Etikettarkiv: rädsla

Krönikor

Politisk problemlösning

Jag satt just och funderade över detta med hur Sverige hittills under 1900-talet styrts av antingen vänster- eller högerblocket. Det har handlat om solidaritet eller det som tidigare kallats konservativ högerpolitik. Idag skulle åtminstone jag själv vilja vända på steken och säga att det mesta till vänster på den politiska barometerskalan i mina öron är ganska konservativt och mindre benäget att vilja se någon form av förändring. Ja, nu bortser jag från både Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna, för dessa båda nånstans till höger om mittstrecket är faktiskt väldigt konservativa.

Det kan inte finnas en enda människa som missat att Sverigedemokraterna är arga. Inte nödvändigtvis uteslutande unga, arga män utan högre utbildning, men politiker och väljare är arga för att sittande regering och regeringar innan dess misslyckats med att bevara Sverige såsom dessa politiker och väljare önskar att det vore.

Tänk utanför lådan!De flesta av oss inser att det är befängt att önska sig tillbaka till en tid med ett samhälle som inte skulle fungera idag. Däremot är det befängt att tro att det inte går att lösa de problem som med stor sannolikhet ligger bakom invandringskritikernas oro. Givetvis går det att lösa problemen, men jag tror att man måste ägna sig åt att tänka lite utanför boxen, så att säga.

Blockpolitik och kompetens

Jag tror inte att det längre är rimligt att höger- och vänsterblocken arbetar mot varandra. Det är så oerhört tydligt vart de olika blockens lojaliteter och skarpa kompetens ligger. Vänsterblocket arbetar så starkt för solidaritet på olika sätt, och har förmodligen en bättre insikt om hur den svenska sjukvården, omsorgen och så vidare, borde fungera. Högerblocket, å andra sidan, har troligen bättre kännedom om hur företagande och kontakter med världen utanför Sverige och Skandinavien fungerar. Alltså torde en sammansmältning (vill säga; ett starkare och bättre samarbete) mellan blocken vara intressant – för alla. Kunde man dessutom lägga in en liberal överton i det hela tror jag att det skulle kunna fungera bra.

Blockpolitik med liberal överton

Jag är liberal och tror ärligen på individens personliga lycka och personliga utveckling som förutsättning för att kunna stödja och hjälpa andra. Det finns för mig ingen motsättning mellan att vara för individens enskilda rättigheter, skyldigheter, ansvar och frihet, samt ett fungerande socialt skyddsnät.

Ekonomi, prioriteringar och kompetens

Det här är något som Sverigedemokrater och deras anhängare, liksom läsarna av exempelvis Avpixlat.info ofta retar upp sig på. De flesta, oavsett politisk tillhörighet, undrar nog ibland hur partierna tänker när de planerar sina förslag till statsbudgeten. Vad jag tror att särskilt de som läser och tror på det som står på Avpixlat.info och liknande sajter, missar, är att man oavsett om det är statsekonomi eller privatekonomi, hela tiden måste prioritera. Även detta är ett område där jag tror att alla skulle tjäna på att båda blocken samarbetar snarare än motarbetar varandra. Kunde man komma överens om att fördela ekonomin på ett vettigt sätt och att de som handhar ekonomin över överenskomna delar får fördela pengarna inom dessa områden, tror jag att det skulle fungera bättre. Det man måste komma ihåg är att med en begränsad peng som ska fördelas är det alltid så att där den ena vinner en krona, förlorar en annan samma krona.

Sen är det ju också så att det inte enbart är pengar som spelar roll. I de flesta områden och branscher är det också oerhört viktigt vilka som jobbar i verksamheterna. För att det ska fungera på ett bra och smidigt sätt, även med ekonomin, måste det vara personal med hög kompetens och erfarenhet. För de som kommer nya till ett yrke är det att föredra om de får jobba med personal som har erfarenhet, så att kunskapen förs vidare på ett effektivt sätt. Det är också personerna ute i verksamheterna man bör lyssna på för att med utgångspunkt i deras kunskap och erfarenhet kunna genomföra förändringar som fungerar, snarare än förändringar man utan egentlig insikt tror fungerar.

Så. Min slutsats av blockpolitik och kompetens är att om de partier som sitter i riksdag och regering fördelade arbetsbördan så att olika delar av politiken tas omhand av den som har störst kompetens, skulle det förhoppningsvis fungera bättre i längden.

Verklighetsförankring

Det här är ett problem jag anser sträcker sig över alla block- och partigränser. Min uppfattning är att de flesta politiker som sitter i riksdag och regering (ibland ända ner på kommunnivå) har en bakgrund inom statsvetenskap och liknande ämnen, med starka politiska intressen – men utan reell kunskap om hur politiken faktiskt påverkar samhället. Det här är ett problem såtillvida att en politiker som lever och arbetar på nationell och internationell nivå inte har några referensramar till hur de lagar de beslutar om påverkar den vanliga människan som går till jobbet varje dag, tar hand om familj och barn, blir sjukskriven och utförsäkrad, och så vidare.

Att som politiker gå ut på studiebesök och träffa människor som jobbar i fabrik, som lärare, kulturutövare, sjukvårdspersonal eller något annat, det räcker inte. Det är den egna personliga erfarenheten som krävs för att man ska kunna ta vettiga beslut. Sedan är vi ju alla olika; även om vi har jobbat i samma verksamhet ser våra erfarenheter troligen olika ut. Därför dras vi till olika politiska ideologier, och tar våra beslut utifrån dessa.

Politisk problemlösning

 För att lösa politiska problem är det några saker som sticker ut. Till att börja med är detta med verklighetsförankring något som är grundläggande för att klara av att utföra sitt politiska uppdrag. Jag är socialliberal, och vill bland annat påpeka detta med hur det kommunala försörjningsstödet fungerar idag. Ponera att alla riksdagspolitiker innan de fick tillträde till sina poster, tvingades leva med försörjningsstöd under ett eller två års tid för att på riktigt uppleva hur det är att inte kunna äta bättre än det absolut billigaste, att efter två veckor inte ha några pengar kvar, att hela tiden konfronteras med gamla vanor och dessutom en handläggare på socialkontoret som inte alltid uppvisar någon större förståelse för ens situation. Vad tror ni det skulle göra med politikernas förståelse för hur det är att inte ha ett jobb, att leva i ett utanförskap och att inte alltid få den hjälp man behöver?

Vidare anser jag att politikerna bör lyssna till vad den svenska befolkningen har att säga. I just det här fallet menar jag att man bör lyssna på vad de som går från att rösta på vilket annat parti som helst, till att rösta på Sverigedemokraterna, har att säga. Såsom framkommit i den enkät som utförts av Anna Siekas här på Motargument.se är det inte nödvändigtvis invandringsfrågan som är den största anledningen till att man väljer Sverigedemokraterna (även om den givetvis är mest synlig), utan det finns andra frågor såsom bostäder, jobb, vård och omsorg, kriminalitet med mera. För att kunna åtgärda dessa problem är det av yttersta vikt att ta reda på hur människor uppfattar dem och vad man vill ska göras. Allting är kanske inte realistiskt, men jag tror att om flera partier faktiskt lyssnade på riktigt och därefter kom med nya , faktiska, praktiska lösningar skulle Sverigedemokraterna tappa röster och procent i opinionsundersökningar.

Vore inte det ett bra alternativ till att ge rasism och fascism en allt större plats i det svenska samhället?

Krönikor

Ett politiskt korrekt Sverige

Vem bestämmer i vilken riktning något ska gå? Är till exempel ett debattklimat något som omedvetet formas mellan olika meningsmotståndare, eller är det en deg som bakas gemensamt? Och vem bestämmer vad som är ”rätt” att tycka?

pk-elitJag upplever att det svenska debattklimat där frågor som har med rasism, främlingsfientlighet och intolerans behandlas just nu, består av två motpoler; dels de politiskt korrekta debattörerna och proffstyckarna, dels den nya, politiskt inkorrekta sfären som består av helt vanliga människor med – helt fel åsikter… ?

Att vara eller inte vara

Jag kan givetvis ha fel i detta, men jag finner flera faror i detta med att vara politiskt korrekt versus politiskt inkorrekt. Till att börja med är det ytterligare en uppdelning i ”vi och dem”, vilket är precis vad vi antirasister, proffstyckare och debattörer anklagar våra meningsmotståndare för att göra. ”Vi” har rätt – ”de” har fel. Jag säger inte att vi därmed ska ge meningsmotståndarna anledning att tro att vi ger dem rätt, men vi kan sluta upp att vara så rädda för att själva tycka fel.

Dessutom kan vi sluta upp att teoretisera och problematisera rasismen och främlingsfientligheten så att de som faktiskt har de här åsikterna inte känner sig så exkluderade. De flesta är nämligen inte ett dugg intresserade av våra teorier, utan många av dom är mer intresserade av praktiska lösningar på faktiska problem. För att intala sig att det inte finns problem med till exempel invandring är enbart naivt. Därmed inte sagt att vi inte bör, kan eller ska ha invandring – för vi både bör, kan och ska ta emot invandrare av olika slag. Däremot behöver politiken runt omkring de frågor som kommer upp förändras, så att den fungerar tillsammans med det nya Sverige som utvecklas i samband med invandringen. Och det åstadkommer vi inte genom den typ av debatt vi för nu.

PK som försvar mot ett kränkande anfall

chain_roseDen främlingsfientliga, rasistiska motpol till oss själva har ofta förmågan att kränka oss med väldigt enkla medel. Vårt svar på dessa kränkande anfall är att go PK to the degree of being ridiculous. Vi tar till ett teoretiskt språkbruk, och omger oss själva med en känsla av godhet som i mångas öron (även mina egna) kan upplevas som godtroget, oansvarigt, men som för oss själva bevisar att vi minsann inte är rasister eller främlingsfientliga. Vi använder våra argument för att beskydda oss mot att kallas epitet vi vet på det stora hela är oacceptabla hos de flesta innevånare i Sverige.

Spridningen av PK-ismen

Till skillnad från 20 år tillbaka i tiden har vi idag tillgång till ett oerhört stort och effektivt nätverk där vi kan sprida våra åsikter. Givetvis pratar jag om Internet. Idag sköter vi det mesta via sociala medier; Facebook, Twitter, bloggar och så vidare. De flesta debattsajter skulle för tio år sen ha kallats ”levande” med meningen att ”det händer något” på dem hela tiden. Idag finns det tusentals bloggar vars författare debatterar för eller emot det ena och det andra. Det finns ett antal debattsajter för de som är proffstyckare blandat med dem som tagit sig upp till semiproffstyckar-nivå (till exempel Newsmill). För den som vill vara politiskt korrekt på en mer vardagsnära nivå finns återigen Facebook där vi sköter vår PK-ism genom att starta och gå med i diverse olika grupper för att visa vårt stöd för olika politiskt korrekta saker, samt Twitter där vi samlas under speciella hashtaggar när någonting stort händer (jfr förra sommarens #Utøya).

Svårigheten med att använda sig av sociala medier är att det ibland blir så bra, och ibland blir det helt enkelt bara fånigt. En del har verkligen lyckats dra ihop stora event på nolltid genom t ex Facebook, andra har fått igång sådant som Soppkök Stockholm genom Twitter – och andra går med i Facebookgrupper där man tillsammans förfasar sig över vad-det-nu-är-den-här-gången. Vissa saker kan ge väldigt mycket, annat ger i princip ingenting.

Rädsla versus handling

Skillnaden mellan att vara PK och att vara PK tror jag ligger i rädslan av att hamna i rampljuset på fel sätt; att få obehagliga epitet kastade efter sig, och att faktiskt göra en praktisk handling som gör skillnad. Och faktum är att det inte är proffstyckare och debattörer som gör den stora skillnaden med sina teorier, utan det är människorna som befolkar gatorna ute i svenska städer som ser problematiken, och som dessutom kommer med praktiska lösningar.

Och för det ska de ha cred. Mycket cred. Politiker kan gott gå en kurs hos dessa människor för att se hur de bär sig åt för att åstadkomma skillnad.

Krönikor

Förnuft-Fu: Falska mönster

I samarbete med Lautaro Ariño, skaparen av Förnuft-fu, presenterar vi ett par korta föreläsningar som ger dig kunskaper och hjälp till dina argumentationer och debatter. Denna video handlar om Apophenia och Pareidoli.

Gästkrönikör Lautaro Ariño, skapare av FornuftFu.se

Lautaro Ariño
Lautaro Ariño, Förnuft-Fu
Artiklar, Myter

Myt: Inavel pga kusingifte

MYT:

”Hälften av alla i arabvärlden lider av inavel!”

Det cirkulerar rykten om att ”hälften av alla i arabvärlden lider av inavel”. Detta anses ske på grund av att det är tradition att gifta sig med nära släktingar. Om man letar så kan man hitta källorna som de flesta verkar referera till, trots att det ofta är helt omöjligt att få någon bloggare eller twitter-användare att uppge sina källor eller länkar.

I flera danska artiklar som publicerats i februari 2009, refereras det till en stor forskningsundersökning på Syddansk Universitet som utförts av Sarah Fredsted Villadsen, Laust Mortensen och Anne-Marie Nybo Andersen.

Professor Karen Brøndum-Nielsen från Kennedy Centret, har intervjuats som oberoende expert i frågan, har genom sina studier kommit fram till att ungefär 70% av pakistanierna (som bor i Pakistan) är gifta inom släkten. Men då måste man också förtydliga att kusingifte betyder något helt annat i Pakistan än det gör i skandinaviska förhållanden. Varje syskonskara har traditionellt sett bestått av fler antal syskon. En del män är gifta med flera fruar, så det finns också ett antal halvsyskon, som tack vare olika mödrar inför varierande genetiska uppsättningar.

Varje person har ofta många kusiner, och i begreppet kusingifte ingår även alla sysslingar och bryllingar — som har sitt DNA från ett stort antal olika förfäder. Så det betyder inte enbart att en person gifter sig med sina föräldrars syskonbarn.

Läser man hela artikeln — som många näthatare inte brukar göra — ser man att fenomenet med att gifta sig inom släkten minskar betydligt för de som flytt sitt hemland och har bosatt sig i västvärlden. Karen Brøndum-Nielsen säger att knappt 40% av de pakistanska gifta paren i Danmark är gifta inom släkten (jmfr 70% Pakistan).

Vill man veta mer fakta, läser man även forskarnas egna publicerade rapport från Syddansk Universitet. Där refereras till en många år gammal norsk undersökning som utger sig för att visa att föräldrar som är nära släktingar, och har Pakistan som ursprungsland är cirka 44% av alla gifta par som har ursprung i Pakistan. Den siffran uppges ha halverats — för nyblivna föräldrar som har ursprung i Pakistan — till ungefär 22% idag.

Karen Brøndum-Nielsen konstaterar att minst 95% av barnen med föräldrar som har ”nära släktband” är ”sunde og raske børn”. Dessa borde väl knappast vara ”inavlade” om man med det begreppet avser att barnen har någon form av medfödd funktionsnedsättning eller anlag för någon allvarlig sjukdom.
Detta bestrider naturligtvis alla felaktiga rykten och all panikartad skrämselpropaganda.
Man kan också konstatera att med Sverigedemokraternas föreslagna politik, så kommer risken öka att vår genetiska mångfald i Sverige utarmas.

Källor:
Jyllandsposten

Videnskab.dk

Syddansk Uni

Krönikor

Främlingsrädslans logik

Hämtat ur Sou 2012:74 “Främlingsfienden inom oss“.

Att bemöta fördomar och rasism handlar till stor del om att visa faran med negativa generaliseringar. Att klumpa ihop grupper av människor och dra negativa slutsatser om gruppen grundat på antaganden om hur ett fåtal av dem fungerar, kan få stora konsekvenser om generaliseringarna är negativa. Westerbergutredningens rapport bemöter bland annat det som kallas ”främlingsrädslans logik”. Vi citerar ur rapporten:

Onde Swahili
”Muslimer är…” och ”islam är…” Har ni hört sådana generaliseringar förut?sambukot / Foter / CC BY-NC-SA

Jens Rydgren, professor i sociologi vid Stockholms universitet och ledamot av utredningens expertgrupp, har visat att det på det individuella planet kan finnas ett slags ”främlingsrädslans logik”.

Han pekar på hur vi, när vi fattar beslut i vardagen, ofta gör ett slags sannolikhetskalkyl som bygger på tidigare erfarenheter. Han tar som exempel en person som går till Systembolaget för att köpa en flaska vin. Senast han gjorde det köpte han en Bordeaux och den smakade bra. Samma märke finns inte inne nu, men han hittar en annan Bordeaux och antar att den också smakar bra, så han köper den. Genom att tillämpa samma logik när han ska bedöma en invandrare kan han komma fram till att vederbörande är brottsling därför att han råkar känna till att en landsman till invandraren ifråga har begått brott. Eller så dömer han invandraren därför att någon som han litar på har sagt att människor med samma härkomst är starkt brottsliga.

Rydgren påpekar att logiken har sina brister redan när vinköparen drar slutsatser om det okända vinet från Bordeaux, men den blir än mer bristfällig när han använder den för att bedöma en invandrare — individer från ett visst land är långt mer heterogena än viner från Bordeaux som tillhandahålls på Systembolaget. Likväl tillämpas en sådan logik ofta vid bedömningen av ”främlingar” och detta kan bidra till främlingsrädsla eller rent av främlingsfientlighet…

Främlingsfientlighet förutsätter således en kategorisering av människor i vi och dom, eller, med termer som är vanliga i forskningen, i en ingrupp och en (eller flera) utgrupp(er). Vad som konstituerar in- respektive utgrupp kan variera. Någonting skiljer ingrupp och utgrupp och någonting förenar dem som tillhör respektive grupp…

När vi möter en för oss främmande människa kan vi värdera vederbörande på olika sätt. Vid en vad forskare kallar bottom-up-process (nerifrån och upp) försöker vi successivt lära känna den okända. Vi lägger bit till bit och först så småningom formar sig en helhetsbild. Alternativet är en top-down-process (uppifrån och ner). Då utgår vi från vissa kriterier som snabbt kan registreras, till exempel utseendemässiga karaktäristiska, och kopplar enligt ett intuitivt schema snabbt ihop dem med olika egenskaper.

Inte minst i mötet med personer med utländsk bakgrund finns många gånger en benägenhet att använda en sådan top-down-process, det vill säga att på grundval av en snabbgranskning tillskriva en person en rad egenskaper: ”Han ser ut som en arab och jag vet ju hurudana araber är. Då vet jag också hurudan han är!” Sådana föreställningar bygger ofta på fördomar och stereotypa föreställningar om hur människor från olika länder eller av olika etnicitet är. Hogg & Vaughan nämner som exempel en forskningsrapport från USA från mitten av 1990-talet där över 25 procent av de tillfrågade karaktäriserade afro-amerikaner (svarta) som atletiska och rytmiska och också som mindre intelligenta, mer kriminella, fientliga och högljudda än vita. Liknande stereotypa föreställningar finns naturligtvis om grupper i vårt eget land.

Om vi på ett personligt plan djupare lär känna en person av annan etnicitet förändras ofta bilden av honom eller henne. Den blir mer nyanserad och personen visar sig i många avseenden avvika från den stereotypa föreställning vi har av personer från samma grupp. Det innebär dock inte självklart att vi ändrar uppfattning om gruppen som sådan utan ofta drar vi i stället slutsatsen att personen avviker från gruppen i övrigt…

Främlingsfientlighet förutsätter kategorisering av människor, en indelning i vi och dom. Kategorisering kan generellt sett vara motiverad av till exempel administrativa skäl. Men ofta kategoriserar vi andra utan att ha sådana rationella skäl.

Ofta tillskrivs kategorier av människor gemensamma egenskaper. Men individer inom en grupp har i själva verket olika egenskaper och också många andra sociala identiteter än sin etnicitet, till exempel medborgarskap, bostadsort, kön, klass, politiska åsikter, yrke, matvanor, sportintresse, musiksmak och sociala engagemang.

Kategorisering innebär att man fokuserar på olikheter mellan till exempel etniska grupper. Men det finns alltså stora individuella variationer inom alla grupper och mycket som förenar grupper och individer från olika etniska grupper.

Krönikor

Nationalism + misogyni = sant?

I juli i år anmälde en 18-årig kvinna att hon blivit utsatt för en överfallsvåldtäkt utförd av två män med ”mellanöstern-utseende och en neger” i Bollnäs.
Några dagar senare hölls en demonstration av den Nationalistiska organisationen Svenska Motståndsrörelsen på Brotorget i Bollnäs. De var utrustade med löpsnaror och förklarade att ”det är dem man använder för att hänga alla förrädare som tror på mångfalden”.
De uppmanade folk att “Konfrontera samtliga som håller det påtvingade mångkulturella djävulssystemet under sina armar”. De hävdade att den påstådda gruppvåldtäkten är en direkt konsekvens av den ”importerade kvinnosynen” som är resultat av folks ”vansinniga tro på fraser som ‘alla människors lika värde'”, som vi måste kasta av oss”.

Tre unga Bollnäskvinnor upprördes av det totala hat mot invandrare som strömmade ut från dessa unga män i kängor. De kände att detta var att använda en tragisk händelse i rent propagandasyfte och ansåg att det behövdes en motkraft mot främlingsfientligheten och rasismen. De beslutade sig för att hålla en manifestation mot rasism i Bollnäs och la ut eventet på Facebook.

De hann nästan inte mer än lägga upp det förrän de blev överrösta med okvädningsord från rasisterna. De blev uthängda, hotade och kränkta. Vuxna män spydde galla över tre 17-åriga flickor för att de ville uttrycka sin och andras mening.

Jag har bemött och argumenterat med främlingsfientliga element på nätet i några års tid, men det här var som att öppna Pandoras ask. Varenda rasist, nazist, nationalist, rasbiologist, troll och SD-sympatisör i hela Sverige kände sig tydligen manad att attackera dessa unga kvinnor och deras manifestation.

Vi var många antirasister, kvinnor och män i olika åldrar som uppehöll oss på eventets FB-sida ända fram till i augusti då manifestationen genomfördes, för att stå som en digital mur emot rasister, nationalister och SD-sympatisörer.

Tydligt märktes skillnaden i ton och attityd gentemot oss kvinnor i jämförelse med tonen mot männen.
Vi hånades konstant för vår kvinnlighet, de unga kvinnorna blev sexuellt trakasserade, vi äldre hånade för vår ålder och infertilitet.
Men genomgående fick vi läsa deras önskan att vi skulle utsättas för våldtäkt. Att vi skulle överfallas och skändas sexuellt av ”MENA-män”. Inte bara vi själva, våra döttrar skulle också våldtas av invandrare så skulle vi nog ändra mening.
För enligt dem så är det tusen gånger värre att bli våldtagen av en utländsk man, för svenska män begår inte våldtäkt, eller hur var det nu?

Vi talade om för dem om och om igen att det för en kvinna faktiskt inte spelar någon som helst roll vilken etnisk tillhörighet förövaren har. Det är lika hemskt och vedervärdigt om det är Pärra från Mollkom eller Ali från Mogadishu som utför gärningen. Vi påpekade att de förminskade varje kvinna som blivit utsatt för våldtäkt genom att slå på trumman för den påstådda icke – styrkta våldtäkten i Bollnäs. Hur mycket vi än skrev att våldtäkt är ett fruktansvärt brott oavsett etnicitet på vare sig offer eller förövare så fortsatte de att mala på om hur hemskt det var att svenska kvinnor våldtas av främlingar.
Jag förstod att det inte har någonting med omtanke om kvinnor att göra. Det enda som spelar roll är männens heder.

Inom den Nationalistiska rörelsen har kvinnan en väldigt speciell roll. En roll som inte är olik den som Talibanerna tillskriver den kvinnliga befolkningen.

Inom t.ex. SmR är kvinnans roll att utgöra en trygghet för mannen, hans roll är den fysiska försvararen och försörjaren av familj, folk och nation. Hennes viktigaste uppgift är att stödja mannen och alltid finnas där för honom. En kvinna inom SmR har som uppgift att vara stolt över sin man och han ska kunna tryggt veta att hans kvinna sitter hemma med barnen och tänker på honom.

Inom den nationalistiska rörelsen har man samma kvinnoideal som man hade på 30-talet. Kvinnans värde ligger i hennes modersroll. En god kvinna står vid sin mans sida och föder en massa ”renrasiga” barn.

En dålig kvinna låter sig påverkas av dagens samhälle och mediabrus, hon kan förledas att välja män av annan etnicitet eller ännu värre — en annan kvinna.
En god kvinna ser det även som en ”plikt” att ta abort om fostret skulle visa på funktionsoduglighet eller vara av ”orent” blod. För en kvinnas främsta plikt är att föda många rasrena barn och trygga nationen.

Med det synsätt på kvinnan så är det inte märkligt att rasister, nationalister etc. kallar kvinnliga meningsmotståndare för ”pissluder”. För dem är varenda fri kvinna ett hot mot deras Utopia. Fria, självständiga kvinnor nöjer sig inte med att vara förpassade till hem och barn, nöjer sig inte med att ”vara stolta över sina män”, ser sig inte vara behövande av maskulina försvarare, anser sig ha högre och större värde än att bara vara barnaföderskor för nationen.
De nationella avskyr fritänkande, starka kvinnor på exakt samma sätt som Högerkristna, Talibaner och andra mörkermän. Man kan lugnt konstatera att de är misogyna antifeminister.

Vad som däremot är mycket märkligt är att ca 17 % av de nationellas medlemmar är kvinnor, medelåldern är 23 år, hur tänker de?
Rollen som nationalisterna och faktiskt SD, läs deras partiprogram, vill tvinga in kvinnor i, är en roll västvärlden i stort sett övergav under efterkrigstiden.
Det är därför de kränker kvinnliga meningsmotståndare, skriver hatmail, öser snusk och skit över kvinnor i kommentarsfält, på Twitter och var helst de kan.

De är helt enkelt svenska Talibaner.

Artiklar

SD Jämtland önskar ett svenskreservat

Marie Stensby, riksspelman och Sverigedemokrat från Krokoms kommun i Jämtland anser att det bör inrättas ett svenskreservat där vi kan fortsätta att följa svenska traditioner och den svenska kulturen.

Förslaget är inte förankrat på riksnivå, men är något Sverigedemokraterna borde tänka över. Förslaget är nämligen inte helt dumt. Att placera ett sådant reservat i Jämtland är kanske att överdriva; de skulle i så fall hamna väldigt långt ifrån resten av Sverige, men å andra sidan kanske det är att föredra — både från deras sida och resten av Sveriges.

Ostersund
Pungmose / Foter / CC BY-SA

För tänk er vilken enorm lättnad. För alla som vill leva i ett uteslutande svenskt territorium, där inga invandrare finns, där man kan leva ut sin svenskhet såsom man behagar. Där inga våldtäkter förekommer, inget våld, inga märkliga kläder eller hudfärger, ingen annan religion än kristendomen eller kanske asatron, där sharia-lagar aldrig någonsin kommer att kunna ta över… det här måste ju vara en våt dröm.

.. men en lättnad även för oss som det inte spelar någon roll för vilka gps-koordinater någon är född på, som inte har något emot multi-kulti eller invandrare som tar hit främmande mat och dansar på gatorna, som kommer med nya tankar och idéer och får landet att blomstra och utvecklas.

Var vill du bo någonstans?

Källa: DN 7/11 2012

Krönikor, Myter

Tänk dig att du sitter på ett tåg

Tänk dig att du sitter på ett tåg, och att det för en gångs skull är ett av dessa mytologiska tåg som faktiskt går i tid. Inget krångel, inget knussel, inga bekymmer –

Förutom ett.

Du har ingen biljett.

Märkliga saker händer i huvudet på den som sitter på ett tåg utan biljett. Det blir svårt att sitta still, slappna av. Det som skulle kunna vara en lugn, bekymmersfri resa blir en ångestladdad upplevelse där det gäller att både hålla huvudet kallt och agera ut sin rationella paranoia samtidigt. Männen i uniform kan komma när som helst, och även om det rent biologiskt inte är någon skillnad mellan en själv och medresenärerna så är skillnaden ändå större än ord kan förklara.

Foto: quiver, Flickr

De har råd att slappna av – du har det inte.  De har råd att tänka lugna tankar om vad de ska göra när de kommer fram – du har fullt upp med att oroa dig över ifall du över huvud taget kommer fram alls.

Nu kanske någon vill invända att det finns en lösning på just det här problemet. Det är väl bara att köpa en biljett! hör jag ropandes från läsarskaran.

Förvisso. Om det bara handlade om att åka tåg.

Men det handlar inte bara om att åka tåg. Det handlar om vardagen och livet. Om att alltid, i varje läge, behöva låtsas vara någon annan för att passa in. Om att veta att man, hur mycket man än anstränger sig, alltid kommer att vara den som är utan samhällelig biljett.

Den som blir ombedd att åka till sitt hemland, trots att man är född och uppväxt här.

Vill du tala om integrationsproblem?

Börja här.

Artiklar, Myter

Myt: Antirasism

MYT:

”Antirasister hatar oss! De är våldsamma, kriminella, extrema…”

Det finns flera konstiga missuppfattningar kring antirasism, aktiva antirasister och människorättsaktivister. Den mest besynnerliga är att antirasister skulle vara intoleranta, hatiska och åsiktsförtryckare.

Utan någon annan jämförelse, föreställ dig en cigarettrökare och en vän till denne — som är emot tobak. Cigarettrökaren kanske inte tänker så mycket på sin vana, men hens vän, kanske gör det p.g.a. en eller flera olika av dessa anledningar: hälsa, kostnaderna, moraliskt, miljön…

De här två personerna kan vara vänner, men de kan samtidigt ha helt motsatta åsikter om tobak.Foto: Malinka Persson

Om rökaren någon gång skulle bestämma sig för att försöka sluta, då kommer hen säkert att få uppmuntran och stöd av sin vän. Och om rökstopps-försöket skulle misslyckas, då tror jag att vänskapen fortfarande ändå finns kvar där, kanske även med förhoppningar om att nästa försök att sluta röka kommer att lyckas bättre någon gång i framtiden.

En främlingsfientlig person har ofta intoleranta åsikter emot andra människor, baserade på olika generaliseringar eller elaka stereotyper. Det är enbart sådana åsikter som antirasister är emot. Det är inte personen som bär på åsikten som antirasister skulle ogilla eller hata. En stor andel av alla antirasister har ofta förmågan att kunna acceptera, respektera och tolerera alla människor — oavsett deras egenskaper eller bakgrund.

Optimistiska, humanistiskt lagda människor bär med sig olika tankar och förhoppningar om att vem som helst har möjlighet att kunna lära sig nya saker. Att även en person som har en kraftig fobi har en förmåga att ta till sig kunskap, insikter och nya sätt att tänka eller att vänja sig av med vanor eller ovanor. Personer med fobier har goda möjligheter att mildra eller att helt bli fri från sin rädsla.

Klicka på bilden för att förstora
Klicka på bilden för att förstora

Rasister har rätt att uttrycka sina åsikter, men de har inte rätt att stå helt oemotsagda. Sverigedemokraterna, Svenskarnas Parti, ”De odödliga” & Svenska Motståndsrörelsen får gärna kritisera invandringspolitik och antirasister, bara de är beredda på att deras människofientliga åsikter alltid kommer att kunna kritiseras. Men en rasist bör inte förvänta sig att de med sina argument eller skrämselpropaganda kan övertala eller övertyga någon annan att börja bli rädd för eller att hata främlingar.

Om du känner dig hatad av någon antirasist, försök föreställ dig att du provar byta åsikt för en liten stund. Försök att acceptera, tolerera att alla människor har olika religion, språk, sexuell läggning, kultur och hudpigment. Inbillar du dig att antirasisten kommer att fortsätta hata dig, med dina nyvunna insikter och åsikter? Och dina vänner blir säkert jätteglada för din skull, om de är dina riktiga vänner, för att röka cigaretter eller att hata människor är bara onyttiga ovanor. Företeelsen som blev kritiserad har försvunnit — men du som människa finns kvar.

Artiklar, Myter

Folkhatets myter 2: Eurabiamyten

Om man studerar hat och rasism i sina renaste former ser man att det finns fler likheter än skillnader. Vi kommer att fokusera på hur myterna använts och används inom antisemitismen och islamofobin.

MYT:

”De” planerar att ta över världen. ”De” infiltrerar regeringar. ”De” föder en massa barn för att erövra oss…

Eurabiamyten, muslimhatarnas “vises protokoll”

I förra artikeln studerade vi Sions Vises protokoll. Eurabiamyten är uppbyggd på liknande sätt.

I korthet går myten ut på detta; Den har två beståndsdelar — dels en myt om att muslimer konspirerar för att ta över världen och en om att muslimer föder så många barn att Europas ”urbefolkningar” hotas av utrotning.

Författarinnan Bat Ye’or är den som populariserat myterna. Enligt henne slöts en överenskommelse mellan arabländerna och väst under den stora oljekrisen på 70-talet. I utbyte mot olja skulle västländerna ta emot muslimska invandrare och acceptera muslimers kultur.

Som Expo skriver:

Bat Ye’or menar att detta hemliga samarbete genomförts av något som kallas den Euroarabiska Dialogen, EAD. EAD fungerar enligt konspirationsteorin som den verkliga och hemliga regeringen i dagens Europa. “Dialogen” finns i alla viktiga samhällsinstanser. Exempelvis inom skol- och universitetsvärlden, i media, i de stora företagen och i de europeiska ländernas regeringar.

Enligt myten är baktanken från muslimernas ledare att de på detta sätt ska ta över Europa genom invandrare som föder muslimska barn.

skärmdump Avpixlat
En typisk rubrik på nättidningen Avpixlat. Klicka för en större bild.

Ofta liknas muslimer vid nazister. En ny ”nazism”, islam, håller på att ta över Europa, hävdar man. Dessa nazister kan ta över Europa genom att de samarbetar med förrädare eller ”quislingar”, även kallade kulturmarxister, i Europas ledarskap som accepterar invandring och muslimsk kultur och moral.

De som sprider myten, som det s.k. counterjihad och massmördaren Breivik, ser sig ofta som ”motståndskämpar” mot denna nya nazism. Breivik ser sig själv som Max Manus, den norska motståndskämpen under andra världskriget.

Enligt myten kommer muslimer snart att vara en majoritet i Europa på grund av att de föder så många barn.

Ni ser. En konspiration sedan 1970-talet. Hemlig rörelse. Ta över Europa genom att knulla och skaffa barn och genom kulturell infiltration.

I korthet kan man säga att Eurabiamyten är uppbyggd av samma grundstenar som myten om Sions vises protokoll, som vi kikade på i förra artikeln.

  • ”Muslimerna konspirerar för att styra världen och styr redan Europa. Konspirationen är hemlig och styrs av hemliga organ.”
  • ”Muslimerna styr Europa direkt, men också indirekt, genom ‘medlöpare’, det Breivik, Bruce Bawer och counterjihad kallar “kulturmarxister” eller “quislingar”.
  • ”Parallellt med att de styr och vill “islamifiera” Europa pågår ett sexuellt krig för att blanda det europeiska blodet med muslimskt blod. På samma sätt infiltreras den europeiska kulturen med muslimsk kultur, så kallad ‘kulturberikning’.”
  • ”Demografiskt sett är tillväxten av antalet muslimer ett problem. Den dramatiska tillväxten av antalet muslimer i Europa gör att muslimerna tar över.”
  • ”Islam är ingen religion, utan ett politiskt system, en politisk konspiration. Islam är nazistiskt.”

Breiviks förebild, Fjordman, har skrivit mycket om Eurabia. Även om det är vidrig läsning rekommenderas ett utdrag ur Breiviks manifest, med en artikel av Fjordman, som det översatts av Percy Rosengren, mannen bakom Demokratbloggen, den blogg som tydligast tagit ställning för Breiviks tankar i Sverige.

Eurabiamyten sprids idag av många Sverigedemokrater. Här är en samling citat som jag hämtat ifrån Expo:

“Islam är det största hotet mot västerlandet”
— Sverigedemokraternas partisekreterare Björn Söder under Almedalsveckan 2011“Tidningen rapporterar om en mörk framtid där den europeiska kontinenten hyser en allt större andel muslimer, vilket — om ingenting görs — oundvikligen kommer att leda till en omfattande islamisering och en framtid där det sekulära och demokratiska Europa står inför det värsta hotet någonsin — långt värre än tidigare hot från nazism och kommunism.”

“Den låga nativiteten bland Europas folk kombinerat med en ökande massinvandring och en betydligt högre nativitet bland vissa invandrargrupper, kommer att “fundamentalt” förändra vad vi i dag kallar Europeisk kultur och samhälle, om ingenting drastiskt görs.”
— Blogginlägg av Sverigedemokraternas riksdagsledamot Richard Jomshof 2009.

“Som sverigedemokrat ser jag detta som vårt största utländska hot sedan andra världskriget och jag lovar att göra allt som står i min makt för att vända trenden när vi går till val nästa år.”
— Jimmie Åkesson på Aftonbladets debattsida 19/10 2009.

“Eurabia” – Europas omvandling till en muslimsk sfär. Det är inget nytt, i alla fall om man hållt ögon och öron öppna de senaste 25 åren. Vad däremot många troligen inte känner till är att det hela började med ett politiskt beslut på 70-talet som vi i dag ser effekterna av.
— Blogginlägg av SD-politikern Ted Ekeroth 2007 “EAD – då Europa sålde ut sig själva”.

Ibland ser de som sprider Eurabiamyten islam som VÄRRE än nazismen, som Erik Almqvist gör:

Jag tror inte att Jimmie Åkesson hade så fel trots allt. I en sak är jag dock inte överens med min partiordförande: Jag ser inte bara undfallenheten för islam som det största hotet sedan andra världskriget. Jag ser islam som det största hotet. Sedan Hedenhös.