Etikettarkiv: yttrandefrihet

Om detta med censur

De flesta av oss minns säkert barnförbjudna filmer, eller filmer med 15-årsgräns på. När vi som tonåringar inte fick se de allra häftigaste filmerna på bio, och våra föräldrar var högst restriktiva med vad vi fick se på hyrfilmboxarna. Som om STATEN skulle ha kommit med sitt långa pekfinger och fyat oss; censurerat oss.

Nu är det inte filmcensur vi ska ägna oss åt idag, utan att ta reda på vad censur är och hur den fungerar.

Enligt SAOL har ordet censur flera betydelser, men såsom vi oftast använder det idag betyder det så här:

[jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.]

granskning som ngn myndighet underkastar skrift innan den får tryckas (l. spridas), l. teaterstycke, innan det får offentligen uppföras (jfr a) anm.. nedan) äfv. om det förh., att en skrift osv. före utgifningen osv. måste underkastas granskning af offentlig myndighet.

Sverige är tillsammans med Finland, Island, Nederländerna, Norge och Schweiz på förstaplats i Reportrar utan gränsers index över pressfrihet. Det innebär enligt yttrande- och tryckfrihetsgrundlagen att ingen statlig myndighet får gå in och granska material som ska publiceras i offentlig media: text, musik, teater, konst, digitala medier, radio, video och annan film, och så vidare. Däremot kan man genom att utnyttja yttrande- och tryckfrihetslagen begå brott, om man genom dessa offentliga media exempelvis utövar hets mot folkgrupp, sprider information som kan skada staten eller ses som spioneri, eller sprider filmer med sådant sexuellt innehåll som strider mot lagen (barn- och djurporr, sexuellt våld med mera). Skillnaden mellan censur och att åka dit för brott är tidpunkten när innehållet granskas av statlig myndighet; censur sker innan någonting publiceras. Brott mot yttrandefrihets- och tryckfrihetslagen upptäcks normalt efteråt.

Censurens orsaker

Censored
Gullig / Foter.com / CC BY-SA

Det kan finnas flera orsaker till censur, men en av de vanligaste är så kallad politisk censur. Politisk censur används när en styrande regering i ett land vill förhindra andra att föra ut sitt politiska budskap. Man kan också använda censur för att ”skydda” befolkningen, eller delar av den, mot skadlig information (till exempel svordomar i musikvideor). Ofta censurerar man av hänsyn till barn, där man vill skydda dem mot ovårdat språk eller annat som kan verka förråande.

Men för att censur finns som fenomen innebär det inte att den finns i praktiken. Politisk censur har vi inte sett i Sverige sen andra världskriget. Tidningar och andra utgivare/förmedlare av information kan censurera sig själva, vilket kan ske i olika grad och av olika anledningar. Till exempel kan det bero på att en tidning vill hålla sin politiska profil och därför aktivt väljer att inte ta in material med annan inriktning. Andra orsaker kan vara att man vill begränsa den reaktion hos allmänheten en viss information, en viss bok, film, konstverk eller annat kan orsaka.

Skillnad mellan censur och censur

Den politiska censuren liksom den som används i syfte att beskydda olika grupper sköts av staten. I den ”beskyddande” censuren räknas bland annat barnförbjudna filmer in (beskydd av barn mot sånt som anses ”förråande”), liksom bortklippta scener ur filmer med extremt mycket våld eller sex (dessa scener går dock att se om man besöker Statens biografbyrå).

Självcensur, å andra sidan, sköts direkt av den som sprider information av något slag. Det kan handla om en tidningsredaktion som vill upprätthålla god publicistisk sed, undvika förtal och så vidare, men kan också vara en författare eller konstnär, eller den person som står bakom en viss information som i sin helhet kan ge upphov till starka känslor eller på annat sätt inverka negativt på befolkningen.

På sajter som Avpixlat med flera anklagar man gärna främst media för censur i bland annat kommentarsfälten i tidningarnas nätversioner. Man menar att tidningarna förvägrar så kallade oliktänkande att komma till tals men glömmer gärna att det inte handlar om censur utan vanligtvis om vanlig vett och etikett när det gäller språkbruk, liksom personliga påhopp, insinuerade hot riktade mot specifika, ibland namngivna individer och så vidare.

Något de flesta av Sverigedemokraterna och deras anhängare också verkar glömma är att i yttrandefrihetslagen gäller även att man har rätt att välja vad man vill lyssna och ta till sig av, till lika stor del som man har rätt att sprida information. Att man har rätten att säga något innebär inte att alla andra måste lyssna.

Sen ska vi ju inte glömma att de som censurerar allra mest är de som själva anklagar andra för att tysta dem; kommenterar man som antirasist ett inlägg på till exempel Avpixlat, dröjer det troligen inte länge förrän kommentaren blir bortplockad – eller att man blockas helt från möjligheten att kommentera.

Så vem censurerar vem, kan man undra!?

 


Läs också;

Yttrandefrihetslagen
Självcensur
Censur

Låt oss för ett ögonblick lyfta blicken

Misstänksamheten mot islam och muslimer i Europa är stor. Tron att de skulle vara bärare av samhällsfarliga idéer är en vida spridd föreställning. Det hävdas ofta att motståndet mot yttrandefrihet och jämställdhet  är stort bland muslimer. Många politiker och opinionsbildare anser att muslimers motstånd mot jämställdhet och yttrandefrihet är så pass samhällsfarligt att restriaktioner mot invandring från muslimska länder är nödvändig.

Ett exempel på en sådan politiker är Thoralf Alfsson i sverigedemokraterna. Men hur ser det egentligen ut med detta motstånd mot demokratiska värderingar?  Är motståndet bland muslimer verkligen stort? Låt oss se till den internationella forskningen. Låt oss för ett ögonblick lyfta blicken från alla de myter och skrönor som omgärdar muslimer och islam. Låt oss med öppet sinne se vad seriös forskning svarar på frågan.

John L. Esposito och Dalia Mogahed presenterad 2008 en Gallup som var den största i sitt slag. Inte mindre än 50. 000 muslimer spridda över hela världen fick svara på frågan vad de skulle ta med om de skrev en egen konstitution.

De svarande i Egypten och Iran svarade yttrandefrihet i 94 respektive 90 procent av fallen.  Sådana siffror är lika höga eller högre än motsvarande siffror för Europa och Sverige. Över hela världen fick forskarna samma svar. En övervägande majoritet av muslimer ville ha yttrandefrihet.

Namnlös

Även när det gäller kvinnors rätt i samhället är bilden tydligt. Det finns ett massivt stöd för jämställdhet bland muslimer världen över. På frågan om kvinnor ska ha samma juridiska rättigheter som män svarade  90% eller mer av de tillfrågade i Bangladesh, Libanon och Turkiet ”ja”. Överallt där man frågade fick man samma svar. Muslimer gav sitt stöd till lika juridiska rättigheter.

Med andra ord är stödet för yttrandefrihet och jämställdhet stort bland muslimer. Det finns ingen vetenskaplig grund för att påstå att muslimer är mindre positiva till demokrati, jämställdhet och yttrandefrihet. Kanske är det dags att vi börjar fråga vissa politiker och opinionsbildare vad de grundar sin misstänksamhet mot muslimer på? Kan det var så att det deras grund är fördomar och rasism?

/Hiram Li

Källa: Hatet mot muslimer av Anders Malm

Myt: Kommentarsfältsdemokrati

Hotas ens demokratiska rättigheter av att man inte får lov att kommentera på en blogg? Betyder yttrandefriheten att man har rätt att säga vad man vill, var som helst, hur som helst?

They taped over your mouth, scribbled out the truth with their lies.
Serena. / Foter.com / CC BY-NC-ND

En del misstar begreppet ”yttrandefrihet” med: rätten att få säga vad man vill — vart man vill. Men yttrandefrihet handlar om att alla ska ha chans att få göra sin röst hörd i samhället, inte att du ska ha rätt att komma in i mitt hem och säga vad du vill. Yttrandefrihet betyder inte rätten att kommentera hur man vill på privata bloggar eller tidningar.

Dessutom finns det många andra lagar som måste följas. Visst är det fint att man har möjlighet att säga vad man vill! Men det gör inte att du får fritt fram att skriva eller säga saker som bryter mot någon annan lag eller ens föreslå i text att någon annan ska bryta mot en lag eller kränker en annan persons rättighet eller frihet. Sprider man förtal eller hotar man någon måste man givetvis kunna ställas till svars för det.

Inbillar du dig att dina rättigheter på något sätt kränkts eller begränsats om du inte har fått chans att kommentera, som t.ex. på vår blogg där vi inte har helt öppna kommentarsfält?

Dina åsikter förtrycks inte på något sätt av att du inte kan kommentera här nedanför detta blogginlägg. Vill du kritisera detta inlägg så kan du göra det på så många olika sätt, men vänta dig inte att den du kritiserar behöver bry sig, eller ens läsa och svara dig. För det ingår också i våra rättigheter, skyldigheter och friheter. Friheten att avstå från att läsa någons åsikt, friheten att inte behöva sprida vidare en viss åsikt.

Motargument.se var aldrig tänkt som ett debattforum eller plats för dialog eller tvåvägskommunikation. Tidigt i processen bestämdes det att all ”läsar-kontakt” och en eventuell dialog skulle bedrivas i en Facebook-grupp, på grund av många olika anledningar, främst juridiska och ekonomiska, tidseffektiva orsaker.

With smiles like that they must be...stoned
TruShu / Foter.com / CC BY-NC

Motargument.se har börjat få in tips, epost och kommentarer på twitter @Motargument och i gruppen på facebook.com/Motargument där det anses väldigt många konstiga saker om att vi valt att inte ha kommentarsfält på själva bloggen. Det är alltifrån uttryck om vår feghet och det odemokratiska och insinueringar om att vi måste ha en viss extrempolitisk ideologi som bara vill sprida vår enögda propaganda.

I extrema fall säger en del att frånvaron av kommentarsfält, och modererade kommentarsfält, hotar demokratin. Så lite vet de om vad demokrati och censur och fria valmöjligheter är för något.

Jag repeterar: yttrandefriheten tvingar inte mig att tolerera allt. Jag kan välja bort rasistiska åsikter i mitt kök och kalla på polisen om nån tränger sig in och vill skandera rasistiska slagord bredvid mitt kylskåp. Yttrandefrihet innebär nämligen inte enbart att jag har rätt att säga vad jag vill, jag har också rätt att slippa läsa eller behöva lyssna på det jag inte vill höra. Rätten till privat egendom gör att tidningar och bloggare kan utöva denna rätt också.

Klaga gärna om du anser att din rätt att yttra dig hotas i samhället, men förväxla inte samhället med privata bloggar.

Relaterat

Praktika för den svenska yttrandefriheten

Om näthat och hot

Jag såg SVT Agenda, där det bland annat diskuterades om detta med näthat och hot, särskilt mot kvinnor. Beatrice Ask hade väl inte så jättemycket att komma med, men det har däremot jag. Inte några lösningar, kanske, men stark kritik mot Sverigedemokraternas anhängare som hänger på Avpixlat med flera sidor.

Som respons på inslaget i Agenda har Avpixlat postat ett inlägg om hur ensidigt man diskuterar näthat i vad man kallar ”fulmedia”. Offermentaliteten hägrar och som läsare (och kommentator) förväntas man höja både näve och röst i indignation över hur miserabelt det är att det endast är Sverigedemokraterna med bihang som utsätts för näthat och hot som gör att riksdagspolitiker måste ha SÄPO-bevakning dygnet runt och så vidare. Jag vet inte om detta är sant, men för det här inlägget är det inte särskilt relevant.

Relevant är däremot det faktum att Avpixlat och andra dylika sajter i ”nyheter” och bifogade kommentarer har ett rasistiskt innehåll. Inte nog med det – de anklagar alla också som står utanför, för Sverigehat och svenskhat, att de ensamma är utsatta för förföljelse och att de aaaaaaaaldrig skulle utsätta någon för något dylikt.

Yahoo's Censorship is Bullshit
Thomas Hawk / Foter.com / CC BY-NC

Hehum. Host.

Nähä. Näeh, så det är inte alls så att det lite då och då dyker upp kommentarer – ibland till och med i själva inläggen – där man går ut med ett extremt hårt språk gentemot enskilda journalister, där man skriver saker i stil med ”man kanske skulle…” följt av diverse sådant som faktiskt  de flesta (förutom dessa muppiga bakom diverse nicknames gömda individer) skulle uppfatta som hotfullt.

Miami Police
Thomas Hawk / Foter.com / CC BY-NC

Mupparna på dessa allmänt hatiska sajter har dock rätt i en sak, och det är att de våldsaktioner som utförs av motståndare till dem inte alltid är så snyggt utförda. Det ingår en hel del våld och troligen en hel del hot där också. Men att en gör fel rättfärdigar inte att två gör det. Jag tror inte att det finns någon som tycker att extremister på endera sidan gör rätt när de utövar våld för att få igenom sina åsikter. Det resulterar inte i något mer än ett krig, både på nätet med diverse hot, samt ute på gatorna i olika demonstrationer som störs av andra sidan – eller på andra sätt.

Det retar mig att oavsett vilken extrem man tillhör, så har man verkligen ingen koll på hur en debatt går till. Både extremvänstern och extremhögern (ie; mupparna hängandes på Avpixlat m fl sajter) verkar tro att det är ok med våld. Extremhögern verkar tro att yttrandefriheten såsom de ser den, endast gäller dem. Ingen annan får tycka annorlunda, i vilka fall man menar att det är ok att hata och hota.

Nej, vet ni vad. Ibland blir jag så grymt irriterad på att det inte går att föra ett vettigt samtal med de här mupparna. Om det gick skulle det mesta vara mycket lättare. Jag vet inte hur man på ett lämpligt och effektivt sätt kan bära sig åt för att få dem att höra.

Jag är villig att lyssna till rädslan bakom en främlingsfientlig åsikt, och diskutera den. Men jag är inte villig att lyssna på en rad dumheter, utstå att bli hatad på nätet eller eventuellt hotad för att jag har en annan åsikt (som dessutom är betydligt vanligare och mer accepterad än motsatsen).

Får det lov att vara en negerboll?

Erik Vilde, trubadur
Foto: Malinka Persson

Erik Vilde, trubadur

Erik Vilde har producerat och spelat in sin egen musik sedan många år tillbaka. Hans musik kännetecknas av humor, och han har förmågan att driva med sig själv och sitt liv.

För några år sedan skrev och spelade han in låten Negerboll. Han gjorde en enkel video där han själv spelar gitarr till egen sång, och lade upp den på Youtube.

Motargument.se publicerar nu Eriks låt, Negerboll, med Eriks välsignelse.


Erik Vilde: Negerboll

 (inspelad för Youtube 2007)

Enkätundersökning av Sverigedemokraternas väljare

Sverigedemokraterna må vara ett parti som jag själv inte röstar på och som jag personligen anser står för rasistiska värderingar. Jag trodde inte att det var möjligt att ett sådant parti med så starka patriotiska åsikter skulle hamna i Sveriges Riksdag. Innan valet 2010 har jag sett den främlingsfientliga politiken stiga i andra Europeiska länder, men jag trodde inte att den trenden skulle komma hit. Nu är den här och trots skandaler inom partiet verkar SD till och med öka sitt väljar-stöd.

Det är ganska lätt att göra sig lustig över SD:s utspel och mediafloppar, men jag tror inte att det främjar debatten. Jag tror att vi behöver bemöta, inte partiet i sig, men åtminstone de som röstar. Kanske har de någonting att säga? Kanske kan vi dra nytta av att lyssna till dem?

Förut påstods det att det var mest arbetslösa människor som röstade på SD, men nya studier visar att så är inte fallet. Däremot tyder studier gjorda på SD:s väljare att de flesta är lägre utbildade än genomsnittet och oftast män. De allra flesta som röstar på SD gör det på grund av invandringsfrågan och flyktingpolitiken, men verkar ganska splittrade i de övriga frågorna i partiet.

De som röstar på SD är inte nödvändigtvis de man tror, jag har länge haft fördomar och stereotyper för hur en SD-väljare är och lever. Men allteftersom partiet växer så har jag upptäckt att min bild av en SD-väljare inte alltid stämmer, utan många som röstar är helt ”vanliga” människor. Människor som tycker att Sverige är ett land som håller på att gå under på grund av den ”massiva” invandringen. Människor vars förutsättningar i landet blir sämre på grund av sämre tider och som behöver någon eller något att skylla på. Det kan vara precis vem som helst i din närhet som lägger sin röst på SD. Du behöver inte ens veta om det, sannolikheten att du inte vet om det är stor eftersom det är en skam för många av SD:s väljare att gå ut med vilket parti de väljer. En skam och en risk att få samhällets förakt och kanske bli arbetslös utifall deras politiska värdering blir känd.

Jag valde att göra en enkel, liten enkät-undersökning för att få lite svar på de frågor jag har haft kring väljarna. Jag ville komma dem lite närmare och försöka att förstå varför de lägger sin röst på ett parti som Sverigedemokraterna. Jag tror att det är först när vi kan förstå det som vi kan hitta bättre verktyg för att börja motargumentera och försöka vinna tillbaka de väljarna till de andra partierna. Min undersökning är inte på något sätt den absoluta sanningen och det finns utrymme för att de som har fyllt i enkäten bara har hittat på, men vi kan ju ponera att de talar sanning.

Det är ca 130 personer som har svarat på undersökningen. Av dessa var 23 stycken kvinnor och resten män. Åldrarna varierar från 17 år och upp till 74, majoriteten av de som svarat var emellan 30 och 50 år. När det gäller Civilstatus så var det blandade svar, många hade partner men en stor del av de som har svarat var singlar. Kanske ger singellivet mer tid att reflektera över hur Sverige skulle bli bättre utan invandring? Finns det inte en myt som säger att de inte bara tar våra jobb utan också våra potentiella partners?

Geografisk placering visade sig vara mest Stockholm och neråt, det var bara ett fåtal som bodde i mellersta delarna av Sverige och ytterst få som bodde i Norra Sverige. Föga förvånande var att många bodde i Skånetrakten, där SD:s stöd är rätt så starkt.

Punkten som fascinerade mig mest är frågan om Yrke, då jag också tidigare har trott att de allra flesta som röstar SD var arbetslösa som eventuellt tycker att deras livssituation skulle bli bättre med mindre invandring. En del var studerande och en del hade gått i pension, men de flesta av de som svarat har ett yrke. När jag läser igenom listan av yrken så blir jag lite ställd. Som jag skrev innan är det absolut inte säkert att de som har svarat talar sanning, men om det stämmer så förvånar det mig vilka ”högstatusyrken” vissa av de som svarat har. Projektledare på ett större företag, IT-konsult, Civilingenjör, Affärsbiträde, Undersköterska, Personlig assistent, Forskare, Psykolog, Tandläkare, Matematiker, Egen företagare med 25 anställda, Statstjänstemän, Ekonom, Advokat, Statsvetare, Lärare, Lagerarbetare, Receptionist, Byggarbetare, VVS-tekniker, Producent, IT-chef, Snickare, Kock, Bibliotekarie, Professor, Kompositör, Akademiker, Journalist, Författare och Revisor, dessa är ett urval av alla yrken som de svarande i enkäten har och som ni ser är variationen stor.

Tänk att det finns en lärare på ditt barns skola som röstar SD, eller psykologen du går till för att prata, författaren vars bok du läser och kocken som lagar din middag ute på restaurangen, tänk dig att vem som helst i din omgivning i detta nu väljer att rösta på SD och du har ingen aning. För hur ska vi få veta det när det är så tabufyllt och skamligt att rösta på dem?

De flesta som svarat på enkätundersökningen har sitt val av parti hemligt för sin omgvining på grund av riskerna det medför att låta valet bli offentligt.

Jag tror att det är när vi hånar och förlöjligar SD:s väljare vi gör dem som union starkare. Vi trycker in dem i ett hörn, där deras politiska övertygelse bara växer sig starkare på deras valmöten och i deras sociala medier. De kanske till och med känner att de på något sätt ”räddar” landet Sverige fast vi bara inte vet om det ännu. Vi kommer att förstå det sen och då kanske de till och med är övertygade om att vi kommer känna en tacksamhetsskuld till dem.

På frågan om vilket parti som de röstat på innan (dvs vilket parti som förlorat en väljare till SD) så blev jag återigen lite förvånad. Jag hade en förutfattad mening om att antingen så har de innan röstat på något konservativt parti som KD eller så är de missnöjda med högerblocket, men även den röda sidan har förlorat en hel del väljare till SD. Ungefär lika många hade röstat på Socialdemokraterna innan som på Moderaterna, tydlig majoritet var ändå partierna på högersidan som M, KD och FP. Som enskilda partier så var det V och C som var minst förekommande i svaren, alltså ett vänsterparti och ett högerparti.

Det kanske är omöjligt att svara på varför människor väljer bort ett parti för ett annat men i frågan om vad som skulle få väljaren att återigen rösta på ett annat parti än SD så var den övergripande tonen ”Om ett parti på allvar tar tag i integrationsproblematiken och invandringsfrågan”. Vissa svar var givetvis annorlunda och tydde på starka rötter i att ”Bevara Sverige Svenskt”, men en hel del människor verkade rösta på SD i rent missnöje. En del skrev även det att de röstar på SD ”för att röra om i grytan” och visa sin protest mot den sittande regeringen, och för att de upplever att inget annat parti på allvar driver frågorna kring invandring och integration.

Sen förekom det också en hel del myter som att vi till exempel skulle ha någon form av ”massinvandring” i landet eller att Sverige var utsatt för något som kallas ”Islamisering”. Någon svarade att denne var trött på ”araberna” och därför röstade på SD. Den personen hade för övrigt inga andra politiska frågor som intresse utan enbart det, att få ut ”araberna” ur landet.

Det absolut lustigaste svaret på valet av SD som parti var att partiet värnade om ”klimatfrågan” och tycker att vindkraft är vansinne. Att det var lustigt för mig var för att jag inte ens hade en aning om var SD står i miljöfrågor och att jag inte ens i min vildaste fantasi kunde tro att någon röstar på SD för miljöns skull.

Min slutsats är att undersökningar av liknande slag som jag har gjort borde intressera de flesta politiker i Sverige, eftersom det är politikerna som förlorar sina väljare till SD. Jag tror att lågkonjukturen i Sverige bidrar till SD:s ökade stöd, när det är tufft behöver man skylla på någon. Det, vardagsrasism och okunskap. Vi behöver fortsätta bemöta alla myter kring invandring men också lyfta debatten upp ur sandlådan och bemöta de som väljer att rösta på SD istället för att håna dem. Om vi inte förstår varför de röstar på SD och vad som krävs för att de ska rösta annorlunda så är det ganska svårt att vända trenden. Det är också viktigt att alltid prata om vardagsrasismen. Gör det! När någon säger något som låter rasistiskt och kränkande kan du själv ta bladet ifrån munnen och prata om det.

Anna Siekas, Motargument.se
Anna Siekas, Motargument.se

Politiker måste ta bladet ifrån munnen både när det gäller SD:s politik men också när det kommer till integration/invandringsfrågor. Det är inte farligt att prata om det, det är farligare att inte prata om det och naivt att tro att vi kan tysta bort ett parti som har ca 8-11% i olika opinionsmätningar.

Sen är det dags att lägga ned ”hihi-haha”-debatten, det är alldeles för enkelt att göra sig rolig över SD:s misstag, dessutom tror jag att den typen av taktik bara leder till en starkare känsla av samhörighet inom partiets väljare.

Nu när jag har gjort min reflektion så lämnar jag över stafettpinnen till mina medarbetare på motargument.se som har lovat att de ska kika lite på myterna och konspirationsteorierna i svaren för att sedan bemöta dem. Något jag tycker är intressant är att SD tycker att det inte är rasistiskt att kollektivisera alla muslimer, vilket betyder att SD verkar ha en egen syn på vad rasism är som skiljer sig ifrån samhällets.

Jag tackar verkligen alla som har deltagit och lovar att era IP-adresser är säkra hos mig, om inte någon betalar ett bra pris för dem.

Jag inser att du som läser detta är så pass begåvad med humor att du inser att det där sista var ett skämt.

Anna Siekas för Motargument.se

 

Bör staten förbjuda rasism?

Aftonbladets och Expressens kulturredaktioner har råkat i luven på varandra om Aftonbladets granskning av lagen: ”Hets mot Folkgrupp”. Debatten rör frågan om man bör lagstifta för att försöka förbjuda rasism, eller inte.

Justice
Rättvisans våg. Balansgången mellan svärdet och friheten…donsutherland1 / Foter / CC BY-NC-SA

Det är Aftonbladet som just nu granskar om lagen kan tillämpas för att stänga internetsidor som Avpixlat, Fria Tider, Nationell idag, Nationell nu, Nordfront osv

”Vi har för få yttrande- och tryckfrihetsmål i Sverige”, anser aftonbladets Åsa Linderborg, ”vi på Aftonbladet Kultur är trötta på talet om att nån borde anmäla skiten.”

Detta är Karin Olsson på Expressen kritisk till;

Juridifieringen av både politiken och debatten gör att allt fler problemställningar förskjuts från att vara en angelägenhet för den offentliga arenan till att bli en fråga om paragrafer. Det är en demokratisk förflyttning som diskuteras på tok för lite. Dessutom är lagen om hets mot folkgrupp luddig och bär på en rad problem.

Åsa Linderborg, AB svarar Expressen så här:

Reaktionen från högerextremisterna var lika blixtsnabb som väntad: Ni vill avskaffa yttrandefriheten! Att Karin Olsson, kulturchef på liberala Expressen, skulle utslunga samma anklagelse och därmed placera sig bland järnrör och nynazister, var mindre väntad.

Argument mot lagen

Många reagerar som Åsa Linderborg när de får höra kritik mot lagen om hets mot folkgrupp. Om man är emot en lag som vill stoppa rasismen måste man väl vara rasist, eller?

Nej det behöver man inte vara. Jag är själv, som liberal med piratsympatier, mot lagen. Många liberaler är det, många pirater också. Dessutom finns det många vänner av yttrandefriheten i alla politiska läger som är kritiska till lagar som försöker förbjuda rasism eller homofobi.

Ungefär så här resonerar vi:

  • Ska staten, som en gång i tiden VAR rasistiskt och ofta reglerade rasismen genom lagarna, vara de som idag på samma sätt reglerar att rasismen ska vara förbjuden? Ska samma stat som struntat i rasismen, och stött det med paragrafer, vara de som nu reglerar bort rasismen med samma sorts paragrafer?
  • Ska samma stat som för 80 år sen förbjöd homosexualitet och som för 60 år sen ännu dömde folk till fängelse om de pratade med ungdomar positivt om homosexualitet, vara den som med samma sorts lagar dömer ut homofobin?”

Vi anser att det är staters och partiers klåfingrighet och vilja att kontrollera folks privatliv som är en del av orsaken till att sådant som rasism uppstår.

Som en vän skrev nyligen:

Vissa tror att om man inte låter idioter uttala sig så finns det inga idioter. Nja, det finns kanske inga synliga idioter då, men det hemska är att dom isåfall är helt osynliga fram tills dess att deras åsikter är i majoritet. Censur är korkat.

Vi är många antirasister som arbetar hårt mot rasismen, men som anser att det bara finns en sak som är värre än rasismen: nämligen att stater reglerar vilka åsikter som ska godkännas i ett land. Vi är också antirasister, men vi vill bemöta åsikterna i sak, inte förbjuda dem!

Om lagen kan användas för att förbjuda rasism kan den också användas för att förbjuda antirasism, glöm inte det!

Fotnot

Om man vill ha ett alternativ till Lagen om Hets mot Folkgrupp kan man stärka individens rättigheter mot förtal och hot. Då grundar man en lag på nåt annat än åsiktsförbud.

Kent Wisti: Disney och yttrandefriheten

Apropå att många reagerar mot att ett privat bolag i USA klippt bort några sekunder ur en film och kallar det statlig svensk censur…

Läs även Kent Wistis blogg: Om en ung man i uniform och en svart flicka. Man måste inte behålla allt.

154760_10151388437561584_1745007405_n

Praktika för den svenska yttrandefriheten

Det finns en rad så kallade nyhetssajter på Internet idag, som alla tror sig publicera ”sanningen” som ”fulmedia” inte vågar visa. Man övertygar varandra om att media för vanligt folk censurerar verkligheten för att ge en falsk, romantiserad bild av hur världen ser ut. Dessutom menar man att den svenska yttrande- och åsiktsfriheten hotas på grund av meningsskiljaktigheter mellan människor. Översatt till vanlig svenska betyder det att alla som inte är av samma åsikt som dessa människor förtrycker och tystar deras åsikter, när det egentligen är tvärtom.

Med den här texten vill jag visa att författare och kommentatorer på nämnda så kallade nyhetssajter har fel i sin tro att den svenska yttrande- och åsiktsfriheten är hotad.

About  freedom of speech
blog100days / Foter / CC BY-NC

Mänskliga rättigheter

Såhär säger FN’s deklaration om de mänskliga rättigheterna;

Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser.

(Artikel 19)

Det här innebär att alla människor har rätt till sina egna åsikter. Det innebär att alla människor får söka, ta emot och sprida information/idéer med hjälp av alla uttrycksmedel, oberoende av gränser. I praktiken innebär detta att alla som har rasistiska idéer både kan och får sprida sina tankar både inom Sverige och utanför. Internet är det tydligaste exemplet, där det är oerhört lätt att sprida sina tankar och idéer. Som till exempel på Avpixlat.info, Fria Tider, Nationell.nu – med flera så kallade ”alternativa” nyhetssajter.

Eller för den delen, Motargument.se.

Till skillnad från vad särskilt läsarna av ovan nämnda så kallade nyhetssajter gör gällande i sina kommentarer, så är denna rättighet gällande för alla. De egenutnämnda oliktänkande vill få det att framstå som att deras åsikter inte är välkomna och censureras å det grövsta av både media och politiker. Dessutom är de oerhört motvilliga att ge plats åt den som tänker annorlunda i kommentarsfälten på deras egna forum.

Det här står i yttrandefrihetsgrundlagen;

Varje svensk medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad rätt enligt denna grundlag att i ljudradio, television och vissa liknande överföringar, offentliga uppspelningar ur en databas samt filmer, videogram, ljudupptagningar och andra tekniska upptagningar offentligen uttrycka tankar, åsikter och känslor och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst.

Yttrandefriheten enligt denna grundlag har till ändamål att säkra ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande. I den får inga andra begränsningar göras än de som följer av denna grundlag.

[…]

Med tekniska upptagningar avses i denna grundlag upptagningar som innehåller text, bild eller ljud och som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel.

    Paragraf 1 ur Yttrandefrihetsgrundlagen (1991:1469)

Det får inte förekomma att något som är avsett att framföras i ett radioprogram eller en teknisk upptagning först måste granskas av en myndighet eller något annat allmänt organ. Inte heller är det tillåtet för myndigheter och andra allmänna organ att utan stöd i denna grundlag, på grund av det kända eller väntade innehållet i ett radioprogram eller en teknisk upptagning, förbjuda eller hindra dess offentliggörande eller spridning bland allmänheten.

    Paragraf 3 ur Yttrandefrihetsgrundlagen (1991:1469)

I praktiken är det alltså;

  • oavsett ämne får alla yttra tankar, åsikter och känslor i ett offentligt samtal
  • ändamålet med detta är att skapa förutsättningar för ett fritt meningsutbyte, en fri allmänupplysning och ett fritt konstnärligt skapande
  • ingenting som avses framföras i radio eller teknisk upptagning får granskas av myndighet eller annat allmänt organ (alltså; ingen censur)

Tanken att någons åsikter i det svenska samhället på något sätt skulle förtryckas eller censureras är helt barock. Visst finns det åsikter de flesta av oss inte vill kännas vid – till exempel främlingsfientliga och rasistiska sådana. Men det innebär inte att staten går in och blockerar sajter som tidigare nämnts. Då skulle man nämligen bryta mot lagen.

Det läsarna till Avpixlat, Nationell, Fria tider med flera inte verkar känna till är att varje människa, utöver att ha friheten till sina egna åsikter, också har friheten att välja vad man vill läsa, lyssna på och ta till sig.

FOTNOT

Att nyttja sin åsikts- och yttrandefrihet är som att nyttja en rabatt i en butik. Den går oftast inte att kombinera med andra rabatter (eller som i det här fallet; lagar). Det är också i största allmänhet dåligt att nyttja sin yttrandefrihet på annans mark (t ex andra människors hemsidor) om man använder den för att exempelvis skriva något som kan tolkas som hets mot folkgrupp.

 

Vi föds inte till rasister

Gästinlägg av Maria Forsell Mörk@mariamorken

Jag har inte orkat skriva om detta förut, borde inte heller skriva om det nu, det kommer att orsaka skit, men nån gång ska det göras, för att inte försvinna i dunklet.

Vi föds inte till rasister! Anledningen till att jag skriver detta, är dels den händelse som jag var med om under sommaren 2012 och det som senare hände under senhösten i landet Sverige, samt de slutsatser jag kommit fram till pga detta! Det är slutsatserna som är de viktiga, men här är berättelsen om vägen dit!

En del av händelseförloppet utelämnas, men i samband med en manifestation för mångfald och allas lika värde som tre unga tjejer dragit igång lokalt pga nynazistisk aktivitet i vår lilla stad, uttalade jag mej i lokaltidningen om nazisternas sätt att arbeta. Det här gjordes inte utan vånda, för jag trodde jag visste rätt säkert vad det innebar. Hade diskuterat saken genomgående med familjen och vissa saker måste man stå upp för bara av princip! Jag vet andra som tvekat och jag klandrar dem inte, för det är inte roligt det man får stå ut med efteråt. Men uppfostrad att stå för vad jag tycker och inte ge vika för hot, tog jag ställning för det jag ansåg var den enda vägen att gå!

Tidningen gav lite andrum för förberedelse, och valde att inte publicera på nätet samtidigt som pappersbilagan, men så snart uttalandet fanns på nätbilagan var nyheten snabbt ute! Genast hängdes det ut med mitt namn och bild på den nynazistiska hemsidan, (inte den första och säkerligen inte den sista) vilket resulterade i tweets, bloggar, utstirrad och stalkad på snabbköpet av lokala förmågor, hembesök utanför vårt hus och fula kommentarer om vad man skulle göra med såna som oss!

Ungefär samtidigt hängdes också de tre unga tjejerna ut, de som startat manifestationen. En av dem gick de särskilt hårt åt, mest pga hennes efternamn!!! Vet inte riktigt om hon fick uppleva samma saker som mej på ”hemmaplan”, men det var nog säkert tio gånger värre. Vilken chock det måste vara, ifall man inte är beredd på vad som komma skall. Tycker att det var extra sjukt gjort, av så kallade vuxna karlar, från hela Sverige, att ge sej på skoltjejer! För det var just vad som hände.

Vi hade oxå kontakt med Säpo under tiden då allt hände, en del inlägg på nazisternas hemsida var direkt skrämmande, ett minns jag väl, den som uppmanade att sluta mesa med folk som oss och istället skrida till handling. Människan skrev också att han hade nåt stort på gång, men mer kunde han inte avslöja, rädd för att Säpo skulle komma och knacka på hans dörr.

Man blir lätt paranoid av att läsa sånt. Till slut valde jag att inte läsa vad de skrev, utan vänner fick dokumentera allt. Man vill kunna leva utan att grubbla på ifall de tänkt göra allvar av hoten.

Det många av dom håller på med, är att försöka skrämma andra till tystnad, medan de samtidigt skriker som stuckna grisar; att de inte har någon yttrande- och åsiktsfrihet! Sen är definitionen om yttrandefrihet inte densamma som vår! För dem gäller visst andra lagar och annat skick. Att kalla någon pissluder/hora/fitta och hota med våldtäkt är enligt dem yttrandefrihet — och när vi kallar det för hot, förtal och nedsättande, då säger de att vi stryper yttrandefriheten!

Är det sånt som är yttrandefrihet vill då inte jag, att det ska råda någon sådan! Inte på deras premisser iallafall.

Sånt här händer varje dag, och det mesta händer på nätet, oftast är det tjejer som råkar ut för det.

För mej har det inneburit att det som jag kanske inte ansåg var högst upp på den personliga dagordningen, idag är det! Rasismen och främlingsfientligheten måste motverkas, och det gör man genom att tidigt grundlägga de värderingar man ska ha med sej i resten av sitt liv! Man föds inte till rasist och kunskap är nyckeln.

Vet man hur samhällssystemet är uppbyggt och hur det fungerar är mycket vunnet, lever man dessutom i ett samhälle där alla har det någorlunda bra, där skyddsnäten fungerar, sätts inte heller grupper i polemik, nånstans nere på botten.

Det låter enkelt, men en bov i dramat till att grupper som ovanstående växer, att främlingsfientliga partier som Sverigedemokraterna växer, det är den politik som förs på riksplanet. Den gör människor till konkurrenter istället för att värna om varann. Mekanismen är väl dokumenterad.

För att överleva sparkar man ner andra på botten, och för att förklara väljer man den förklaring som är enklast, det vill säja att skylla allt negativt på nån annan eller ta till de värderingar man är uppfostrad med, istället för att tänka själv!

Vi måste vaccinera mot sånt, även om vi lever under fel omständigheter. För vi föds inte till rasister!

**************************************

Bilaga

För den som orkar. Några få exempel från hatet i debatten