Etikettarkiv: mångfald

Krönikor

Jag är både etiopier och svensk

Frågan om identitet är komplex. Identiteten består av otaliga egenskaper som utgör hela den vi är – i varje givet ögonblick. Dessa inkluderar vår sexualitet, kön, känslan av att tillhöra en viss kultur, nation, religion, familj, eller någon annan grupp. Vår identitet inkluderar vårt utseende, personlighet, föreställningar, rädslor och så vidare. Alla länder skapar en identitet och kultur för sig själv genom sin pågående historia.

Mekeyu Ibrahim Hassen, journalist, utbildad på universitet i Etiopien
Mekeyu Ibrahim Hassen, journalist, utbildad på universitet i Etiopien

Det är uppenbart att när man flyttar till ett nytt land för att leva där måste man lära sig språket först. Det är dörren för allt. Man bör också veta mer om sitt nya samhälles kultur och seder. Men det behöver inte innebära att jag måste kasta bort någonting av min gamla identitet. Men man ska kanske ibland undvika aktiviteter från sin gamla tradition som kan uppfattas som väldigt konstiga i det nya samhället.

Men den värsta åtgärd du kan utföra på en annan skulle vara att beröva dem deras identitet, och förneka personens kultur. Kompromisser är lösningen för dessa typer av situationer.

För att vara mer specifik, låt mig ta min situation som exempel; Jag är etiopier, född och uppvuxen i det etiopiska samhället och kulturen. Nu bor jag i Sverige och försöker integrera mig till det svenska samhället. Jag är mycket nöjd med mitt liv här. De flesta svenskar som jag känner är mycket artiga och omtänksamma personer. Sverige är mest känt för sin frihet i varje aspekt. Jag njuter av detta allt sedan jag kom hit. När jag flyttade började ett nytt kapitel i mitt liv. I början höll jag mig för mig själv, en liten bit bort från andra.

Det var för att jag hade fått fel information om att europeiska människor har strikta gränser för sitt privatliv. Jag hörde ett rykte om att européer behöver mer privatliv än vad vi behöver i Afrika. De vill inte ha nära relationer med grannar och vänner. Därför var jag försiktig med att ta kontakt. Men de flesta rykten har visat sig vara felaktiga. Nu vet jag sanningen och har några svenska vänner. Rykten kan också påverka någons identitet. Länder som tar emot invandrare bör ha samma attityd i att låta dem behålla sin ursprungliga identitet. Mångfald har stor betydelse och fungerar uppfriskande i ett samhälle. Det är en fördel. Svenskar reser till andra länder och möter olika kulturer.

Men om det finns utlänningar med sina ursprungliga identiteter i Sverige, ger det möjlighet att lära känna olika kulturer utan att behöva resa långt.

Mångfald ger färg till livet.

Enligt min mening får jag inte förlora min ursprungliga identitet. Jag vill vara en god svensk, men med en etiopisk bakgrund. Medborgarskap och identitet är inte detsamma. Men vi kan ha vårt medborgarskap som en del av identiteten.

Min identitet är densamma som förut, och kommer att vara samma i framtiden också. Men jag kan byta mitt medborgarskap. Jag tror att vi måste hålla fast vid vår identitet som vi gör med våra namn. Att försöka anta en helt ny identitet kan nog orsaka en identitetskris. Detta skulle kunna leda till allvarlig psykisk sjukdom tror jag.
Jag är en människa, jag är en son, jag är en bror, jag är en man, jag är en far, jag är etiopier, jag är afrikan, jag kommer att vara svensk och europé.
Men jag är jag.

Gästkrönikör Mekeyu Ibrahim Hassen

Krönikor, Myter

Sverigedemokraterna – invandrarnas parti?

När personer försöker påstå att Sverigedemokraterna inte är rasistiskt eller främlingsfientligt, brukar en hel del av dessa ‘försvara’ SD genom att hävda att 20% av SD:s medlemmar har invandrarbakgrund. Jag tolkar det som att de försöker använda det argumentet som ett ‘alibi’, men de verkar inte inse vilken tankevurpa de gör.

SD har vid ett par tillfällen gjort medlemsenkäter. Björn Söder refererade siffrorna ur den senaste inför partimedlemmar och media i gamla riksdagssalen i februari 2013.

(spola fram till 13 minuter in i videoklippet för att lyssna på enbart den mest relevanta delen)

– En sak som är intressant är ju det här med om man är utlandsfödd eller har föräldrar som är utlandsfödda, eftersom ni känner till att vi blir beskyllda för både det ena och det andra…

Björn Söder, partisekreterare, SD

Jag är kanske en av få personer som räknat ut de faktiska talen, ur SD:s underlag. 2.831 personer hade skickat in svar i den undersökningen vilket då motsvarade ungefär hälften av alla deras medlemmar.

medlemmar

FAKTA:

Cirka 51 personer (av de 2.831 personerna som svarat på medlemsenkäten) har uppgett att de är födda i ett land utanför Europa. Färre än 2%.
Cirka 28 personer svarade att de är födda i Sverige och har minst en förälder som är född i ett land utanför Europa. Ungefär 1%.
Cirka 74 var födda i Europa (utanför Norden). De är färre än 3%.
136 personer (ca 4,8% av de som svarade på enkäten) var födda i Sverige och har minst en förälder som är född i Europa (utanför Norden).

SD:s skryt om sitt ‘alibi’ krymper fort om man bara synar siffrorna!
Ungefär 357 personer av de 566 som SD säger har någon form av invandrarbakgrund – de personerna är födda i Sverige. Ytterligare cirka 85 personer var födda i Norden. (ungefär 192-193 personer var födda i Sverige och har minst en förälder som är född i Norden)

SD skriver i sitt princip-program att de anser att invandrare från kulturellt och geografiskt närliggande nationer integrerar sig väl in i en svenskhet. Och man kanske kan tänka sig att SD räknar medlemmar i partiet som relativt väl integrerade ‘svenskvänner’? Ungefär som de skriver i kapitlet ”Nationen” i principprogrammet: ”Som infödd svensk räknar vi den som är född eller i tidig ålder adopterad till Sverige av svensktalande föräldrar med svensk eller nordisk identitet.” Då framstår det som ett gigantiskt hyckleri, om de påstår att var femte medlem har någon form av invandrarbakgrund.

Det skulle kunna vara så att procentandelen medlemmar som har annan än så kallad ‘helsvensk’ bakgrund är större eller lägre i den grupp av SD-medlemmar som inte svarade på denna enkät. Men, med min ickerasistiska människosyn spelar etnicitet/nationalitet/hudfärg/födelsestad/religiös trosuppfattning ingen roll. För det finns vissa människor i många andra länder som kan vara fientliga & rasistiska mot andra människor som de uppfattar som främmande och annorlunda! Till exempel i Rwanda, Myanmar, USA, f.d. Jugoslavien…

Det är inte ett relevant försvarsalibi att försöka utnyttja sina medlemmars födelseland! Ett parti kan faktiskt ha en rasistisk/främlingsfientlig ideologi och agenda även om du tror blint på myten: ‘var femte medlem har invandrarbakgrund’. Det syns snarare i de riksdagsmotioner de lämnar in och i partiprogrammet, och inte i medlemsregistret.

fotnoter: Sverigedemokraternas medlemsenkät fylldes i av medlemmarna själva på ett webformulär.
Jag grävde i siffrorna i SD:s medlemsenkät enbart för att jag var nyfiken på att hitta fakta bakom retoriken, jag bryr mig inte om vilken födelseort som någon person har.

Krönikor

Västerås älskar mångfald

En personlig reflektion från manifestationen mot rasism i Västerås, den 4 januari 2014.
/Malinka Persson
Redaktör för Motargument.se

Västerås älskar mångfald, uppslutningen var stor på Sigmatorget i Västerås.Det var stor uppslutning på Fiskartorget utanför stadshuset i Västerås, när runt ett tusental människor samlats för att tillsammans gå upp på stan och höra på både politiska och religiösa tal, samt musik och annan underhållning. Bland annat var gycklargruppen TRIX där och sträckte sig högt över alla andra, med sina styltor.

Jag blev lite blödig och tårögd när jag lyssnade på talarna som pratade om tolerans och alla människors lika värde. Det hade jag inte förväntat mig – jag är inte särskilt blödig som person. Roger Haddad, riksdagsledamot för Folkpartiet (som tidigare också har skrivit om romer för Motargument), talade om vardagsrasism och det är det bästa tal jag hört honom framföra. Det enda jag reagerade på var när det pratades om kampen. Jag har väldigt svårt för grupperingar som pratar om sig själva eller andra som befann de sig i underläge. För mig är det naturligt att alla befinner sig på samma nivå. Kampen är för mig… obegriplig och ett gammalt begrepp som behöver omformuleras och anpassas till tiden.

Roger Haddad, Folkpartiet
Roger Haddad, Folkpartiet

Det är så mycket folk. Av någon anledning hade jag inte föreställt mig det. Visst finns det skummisar i publiken – längst fram står det ett par, tre äldre män som ser ut att ha förtärt en aning för mycket alkohol i sina dagar, och en av dem ropar att det är såna som Roger Haddad man ska skylla på för allt som är fel. Tack och lov verkar ingen bry sig nämnvärt, och en av arrangörerna talar lite med dessa män och får dem att åtminstone hålla sig någotsånär tysta.

Jag och min hund Ella tog bussen ner på stan, och det första vi ser när vi kliver av är en polisbil med hund, som kommer från polisstationshållet. Det är rätt hög närvaro på polisbilar, vilket känns betryggande. När jag var tonåring var det mycket tjafs mellan vänsterfolk (framförallt) och nazisterna som hängde här då, men idag verkar rasisterna ha lyst med sin frånvaro. Jag märkte dem inte, i alla fall.

Hela manifestationen pågår i ungefär en och en halv timme, allt som allt. Under den tiden hinner vi samlas vid Fiskartorget, promenera upp till Sigmatorget och lyssna på musik och tal, samt applådera och ropa högt när talarna hyllar mångfald och tolerans. Jag blir glad när jag tänker på hur många människor sådana här frågor faktiskt verkar spela en större roll för, och hur många som trots allt engagerade sig såhär pass.

Det gör att i alla fall jag känner mig taggad att se till att Motargument.se fortsätter att producera lättfattliga argument som vem som helst kan använda när man hamnar i en situation där någon kommer med rasistiska tankar, idéer och argument. Jag tror att den antirasistiska rörelsen som sådan har en tendens att bli alltför akademisk, alltför teoretiserad, vilket inte underlättar för den vanliga människan som vill dra sitt strå till stacken.

Så vänner – vänner över hela Sverige och överallt annars.

L åt oss göra underverk. =)

Ella och Boris
Min hund Ella och hennes kompis Boris som också följt med sin matte (min kompis) för att demonstrera.

Här hittar du till Västerås älskar mångfald på Facebook.

 

Krönikor

Björn Söder gillar inte allmänna arvsfonden!

Gästinlägg från Slutpixlat.

Med anledning av att en ensam kvinna testamenterade både sin lägenhet och alla sina tillgångar till Sverigedemokraterna så tycker den Sverigedemokratiske riksdagsmannen Björn Söder att fler ensamstående borde testamentera sina tillgångar till just Sverigedemokraterna.

Orsaken till denna önskan från Söder är att han anser att allmänna arvsfonden bland annat finansierar mångkulturprojekt!?

Vi vet ju att Sverigedemokraterna hatar allt som har med mångkultur att göra då det klart strider mot deras främlingsfientliga och rasistiska ideologi.

Slutpixlat tittade lite närmare på de projekt som bland annat Allmänna arvsfonden donerade pengar till under oktober månad, år 2013.

Av de 25 nya projekt som fick pengar under oktober, så rörde sig de flesta om stöd till olika organisationer inom handikappområdet.

För att nämna några, så får Riksförbundet för Social och Mental Hälsa 1 436 000 kronor för ett projekt som går ut på att ge unga mellan 16-30 år möjlighet att på egna villkor slutföra utbildningar som de inte kunnat klara av på grund av psykisk ohälsa.

Riksförbundet Attention får 1 838 000 kronor för att i ett skolprojekt arbeta för en bättre skola för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.

Förbundet Sveriges Dövblindas Föräldraråd får 1 638 000 kronor för att utveckla och informera om sin verksamhet.

Svenskt Utvecklingscentrum för Handikappidrott får 1 630 000 för ett nytt projekt.

Som vi ser går mycket av Allmänna arvsfondens pengar till väldigt lovvärda och viktiga projekt.

Vad Björn Söder bland annat är sur över är ett projekt som går under namnet ”Jag vill vara barn som alla andra”, och går ut på att ge papperslösa barn en chans att uppleva sina ungdomsår som något positivt. ”Hela” 948 000 kronor har detta projekt beviljats.

Förstår att Björn Söder hellre sett de pengarna hamna hos SD för att sprida det rasistiska budskapet i stället.

Men vad som nog fick herr Söder att mest gå i taket är Allmänna arvsfondens stöd till Raoul Wallenberg Academy for Young Leaders. De får 2 844 000 kronor första året i ett treårigt projekt som går under namnet, ”En människa kan göra skillnad”.

”Projektets syfte är att sprida budskapet att varje människa kan göra skillnad. Det ska uppmuntra till civilkurage och tolerans och motverka främlingsfientlighet och rasism.
Projektet är ett samarbete mellan Raoul Wallenberg Academy, Raoul Wallenberg Differencemakers, Friends och Sveriges Elevkårer. Projektet ska inspirera till breda samarbeten kring mänskliga rättigheter, värderingar, orättvisor och varje människas ansvar. Projektet genomförs under det första året i 10 kommuner.”

Inte undra på att Söder sjunger grinolles visa och försöker avfärda Allmänna arvsfonden som mångkulturivrare. Enligt Söders och SD:s synsätt så är ju allt som innefattar verksamheter för att motverka främlingsfientlighet och rasism detsamma som att främja mångkulturen. Och det går ju inte för sig i SD:s snedvridna bild av verkligheten.

Men tittar man på de av regeringen angivna åtta prioriterade områdena, som Allmänna arvsfondens medel ska gå till, så finner man att alla dessa områden omfattar tre målgrupper; barn, ungdomar och personer med funktionshinder, så kan man undra vad SD har emot dessa grupper egentligen?

Låt oss titta på vilka dessa åtta prioriterade områdena är, och se hur många av dem som kan anses som mångkulturella.

  • Barns rättigheter
  • Demokrati och delaktighet
  • Förebyggande av våld, trakasserier och mobbning
  • Föräldrastöd och främjande av stärkt föräldraskap
  • Främjande av psykisk och fysisk hälsa
  • Delaktighet i kulturlivet
  • Ökat tillträde till arbetsmarknaden
  • FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättningar


Så enligt Söder och SD så är alltså bland annat barns rättigheter, demokrati, och olika former av hjälp till handikappade att anses som mångkulturprojekt?

Att i det läget som Söder gör, uppmana ensamstående att testamentera sina tillgångar till ett fascistiskt, odemokratiskt, främlingsfientligt och rasistiskt Sverigedemokraterna i stället för att de skall tillfalla Allmänna arvsfonden visar ju bland annat på vilket vidrigt synsätt Söder och SD har på barn och ungdomar med olika typer av fysiska och psykiska funktionshinder.

Söders utspel väcker enbart olustkänslor och parallellerna med den nazistiska ideologin där vikten av rasens renhet och därmed deras försök att göra sig av med mentalt och fysiskt handikappade för att dessa inte passade in i deras världsbild slutade med döden för många av dessa.

Raffina Wall
Gästinlägg från Slutpixlat.

Krönikor

Hokus pokus

Första gången min mamma såg en mörkhyad man var på en resa till London med min morfar. Plötsligt pekade han och sade upphetsat ”titta, en neger! Och där är en till!” Det var inget illa menat av honom, det var bara väldigt nytt, annorlunda och exotiskt i hans ögon. Alla därhemma i Sverige såg ju likadana ut på den tiden.

Jag skrattar fortfarande när jag tänker på det, det är en sådan absurd situation. Min moster berättade att när det kom en mörkhyad man till Höör för att spela piano visste alla om det. En neger i Skåne, värsta grejen! Man kan ju inte låta bli att undra hur många i publiken som kom dit för att lyssna på musiken.

HAIR STYLED BY VORTEX AND CHOICE...
Tjejen på bilden har inte skrivit artikelnroberthuffstutter / Foter / CC BY-NC

För många år sedan hade jag en uppseendeväckande frisyr, vilket fick folk att kasta både en och två blickar på mig, särskilt barn. Föräldrar blev generade och började dra i sina ungar. En gång sade en liten flicka glatt ”titta mamma, hon har roligt hår!” varpå hennes mamma såg ut att skämmas ihjäl. Jag hade svårt att hålla mig för skratt. En annan gång när jag satt på en bänk vid busshållplatsen kände jag små händer som försiktigt drog i min kalufs. Jag lät ungen pilla, han var bara nyfiken. Vad är det för fel med det?

Ibland kan dock nyfikenhet resultera i pinsamheter om man är övertygad om att något är på ett visst sätt, och att det sedan visar sig att det inte är det. När jag var liten tog min pappa med mig för att titta på en trollkarl. Vi fick se många omöjliga tricks, och det satt en man med ett enormt, rött skägg i publiken. Trollkarlen gick fram till honom och trollade fram en femkrona ur det röda burret. Efter att trollerishowen slutat gick jag fram till gubben och ryckte honom i skägget för att jag trodde att det skulle ramla ut pengar. Gubben blev skitförbannad och pappa var inte imponerad.

Jag har haft det stora privilegiet att kunna resa mycket och en del av resmålen har varit avlägsna. Små byar i Afrika som sällan får besök av någon utomstående och när det väl kommer en främling går folk man ur huse för att titta på den underliga västerlänningen. En blekfis i byn, värsta grejen! Helt plötsligt är man omringad av minst 20 personer som står och tittar på en och gärna vill känna på långt, rakt hår. Det känns underligt att själv vara den som sticker ut och är exotisk i någon annans ögon.

Jag vill leva i ett samhälle som sjuder av liv och sprakar av färger, inte ett inskränkt där man tittar snett på dem som kan uppfattas som annorlunda. En hälsosam vilja att lära sig mer om det okända är den bästa medicinen mot förutfattade meningar, inte bara när det handlar om rasism eller invandrarfientlighet.

Jag tror att nyfikenheten är nyttig och att okunskap lägger grunden till fördomar. Vi  behöver kanske inte rycka varandra i skägget, men trollkarlen lärde mig en sak – verkligheten är inte alltid vad den ser ut att vara.

Gästkrönikör Louise H.