Etikettarkiv: Orsaker till rasismen

Krönikor, Myter

Boan i toan

Min kompis kompis hade en faster som bodde i ett hyreshus i Falun. En dag upptäckte hon fuktfläckar i taket. Hyresvärden kallades dit och vid en närmare kontroll upptäcktes orsaken till fuktskadorna. En familj från Iran som bodde i våningen ovanför hade brutit upp parkettgolvet i vardagsrummet för att kunna odla potatis. Dessutom hade de höns i lägenheten. Jo, det är sant! Jag lovar!

Känner ni igen historien? Den finns i ett otal varianter. Bengt af Klintberg har samlat de vanligaste vandringssägnerna i fantastiskt roliga böcker. Vissa av dem är så bisarra att man viker sig dubbel av skratt. Män som fastnat med kronjuvelerna i dammsugarslangen. En familj som varit på marknad i Polen och där råkat köpa en pytteliten isbjörn i tron att det var en hund. Jösses.

Trodde jag på dessa skrönor när jag var liten? En del av dem i alla fall. Romska kvinnor med 20 frysta kycklingar under kjolen, råttkött i kinamaten och boaormar i toaletten. Jag var fullständigt livrädd att bli biten i rumpan när jag skulle kissa. Fast det är klart, jag var även övertygad om att kungen åt pannkakor varje dag och att en av de tre vise männen hade myrr med sig. Jag begrep inte särskilt mycket.

Många skrönor om utlänningar är just skrönor, och ingenting annat. Men vad ser vi som sanning idag? Vad kommer vi att skratta åt om 20 år?

Jag tror inte att alla muslimska 8-åriga flickor tvingas gifta sig med 80-åriga gubbar, eller sina kusiner (som givetvis är rabiata självmordsbombare). Alla människor från Afrika har inte lägre IQ. Judar är inte snåla. Romer stjäl ej alla saker som inte är fastspikade. Jag tror inte att flyktingar som kommer till Sverige inte vill ses och uppskattas som individer.

Om vi bara försöker tror jag att vi kan komma ganska långt om vi vill avliva myter. Jag skrattar åt komiken i böckerna, men skrattet fastnar i halsen när jag tänker på de främlings- och invandrarfientliga som baserat på myter vill skapa en vrickad bild av verkligenheten. Dessa myter baseras på okunskap, en vit fläck på kartan. Utforskas inte denna fläck kan det leda till fördomar, och i värsta fall rasism.

Plastkulor i margarin och folk som kräks i korvsmet är ganska roligt. När Ny Demokrati sjöng ”The lion sleeps tonight” var det allt annat än roligt. Nidbilder och karikatyrer av personer som kan uppfattas som annorlunda är inte humor för mig. Förhoppningsvis inte för dig som läser den här krönikan heller.

Böcker av Bengt af Klintberg på Bokus

Krönikor

Islamisterna skriker!

Om du ser ett foto av en person som skriker — känner du något då? Om du ser detaljer i personens klädsel eller hens övriga attribut som gör att du kan tro att hen kan vara muslim — vet du helt säkert om den personen har en religiös tro och om hen är muslim? Om någon påstår att fotot är av en muslimsk eller islamistisk demonstration — är det verkligen så? Vilken gren av islam tror du den personen känner sig hemma hos? Kan det rent av vara ett fotografi av en sekulär, ateist i ett land där de flesta människor enligt dig ser ut att vara muslimer eller islamister?

A man shouts 'God is great' as demonstrators in background
coolloud / Foter / CC BY-NC-ND

Tror du att den mannen du ser på bilden alltid skriker varje dag? Tror du att alla män som har liknande religiösa tro som den mannen också skriker exakt likadant för exakt samma saker som den är upprörd över? Tror du att mannen som skriker är mycket mer religiös eller djupare troende — om det ser ut som att han skriker mycket, ofta, länge och högljutt på fotot?

Är personen på bilden den enda representanten som du känner till för alla personer som har en viss religion? Kan det verkligen vara en representant för alla andra människor som har den religion som du enligt dina fördomar tycker att mannen på bilden har? Eller är han just på den bilden mer av en representant för en känsla av sorg, frustration eller hopplöshet? Om du ser en enda skrikande man på ett foto — varför direkt hoppa till felaktiga slutsatser om alla män som är religiösa eller bor i det området?

Skilj på kollektiv och individer

De personer som har liknande religiös tro eller bor i samma område som personen på bilden har inte automatiskt exakt samma åsikter som personen som du ser. Det är bara de personer som du ser skrika på bilden som är den enda som skriker. Men vet du varför de skriker? Kanske skriker mannen för att hans älskade har blivit skadad t.ex. i en bilolycka. Det kan kanske bero på att hans favoritfotbollslag just har vunnit eller förlorat en slutspelsmatch.

skrikandemanKan du minnas senaste gången som ett nyhetsteam har åkt till Mosul, Bagdad, Kabul eller till Casablanca, Tunis, Kairo för att filma alla de miljontals muslimer som inte skriker?

Det talas mer och mer bland de som ”bara är kritiska till invandringspolitiken” om skrikande islamister och muslimer. De sätts nästan uteslutande i samband med antivästliga åsikter och omänskliga värderingar i ett perspektiv som om att varje enstaka muslimsk person är ett bevis för ett mönster av systematisk ondska.

Jag har letat länge, har ännu inte funnit någon nationalist, patriot eller socialkonservativ som ens har börjat försöka nyansera sin egen bild av religiösa människor från andra länder. Ingen av dom verkar ha tänkt tanken att de skulle kunna prova analysera sina egna fördomar och sina egna åsikter om bilderna som visas i media.

Ett foto på en arg person som skriker i en demonstration i ett fjärran land — är det något att vara rädd för?
En skrikande person på ett foto är i princip bara ett foto av en skrikande person.

Se även mer om bildanalys i denna artikel eller läs andra artiklar som publicerats på Motargument.se om källkritik och mediagranskning.

Krönikor, Myter

Myt: Antirasist är ett kodord

De säger att de är antirasister – men egentligen är de anti-vita

Detta citat kommer från det numera ganska välkända uttrycket ”Antirasism är bara ett kodord för anti-vit”. Det som användarna av detta uttryck har fått för sig, är att antirasist betyder att man hatar vita och ser rasism som något som vita inte kan utsättas för.

Folkmord
Folkmord

Deras argument faller i bitar när man betänker att det finns individer och grupper som identifierar sig som antirasistiska och som motsätter sig anti-vit rasism. Här på Motargument har publicerats en mängd artiklar som argumenterar för att rasism existerar även mot vita.

Folkmord?
Folkmord?

Kan man säga att förespråkarna av begreppet ”Antirasist är bara ett kodord för anti-vit” är rasister? Om vi reder ut begreppet så påstår de som använder det att antirasister vill blanda ut all vit hudfärg. De är alltså emot att två olika människor med två olika hudfärger skaffar barn tillsammans, d.v.s. rasblandning. De kallar dessutom detta för ”avsiktligt folkmord på vita”. Så ja, de ska med all rätt kallas rasister om de lever med den irrläran.

Däremot hörs det väl så gott som aldrig argument om att vita inte bör skaffa barn med varandra. Ändå verkar förespråkarna av ”Antirasism är ett kodord för anti-vit” känna sig utsatta:

Vem kallar dig rasist enbart på grund av att du som vit vill gifta dig och skaffa barn med en annan vit? Inte vi antirasister i alla fall. Vi är nämligen för att alla själv ska få välja sin partner oavsett hudfärg.

/Andrea Daleflod

Krönikor, Recensioner

Harry Potter & rasismen

Ingen kan ha undgått bokserien Harry Potter och filmatiseringen av alla sju böckerna. Det som däremot kan ha undgått en del, är att en tolkning av böckerna är att de faktiskt till stor del handlar om rasism.

We are only as strong as we are united
Juliana Coutinho / Foter / CC BY

Inte rasism såsom vi känner till den. Inte rasism mellan människor med olika hudfärg, religion och kultur. Snarare rasism grundad på huruvida en person är en riktig trollkarl eller häxa. För er som läst böckerna eller sett filmerna vet ni att hela historien bygger på den lille pojken Harry Potter, vars föräldrar mördats av den ondskefulla trollkarlen Voldemort. Böckerna följer Potter och hans bästa vänner Ron och Hermoine genom deras skolgång och varje år möter de utmaningar som till slut utmynnar i en kamp mellan det onda och det goda.

I min tolkning delas personerna i serien upp i två grupper; Harry Potter tillsammans med Ron, Hermoine, professor Dumbledore och många fler, utgör den goda sidan. I vår verklighet skulle man kunna kalla dem för antirasister, eller möjligen en motståndsrörelse (vilket också sker, i boken om Fenixorden). Motståndarsidan, det vill säga, rasisterna, hamnar på samma sida som Voldemort.

Det är nämligen så att när Voldemort får ett starkare grepp om trollkarlsvärlden, börjar hans anhängare att på allvar rensa upp bland levande trollkarlar och häxor. Målet är att få bort alla som är födda av mugglare (icke-magiska personer), och se till att hela trollkarlssläktet förblir rent och oblandat. Presentationen av den här inställningen kan man se bland annat genom hur rasisterna som nästlat sig in i trollkarlspolitiken och bland de styrande, registrerar vilka som har en mugglarbakgrund och vilka som är renblodiga häxor och trollkarlar. Men vi ser det också tydligt genom en staty inne i trollkarlsministeriet där mugglare avbildas krypande och krossade under förhärligade trollkarlar.

Lösningen på det här problemet löses lite annorlunda i böckerna än vi skulle göra i verkligheten. Det hela avslutas med en stor kamp mellan onda och goda, i den skola där hela bokserien till största delen utspelas. Så fungerar det inte i verkligheten, och ingenting avslutas för att en ledare dör.

Det vi däremot kan ta med oss från Harry Potter är nödvändigheten att stå upp och säga ifrån. Utan många olika förebilder som vågar stå upp för sin sak, protestera och föra kampen mot de som inte vill väl, kommer vi i slutänden att riskera att hamna i en destruktiv situation. Att lära från varierande fiktiva situationer samt att minnas historien är nödvändigt för att vi ska kunna utvecklas och nå ett samhälle där bakgrund, hudfärg, religion, kultur och så vidare, är oviktig för hur man fungerar tillsammans.

Krönikor

U-landet Sverige

Jag har aldrig gillat dokusåpor. Men en kväll fastnade jag för ”Mästarnas mästare”. Och fick en uppenbarelse om etnocentrism.

Med etnocentrism menas att en person utgår mestadels från sin egen etnicitet och livserfarenhet som måttstock i hela sin omvärldsuppfattning. Det är som en version av resonemanget ”jag har rätt, du har fel” när två människor har olika åsikter om något. Att jag är jag är ganska uppenbart. Eftersom jag är huvudpersonen i mitt liv uppfattar jag andra som annorlunda när de inte är som jag. Det är något som jag inte reflekterat över särskilt mycket.

Woman walking, Nairobi CBD
Tom Spender / Foter / CC BY-NC-SA

Uppenbarelsen jag talar om kom när Christine Gandrup berättade om sin uppväxt i Kenya. Familjen hade varit relativt välbärgad och hade råd att ha tjänstefolk anställda i hushållet. När de skulle flytta till Sverige berättade hennes föräldrar att man fick laga sin egen mat där. ”Men vad är det för u-land?” tänkte hon.

Jag hade aldrig ens tänkt tanken att Sverige skulle kunna vara ett u-land. Det var så främmande, jag satt och gapskrattade i soffan. Folk flyr ju från u-länder, det är krig, svält och elände. Ingen elektricitet eller vatten i kranen. Skulle jag någon gång behöva fly till Kenya?

Tänk om Sverige vore ett u-land och jag tvingades fly? Jag har alltid blivit väl behandlad utomlands. Det har aldrig varit någon som sett ner på mig. Om jag alltid mötts av vänlighet och leenden, är det inte min skyldighet att behandla mina medmänniskor på samma sätt? Oavsett religiös tillhörighet, etniskt ursprung eller matvanor? Ja, det är det.

Demobilize child soldiers in the Central African RepublicBara tanken att fly skrämmer mig. Att dessutom inse att risken finns att bli betraktad som en paria eller belastning är fruktansvärt. Tyvärr behandlas vissa människor som det av rasister och främlingsfientliga personer. De visar inget intresse för vem en person är, bara vad de är. Kommer det en dag då jag tvingas slå ner mina bopålar någon annanstans vill jag känna mig trygg och välkommen.

Jag fick en riktig tankeställare av Mästarnas mästare. Att Sverige skulle vara ett u-land tycker jag i och för sig inte, men plötsligt var inte det självklara lika självklart längre. Jag får väl flytta vart jag vill utan att riskera att bli reducerad till en tärande börda?

Gästkrönikör Louise H.

Krönikor

Utflykt i det gröna

Sommaren 2012 var jag och min sambo på semester i Kraków. Det är verkligen en fantastiskt vacker stad, med en arkitektur som får en att häpna. Vi vandrade runt i de judiska kvarteren, åkte till Schindlers fabrik, åt otroligt god mat och besökte den enorma saltgruvan i Wieliczka. Veckan avslutade vi med en utflykt i det gröna, i björkskogarna på den polska landsbygden.

LouisaH2Det tyska ordet för björk är Birke. Den uppsluppna stämningen som rådde i minibussen på väg till saltgruvan några dagar tidigare, hade till denna bussresa förvandlats till total tystnad. Vi var nu på väg till ett ställe som vissa skulle beskriva som helvetet på jorden. Ett idylliskt landskap som blivit förgiftat och idag påminner oss om rasismens yttersta konsekvenser.

Auschwitz I är relativt litet och består av något som jag skulle likna vid kasernbyggnader. Något som gjorde mig otroligt obekväm var att det var så vackert. Jag hade målat upp en fasansfull bild i mitt inre, att lägret skulle se lika otäckt ut som de handlingar som utfördes bakom taggtråden. Vår guide berättade att lägerkommendanten Rudolf Höss såg Auschwitz som paradiset på jorden, det enda han hade att anmärka på var att han inte fick spendera mer tid med sina barn. Hans hus gick att se från galgen där han hängdes, han måste ha känt stanken från krematoriet och när hans barn lekte i trädgården måste de ha hört skotten när judar arkebuserades ute på gården. Det är inte min bild av paradiset.

Auschwitz II, det som kallas Birkenau, är det enorma lägret med den ökända perrongen. Här valdes ett fåtal av de mest arbetsdugliga ut och de fick gå till vänster mot barackerna, resten föstes till höger mot en säker död. En tågvagn som transporterat de dödsdömda stod kvar, täckt av stenar. Judar lägger inte blommor vid minnesplatser.

Det var ingen som grät eller var uppriven, men det var en dämpad stämning i gruppen. Vi var tagna av stundens allvar, för vi var där, det var inte en bild på internet eller en journalfilm.

Herregud, gjorde människor verkligen det här mot andra människor? Hur i helvete kunde det hända? En grupp valde ut en annan grupp som  inte ansågs vara som oss andra. De pekades ut som syndabockar och ansvariga för allt som tycktes kunna utgöra ett hot mot samhället. Vi lät den hätska stämningen eskalera till komplett vansinne, och till slut hade medmänniskor avhumaniserats till den grad att de kunde mördas utan att någon drog i bromsen. Jag väljer avsiktligt att använda ordet ‘vi’, för vi är människor som mördade andra människor. Det är allas vårt gemensamma ansvar att se till att något liknande aldrig får ske igen.

Gästkrönikör: Louise H.

Recensioner

Lena Andersson: Granska "främlingen"

Författaren Lena Andersson har spelat in ett mycket intressant vinterprat i Sveriges Radio om bl.a. hur vår hjärna fungerar. Om hur föreställningar och fantasier ofta spricker när de börjar synas i sömmarna.

X-Ray Troll Pencil
Elizabeth Thomsen / Foter / CC BY-NC-SA

Lena argumenterar i sitt program om vad som ligger bakom talesättet: ”Troll finns inte. Troll spricker i solljus”. Det vill säga: det som anses vara troll finns egentligen inte, när du tittar på det ordentligt så visar det sig att det inte var ett troll — det har spruckit. För att kunna ha någon uppfattning om någonting så krävs referenspunkter. Dessa referenspunkter har hamnat i medvetandet på ett eller annat sätt.

Hela programmet är mycket intressant att lyssna till. Men för den som inte klarar av att ta in långa stycken om hjärnans funktion och hur vi faktiskt hanterar intryck, erfarenheter och vår omgivning så går det att spola till 32 minuter in i programmet. När upplevelsen av att födas beskrivs så har du kommit rätt.

Finns det verkligen 33 ord för snö på Grönland? Det är ju väldigt exotiskt, då vi bara har ett ord. Snö. Eller har vi det…? Har indianer en utvecklad hörsel och kan höra tramp av mockasiner på en kilometers avstånd? Eller är detta hörsägen för att skapa något exotiskt, om dem?

36 minuter och 50 sekunder in i programmet:

Främlingen skapas av framhävda skillnader. Gränser mot andra kommer ur uppförstorade likheter och förbisedda skillnader inom den egna gruppen och uppförstorade skillnader och förbisedda likheter utanför gruppen. När skillnader etablerats i medvetandet spelar det ingen roll om det skett i välvilja eller motvilja, förr eller senare utnyttjas skillnaderna i motviljans syften.

Det betyder helt enkelt att vi (den egna gruppen) väljer att framhäva skillnader mellan oss och dem. Däremot ser vi bortom alla olika skillnader som existerar inom den egna gruppen och riktar in oss på likheterna. Tvärtom ser vi bortom likheterna mellan oss och dem för att fokusera på varje liten olikhet vi kan upptäcka. Vi lyckas ‘skapa’ oss en främling. En sådan som äter små barn till frukost. En sådan som luktar äcklig mat. En sådan som skriker och gapar. En sådan som ‘inte är som vi’.

Genom att få förutfattade meningar skapade för oss, av andra, så kommer vi inte kunna vandra i världen med helt öppna sinnen utan att ifrågasätta dem. De förutfattade meningarna är referenspunkter. Dock kan det vara rimligt att vara kritisk till det som hörs och sägs, speciellt när en agenda ligger bakom. Att värdera den information som når oss och att faktiskt tänka tanken: ”är detta rimligt?”. Det är ett helt mänskligt drag att avgränsa sin begreppsvärld. Att ta in alltet är svårt och jobbigt. Det gäller såklart även mig.

Men om du får reda på något som anses stå för en hel grupp människor, gärna en grupp människor som inte är en del av den egna gruppen, så kan det vara bra att vara lite kritisk till informationen. Stämmer det verkligen att det går runt isbjörnar på gatorna, att alla svenskar nakenbadar överallt eller att svensken enbart är glad och uppsluppen om hen fått ett par glas innanför västen…?

Det vi tycker om andra, som vi aldrig mött, är inte taget ur luften. Det är taget från de intryck och erfarenheter som andra gett oss. Första gången jag träffar dig så kommer jag att sätta dig i relation till andra möten med andra människor, såklart. Frågan är om jag väljer att se dig som en egen person eller om jag låter dig stanna i den generaliserade bilden jag skapat av ”en sådan som du”, och letar efter de saker som stärker mina fördomar. Är du sen till vårt möte så är det ”för att du är en sån”, inte för att tunnelbanan stod stilla. Har du ovårdat hår så är det ”för att du är en sån”, inte för att det blåser storm ute. Säger du något jag inte förstår så är det ”för att du är en sån”, inte för att både du och jag är för trötta för att kunna föra en vettig konversation.

Vi väljer själva (den som lyssnar mer noggrant på vinterpratet kan ju ifrågasätta mig här) om vi vill bilda oss en egen uppfattning om våra medmänniskor, eller om andras uppfattning och sanning duger bra. Så vi slipper bilda oss en egen uppfattning om människan framför mig…

Länk till programmet på Sveriges Radio

Läs fler artiklar och krönikor av Andreas Meijer

Krönikor

Hokus pokus

Första gången min mamma såg en mörkhyad man var på en resa till London med min morfar. Plötsligt pekade han och sade upphetsat ”titta, en neger! Och där är en till!” Det var inget illa menat av honom, det var bara väldigt nytt, annorlunda och exotiskt i hans ögon. Alla därhemma i Sverige såg ju likadana ut på den tiden.

Jag skrattar fortfarande när jag tänker på det, det är en sådan absurd situation. Min moster berättade att när det kom en mörkhyad man till Höör för att spela piano visste alla om det. En neger i Skåne, värsta grejen! Man kan ju inte låta bli att undra hur många i publiken som kom dit för att lyssna på musiken.

HAIR STYLED BY VORTEX AND CHOICE...
Tjejen på bilden har inte skrivit artikelnroberthuffstutter / Foter / CC BY-NC

För många år sedan hade jag en uppseendeväckande frisyr, vilket fick folk att kasta både en och två blickar på mig, särskilt barn. Föräldrar blev generade och började dra i sina ungar. En gång sade en liten flicka glatt ”titta mamma, hon har roligt hår!” varpå hennes mamma såg ut att skämmas ihjäl. Jag hade svårt att hålla mig för skratt. En annan gång när jag satt på en bänk vid busshållplatsen kände jag små händer som försiktigt drog i min kalufs. Jag lät ungen pilla, han var bara nyfiken. Vad är det för fel med det?

Ibland kan dock nyfikenhet resultera i pinsamheter om man är övertygad om att något är på ett visst sätt, och att det sedan visar sig att det inte är det. När jag var liten tog min pappa med mig för att titta på en trollkarl. Vi fick se många omöjliga tricks, och det satt en man med ett enormt, rött skägg i publiken. Trollkarlen gick fram till honom och trollade fram en femkrona ur det röda burret. Efter att trollerishowen slutat gick jag fram till gubben och ryckte honom i skägget för att jag trodde att det skulle ramla ut pengar. Gubben blev skitförbannad och pappa var inte imponerad.

Jag har haft det stora privilegiet att kunna resa mycket och en del av resmålen har varit avlägsna. Små byar i Afrika som sällan får besök av någon utomstående och när det väl kommer en främling går folk man ur huse för att titta på den underliga västerlänningen. En blekfis i byn, värsta grejen! Helt plötsligt är man omringad av minst 20 personer som står och tittar på en och gärna vill känna på långt, rakt hår. Det känns underligt att själv vara den som sticker ut och är exotisk i någon annans ögon.

Jag vill leva i ett samhälle som sjuder av liv och sprakar av färger, inte ett inskränkt där man tittar snett på dem som kan uppfattas som annorlunda. En hälsosam vilja att lära sig mer om det okända är den bästa medicinen mot förutfattade meningar, inte bara när det handlar om rasism eller invandrarfientlighet.

Jag tror att nyfikenheten är nyttig och att okunskap lägger grunden till fördomar. Vi  behöver kanske inte rycka varandra i skägget, men trollkarlen lärde mig en sak – verkligheten är inte alltid vad den ser ut att vara.

Gästkrönikör Louise H.

Krönikor

Individer i statistiken

Att invandrare är överrepresenterade i brottstatistiken är en öm tå och ett av de argument som Sverigedemokraterna mer än gärna pekar på. Genom att proklamera vad de anser vara en stigmatiserad sanning kan det verka som om de har fått lite vind i seglen. De räds inte den politiskt korrekta maffian som konspirerar mot dem. De utgör den moraliska kompassen som tar i med hårdhandskarna när det gäller brottslingarna. Bunta ihop dom och slå ihjäl dom.

SvartellervittDen mångfacetterade problembilden ersätts av ett kategoriskt och fyrkantigt tänkande, där gråskalorna bytts ut mot svart och vitt. Det är ett tänkande där ett ‘att’ inte följs av ett ‘varför?’. Och det är ett enfaldigt tänkande, för det som vid första anblicken ter sig ganska enkelt är i själva verket ett kalejdoskop av faktorer som påverkar oss på alla möjliga sätt. Vårt samhälle är en enorm organism som ständigt förändras, och ingen människa är en ö.

Det finns dessvärre alltför många personer som vill att vårt samhälle ska vara just en ö. Att samhället ska neka skeppsbrutna att få komma iland. Simma vidare, för här finns det inte kokosnötter så det räcker till alla. Du kommer ju ändå bara att lyfta bidrag och våldta ‘våra’ tjejer. Och om du nu har ett jobb så har du snott det av en svensk. Tror du att vi tänker låta vårt svenska paradis bli sönderexploaterat av snyltgäster som vill bo gratis på All-inclusive? Öppna din pizzeria eller närbutik någon annanstans. Simma hem till ‘Långtbortistan’ och odla dadlar eller fös kameler eller vad fan du nu gör. Du är inte en av oss. Vi uppfattar inte dig som svensk och då är du inte det, oavsett vad du själv anser dig vara. Och om du är svensk och inte vill bo på en ö, så är du svenskfientlig. Det är nästan lika illa. Tycker du att kokosnötterna räcker till alla så är du hjärntvättad, naiv och korkad.

EurabiaÄr det verkligen så här illa? Skulle personerna som spyr galla på nätet säga samma sak i verkliga livet? Hatbrott är brott som har sin grund i en kultur där fördomarna väger tyngre än tron på människors lika värde. Hets mot folkgrupp är ett inlärt beteende, vi föds inte trångsynta. Det är plågsamt uppenbart hur lätt några individer kan sitta hemma bakom sin datorskärm och där vara anonym och tuffast i hela världen.

Jag hamnar jämt och ständigt i luven på tuffingar (som tycker som exemplen ovan) trots att det är fullständigt lönlöst. Samtidigt är det att föredra framför att bara vara tyst. Jag vill i egenskap av kriminologistuderande gärna tro att jag har mer på fötterna än internetrasisterna som ventilerar sin bitterhet via datorn, men det spelar kanske egentligen ingen roll hur bra argument man kommer med.

Detta är en debatt som helst bör ske mellan fysiska personer för att kunna bära frukt. Därmed inte sagt att en krönika är en dålig början.

Gästkrönikör: Louise H.

Krönikor, Myter

Nedskärningar leder till rasism

All främlingsfientlighet beror inte på att man hatar folk från andra kulturer eller med annan hudfärg. En hel del av det som tycks vara främlingsfientlighet är egentligen mer en oro över personers ekonomi och samhällsutvecklingen. För alla ickerasister är det viktigt att bemöta detta också.

Ett par exempel från Öland, där jag bor:

Putterbinde
brandsvig / Foter / CC BY-NC-ND

Nu senast var jag hos en person i mitt jobb (hemtjänsten). Där var anhöriga till hen. De anhöriga läste högt ur tidningen: ”1700 flyktingar väntas till Kalmar län under hösten”. På det svarade de ”och så får min kusin vänta i månader på en höftledsoperation. Det finns för få läkare på akuten i Kalmar då man kommer dit och sköterskorna jobbar arslet av sig. Hur kan de då ta in 1700?”

För några dagar sedan stod det i lokaltidningen att runt 700 flyktingar ska tas emot av Borgholms kommun. Då sa en annan person: ”700, och så har de inte råd att ha demensavdelningarna öppna i kommunen längre, hur tänker politikerna?”

Ett tredje exempel: Diskussion om flyktingmottagning igen. En person säger att ”det finns inte en polis på hela Öland efter 18.00 och inte på helgerna. Det har man inte råd med. men flyktingar kan vi ta emot tusentals i Kalmar län.”

Exakt så här kokar det under ytan på många ställen i Sverige, så även i Kalmar län och Borgholm. Nedskärningar i det sociala skyddsnätet i ett område och flyktingmottagning leder ofta till att folk kopplar samman de två sakerna. Och detta är något som få politiker klarar av att hantera.

Här i Borgholm har en Socialdemokrat sagt att ”men, vi måste vara solidariska” som svar på den oron. Det berättade personen som jag nämnde i första exemplet ovan. Hen hade svarat socialdemokraten att: ”men när ska du vara solidarisk med våra äldre och de som behöver vård?”

Det duger inte. Nedskärningar i de sociala skyddsnäten skapar oro och det är lätt att många säger att ”varför satsar man inte på folk som redan bor här innan man tar in fler utifrån?”

Jag ser det så tydligt här på Öland. Det finns en massa människor här som i hemlighet knyter sina nävar av ilska och förtvivlan över sociala nedskärningar och som kontrasterar det generösa flyktingmottagandet med sådant som att gamla mormor inte får vård. Inget prat om solidaritet kan få dem att sluta knyta sin näve.

Sådant går väldigt lätt över i irritation över de nyanlända och folk som ser ut som dem. Så blir en social oro till rasism och alla främlingar dras över en kam. De pratar om ”de där förbannade invandrarna”, blåser upp varje litet problem och incident som uppstår till alldeles för stora proportioner — hatet växer. Om en person har stulit något så beskylls alla på flyktingförläggningen för att vara tjuvar — även om den skyldige inte ens bor på förläggningen. Klassisk rasism.

Rasismen måste bemötas strängt, givetvis. Men oron över framtiden, och nedskärningarna är äkta. Det gör att om vi vill vara effektiva i vårt antirasistiska arbete faktiskt måste bemöta dessa myter också, och förändra politiken så man slutar med nedskärningarna! Och visa på att globala ekonomiska konjunkturen har vänt uppåt. (Detta oavsett om man är vänster eller höger eller inget alls. Jag är liberal, bara så att det är tydligt!)

Det går lätt att visa att Sverige kan bli rikt med invandring, ekonomi är inte enbart en fråga om fördelning, utan också skapandet av helt nya resurser. Men då måste politikerna leva upp till detta. En politik med ständiga nedskärningar i välfärden leder lätt till att folk tror att Sverige blir fattigare på grund av invandring och att ekonomi bara är flyttande av pengar från vård och skola till invandrare och flyktingar. Många tror verkligen på SD:s ökända reklamfilm med de två röda bromshandtagen:

De tar alla pengar från mormor och ger till flyktingarna…

Just nu är det inte så extremt illa här, men se på Grekland så förstår ni vad som KAN ske om ekonomin inte skulle börja bli bättre i Sverige. Blir det ännu värre kris här, kommer hat och rasism att växa i takt med att nedskärningarna ökar.

Även politiker som inte håller med mig, och som kanske anser att nedskärningarna är nödvändiga måste börja göra prata och agera! Hanterar inte alla ickerasister detta kommer de personerna som knyter nävarna att lyssna på de som verkar ha ‘lösningarna’ på deras oro.

Detta måste vi hantera! Jag är orolig för vad som kommer att ske om allt fler nävar knyts i fickorna, i hemlighet, av ilska, oro för framtiden och förtvivlan…