Etikettarkiv: näthat

Krönikor

SDUs fascination för armhålor

Melodifestivalen drog igång med sedvanlig fest och glam. Själv såg jag den inte, men jag har inte kunnat missa årets armhåle-debatt. William Hahne, SDU´s (Sverigedemokratisk Ungdom) vice förbundsordförande, fick tydligen för sig att det var hans sak att avgöra hur programledarna på SVT ser ut.

Blythe collection 29-08-2009
Lagom hårfria?

Jag som trodde att vårt eget utseende är något som vi själva fortfarande får bestämma över. Än så länge har jag inte ens läst några lagförslag på reglering över kroppsbehåring, längden på tånaglarna eller tändernas nyans. Min egen kropp är väl min egen sfär, trodde jag? Nu rörde det sig ju faktiskt inte ens om hygien, för där kan man ju ha viss förståelse för att det faktiskt kan påverka ens medmänniskor.

Hur kan man då reta upp sig så mycket på hur en annan människa ser ut? Det borde vara något som man ganska lätt kan bortse från? Om det inte är så att det är något annat som gnager? ”Feministtrams” taggade William ett inlägg på twitter. Just ja, det är ju feminister som ‘håller på och inte rakar sig under armarna’. Säkert som något slags vapen? Fast det är ju som Nour el Refai sade, det är inget man aktivt odlar, ”det växer ju där”. Det aktiva valet vore ju i så fall att raka bort det. Att inte göra det är ju ett väldigt passivt val. Jag måste säga att jag är inget stort fan av skägg, och ännu mindre av mustascher. Men skulle jag för den skull lägga mig i vad andra väljer att ha på hakan eller överläppen? Inte så mycket, nej! Twittrar jag om olika programledares ‘ofräscha’ ansiktsbehåring? Nä, inte det heller. Stör det mig egentligen? Nej, inte ens det! Men varför nämner jag det här då? Jo, därför att det ligger på samma nivå, som svaren man får om man konfronterar dessa ‘kroppsrasister’. D.v.s. jag tycker inte att det är snyggt. MEN DET RÖR JU INTE MIG!

Bild: Stina Walfridsson
Bild: Stina Walfridsson

Jag är övertygad om att det som skiljer åsiktsstinna politikers avsky för armhåle-hår från min egen avsky för ansiktsbehåring, har mycket mer med det påstådda ”feministtramset” att göra. En mustasch har sällan beskyllts för att vara ett politiskt ställningstagande. Varför måste man göra kvinnokroppen till ett sådant då? Jag betackar mig i alla fall för politikers officiella dömande uttalanden om andra personers utseende. Om någon ska hålla inne med personangrepp så är det väl en ordförande för ett ungdomsförbund? Sverigedemokraterna är ute och cyklar igen. Deras politiker skulle behöva mediatränas innan de överhuvudtaget får öppna användarkonton på sociala medier.

Med risk för att påtala det självklara, så avslutar jag med att förtydliga att feminister inte har någon direkt ”klädkod” eller ”kroppskod” som gemensamt kännetecken. Feminister skiljer sig inte från andra personer på utsidan, men möjligen en del på insidan. Alla vill nämligen inte arbeta för alla människors lika värde och rättigheter, oavsett ursprung, religion och kön. Men det vill vi.

Krönikor

Vilka mekanismer styr #näthat?

Hos alla människor finns en ond ådra, en vilja att skada. Det är en primitiv egenskap hos oss som blir starkare om den får näring, vilket leder till att vi vill skada ännu mer, och hatet inom oss ökar. Hatet riktas mot den eller det vi uppfattar som annorlunda, och inte lika mycket värt som oss själva. Det rör sig oftast om hat baserat på ursprung, religion, kön, sexuell läggning, politiska åsikter eller funktionsnedsättning.

Internets mörka sida

Internets intåg i vardagen har inneburit en total förändring av människors liv. De positiva effekterna av Internet kan inte nog beskrivas. Vi har fått nya möjligheter att behålla gamla och skapa nya sociala kontakter, att hålla oss uppdaterade om vad som händer i världen, att inhämta information, att fördriva tiden genom att diskutera med andra, antingen likasinnade eller oliksinnade människor, om egentligen vad som helst.

Men det finns också en mörk sida av Internet som är mer eller mindre dold. På Internet frodas näthatet. Ofta rör det sig om individer som lever under föreställningen att de är anonyma, då de använder sig av fingerade namn och falska användarkonton. Det många inte inser är att dessa falska identiteter i många fall går att spåra, bland annat via ip-nummer. En polisanmälan behöver alltså inte vara så fruktlös som man skulle kunna tro. Men näthatet kan också förekomma öppet och icke-anonymt i till exempel chattar mellan ”vänner”, men är man en vän om man riktar hat mot eller kränker den man kallar för vän? Andra sociala medier där det förekommer näthat är Facebook, Instagram, Twitter, bloggar, diskussionsforum, diverse hemsidor såsom Flashback, ”hatsidorna” Avpixlat, Nationell.nu, Fria Tider och Dispatch International. Även kränkningar och hot över sms och mail räknas som näthat.

På vissa av ovan nämnda hemsidor är näthatet satt i system. Dessa sidor representeras ofta av en icke anonym person, som också är aktiv på andra sociala medier, där denne sprider hat gentemot diskriminerade grupper. På Flashback är människor anonyma och kan uttrycka sig relativt fritt, vilket likasinnade aktörer utnyttjar för att trigga varandra, och näthatet blir allt starkare. På dessa sidor finner vi också de så kallade nättrollen, som ser sig som personer som ska ”röra om i grytan” och skapa kaos och diskussioner. Dessa näthatare dribblar med statistik, spyr fördomar och använder sig av uttalanden som inte stämmer med verkligheten. Detta gör man för att sprida hatet och för att förstärka känslan av vi och dom.

Sverigedemokraterna och andra grupperingar använder sig systematiskt av lojala så kallade fotsoldater, vilka har till uppgift att sprida hat och trigga igång diskussioner. Näthatet uttrycks i privata meddelanden eller på gruppsidor på Facebook, öppet på Twitter, Instagram, och i diverse forum och bloggar. Även folkvalda inom framför allt Sverigedemokraterna ägnar sig åt näthat på exempelvis Twitter.

 

Mekanismer som styr näthataren

Det finns en rad mekanismer som ligger till grund för att människor näthatar. I grund och botten handlar det om en avsky gentemot den grupp av människor man riktar sitt hat mot. Avsikten med att näthata är, liksom i verkliga livet, att smutskasta, förminska, och förstärka uppfattningen om vi och dom, och framför allt att hota och skrämma. Människor som ägnar sig åt näthat har ofta dålig självinsikt, dålig självkänsla och identitetsproblem. Man har svårt att ta kritik. Näthataren har komplex över de brister de har som de upplever att andra inte har. Man väljer att förvränga sanningen och skapar sina egna regler för sitt beteende för att, i förhoppning, höja sin egen status eller sin egen självkänsla. Det kan få till följd att det blir högt i tak.

Många vågar inte bete sig så här i verkliga livet, på grund av rädsla eller på grund av att ens samhälleliga status inte tillåter det. Även okunskap, missnöje, empatilöshet, avundsjuka och grupptryck spelar viktiga roller i vad som skapar en näthatare. Dessa människor gömmer sig bakom en fasad, en trygg frizon, och har svårt att förstå vad deras agerande har för effekter.

Hat skapar klyftor. Näthatet ersätter, eller kompletterar, i stor utsträckning mobbning och trakasserier i verkliga livet. Det är enklare att kränka eller mobba en människa man inte ser, oavsett om man är anonym eller inte. Att anonymt uttrycka sitt hat mot redan diskriminerade grupper är ett fegt beteende. Det som är obehagligt är att vi inte vet vem som ägnar sig åt detta. De finns överallt omkring oss och kanske till och med i din närhet. Näthataren kan vara din granne, personer med viktiga samhällsfunktioner, folk som ska vara föredömen, småbarnsföräldern, eller till och med en familjemedlem eller nära vän. Det är dessutom en myt att det bara är män som näthatar. Det finns indikationer på att näthat är utbrett också bland kvinnor.

En drivande faktor för näthataren är att gruppen man angriper är ”svagare” än en själv. I själva verket anser jag att det är den som kränker eller hotar som är den svaga i sammanhanget. Min övertygelse är att alla näthatare inte är allt igenom fulla av hat, utan att det finns verktyg inom dem, som skapar möjligheter att ta sig ur sitt fega beteende. Alla har vi onda sidor, men förhoppningsvis är de goda sidorna i majoritet. Hos näthataren är balansen mellan ont och gott inte tillräckligt god.

Vikten av att anmäla

Det är positivt att antalet anmälningar ökar. Då många tror att det inte går att komma åt förövaren är det tyvärr många som låter bli att anmäla. Den utsatte kan också känna rädsla inför att anmäla med tanke på de eventuella konsekvenser det kan få. För att bekämpa kränkningar och hot på Internet är det vår skyldighet att anmäla dessa trakasserier så snart vi blir vittne till dem. Om det rör sig om anonymt hat hjälper det för stunden i alla fall, då till exempel Facebook-kontot, hemsidan eller bloggen ifråga kan stängas ner under utredningen. Om det rör sig om en icke-anonym person kan det ha mer långtgående effekt.

Näthat innefattas av lagar såsom diskrimineringslagen och skollagen. Även hatbrott är en rubricering som fångar upp näthat. Jag är medveten om att det är svårt att bevisa och fälla detta beteende, men att reagera är något vi alla bör göra. Vi ska vara på det klara med att det som en gång skrivits på Internet finns kvar, det går inte att radera. För att detta ska upphöra är det viktigt att vi uppmärksammar, reagerar, tar skärmdumpar och anmäler. Anmälan gällande näthat görs i första hand till polisen, men man kan också vända sig till Diskrimineringsbyrån. Det viktiga är att vi anmäler. Det är vi skyldiga oss själva och det är vi skyldiga de utsatta.

Nätklimatet blir allt hårdare. Det är vårt ansvar att stoppa det. Det är obehagligt, svårt och kan kännas hopplöst. Men vi får aldrig sluta tro på att det går att finna förändring. Vi är alla skyldiga att stoppa hatet.

Det finns statistik på näthat. Där hittar man uppgifter om vem som näthatar, vem som utsätts för näthat, huruvida det görs i grupp eller av isolerade personer. Denna statistik är missvisande eftersom den inte fångar upp fall som inte anmäls, vilka utgör den största delen näthat. Det finns riktlinjer och lagar för vad som kallas ärekränkning och olaga hot. Det är bra. Men ur humanistisk synpunkt är dessa kriterier ganska ointressanta, eftersom uppfattningen av vad som är kränkande är subjektiv, och skiljer sig mellan människor.

Källa:

Diskrimineringsbyrån: Nätvaro

För den som är intresserad av statistik, om än icke tillförlitlig, över näthat kan läsa mer på

Peter M. Dahlgrens blogg Opponent.se.

 

Artiklar

Intervju med Mehrako Masifi

Intervju med Mehrako Masifi, initiativtagare till  www.hatbrott.se som bland annat samlar vittnesmål om rasismen mot muslimer i Sverige.

Mehrako Masifi

Motargument: Berätta gärna för oss om dig själv

Masifi: Jag jobbar som forskningsassistent på Stockholms universitet, gift med min bäste vän Mohamed som jobbar som polis. Brinner för frågor gällande mänsliga rättigheter och ägnar väldigt mycket av min fritid åt att jobba ideellt med dessa frågor.

Motargument: Vad var din drivkraft och inspiration till att starta Hatbrott.se? 

Mehrako
Mehrako Masifi

Masifi: Jag har alltid varit engagerad i olika samhällsfrågor och har alltid ansett att det är en plikt att engagera sig för en bättre värld.  När jag år 2008 gjorde en enkätundersökning bland unga muslimer om hatbrott så var resultatet nedslående. 250 personer besvarade enkäten: över 90% av de som svarat hade blivit utsatta för hatbrott p.g.a. sin tro, ca 70% av de drabbade var unga kvinnor med sjal.  Resultatet blev drivkraften som fick mig att försöka finna en lösning på hur man kan jobba vidare med hatbrott och synliggöra problematiken. Enkätundersökningen blev startskottet till Hatbrott.se 

Motargument: Vad sysslar man med i Hatbrott.se? 

Masifi: Vi hjälper dig som brottsoffer med att bl.a. informera dig om dina rättigheter, göra en anmälan och även att följa upp ditt ärende. Är du osäker på om du blivit utsatt för ett hatbrott så kan du höra av dig till oss för gratis rådgivning.

Många vill inte vända sig till polisen direkt för att göra en anmälan. Därför har vi en enkät på hemsidan som underlättar för alla att göra en anmälan till oss och vi i vår tur gör en polisanmälan. Vi sköter allt det administrativa och följer upp fallet åt dom. 

Vi har även ett telefonnummer man kan ringa eller skicka sms till om man behöver juridisk rådgivning. Man lämnar ett meddelande och förklarar vad det är man behöver hjälp med så ringer vi upp och har som målsättning att göra det inom 24 timmar.

Jag vill passa på att lägga tyngd vid att all hjälp som ges till den/de som söker hjälp hos oss sker kostnadsfritt, den enskilde kommer inte att utkrävas några som helst kostnader för den hjälp han/hon får. Vi anordnar även utbildningar för att utbilda folk om deras rättigheter.

Motargument: Hur ser rutinerna ut från det att ni får in ett fall? Hur samlar ni info? Gör ni polisanmälningar? 

Masifi: Om någon hör av sig till oss och informerar oss att de har blivit utsatta för hatbrott/diskriminering så brukar vi antingen be de fylla i enkäten på vår hemsida eller maila oss där de får besvara vissa frågor. Baserat på den information vi får in kan vi avgöra om det är ett fall vi kan hjälpa till med eller om ärendet går att driva vidare juridiskt.

Majoriteten av våra fall kommer in via hemsidan men det händer att vi gör personliga intervjuer med personer som har råkat ut för hatbrott när vi märker att det är ett fall som skiljer sig från mängden. Vi hjälper till att göra en polisanmälan för de som vill ha hjälp med det. Majoriteten vill tyvärr inte anmäla utan vänder sig till oss mer för att vi ska få kännedom om det som skett och att deras berättelse ska komma med i rapporten.

Motargument: Varför är det viktigt att anmäla?

Masifi: Det är viktigt att anmäla för att synliggöra hur omfattande hatbrott mot muslimer är. Det är väldigt viktigt att komma åt alla mörkertal för att kunna driva dessa frågor och sätta press på politiker. Muslimer tillhör nog den grupp som är väldigt dåliga på att anmäla och det är väldigt synd eftersom vi gör oss själva en björntjänst.

Av de 241 fall vi har fått in har endast två valt att anmäla, det betyder att 239 aldrig hamnar i statistiken och skulle falla bort i glömska om vi inte skulle ge ut en rapport nästa år.

Man måste i första hand värna om sina egna rättigheter innan man kräver att någon annan ska göra det och ett steg i rätt riktning är att börja anmäla. 

Motargument: Kan du berätta om utbildningsdagen ni hade anordnat i Tensta Träff, vilka var föreläsarna och temat på utbildningen?

Masifi: Vi hade tre superduktiga föreläsare som tog publiken med storm. Alex Bengtsson, Maria Knutson och Naiti Del Sante. Temat var ”Vilka rättigheter har jag?”. Utbildningsdagen blev en succé och trots att det var en hel dag (lördag dessutom) så var det otroligt många deltagare som kom och variationen var stor bland deltagarna. 

Det som överraskade mest var deltagarnas respons, många mailade oss i efterhand och man blev rörd av deras ord och uppskattning. Många tyckte att Alex Bengtsson var en klar favorit och deltagarna blev överraskade av hans föreläsning om antirasism. 

Flera städer har hört av sig till oss, efter att ordet spridit sig om succén, och vill att vi ska föreläsa även hos dom. Så vi ser framemot att dela med oss av våra kunskaper och förhoppningsvis utbilda folk så att de kan värna om sina rättigheter.

Motargument: Hur ser planerna ut för framtiden?

Masifi: För kommande år är tanken att vi ska ge ut en rapport över de fall vi har fått in från 2013, tanken är också att vi framöver skall ge ut en årlig rapport över alla fall vi får in.

Vår målsättning för 2014 är att vi i Göteborg och Malmö kommer att ha samma utbildning som vi hade i Tensta.
Här i Stockholm väntar flera överraskningar, nästa termin kommer vi avslöja våra planer. 

Motargument: Kan du ge oss några ex på de fall ni har fått in?

Masifi: Båda fallen är från två unga tjejer.

Fall 1: Detta hände mig i sommar. Satt på spårvagnen och pratade i telefon när en man/kille som var 30+ börjar ropa att jag måste ta av mig slöjan och visa håret. Jag blir förvånad och frågar, ursäkta mig? 
Han upprepar ”TA AV DIG SLÖJAN!”

Han tittar på mig med hatiska blickar. Fortsätter gapa och förolämpa mig tills han går av. Inte lång tid efter så går jag förbi en uteservering när en man återigen börjar skrika att jag ska ta av mig slöjan och visar sitt hat tydligt mot mig och slöjan.

Fall 2:
Jag var på väg till Barnavårdscentralen med min dotter som nyss fyllt ett år.
När jag stiger på bussen så hör jag någon säga, ”du är så jävla ful”.
Jag fäste mig inte vid det eftersom jag tänkte det kan inte vara till mig, men så hörde jag att hon höjde rösten och tittade på mig. Hon upprepade ”Du är så jävla ful, åk hem till ditt land om du vill bära sjal!”


Jag blev väldigt ställd och visste inte hur jag skulle reagera. Jag ville inte skapa en situation där min dotter skulle känna av att någonting var fel. Bussen var fullsatt och ingen sa ifrån utan de låtsades som ingenting hade hänt. Jag tittade på min dotter och låtsades också som ingenting ägt rum eftersom jag inte vill utsätta mitt barn för obehag men kände stor sorg inombords och kände hur mina tårar rann ner.

Känslan av vanmakt och vemod fyllde hela mitt inre. Hade min dotter varit äldre hade jag agerat med en gång och sagt ifrån framför allt för min dotters skull så att hon ska se och lära att man inte ska ta emot skit från någon.

Artiklar

Richard Jomshof förringar rasism

Gästinlägg från Slutpixlat. 

I SD-kuriren gör den Sverigedemokratiske riksdagsmannen Richard Jomshof lite märkliga uttalanden angående Expressens senaste avslöjanden om de anonyma näthatarna som bl.a. är från hans eget parti.

Efter att Jomshof talat om partiets etiska riktlinjer och hur viktigt det är att SD:s medlemmar följer dessa riktlinjer, så kallar han de främlingsfientliga och rasistiska uttalanden som hans partikollegor gjort på hatsajterna för ideologiska övertramp?

Då det uppenbarligen verkar finnas medlemmar som på fullt allvar tror att man kan företräda en linje officiellt och en helt annat när man tror att man är anonym, i detta fall i kommentarsfälten i sociala medier. Det går naturligtvis inte, om nu någon trodde det. Jag tar för givet att det kommer att få konsekvenser i de fall ideologiska övertramp har skett.
Art Blakey #2
Markus Amalthea Magnuson / Foter.com / CC BY-NC-SA

Lite märkligt att från en företrädare för ett parti vars ideologi i grunden är rasistisk höra att ideologiska övertramp förekommit?

Jomshof anser för övrigt i sin artikel i SD-kuriren att de uppgifter som framkommit i Expressen nu de senaste dagarna, är ganska ointressanta, om man sätter in dem i ett större sammanhang?

För det andra är uppgifterna ganska ointressanta om man inte sätter in dem i ett större sammanhang. Till exempel bör man ställa sig frågan hur det ser ut på andra debattsidor på nätet, men också hur det ser ut i övriga partier. Det sistnämnda är viktigt. Låt mig exemplifiera; i valrörelsen 2006 påstod EXPO att omkring tio procent av Sverigedemokraternas kandidater var dömda för något brott. Detta fick ett stort genomslag i media, som gjorde allt för att använda uppgifterna till att smutskasta Sverigedemokraterna. Många av oss, däribland undertecknad, försökte då påpeka att uppgifterna är ganska ointressanta om man inte sätter in dem i ett större sammanhang.

Jomshof försöker göra en jämförelse med hur det ser ut på andra debattsidor på nätet och hos andra partier när det kommer till rasism och näthat, och tycker därmed att det är ganska ointressant vad SD och dess företrädare står för. I ett större sammanhang då naturligtvis.

Om vi då skall jämföra med, i ett större sammanhang, hur det ser ut på andra debattsidor och hos andra partier, så är det väl, i ett större sammanhang, ganska tydligt att just SD-politiker är ganska så överrepresenterade både i brottssammanhang och att SD-anhängare är det på vissa ”debattsidor.”

Att Jomshof dessutom försöker jämställa hat- och rasistsajterna Avpixlat, Exponerat och Fria Tider som vilka andra ”debattsidor” som helst på nätet, visar ju enbart på att han ”i ett större sammanhang”, verkar anse att den rasism som hans egna partikollegor ger uttryck för på dessa ”debattsidor” är ointressant.

Man blir inte längre förvånad över hur framträdande SD-”politiker” likt Jomshof, nu också försöker ta på sig offerkoftan och genom diverse artiklar försöker förringa sina partikollegors klavertramp genom att skylla på att media endast är ute för att smutskasta dem.

Något som SD:s politiker och dess anhang i sammanhanget förbiser är det faktum att med den ideologi de bär med sig och den främlingsfientliga och rasistiska politik de står för, så får de finna sig att bli granskade av media. För inget annat parti i Sveriges riksdag för en sådan politik.

/ Raffina Wall
Gästinlägg från Slutpixlat.

Artiklar

Näthatare eller nät-terrorister

Expressen har avslöjat näthatet på sajter som Avpixlat. Debatten blev absurd efter Expressens avslöjande. Vissa började försvara deras rätt att hota och sprida rädsla i samhället. 

Källa: http://www.top.freewallpaper-s.net/rwx/Blood_on_Keyboard.JPG
Källa: http://www.top.freewallpaper-s.net/rwx/Blood_on_Keyboard.JPG

Men frågan är om det bara är näthat. Det de rasistiska näthatarna gör är mer än att sprida hat, det är också att sprida rädsla. Rädsla hos offren.

Och då blir saken mer komplicerad. Om man tittar på hur de flesta experter definierar begreppet terrorism ser man att ”spridande av rädsla i samhället” ingår i definitionen av terrorism. Ja själva ordet terrorism härrör från det latinska ordet ”terror” vilket är en stor skräck.

Och stor skräck är det näthatarna vill sprida. De har oftast inte fysiska vapen. I sina kommentarer siktar de istället med verbala vapen mot minoritetsgrupper i samhället. De talar om vapeninsamling, vapeninköp, hyllar Breivik, hotar att spränga moskéer, hotar att halshugga imamer, kartlägger politiker och journalister och kallar dem för landets förrädare. De hänger ut omyndiga flickor på sina hatsajter och hotar med våldtäkter. Det är människor som välorganiserat organiserar attacker mot tidningarnas kommentarfält och skapar oro och rädsla i samhället. De etablerar en folkmordsretorik.

Näthatare är människor som anses vara samhällshot. Just därför gäller det inte den vanliga policy och rätten till att bli anonym, anser jag.

Ändå har man mage att tala om sin rättighet att gömma sig bakom sina verbala stridsvagnar och maskingevär. Verbala vapen i deras strävan att sätta i gång inbördeskrig för att ”försvara fosterlandet” och ”att skydda etniska svenskar från massinvandring”.

Det är en enorm fara för samhället speciellt då näthatarna är lärare, journalister, sitter i kommunen, kandiderar till riksdagen och formar politiken i landet.

Hotar man samhället och skapar man kaos, sprider man rädsla och oro så ska man avslöjas med sitt namn och sin bild och ta hand om konsekvenserna.

Näthatet handlar inte om ”invandrarkritik”. Det handlar om ett samhällshot som måste åtgärdas, ett försök att sprida skräck och rädsla om måste stoppas, och första steget är att ta av dem anonymiteten.

Enkel och logisk fråga: Har inte landets minoriteter rätt att få veta vem som hotar dem? 

 

Artiklar

Nationella visar sin nazism

Gästinlägg av Slutpixlat. Den nynazistiska hat- och rasistsajten Nationell.nu ställer några, enligt vad de anser är aktuella frågor till sina läsare. Detta borde för övrigt utgöra det slutgiltiga beviset för att nationalister och nationalsocialister i nutid och deras sajt Nationell.nu är nazistiska.

Vad borde hända med makthavarna ansvariga för det multietniska tortyrmordet på svenska folket?

Svarsalternativen i den webenkät som de nu haft ute är lika vidriga som de individer som ligger bakom denna skitsajt:
Aktuell_fr_ga

Enda rätta ordet man kan komma på i sammanhanget när det gäller denna så kallade enkät är: vidrigt och högst osmakligt.

Dessa hat- och rasistsajter såsom Avpixlat, Exponerat, Fria Tider, Realisten, Framåt, Nordfront, Nationaldemokraterna, m.fl. har naturligtvis inget berättigande i ett demokratiskt samhälle då deras enda mål är att sprida hat och rasism som är byggda på grumliga ideologier från förr. Och det är något som vi definitivt kan vara förutan.

Curt Latinosson för Slutpixlat

Krönikor

Därför är Avpixlat en hatsajt

Gästinlägg av Janne G

I sin rapportering om brott berättar Avpixlat nästan enbart om muslimer och invandrare. Men i det riktiga Sverige begås majoriteten av brotten av svenskar! Inte för att svenskar är särskilt brottsbenägna, utan av det enkla skälet att svenskar är i majoritet i Sverige. Det är inte konstigt att majoriteten av folket begår majoriteten av brotten. Av detta syns dock ingenting på Avpixlat. Det är ingen överdrift att säga att brotten i Avpixlats bedrägliga skenvärld bara begås av invandrare (eller politiska motståndare till Sverigedemokraterna!). Här listar jag samtliga brottsrelaterade rubriker från Avpixlat 2013-02-23 fram till klockan 21:25:

  • Svensk tjejbloggare hotad och hatad av halal-muslimer
  • Intervju: Dömd för gatuköksmordet förnekar all inblandning
  • ‘Muslim Patrols’ skrämmer iväg britter från stadsdelar
  • Muslimska trakasserier mot judar – dansk stöddemonstration mötte våldsamma AFA
  • Lars Hedegaard om mordförsöket

293 | NemesisI samtliga ovanstående inlägg pekas muslimer och/eller invandrare ut som brottslingar. Välj en annan dag, eller ännu hellre en hel vecka, så ser du att mönstret går igen.

Avpixlats rapportering om illdåd utomlands följer samma mönster som rapporteringen om brott begångna i Sverige: det är gott om rapporter om muslimers brott från hela världen… men på Avpixlat beskrivs knappt ett enda brott som begåtts av icke-muslimer.

När Avpixlat enbart pekar ut muslimer som brottslingar och krigshetsare så bedriver sajten ett aktivt svartmålningsarbete. När sajten dessutom låter bli att rapportera om andra gruppers brott så blir det uppenbart att Avpixlat är en renodlad hatsajt. Det är inte svårare än så. Det ligger därmed nära till hands att jämföra Avpixlats ”publicistiska” verksamhet med 1930-talets svartmålande och avhumanisering av judar.

Notera att jag ingenstans ovan säger att migration är problemfritt. Jag tar heller inte ställning för puckona på vänsterkanten som anser sig har rätt att misshandla fram demokrati. Jag stödjer varken mordförsök eller hot. Jag stödjer inte antisemitiska trakasserier. Det enda jag säger är att nyhetsurvalet är Avpixlats största lögn och att det är nyhetsurvalet som visar att sajten är byggd på hat!

@janmrg

PS: Retweeta gärna, följ mig gärna!
PPS: Nästa del heter ”Avpixlats redaktionella policy”.  Kommer om en vecka eller så.

—
Tillägg 1 2013-02-24 09.59:
Om det blir några bra frågor på ovanstående så kommer jag att besvara dem inom några dagar i en separat postning. Har hittills fått en fråga som jag kommer att besvara/kommentera.
— 
Tillägg 2 2013-02-25:

Trots att jag egentligen inte lämnat någon enkel väg att skicka in kommentarer på så har jag det kommit in ett par frågor som jag inte kan strunta i. Jag tar in dem här nedan.

Jag saknar källor till påståendet att majoriteten av begångna brott i Sverige begås av svenskar.
— Patrick H. (Frågan är något omskriven)

Denna till synes oskyldiga fråga skulle man lätt kunna ägna en avhandling åt. Jag fegar dock ut från den utmaningen och hänvisar istället till BRÅ:s rapport från 2005 ”Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet”, diagram 2 på sidan 31. Av diagrammet framgår att 55 % av de polisanmälda brotten i Sverige under perioden 1997-2001 begicks av personer vars båda föräldrar är födda i Sverige. Detta är ett rätt hårt kriterium för vem som ska räknas som svensk; i den svenska tronarvingelinjen så är prinsessan Estelle den första som inte räknas som invandrare! Jag tycker att kriteriet är för hårt (skulle inte kungen vara svensk för att hans mor var född i Tyskland?) men den styrker ändå mitt påstående.

Mot bakgrund av den refererade statistiken ovan framstår det att Avpixlat är ute och cyklar när de skyller i stort sett hela brottsligheten på invandrare, och särskilt då muslimer. Avpixlat ljuger helt enkelt.

Researchgruppen gjort ett underhållande inlägg på detta tema. De visar att Johansson är det vanligaste namnet på brottslingar som dömts till fängelse i Sverige mellan 2009-03-01 och 2013-01-14!  Samtidigt uppmanar Researchgruppen oss att inte oroa alltför mycket om vi möter en Johansson. Deras inlägg är i mina ögon mer underhållande än sakligt. Det är en ofantligt rolig idé att använda rasisternas egen definition av ”utländsk härkomst” och dessutom använda samma typ av oseriösa glidningar och statistiska finter för att bevisa sin egen tes. Researchgruppen publicerar också det statistiska underlaget som de använt för att ta fram bilder, kul för den som är siffernörd.

Gammelmedia utelämnar ju konsekvent etnicitet, så det väger väl på sin höjd upp [att Avpixlat publicerar etnicitet]?
— Twittersignaturen @gothbarbie84, (Tillägget inom hakarna [] ovan är gjort av mig.)

Nej, det går inte att väga upp något på detta sätt. Om Avpixlat varit intresserade av att motarbeta exempelvis kvinnomisshandel så hade de publicerat namn och bild på Sven Svensson i Svenljunga när han spöat på sin fru. Det gör inte Avpixlat. Sajten publicerar – som jag redan varit inne på – bara namn på utlänningar, muslimer och politiska motståndare sina brottsrapporter. Man måste därför dra slutsatsen att Avpixlat är en hatsajt.

 

Artiklar

Avpixlats hyckleri kring kommenteringsregler

Avpixlat har nyligen gått ut med att meningsmotståndare endast tillåts två-tre kommentarer per artikel. Om man överskrider den gränsen är risken stor för att de kommer radera ens kommentarer.

Head in Hands
Alex E. Proimos / Foter.com / CC BY

Detta är i och för sig inte särskilt förvånade för den som har försökt kommentera på Avpixlat. Hemsidans moderatorer har under en längre tid systematiskt tagit bort kommentarer som inte är okritiskt negativa till invandringen och positiva till Avpixlat och SD. Det som dock är anmärkningsvärt i sammanhanget är att Avpixlat har tid att ta bort alla kommentarer som avviker åsiktsmässigt.

Var det inte just tid och resurser som Avpixlat saknade? Var det inte bristen på tid som gjorde det möjligt för deras kommentarsfält att fyllas med rasism, hat och hot? Vi har ju fått höra i all oändlighet hur lite resurser de har och hur de inte kan kontrollera alla rasistiska kommentarer på sin blogg.

Hur hänger det här ihop? För mig finns det bara tre förklaringar till mysteriet;

  1. Avpixlat har alltid haft tid att moderera kommentarer, men de har valt att inte ta bort rasistiska kommentarer. Åsikterna har helt enkelt legat i linje med idén bakom bloggen.
  2. Antalet rasistiska kommentarer är så pass många, att de inte klara av att ta bort alla. Detta skulle tyda på att rasismen är mycket utbredd bland Avpixlats läsare.
  3. De har nyligen fått nya resurser och kommer att visa nolltolerans mot rasismen på sina kommentarsfält i framtiden.

Vilket alternativ som är det riktiga kan bara Avpixlat svara på. En sak står dock klart. Argumentet ”vi har inte tid” bör i framtiden betraktas som ganska tunt.

/Hiram Li

Krönikor

Mats Dagerlind, den sårade rasisten

Gästkrönika av David Sällström

Mats Dagerlind, krönikör på Avpixlat, kastar anklagelser runt omkring sig likt en mycket desperat och trängd människa. Det är omgivningen runt omkring Mats Dagerlind som manifesterar antidemokrati, yttrandefrihetskränkningar och näthat. Han kallar Åsa Lindeborg (Aftonbladet) för att vara en kommunist som vurmar diktaturer och påstår att Julia Bahner (FI) ger uttryck för Apartheid – rasism. Men samtidigt som Dagerlind ger sig på de demokratiska företrädarna, eller PK – eliten som Dagerlind med vänner vill kalla det, så ger Dagerlind sig ut för att krossa mångkulturen. Inte sällan med djupt kränkande, missvisande och fördomsfulla kommentarer. Det är på dessa grunder han också är inbjuden till publicistklubben.

snow patrol:make this go on forever
visualpanic / Foter.com / CC BY

Det är nästan komiskt, och nästan lite pinsamt, att läsa Dagerlinds mästrande monologer om västvärldens förträfflighet och den muslimska världens efterblivenhet. Samtidigt som Dagerlind påstår sig vara en hyvens snubbe som fallit offer för en hatisk kulturmarxistisk världskonspiration så spottar han ur sig konstigheter efter konstigheter i jakten på muslimerna. Han skriver bland annat i en krönika från den tredje februari;

”Islam är på det hela taget lika oreformerad idag som den var på profetens tid för snart 1500 år sedan. Detta gäller i synnerhet de geografiska regioner från vilka den stora majoriteten av Sveriges muslimer kommer. Där råder snarast det omvända förhållandet jämfört med Sverige och kristendomen – visst kan du hitta en och annan muslim som inte anser att samhället ska styras i enlighet med Koranen och sharialag, som tycker att kvinnan bör vara jämställd med mannen och som inte anser att homosexualitet måste straffas med döden, men särskilt många är de inte. Och de byter inte magiskt åsikt bara för att sätter foten på svensk mark.”

Är han så där okunnig på riktigt eller spelar den gode Mats dum? Sant är att det ligger en hel del att skåda bakom de där orden. Han manifesterar en tveklös generaliserande bild av muslimer, utan att skämmas påstår han att alla muslimer är lika dana. Mats Dagerlind, offret, sparkar nedåt. Då Dagerlind med all säkerhet har mindervärdeskomplex och känner sig extremt hotad av de mer etablerade och kunniga krönikörerna och debattörerna så ger sig Dagerlind på de som inte kan försvara sig. Att han sen menar att han inte är rasist och att han inte är antidemokrat är bara att förlöjliga sig själv och sitt eget intellekt. Självklart är han medveten om varför vi andra drar dessa paralleller mellan Mats Dagerlinds hets mot minoriteter och epitet så som rasist och främlingsfientlig. Dagerlind bryr sig heller inte om det, trots att han låtsas vara kränkt. Nog tror jag att han är lite stolt över uppmärksamheten. Utan Åsa Lindeborgs kritik, och alla andra etablerade mediers kritik mot Dagerlind och hans vänner så skulle han sitta där och skriva för sig själv och sina närmaste. Nu är han någon, till och med inbjuden till publicistklubben.

Vid varje enstaka krönika kan vi hitta någonting som får nackhåren att resa sig, musklerna att spännas och pupillerna vidgas. Dagerlind är provokatören som drar till med det som han vet irriterar de ”etablerade”, eller PK – eliten, kulturmarxisterna. Vi tar några fler Dagerlindska citat ur den fauna av dumheter som den mannen plitat ned;

”Bakom termen “ensamkommande flyktingbarn” döljer sig påfallande ofta personer som inte kommit ensamma utan smugglats till Sverige i grupp, som inte är flyktingar enligt Genèvekonventionen och som inte är barn enligt svensk myndighetsålder. Begrepp som “papperslösa” och “gömda” används för personer som bryter mot utlänningslagen genom att uppehålla sig illegalt i Sverige och som inte respekterar det svenska rättssamhällets myndighets- och domstolsbeslut.” (27/12 – 2012)

Shiny stop sign
SeizureDog / Foter.com / CC BY

”I en artikel på DN Kultur den 18 december rekapitulerar Mathan Ravid en incident där han och några vänner från judiska studentföreningen i Uppsala under en utekväll ska ha blivit utsatta för olika former av antisemitism från vanliga Uppsalabor och Uppsalastudenter. Anklagelserna är svepande och obelagda och bär inte trovärdighetens prägel. Ravid använder sin judiska bakgrund och antisemitism som en förevändning för att underblåsa den falska bild av strukturell främlingsfientlighet bland svenskar som utgör en del av propagandan mot Sverigedemokrater och kritiker av svensk massinvandring.” (19/12 – 2012)

De här två citaten taget direkt från hans krönikor på Avpixlat visar oss de vanligaste uttryckssätten som extremhögerns talkörer ständigt viftar med. Det har talats om ”skäggbarn” med den underförstådda meningen att ensamkommande flyktingbarn varken är ensamma eller barn. Synen på människor som illegala är Dagerlind inte ensam om. Kent Ekeroth, före detta SD:s kriminalpolitiska talesperson, har kallat flyktingar och papperslösa för brottslingar. I det har både Dagerlind och Ekeroth stöd i både Dublinförordningen och i utlänningslagen, tyvärr. Svenska staten jagar papperslösa nu mera än någonsin.

Att den mannen är inbjuden till anrika publicistklubben visar bara på hur debattklimatet har förskjutits långt åt höger de senaste åren. Etablissemanget påvisar en handfallenhet och en desperation som svar på de främlingsfientliga krafter som ger eko i opinionsmätning efter opinionsmätning. Reinfeldt talar om att arbetslösheten inte är ett problem för etniska svenskar mitt i livet och att de vikande skolresultaten är konsekvensen av den höga andelen invandrarbarn i skolorna. Billström vill minska volymerna av asylinvandring och Hanif Bali vill bara se invandrare som är ”starka, kapabla individer.”

Nu skall även Stina Dabrowski ställa sig i ledet av de förvirrade som gör de mest konstigaste saker för att bemöta främlingsfientligheten. Hon bjuder in den mest hatiska av de alla – Mats Dagerlind, att diskutera näthat. Vill vi bekämpa rasisterna så är detta helt fel sätt.

Krönikor

Är "näthatet" större hot än upphovsrättsindustrins närstående rättigheter?

Gästartikel av ”Farmor Gun” (skrivet 8/1)

Jag vet inte hur ofta jag sett och hört journalister vältra sig i detta, som de kallar ”näthat”. Igår var det Kulturnyheterna som orerade och beredde väg för Expressens Thomas Mattsson. I en kommentar förklarade han varför Expressen valt att moderera kommentarerna

gun_svensson_2
Gun Svensson. (Foto Carl Johan Rehbinder)

Vad som inte framgår är om Expressens journalister hanterar den moderationen själva eller om uppgiften köps av ett externt företag som specialiserat sig på uppgiften. Minns att jag vid något tillfälle föreslagit att uppgiften – om inte journalisterna själva klarar av den – kunde vara en praktisk uppgift i journalistutbildningen, där blivande journalister gavs tillfälle tränas i att hantera fenomenet med aktivister på nätet, som vräker ur sig otidigheter. I en del fall i brist på sakliga argument, men alltför ofta helt medvetet för att därmed skapa ett klimat där demokratiska ideal kan ifrågasättas. Journalisten Leo Lagercrantz visar prov på det senare när han kräver att möjligheten att vara anonym ska förbjudas.

En googling på sökordet ”näthat” ger på 0,32 sekunder 483 000 träffar. Värnamo Nyheters Lars Alkner dristar sig till att dra paralleller mellan hatet på Palmes tid och idag i inlägget Hatet hotar demokratin. Där är det Alkners påstående att hatet ”garanterat hade varit massivt om internet funnits på Palmes tid” som skaver. Helt klart var hatet redan då massivt i de kretsar där det odlades, men med hjälp av internet hade det blivit synligt på ett helt annat sätt och möjligt att hantera och bearbeta av flera än de närmast berörda. Miljön på nätet är precis som i samhället i övrigt, men med den skillnaden att det vi gör blivit synligare för omgivningen och förstärker talesättet ”Det du sätter fokus på får du mera av”.

Såg senare i går kväll del 1 av den franska dokumentären Hitlers tid i Kunskapskanalen och fick en lektion i hur det blev möjligt för Hitler och kretsen runt honom att succesivt vinna en stor del av det tyska folkets röster i demokratiska val och därefter manövrera sig fram till positionen som diktator. Då var det ett skådespel med politisk retorik, vilka kulminerade vid nationalsocialisternas Nürnbergdagar. Nürnberglagarna som användes för att fånga intresset samtidigt som främst kommunister utsattes för våldsprovokationer, togs tillfånga och blev de första att sättas i koncentrationsläger.

I dokumentären visades med hjälp av filmerna ”Trons seger” och senare ”Viljans triumf”, hur Hitler gjorde sig av med partivänner som kunde tänkas hota hans planer att bli envåldshärskare. Dokumentären är i sanning en lektion som heter duga. En historielektion, som vi kan lära en hel del av än idag. Inte minst när det gäller skrämsel som metod och vad som händer när en majoritet inte står upp för meningsmotståndares och minoriteters rättigheter.

Jag ser med fasa på dem som tar ”näthatet” som förevändning för att beskära andras rättigheter. Mest för att slippa vara delaktiga i den demokratiska process som krävs för att vi med demokratiska metoder ska mäkta med att slå vakt om vår egen och andras åsikts- och yttrandefrihet.

Dit hör att fritt kunna utbyta åsikter om det som skrivs och sägs i olika media. Till vår hjälp har vi nätets sökmotorer, som nu är utsatta för krav på ersättning för att de samlar in länkar till material som finns utlagt på nätet. Länkstriden hotar hela internets ekosystem skriver Piratpartiets Anna Troberg idag på SvD Brännpunkt.

Copyriot redogör för hur striden bedrivs på minst tre olika fronter. Markus ”Lake” Berglund, Mårtensson, Anders S Lindbäck, Ajour och många andra skriver intressant och läsvärt om detta.

Jag avrundar med några tänkvärda ord av Khalil Gibran –

”Då en av er faller, faller han för dem som kommer efter honom, som en varning att inte snava på stenen. Ja, han faller för dem som går framför honom och som inte undanröjde stötestenen, fastän de var snabbare och säkrare på foten.”

I ett nötskal är det en påminnelse om att det krävs tolerans, mod och insikt att vara en juste medmänniska i en tid då upphovsrättsindustrins närstående rättigheter ligger som en våt filt över allt vi gör.