Svenskarnas parti har bjudit in den ultranationalistiske tyske politikern Klaus Menzel 73, till sitt evenemang Nordisk vision, som går av stapeln i dagarna.
”Hitler var en av Tysklands största statsmän”, anser Menzel.
Menzel var även med vid en högerextrem festival utanför Norrköping 2005, där han hetsade mot judarna.
Klaus Menzel representerade tidigare det högerextrema partiet NPD i Sachsens delstatsparlament. I den egenskapen var han 2005 inbjuden till en nordisk festival med 300 deltagare på Vikbolandet. På festivalscenen uppträdde han tillsammans med den högerextreme sångaren Michael Müller. Tillsammans presenterade de en sång om demoner. Publikt.se
”Sången handlar om att de inte är anpassbara och att de förtrycker alla folk”, sade Müller på tyska och skrattade.
Michael Müller och Klaus Menzel slutade presentationen med att förklara vilka sången egentligen handlar om.
”Judarna”, påpekade Müller och fick publiken att hånskratta.
Menzel är numer utesluten ur NDP då hans öppet nazistiska sympatier till och med för ultranationalistiska NDP blivit för mycket. Menzel har även ertappats med skarpladdade patroner i delstatsparlamentets plenisal. Dessutom försökte han smuggla in en revolver på åhörarläktaren, kaliber 38 special.
SvP visar ju tydligt genom att bjuda in nazisten Klaus Menzel var partiet står politiskt. Ingen är väl egentligen förvånad över att SvP är ett nynazistiskt parti som gärna förespråkar nazismens ideologi och inte drar sig för att använda grovt våld för att framföra sina sjuka åsikter.
(Artikel från en kvinnlig gästskribent. Hon har tidigare förföljts av SD-politiker och vill därför vara anonym)
Sverigedemokraterna fick 2011 ett kvinnoförbund som kallar sig SD-Kvinnor. Kvinnoförbundet vill vara ett komplement till Sverigedemokraterna genom att förtydliga, fördjupa och vidareutveckla partiets politik ur ett kvinnligt perspektiv. Vidare vill de försöka ge stöd och uppmuntran till alla aktiva kvinnor så att de lättare ska kunna utvecklas och avancera inom partiet.
På onsdag debatteras kulturbudgeten i riksdagen och Mattias Karlsson (kulturutskottet) kommer att företräda partiets linje. Bland annat vill man avveckla stödet till Världskulturmuseet, till etniska föreningar och till partiernaskvinnoorganisationer (som varje år erhåller mångmiljonbelopp).
I en intervju under SD-kvinnors första Almedalsvecka, 2011, menar Hanna Wigh, styrelseledamot i SD-kvinnor och i Sverigedemokraternas partistyrelse, att den svenska jämställdhetspolitiken är ett ”skämt” där kvinnor ”ses som offer”. Wigh förkastar även tanken att det skulle råda någon form av patriarkal könsmaktsordning i Sverige. SD-kvinnor säger sig vilja ha ett sant jämställt samhälle.
På SD-kvinnors hemsida skriver man att de vill se åtgärder mot hot och trakasserier. De påpekar att de själva har blivit utsatta för bland annat våld, hot, sexuella trakasserier och skadegörelse på grund av deras politiska åsikt.
Detta är inte värdigt ett demokratiskt samhälle, och det är inte heller värdigt ett jämställt samhälle. Kvinnor ska på samma sätt som män ha tillträde till den demokratiska arenan utan att behöva utsättas för våld, hot, sexuella trakasserier, andra trakasserier eller skadegörelse.
Sexuella trakasserier
Vad händer när sexuella trakasserier och sexuellt våld förekommer inom det egna partiet? Vad händer när enskilda SD-kvinnor tycks bli offer för en partiintern patriarkal könsmaktsordning? Under juli har vi fått uppgifter om att ett ”toppnamn” inom SD har polisanmälts för misstänkt våldtäkt av en kvinnlig partikamrat, samt misstänks för flera sexuella trakasserier av flera SD-kvinnor. De sexuella trakasserierna uppges ha pågått under flera veckor. Polisen lade ner förundersökningen avseende våldtäkt med motiveringen att brott ej kan styrkas.
I samband med dessa uppgifter i medierna berättade tidigare nämnda styrelseledamot Hanna Wigh att även hon utsatts för sexuella trakasserier av samma påstått högt uppsatta partikamrat under ett års tid.
De är inte ensamma om sin erfarenhet inom partiet. Även SD-kvinnorna Elisabeth Nirholt, tidigare riksombudsman för SD, samt Therese Kanervainen, politisk sekreterare tillika styrelseledamot för SD Botkyrka och ledamot av Botkyrka kommunfullmäktige, berättar om samma sak.
Dessa fyra kvinnor har en sak gemensamt: de har alla som SD-kvinnor berättat om sexuella trakasserier från personer i sitt eget parti.
Partiet har varit förvånansvärt bra att ha att göra med. De berättade att de skulle stötta mig om jag ville gå ut och prata om det här. Linus Bylund och Björn Söder har varit väldigt stöttande.
Nu har Wigh gått ut och pratat om vad som hänt, men var är Linus Bylunds och Björn Söders offentliga stöd till Wigh? Var finns dessa mäns aktiva, offentliga avståndstagande från trakasserier och diskriminering av kvinnor? Wigh uttalar en förvåning om att partiet varit bra att ha att göra med. Wigh säger att:
Det är en trygghet att partiet lyssnar till kvinnor, det finns en sorts sexism bland många, men i partiet finns det en trygghet i att man som kvinna blir hörd.
Hörd av ”vem” kan man fråga sig? Hörd av män inom SD och i så fall är det däri tryggheten ligger? Och minst lika viktigt, vem blir man trodd av?
Misstro mot kvinnor förutsätts
När hon själv uppger sig ha utsatts för sexuella trakasserier av en högt uppsatt SD-man förutsätter hon att hon ska bli misstrodd, just därför att hon är kvinna.
Den 18 juli 2013 säger Wigh till Sveriges Radio
När det gäller sexuella trakasserier i arbetet är det något man förutsätter att man ska bli misstrodd som kvinna för.
Att Wigh är kvinna ses alltså som en försvårande omständighet. Vidare säger Wigh att rädslan att smutsa ner partiet är så stor att hon avstått att berätta om de sexuella trakasserier som pågått i ett års tid.
Besök i hemmet efter avslöjande
ThereseKanervainen är sjukskriven sedan hon anmält de sexuella trakasserierna och hennes upplevelse är att hon frusits ut från partiet. Efter att Kanervainen valt att tala med Expressen om det som hänt, fick hon hembesök av SD-politikerna Robert Stenkvist och Östen Granberg.
De stod utanför min dörr och plingade på. Östen stod utanför och höll utkik, de plingade på som fan och stod där väldigt länge medan jag satt på golvet och gömde mig.
Varför hembesöket skedde menar Kanervainen själv handlar om publiceringen i Expressen:
Jag tror att det antingen är att det vill tysta mig, eller så kommer de hit med en uppsägning som de vill att jag ska skriva under.
När Expressen senare talar med SD:s partisekreterare Martin Kinnunen kan besöket hos Kanervainen bekräftas. När Kinnunen inte tror att Expressen reporter hör, säger Kunninen till en person i bakgrunden:
”Sedan hade de väl en baktanke att be henne hålla käften.”
Kvinnoförbundet tysta om SD-mäns sexism
Samtidigt måste frågor ställas till Wigh, för var tog Wighs egna uttalanden vägen när Sverigedemokraternas Erik Almqvist vid den så kallade järnrörsskandalen kallade en tjej för ”lilla horan”? Varför fanns ingen markering från Wigh när Kenth Ekeroth knuffade en tjej emot en bil i samma skandal? När talade Wigh med styrka om det oacceptabla i att en SD-politiker tog en kvinna på brösten i en simhall?
Angående sexuellt våld och sexuella trakasserier så säger Wigh till Aftonbladet den 18 juli att ”Finns det alkohol och människor så händer sådant här. Vi dricker för mycket i det här landet.” I den svenska kulturen är kombinationen alkohol och människor vanlig. Skall man enligt Wighs logik utgå ifrån att flertalet av de miljontals män som ibland eller ofta blir berusade gör sig skyldiga till sexuella trakasserier?
Dessutom, vad anser då SD-kvinnor om den ”hederskultur” de så tydligt drar slutsatser kring, dricks det för lite eller för mycket? Eller lagom? Utsattes Hanna Wigh, Elisabeth Nirholt, Therese Kanervainen, samt den alltjämt anonyme polisanmälande kvinnan enbart för sexuella trakasserier av en eller flera män då det konsumerats mycket alkohol? Gäller detsamma för andra SD-kvinnor som upplever sig sexuellt trakasserade av män?
Att vara en blond flicka innebär att man blir tillskriven en identitet som är full av nedsättande fördomar om könshierarkier och kvinnlig sexualitet. Det innebär en plågsam synlighet; bilar som tutar, gubbar som stirrar och pojkar som kallar en för hora.
Anmärkningsvärt är att sverigedemokratiska män själva sysslar med det som de kallar för ”sverigefientliga trakasserier”. Dels exemplen ovan, med flertalet och upprepade fall av sexuella trakasserier och sexuellt våld. Därutöver mot bakgrund av den så kallade ”järnrörsskandalen” där SD:s dåvarande riksdagsman Erik Almqvist hänvisade till en kvinna med orden:
skit i den lilla horan!
Där Almqvist menade att Soran Ismail:
…argumenterar som en liten fitta!
Där SD:s sittande riksdagsman Kenth Ekeroth knuffade en kvinna mot en bil:
Vi har också ett exempel med Jimmie Åkessons tidigare sekreterare Alexandra Brunell.
Hon är numera tjänsteledig. När Brunell tillträder sin tjänst är det inte hennes kompetens som sekreterare som presenteras. Inte ett ord om den. För Aftonbladet beskriver Sverigedemokraternas kanslichef Mikael Valtersson Brunell som en;
modebloggerska och fotomodell som ofta syns runt krogarna på Stureplan.
Egentligen är inte det något fel. Vårt problem sen tidigare är att vi har en image av att vara väldigt mycket landsbygd och unga män med relativt låg utbildning. Vill vi växa i Stockholm är det ju bra att vi får personer med en lite annan bild, säger han.
Brunells utseende är alltså det viktiga.
Under SDU:s kongress 2012 förnedrades Jimmie Åkessons fästmö Louise Erixon ifrån talarstolen av Stefan Lundkvist då han skrek att hon skulle hålla sina och partiledningens ”slemmiga händer borta”.
SDU:s förbundssekreterare menade även att Erixon skulle ha tagit ”sängkammarvägen” till partitoppen. Här skall sägas att SD-kvinnors Wigh reagerade negativt på den incidenten, men faktum kvarstår att kvinnor utsätts för sexism inom partiet. Erixon sexualiserades och objektiviserades. Hennes egen kompetens förringades, ifrågasattes, ja, förnekades.
SD-kvinnors ord gäller inte dem själva
Kära SD-kvinnor, ingen man har rätt att nedvärdera er som kvinna genom trakasserier. I ett jämställt samhälle värderas män och kvinnor lika. Ni SD-kvinnor poängterar på er hemsida att jämställdhet nås genom aktiva värdediskussioner. Ni skriver om öppen dialog och ärliga chanser. Varför ger ni inte er själva era egna ord?
Ni skriver att ert jämställda samhälle är ett samhälle där ni får välja fritt. Therese Borg skriver i artikeln ”SD — ett parti för helt vanliga kvinnor” den 21 november 2012 att:
Sverigedemokraterna är ett parti som värnar kvinnors rättigheter i allra högsta grad. Både SD och SD-Kvinnor står för lika rättigheter och skyldigheter för män och kvinnor.
Men så är, uppenbarligen, inte fallet.
Ni menar att Sverigedemokraterna vill ge er styrka och förmåga att ta eget ansvar genom att säga nej till kränkande och särbehandling av kvinnor. Ändå står ni här idag, med ett medlemskap i ett parti som inte ger er styrka eller förmåga att säga nej. Ett parti som enligt er själva får er att förutsätta att ni inte kommer att bli trodda när ni berättar om sexuella trakasserier. Ett parti där ni upplever er skrämda, utfrysta och marginaliserade där ni talar öppet om upplevda sexuella trakasserier.
Ni säger nämligen inte nej, för ni är tysta som ett kollektiv. På SD-kvinnors hemsida finns inte en kommentar eller en artikel som beskriver, än mindre tar ställning i frågan om sexuella trakasserier och diskriminering av kvinnor inom ert parti.
SD och SD-Kvinnor jobbar för att både kvinnor som män ska uppleva förbättrad trygghet såväl i hemmet som i det offentliga rummet, och vill lägga extra fokus på att hjälpa de som idag är mest utsatta i samhället
I det sverigedemokratiska rummet är kvinnan inte trygg på det sättet som en kvinna har rätt till. Ni tillhör idag en grupp som är utsatta. Hur kan ni hjälpa er själva? Jo, genom att tala med SD-män om det som SD-kvinnor menar att de tror på. Tala högt om jämlikhet, trygghet och om ett Nej till kränkningar.
Kvinnor i andra politiska partier, organisationer, företag, arbetsplatser och församlingar, har fått föra denna kamp. När skall ni SD-kvinnor börja er?
Ni vet att allt fler SD-sympatisörer privat, på Facebook och i andra sociala medier, allt högre, allt oftare, under allt intensivare raseri, förnekar, förkastar, trivialiserar och försöker tysta ner den sexism som även existerar inom SD. När skall ni SD kvinnor som grupp höja era röster och visa ert raseri mot sexismen inom SD?
Det är dags för er att ge det kvinnliga perspektivet till er själva. Det är dags för er att inta era positioner i det som ni kallar för ett sant jämställt samhälle. I det som ni kallar för ett jämställt parti. Genom ett kraftigt ökat stöd från kvinnliga väljare, kan SD expandera ytterligare och på ett sätt som hittills inte skett. En sådan process kräver er medverkan och er ledning. Både genom era politiska förslag och aktiviteter, men även som levande exempel på hur kvinnor betraktas av SD och inom SD. På hur ni betraktar er själva och den plats ni tar er inom SD. På era egna villkor.
Ni SD-kvinnor måste utmana SD-männen i en öppen och sann dialog om huruvida ert parti är ett jämställt parti eller inte!
I tider där det hävdas att ”anti-rasist” anses vara ett kodord för ”anti-vit”, i tider där svenska tjejer anklagas för rasförräderi, svenska politiker för landsförräderi och folkmord, och invandringsmotståndet fått fotfäste, är det svårare än någonsin att vara en antirasist. I stoffet av kritik mot invandring, invandrare, politiker, feminister eller journalister så har den antirasistiska debatten fått slagsida – vi håller på att förlora kampen om de viktiga orden; mångkultur, mångfald, globalisering, yttrandefrihet, demokrati, rättigheter – de som alltid tillhört oss.
Det är någonting som har hänt i Sverige. Rasismen har sen en tid tillbaka åter fått vind i sina segel, och för varje år har orden blivit lite grövre och retoriken lite tuffare, något som gett hatet rejält med fotfäste. Invandrare hängs ut som bidragstagare, våldtäktsmän, misshandlare, rånare och mördare. De påstås skända nationen och dess kultur, fornminnen och framförallt dess ”sanna” invånare.
Framförallt är de just invandrare; det centrala är att belysa hur de inte har samma bakgrund som ”oss”, och därför inte beter sig som oss. Det är min övertygelse att rasismen fungerar på detta vis.
Rasismen är ingen ideologi. Genom rasismen sker ingen utveckling och rasismen har inte något intresse av att verka demokratiskt. Men idag har rasismen som bekant kammat till sig och är ofta paketerad i politiska anföranden. Ofta med demokratiska inslag. Det handlar inte längre så mycket om att människor har olika värde. Snarare handlar det om hur människor har olika egenskaper, och därför inte kan samexistera.
Tekniken hos dagens rasist är idag förbluffande komplex då den bland annat anspelar på att antirasisterna tillsammans med invandrarna är de sanna rasisterna. En antirasist är att jämställa med en terrorist; en feminist med en extremist.
Den första utmaningen ligger i att återta begrepp och tolkningsföreträde från rasisterna som fyllt ”våra” ord med värdeladdningar som påfallande ofta är nedsättande och negativa. Mångkultur ska inte associeras till brottslighet, mångfald ska inte handla om folkmord på vita, yttrandefrihet ska inte handla om Lars Wilks.
Rasistiska webbsidor, demokrati och mänskliga rättigheter ska inte handla om rätten att få vara rasist!
Diskussionen skall istället föras med utgångspunkt ifrån människors lika rättigheter och värde och slippa tillskrivas olika egenskaper eller föras in i olika grupper. När alltfler pratar sorterande om muslimer, romer och svarta, eller om invandrare i allmänhet, har gränserna förflyttats. Genom alltför stor passivitet riskerar vi att rasismen bli ett naturligt inslag i Sverige.
Ju längre dessa gränser tillåts flytta, desto närmare kommer vi ett samhälle där vissa människor i första hand betraktas utifrån hudfärg, religiositet, etnisk bakgrund osv., istället för vem de faktiskt är. Jag skulle vilja påstå att det inte är svårare än att fråga vilken andra generations invandrare som helst. Ofta har man fått höra samma fråga om ”vart man ursprungligen kommer ifrån”, om man ser sig själv som svensk eller invandrare, svart eller vit.
Ibland är det svårt att förklara för en rasist hur det faktiskt känns att bli tillskriven olika egenskaper, ifrågasatt om andraspråket man pratar, musiken man lyssnar på, hur man resonerar i olika situationer – att till och med få sin rätt att bo i landet ifrågasatt bara för att man har invandrat, eller har föräldrar som gjort det. Precis som kvinnan under tidigt 1900-tal beskrevs som allt en man inte var, beskriver idag rasismens fotsoldater personer med invandrarbakgrund som allt en svensk inte är.
Det är här jag vill påstå att vi måste arbeta som hårdast; att tolerera diskussionen med rasismen – för om vi låter vår egen tolerans gå förlorad är så ohyggligt mycket förlorat.
För även bakom den mest fördomsfulla och främlingsfientliga av personer finns det en människa. Låt oss aldrig hävda att hen inte har rätten att uttrycka sig, oavsett hur fördomsfulla åsikterna är. Ge dem all rätt i världen att få uttrycka sig, att säga det som de själva tror att man inte får säga i det här landet längre. Men låt oss inte heller glömma hur antiintellektualism och nationalism alltid gått hand i hand – använd förnuftet som verktyg för att påvisa just hur rasism inte är en ideologi, en politisk läggning eller någonting utvecklande.
[Notis: Det här är en gammal historia. Vi har dock sett att personer ofta hänvisar till denna myt i debatter och väljer därför att återpublicera förtydligandet här]
Av Farha Khaled
Norges Justitieminister har bekräftat innehållet i en forskningsrapport om våldtäkter som Oslo-polisen kom ut med år 2010. Och förtydligade samtidigt att missuppfattningarna och feltolkningarna av den är grovt osanna. Det var en rapport som muslimhatare än idag försöker hävda att den ‘bevisligen’ visar ‘sann’ statistik på att alla våldtäktsmän i Norge är muslimer.
En gren av historien började med att Arutz Sheva, en politisk webbsida i Israel, publicerade artikeln “Norsk Minister länkar samman norsk våldtäktsvåg med Israel”. Personen bakom artikeln var Gil Ronen.
I den artikeln påstods att en norsk minister undanhållit ‘sanningen’ om Oslo-polisens rapport som sägs ska ha detaljerat våldtäktsstatistiken i Norge. Rapporten skulle enligt skribenten nedtystas, då risken fanns att Israel skulle kunna utnyttja resultatet från den, för att påvisa att gärningsmännen var muslimer. Ronen lade aldrig fram några bevis för sina påståenden. Han citerade däremot en israelisk bloggare, Yehuda Bello, som han menar ‘förstår’ norrmän och har norska kontakter. Ronen skrev:
Bello rapporterar att det mellan januari och oktober hade anmälts 48 våldtäkter i bara Oslo och att 45 av dessa våldtäkter utförts av muslimer.
Efter att norska polisen och justitiedepartementet insett hur delar av allmänheten missuppfattat eller feltolkat nyhetsrapporteringen i NRK, och försöker använda det i lögnaktig propaganda, så utgavs ett mycket tydligt pressmeddelande:
Oslo polisdistrikt har utgivit en rapport för våldtäkter i Oslo 2010. Rapporten visar att alla typer av våldtäkt, förutom överfallsvåldtäkt, visar att europeiska gärningsmän är i majoritet och att de i första hand är norrmän. Endast 5 fall av överfallsvåldtäkt har retts ut. Gärningsmännen hade då utländsk härkomst. Två var unga (under 18) och två hade allvarliga psykiska diagnoser och kan därför inte betraktas som representativa för sin etniska kultur. Det har i rapporten belysts att generaliseringar som “Våldtäktsmän i Oslo är utlänningar”, något som även media har rapporterat, är felaktigt. Rapporten återger inte religiös bakgrund.Med vänliga hälsningar
Nyligen inleddes fastemånaden Ramadan. Det är en tid då samtliga muslimer i världen dels fastar och dels firar den koraniska uppenbarelsen. I upptakt till detta, piskar riksdagsledamoten (SD) Richard Jomshof upp antimuslimsk polemik på Twitter och jämställde i vanlig ordning alla muslimer med nazister och kommunister.
Nedan följer en replik till Richards utfall:
“Ramadan i Sverige – äldre än SD” — expert läxar upp Jomshof
SVERIGE. Ramadan — en svensk tradition. Under den muslimska fastemånaden, som inleddes den 9:e juli, äger en upphetsad debatt rum på nätet.
En intervju i Sydsvenskan med Raid Amin i Malmös muslimska studentförening Alhambra blev startskottet. När SD-toppen och riksdagsledamoten Richard Jomshof gav sig in i diskussionen om ramadan slutade det med att han jämförde islam med nazism och kommunism. Han kallar även islam “våldsförespråkande och antidemokratisk”.
“Helt vansinnigt”
Nu läxas riksdagsledamoten upp av Jenny Berglund, lektor i religionsvetenskap vid Södertörns högskola.
— Det är helt vansinnigt. Alla världsreligioner har genom historien använts för att förtrycka människor, men alla har givetvis också positiva inslag. Man kan inte dra alla över en kam så där. Vilken religion vi än talar om så är det viktigt att precisera vilken tolkning av religionen vi menar, säger hon till Nyheter24.
Faktum är att ramadan firats i Sverige sedan 1930- och 40-talet. 1949 skapades den första muslimska församlingen av tatarer som invandrat via Finland.
– Ja, ramadan har firats längre i Sverige än Sverigedemokraterna funnits, säger Berglund.
Försvenskad version av ramadan
Hon skrev boken “Ramadan – en svensk tradition” 2009. För Berglund råder det ingen tvekan om att högtiden ska beskrivas som just det.
– Alla de traditioner som praktiseras i Sverige betraktar jag som svenska när de praktiseras återkommande av människor som är en del av det svenska samhället. De påverkas av det svenska samhället precis som de påverkar samhället, säger hon.
Inga traditioner är konstanta eller oföränderliga. Som exempel ger Berglund bland annat att “små grodorna” knappast sjöngs för ett par hundra år sedan, att folkdräkten är en 1800-talsföreteelse och att tacos numera är den vanligaste fredagsmaten.
Ramadan har även påverkats av andra omständigheter i Sverige. Exempelvis vädret.
– Ja, solen är uppe längre här nu på sommaren vilket påverkar firandet. Men också mattraditioner spelar in. Vissa svenska muslimer talar om “ramadanbord” – som smörgåsbord.
Enligt Svensk Handel ökar omsättningen i matvaruhandeln med cirka en miljard varje år under ramadan.
Högtiden ramadan firas i år från den 9 juli till den 7 augusti. Allt avslutas med festen eid al-fitr, eller bayram som den heter på turkiska.
DISCLAIMER
Motargument.se är ett politiskt obundet initiativ, och det är därför viktigt för oss att påpeka att de politiska åsikter som framförs av våra gästskribenter inte delas av Motargument.se som grupp. Inom MA finns skribenter med olika politiska inriktningar för att vi ska få ett brett perspektiv på det vi skriver.
/Redaktionen
Gästinlägg av David Sällström.
Arbetarrörelsen måste vinna tillbaka medlemmar från SD. Arbetarrörelsen verkar ha misslyckats att övertyga sina egna om den politik som vänstern alltid har fört. Det finns inte längre någon framtidstro hos arbetarklassen inom vänsterrörelsen där politiken upplevs ha blivit en PK-grej, någonting som inte företräder deras oro och tankar om samhällets utveckling.
Det är antagligen därför som det inom LO-avdelningar och klubbar finns upp emot 20 procent av de förtroendevalda som röstar på Sverigedemokraterna.
Det är hos arbetarna som Sverigedemokraterna hittar sitt stöd. En artikel från Motargument.se visar att hela 56 procent av Sverigedemokraternas väljare 2006 var LO – anslutna. Statistik från samma eminenta artikel från Motargument visar att 2008 definierade sig sextiotre procent av SD:s väljare som arbetare, hos Vänsterpartiet var det femtio procent som valde att kalla sig arbetare.
Tidningen Arbetet skriver den 12 januari i år att Sverigedemokraterna gått om Moderaterna i andelen sympatisörer hos LO-medlemmar, det är bara Socialdemokraterna som har fler sympatisörer än vad SD har hos den gruppen.
Att fackföreningsrörelsen är internationalistisk och per definition antirasistisk verkar inte göra någon större skillnad i statistiken. Analysen som vi i slutändan måste dra är att arbetarrörelsen misslyckats med att formulera ett alternativ som låter trovärdigt och som kan vinna tillbaka arbetarklassen till den internationalistiska arbetarkampen. Att vi för fram argument som folk kan definiera sig med utan att för den sakens skull landa i samma problemlösning som Sverigedemokraterna.
Sverige verkar ha lyckats något bättre än våra grannländer att isolera de främlingsfientliga istället för att dansa efter deras pipa i tron att det istället ska få de främlingsfientliga på fall. Lösningen är inte att ta över deras politiska agenda och göra främlingsfientligheten rumsren, lösningen sitter i en starkare politisk polarisering mellan blocken. Att vi blir tydligare i vårt politiska arbete så att skillnaderna mellan en rödgrön regering och en alliansregering belyses och blir uppenbar. Idag upplevs politiken mellan de bägge blocken inneha små, om än osynliga, skillnader där Sverigedemokraterna blir det enda återstående oppositionspartiet. Det är en farlig utveckling som bara riskerar att gynna SD.
Arbetarklassen måste återfå tron på en ny starkare vänster som positionerar sig tydligt i den politiska sfären. Vi ska formulera om problemställningarna: Hur mycket kapitalism tål Sverige? Hur många riskkapitalister tål Sverige?
Det är inte invandringen det är fel på, utan fördelningen av resurser. Att 20% av befolkningen äger Sveriges samlade rikedomar och att 20% äger ingenting utan har enbart skulder. Det är där vi måste börja om vi ska ha någon chans att vinna tillbaka initiativet.
Gästinlägg av Anita Svensson-Vilegård från Slutpixlat
De Sverigedemokratiska ungrassarna i SDU förnekare sig inte. Som så många andra politiska ungdomsförbund så vill man vara lite radikalare än moderpartiet. Dock så går inte förvånande SDU ett steg längre.
Under rubriken ”Nationen Framför Allt”, vilket är de Sverigedemokratiska ungrasisternas förslag till idéprogram, så brer man på så att till och med den mest förhärdade nationalist blir grön av avund.
Att Sverigedemokratern vurmar för nationalstatens bevarande och gräver ned sig i historiska floskler från fornstora dagar är ingen nyhet. Men att de vill beröva individen dess frihet i statens namn för närmast tankarna till hur nazityskland ”värnade” om sin nations medborgares fri- och rättigheter.
”Att överlämna administrativt och politiskt ansvar till staten innebär att individen får avstå en del av sin personliga frihet. När så sker ska detta kompenseras till fullo av att folket får tillbaka grundläggande trygghet som är mer värdefull än den frihet som ges upp. På så sätt kan statens kärnuppgifter motiveras, vilka förbundet anser vara lag och ordning, upprätthållandet av nationens självständighet och värnandet av det kulturella arvet. Därutöver uppbär staten ansvar för att skapa förutsättningar för nationell välgång. Det huvudsakliga medlet för det är att staten tillhandahåller ett utbildningsväsende av hög kvalitet för att fostra och bilda folket.”
Läs första meningen noga en gång till:
”Att överlämna administrativt och politiskt ansvar till staten innebär att individen får avstå en del av sin personliga frihet. När så sker ska detta kompenseras till fullo av att folket får tillbaka grundläggande trygghet som är mer värdefull än den frihet som ges upp.”
Individen får avstå en del av sin personliga frihet!?
När så sker ska detta kompenseras till fullo av att folket får tillbaka grundläggande trygghet som är mer värdefull än den frihet som ges upp!?
Tror inte ens man behöver gissa vilka friheter det är Svenska folket behöver ge upp om SDU får som de vill.
Yttrandefriheten och pressfriheten är väl något av det första som ryker. Och den kompensation det talas om som Svenska folket skulle få istället och skulle vara mer värdefull än den frihet som gavs upp är väl ett totalitärt styre utan tvekan. Och vi vet ju hur grundläggande ”tryggt” det är när ungrassarna springer omkring med sina listor på politiskt obekväma personer de vill spärra in.
Den formen av lag och ordning SDU säger sig vilja eftersträva genom att beröva individen dess fri- och rättigheter är en enligt deras ideologi tillrättalagd lag och ordning för att enbart passa deras egna politiska syften.
Slutklämmen i SDU:s idéprogram för hur den svenska nationen skall se ut är väl ändå det här stycket:
”Därutöver uppbär staten ansvar för att skapa förutsättningar för nationell välgång. Det huvudsakliga medlet för det är att staten tillhandahåller ett utbildningsväsende av hög kvalitet för att fostra och bilda folket.”
Fostra och bilda folket!?
Vi förmodar att den fostran och bildning av folket som SDU eftersträvar inbegriper upprättande av så kallade politiska korrektionsläger i bästa Gulaganda, där man psykiskt men framför allt fysiskt vill banka in nationalstatens dogmer i huvudet på de som inte anammat nationalstaten och dess ”förträffliga” ideologi.
Nej det så kallade idéprogrammet som SDU nu kommer med är inget annat än ren nationalsocialistisk propaganda där man klart och tydligt utan omsvep verkligen visar sin vidriga ideologi och vilka konsekvenser detta kan få om de kommer till makten. Och inte kan vi heller kalla det ungdomligt oförstånd från SDU:s sida. De vet mycket väl hur de vill att ett framtida Sverige ska se ut.
Därför är det så viktigt att bedriva en antirasistisk kamp för att dessa mörkrets makter inte ska få ökat fotfäste i Sverige. Tror inte ens att alla de som säger sig sympatisera med SD vill leva i det samhälle Sverigedemokraterna och dess ungdomsförbund uppenbarligen vill skapa. För i det samhället försvinner snart den ena efter den andra av de rättigheter och friheter vi har idag. Något att verkligen tänka på innan man på valdagen 2014 lägger sin röst.
Vill vi ha demokrati med medborgerliga fri- och rättigheter, eller vill vi ha en envåldshärskares diktatur utan några som helst medborgerliga fri- och rättigheter.
Om vi tittar på det största renodlade nazistiska partiet näst efter light versionen, Sverigedemokraterna så finner vi Svenskarnas Parti.
Ett nynazistiskt politiskt parti som likt Sverigedemokraterna tillfälligt bara gömt undan de bruna uniformerna och de välpolerade stövlarna bakom kostymer och slipsar.
Och det SD hymlar om i sitt partipolitiska program, det säger Svenskarnas Parti rätt ut i sitt.
1, Sverige skall även i framtiden vara svenskt: Endast människor som tillhör det västerländska genetiska och kulturella arvet, där de etniska svenskarna ingår, skall kunna vara svenska medborgare.2, Sverige skall styras av svenskarna: Icke-svenskar skall ej tillåtas ha maktpositioner inom det svenska samhället. Enbart svenskar skall företräda, leda och styra Sverige. Detta i synnerhet i så viktiga sammanhang som de som har en betydande påverkan på vårt folks utveckling och samhällsbyggnad. Därför skall endast svenska medborgare tillåtas inneha positioner motsvarande dem i de tre statsmakterna riksdag, regering och massmedia. Inga icke-svenskar skall tillåtas att inifrån Sverige sitta på så betydande poster att de kan propagera utifrån en främmande etnisk lojalitet. Svenska massmedier skall ägas och drivas av svenskar så att inte svenska intressen får ge vika för etniskt främmande sådana.3, Sverige skall styras för svenskarna: Alla politiska beslut skall utgå från vad som är bäst för de etniska svenskarnas intressen.
Det räcker mer än väl att läsa de tre första punkterna i detta nazipartis politiska agenda för att inse vilket nationalistiskt rasistiskt dravel det rör sig om.
Så man förstår ju att de Sverigedemokrater som var i Almedalen inte tvekade att mingla med personer ur Svenskarnas parti då de i grunden har samma åsikter om hur svenskheten ska se ut och bevaras.
Ideologiskt så skiljer det egentligen inte så mycket på bägge dessa partier och dess politik. Och det är ju faktiskt så att ett antal Sverigedemokrater mer än gärna gick över till Svenskarnas parti då de ansågs icke önskvärda i SD på grund av den så kallade nolltoleransen mot rasism. Och vi ska väl heller inte förglömma de Sverigedemokrater som sitter på några av de kommunalpolitiska stolarna och som hoppat av SD och blivit politiska vildar. Flertalet av dem stöder ju öppet Svenskarnas parti.
Frågan är dock bara vem som åker snålskjuts på vem i dagsläget. Just nu verkar det dock som om Svenskarnas parti åker snålskjuts på SD:s framgångar. Men snart kan läget vara det omvända. För uppenbart är att många Sverigedemokrater är besvikna på hur SD:s nuvarande politik ser ut. Man är inte tydliga nog i sin rasistiska politik, och det här med nolltolerans mot rasism som Åkesson införde ses väl av många SD-sympatisörer som ett rent förräderi också.
Inte omöjligt att light versionen av rasism, Sverigedemokraterna, tappar många röster till fullblodsnazisterna och rasisterna i Svenskarnas parti i det kommande valet. För vid det här laget har det väl gått upp för de flesta att bästa fiskevattnen för Svenskarnas parti är i de Sverigedemokratiska leden. Och att härska genom att söndra behöver ju inte Svenskarnas parti göra för att locka över missnöjda Sverigedemokrater, för de söndras ju av sina egna inre skandaler och stridigheter hela tiden.
Kan det kanske bli så efter nästa val, att Svenskarnas parti lyckas med att sno åt sig hälften av de Sverigedemokratiska rösterna? Då har vi ett intressant scenario. Ja det vill säga om nu SD når upp över fyraprocentsspärren. Låt oss leka med tanken på att SD ligger på ungefär samma nivå i opinionen som idag vid valet, och att Svenskarnas parti snor år sig hälften av de Sverigedemokratiska väljarna. Då skulle ju både SvP OCH SD komma in i riksdagen. Kommer de då att inleda ett samarbete?
Tanken är tyvärr inte helt otrolig. För de högerextremistiska krafterna sprider sig tyvärr likt en pest över Europa just nu. Och ju mer extremistiska de blir, ju mer tycks de locka till sig individer som till exempel desillusionerade Sverigedemokrater som tycker att Åkesson och hans SD blivit alltför politiskt korrekta.
Och då får nog Åkesson och hans ”lättrassar” finna sig i att enbart vara åskådare åt SvP och dess ledare Stefan Jacobsson.
Ja så har Dispatch Internationals frontfigur och chefredaktör Ingrid Carlqvist äntligen fått sin länge efterlängtade intervju med en av Sveriges riktigt tunga medier.
Tobbes Medieblogg!?
Och på Tobbes Medieblogg så broderar Carlqvist verkligen ut sina tankar på ett så för henne charmant och välartikulerat sätt som enbart hon som journalist i Pulitzerprisklass klarar av.
På frågan, ”Dispatch International har nu utkommit i nästan ett år. Hur har vägen varit från start fram till i dag?” svarar Ingrid Carlqvist bland annat följande.
”Jag har varit journalist i hela mitt vuxna liv, men jag kände ganska snart att jag tog det här med journalistik på större allvar än många av mina kolleger och chefer.”
Att Ingrid Carlqvist tar sin journalistik på största allvar är råder det ju ingen tvekan om. Till och med på så stort allvar att hon fick sparken som chefredaktör på Villaliv.
”Jag vill förändra världen och jag har alltid sagt att det gör man mycket snabbare vid tangentbordet än vid voteringsknappen i riksdagen.”
Att Carlqvist är snabb vid tangentbordet kan väl alla som följt hennes evighetstwittrande hålla med om. Men nu är ju det inte så svårt att vara snabb vid tangentbordet när en och samma mening hela tiden upprepas. ”Islam är det största hotet mot västvärlden.”
”Tyvärr har svensk journalistik sjunkit ner i ett avgrundsdjupt hål.”
Nej Ingrid! Svenska journalister har inte sjunkit ner i ett avgrundsdjupt hål. Enbart en ”journalist” i Sverige har sjunkit ner i ett av hat och rasism avgrundsdjupt hål. Och vi behöver väl inte tala om vem!
”Sanningen är, som jag ser den, att läsarna inte längre vill bli förda bakom ljuset. De vill inte betala för tidningarnas förljugna nyheter och de vill inte ens ha dem gratis.”
Vi vet Ingrid. Inte ens Sverigedemokraterna verkar vilja ha Dispatch International gratis. Inte ens de vill bli förda bakom ljuset eller läsa om de förljugna ”nyheterna” som skrives i denna blaska. De har ju Avpixlat o Exponerat som står för ”sanningarna” istället.
På frågan, ”Hur finansierar ni tidningen?” svarar Carlqvist följande:
”Det är en affärshemlighet! Vårt mål är att överleva på prenumerationsavgifter, men det går inte ännu. Och annonser är inte att tänka på – vem skulle våga annonsera hos oss? Men vi har en del vänner som hjälper oss med donationer då och då, och dessutom skriver många gratis för oss. Det gör de för att de tycker att Dispatch International är det viktigaste som hänt på den svenska tidningsmarknaden på många år och de vill vara med och hjälpa oss tills vi kan stå på egna ben.”
En affärshemlighet!? Saken är väl den att Dispatch International i stort sätt saknar finansiärer. Och Ingrid har naturligtvis rätt när hon säger att ingen vågar annonsera i tidningen. Eller rättare sagt, det är väl inget företag med självaktning som vill annonsera i en islamofobisk hat och rasistsajt. Och målet att försöka överleva på prenumerationsavgifter är väl dödsdömt då endast ett fåtal kan tänkas prenumerera på en sådan blaska som Dispatch International är. Inte ens Ingrid Carlqvists försök att sälja så kallade ”Honest Press Certificate” för 250 euro lär nå någon framgång.
”Man kan köpa ett för 250 euro och sätta upp på väggen och visa sina barnbarn att man var en av de första som trodde på den här nya hederliga pressen.”
Öhum!? Nya hederliga pressen!? Sätta upp på väggen för att visa sina barnbarn!? Njae… Sätter hellre upp ett löp från någon kvällstidning där det står att Dispatch International lagts ned och förklarar för mina barnbarn att så går det när någon försöker driva en tidning baserad på hat och lögner.
På frågan, ”Hur skulle du beskriva tidningens innehåll och syfte?” svarade Ingrid så här ”ortodoxt.”
”Låt mig citera från vår programförklaring: ”Det vi brukar kalla ”mainstream-medierna” har försämrats så till den grad att de nu utgör ett hot mot liv, frihet och strävan efter lycka.”
Utgör ett hot mot liv, frihet och strävan efter lycka!? Alltså Ingrid Carlqvist, sen när utgjorde Aftonbladet, SvD, DN, Expressen, Dagen, Arbetarbladet med mera, ett hot mot livet o friheten? Nej hotet mot livet och friheten står ju Dispatch International för som i sina artiklar ensidigt gett sig ut på ett korståg mot islam och dess utövare muslimerna. Carlqvist uppmanar och uppmuntrar ju snarare via sina åsikter och artiklar till hets mot folkgrupp där hennes utfall kan leda till att någon går på hennes lögner och tar saken i egna händer med ödesdigra konsekvenser som följd.
Och vi vet ju alla vad Ingrid Carlqvists strävan efter lycka är. Att försöka visa att hon är den enda ”journalisten” som är hederlig och sanningssägande. Något som hon naturligtvis aldrig lär kunna uppnå.
”Att påstå att vår kritik av islam är liktydigt med hets mot muslimer är lika dumt som att säga att man inte får kritisera andra totalitära ideologier.”
Ingrid det är inte kritik du kommer med. Det är hat! Vilket du förövrigt själv både skrivit och sagt vid ett flertal tillfällen. ”Jag hatar Islam!” Och därmed så inkluderar du alla de som tror på religionen islam, muslimerna i ditt hat. Och det om något, är dumt!
”Men Dispatch International granskar också många andra heliga kor: feminismen, klimatbluffen, mediernas förljugenhet och så vidare. Och vi är mycket stolta över att vi har namnkunniga korrespondenter som Diana West i Washington och Douglas Murray i London som med sina skarpa ögon och orädda sinnen skriver om just det som människor behöver veta för att förstå den märkliga tid vi lever i.”
Heliga kor och mediernas förljugenhet!?
Nu har nog konspirationsteorierna råmat en gång för mycket i Carlqvists öra. Sen förstår vi att Ingrid Carlqvist också mycket uppskattar Diana West och Douglas Murray. De står bägge ute på den extremhögra sidan politiskt och är islamofober av första klass. Lika barn leka bäst. Förstår att Ingrid Carlqvist är stolt över detta. Sen är det nog enbart Carlqvist som lever i en märklig tid. Medeltiden!
På frågan, ”Slutligen, hur ser framtidsplanerna ut?” så gav återigen Carlqvist ett par kängor till övriga media.
”Det första delmålet är att komma upp i 1500 prenumeranter så att vi kan söka presstöd. Vi fattas ett par hundra, men det är verkligen svårt att nå ut till alla dem som borde vara intresserade av en prenumeration – inte minst efter att övriga medier har demoniserat oss som ‘rasistiska islamofober långt ute på högerkanten’ ”.
Demoniserat!? Om nu Ingrid tycker att övriga medier demoniserar Dispatch International så vet vi inte vad man ska kalla Dispatch Internationals och Carlqvists eget agerande mot media för. Överdemoniserande lögn passa väl bra. För hur det än är, och hur än Ingrid Carlqvist gör allt för att förneka det, så är Dispatch International en rasistisk och islamofobisk blaska ute på yttersta högerkanten.
”Ju fler vi blir som offentligt vågar ifrågasätta den extrema situationen i Sverige, där politiker och press gör gemensam sak för att hålla allmänheten oinformerad om det som händer, desto snabbare kommer debatten att förändras.”
Extrema situationen i Sverige!? Hålla allmänheten oinformerad!?
Konspirationsteorierna flödar i vanlig ordning likt en översvämmad ankdamm när Ingrid får hålla på. Vill hon ha monopol på att informera allmänheten om sina ”sanningar” tro? Ja då är hon inte mycket bättre än det hon anklagar övriga medier för att vara. Logiskt så det förslår.
”Vi är några väldigt dedikerade människor som gör Dispatch International och vi jobbar i princip dygnet runt (flera av oss oavlönat) för att kunna förverkliga vår dröm om en hederlig tidning som lever efter devisen: Publish and be damned! ”
Hederlig tidning!?
Tillåt oss småle. Det enda hederliga som kommer från Dispatch International och Ingrid Carlqvist är hennes konsekventa agerande och ständiga påhopp på religionen islam och dess utövare muslimerna. Carlqvist är hederlig nog att stå för sina islamofoba och rasistiska påhopp. Det hymlar hon inte med i alla fall.
Granskningsnämnden för radio och tv friar ett inslag från Kulturnytt i radions P1, 2013-01-29. Det aktuella inslaget var en recension av boken Skrivbordskrigarna, som behandlar hur näthat påverkar det offentliga samtalet. Recensenten i inslaget sade bland annat följande:
Granskningsnämnden friar alltså inslaget med följande motivering:
”Granskningsnämnden anser att det stod klart för lyssnarna att uttalandet skedde i samband med en bokrecension som behandlade ämnet näthat. Nämnden, som accepterar ett visst mått av värderande omdömen i denna typ av inslag, anser inte att uttalandena i den aktuella recensionen gick utöver vad som kan accepteras inom ramen för kravet på opartiskhet. Vad anmälarna anfört medför inte heller, mot bakgrund av vad SR anfört i sitt yttrande, att inslaget strider mot kravet på saklighet.”
Naturligtvis står det ju redan klar för alla människor med sunt förnuft att Avpixlat är en ren hatsajt. Att fria inslaget från radions Kulturnytt var ju inte mer än rätt.
Och förutom att vara en ren hatsajt är ju Avpixlat också främlingsfientliga och rasistiska. Och det behövs ingen granskningsnämnd för att avgöra den saken.
Avpixlat/Mats Dagerlind tycker naturligtvis att beslutet är horribelt och visar återigen hur illa Avpixlat blir behandlat av vad de kallar för ”kultureliten”.
”Vi är ingen hat och rasistsajt! Vi visar bara sanningarna som PK-media försöker dölja!”
Jo jo! Avpixlat är enfaldens och stupiditetens samlingsplats där ordet sanning har bytts mot lögn och förtal.
Hela Granskningsnämndens uttalande kan du läsa här: Beslut.
När Expressen senare talar med SD:s partisekreterare Martin Kinnunen kan besöket hos Kanervainen bekräftas. När Kinnunen inte tror att Expressen reporter hör, säger Kunninen till en person i bakgrunden:
Motargument 