Thoralf Alfsson vill hylla en grym tyrann!

Gästinlägg av Slutpixlat

På riksdagsmannen för Sverigedemokraterna, Thoralf Alfssons blogg, kan man läsa att SD i Kalmar försöker att starta upp en så kallad Vasa dag. Då naturligtvis som en hyllning till vad SD anser vara en av Sveriges historiska hjältar. Gustav Vasa.

Vurmen hos SD att förlora sig i historiens dimmor och drömma om fornstora dagar är påtaglig och hänger samman med en av deras ideologiska grundprinciper. Nationalismen.

Den som bekänner sig till nationalismen benämns nationalist. Nationalismen är en världsåskådning som tar sin utgångspunkt i gemenskapen inom nationernas gränser. Nationalismen hyllar nationen, kulturen, historien och slår vakt om nationalstaten och dess intressen.

Vissa nationalister kopplar även samman begreppen nation och folk. I dessa fall kan nationalismen få inslag av rasism och främlingsfientlighet. Genom att koppla rättigheter och skyldigheter till idén om folket snarare än till individen går denna typ av nationalism på tvärs med liberalismen, marxismen, rättsstaten, humanismen och de mänskliga rättigheterna. Istället för att se individen som ett rättssubjekt dömer denna typ av nationalister människor efter deras kollektiva tillhörighet till en viss grupp.

Och det är i denna grupp av nationalism vi finner Sverigedemokraterna. För de dömer ju bland annat kollektivt ut invandrare och framförallt invandrare från muslimska länder på ett synnerligen vidrigt sätt.

Och därmed återknyter vi till islamofoben Thoralf Alfsson och hans nationalistiska hyllning till Gustav Vasa.

I modern historiesyn har Gustav Vasa utsatts för en mer kritisk analys där man poängterat hur han med brutala metoder och intensiv propaganda befäste sin makt och röjde motståndare ur vägen. Historikern Lars-Olof Larsson har pekat på att Gustav med sin hänsynslöshet och maktlystenhet kombinerat med politisk skicklighet i mycket uppträdde i enlighet med statsvetaren Niccolò Machiavellis principer för en furstes befästande av sin makt, något som den svenska historieskrivningen ofta uteslutit.

Det finns andra beskrivningar av Gustav Vasa som de nationalistiska svenska historikerna lämnat därhän. Den tyske legotruppsanföraren Berend von Melen, som flydde från Sverige 1525, beskrev kungen som en svekfull skurk som ständigt var redo att stöta dolken i ryggen på sina gamla anhängare. Sekreteraren Wulf Gyler, som också tvangs att fly ur landet för att rädda livhanken, karakteriserade Gustav som en blodtörstig och hämndgirig tyrann som regelmässigt lät lönnmörda oppositionella och personligen misshandlade sina fogdar och skrivare för minsta misstanke om korruption och inkompetens.

Med andra ord så var Gustav Vasa en synnerligen brutal och maktlysten härskare och ingen landsfader så som SD och Thoralf Alfsson tror och vill göra gällande.

Och ju mer 1800-talets av nationalromantik tillrättalagda historia granskas ur ett kritiskt perspektiv, desto mer falnar fasaden av Gustav Vasa som den gode landsfadern.  Endast de allra mest devota nationalisterna klamrar sig fast vid dåtidens historiska beskrivningar då sanningen om deras förebilder som nu uppdagas tycks dem allt för smärtsamma.

Och man kan ju då undra vad för eftermäle Thoralf Alfsson kommer att lämna i historieböckerna.

Kanske så här?

Raffina Wall för Slutpixlat