Etikettarkiv: kultur

Artiklar

Ramadan — äldre än SD

Gästinlägg från Politifonen

Nyligen inleddes fastemånaden Ramadan. Det är en tid då samtliga muslimer i världen dels fastar och dels firar den koraniska uppenbarelsen. I upptakt till detta, piskar riksdagsledamoten (SD) Richard Jomshof upp antimuslimsk polemik på Twitter och jämställde i vanlig ordning alla muslimer med nazister och kommunister.

Nedan följer en replik till Richards utfall:

“Ramadan i Sverige – äldre än SD” — expert läxar upp Jomshof

SVERIGE. Ramadan — en svensk tradition. Under den muslimska fastemånaden, som inleddes den 9:e juli, äger en upphetsad debatt rum på nätet.

Prayers 2
Hamed Saber / Foter / CC BY

En intervju i Sydsvenskan med Raid Amin i Malmös muslimska studentförening Alhambra blev startskottet. När SD-toppen och riksdagsledamoten Richard Jomshof gav sig in i diskussionen om ramadan slutade det med att han jämförde islam med nazism och kommunism. Han kallar även islam “våldsförespråkande och antidemokratisk”.

“Helt vansinnigt”
Nu läxas riksdagsledamoten upp av Jenny Berglund, lektor i religionsvetenskap vid Södertörns högskola.

— Det är helt vansinnigt. Alla världsreligioner har genom historien använts för att förtrycka människor, men alla har givetvis också positiva inslag. Man kan inte dra alla över en kam så där. Vilken religion vi än talar om så är det viktigt att precisera vilken tolkning av religionen vi menar, säger hon till Nyheter24.

Faktum är att ramadan firats i Sverige sedan 1930- och 40-talet. 1949 skapades den första muslimska församlingen av tatarer som invandrat via Finland.

– Ja, ramadan har firats längre i Sverige än Sverigedemokraterna funnits, säger Berglund.

Försvenskad version av ramadan
Hon skrev boken “Ramadan – en svensk tradition” 2009. För Berglund råder det ingen tvekan om att högtiden ska beskrivas som just det.

– Alla de traditioner som praktiseras i Sverige betraktar jag som svenska när de praktiseras återkommande av människor som är en del av det svenska samhället. De påverkas av det svenska samhället precis som de påverkar samhället, säger hon.

Inga traditioner är konstanta eller oföränderliga. Som exempel ger Berglund bland annat att “små grodorna” knappast sjöngs för ett par hundra år sedan, att folkdräkten är en 1800-talsföreteelse och att tacos numera är den vanligaste fredagsmaten.

Ramadan har även påverkats av andra omständigheter i Sverige. Exempelvis vädret.

– Ja, solen är uppe längre här nu på sommaren vilket påverkar firandet. Men också mattraditioner spelar in. Vissa svenska muslimer talar om “ramadanbord” – som smörgåsbord.
Enligt Svensk Handel ökar omsättningen i matvaruhandeln med cirka en miljard varje år under ramadan.

Högtiden ramadan firas i år från den 9 juli till den 7 augusti. Allt avslutas med festen eid al-fitr, eller bayram som den heter på turkiska.

Gästinlägg från Politifonen

Artiklar

Analfabetism är inte obotligt!

En ung arabisktalande elev hade mycket lätt för att lära sig muntligt, men stora svårigheter med läsinlärningen. En av orsakerna var att han inte verkade vara tillräckligt motiverad. Hans svenska flickvän skickade ett sms till honom som han bad läraren läsa upp. Sms:et löd: ”Ring mig – annars är det slut”. I det ögonblicket insåg han att om man inte kan läsa så kan det få ödesdigra konsekvenser.

Invandringskritiker klagar ofta på analfabeterna som kommer till Sverige. Inte sällan gäller det människor från Somalia och Afghanistan. Saker som ofta dyker upp bland kritiken är sådant som ”de kommer ändå inte kunna lära sig p.g.a. sin kultur/bakgrund”, ”vi har inte råd att undervisa dessa enskilda personer år ut och år in”, ”de är lata och vill inte lära sig” etc.

En analfabet definieras som en person som saknar förmågan att kunna läsa och skriva. Men man skulle även kunna se på det som en person som aldrig har fått chansen att lära sig läsa eller skriva. En person som har färdigheter i att läsa och skriva kallas för litterat. För att markera att analfabetism inte är ett permanent tillstånd finns begreppet prelitterat.

Samma inlärningsprocess — oavsett ursprung

Under inlärningsprocessen är det nämligen ungefär samma sak som händer inne i huvudet på den som lär sig läsa och skriva, oavsett modersmål och kultur, vilket tyder på att dessa faktorer knappast omöjliggör en människas chanser till att lära sig läsa och skriva, bara personen får lära sig detta på ett adekvat sätt. Hur görs då detta?

SD-politikern Eva Rosqvist skriver följande på sin blogg:

Att importera analfabeter från ett land någonstans i Afrika, det är inte att importera arbetskraft. För att förstå vad jag menar så måste man veta lite om hur de lever i sitt hemland.

Jadu, Eva Rosqvist, en sak har du åtminstone väldigt rätt i: För att förstå måste man veta lite om hur de lever i sitt hemland.

Children in Internally Displaced Persons Camp
nicolas – نيكولس / Foter / CC BY-NC-SA

Man kan anta att den kunskap som är relevant i Sverige och i svenska skolor är mindre relevant på t.ex. Somalias landsbygd. Sedan 1978 har Somalia plågats av inbördeskrig och stundvis har landet helt saknat regering. Den somaliska befolkningen har även flera gånger under de senaste decennierna drabbats av svår torka som lett till svältkatastrofer. I denna fattigdom är förstås tillgång till läromedel väldigt begränsad och många får inte ens möjlighet att gå i skolan.

Just somalier har beskrivits av SD-politiker som ”nomader som bara bryr sig om sin egen kultur”. Inte kasta sten i glashus, eller hur var det?

Utan skolbakgrund krävs annan pedagogik

Nåväl, tillbaks till min tidigare fråga, hur undervisar man en analfabet? För att ge en överblick av detta har jag till min hjälp bland annat använt mig av Margareta Mörlings utmärkta bok Att undervisa analfabeter (2007).

För att analfabeter ska få möjlighet att utveckla sina befintliga kunskaper och tillägna sig nya krävs naturligtvis en annan pedagogik och metodik än den som används i undervisning av elever med skolbakgrund. Den som kommer till Sverige från en annan kultur än den västerländska behöver en skolsituation som bygger på stabilitet och där förändringar introduceras successivt. Relationer med andra elever och lärare är mer centrala för denna grupp än för andra elever. En viktig uppgift är att stötta eleven att utöka sin omvärldskunskap. Motivation, intresse och respekt för elevernas bakgrund och tilltro till deras förmåga är viktigt.

imagesCAP13HOO

Motivation extra viktigt

Motivation är som sagt ett centralbegrepp i denna fråga och för att motivera eleverna måste de redan från första dagen kunna inse att de har direkt användning av det de lär sig. I början kan det vara enklare saker som t.ex. att kunna skriva inköpslistor för att inte glömma något och därmed slippa gå tillbaka till affären en extra gång. Eller för att kunna läsa det viktiga sms:et från sin svensktalande partner! En viktig motivationsfaktor är att få uppleva självständighet. Den som kan läsa blir inte i samma mån beroende av andra för att kunna repetera, befästa språket och hämta ny kunskap.

Ari Nouri, SFI-lärare, berättar att de som är relativt unga och friska kan nå målen för den grundläggande nivån på ungefär ett år. För de elever som är äldre, har många barn, är sjuka eller har inlärningssvårigheter som dyslexi eller oläkta trauman kan det ta längre tid.

Jag har även undersökt UR-programserien Svenska till varje pris som sändes tidigare i år. Åtta personer från olika länder ska lära sig svenska på åtta veckor. Första dagen får dessa personer själva svara på frågan om varför de behöver kunna svenska. Är de motiverade? Svaret blir ett rungande ja. Här följer några elevcitat:

SFI är det viktigaste för oss. Om du vill studera eller jobba behöver du språket. Min enda önskan därhemma var att få gå i skolan. Men jag behövde skaffa pengar för att hjälpa mina systrar.

När man kan prata bra svenska har man nyckeln. Då kan du gå in i huset. När du inte kan prata bra svenska står du utanför dörren.

Efter åtta veckor är det dags för ett nationellt prov i svenska. Sju av åtta deltagare klarar sig. Den person som inte klarar sig har kvar sina barn i sitt hemland och oroar sig ständigt över dem.

Kultur och bakgrund hindrar inte läs- och skrivinlärning. Det finns goda kunskaper inom hur man med bra förutsättningar kan undervisa analfabeter till att bli litterata och det finns starkt motiverade elever som inte vill annat än att lära sig svenska för att passa in i samhället. Vi bör med utgångspunkt från detta fundera på vad vi vill ha för sorts samhälle. Vill vi skapa murar eller vill vi bygga broar?

/Andrea Daleflod

Läs även om Hemspråksundervisningens roll för förbättrade språkkunskaper.

Krönikor, Myter

"Kulturella" skillnader?

Efter SD:s dag på Almedalen gjorde jag en granskning av den intervju som genomfördes med Jimmie Åkesson. Avpixlat har också rapporterat från Almedalen, bland annat genom en insändare som valde att göra en tolkning av begreppet kultur.

svkulturInsändarskribenten menade att vi bör definiera vad vi menar med kultur. Jag håller verkligen med. Insändaren menar att det är ”enkla och ytliga” personer som ser kultur som synliga handlingar eller yttringar, såsom musik, kläder, matvanor, klädsel, kulturhandlingar etc. Jag vet inte om den som sände in texten läst hur SD ser på kultur:

”I en kultur ingår många olika saker, det handlar om sådant vi producerar, som musik, konst, litteratur och danser. Det är också sådant vi utövar, som traditioner, ceremonier, högtider och riter. Det är sådant vi är, som tystlåtna, reserverade, försiktiga och gästvänliga. Även yttre fenomen som klädsel, mat, dryck och inredning är kulturella markörer.” — länk till SD:s hemsida

Nå. SD skriver dock en mening till i stycket:

Värderingar är en av de största och viktigaste kulturyttringarna.

Insändaren till Avpixlat menar också att det är de dolda kulturyttringarna som är av egentligt värde, som demokrati, normer, samhällsinstitutioner, fungerande rättsordning etc. Texten fortsätter med att kritisera mottagandet av människor från länder som inte delar denna kultur med oss. Här vill jag stoppa lite. Kultur. Jag vet inte hur författaren till insändaren tolkar kultur men det handlar knappast om ett fritt val att befinna sig i den situation som vissa länder befinner sig i. Jämför Sverige med ett land som ofta debatteras, Somalia.

Somalia blev fritt från England och Italien 1960, med demokratiska val. Innan det var landet en koloni, vilket det blev på 1880-talet. 1969 genomfördes en militärkupp och en diktator som styrde till 1991. Sedan dess har ingen stabil regering funnits. Kultur?

somaliakultur”Kultur betyder odling, och vissa saker odlas av folket till att passa in i den befintliga kulturen. På så sätt utvecklas kulturer.” – Sverigedemokraterna

Gamla kolonier, utnyttjade av väst under århundraden, kan knappast stå till svars för hur historieskrivningen sett ut. Deras invånare kan knappast tillskrivas efterverkningarna av dessa våldshandlingar som ”en annan form av kultur”. Jag kan förstå en kritik mot mångkultur om det är ett postkolonialt utarmat samhälle som en befarar, vilket jag tvivlar på att någon egentligen tror. Om insändaren tyckte att synliga yttringar var tramsiga så kan en ju undra vad denne skulle tycka om denna text:

”Typiskt svenskt kan väl vara köande, att sätta sig på ett helt tomt säte på bussen, att ha med sig matlåda till jobbet, att betala tillbaka 5 kr till en vän eller släkting, att inte vilja sticka ut, att lägga julklapparna under granen, att titta på Kalle Anka på julafton, att dricka snaps och äta sill på midsommarafton, att inte tuta i trafiken, Astrid Lindgren, Selma Lagerlöf, Elsa Beskow, Esaias Tegnér, Vasaloppet, 14 juli på Solliden, folkdans, folkmusik, bonader på väggarna, Carl Larsson, trasmattor, ljus inredning, att hålla upp dörren för den som kommer efter och att inte tränga sig på.”

Har ni gissat vilka som står för ovanstående? Just det… Sverigedemokraterna.

Kultur är svårdefinierat, det kan vi vara överens om. Men att säga att en raserad samhällsstruktur, postkolonialt förfall eller fortsatta skuldsatta länder (ex. IMF) tillför dessa problem i vår kultur — eftersom det är en del av deras kultur är fel. Många länder som människor utvandrar från är tidigare kolonier som trampats på för att bygga upp vår ”höga kultur”.

För att läsa mer om en del av de strukturer som ligger bakom modern migration så finns den första serie jag skrev här på Motargument: Invandringens historia, artikelserie.

Artiklar, Myter

Myt: Svensk halalslakt

Det finns en föreställning om att en röst på SD skulle verka skyddande för djur som slaktas ”Halal”. SD är emot slakt utan bedövning, vilket inte är så kontroversiellt då slakt utan bedövning inte får ske i Sverige idag. Det är något som också djurrättsorganisationer vet om, varför de inte agerar mot svensk halalslakt specifikt (de är emot all slakt).

Djurens rätt skriver:

Halalslakt i Sverige skiljer sig alltså inte djurskyddsmässigt från hur andra djur i Sverige slaktas.

och

Den enda skillnaden mot vanlig slakt är då att en imam utför snittläggningen och säger orden ”I Guds namn”.

— länk

Entrecôte

Jordbruksverket skriver:

Övriga djurskyddsbestämmelser kring slakt om hur drivning, uppstallning, fixering och avblodning får gå till måste naturligtvis också följas vid halalslakt.

— länk

Så för att vara på det klara med det hela. Ingen djurskyddsmässig skillnad finns mellan konventionell slakt och halalslakt i Sverige. De som hävdar detta har fel och är oinformerade. Ser vi på slakt utanför Sverige så gäller andra regler (precis som det gör med allt, inklusive produktion av kläder, annat livsmedel, konsumtionsvaror etc. där det är människor som får lida…).

SD likställer halalslaktat kött med kött från djur som slaktats utan bedövning. Vi vet nu att halalslaktat kött kan komma från djur som fått bedövning. När det sjunkit in så kanske vi kan ta till oss nästa brutala fakta. Omärkt kött kan komma från djur som inte blivit bedövade (precis det som var så vidrigt när det gällde halalslakt). Jag har dock inte hört så många protester om det (från SD-håll, djurrättsorganisationer är, överlag, emot all slakt så det ingår liksom).

Mer information:

”Slakt innebär att ett djur får strupen uppskuren och förblöder till döds. Det är alltså inte någonting som är unikt för så kallad religiös slakt, utan det är på det sättet som alla djur som blir till livsmedel möter döden.”

”Kött från djur som dödats utan bedövning kan vara märkt som ”halal” eller ”kosher” i butikerna, men kött från djur som inte bedövats före slakt kan också säljas omärkt. Samtidigt kan kött som är halalmärkt också komma från djur som har fått bedövning innan slakt.”

”I till exempel Belgien och Frankrike slaktas en mycket stor andel av alla får och nötdjur utan bedövning, och många av dem säljs omärkta till bl a Sverige. Grunden för denna obedövade slakt är rent ekonomisk och inte religiös, trots att det strider mot EU-lagstiftningen om slakt.”

Citaten är något ”snuttifierade”, hela texten hittar du här.

Den som brinner för att djur inte skall lida på grund av religiös och tror på förändring genom SD kan göra lite andra saker:

1. Ingenting. Lagstiftning mot obedövad slakt finns i Sverige och en röst på SD kommer inte att förändra detta. Köper du svenskt kött så skall djuret inte ha blivit slaktat utan bedövning.

2. Verka genom en intresseorganisation som verkar för djurrätt (då går det inte att bara välja bort de djur som skall slaktas enligt religiösa normer). I förlängningen är det rimligt att sluta äta kött, det blir lite overksamt annars. Djurrättsalliansen och Djurens rätt är två men det finns fler.

Så när du hör/ser någon som propagerar för ett förbud mot halalslakt så kan du fråga om de tror att det är någon skillnad mellan halalslakt och konventionell slakt. Nu vet du att det inte är det i Sverige och att märkningen ”halal” inte innebär att djuren inte blivit bedövade innan slakt. Är det ett värnande av djuren som ligger bakom så finns det en enda sak: sluta. äta. kött. Det andra är bara populistiskt.

Krönikor

Invandrare får skulden för sviktande turism!?

Gästinlägg av SLUTPIXLAT.

Varning för Avpixlat o Dagerlind

Den av Sverigedemokraterna sponsrade hat- och rasistsajten Avpixlat försöker i vanlig ordning ge invandrarna skulden för allt.

Nu har det till och med gått så långt att man försöker ge invandrarna skulden för en sviktande turism.

I en insändare med rubriken ”Var är turisterna?” försöker signaturen Stefan K ge någon form av hemsnickrad förklaring till varför det är just invandrarnas fel att turistnäringen i Sverige sviktar.

Och vad kommer han på då? Jo det är migrationsverkets fel alltihop!?

Ska man leta efter orsaker kan man finna ett antal. Vi vet att Migrationsverket i sin desperata jakt på bostäder åt asylsökande och flyktingar, köper upp nästan allt de kommer åt. Här finner vi campingar, hotell, vandrarhem, stugbyar och andra övernattningsställen som turister brukar nyttja.

Aha… Migrationsverket snor nu alltså turisternas ställen att bo på!? Är det så det ligger till? Tänka sig vad hemskt.

Ja man slutar aldrig bli förvånad över hur fyndiga rasisterna är när det gäller att hitta nya anledningar att spy ut sitt hat mot invandrare.

Och som om inte detta vore nog, så passar samtidigt denne Stefan K på att ge mångkulturen en känga:

Vi har också fått oss till del, att det mångkulturella Sverige allt oftare inkluderar kulturuppvisningar från andra länder. Bl.a. fick vi veta att midsommarfirandet på Skansen 2011 gick i arabiska tecken, där musik, sång och dans från arabiska länder visades upp för medborgare och turister. Samma år firade Stockholms stadsmuseum den svenska nationaldagen med en somalisk afton, där man också bjöd på mat, sång och dans från fjärran land. Är detta vad utländska turister förväntar sig på sin semesterresa till Sverige? Reser ni till Thailand för att ta del av kulturyttringar från Marocko eller Chile? Frågan är ändå om inte Sveriges negativa bild utomlands är det verkliga skälet till den minskade turismen?

Uppenbart är att signaturen Stefan K inte har mycket till övers för mångkulturen. Och att visa upp denna mångkultur för turister är tydligen enligt Stefan K hämmande för svensk turistnäring.

Förmodar att Stefan K likt Sverigedemokraterna vill se ett starkt tillrättalagt svenskt midsommarfirande/nationaldag i bästa nordkoreansk koreografi där kanske Åkesson och hans entourage kan svansa omkring. Och naturligtvis är där inga invandrare tillåtna att delta. Då blir det ju för mångkulturellt. Hujeda mig!?

Slutpixlat konstaterar att på hat- och rasistsajten Avpixlat är uppfinningsrikedomen stor när det gäller att smutskasta invandrare. Och att dess nestor, Mats Dagerlind, fantiserar ihop otroliga historier gör ju inte saken bättre.

Kan vi kalla det rasistisk komik på hög nivå? Nej, låg nivå skall det naturligtvis vara.
”Var är turisterna?” Frågan som istället borde ställas är; Var är rasisterna?” Hos Sverigedemokraterna, Avpixlat och Dispatch såklart!

Raffina Wall för Slutpixlat.

Krönikor

Nationaldagen, all included

Gästinlägg av Fredrik S.

Min känsla av nationaldagen är inte vad den varit – känslan som kryper på mig är att vi firar något som varit – inte något som är. Frågan jag ställer mig är om nationaldagen är relevant i dagens globala samhälle, behöver vi den för att behålla vår ”svenska” identitet? Kanske behöver vi höra politiker säga att allt är bra, trots att vi alla andra dagar på året inte tror på dem?

Nationaldagen har blivit en plattform att säga att det var bättre förr…

Sveriges nationaldag 2009 i Linköping
Stefan Sundkvist / Foter.com / CC BY

Men många använder den som ett forum för att göra det till ett vi mot dom.
Ett vi mot dom som kommer i många olika former; vi mot SD, vi mot förorten, vi i förorten mot samhället… men vi mot invandrare är det som brukar komma upp mest idag.

Är det linjerna på en karta som gör oss till unika, till svenska? Var ska man dra gränsen mellan vi och dom, är det dom som bor i nästa kvarter, stadsdel eller beroende på vart denna jord man råkar vara född? Nationaldagen känns plötsligt väldigt liten – kanske dags för en världsdag istället?

Dock är det är inte bara nationalistiska partier som avsiktligt spär på detta – oavsiktligt har detta blivit accepterat även av de som vill vara inkluderande. Jag tänker på alla dessa inlägg i stilen med: mina grannar anses vara farliga människor, men lär man känna dom så gillar man dom – jo ni läste rätt, fortfarande dom…

Min känsla är att nationaldagsfirandet inte längre kan vara bara ett vi-firande, inte utan att ett ”mot dom” kommer med som en sur eftersmak.

Det är så lätt att halka in på att det blir vi mot dom överallt, men tyvärr har jag ingen lösning på hur man skall vara mer inkluderande.

Gästinlägg av Fredrik S.

Krönikor

Jimmie Åkesson ratar nationaldagsfirandet!

Gästinlägg från Slutpixlat
Lilla julafton är snart här för alla Sverigedemokrater. Det vill säga nationaldagsfirandet.
Skärmklipp

Något som Jimmie Åkesson uppenbarligen inte vill vara med att fira. Inte på det sätt som det firas på Skansen i Stockholm i alla fall. För efter förra årets nationaldagsfirande på Skansen var Åkesson så djupt besviken att han kände sig tvungen att i media slänga ur sig följande floskler:

I år deltog jag i firandet av nationaldagen på Skansen. Det blev inget firande för hela Sverige, men ett firande för det urbana Stockholm och den etniska mångfald som bara funnits i 30 år. Om nationaldagen ska fortsätta firas på detta sätt, med ett ensidigt internationellt perspektiv med självförnekelse och historielöshet som grundläggande ingredienser, är jag tveksam till att medverka framöver.

Det passar sig alltså inte för herr Åkesson att alla i Sverige får vara med och fira nationaldagen. Enligt Åkesson så skall nationaldagen enbart vara till för svenskar och inga andra.

Ett nationaldagsfirande värt namnet bör enligt min uppfattning vara utformat för att ena nationens medborgare kring de värden som deras samhälle vilar på.
Vad Åkesson egentligen vill ha sagt är att nationaldagen skall firas på de värdegrunder som den Sverigedemokratiska ideologin vilar på.
Det vill säga extrem nationalism kryddat med en överdriven vurm för minnen från fornstora dagar.
Åkesson och Sverigedemokraterna vill helt enkelt göra nationaldagen till sin alldeles egna personliga sak där de drömmer sig tillbaks till tider som sen länge är borta och där inga nysvenskar är tillåtna att delta. Och därmed är Sverigedemokraterna tillbaks på rasismens ruta ett igen. Att särskilja människor i dem och vi.
En liten upplysning till Åkesson och hans Sverigedemokrater är att vi nu faktiskt lever i ett nytt sekel där utvecklingen går framåt, inte bakåt. Och att det i det moderna Sverige finns någonting som heter utveckling. En utveckling mot ett mångkulturellt samhälle där alla — oavsett vilket land de ursprungligen kommer ifrån — har rätt att vara med om de så önskar för att fira Sveriges nationaldag.
För nationaldagen skall vara till för alla. Inte bara för ett fåtal tokstollar som säger sig värna svenskhetens bevarande och utmåla dem som inte håller med som svenskfientliga. Och om det är några som verkligen är just svenskfientliga så är det ju Sverigedemokraterna som genom sin isolationspolitik gentemot omvärlden gör allt för att urholka vad Sverige egentligen står för.
Ett Sverige som värnar om människors lika rätt att vara just människor, oavsett vilket land de kommer ifrån, vilken kultur de har, vilken religion de har, eller vilken sexuell läggning de har. Det om något, är en svensk tradition som bör bevaras.
Så om Åkesson och hans Sverigedemokrater inte önskar delta i nationaldagsfirandet så står det dem fritt. Ni är inte tvingade. Ta er förlegade ideologi och kryp tillbaks under den gråsten av äkta svenskt urberg ni en gång kom fram ur. Det är där ni hör hemma. För ni och era gelikar platsar inte i ett mångkulturellt modernt demokratiskt samhälle.
Karl-Johan Johansson-Svensk för Slutpixlat
Gästinlägg från Slutpixlat
Artiklar

Om upplevelsen av svensk historia

Det är inte helt ovanligt att det i nationalisternas och rasisternas led hörs höjda röster om att vi måste bevara det svenska, att vi inte ska nedvärdera och glömma vår historia till fördel för ”multikulti”. Ni har förmodligen hört alla argument till leda.

En del av de för allmänheten mindre kända partierna gör faktiskt lite roliga saker för och med sina medlemmar. Jag läste just på hemsidan för Svenskarnas parti hur de anordnat ett midvinterblot med ritual och efterföljande middag. Det här tycker jag faktiskt är jätteroligt och någonting jag kan tänka mig att delta på — och har deltagit i — fast i andra sammanhang.

Red sunset and an ancor
Per Ola Wiberg ~ powi / Nature Photos / CC BY

Det jag tycker blir lite fel i just det här sammanhanget är att det är så oerhört slutet. Det blir en liten grupp som samlas om vår historia. Vår, och ingen annans. Det är precis som att de inte kan dela med sig. Men tro mig, det är fullt möjligt.

Nämligen så finns det föreningar för den som vill återuppleva de vackrare delarna av vår historia. Bland annat finns SCA (Society for Creative Anachronism) för den som är intresserad av främst medeltid. Den svenska avdelningen kallas SKA Nordmark. Är man mer intresserad av äldre tider, religion och magi, finns till exempel Samfundet Fornsed. Dessutom finns otaliga småföretag som sysslar med hantverk, sömnad och så vidare — en del till och med ännu större projekt som återuppbyggande av hela byar med tillhörande attiraljer, skeppsbyggen och så vidare. Och i åtminstone krokarna där jag bor, finns renodlade vikingasällskap som bygger rustningar, syr kläder, umgås och festar tillsammans. Många av de här människorna syns också ute på många historiska marknader som finns runtom i Sverige.

Triple Sheep
Per Ola Wiberg ~ powi / Nature Photos / CC BY

Så varför inte satsa på att antingen gå med i en förening som delar det egna intresset, eller kanske starta ett företag som sysslar med precis de saker man vill lyfta fram. När det gäller just historiska upplevelser så tror jag att man faktiskt kan tjäna rätt bra på det. I största allmänhet tycker många (generalisering, jag vet) att det är väldigt roligt att uppleva sådant man finner lite ovanligt, lite exotiskt — och vår egen historia ingår i det. Vi är så vana vid vår moderna värld att vi ofta tycker att det är lite häftigt att få delta i sådant som ligger mer nära naturen. En av fördelarna med att göra på det här sättet är att det med all största sannolikhet skulle öka på turismen – både inom Sverige, och med turister utifrån.

Moose
kevin dooley / Foter.com / CC BY

Ni vet väl vad tyskarna tycker om våra älgar?

Och bara ponera att flera startade upp sådana här företag; vad tror ni det skulle göra för välfärden om vi fick igång en ännu större turism än vi har idag?

För att bara samlas i mindre slutna grupper som vill återuppleva en romantiserad historieskrivning, ter sig extremt snålt, introvert och exkluderande.

Tittar vi på till exempel Italien, är de experter på att framhäva sin historia, och kanske främst sin konst och sin arkitektur. Vi har mycket att lära av dem, och jag tror verkligen att fler skulle intressera sig för vår historia om den fanns mer tillgänglig och levandegjord än vad den gör idag. Men för att den ska bli det, krävs eldsjälar – och det har vi ju, bland annat i Svenskarnas parti.

Och det finns absolut ingenting som säger att vi inte kan framhäva och lyfta fram vår egen historia, hedra våra förfäder och minnas var vi kommer ifrån, och samtidigt välkomna människor från andra länder. Är vi stolta över vårt land är chansen stor att vi väcker deras nyfikenhet och tolerans mot allt det nya.

Tolerans, passion och nytänk. Kan det bli bättre?

Relaterat

Nidstång mot rasism och nazism

Företag inriktade mot svensk kultur, historia och natur

Kolarbyn
Viking.se
Sala Silvergruva

med många, många fler

Krönikor

Är multikultur påtvingad?

Det sägs att svenskarna har påtvingats mångkultur. Ja, det påstås att runtom i Europa tvingas människor av sina regeringar till att leva i ”mångkultur”. Det finns också en konspirationsteori som handlar om att politiker och ”mediaeliten” ska ha ”beslutat” om detta i det s.k. ”Lilla Saltsjöbadsavtalet” år 1975. Det hävdas också att den ”mångkulturella utopin” är omöjlig eftersom människor är för olika; ”människor är som olja och vatten”, framförallt när det handlar om européer och muslimer. Men måste ”muslim” direkt utesluta ”europé”?

Om man lyssnar på Kent Ekeroth i P1 Dokumentär kan man förstå att Sd värnar om mångkultur, om än något verklighetsfrånvänt. Enligt Ekeroth bör de olika (unika) kulturerna hållas isär, för annars riskerar vi att få homogen mångkultur i hela världen. Och då blir det inte lika kul att resa. Kulturell ”svensk” likriktning anses vara någonting att sträva efter, medan man förpassar mångkultur till att existera endast på det multinationella planet, bland de olika, unika, kulturellt homogena ”nationalstaterna”.

Pyongyang, Nordkorea
Pyongyang, Nordkorea

Kulturell homogenitet, som man verkar sträva efter istället för ”mångkultur”, är möjlig endast i stater som genomför folkmord på sina befolkningsminoriteter. Kulturell isolationism å andra sidan är endast möjlig i absolut stängda fascistiska stater som t.ex. Nordkorea. Är detta verkligen någonting att sträva efter för europeiska stater eller för Sverige? Och vad gör vi då med alla nationella minoriteter som inte har egna stater?

I debatten förenklas verkligheten till den grad att individerna förvandlas till homogena kollektiv, där ”muslim” står i rak motsats till ”svensk”. Det finns dock ingen homogen svensk kultur eller kulturell identitet (inte ens Sd har lyckats definiera den). Och det finns ingen annan homogen kulturell identitet någon annanstans i världen, ingen homogen ”muslimsk identitet”, ingen homogen iransk identitet, osv. Så det finns ingen klar och tydlig helhet att anpassa sin ”främmande” kultur till för att den ska kunna samexistera med den normativa kulturen (i det här fallet svenska).

Alla människor bär på en och samma gång på en mängd olika identiteter, andra identiteter än sin nationella, kulturella eller religiösa identitet, men det är muslimerna som oftast framställs som en kollektiv fara för vårt samhälle. Att svenskar i vardagen inte agerar utifrån att de är svenskar, utan utifrån sitt yrke, sina intressen, sin personlighet eller någonting annat, tas för givet. Detta trots att vara ”svensk” innebär olika saker för olika svenskar. Norrlänningar skiljer sig från Värmlänningar, som i sin tur är annorlunda om man jämför dem med skåningar.

Varför är det så svårt att tänka sig att muslimer också agerar utifrån sin individuella personlighet? Många verkar alltid förutsätta reaktioner utifrån den religion som de tillhör och som de utövar (eller inte utövar) i större eller mindre utsträckning? 
Människor kan behålla sin ”utländska” (eller ”annorlunda”) kulturella identitet utan att därmed utesluta sig själva från den svenska identitetens ramar. En ”utländsk” eller muslimsk identitet måste inte per automatik stå i konflikt med den svenska. Varför funkar t.ex. de svenska, tyska eller franska fotbollslandslagen så bra trots att lagen inte är etniskt homogena? Några av de viktigaste spelarna är till och med muslimer eller har sina rötter i muslimska ”kulturer” (Zidane, Özil, Bajrami, m.fl.).

Är islam verkligen farligt? En religion kan ju inte agera själv, utan behöver aktörer, individer som agerar utifrån den, antingen med godhet eller med ondska. Och vem har sagt att människors agerande alltid först utgår ifrån deras religiösa tillhörighet? Det är inte islam i sig, utan snarare extremisterna som utgör en fara. De är ytterst få, men kan tyvärr ändå vara slagkraftiga. Oavsett vilka de är, har extremisterna sällan något stöd bland vanliga medborgare. Afghaner har länge själva kämpat mot talibanerna. De som spränger människor i bitar i Irak och Pakistan applåderas knappast av offren och deras anhöriga. Det var tydligt efter det lyckligtvis misslyckade dådet i Stockholm att Abdulwahab inte hade något stöd bland de svenska muslimerna, och hade, om han överlevt, fått se och höra endast fördömanden från dem som han ansåg som sina egna. McVeigh och Breivik har sitt stöd i mycket smala extremistiska kretsar. De var varken muslimer eller islamister, men deras övertygelse och agerande gick (och går) i linje med de islamistiska extremisternas: de har mördat människor utifrån sin ideologiska övertygelse.

Det är hatet och extremismen som utgör den verkliga faran, oavsett ideologi, oavsett om den bygger på religiös eller politisk övertygelse. När det gäller påståendet att det mångkulturella samhället orsakar konflikter eftersom olika människor omöjligen kan leva tillsammans (underförstått att ”Vi” därför måste göra oss av med ”Dem”) är det inget annat än villfarelser.
Det är faktiskt möjligt att vara svensk och muslim på en och samma gång. Och betydligt mycket mer än så.



Gästkrönika av K.N.

Artiklar

Får det lov att vara en negerboll?

Erik Vilde, trubadur
Foto: Malinka Persson

Erik Vilde, trubadur

Erik Vilde har producerat och spelat in sin egen musik sedan många år tillbaka. Hans musik kännetecknas av humor, och han har förmågan att driva med sig själv och sitt liv.

För några år sedan skrev och spelade han in låten Negerboll. Han gjorde en enkel video där han själv spelar gitarr till egen sång, och lade upp den på Youtube.

Motargument.se publicerar nu Eriks låt, Negerboll, med Eriks välsignelse.

Erik Vilde: Negerboll

 (inspelad för Youtube 2007)