Alla inlägg av Jerlerup

Liberal socialdemokrat. Twitternamn @Jerlerup. Blogg http://ligator.WordPress. com Foto: JONATHAN RIEDER LUNDKVIST. http://jrl5.blogspot.com/
Artiklar, Myter

Klassförakt som argument för & mot rasism

Det finns en myt bland både antirasister och sverigedemokrater. Det är myten om att låg utbildningsnivå gör folk dummare och att folk med låg utbildningsnivå bidrar mindre till samhället.

Chimp Brain in a jar
Gaetan Lee / Foter.com / CC BY

Ni har alla hört denna myt.

Den ena sidan säger: ”Invandringen till Sverige har lett till skolans kollaps.” ”Vi tar in lågutbildade och analfabeter och detta leder till att skolorna kollapsar och samhällets utgifter ökar”. Den andra sidan säger att ”Sverigedemokrater är lågutbildade. Lågutbildade är lite dummare och vet mindre om världen, därför röstar de på Sverigedemokraterna”

En variant på myten är att invandrare respektive Sverigedemokrater ofta är ”socialfall”, alltså lever på pengar från socialtjänst och ofta är arbetslösa. Det hänger ihop med tanken på att den grupp man ogillar skulle vara lite dummare och har lägre utbildningsnivå. Men detta ska jag inte ta upp här.

Det är samma myt. I ena fallet riktad mot invandrare och i andra mot Sverigedemokraterna.

Och det är en myt som stinker av klassförakt.

Det är förakt för s.k. ”lågutbildade”. Det är förakt för folk som kommer från underklassen.

Den rasistiska versionen

Svenska skolan förfaller och utbildningsnivån sjunker på grund av massinvandringen heter det. Invandrare har låg utbildningsnivå och detta hotar Sverige:

Roten till det pågående svenska skolförfallet är direkt kopplat till massinvandringen från muslimska och afrikanska länder. (Björn Norström, Avpixlat)Sverige sjunker som en sten i PISA på grund av massinvandringen från lågkulturer. (Mats Dagerlind, Avpixlat)

Den enda hållbara lösningen är att kraftigt minska invandringen till Sverige. (Richard Jomshof, SD)

Massinvandringen har fört med sig ett stort antal elever med lägre genomsnitts-IQ, därför sjunker den svenska skolans resultat. (Ingrid Carlqvist, Dispatch International)

Avpixlats kommentarsfält fylls av kommentarer om att invandrare och flyktingar saknar universitetsutbildning och gymnasieutbildning och alltid kommer vara parasiter. Dessutom påstår man att alla afrikaner och muslimer har lägre IQ. Den genomsnittligt lägre utbildningsnivån och den påstått låga IQ:n gör att invandrare är brottsligare och mer rasistiska och fördomsfulla än så kallade ”svenskar” heter det.

Ja, myten stämmer till viss del på ett plan. Det stämmer att flyktingar i genomsnitt har kortare utbildningar än svenskfödda. Men vad spelar det för roll, frågar jag? Att någon saknar universitetsutbildning eller gymnasieutbildning gör väl dem inte till sämre människor? Både IQ och utbildningsnivå beror på socioekonomiska förhållanden.

Det är ganska fascinerande att just Sd försöker lyfta fram detta med utbildningsnivå med tanke på att de själva får höra att deras väljarkår skulle ha kortare utbildning än genomsnittet.

Den antirasistiska versionen

Den antirasistiska versionen av exakt samma myt grundar sig förmodligen på undersökningar av bland annat SCB. Som t.ex. denna:  ”SD-politiker mest lika sina väljare”

Statistik

Dessutom hänvisas ofta till internationella undersökningar om intelligens. Rasister är korkade. Rasister har lägre intelligens. Därför är de mer fördomsfulla.

Sd:s väljare påstås sakna kunskap, ha dålig utbildningsnivå, ha låg IQ. Ja, de argumenten hörs ganska ofta i såväl massmedia som i de sociala medierna:

Säga vad man vill, men de flesta SD-väljare är, med förlov sagt, inte de skarpaste knivarna i lådan. (källa)Enligt valforskningsprogrammet vid Göteborgs universitet var den typiske SD-väljaren i förra valet en ung man med dålig utbildning och låg inkomst. Alltså ungefär dem som man kan tro känner sig hotade av driftiga invandrare som skapat sig en ny tillvaro i ett nytt land. (källa)

Den genomsnittliga politiska kunskapsnivån bland sd-väljarna mätt med ett kunskapsindex med 16 kunskapsfrågor är nästan en standardavvikelseenhet lägre än befolkningssnittet (5,7 poäng jämfört med 7,3 poäng). Och endast nio procent av sverigedemokraternas väljare har examen från en högskoleutbildning (befolkningssnittet i vår jämförelse är 22 procent) (källa)

SD lockar mest lågutbildade och förstagångsväljare (källa)

Nya föreningen SD-studenter är förening för SD:are som tagit studenten (källa)

Sverigedemokraternas väljargrupp har generellt låg utbildning. (källa)

Myten är gammal. Flera antirasister använde myten mot Ny Demokrati för 20 år sen.

Ja, myten stämmer till viss del på ett plan. En grupp människor från en viss socioekonomisk bakgrund har röstat på Sd. Men vad spelar det för roll? Utbildningsnivån var inte hög bland socialdemokraternas väljare för 80-100 år sen heller. Folk med kortare utbildning är inte dummare än högskoleutbildade.

Även argumentet om IQ faller av exakt samma orsak.

Klassförakt är fel väg!

Så här kan myten se ut

Socioekonomiska förhållanden kan med ett annat uttryck kallas klassförhållanden. Att folk har sin bakgrund i en viss social och ekonomisk miljö. Att påstå att förhållanden i den miljön, som att man är fattig, har läs- och skrivsvårigheter, eller något kortare utbildning gör att folk ÄR dummare, mer brottsbenägna eller mer rasistiska, är faktiskt en djupt föraktfull tanke.

Klassförakt kan man kalla det!

Ett förakt för människors bakgrund och lika värde.

Att Sverigedemokraterna använder detta argument för att smutskasta invandrare, muslimer, afrikaner är en sak. Men att antirasister använder i princip samma sorts argument mot Sd-väljare är faktiskt bedrövligt! Något borde vi ha lärt oss av det skadliga med Sd-politikernas argumentation.

Mer läsning

I Etc och i Nöjesguiden finns läsvärda artiklar om att klassföraktet är fel väg att gå i kampen mot rasism. Man bekämpar inte rasism effektivt genom att använda rasistiska metoder och argument MOT rasisterna.

I Nöjesguiden skrev Mona Masri:

När Sverigedemokraterna skrällde sig in i riksdagen förra året raljerade var och varannan person på Twitter och Facebook över att skånska ”Bjuv med lägst utbildningsnivå har högst andel SD-väljare, medan Lund har högst utbildningsnivå och lägst andel SD-väljare”. Man kan föreställa sig slacktivisternas djupa suckar när de copy/pastade påståendet om att de okunniga väljarna varit för dumma för sitt eget bästa. Som om människor utan högskoleutbildning per automatik blir rassar… Nej, den antirasistiska kampen måste bjuda på vassare motstånd än sömniga white trash-vitsar som bara ökar utanförskapet.

Thabo Muso har skrivit en artikel mot begreppet white trash här på Motargument som jag också rekommenderar.

Krönikor

Apartheiddebattens kompromisser

Debatten för och mot sanktioner mot Sydafrika på 70-talet och 80-talet var egentligen absurd. Det fanns två huvudströmningar i debatten om hur man skulle avskaffa apartheid. En som ville använda sanktioner mot rasisterna i styret och en som var mot sanktioner och för fri handel som vapen mot rasisterna. Båda fraktionerna kompromissade. De allierade sig med vänster-, respektive högerextremister i kampen, eller TOLERERADE fascister eller kommunister som legitima aktörer i rörelserna.

More than 250,000 flags placed at Arlington
The U.S. Army / Foter.com / CC BY

Egentligen är det helt absurt!

Å ena sidan skönmålades ANC av många anti-apartheid debattörer (såväl liberala som vänster). Men ANC var inte guds bästa barn. De dödade många civila, män, kvinnor och barn, i sin kamp. Dessutom infekterades hela anti-apartheidrörelen av extremvänstern. Kommunistiska partier som hyllade Lenin, och ibland Stalin och som hyllade Sovjet sågs som legitima aktörer av rörelserna som var mot apartheid. Socialdemokrater och liberaler marscherade sida vid sida med folk som öppet ville avskaffa demokratin och som kallade Sovjet och Nordkorea för ”demokratier”.

När man kritiserade en VPK:are som hyllade Sovjet på anti-apartheid tillställningar kunde arrangörerna säga till en att vi måste ”acceptera, att man i andra länder löser sina samhällsproblem med andra metoder än våra.” Sovjets styrelseskick var lika mycket värt som vårt, deras ”demokrati” lika mycket demokrati som vår.

Detta reagerade en hel del konservativa och liberaler mot. De ogillade kommunisterna i anti-apartheidrörelsen och kommunisternas våldsmetoder i ANC.

De sa sig vilja stödja andra aktörer än ANC och var mot sanktionerna mot Sydafrika men betonade att de var mot apartheid. De ville bara bekämpa apartheid genom ”liberala metoder”. Det var bara det att de allierade sig med eller TOLERERADE rasister, fascister och nazister. I Svenska Sydafrikasällskapet och rörelserna som ville avskaffa sanktionerna kryllade det av gamla fascister. Där fanns Arvo Hrom, Birger Hagård och Åke J Ek som var medlemmar i World Anti Communist league som öppet samarbetade med gamla fascister och nazister. Där hade vi ”liberaler” som Sven Rydenfeldt som utan att blinka samarbetade med Sveriges Nationella förbund.

Sven Rydenfeldt var inte bara mot sanktioner av Sydafrika. Han ansåg att man skulle respektera diktatorerna som styrde i Spanien, Chile och Sydafrika. De styrelsesätt som fanns där var bara lite annorlunda. Vi måste ”acceptera, att man i andra länder löser sina samhällsproblem med andra metoder än våra.”  Chiles, Francodiktaturens och apartheidregimens styrelseskick var lika mycket värda som vårt, deras ”folkstyre” lika mycket demokrati som vår demokrati…

Liberaler som reagerade mot kommunism men inte mot fascism och diktatur, vänsterfolk som reagerade mot fascism och högerdiktatur men som marscherade sida vid sida med folk som hyllade Lenin och Stalin.

Hur kunde riksdagsmän och partiledare hamna sida vid sida med fascister och sovjettrogna kommunister?

Egentligen är det absurt. Hur man i kampen mot ett vidrigt rasistiskt samhällssystem var beredd att kompromissa med sådant som människovärde, demokrati och frihet. Och det är skrämmande att se hur lika de som kompromissade i den antikommunistiska rörelsen och de som kompromissade inom den antifascistiska rörelsen tänkte.

Vad kan vi lära av misstagen i hur vi bygger kampen för demokrati och frihet och mot rasism idag? Vad anser du?

Mer läsning

Läs mer om WACL här.

Den andra sidan av ANC:s historia

Antirasister och vänsterextremister. Ändamålet helgar inte medlen.

Fremskrittspartiet och dilemmat med liberal fascism

Per Ahlmark bok – Vänstern och tyranniet

PS

Citatet: ”acceptera, att man i andra länder löser sina samhällsproblem med andra metoder än våra” är Rydenfeldts.

Artiklar, Myter

Adlibris sprider grovt judehat & muslimhat

Internetbokhandeln Adlibris har i dagarna fått mycket kritik för att de säljer Sions Vises protokoll, boken som sprider myten om en judisk världskonspiration.

sions-vises-protokollDet är bra att Adlibris granskas. Så här beskriver Adlibris den berömda hatskriften Sions Vises protokoll:

Få dokument har haft så stort inflytande på 1900-talet, ändå är det inte många idag som har läst det. Det har avfärdats som ett falsarium sedan andra världskriget. Men stämmer det verkligen? Det finns även skrämmande likheter med Illuminaternas framtidsvisioner, varför ett extra avsnitt har lagts till om dem. Nu finns Sions Vises protokoll i nytryck på svenska igen för första gången sedan 1934.

Men detta är inte nog. Det sprids även oerhörda mängder muslimhat på Adlibris. (Liksom på flera andra svenska internetbokhandlare). Det finns en myt som är en direkt parallell till Sions Vises protokoll, men där måltavlorna är muslimer: Eurabia myten. Böcker om den sprids genom Adlibris.

Eurabiamyten skapades av Bat Yeor. Om man söker på hennes namn finns det många böcker man kan beställa från Adlibris.

Ett exempel på en annan skribent som sprider myter är Bruce Bawer, som även var en av Breiviks favoritförfattare. Sök på hans namn och ni hittar detta.

Dessutom finns det en annan form av antisemitisk litteratur. Azzam Tamimi försvarar Hamas (som innehåller relativiseringar av antisemitismen) säljs också på Adlibris.

För fördjupning, läs mer om de stora likheter som finns mellan Eurabiamyten och Sions Vises protokoll här!

Artiklar

1961: katolikerna. 2013: muslimerna.

”De vet inte vad demokrati är, det är osvenskt, det är kvinnoförtryck, det ingår i en konspiration för att ta över Europa, deras heliga byggnader är naziliknande, de plågar barn, de är sexualfientliga och sexfixerade och tjuvaktiga…” Så kunde det låta när riksdagen och det politiska livet debatterade katolska kyrkans framtid i Sverige 1961.

A Window on the World of Ely Cathedral
antonychammond / Foter / CC BY-NC-SA

Den antikatolska hetsen och den nuvarande antiislamska har många likheter.

1951 hade vi fått religionsfrihet i landet men riksdag och regering sa nej till kloster. Debattens vågor gick höga och historiska tillbakablickar kring vad papister, jesuiter, nunnor, fältherren Wallenstein och påvar i olika krig åsamkat Sverige varvades med skräckhistorier om vad som skulle kunna ske om Sverige tillät kloster igen. Klosterförbudet vidmakthölls. Att vara katolik var nåt som var osvenskt och sjukligt i samhällets ögon.

Under 50-talet förändrades gradvis synen på katolicismen. 1961 öppnades debatten om kloster på svensk mark igen. Då togs förbudet mot katolska kloster bort och 1963 kunde karmelitklostret i Glumslöf öppnas. Sverige hade sitt första officiella kloster sedan reformationen.

Att läsa riksdagsdebatten om klostrens vara eller inte vara känns som att läsa Sverigedemokratiska motioner och debatter idag. De som avvisade tanken på kloser var framför allt socialdemokrater.

”Att vi i vårt land har öppnat möjligheterna för olika religiösa samfund att bedriva sin verksamhet får inte tas som intäkt för att vi tänker ge tillstånd till inrättandet av andliga koncentrationsläger på svensk mark. Jag tycker att vi haft nog av andliga koncentrationsläger och vad därtill hör i andra länder.  – Inge Lundberg (S)”

”Då är det ganska naturligt att den, som är verklig mån om de mänskliga rättigheterna och den demokratiska frihet som vi kunnat kämpa oss till bl. a. I vårt land, är mycket angelägen om att inte räcka fan det finger, som det är fråga om i detta fall.  – Nils Elowsson (S)”

Förekomsten av politisk katolicism ansågs vara det främsta argumentet mot katolska kloster, av en del debattörer. Katolicismen sågs av flera svenska riksdagspolitiker som en aggressiv antidemokratisk religion med politiska ambitioner.

Man må resonera hur mycket man vill om det religiösa innehållet, men man kommer inte ifrån iakttagelsen, att när den katolska kyrkan tar ställning i politiska frågor, går den alltid reaktionens ärende.  – Gunnar Berg (S)

Att tänka sig att man med berått mot skulle medverka till att underkasta demokratiskt tänkande människor, som vill åtnjuta de fria mänskliga rättigheterna, ett sådant tvång som här avses, är något jag inte kan göra. Därför vill jag inte heller medverka till att det inrättas kloster i detta land.   – Nils Elowsson (S)

Det kan synas märkligt att jag säger detta, eftersom jag inte är engagerad i kyrkan i annat mån än jag är medlem i den. Man bör ändå bemärka, att om demokratin skall kunna fungera i en fri stat, så får man icke genom främmande engagemang förhindra en samhällsutveckling som vi anser gagnelig för land och folk.  – Inge Lundberg (S)

Skall jag vara riktig ärlig, måste jag väl ändå medge, att i reaktionen mot hela denna historia också inmänger sig ganska naturliga nationella känslor. Jag undrar om inte Gustav Adolf ute på torget skulle ramla av hästen om han begrep vad vi här håller på med! – George Branting (S)

Rasismen mot katoliker och den mot muslimer har många likheter. Så även debatten.

Läs mer här i denna C-uppsats om debatten inför öppnandet av karmelitklostret i Glumslöf.

 

 

 

 

 

Artiklar, Myter

SD och 30:e november

Varje år, den 30:e november är det nästan tradition att nazister och rasister ska demonstrera och hylla Karl XII. Sverigedemokraterna försöker numera utmåla sig som ett rumsrent parti. Men få vet att SD har spelat en nyckelroll i att hålla dessa demonstrationer vid liv sedan 1991.

1991

Olika nazistiska och fascistiska grupper har under hela 1900-talet demonstrerat den 30:e november. SD:s engagemang i detta sammanhang började 1991. Det var 1991 som SD:s engagemang för ”krigarkungen” började på allvar. De arrangerade då en demonstration i Stockholm. 700 personer deltog. De marscherade genom staden anförda av dåvarande partiledare Anders Klarström. Hitlerhälsningar och nazistiska slagord syntes och hördes. (Polisen fick senare mycket kritik för att de inte arresterade alla som höjde armen och gjorde hitlerhälsningen. Polisen försvarade sig med att det var för många som gjorde det.)

Även i Lund arrangerade SD demonstration, tillsammans med 30:e-novemberföreningen. Det blev tumultartat eftersom polis skjutit ner en av nazisterna dagen innan. Här på tidningsbilden ser ni en av de glada deltagarna på SD:s demonstration i Stockholm göra hitlerhälsningen. Tidningsurklipp efter natten då Mikael Krusell skjutits ihjäl av polis. Det hade hållits demonstrationer innan 1991. Men det var just detta år som SD tog över fanan och försökte ta ledningen och bli huvudarrangörer för traditionen. Vi som var där 1991 minns de heilande demonstranterna och hakkorsen… Symboliskt nog var det just 1991 som Antifascistisk Aktion började vara drivande i att skapa kravaller bland motdemonstranterna. Sedan 1991 har SD och AFA varit de dominerande höger- respektive vänsterextrema aktörerna.

Visst, Sd var inte ensamma aktörer på kristallnatten. Det fanns nazistpartier och skinheads där också. Men Sd tolererade nazisterna i deras led. (Det de inte gillade var våldet.) Dessutom ville både höger- och vänsterextrema ha bråk och kravaller. Därför blev natten en av de värsta i Stockholms historia. Kravallerna var omfattande.

1992-1999

Efter kaoset 1991 försökte polisen begränsa demonstrationerna i Lund och Stockholm. I Lund blev det kaos 1992. År 1993 vägrade polisen ge demonstrationstillstånd till 30:e-novemberföreningen och SD. Sen hölls låg profil några år tills Jimmie Åkesson och hans vänner vid universitetet återupptog traditionen år 1999. I Stockholm fortsatte demonstrationerna. Sverigedemokraterna ansökte varje år om demonstrationstillstånd vid Karl-XII-statyn, men fick demonstrera på Riddarholmen istället. Något tiotal Sverigedemokrater och gamla nazister demonstrerade varje år där tills de efter några år tröttnar och arrangemanget upphör. Sverigedemokraternas konkurrenter tar över traditionen efter 2002/03, då SD börjat putsa sin fasad, i sin önskan att verka respektabelt. Men innan dess hade Jimmie Åkesson gjort ett försök att återuppliva traditionen i Lund. Det är värt att titta lite närmare på. Jimmie Åkesson skriver om detta i sin självbiografi, Satis Polito, men utan att nämna att det tidigare varit en gammal nazistisk tradition.

******

Jag bifogar ett något förkortat utdrag ur min recension av Jimmie Åkessons självbiografi Satis Polito:
Min fråga efter att jag läst igenom hela Jimmie Åkessons biografi har varit: hur hanterar Jimmie Åkesson det här med partiets förflutna?… Om man granskar den ‘Nationaldemokratiska studentförening’ som Åkesson och hans kamrater grundade i Lund kan man kanske få en del av svaren. Den studentföreningens hemsida finns ännu kvar på internet: http://hem.passagen.se/ndl/ndl. Det bör alltså i själva verket ha varit så att allt det som vi betraktar som det snurriga och vilsna med SD under de tidiga åren — var exakt vad Jimmie Åkesson fascinerades av med SD. Det extrema nationalistiska arvet i partiet med flertalet olika nazister runt 1988-94 har Åkesson inget emot. Han har inget emot det fascistiska arvet. Det som skilde Åkesson från de andra vid tidpunkten 1995 var valet av metoder. Åkesson ville försöka bedriva ‘polerad’ politik utan skinheads och den extremaste retoriken. Ingenstans ser man det tydligare än i vad Åkesson och hans studentkamrater gjorde i Lund 1999-2003. Då gjorde han ett försök att rädda de nazistiska traditionella 30:e-novemberdemonstrationerna till Karl XII:s minne vid Tegnérstatyn.
Åkesson skriver i Satis Polito en hel del om Nationaldemokratiska studentföreningen han var med om att grunda i Lund, och där han varit en drivande kraft. Han är än idag stolt över den “symboliska” kampen för att hylla Karl XII i Lund. Demonstrationerna till minne av Karl XII hade hållits årligen sen 1960-talet. INGEN kan ha missat det faktum att de som genomförde hyllningar och demonstrationer på Karl XII:s dödsdag var nazister. 1999 var jag mycket i Lund och kom i kontakt med en del rasister. Det var bl.a. en grupp extremkatoliker med fascistiska ideal. De sa sig vilja återuppliva traditionen vid Karl XII:s dödsdag, och det var mycket prat om en viss studentförening som gjorde ett tappert försök att göra just detta. Det var Åkessons Nationaldemokratiska studentförening, NDL, som låg bakom försöket att återuppliva demonstrationerna, men utan öppen nazism påstod man:

Den 30:e november samlades ett tiotal medlemmar av NDL för att högtidlighålla minnet av kung Karl XII och de stupade soldater som följde honom i försvaret av fosterlandet. NDL:s ambition är att återuppta firandet av 30:e november, utan stök, bråk och nazister. Årets firande gick mycket lugnt tillväga, troligtvis beroende på spontaniteten. Ingen, inte ens medlemmarna, visste i förväg om att något firande skulle ske. Vid Tegnérstatyn i Lundagård lästes dikter, skrivna av deltagarna själva, i ljuset av en enda flammande fackla. Arrangemanget avslutades med kransnedläggning, Tégners “Karl XII”, en tyst minut för de stupade karolinerna och sedan hurrande för konungen och fosterlandet. Därefter bjöd ordförande Richard Jomshof på glögg och pepparkakor, och kvällen kunde anses lyckad och gemytlig.

År 2000 fortsatte de firandet:

Väl framme vid statyn tändes ett ljus och en fackla. Därefter höll NDL-ordföranden Richard Jomshof ett kort inledningstal om varför vi samlades för att högtidlighålla Hjältekonungen Carolus XII. Några förbipasserande stannade till och lyssnade intresserat. Richard Jomshof läste Esaias Tegnérs dikt om Karl XII och därefter läste NDL:s sekreterare Björn Söder en egen hyllningsdikt i ljuset av facklan. Efter diktläsningen lades en blomma ned vid statyn vilket följdes av en tyst minut till minnet av Konungen och hans tappra soldater som stred och föll för vårt fädernesland. Ceremonin avslutades med ett fyrfaldigt hurra. […] Vi vill, från styrelsen, tacka alla som deltog samt polisen för deras insats för att skydda mötesfriheten och de demokratiska rättigheterna som tyvärr inte längre är några självklarheter i vårt land. Den frihet som Karl XII slogs för kanske vi också får börja slåss för. Det fanns många anledningar till att hylla Konungen igår.

NDL fortsatte att fira fram till år 2003. 2003 i nära samarbete med SD:s ungdomsförbund som medarrangör. Ordföranden för SDU var det året Jimmie Åkesson. Det var alltså inte så att Åkesson hade något emot allt vurmande för nationen och Karl XII. Tvärtom. Han hade inte heller något emot att bygga vidare på öppna nazistiska och fascistiska projekt. Åkesson tog ett öppet nazistiskt projekt, rensade bort en del öppen nazism, men ville behålla den idémässiga kärnan och idealen som de gamla nazisterna spred. Var det måhända på samma sätt han resonerade då han såg en möjlighet att försöka polera SD?

 SD-kuriren december 1991

Artiklar, Myter

En studie i fascism

Sverigedemokraterna har hållit sina ‘landsdagar’ nyligen. Det kan vara på sin plats att påminna vad som står i det partiets principprogram. Om man bläddrar i det så lyser det bruna arvet igenom överallt i formuleringarna och ideerna.

Principprogrammet är klart och tydligt fascistiskt. Fascism kan definieras väldigt klart och tydligt.

Spring is here
netzanette / Foter.com / CC BY-NC

Antifascisten och historikern Roger Griffin formulerade det så här:

Fascism är en typ av politisk ideologi vars mytiska kärna — i dess olika gestaltningar — är en folklig ultranationalism inriktad på nationens återfödelse.

Rent praktiskt betyder det att fascister pratar om den mytiska nationen som har sitt ursprung i människors blod och gener.

Arvets betydelse
Det torde inte vara kontroversiellt att diskutera arvets betydelse i en biologibok. Men i ett partipolitiskt principprogram hos ett svenskt parti som grundades av gamla, svenska nazister?

Låt oss se ordagrant på vad SD skriver:

Vi tror inte på teorin om att människor föds som blanka blad som kan fyllas med vilket innehåll som helst. Miljön har visserligen en stor betydelse för individens utveckling och samspelar ofta med det biologiska arvet och den fria viljan. Det finns dock också en nedärvd essens hos varje människa som man inte kan undertrycka i hur hög utsträckning som helst utan att det får konsekvenser. Delar av denna essens är gemensam för de flesta människor och annat är unikt för vissa grupper av människor eller för den enskilde individen. Någon komplett förteckning över vad som ingår i denna mänskliga essens har vi ännu inte och kommer kanske heller aldrig att få. Till hjälp med att skapa en grovkornig bild kan vi dock ta den moderna vetenskapen och den mänskliga historien. Om det till exempel är så att en viss företeelse i olika varianter förekommit i nästan alla mänskliga samhällen i nästan alla tider, så menar vi att det är rimligt att anta den på något sätt är kopplad till den mänskliga essensen.Vi tror alltså att människan är ofullkomlig, att människan förutom förnuft och rationalitet också styrs av nedärvda känslor, instinkter och drifter och att vår individuella förmåga till förnuftigt handlande och tänkande därför är begränsad.

Biologiskt arv är grunden för nationen

Blod och jord har fascister alltid pratat om. Den mytiska nationen som har sitt ursprung i arv och blod och gener, inte i idéer och mänsklig hjärnkapacitet.

Så även för SD. De fortsätter att prata om den nedärvda essensen i dessa ordalag:

För att nämna några konkreta exempel så menar vi bland annat att de flesta människor är sociala och kollektiva varelser som har ett nedärvt behov av att tillhöra en större gemenskap, att de flesta människor primärt identifierar sig med andra individer som påminner om en själv och att de flesta människor har lättare att visa solidaritet och empati med individer som man upplever är en del av samma gemenskap som man själv tillhör. Av detta drar vi slutsatsen att en stark nationell identitet och ett minimum av språkliga, kulturella och religiösa skillnader har en gynnsam effekt på sammanhållningen, tryggheten och stabiliteten inom ett samhälle.

Nationalism är Sd:s politiska grund

Vi läser vidare:

duce duce
antmoose / Foter.com / CC BY

I likhet med stora delar av den tidiga, europeiska socialkonservativa rörelsen ser Sverigedemokraterna nationalismen som det enskilt viktigaste verktyget i arbetet med att bejaka den gemensamma identiteten och samhällets inre solidaritet.
En av konservatismens mest centrala uppgifter är att slå vakt om välfungerande och djupt rotade gemenskaper. Nationen är enligt vår mening, vid sidan av familjen, det främsta exemplet på en sådan gemenskap. Mot bakgrund av detta betraktar Sverigedemokraterna nationalismen som en naturlig del av konservatismen och en central del av partiets politik.

Den nationalistiska ideologin är i allmänhet löst definierad och innebär i sin mest nedskalade form endast att den egna nationens intressen skall sättas i främsta rummet, att den egna nationen skall vara fri och suverän i förhållande till andra nationer och stater samt att statens gränser så långt det är möjligt skall sammanfalla med nationens utbredningsområde.

Sverigedemokraterna ställer sig bakom dessa grundläggande nationalistiska principer.

Vilka ska exkluderas?

Även om SD företräder en reformerad fascism som säger sig vara för demokrati så lyser antidemokratismen igenom i flera av skrivelserna i principprogrammet.

Precis som alla andra antidemokratiska rörelser genom århundradena — som varit kommunister, nazister, fascister och olika konservativa, totalitära militärdiktatorer — vill SD försöka exkludera vissa grupper från demokratin och pratar mycket om vilka som är de ”äkta” medborgarna i nationen.

Det där med att definiera vilka som ska exkluderas pratar fascistiska rörelser mycket om. Om kommunister brukar vilja exkludera ”klassfiender” och ”kontarevolutionärer” så har fascistiska rörelser en förkärlek till att vilja exkludera människor som inte passar in inom ramarna för den mytiska nationen och folkgemenskapen med sina i arv och blod grundade värderingar.

Så även SD:

mussolini dux
antmoose / Foter.com / CC BY

Sverigedemokraterna ser nationen som den viktigaste, äldsta och mest naturliga mänskliga gemenskapen efter familjen. Imperier, politiska grupperingar och andra övernationella gemenskaper har kommit och gått under det senaste årtusendet, men nationer som form för mänsklig gemenskap har bestått. Den nationella samhörigheten binder samman nationens medlemmar över tid och rum och skapar band mellan de döda, levande och ofödda generationerna liksom mellan unga och gamla, olika samhällsklasser, politiska läger och geografiska regioner…

Som infödd svensk räknar vi den som är född eller i tidig ålder adopterad till Sverige av svensktalande föräldrar med svensk eller nordisk identitet.

Som assimilerad till den svenska nationen räknar vi den med icke-svensk bakgrund som talar flytande svenska, uppfattar sig själv som svensk, lever i enlighet med den svenska kulturen, ser den svenska historien som sin egen och känner större lojalitet med den svenska nationen än med någon annan nation.

På samma sätt som den som är född in i en annan nation senare i livet kan bli en del av den svenska nationen menar vi också att man även som infödd svensk kan upphöra att vara en del av den svenska nationen genom att byta lojalitet, språk, identitet eller kultur.

Medborgarskapet i nationen Sverige ska alltså enligt SD villkoras av att folk ”accepterar svenska lagar, normer och traditioner”, vad detta nu må vara?!

Vi tror att det bästa för vårt samhälle är att en så stor andel som möjligt av statens medborgare också har en svensk identitet. Vi inser och accepterar dock att det alltid kommer att finnas en viss andel av medborgarna som inte uppfattar sig som svenska. Vi ser inget större problem med detta så länge denna grupp är begränsad, accepterar svenska lagar, normer och traditioner och inte bidrar till ökad segregation och motsättningar.

Klar och tydlig fascism. Om personer anses vara osvenska ska de ses som osvenska. Allt stämmer bra med Griffins definition.

Fascism är en typ av politisk ideologi vars mytiska kärna — i dess olika gestaltningar — är en folklig ultranationalism inriktad på nationens återfödelse.

Man kan läsa SD:s principprogram i sin helhet här om man vill.

Krönikor, Myter

Myten om våldtäkter

År 2010 skrev en person en kommentar på min blogg som jag tycker är mycket talande. Ämnet var myten om att invandrare våldtar. ”OM SD VILLE TALA SANNING…så skulle det låta så här”, skrev signaturen (Gunell G.):

/doh
striatic / Foter.com / CC BY

Få invandrarmän, födda utomlands, har (veterligen) våldtagit en kvinna i Sverige. 99,8 % av de utrikes födda männen har aldrig misstänkts för sexbrott. Men det är faktiskt så att — av de våldtäkter som anmälts och senare döms — är utrikes födda män överrepresenterade. Till exempel var det 12 irakier som förra året dömdes för våldtäkt av de 6000 anmälda brotten. 0,2% var irakier, det vet vi säkert. Men de allra flesta som utpekas för våldtäkt är s.k. ”etniska svenskar”.

Egentligen vet vi inte så mycket om hur många våldtäkter som begås i Sverige. De flesta anmäls inte alls. Vi vet inte heller vad det är för nationalitet på de våldförande män som inte anmäls. Bilden är dimmig.

Ett ytterligare bekymmer, när vi i SD vill ta krafttag för kvinnors trygghet, är att av alla män som utpekas och anmäls för våldtäkt så är det väldigt få som blir dömda. 5-9% av alla anmälningarna leder till dom och straff. Mer än 90% av utpekade gärningsmän går fria. För det mesta beror det på att utredningarna läggs ned i brist på bevis som kunde hålla i en rättegång. När ord står mot ord är kvinnans ord mindre värt.

Rent allmänt vet vi att det begås fler våldtäkter bland människor som har låg utbildning, låga inkomster, sociala problem och missbruk. Det gäller både för de kvinnor som våldtas och gärningsmännen som våldtar. Rent allmänt vet vi att flyktingar och arbetskraftsinvandrare inte sällan har låga inkomster och sociala svårigheter i det nya landet.

Eftersom 99% av alla män, antingen de är födda i Sverige eller i en annan världsdel, inte våldtagit någon — såvitt vi vet — så är stopp för flyktingar ingen effektiv lösning för att få ned brottsligheten. Flyktingar är ju bara en mindre del av utlänningarna i Sverige. De flesta utlänningar är här för att arbeta eller studera.

MEN…

Vi inom SD skiter fullständigt i vad som är sanning och fakta. Vi upprörs in i själen av att några jävla blattar skulle röra våra egna svenska kvinnor. Blotta tanken får oss att se brun-svart och blågult. Därför vill vi göra oss av med utlänningarna, särskilt dom som inte är äkta européer. Dom ska hålla sig borta där dom hör hemma!

Och dom jävla feministerna som jobbat i flera decennier mot kvinnovåld skiter vi i. Dom bara ljuger om oss svenska, rejäla män.

V.S.B.

Artiklar

SD:s muslimhat som naziretorik

Byter man ut orden ‘muslimer’ mot ‘judarna’ och ‘islam’ mot ‘judendomen’ kan man se att Sverigedemokraternas retorik är lik den nazistiska mot judarna. På 1920-talet — innan förintelsen — resonerade många om judarna på ungefär samma sätt som SD idag gör mot muslimer. Och likt SD fanns det nazister med en aning mer ”rumsren” retorik, som fokuserade på sionismen, och så fanns det långt mer radikala. De mest radikala, som hattidskriften Der Sturmer, angrep inte bara judendomen och sionisterna utan alla individuella judar.
Så är läget idag, med SD som har både en mer rumsren falang, som sitter i riksdagen, och en mer öppet hatisk som Avpixlat och Exponerat.
SD:s Richard Jomshof höll ett anförande i riksdagen. Vi har i texten nedan bytt ut islam mot judendomen. Känn efter hur det känns, smaka på orden och jämför med historien. Du kan sedan se den inlänkade videon och lyssna på talet i original. SD kan på ytan verka skilja sig från brunskjortorna på 1920-talet. Men studerar man retoriken så ser man stora likheter i hur de presenterar sin fiendebild. Där antisemiter genom tiderna, och nazisterna, haft judar och judendom som fiendebild, har SD muslimerna och islam.
Thow the Nazi's Out!!Fru talman! I kommun efter kommun, i förort efter förort, i skola efter skola ser vi en ökad segregation, en ökad splittring. Vi kan se hur det växer fram parallella samhällen som en följd av de senaste årtiondenas massinvandring och mångkulturalism. Vi ser samma förändring runt om i Europa, i en rad olika länder.Det är kvinnoförtryck, patriarkala strukturer, hedersmord, slöjor och burkinis.

Det är krav på särlagstiftning, skolundervisning som anpassas och skräddarsys för att inte stöta sig med muslimer, shariadomstolar och djurplågeri.

Det är synagogor som sprider hat och förakt för våra demokratiska, jämställda och sekulära samhällen. Det är folk som tvingas fly undan hot och förföljelse och en växande rasism.

Det är stenkastning mot polis, stenkastning mot ambulans och brandkår och förortsupplopp. Det är svenska pojkar som misshandlas och rånas och svenska flickor och kvinnor som utsätts för överfalls- och gruppvåldtäkter. Det är människor som hotas, förföljs och till och med mördas för att de, som det heter, kränker Moses och judendomen. Det är terrordåd och självmordsbombare.

Undersökning efter undersökning visar att lojaliteten hos en växande andel judar i Europa ligger hos judendomen och inte hos det nya värdlandet. En undersökning från Frankrike visar att ungefär hälften av judarna i landet är mer lojala mot judendomen än mot Frankrike.

Det finns en undersökning från Storbritannien som visar att närmare 70 procent svarat att det är viktigare att vara jude än att vara britt. Det är i sin tur 40 procent som säger att de vill införa judiska talmudlagar i de delar av Storbritannien där judar är den dominerande befolkningsgruppen.

I Tyskland säger hälften av ungdomarna med Israeliska rötter i en annan undersökning att de inte ska anpassa sig utan leva enligt judendomen. Två tredjedelar säger att de aldrig kommer att känna sig som tyskar eftersom de ”inte hör hemma där”.

Jag är inte förvånad att segregationen och splittringen ökar.

Fru talman! Moses är ett föredöme för alla judar – ett föredöme i ord, ett föredöme i handling. Han kan och får inte kritiseras. Hade Moses varit en man av fred, hade mycket sett annorlunda ut. Men det var han inte. Moses var en krigsherre och erövrare som förde krig med allt vad det innebär. Han ska själv ha dödat. Det finns beskrivet att han vid ett tillfälle avrättade så många som 600 ickejudiska män med halshuggning. Vi vet att han överföll karavaner för att finansiera sin krigföring. Vi vet att tillfångatagna kvinnor och barn såldes som slavar.

Det innebär, menar jag, att Moses inte är ett dugg bättre än andra som också använt, eller som fortfarande använder, våldet som en väg för att nå sina mål.

Fru talman! Jag vill göra en jämförelse mellan Jesus och Moses, en jämförelse mellan judendom och kristendomen. Moses liv och gärning ligger till grund för islam. Om han nu var en erövrare som förde krig, avrättade krigsfångar, tog och sålde slavar, överföll karavaner och stal för att finansiera sin krigföring spelar det en oerhört stor roll för judendomen, dess framväxt, dess budskap, men också för dess utövare.

Om vi då jämför detta med kristendomens grundare, Jesus, förespråkade han ett motsatt budskap, ett kärleksbudskap, vilket också genomsyrade hans liv och gärning.

En jude som använder våld för att sprida sitt budskap finner stöd för detta hos religionens grundare Moses. En kristen som däremot använder våld för att sprida sitt budskap finner inget som helst stöd för detta, eftersom Jesus budskap kort och gott var ett budskap om icke-våld och kärlek.

Jag vill dra mig till minnes att när Jesus arresterades av romarna drog en av lärjungarna, Petrus, sitt svärd, varpå Jesus befaller honom att stoppa tillbaka det. Därefter spikas Jesus upp på korset. Jesus förlät också, som ni kanske minns, sina mördare. Det är en helt annan moral och logik än vad som finns inom judendomen. Jag menar att kristendomen och judendomen är varandras motpoler i mångt och mycket.

Det är inte nog med det. Judendom, som för övrigt betyder underkastelse, är inte bara en religion, utan också en ideologi med målet att detaljstyra, inte bara den enskilda människans liv utan också hela samhället. Man gör ingen åtskillnad på det världsliga och det andliga. Judendomen vill styra allt. Detta till skillnad från kristendomen, som för det mesta skiljer på det världsliga och det andliga.

Den judiska lagen, talmud, kan inte underställas de västeuropeiska ländernas lagar eftersom Torah och talmud är den enda lagen en jude ska följa. Då de alltid ska gälla finns det inget behov av någon lagstiftande församling. Jag menar därför att judendomen inte är kompatibel med frihet, jämställdhet eller demokrati. Ska man jämföra judendomen med något är det med andra totalitära ideologier som nazism och kommunism.

Fru talman! Det är dags att inse att judendomen skiljer sig från övriga världsreligioner genom sin utbredda och oerhörda fanatism…

Fru talman! Jag håller med om att människovärdet är okränkbart. Jag tycker att de mänskliga rättigheterna borde gälla allt och alla människor, men de gör inte det. Det är lite det som är min poäng här i dag. Tittar man på de länder där människovärdet kränks som mest är det till exempel i stora delar av den judiska världen. Det kan vi inte komma ifrån.

Jag tycker att det är fruktansvärt. De människor som vill någonting annat och vill känna frihet ska få vårt stöd. Men de lär inte gynnas av att vi inte vågar diskutera det jag anser vara kärnan i judendomen. Judendomen borde genomgå en upplysning på samma sätt som kristendomen gjorde.

Artiklar, Myter

ABC i antisemitism för vänsteraktivister

Vid demonstrationen mot nazisterna på kristallnatten i Stockholm nu i helgen var det en person som tog med sig en israelflagga. Detta väckte ont blod hos en del av vänsteraktivisterna som blev mer arga på israelflaggan än på  nazisterna.

Israel 2Palestinaflaggor anses inte vara något problem. Sådana ser man ofta på antirasistiska demonstrationer. Men israelflaggor ska tydligen förbjudas.

Och inte nog med att en del vänsterfolk vill förbjuda symbolen för Israel; en del går längre och hatar själva davidsstjärnan – oavsett om den sitter på en israelisk flagga eller inte. Jag känner folk som blivit utsatta för hat eftersom de klart visat att de är judar, och burit davidsstjärnor, i demonstrationer mot rasism. ”Inga israelvänner här”, heter det.

Jag vet att det finns en del folk inom vänstern i Sverige som tycker det är svårt att samordna demonstrationer och evenemang med representanter för det judiska Sverige. I Helsingborg ville en del vänsteraktivister dra samman ett evenemang mot nazismen på kristallnatten för något år sedan och fick inte med sig några judiska representanter. Aktivisterna frågade mig varför. Jag googlade på namnen på de ledande organisatörerna där och hittade artiklar som talade väl om det antisemitiska Hamas. Dessutom berättade en judisk bekant att han fått tillsägelse av en av organisatörerna att inte bära ”israeliska symboler” på en antirasistisk demonstration i Helsingborg tidigare.

Det var den judiska symbolen, davidsstjärnan, han bar. Är det så konstigt att vänstern i Helsingborg har svårt att få judar med sig på sina antirasistiska evenemang då?

Israels flagga får bäras – inte minst på kristallnattsdemonstrationer

När judar känner att de inte kan ha med sig israels flagga på demonstrationer mot kristallnattens nazism är det något som är fel.

Och det värsta är att de vänsterextrema tillåts uttrycka sitt hat utan att andra i vänstern reagerar nämnvärt mot det. Antirasister borde ju bli rasande över att folk som bär israelflaggor mobbas ut vid antirasistiska evenemang.

Så, här kommer några tips för vänsterfolk som undrar varför de har så svårt att få judiska representanter att delta i deras antirasistiska evenemang.

  • Mycket av judehatet sen andra världskriget har varit förklätt som antisionism och anti-israelisk retorik. Till och med antisemiter som Ahmed Rami och Gyllene Gryningen pratar oftare om ”sionismen som ”problemet” snarare än judarna. Israelkritik och kritik mot sionismen KAN vara antisemitisk. Är den ensidig och överdrivet ”demoniserande” eller generaliserande ÄR den troligtvis antisemitisk. Ett exempel på det senare är frasen ”sionister är rasister”. Sionister är lika lite en enhetlig grupp som judar eller muslimer är det. Så om ni skanderar att ”sionism är rasism” kommer troligen en hel del folk att dra sig för att delta. En del skulle kalla er antisemiter eftersom ni låter EXAKT som Ahmed Rami och nazisterna.
  • Om ni  anser att Israels flagga bör förbjudas men inte Palestinas flagga, är det ett uttryck för fördomar av något slag. Det är i högsta grad inkonsekvent. Om ni inte vill dra in konflikten i mellanöstern i det antirasistiska arbetet så ska givetvis inte heller palestinas flagga tillåtas. Inte heller bör kurdiska flaggor tillåtas – för de vill ju också ha en stat för sitt folk – likt judar en gång ville.
  • Det finns många skäl att kritisera Israel, men mycket av kritiken mot Israel är ensidig. Det nämns att landet har problem med rasism, att det finns demokratiproblem och förtryck av palestinier, men ofta utelämnas att grannländerna är sju resor värre. Rasismen mot judar i Palestina och Israels grannländer är faktiskt ett problem. Israeler har skäl att vara rädda för t.ex. Hamas. Hamas skriver i sitt partiprogram att de vill utrota alla judar, och citerar myten om Sions vises protokoll. Det pratas ganska allmänt om ”judarna” som problemet till och med i palestinsk statsmedia. Detta är ett GIGANTISKT problem, vare sig du anser det eller inte. Och det är INTE Israels fel att antisemitismen sprids.
  • Lyft gärna fram Ship to Gaza i antirasistiska sammanhang. Men om ni gör detta utan att kritisera Hamas och fördöma Hamas antisemitism så är ni ensidiga och därmed sprider ni den rasism ni säger er vilja förhindra.
  • Om ledande politiker som säger sig tro på ”judiska konspirationer (som ”broderskaparen” Kaba i Malmö) deltar bör ni inte vara förvånade om judiska representanter inte vill delta. Inte heller om islamiska Förbundet, Ifis, deltar som arrangörer eller om folk som Mahmoud Aldebe tillåts härja fritt. Judar brukar inte tycka om antisemitism. Minst av allt vill de se detta på demonstrationer mot nazismen.
  • Om du ogillar denna text bör du fråga dig varför. Du kanske tycker att den känns generaliserande om vänstern, trots att jag skriver ”DELAR AV VÄNSTERN”. Bra! Tänk dig då hur det känns för en jude, sionist eller israelvän att se generaliserande hat mot dem på kristallnatten.
  • Anser du att det palestinska och kurdiska folket ska ha en stat men att det var fel att judarna ville ha en stat för hundra år sen, så är du inkonsekvent.
  • Sist men inte minst: På kristallnatten bör man hålla KÄFT om vilken flagga en jude, eller en person som är aktiv mot antisemitism väljer att bära, eller vilken symbol denne väljer att visa upp då denne demonstrerar mot antisemitism.

Mer läsning

Avgörande att förstå antisemitisk retorik (Expo)

Fördomar om sionism och islamism (Motargument)

När går Israelkritik över i antisemitism (Motargument)

Om ”racism by proxy” (Motargument)

israel

Krönikor, Myter

Motargument mot motargumenten mot motargument!

Ibland hör man folk säga att det inte är någon idé att ”ta debatten” eller att lägga fram sina motargument mot rasismen. För rasism kan aldrig bekämpas med rationella argument, heter det, utan är en fråga om människovärde. Dessutom hörs det ofta att vi bör förbjuda rasismen. Använda mer lagar och polis mot rasister.

Fossil Sitting In Sun Light
A Guy Taking Pictures / Foter.com / CC BY

1) ”Då och då hörs starka röster om att ”våga ta debatten”, vilket riskerar att innebära att ställa upp på SD:s problemformulering. Detta är en livsfarlig väg.

Det är en oändlig skillnad mellan att debattera MOT och att ta debatten MED. Att diskutera muslimers eller judars eventuella ”farlighet” är galenskap. Det är att köpa rasister och nazisters problemformuleringar. Att ta debatten MOT är inte samma sak, det är till exempel att bemöta argument och vanföreställningar.

2) ”Fakta kommer aldrig hindra någon från att bli rasist. Vi som vill propagera mot rasism måste börja prata om värderingar.”

Korrekt, det måste man. Men de som säger detta, som Marcus Priftis till exempel, missar att värderingar är en del av motargumentationen och de missar ofta att det finns gråskalor. Rasism är inte svart eller vitt. Det är lätt att falla in i rasistiska mönster. De flesta som sprider vidare olika rasistiska idéer och myter är INTE hårdföra rasister.

3) ”Rasism och antirasism är en svart och vit fråga, gott mot ont, inga gråskalor finns.”

Det gäller även för personer som är antirasister.

Det finns en hel del hängivna, självutnämnda antirasister som återupprepar antimuslimska myter i sin tro att de minsann är goda antirasister och bara kritiserar islamism. Jag vet MÅNGA antirasister som i sin kritik av sionister och Israel går så långt över gränsen att de i praktiken låter exakt som antisemiter. Dessutom kan antirasister uttrycka sig stereotypt och generaliserande om vita eller europeer eller ”män” på ett sätt som hade fördömts som grovt rasistiskt om det uttalats om ”svarta” eller judar.

Fördomar och generaliserande metoder är nåt som tyvärr är ett mänskligt problem, som är ganska utspritt.

För att inte tala om personer som ursäktar rasistiskt beteende. Det finns flera framstående antirasister som har fallit i den fällan. Som ursäktar de personer som anser att det inte är rasism att skriva att ”judarna ligger bakom allt ont” eller att ”muslimerna är ett hot”. Det finns antirasister som ursäktar personer som sprider vidare vandringsmyter om världskonspirationer eller lögner om religioner eller religiösa.

En del av dem är antirasister som är väldigt framstående och vanligt förekommande i media.

Så, det är en fråga som är full av nyanser och gråskalor. Och det ska vi vara glada för.

De hårdföra, övertygade, ideologiska rasisterna är få. De flesta andra (som t.ex. många SD-väljare) luras in i rasistiska tankemönster på grund av sin privatekonomi, sin bakgrund, sin religion, sin kultur, sina vänner och sin oro för framtiden. De flesta av dessa skulle ta illa upp om man sa till dem att de ger uttryck för rasistiska åsikter, då de faktiskt gör det. Förmodligen sprider de dessa vidare i vissa fall utan att inse att det bygger på rasistisk ideologi.

Fördomar fördummar. Skulle jag räkna upp alla gånger jag sett olika antirasister skriva att ”rasisterna är CP” skulle det bli en lång lista. Ändå är användningen av begreppet CP ungefär lika grovt som om nån skulle skrivit judesvin eller nigger. Eller som alla gånger jag sett någon antirasist dra alla sadomasochister eller polyamorösa över en kam, på ett sätt som är så grovt generaliserande — på grund av deras sexuella preferenser — att det egentligan bara kan jämföras med hur rabiata nazister hetsar mot judar… Rädslorna för det okända och främmande kan göra att någon hetsar mot sadomasochister. Okunskap att de sprider ordet CP.

Eller då personer med andra hudfärger eller kulturer behandlas annorlunda, exotifieras av välvilja eller okunskap. Då man inte ser de som jämlika utan som en ”svag grupp” eller ”annorlunda”.

Gråskalor finns. På gott och ont.

Det är något vi faktiskt kan använda oss av. Om det inte är bara svart eller vitt kan man faktiskt få många av de som sprider vidare rasistiska ideer och agerar rasistiskt, att försöka tänka till och till slut tänka om. Därmed kan man faktiskt lyckas få flera att sluta agera rasistiskt. Det är en bred fråga om motargument och om värderingar. Att om och om igen visa att idévärlden och människossynen är fel. Få dem att se sig själva och människor på ett annat sätt.

Ett bra sätt är att utgå från den gamla klyschiga tanken att ”gör ej mot andra som du själv inte skulle vilja bli behandlad”. Jag har märkt att det alltid fungerar jättebra. De flesta vill inte att man drar alla som tillhör den egna grupp man är med i över en kam och generaliserar om den. På så sätt kan man få dem att förstå att de inte bör göra samma mot andra. Man kan få folk att inse att varje flykting är en människa, likt man själv är. Man kan få folk att förstå att vandringsmyter är myter eftersom de har förmåga att förstå att andra sorters myter bara är myter.

4) ”Rasism kan bara stoppas med lag och hårda tag. Grupper som är mot demokrati och är rasistiska bör förbjudas.”

Nja, vi lever i en demokrati och måste skydda demokratin som sådan. Det gör att vi måste låta även grupper som uttalar sig antidemokratiskt att existera. Eller ska vi förbjuda Livets Ord, muslimska sekter, EAP, extremkommunisterna, AFA Sverigedemokraterna och nazister, som alla på olika sätt vill begränsa folks demokratiska rättigheter om de kommer till makten?

Och rasister, ska vi förbjuda rasistiska organisationer? Betyder det att alla antirasistiska grupper som generaliserar om att ”alla vita är rasister” också ska förbjudas? För det är ett rasistiskt uttryckssätt! Och alla de som ofta går över gränsen i sin Israelkritik eller kritik av palestinier, ska de grupperna och partierna också förbjudas? Ska folk som säger att ”rasister är CP” bannlysas för att de uttrycker sig fördomsfullt?

Det fungerar inte att förbjuda bort rasismen, om vi vill vara konsekventa. Detta för att det finns gråskalor.

Sen är det också så att dilemmat är att man inte kan försvara demokratin genom antidemokratiska metoder.

Så om du anser att rasism är en svart och vit fråga, bör du kika på dig själv först. Den som är utan synd, kastar första stenen!