Lena Andersson: Granska "främlingen"

Författaren Lena Andersson har spelat in ett mycket intressant vinterprat i Sveriges Radio om bl.a. hur vår hjärna fungerar. Om hur föreställningar och fantasier ofta spricker när de börjar synas i sömmarna.

X-Ray Troll Pencil
Elizabeth Thomsen / Foter / CC BY-NC-SA

Lena argumenterar i sitt program om vad som ligger bakom talesättet: ”Troll finns inte. Troll spricker i solljus”. Det vill säga: det som anses vara troll finns egentligen inte, när du tittar på det ordentligt så visar det sig att det inte var ett troll — det har spruckit. För att kunna ha någon uppfattning om någonting så krävs referenspunkter. Dessa referenspunkter har hamnat i medvetandet på ett eller annat sätt.

Hela programmet är mycket intressant att lyssna till. Men för den som inte klarar av att ta in långa stycken om hjärnans funktion och hur vi faktiskt hanterar intryck, erfarenheter och vår omgivning så går det att spola till 32 minuter in i programmet. När upplevelsen av att födas beskrivs så har du kommit rätt.

Finns det verkligen 33 ord för snö på Grönland? Det är ju väldigt exotiskt, då vi bara har ett ord. Snö. Eller har vi det…? Har indianer en utvecklad hörsel och kan höra tramp av mockasiner på en kilometers avstånd? Eller är detta hörsägen för att skapa något exotiskt, om dem?

36 minuter och 50 sekunder in i programmet:

Främlingen skapas av framhävda skillnader. Gränser mot andra kommer ur uppförstorade likheter och förbisedda skillnader inom den egna gruppen och uppförstorade skillnader och förbisedda likheter utanför gruppen. När skillnader etablerats i medvetandet spelar det ingen roll om det skett i välvilja eller motvilja, förr eller senare utnyttjas skillnaderna i motviljans syften.

Det betyder helt enkelt att vi (den egna gruppen) väljer att framhäva skillnader mellan oss och dem. Däremot ser vi bortom alla olika skillnader som existerar inom den egna gruppen och riktar in oss på likheterna. Tvärtom ser vi bortom likheterna mellan oss och dem för att fokusera på varje liten olikhet vi kan upptäcka. Vi lyckas ‘skapa’ oss en främling. En sådan som äter små barn till frukost. En sådan som luktar äcklig mat. En sådan som skriker och gapar. En sådan som ‘inte är som vi’.

Genom att få förutfattade meningar skapade för oss, av andra, så kommer vi inte kunna vandra i världen med helt öppna sinnen utan att ifrågasätta dem. De förutfattade meningarna är referenspunkter. Dock kan det vara rimligt att vara kritisk till det som hörs och sägs, speciellt när en agenda ligger bakom. Att värdera den information som når oss och att faktiskt tänka tanken: ”är detta rimligt?”. Det är ett helt mänskligt drag att avgränsa sin begreppsvärld. Att ta in alltet är svårt och jobbigt. Det gäller såklart även mig.

Men om du får reda på något som anses stå för en hel grupp människor, gärna en grupp människor som inte är en del av den egna gruppen, så kan det vara bra att vara lite kritisk till informationen. Stämmer det verkligen att det går runt isbjörnar på gatorna, att alla svenskar nakenbadar överallt eller att svensken enbart är glad och uppsluppen om hen fått ett par glas innanför västen…?

Det vi tycker om andra, som vi aldrig mött, är inte taget ur luften. Det är taget från de intryck och erfarenheter som andra gett oss. Första gången jag träffar dig så kommer jag att sätta dig i relation till andra möten med andra människor, såklart. Frågan är om jag väljer att se dig som en egen person eller om jag låter dig stanna i den generaliserade bilden jag skapat av ”en sådan som du”, och letar efter de saker som stärker mina fördomar. Är du sen till vårt möte så är det ”för att du är en sån”, inte för att tunnelbanan stod stilla. Har du ovårdat hår så är det ”för att du är en sån”, inte för att det blåser storm ute. Säger du något jag inte förstår så är det ”för att du är en sån”, inte för att både du och jag är för trötta för att kunna föra en vettig konversation.

Vi väljer själva (den som lyssnar mer noggrant på vinterpratet kan ju ifrågasätta mig här) om vi vill bilda oss en egen uppfattning om våra medmänniskor, eller om andras uppfattning och sanning duger bra. Så vi slipper bilda oss en egen uppfattning om människan framför mig…

Länk till programmet på Sveriges Radio

Läs fler artiklar och krönikor av Andreas Meijer