Alla inlägg av Redaktionen Motargument

Motarguments redaktion.
Krönikor

En nations karaktär

Gästinlägg av Marco Helles

Sverige kommer inte att bli ett bra land att leva i för någon av oss i framtiden om vi inte gör det till ett bra land för varenda en av oss. Det är inte de framgångsrika som definierar ett lands karaktär utan hur landet behandlar och bemöter sina minst lyckosamma invånare. ”Equal in dignity” – jämlika i värdighet – är fortfarande vår största utmaning.

King Carl XVI Gustaf at National Day 2009
Bengt Nyman / Foter.com / CC BY

En god vän omformulereade detta till  ”Sverige kommer att bli ett bra land att leva i för oss alla i framtiden om vi gör det till ett bra land för varenda en av oss. Det är hur landet behandlar och bemöter sina minst lyckosamma invånare som definierar dess karaktär. ”Equal in dignity” – jämlika i värdighet – är fortfarande vår största utmaning. Vi har en möjlighet att möta den tillsammans.”

Det var USA:s Theodore Roosevelt som i ett tal, 1912, sa liknande: ”This country will not be a permanently good place for any of us to live in unless we make it a reasonably good place for all of us to live in.” Jag skulle stryka ”reasonable”. Det ska vara gott att leva för alla.

I nationalistisk yra hyllar vi våra hjältar. Det är möjligt att vi behöver dem för självkänslans skull. Hjältarna inom idrotten, de framgångsrika musikerna, våra författare, våra innovatörer inspirerar oss och ger oss en känsla av framgång. Vi jämför oss med andra. När våra hjältar misslyckats är det katastrof, fiasko, skandal och skam. Är vår självkänsla så bräcklig? Vad är det som definierar en nations karaktär och framgång?

Det finns andra hjältar som kämpar i det tysta. De verkliga vardagshjältarna. De som trots motstånd, svåra ekonomiska förhållanden och under stora personliga uppoffringar för andras skull gör våra liv bättre (många av dem lever under hot, spott och spe). Deras kamp gör att vi alla får ett bättre liv. Varför skulle inte deras strävan kunna definiera vår nations karaktär? Att den nationella självkänslan får ett boost genom värderingar, beteenden och övertygelsen om mänskliga rättigheter för alla? Att stoltheten kommer från en ödmjuk värdighet och inte från brösttonerna mot andra? Att det här är ett land där självkänslan byggs upp av respekt för varandra? Att de minst lyckosamma kan leva ett bra och värdigt liv?

Sverige är i en märkbar brytningstid. Är detta ett land för alla, eller är detta primärt ett land för människor av den rätta sorten? Vad kommer att definiera vår karaktär om några decennier? Kommer alla, det vill säga var och en, kunna leva ett bra liv här.

Om det vore sant, skulle vi ha mycket att vara stolta över.

Artiklar

Därför är Avpixlat en pratsajt

Det pratas mycket på Avpixlats hemsida. Närmare bestämt i kommentarsfälten. Men hur står det till med helt egenproducerade nyheter på Avpixlat egentligen? Med anledning av att en av våra kära läsare hävdar att Avpixlat publicerar nyheter som inte vanliga medier tar upp, finner Motargument skäl att redovisa de korrekta omständigheterna.

En av våra läsare har i en och samma diskussionstråd lagt upp en och samma länk tre gånger. Länken går till en nyhetsnotis publicerad på Avpixlat. Notisen beskriver hur en vänsterpartist som synes vara rattfyllerist har dömts till böter för att ha framfört ett motorfordon samtidigt som hon har haft en relativt hög promillemängd alkohol i sitt blod.

I can't believe the news today...
Thomas Leuthard / Foter.com / CC BY

Nyheten härrör emellertid inte från uppgifter som Avpixlat införskaffat på egen hand. Den härrör i själva verket från en artikel från Nya Wermlands Tidningen (NWT). Avpixlat har även en länk till NWT:s artikel på sin hemsida.

I NWT:s artikel hänvisas därutöver till en artikel i tidningen Dalslänningen som beskriver hur samma vänsterpartist som synes vara rattfyllerist råkade ut för hårda bud i Mellerud.

Närmare bestämt beskrev tidningen Dalslänningen vänsterpartistens tidigare kombination av alkoholdrickande och bilkörning.

Det är således inte Avpixlat som i det aktuella fallet publicerar nyheter som övriga medier inte tar upp. Det är istället övriga medier som publicerar nyheter som Avpixlat sedan sprider vidare.

Och nu återrapporteras samma nyhet av oss på Motargument, samtidigt som flera läsare av Avpixlat anklagar övriga medier (inklusive oss) för att aldrig sprida negativa nyheter om politiker och partier med vänsterinriktad ideologi.

Motargument vill för övrigt uppmana Avpixlats läsare att leta noggrannare efter länkar till originalartiklar som Avpixlat länkar till. Detta för att förhoppningsvis få insikten om att Avpixlat i sådana fall ej är först med nyheten.

Samma läsare har även anklagat Motargument för att sprida hat mot SD. Detta på grund av en artikel som undertecknad har skrivit; En artikel som visade att sverigedemokraterna vill att det skall vara förbjudet att få uppehållstillstånd i Sverige genom att ha tvingat en här boende person att gifta sig med den invandrade. En artikel som påtalade att det i Sverige redan är förbjudet att få uppehållstillstånd genom att ha tvingat en här boende person att gifta sig. I artikeln informeras för övrigt om att ingen i Sverige har rätt att tvinga någon att gifta sig.

Motargument överlåter åt sina läsare att själva ta ställning till hur det ligger till. Vi efterlyser mindre tomt prat och mer substans från Avpixlats läsare när de kritiserar oss.

Artiklar

Islam är ingen ideologi

Centralt i den antimuslimska teoribildningen är idén om att islam inte är en religion utan en totalitär ideologi. Tesen har fått stor genomslagskraft i antimuslimska miljöer, och framförs av bland annat Tryckfrihetssällskapet och företrädare för SD.

Badshahi Mosque July 1 2005 pic32 by Ali Imran (1)Tesen i sig rymmer inga stora vetenskapliga kvaliteter och är på samtliga punkter falsk, men då den har fått så pass stor spridning att den idag ofta används som en standardförklaring till att angripa islam och muslimer är det på sin plats att ge tesen ett ordentligt bemötande. Det finns många akademiker som har avfärdat påståendet, men på Internet lyser seriösa bidrag med sin frånvaro. Detta är ett försök att kort och koncist bemöta tesen.

Påståendet bottnar sig i en tro på att islam per definition är politisk, att det egentligen inte finns någon skillnad mellan islam och islamism (politisk islam). Denna idé rymmer många missförstånd och förenklade förklaringar och är först och främst helt historielös. För att bena ut alla missförstånd och all begreppsförvirring ska vi nu först betrakta dessa fenomen var för sig.

Islamism eller politisk islam är en politisk ideologi vars historia är tämligen kort; de första ansatserna gjordes i början av 1900-talet. Det verkliga genomslaget för islamism kom dock först på 70-talet. Islamism har inte funnits som politisk idé i större delen av islams historia. Idag finns det flera olika inriktningar av islamism och ideologin i stort har många anhängare. Att religionen har fått ligga till grund för en politisk ideologi är inget som är unikt inom islam, det förekommer även inom kristendomen. I Europa är kristdemokratin en av de starkaste politiska rörelserna, deras politik grundar sig i kristen religion.

Islam är en världsreligion med en över tusenårig historia, som i sina politiska anspråk skiljer sig lite från andra världsreligioner såsom kristendomen. Religionen har många anhängare med olika tolkningar av Koranen, majoriteten av dem tillkänner sig inte till politisk islam. Bland alla muslimer världen över finns det stort stöd för de rent religiösa inriktningarna, de som inte blandar ihop politik och tro. Den mest utbredda formen av personlig islam är sufismen (folklig islam). Mellan sufister och islamister råder mycket kyliga relationer.

Bara det faktum att islams historia är mycket längre än den politiska islams historia, bör göra det tydligt för alla att islam inte är synonymt med islamism. Vidare bör det faktum att islam rymmer troende som inte blandar ihop religion och politik vara bevis nog för att säga att islam inte är en ideologi.

För att göra det ännu tydligare kan vi betrakta historien, vi kan se hur de gamla muslimska rikena var utformade och om det i dem fanns en sammansmältning av religion och politik. Ser vi till de medeltida muslimska rikena kan vi se att i de muslimska rikena liksom i de kristna gav religionen en viss form av legitimitet till de världsliga ledarna; i de kristna rikena var kungen ”kung av guds nåder” — i de muslimska kalifaten ”de troendes härförare”. Detta hindrade inte dem i något av fallen att agera utifrån egna intressen, krigen och de politiska utspelen hade i de allra flesta fall rent världsliga förtecken. De religiösa ledarna var underställda de världsliga ledarna, och i slutändan var det alltid sultanens ord som gällde även om de bröt mot Koranen. Någon rätt till uppror mot de ledare som bröt mot Koranens riktlinjer fanns inte. Historien talar sitt tydliga språk, religionen och den världsliga makten var inte sammansmält i en symbios.

Vidare kan man konstatera att islam saknade och saknar än idag en centraliserad religiös instans, så som Vatikanstaten inom katolicismen. Det finns ingen institutionaliserad auktoritet inom islam som har tolkningsföreträde av guds ord. Detta gör islam till en mycket individualiserad religion, en religion där individen är ansvarig för sin relation till gud. En religion där tolkningen av Koranen kan skilja sig starkt mellan olika grupper.

Med andra ord finns det inget stöd för att säga att islam per definition är en ideologi. De muslimer som inte tillkänner sig islamismen (och de är i majoritet) är ett bevis på detta. Historien visar också att det i de muslimska staterna inte har varit norm att låta religion och världslig makt smälta ihop till en symbios. Detta gör att vi kan konstatera att islam i första hand är ett religiöst projekt och har alltid varit det.

 

/Hiram Li

Källor: Knut S. Vikör, Motgift: redaktör Sigve Indregar , Flamme Forlag & Forlaget Manifest, Oslo 2012

Mohammad Fazlhashemi, Vems islam, Norstedts, Stockholm 2008

Krönikor

Människovärde versus ekonomi

Det är bedrövligt att man ens kan komma på tanken att fråga sig vilka människor vi har råd att ha i vårt samhälle. Jag läste nyligen en debattartikel av Kent Revedal där han diskuterar debatten angående assistans för personer med funktionshinder, och där kostnaderna ställs mot människovärdet.

Det finns stora likheter i de diskussioner och samtal som förs om både personer med funktionshinder samt personer av utländskt ursprung (det vill säga; invandrare). På precis samma sätt likställer man ett större antal individer till en massa och placerar etiketter ovanpå dessa, så att man tryggt och säkert kan plantera dem i en ekonomisk kalkyl.

Snyggt och prydligt.

Mazzali:
MAZZALIARMADI.IT / Foter.com / CC BY-SA

Jag förstår viljan och behovet att vilja ha saker och ting, fysiska eller abstrakta, snyggt placerade i prydliga rader. Det känns tryggt. Men när man glömmer bort människan eller människorna som gömmer sig bakom de här siffrorna eller bokstäverna i en mapp på datorn eller en pärm i bokhyllan… då har man halkat av vägen och kommit ganska snett.

För om ni är intresserade av en hemlighet så kan jag berätta att alla siffror har en människa bakom sig. En enskild individ med ett alldeles eget namn, en egen identitet, egna föräldrar, syskon, kusiner, barn, make/maka, sina egna erfarenheter, kunskaper, sätt att se världen, kanske ur ett religiöst, politiskt, filosofiskt eller annat spännande perspektiv… det kan vi inte veta på förhand.

Det är bedrövligt att vi ska leva i ett samhälle som värderar siffror och prydlighet högre än människorna som bor i samhället självt. Likaså att vi alla ingår i en stor, grå massa av liv som på det stora hela ingen bryr sig om. Det är förskräckligt att vi inte ser längre än näsan räcker och normaliserar allt vi känner till, allt vi känner igen… resten är onaturligt på ett eller annat sätt, och stoppas därför ihop till en prydlig pappershög på ett prydligt skrivbord, in i en prydlig pärm i en prydlig bokhylla i ett prydligt kontor.

Min önskan är att alla främst respekterar varandra. Människor får ha olika åsikter. Men det vore fantastiskt om vi kunde ta och komma ihåg att vi alla trots allt är människor. Människor av kött och blod. Med önskningar och drömmar. Med familj och vänner. Ett liv. Ett liv värt mer än hudfärg, kultur, eventuella funktionshinder, religion…

Ett liv med outsägligt större värde än världens alla gemensamma resurser.

Krönikor

Horribel argumentation emot rasism

Gästinlägg av Fanny Åström

Jag läste detta inlägg hos A sorta mission om folk som argumenterar emot Sd/rasism (två ord som beklagligt ord börjat användas som synonymer) med att prata om hur bra Ibrahimovic är. Jag har flera problem med detta, dels det som tas upp i texten om att de som säger så fortfarande upprätthåller en skillnad mellan vi och dom och därför intar approachen ”invandrare är inte som vi, men vi kan acceptera dem ändå” typ.

Zlatan Ibrahimović
prettyfriendship / Foter.com / CC BY-SA

Ett annat problem jag har med det är hur folk alltid ska hålla på och argumentera med så kallat goda exempel. Tänk om vi inte hade haft framstående ”invandrare” (jag åsyftar här snarare alla som kan komma att uppfattas som invandrare, snarare än de som verkligen har invandrat) i Sverige? Hade det då varit okej med rasism? Jag menar, till exempel personer som söker asyl i Sverige har ofta tunga trauman i bagaget och detta kommer troligen att leda till att de har det jävligt mycket svårare för sig i livet. Om man ska se det rent krasst så är det nog en samhällsekonomisk förlust att ta emot asylsökande, i alla fall bra mycket dyrare än att ta emot arbetskraftsinvandring, eller ännu bättre: än att låta dem vistas olagligt i landet och smörja kugghjulen genom att jobba för orimligt låg löner på någon lunchrestaurang.

Dessutom är det ju knappast så att Åkesson vill kicka ut samtliga med utländskt påbrå. Jag tror till exempel att hen tycker att det är utmärkt att vi har Ibrahimovic. De som hen och övrigt pack i det där partiet har något emot är knappast ”duktiga” invandrare som ”anpassar sig” och blir framgångsrika, det hen har något emot är de som kostar pengar och ställer till bråk.

Nu är det såklart så att denna inställning till ”invandrare” som andra klassens medborgare som måste sköta sig bättre än ”svenskar” skadar alla ”invandrare”, men det är fortfarande inte så retoriken ser ut och därför blir det tyvärr lite av ett slag i luften.

När en argumenterar emot rasister med argument som att vi ”tjänar på invandringen” så har vi accepterat grundpremissen att invandringen är något som vi måste tjäna på. Det är att spela på deras planhalva och att acceptera reducerandet av människor till pengar, kostnader och inkomster.

Så länge vi bedömer människors värde utifrån hur de presterar så kommer vi inte att skapa en vettig invandringspolitik. Anledningen till att jag vill ha fri invandring är inte att jag tror att Sverige som land kommer tjäna på det (med detta inte sagt att vi inte kan det) utan att jag anser att människovärdet står över de eventuella vinster eller förluster vi kan tänkas göra på det hela. Därför är jag helt ointresserad av att tala om invandringens eventuella kostnader eller vinster, vilka ”invandrare” som visat sig vara en tillgång och så vidare och så vidare. Det är banne mig inte relevant, för värnandet om människovärdet måste sträcka sig utanför detta.

Alltså det är skitbra att folk vänder sig mot rasism, men även argumentation för en bra sak kan vara helt horribel och dessutom bidra till att stärka världsbilden som rasismen grundar sig på.

Krönikor

Vem är rädd för Jimmie Åkesson?

Bild

krakor_om_akesson_3

Artiklar

Avpixlats hyckleri kring kommenteringsregler

Avpixlat har nyligen gått ut med att meningsmotståndare endast tillåts två-tre kommentarer per artikel. Om man överskrider den gränsen är risken stor för att de kommer radera ens kommentarer.

Head in Hands
Alex E. Proimos / Foter.com / CC BY

Detta är i och för sig inte särskilt förvånade för den som har försökt kommentera på Avpixlat. Hemsidans moderatorer har under en längre tid systematiskt tagit bort kommentarer som inte är okritiskt negativa till invandringen och positiva till Avpixlat och SD. Det som dock är anmärkningsvärt i sammanhanget är att Avpixlat har tid att ta bort alla kommentarer som avviker åsiktsmässigt.

Var det inte just tid och resurser som Avpixlat saknade? Var det inte bristen på tid som gjorde det möjligt för deras kommentarsfält att fyllas med rasism, hat och hot? Vi har ju fått höra i all oändlighet hur lite resurser de har och hur de inte kan kontrollera alla rasistiska kommentarer på sin blogg.

Hur hänger det här ihop? För mig finns det bara tre förklaringar till mysteriet;

  1. Avpixlat har alltid haft tid att moderera kommentarer, men de har valt att inte ta bort rasistiska kommentarer. Åsikterna har helt enkelt legat i linje med idén bakom bloggen.
  2. Antalet rasistiska kommentarer är så pass många, att de inte klara av att ta bort alla. Detta skulle tyda på att rasismen är mycket utbredd bland Avpixlats läsare.
  3. De har nyligen fått nya resurser och kommer att visa nolltolerans mot rasismen på sina kommentarsfält i framtiden.

Vilket alternativ som är det riktiga kan bara Avpixlat svara på. En sak står dock klart. Argumentet ”vi har inte tid” bör i framtiden betraktas som ganska tunt.

/Hiram Li

Krönikor

Några ord i den "Sverigevänliga" debatten

Avpixlat, Nationell Idag och andra ”medier” som står Sverigedemokraterna och andra s.k. ”nationella partier” nära använder ett likartat språk. Andreas Meijer håller på att undersöka några av orden på sin blogg. Vi publicerar några av dem här.

Vad jag tänkte gå igenom var några ord och begrepp som är rätt vanliga i det språkbruk som finns, främst i kommentarsfält, och i vilket syfte de används. Jag har läst en del men är långt ifrån någon expert. Har du tips på fler ord/begrepp så kan du meddela mig (gärna med vad det betyder/står för). Trevlig läsning.

Batikhäxa: En kvinna (vanligtvis, även om män kan tillskrivas karaktärsdragen av en batikhäxa) som är politiskt korrekt, gärna vänster (även om hon har en hög inkomst) och är kritiskt till sociala orättvisor. Batik är en färgningsteknik från Java, vilket skall avspegla batikhäxans kläder. Ordet häxa är, historiskt sett, vanligt förekommande för att beskriva kvinnor med övernaturliga krafter, vilka är ett hot mot ”vanliga” människor. I Sverige pågick en jakt på häxor, som skulle dödas på grund av detta påstådda hot, under främst 1600-talet och kan benämnas ”Det stora oväsendet”. Syftet med att kalla någon batikhäxa är att sätta ett nedvärderande epitet på personen, som för tankarna till en skrämmande gammal kvinna med konstiga kläder. Således ett maktmedel.

Israel - Waiting in a cafe
Werner Kunz / People Photos / CC BY-NC-SA

Kulturberikare/berikare: Har använts av tyskar sedan första världskriget (då ”kulturträger”). Hitler använder samma ord i Mein Kampf för att benämna judar och andra kulturer. Benämningen har börjat användas i debatten i Sverige under senare år och avser, liksom i Nazityskland, de som kommer hit med främmande kultur för att ”berika” den inhemska (ironiskt och nedvärderande menat). Detta uttryck är också riktat direkt till människor med annan etnisk bakgrund än Svensk och är inte ett systemkritiskt begrepp. Skillnaden skulle vara om kritik framfördes rörande något specifikt för någon specifik kultur (exempelvis det abortmotstånd som håller på att vinna än mer mark i Europa).

Kulturmarxism/kulturmarxist: En teori som grundar sig i att vilja åskådliggöra maktstrukturer i samhället. Inom och mellan ex. familj, kön, etnicitet, kulturell identitet etc. Benämningen har fått nytt liv under senare års debatter, främst från högergrupper i USA som menar att kulturmarxismen är den dolda agenda som syns genom politisk korrekthet och multikulturalism. Alla som är PK eller främjar ett heterogent kultursamhälle kan benämnas som kulturmarxist. Nedlåtande och används ibland för att få det att framstå som att vissa människor (gärna feministiska förgrundsfigurer) vill göra en höna av en fjäder (en fjäder som inte ens finns). Motståndare till kulturmarxism menar ofta att maktstrukturerna skall vara som de är och att det inte är något som behöver (över)analyseras djupare.

PK (Politiskt Korrekt): Det finns flera olika definitioner på begreppet. De som inte vill förknippas med PK brukar mena att det innefattar att följa den rådande debattrenden, för att skapa fördelar för sig själv. En annan benämning är att den som är PK använder språkbruk, politik, idéer och beteende för att minska sociala och institutionella konsekvenser på grund av: kön, etnicitet, kultur, sexuell läggning, religiös tro, ideologisk uppfattning, funktionsnedsättning, ålder, etc. Vilket skulle göra att den som är politiskt inkorrekt vill något annat. I kontrast finns den politiska inkorrektheten, vilken istället skall vara en inställning som inte är hindrad av sociala/politiska normer (det är ok att bete sig lite hur som helst). Att mena att någon är PK är tänkt som en kritik mot att denne är stöpt i en social mall, där sociala normer är ett hinder för fritt tänkande. Jag som gärna ser mig som PK tolkar det dock som att jag har vanligt hyfs och bemöter mina medmänniskor med respekt.

Sjuklövern: En benämning som används på alla riksdagspartier (som en enhet) utom SD. Syftet är att sammanbinda dessa som en grå massa som alla tycker samma sak, och framför allt, inte är invandringskritisk. Kan användas för att skapa distinktionen ”vi” och ”dem” (är ni inte med oss så är ni mot oss). En retorik som verkar fungera bra eftersom det säger att alla andra partier är lika dåliga och att det bara finns ett parti som vill genomföra en förändring (till det som SD nu vill förändra till).

Skäggbarn: Används för att benämna, främst ensamkommande, barn som är så stora att de skulle kunna anses vara vuxna. Bestämmelserna gäller barn och ungdomar upp till 18 år. Vidare kan asyl ges av andra humanitära skäl. Kritiken skulle kunna göras mot de bestämmelser som rör dessa barn/ungdomar, som ofta inte flytt av egen vilja utan blivit ivägskickade av familjen (en tanke som inte riktigt finns med i debatten), men benämningen skäggbarn kan göras för att avhumanisera barnet och sprida signaler som riktar in sig på fusk eller felaktigheter i systemet. Ensamkommande personer kan ha lämnat mycket bakom sig, för att sedan bli behandlat i vårt system (som inte är så glatt som diverse medier vill påskina), oavsett ålder.

Colorful Muslim Family
Jim Boud / People Photos / CC BY-NC-ND

Sverigevän/sverigeälskare: En person som älskar Sverige. Här går det att dra det hela lite längre, vilket ofta görs. Det räcker inte med att älska Sverige utan en bör direkt ogilla alla som inte är svenskar, eller som har en tanke som kan tolkas som ”mångkulturellt positiv”. Då är en inte en sverigevän, utan en sverigefiende/sverigehatare. En av de mest kända sverigefiender som figurerar (främst i kommentarsfält) är Fredrik Reinfeldt och en annan är Erik Ullenhag.

Yttrandefrihet: Jag har tidigare skrivit om yttrandefrihet och här kommer begreppet i förhållande till nätdebatten. När det gäller ”sverigevännernas” syn på yttrandefrihet så skall den innefatta alla. Utom de som kritiserar dem. Då kan något nedsättande ord (PK, batikhäxa etc.) vara på sin plats för att beskriva denna person. Vissa sidor raderar sådant som inte går i lag med den rådande normen på sidan, vilket kan tyckas märkligt av ”yttrandefrihetens försvarare”.

Andreas Meijer
Läs mer om detta ämne på Andreas Meijers blogg

Artiklar

Romer – SD och assimileringspolitik

SD förespråkar assimileringspolitik, en politik vars syfte är att göra alla främmande element i samhället till ”svenskar”. Grundidéen är att minoriteter ska anpassa sig till majoritetssamhället. Majoritetens seder och traditioner skall anammas. På lång sikt skall minoriteten ha anpassat sig så mycket att den kan inlemmas i majoritetssamhället.

Idén är nära knyten till idén om nationen, till iden om ”ett folk, ett land”. Genom att skapa ett homogent folk, ett folk med samma traditioner samma språk samma seder vinner tanken om nationen legitimitet.

Assimilationens historia är ett mörkt kapitel i Europas historia. Det är ett kapitel vi inte får glömma nu när allt fler politiska krafter på vår kontinent förespråkar en återgång till den politiken. Politiken ledde till förtryck , övergrepp på minoriteter och diskriminering. Assimilationen förde till att hela kulturer och språk i det närmsta utplånades, det förde till ett stort lidande för många människor på våran kontinent.

I södra Frankrike lyckades man i det närmsta utplåna det katalanska språket, den katalanska kulturen. I Sverige utsattes samer och romer för enorma övergrepp, det är deras berättelse vi måste komma ihåg när SD nu talar om att införa assimileringspolitik. Det är förtrycket på Sveriges romer som jag i denna artikel ska fokusera på, på berättelsen om en stat vars syfte var att utplåna ett folk.

I en statlig utredning från 1923 (SOU 1923:2) definierar man ”problemet” med ”romer” som ett olösligt problem, ett problem som krävde drastiska metoder, ett problem som trotts att det då endast fanns ett mycket litet antal romer i Sverige hade den allra högsta prioritet. Man skrev följande om gruppen ”tattare” (som då tordes vara en blandning mellan romer och svenskar):

”Genom den hänsynslöshet och fräckhet, med vilka tattaren ej sällan uppträder förmår de, särskilt i avlägsna bygder befolkningen, att lämna dem snart sagt allt vad de begär, husrum, mat och foder till kreaturen. (Lägg här märke till likheten med vad SD idag säger om muslimer).”

Efter att ha konstaterat att det så länge det finns romer i Sverige så kommer de att ”skapa” nya ”tattare” kom man fram till att själva grundproblemet var romerna. Utifrån den då rådande synen på folks genetiska skillnader konstaterade man att en assimilation av romer var ett ”omöjligt projekt”, att den enda möjliga lösningen vara att avlägsna alla romer från Sverige.

”Då zigenarnas inordnande i samhället hos oss synes vara ett olösligt problem, är ända utvägen att på ett eller annat sätt få zigenarna ur landet. Då de flesta av dem trodde vara svenska undersåtar och i alla fall deras medborgarrätt i annat land svårligen låter sig bevisas, kan deras försvinnade ur landet icke nås på annat sätt, än att så starkt inskränkningar läggs på deras rörelsefrihet att de finna med med sin egen fördel att lämna landet och utvandra till ett land med för dem gynnsammare förhållanden” 1

 

Friday Funspiration: Gypsy wagons
merwing✿little dear / Foter.com / CC BY-NC-ND

 

Detta utlåtande föranledde krav om steriliseringsprojekt, som sedan verkställdes och först upphörde på 70-talet, det föranledde en starkt diskriminerande politik gentemot romer. Redan 1928 kom ett nytt utlåtande från staten som föreslog skärpningar i den lagstiftning gentemot romer som vi idag kalalr för diskriminerande. De förslagen följdes upp av en ”inventering” av den romska befolkningen på 40-talet.

Efter andra världskriget ändrades synen något på ”romer” Hitlers folk mord på judar och romer hade gjort att det inte längre var bekvämt att tala om biologiska skillnader. Den biologiska rasismen hade tappat mark, men man ansåg fortfarande att problemet kvarstod. Romerna måste fortfarande anpassas till samhället menade man. Detta beredde mark för en ny förklaringsmodell. En modell som gick ut på att se problemet i romers kultur.

Istället för att som i SOU 1923:2 söka att bli av med romerna inriktades den statliga politiken på att utplåna deras kultur, deras språk och deras seder. Det var intåget för den nya rasismen, den rasismen som ofta kallas ”kulturrasism”. 1956 tillsattes en utredning som en gång för alla skulle besvara frågan om hur romer skulle inlemmas i den svenska samhällskroppen. Hur de skulle göras till ”svenskar”.

Utredningens svar på frågan var att det krävdes en omskolning av romerna. Romerna skulle uppfostras till att bli riktiga ”svenskar” (inte helt olik förslag om körkort i svenska och diverse prov i värderingar som florerar runtom i de europeiska staterna).

Denna utredning bidrog till en genomförd politik med vilken många romer hamnade på uppfostringsanstalter, att de diskriminerades i skolorna, samt statsmakternas försök att utplåna en den romska kulturen och språket. Steriliseringen av romer fortsatte, då statsmakterna fortfarande var negativa till att romerna ökade i antal genom nativitet. Trots att romer bott i Sverige land i århundraden fråntogs de dem rätten till sitt land. De berövades rätten att bli behandlade på samma vis som alla andra medborgare. Detta endast på grund av att deras kultur inte var densamma som majoritetens, detta i ett försök att utplåna olikheter i Sverige, att skapa ett homogent land.

När SD pratar om assimilliation är det viktigt att komma ihåg att det finns en anledning till att vi övergav den sortens politik. Det beror inte på någon ”kulturmarxistisk konspiration”. Det beror på att den sortens assimileringspolitik orsakade stort lidande för dem som utsattes för den. Det beror på att den syftar till att utplåna kulturer och stöpa oss alla i samma form. Att göra oss alla lika och det oavsett hur och oavsett konsekvenser. Det är en rasistisk politik.

Källor: SOU 1923:2 SOU 1956:9

Krönikor

Debatt om religion

Ett tidigare inlägg om hur de olika religionerna har en diskussion om kärleksbudet, har fått Anders Hesselbom att svara. Vi publicerar hans brev och ett kort svar från Torbjörn Jerlerup följer efteråt.

Nu har det hänt igen. En bloggare anser att religiöst motiverade beteenden helt enkelt inte får kasta någon skugga över religion som fenomen.

Även denna gång är det den gudstroende Torbjörn Jerlerup som varit i farten. Igen gör han en poäng av att den gemensamma nämnaren mellan olika religioner är kärleksbudskapet. Religionerna förenas av kärlek, av den gyllene regeln och av det höga människovärdet.

Jerlerup har tappat omdömet på samma sätt som vi vant oss att gudstroende förr eller senare gör. Inget annat än religion kan så effektivt beröva någon förmågan att förhålla sig skeptisk.

På bloggen Motargument står:

Dialog mellan folken förutsätter att man hittar likheter, inte bara olikheter. Det som förenar religionerna är bland annat den gyllene regeln, kärleksbudskapet. Gör inte mot andra, det som ni ej vill att andra ska göra mot er. Gör mot andra som ni vill att de ska göra mot er!
Den gyllene regeln kombineras ofta i religionerna med idén om det unika och STORA människovärdet: att människan har ett förhållande till Gud som liknar förhållandet mellan barnet och föräldern. Så värdefull är varje människa, enligt detta sätt att se på han eller hon; att varje människa är en avbild av Gud eller speciellt utvald av Gud.
God Save the Queen
LTitus210 / Foter.com / CC BY-NC-ND

Som gudstroende kan man tänka sig att hålla med om Jerlerups påståenden. Som troende behöver man i så fall lägga sina påståenden i en annan kontext, för att över huvudet taget kunna bedöma dem. En religionsfri kontext. När man skriver om religioner som man vurmar för, eller övernaturliga väsen som man tror att man är älskad av, kan man inte hantera frågorna objektivt.

Låt oss testa att påstå att schackspelare förenas av det höga människovärdet — få schackspelare är kallsinniga barnmisshandlare. En invändning här skulle kunna vara att schackspelare inte har moralfilosofi på schemat när de spelar schack. Det säger mig att vi ska granska moralfilosofin i de religioner som Jerlerup tar upp.

Då kanske vi ska testa påståendet att humanister förenas av det högre människovärdet. Det finns nämligen tydliga humanistiska värderingar som handlar om människors rättigheter och friheter. Här kan den troende ställa sig frågan vem man menar att humanister skulle vara bättre än? Och den frågan ställer jag naturligtvis tillbaka till Jerlerup. Trots allt, monoteistisk moralfilosofi är inte mycket att hänga i julgranen, men ändå kvalificerar den enligt Jerlerup till att omnämnas för sitt höga människovärde.

Den gyllene regeln är inte bättre än personen som står mitt emot dig. Beroende på vem som står där, kan det finnas massor av saker som du vill ska hända den, men inte dig själv. Personen kanske är en våldtäktsman som du vill arrestera, utan att för den saken vilja bli arresterad själv? Resonemanget om att vända andra kinden till, eller att en alfahane i himlen ska förlåta dig för saker du gjort mot andra, är helt befängda. Förlåtelse ska komma från den du gjort något orätt emot, om den vill. Det kan inte en himmelsk auktoritet bestämma över. Och finns det någon sanning i Bibeln, är inte Jesus någon vidare sympatisk person, och att dessa exempel lyfts fram som något av hans bättre ljusglimtar, är bara tragiskt.

Och på tal om Bibeln, så är det just de religiösa urkunderna som Jerlerup lyfter fram som evidens för sina påståenden. Texten är till största del citat från olika religiösa urkunder, citat som Jerlerup personligen sympatiserar med, och som därför kvalificeras som goda.

Från Nya Testamentet, Matteus, hämtar Jerlerup följande: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger.” Behöver Bibeln tolkas, eller bryter Jerlerup ny mark inom teologin genom att hävda att det som står där, verkligen är att hållas för sant? Jesus påminner i Mark 7:10 om att det ska vara förenligt med dödsstraff att inte hedra sina föräldrar, så om Jerlerup åberopar bokstavstro så försvarar han ju faktiskt den kristna hederskulturen.

Ännu tokigare blir det när Jerlerup går vidare med att citera Gamla Testamentet och Koranen! Wow! Den som menar att den mest utmärkande gemensamma nämnaren mellan dessa böcker är just kärleksbudskapet, kan knappast skryta med en välutvecklad moral — man är definitivt inte den som ska uttala sig i frågor om moral. Ett annat problem är naturligtvis att om man accepterar Torbjörn Jerlerups sätt att resonera, så betyder det att om någon påvisar en hatisk text i de olika religiösa urkunderna så måste Jerlerup enligt samma logik säga att religion förenas av ondska. Är det någon som vill utmana Jerlerup på denna punkt?

Nej, i själva verket kan faktiskt religion ha mycket negativa konsekvenser, speciellt för den som verkligen tror på de anspråk som görs kring övernaturliga fenomen och moraliska utsagor. Jag rekommenderar alla att läsa bloggen Tro Skadar för att få en sammanställning av detta.

/ Anders Hesselbom, hesselbom.blogspot.se

Svar av Jerlerup

Jag svarar med att citera vad jag skrev i den ursprungliga artikeln:

Men kom ihåg att det i alla dessa religioner finns enskilda individer som utger sig för att företräda hela sin religion, men som hatar människorna. Innehållet i religionen beror ytterst på vad som döljer sig i hjärtat på den som säger sig tro.

Lika lite som vi bör utdöma ateismen och säga att ateism bara har negativa konsekvenser, eftersom Nordkorea och Sovjet kallar och har kallat sig ateister, bör vi utdöma hela religioner på grund av galenskap och fundamentalism. Det finns olika syn på människan i religionerna (och inom ateismen). Det är synen på människan som är det viktiga, inte om en person kallar sig religiös eller inte.

”Den gyllene regeln är inte bättre än personen som står mitt emot dig.” Exakt, det är min poäng. Ateismen och gudstron är inte bättre än personen som står framför dig! Det är vad som vilar i en persons hjärta och hjärna som är avgörande, synen på medmänniskan!

I övrigt har jag redan skrivit en artikel om tendensen att dra alla religiösa över en kam. Den hänvisar jag till: fördomar om religion.