som de har blivit van vid och ser det som egen varumärke. En del ser på sin slöja som feminism; —”Min kropp är bara för mig” och på så sätt protesterar mot exponering av kvinnokroppar. Slöja är ibland en traditionell och ibland kulturell grej, utan att nämna en hel religions bemärkelse. Kort sagt, orsaken till att bära slöja varierar från kvinna till kvinna — liksom det är skillnad från land till land och mellan olika regioner.

Faktum är att olika grenar av islam i Saudiarabien, Indonesien och Bosnien visar upp drastiska olikheter inom sina detaljer, tolkningar och former. Men allt sådant försvinner i den här ”faktarutan” och samtliga muslimska kvinnor världen över sätts till att vara under tvång, press och bli viljelösa. Slöja är, enligt textens ”faktaruta” det som den iranska regimen förklarar och definitivt inte det som vi kan se på gatorna i Istanbul, Sarajevo, Skopje, Tirana, London, Madrid eller New York.

När du i framtiden läser liknande ”faktarutor” eller artiklar så borde du inse varför hatbrott mot muslimer har ökat, då beslöjade kvinnor allt oftare utsätts för aggressiva trakasserier och ibland även attacker. Deras slöjor slits utav dem, av personer som verkar föreställa sig att de utför en välgärning, i ”kampen för andras människors frihet”. Kvinnor som bär slöja (oavsett deras anledning) blir bespottade som ”antidemokrater”, ”regimanhängare” eller ”dem som bär på sig symbol för kvinnoförtryck”.

Med sådan desinformation i medierna är det inte svårt att se hur intoleransen, hatbrott och fördomar har fått sina framgångar.

Att inte ta antisemitism på allvar

Gästinlägg av Dani Cohen med anledning av debatten kring Dan Parks affisch i Malmö.

Moderaterna gick för ett tag sedan ut med ett pressmeddelande och beskyllde vänsterpartiets ordförande i Malmö, Daniel Sestrajcic för att vara ”judehatare”. Bakgrunden är ett antal affischer i Malmö som satts upp i samband med demonstrationer mot Israel. Här med bilder av Eurovision Song Contests fjärils-symbol, fast med texten ”burn israel burn” och ”jews are none”. Bredvid är V’s logga och Vänsterpartiet Malmös ordförandes ansikte på bilderna.

Skärmklipp
Hur Moderaterna kunde tro att Vänsterpartiet låg bakom denna antisemitiska ”konst” av Dan Park är absurt. Men Vänsterpartiets respons på Moderaternas pressmeddelande är obehaglig. (Bilden hämtad från Dan Parks blogg.)

Att Vänsterpartiet inte låg bakom affischerna torde vara uppenbart, men var inte det för Moderaterna. Som i ett svep valde att kalla Sestrajcic för understödjare av judehat — och passade samtidigt på att hävda bojkotter och uteslutande för fel.

Det senare kan man visst ha åsikter om — men faktum är att varken Vänsterpartiet eller demonstrationen låg bakom affischerna. Det gjorde istället den tidigare förtals-dömda Dan Park som bl.a. gjort sig känd genom andra rasistiska alster och antisemitiska påfund.

Det kan vara ett extremt pinsamt misstag från Moderaternas sida, borde de inte vetat bättre?

Det kan man verkligen tycka. Men responsen från Vänsterpartiet var inte bättre, utan svaren som kom gjorde det istället väldigt obehagligt.

Frågan kom att handla om ifall Moderaterna sagt att all form av kritik mot Israel är antisemitism (det vet jag inte om det här pressmeddelandet faktiskt sa — då får man läsa in betydligt mer i det än vad jag gjorde) och förvillade snart bort hela frågan till att vissa tillsynes även försvarade de bilder som hade satts upp.

Och snart påstods att man får ju inte säga något om Israel utan att bli kallad antisemit. På olika bloggforum, och från bl.a. Jonas Sjöstedt. Och anklagelser om att alla som tar upp antisemitism bara försöker förvilla bort ockupationsfrågan.

Jag har hört den här typen av argumentation förr. Den dyker ständigt upp från Sverigedemokrater, antifeminister osv från internets rasistsidor. Man hugger på minsta lilla sak inom antirasismen som de tycker är töntigt, förstorar upp det till max och glömmer bort den verkliga rasismen. Som om allt t.ex. skulle handla om glassen ”Noggers” namn?!

Men antisemitismen är större än så — och frågan om att den existerar i Malmö idag är på riktigt. Och det är inte så att de som talar om och påpekar antisemitism är era motståndare — ser t.ex. Vänsterpartiet det så, har man verkligen ett jätteproblem. Men så tycks det verkligen ha blivit.

Existerar det antisemitism inom vänstern? Ja! Verkligen! Det existerar överallt, (även inom Moderaterna) men inom bl.a. Vänsterpartiet har den lyckats ta sig allt tydligare uttryck. Kanske med kopplingen mot FiB-kulturfront, Jan Myrdal och vidare via bloggen Jinge (förövrigt medlem i Vänsterpartiet), vidare till Lasse Wilhelmsson, Israel Shamir och mer hard-core-antisemiter.

Det förekommer rikligt med bildspråk. Jag har sett vänsterpartister publicera satir-teckningar av Latuff som klagar på att man blir kallad antisemit för man klagar på Israel — samtidigt som bildkonstnären i fråga själv var med i Irans tävling för att håna förintelsen, och har väldigt många sådana antisemitiska kopplingar på sitt samvete. Här kan vi verkligen tala om världsmästare på kopplingar till antisemitism i historien och beskylla motståndare för att vara — faktiskt — nazister!

Den av moderaterna kritiserade demonstrationen i Malmö hade även en eventsida på Facebook. Däri postades och delades och gillades flitigt, utan att någon sa emot, bl.a. en bild med en blodig Davidsstjärna över Jesus som drogs bort av soldater. Väldigt tydligt spelande på gammal antisemitisk idétradition.

Antisemitism är något man blundar för. Och att sätta stora ljuslyktan på de gånger man blivit anklagad felaktigt görs enbart för att kunna få bort strålkastaren från de problem man faktiskt har. Och nej — jag anser inte att man har gjort upp med detta inom vänsterrörelserna. Där ingår mitt eget parti, Socialdemokraternas, avdelning för Tro och Solidaritet som nyligen försvarade och tyckte inbjudandet av Gilad Atzmon var lämpligt och bra. En person som både hyllar och själv sprider förintelseförnekelse och menar att judar styr världen.

Dessutom kommer det fram åsikter både om att judarna får skylla sig själva. Som att det är beroende på Israels agerande att judar tycks illa om. Det här är fullkomligt irrelevant. I alla sammanhang har folk rätt att slippa alla former av rasistiska anklagelser och påfund — vad det än handlar om. Judar är en minoritet, och ofta extremt utsatt minoritet. Och lika rättigheter, och att ha skydd under lagen är inget man vinner genom att ”vara snäll”. Mänskliga rättigheter är inte tillsatta med en särskild not om ”gott uppförande” som om det fanns en övermäktig domare (Vänstern?) som kan döma ut varje folkgrupp till vilka som förtjänar eller inte förtjänar att behandlas med respekt.

Jag skulle kunna ta upp fall efter fall efter fall — skriva hundratals om olika former av antisemitism jag stött på inom arbetarrörelsen, den ena grövre än den andra. Och säkert kan Vänsterpartiet producera något alibi som säger att de ”aldrig haft problem”. Sådant brukar aldrig vara ett problem för andra typer av rasister, homofober etc. att hitta. Men just användandet av denna typ av alibi i sig är ett tecken på just att man har problem.
Och Sjöstedt, och alla andra som hånat all kritik, förstorat upp frågan och så svepande buntat ihop alla kritiker visar på att man fortfarande inte tar problemen på allvar.

Jag kan börja med att fråga vad Sjöstedt och Sestrajcic t.ex. anser om bilderna som delades runt på eventet och bland folk på facebook?

Var det lämpligt?

Är det lämpligt att spela på offermyten om att all kritik av Israel ses som antisemitism? Vem är det de attackerar med sådana uttalanden? Var det lämpligt att på så sätt kritisera alla som arbetar med antisemitism som om de hade ett gemensamt ansvar och som om de skulle agera lika gemensamt? Att Vänsterpartiet i det här fallet blev orättvist beskyllda för något de inte gjort är en sak. Men Vänsterpartiets slusatser av hela frågan blev en helt annan.

Gästinlägg av Dani Cohen

Sluta slarva med statistiken!

Det är beklagligt när debattörer agerar på ett sätt som riskerar att underblåsa främlingsfientlighet och mytspridning – förhoppningsvis utan att detta var deras syfte. Oavsett är det trist varje gång någon slarvar eller oavsiktligt råkar använda sig av felaktig information. Det är än mer beklagligt då det kommer från personer som, sett till deras titel, borde veta bättre.

A MEDITATION ABOUT MOURNING
Martin Gommel / Foter.com / CC BY-NC-ND

Karl-Olov Arnstberg och Gunnar Sandelin slarvar grovt då de med hjälp av statistik i en artikel på Newsmill hävdar att 111 000 personer har beviljats uppehållstillstånd i Sverige under 2012. Och så kan man se det om man vill. Det är dock långtifrån en exakt sanning. Det förhindrar inte att artikelförfattarna använder sig av statistiken som fakta, för att sedan slugga vidare genom att ta upp  människosmuggling och analfabetism i samma debattartikel.

Migrationsverket och SCB har fullständig transparens vad gäller denna statistik. Allmänheten kan själv kolla upp hur statistiken ser ut. Det bör fler försöka göra. Inte minst eftersom fler än just de ovan nämnda debattörer, medvetet eller omedvetet, slarvar med begrepp, statistik och ordval.

Under hela kalenderår 2012 ansökte 43 887 personer asyl i Sverige. Av dessa fick ungefär 34% uppehållstillstånd.

Sverige avvisar mer än hälften av de asylsökande. I processen kränker vi även de mänskliga rättigheterna. Sverige har dömts mer än 20 gånger i internationella domstolar för brott mot migranters mänskliga rättigheter.

Motargument har tidigare publicerat en kortfattad artikel om dessa 111 000 personer med flera länkar och källhänvisningar för den som vill fördjupa sig i siffrorna.

Antal asylansökningar, klicka på grafen för att förstora den.
Antal asylansökningar, klicka på grafen för att förstora den.

I korthet: Endast 25 252 personer har fått PUT (permanent uppehållstillstånd) i Sverige under kalenderår 2012. Inte 111 000!

Faktum är att de allra flesta av de 111 000 personerna fick ett temporärt, tidsbegränsat och tidsbestämt uppehållstillstånd. Förutom dessa inkluderar de 111 000 personerna adopterade barn, makar och samboende partners till de gästarbetare, gästforskare och gäststudenter som vill ha med sig sin familj hit under sin tidsbegränsade vistelse i Sverige.

Vi menar att siffror bara säger vad varje skribent vill att de ska säga. Bakom en debattartikel kan det kanske dölja sig främlingsfientliga undertoner — vi vet inte. Men då det levereras siffror på ett mycket slarvigt och tvivelaktigt sätt, kan det för den oinsatte ibland framstå som både korrekt och skrämmande. Den som tar sig tid att titta närmare på siffrorna får se en helt annan verklighetsbild. Om man vill läsa det ena eller det andra är upp till var och en.

"Ut med invandrarna"?

Ibland förmår reklam att fånga begrepp lite bättre än långa politiska beskrivningar. Se på denna video från Sydafrika. Videon tar tag i den klassiska xenofoba attityden ”go back to where you came from” och visar på sydafrikas pluralism.

Gäller detta inte för Sverige? Jo. Alla svenskar har invandrarbakgrund. Bakåt i tiden är vi alla invandrare. Jag har danskar och tyskar i min släkt. Och…

Hur många av er har era rötter i exakt den bygd ni bor i just nu? Min mamma och pappa kom från Skåne. Ska jag också åka ”hem”?

Ke-Nako Music-Performance Vienna2008c
Tsui / Foter.com / CC BY-SA

Alla har fördomar

Detta är exempel på hur en fördom kan uppstå:
Du har kanske haft kabel-TV med femtiotalet kanaler i några år. Du är kanske van att kunna zappa runt och välja bland ett stort utbud av program.
Någon gång kanske du besöker en vän eller en släkting, som bara har SVT1, SVT2 och TV4 på sin TV. Då kanske du i förvåning utbrister: ”Har du bara skogs-TV?”

Pug and White Microwave Oven
zoomar / Dog Photos / CC BY-NC-SA

Du kanske har förvånats över att SFI-kurserna har en introduktionsdel på schemat som förklarar hur man använder en mikrovågsugn eller hur man lär sig själv och sina barn att cykla. För i din verklighet så lär sig alla barn att cykla innan de fyller sex år, och alla vet hur man använder mikrovågsugn, för det finns ju i varje kök.

Att du har vissa förutsättningar eller resurser tillhanda, som du nu tar för självklart. Eller du lägger dig till med en helt ny vana, och efter ett tag glömmer bort hur du gjorde innan du fick de nya funktionerna. Detta kan göra att du inte inser att alla andra personer har inte exakt allt som du har serverat på silverfat. Såna här små saker kan göra att du nu har en fördom.

Att vissa personer aldrig har lärt sig något om vardagslivet i andra länder utanför industrialiserade välfärdsnationer i nordvästeuropa, kan innebära att dessa har olika fördomar. Inte inlärda fördomar, utan sådana som beror på kunskapsbrist och brist på insikter i att alla människor på planeten inte har exakt samma resurser, erfarenheter, möjligheter, infrastruktur.

Personer som inte alls är medvetna om att de kan ha olika fördomar, riskerar att tänka väldigt etnocentriskt, om de i huvudsak utgår ifrån sin egen kunskap, sina egna resurser och enbart sin egen informationssfär. Vissa personer man talar med kan man få intrycket av att de har levt hela sitt liv i en hermetiskt tillsluten bubbla, helt ignoranta och okunniga om svältkatastrofer och våldsamma polisövergrepp i många länder både långt borta och nära oss.

Alla människor har fördomar – om olika små och stora saker

Är du medveten om att du själv kan ha fördomar och att nästan alla har minst några fördomar, kan du försöka vara medveten om detta när man umgås med vänner och obekanta.

Försök att inte bli arg om någon annan säger åt dig att du är fördomsfull. Reagera inte genom att bli defensiv eller förbannad om nån avbryter dig mitt i en mening och berättar att du håller på att uttrycka en besynnerlig fördom. Stanna upp och tänk till; Vad försökte du säga? Varför valde du det sättet att säga det på? Kan du kanske tänka ut ett annat sätt att förklara det på?

Det finns nästan alltid olika alternativa versioner av företeelser i verkligheten, som du ännu inte har insett. Kanske har ingen annan än du tänkt på just det perspektivet på en upplevd händelse, men som du föreställde dig var en allmänt erkänd uppfattning, som alla andra delar. Eller så kanske du bara valde fel ord, och om du hade formulerat dig annorlunda, medvetet, så får kanske ditt uttalande en något annorlunda betydelse.

Det otäcka är inte att ha fördomar, det otäcka är när en person, utan att tänka efter, uttalar sig med sina fördomar och sin etnocentrism som grund för sin ‘självklara’ syn på omvärlden, omedveten om att det är fördomarna som färgar åsikten.

"Det kan inte hända här"…

Jag kommer ihåg en tid då mina grannar har plötsligt slutat att åka med sina bilar till jobbet för att bensinen var väldigt dyr och sedan tog den slut på varje bensinmack. Till och med för stadsbussarna. En del människor har gått fots till jobbet i flera kilometer medvetna om att ingen ska få sina löner. 

Slobodan Milošević

Nyexamerade ingenjörer, journalister och läkare började jobba på restauranger som servitriser eller lagerarbetare. Varje dag fick man höra om ett företag som gått till konkurs. Valutan rasade ned och nya sedlar byttes ut på svarta marknaden mot tyska DM.

Jag kommer ihåg lukten av depression med stinkande ovisshet som rotades in i asfaltens mögel på alla gator och torg.

Vi, som var då 18 år, saknade t.o.m. pengar för en drink på krogen och istället samlade vi ihop några mynt för att köpa en flaska läsk och att sitta på skoltrappor med jämnåriga killar som spelade gitarr. Även våra lärare gick hem utan löner så brydde man sig mindre om våra betyg.

Individen blev svag med känsla av värdelöshet.

Sen kom den hårda tiden då människor började leta efter sin tillhörighet i olika grupper. För i en grupp kände man sig stor, stark och trygg.

I en grupp var man någon. I en grupp kunde man skrika och bli hörd med uppmärksamhet och skrikande grupper gav t.o.m. en identitet och självförtroende.

Det var en tid då olika nationalistiska symboler tog över stadens fasader för att markera den nya identiteten. 

Tidigare bankrånare, ex-fångar och nazistsympatisörer steg upp ur avgrunden för att bli de mest populära riksdagspolitikerna som fokuserade enbart på människornas olikheter tills man kom till genetiska skillnader, förfäder och olika blodgrupper. Olikheter som vi tidigare respekterade hos varandra förvandlades till grunden för olika partiprogram. 

Och alla kämpade för att visa och bevisa sin storhet och styrka.

Det var en phatamorganisk näring som folk matades med varje dag utan att bli mätta. En hägring av en vattenoas i förtvivlans öken. En hägring som aldrig försvann och en blodtörst som bara ökade ju mer folk bjöds att dricka av hat.

Ju mer vild, arrogant och aggressiv man var, ju mer uppskattad blev man som politiker av folkmassor som gick på gatorna med ett enormt behov av att skrika och tömma ur sig all ilska och aggression på affärernas glasfönster eller bilar på parkeringar.

Men det blev inte nog med det. Varken bilar på parkeringar eller glasrutor svarade eller förändrade någonting. I så fall var det viktigt att hitta ”den skyldige” som ska anklagas för allt, någon som kan lida och känna smärta. Vänlighet, artighet och ödmjukhet kallades för svaghet och dumhet.

Det var en tid då människor började skämmas för allt det goda och bli stolta över sin egen grymhet. Jag kommer ihåg lukten av den tid då barndomsvänner slutade att hälsa på varandra.

Strax efter publicerades statistiken om vapenlicenser och grupper som började beväpnas. 7 av ”dem” var beväpnade mot 1 ”av oss”. Nätter som var fulla av spöken då krigsförbrytare från 1940-talet började leva igen i många sånger innan 1990-talets Balkankrig började.

Dem som tidigare har pekats ut i historieböcker som människorshatare och mördare, blev plötsligt hyllade i en rad sånger av berusade grannar. Mördare blev stora idoler, förebilder, hjältar och t.o.m. deras knivar och blodiga händer berömdes i hårresande sånger som ekade under min fönstret.

Ju mer aggression desto mer styrka.

Ju mer hat desto större möjlighet att vinna och bli stor.

Ju mer rädsla man ser i ögonen på ”den andre” desto starkare blev man.

Detta är en extrem nationalism som gav XXL storlek till minsta lilla fluga som önskade att bli någon.

StorSerbien

Sen växer ännu större minnesbilder fram os mig på en rad andra som idag sitter inför rätta i Haagdomstolen för etnisk rensning, folkmord och brott mot mänskligheten.

Muslimer ska slaktas, fördrivas eller tvingas till att konvertera till kristendomen.

Romer, judar, albaner, turkar…Hur kunde de fortfarande finnas kvar efter en så stor flugattack under hela historien?

Nationalism blev liksom en virus som vi alla på slutet blev sjuka av, åtminstone med rädsla som skapade behov att betona starkt om att ”vi också finns”! På något sätt måste man finnas innan alla blir utrotade i koncentrationsläger eller massgravar.

Mina barndomsvänner började försvinna under en natt och blev hittade halshuggna vid floden och det enda vittnet var ett äppelträd där vi en gång klättrade upp på väg till skola.

Så var det i en tid innan man började skjuta från berg mot 15 000 studenter som gick in i fredliga demonstrationer på Sarajevos gator. Man hade svårt att svälja verklighet då granater började hagla över staden där man kunde se så många Hollywoodstjärnor bara 6 år innan, då Sarajevo var en OS-stad.

På slutet, flyr man. Inte bara för att rädda sitt liv utan för att rädda alla vackra bilder från barndomen. Man flyr för att inte bli tvungen att hata dem man en gång respekterade, tyckte om, delade lunch på skolrasten eller arbetsuppgifterna på samma kontor. Det är enda som räknas idag som en trofè. Att inte föra hatet vidare…

Mitt fönstret i sovrummet ramar in vårens färger i ett nytt hemland, mitt vackra och underbara Sverige.

Jag är rädd för människor som hittade hatet som källa till framgång eller möjlighet att bli någon, men ännu mer rädd för dem som applåderar till hatet och tror att detta är kärlek till ett eget land. Återigen pekar man ut ”den andre” som är skyldig för arbetslöshet. Återigen hör man om sönderslagna glasrutor i förorter. Återigen möter man människor som hyllar krigsförbrytare…

Jag gillar att höra ”Det kan inte hända här!” men ändå germina erfarenheter mig ingen rätt att tro så naivt en gång till.