Etikettarkiv: krönika

Krönikor

Empatisk läsning

Gästkrönika av Robert Nilsson

”Empatisk läsning – en utrotningshotad läsart i klickonomins medielandskap”

Jag brukar försöka att vara välvillig när jag på ett eller annat sätt tar del av en människas utsaga.

När utsagan kommer i form av en text, så kallas det för empatisk läsning.

Med det följer att du som läsare försöker sätta dig in i avsändaren med allt vad det innebär – att du försöker se texten eller det sagda med avsändarens ögon eller öron.

I dagens politiska klimat så har den typen av social fingertoppskänsla – som krävs för empatisk läsning – amputerats av de sociala medierna och klickonomins kugghjul och drev.

Det finns varken tid eller vilja till att ge avsändaren något som helst utrymme att förklara eventuella missförstånd. Det har till och med gått så långt att då budskap kan tolkas på fler än ett sätt (vilket i princip alltid är fallet) så väljer många att tolka budskapet eller utsagan på det för avsändaren minst välvilliga sättet.

Halmgubbar konstrueras. Utsagor tas ur sitt sammanhang – t ex en mening som tas ur ett större textsammanhang eller ett större socialt och samhälleligt sammanhang – och sätts i ett nytt på ett sätt som ger utsagan en helt annan – från avsändarens sida – ej avsedd betydelse.

På så sätt skapar vi fiender med agendor som egentligen inte finns men som genom våra mer eller mindre medvetna feltolkningar blir till för att positionera oss som hjältar på det politiska slagfältet.

Vi omtolkar utsagornas argument så att de passar motargumenten som vi har färdiga i våra arsenaler. Kanske skriver vi en rant eller en debattartikel med utgångspunkt i denna feltolkning för att sedan riva ner folkets jubel i form av viral spridning och gilla-klick.

På samma sätt som jag valde att tro på Salahaden Raoofs förklaring till varför han visade det s k Rabia-tecknet i Almedalen – att det var av solidaritet med offren för folkmord världen över och inte för att visa lojalitet med Muslimska Brödraskapet – så väljer jag att tro på Amineh Kakabavehs förklaring: att hon handlade mot bättre vetande.

Jag tänker att om något, så har den senaste tiden åtminstone lärt mig att vi måste vara mer förlåtande och välvilligt inställda till våra medmänniskors utsagor.

Någon sa att människors utgångspunkt är att tro på andra människor när de säger något – att detta är grunden för alla mänskliga relationer. Att det är det som har gjort människan och människosläktet till skapelsens krona.

Det finns något logiskt tilltalande med det. Jag menar – vad är alternativet?

Vilken värld hade vi kunnat bygga om vår utgångspunkt hade varit alla människor ljuger tills det att motsatsen bevisats?

Då hade vi fortfarande befunnit oss i grottorna – paranoida och asociala. Bligande ut på en värld utanför grottöppningen. En värld fylld av människor som ljuger och vill oss illa.

/Gästkrönikör Robert Nilsson

Artiklar

Sverigedemokraternas nazistiska förflutna

Att Sverigedemokraterna grundades av ett gäng personer med nazistiska sympatier, vet många redan. Men exakt hur illa var det? Bloggaren Polimasaren har sammanställt det i ett långt blogginlägg som vi på Motargument rekommenderar varmt!

Sverigedemokraternas nazistiska forflutna, del 2

Här bjuder vi på smakprov:

Söker efter Sverigedemokraterna och kopplingen till nazism för att sätta ihop en uppföljning och mer ingående än det första inlägget jag skrev om Sverigedemokraterna och deras mörka nazistiska förflutna. Efter ett tag hittades en gammal ‘Lindholmsnazist’ vid namn Erik Walles. Han hade ett förflutet som vice ordförande i Nationalsocialistiska arbetarpartiet som bildades 1933 och Walles gick med året efter. Walles som var författare och senare fysik- och matematik-lärare gick med i Sverigedemokraterna från och med det bildades och var med i partiet tills han avled 1991. Det påstås att Walles skulle ha varit en passiv medlem i partiet och det kan stämma att han inte hade en position (har ej hittat annan info), men han var en av dom som tog med sig sin ideologi in i partiet och han var känd för sina kunskaper. I en fyrsidig artikel i Sverigekuriren, sid 18-21 i dubbelnumret #7-8, som är SD:s officiella partitidning (döptes efter det 13:e numret om till SD-Kuriren som den heter än idag) skriver Walles att nazister är inga landsförrädare och att SD inte ska skämmas för att de har samma anda som de gamla nazisterna.

I Erik Walles hem hittades efter hans död en hel del gamla dokument, bland annat en lista över 3000 judar som skulle mördas så fort Hitler hade tagit makten över Sverige. Detta visar hur pass långtgående planer det fanns bland den tidens nazister på att fullfölja förintelsen även i Sverige och till vilken nivå Walles var inblandad i den.

Detta är en av de som byggde upp ideologin i SD när de bildades och han var inte ensam. Vi har bland annat deras första revisor i Gösta Ekström som var frivillig i Waffen-SS. De som är någorlunda bevandrade i historia känner till vilka de var och vad de gjorde sig skyldiga till. Anledningen till varför han sökte sig dit frivilligt förklarade han med:

”för Hitler och mot världsjudedomen”

Under hans tid i SS arbetade Ekström bland annat i högkvarteret i Berlin under Heinrich Himmler, som var högsta ansvarig för koncentrationslägren och förintelselägren. Ekström var med och bildade Sverigedemokraternas Malmösektion i slutet av 1980-talet.

En annan som också var med från början i partiet var Gösta Bergqvist, även han gammal ‘Lindholmsnazist’ med förflutet i Nordisk ungdom, Svensk socialistisk samling och under kamporganisationen Bevara Sverige Svenskt första år. Det dröjde ända till 1998 innan Bergqvist blev utesluten ur partiet för sina åsikter.

Polimasaren skriver dessutom:

I SD-Bulletinen (ett nyhetsbrev som skickades ut till medlemmar) skrev Gunnar Prawitz, ledande ideolog för ‘Lindholmarna’, denna text i november 1989, med rasbiologisk underton:

”Det som vi ärvt är blodet från våra förfäder, det är det äkta svenska; det andra, det som kommit utifrån, det är osvenskt…”

I första numret av Sverige-kuriren hittar vi dikter av nationalsocialisten och antisemiten C E Carlberg. Ända fram till Klarströms tid såldes t-shirts med motiv från ‘Lindholmarnas’ valaffischer från 1930-talet. Partiet sålde även skrifter från ‘Svenska föreningen för samhällsforskning’, som bland annat drevs av antisemiten Christopher Jolin.

Läs även del ett av Polimasarens artikelserie här!

Krönikor

Problemlösning

När jag tänker på Sverigedemokraterna tänker jag på gnälliga snubbar i kostym som inte har något bättre för sig än leta fel hos alla andra och tro att deras egna lösningar är det enda som kommer att fungera.

Tillåt mig att harkla mig en aning och undra – vilka lösningar?

Sen när blev Sverigedemokraterna ett lösningarnas parti? Den enda lösning de har är att minska eller helst stoppa all invandring, och kanske allra helst av allt – slänga ut invandrare, oavsett generation, från Sverige.

Miljonprogrammet
Jetuma / Foter.com / CC BY-NC-ND

Ibland skulle det vara intressant att vara en fluga på väggen när SD diskuterar om lösningar på de problem som de ser i svenska samhället. Det vill säga, om de har några lösningar.

Till exempel så är min upplevelse att de ofta gnäller på boendefrågan. Invandrarna tar alla ‘våra’ lägenheter, stoppar in hela släkten och eldar på vardagsrumsgolven. Eller så hyr staten lägenheter åt dem som precis kommit hit – lägenheter som blonda svenskfödda blåögda människor hade kunnat bo i. Huvaligen, vilken misär.

På boendefrågan anser jag att det finns åtminstone ett annat alternativ som skulle kunna fungera, utöver det att minska invandringen.

Till exempel så skulle byggföretag kunna bygga lägenheter som är billigare att bo i. I stan där jag bor byggs det nytt titt som tätt – men det byggs på platser och med sådan hög standard att inte många har råd att bo där. Av bekanta som har koll, får jag veta att ett av de dyraste nybyggena har många lägenheter som står tomma därför att det inte finns någon som har ekonomi att bo där. Om man i stället sänkte standarden så att folk exempelvis kunde återgå till att handdiska, använda tvättstugan, klara sig utan golvvärme och så vidare – då kanske fler skulle ha råd. Dessutom skulle det inte bli så dyrt, och man kanske skulle kunna bygga fler bostäder samtidigt.

Dessutom skulle man kunna återgå till det här med miljonprogrammet. SD är ju sådär historieromantiska i vilket fall, så då kan det ju inte göra något om man återgår till att bygga lägenheter med lite sämre planering än dagens standard, och dessutom i så stora hyreshus att det verkligen börjar handla om människoförvaring – för både svenskfödda och utlandsfödda, oavsett om man har ett svenskt pass eller ej. I så fall kan man antingen stoppa in större svenska familjer i anpassade lägenheter, eller så kan man begränsa antalet barn som får födas i en och samma familj – fast det blir ju klurigt, med tanke på att vi inte har kärnfamilj på samma sätt idag, som för 75 år sen.

Hur svårt kan det vara?

Och vill man i det läget komma ifrån det här med klotter och annan förstörelse av nybyggda områden, så kan man se till att få dit lite konst eftersom det oftast fungerar som nån slags förstörelse-stopp. Och bara för att utmana Åkesson med bihang så skulle åtminstone jag gärna se att det var konst från världens alla hörn; en riktigt mångkulturell kulturmix så att Jimmie och hans gelikar får svettas ordentligt. Jag ser det gärna därför att jag hoppas och tror att en person som av den ena eller andra anledningen flyttar till Sverige, gärna vill vara med och känna sig delaktig. Om denne får vara med och delta i ett projekt som handlar om utsmyckning av det område där hon eller han bor, är sannolikheten större att personen i fråga känner sig mer delaktig och villig att ta hand om, skydda och bygga upp – än om hon eller han inte får vara med.

Nu tycker jag i och för sig att det här med politisk problemlösning är något som inte ett enda parti sysslar med på någon slags frekvent basis. Nu i valtider kommer vi troligen att få se och höra på samma sorts pajkastning som sist, vilket antagligen inte kommer att göra någon skillnad i slutänden.

Så hörrni, svenska folket därute. Vad sägs om att ställa lite krav på faktiska förändringar? Förändringar som skulle kunna leda till något gott och produktivt, i stället för att sitta på arslet och stoppa ned vallappen med Sverigedemokraternas namn på i valurnan, och tro att de ska göra någon skillnad.

Tro mig. Att rösta på SD kommer bara att göra saken värre.

Krönikor

Homofobipartiet Sverigedemokraterna

Gästinlägg från Slutpixlat

Ja, Sverigedemokrater är inte bara främlingsfientliga, rasistiska och islamofoba de är dessutom starkt homofoba också. Vilket man genom olika SD-politikers homofoba uttalanden ständigt blir påmind om.

Kiss-In (37) - 17May08, Paris (France)
°]° / Foter.com / CC BY-NC-ND

Att partiledare Jimmie Åkesson i utkastet till sin alldeles egen ‘Mein Kampf’; Satis Polito — skrev att Pridefestivalen består av smaklösa figurer och att Jonas Gardell sysslar med billig böghumor så har han naturligtvis aldrig reflekterat över det faktum att det just är i Sverigedemokraterna som de mest smaklösa figurerna befinner sig och att det är SD som står för billig rasist”humor”.

Genom åtskilliga mycket smaklösa uttalanden av just Sverigedemokratiska politiker om homosexuella genom åren så är det ju mer än väl bevisat var SD står i HBTQ-frågor. Bögskräcken hos SD är uppenbarligen stor. De är ju rädda för i princip allt som faller utanför den av dem själva uppställda normen av vad som är att anses som normalt i ett samhälle.

Och i det perspektivet så är det då inte förvånande att Åkesson ogillar Jonas Gardell:

Det betyder inte heller att jag uppskattar Jonas Gardells billiga böghumor. Tvärtom, hade jag varit homosexuell hade jag förmodligen aldrig tillåtit en sådan typ agera självutnämnd representant för mig. Snarare hade han och det han representerar hållit mig kvar i den berömda garderoben livet ut.

Uppenbart nu är att Åkesson, oavsett om Jonas Gardell varit homosexuell eller inte, aldrig skulle kunna ta till sig Gardells humor. För den är nämligen alldeles för intelligent och raffinerad för att Åkesson någonsin skulle kunna begripa sig på den.

Det hade nog varit bäst för alla om Åkesson aldrig hade klivit ut ur sin egen garderob. Ni vet den som är sprängfylld av främlingsfientlighet, rasism, islamofobi och homofobi. För de ”normerna” kan vi vara förutan.

Dock lite fegt av Åkesson att han inte tog med sina åsikter om Pridefestivalen och Gardell i sin bok. Du har ju inget att skämmas över Åkesson. Du kan ju åtminstone komma ut ur garderoben och visa vilken stor homofob du egentligen är. Sluta hyckla. För dina partikollegor hycklar då verkligen inte när de uttalar sig om homosexuella:

Vad är det som säger att den s k normaliseringen slutar med att bi- homo- och transpersoner skall normaliseras? Varför inte personer som begår tidelag (sex med djur) eller pedofili? Dessa sexuella avarter är inte normala och kommer aldrig att vara normala.

/Björn Söder, partisekreterare, skrev om Pridefestivalen 2007.

Den aidsdoftande Shamefestivalen.

/Tommy Hansson, tidigare chefredaktör för partitidningen SD-Kuriren, blogg om Pride 2009.

Avloppssex.

/Willy Christiansson, då SD-ordförande i Härryda, om homosexualitet,

ur intervju i tidningen Expo 2012. Christiansson är inte längre kvar i partiet.

Perversa tillställningar hyllas av etablissemanget som om de vore vilka nöjestillställningar som helst. Perversa och onaturliga läggningar lyfts fram av massmedierna och politikerna som normaliteter och de nästan slåss om att vara den som skriker högst till försvar av dessa sjukliga jippon.

/Björn Söder, partisekreterare, i en kommentar i anslutning till Pride 2003.

Mycket märkliga uttalanden från ledande SD-politiker som faktiskt går stick i stäv med vad SD skrev i sitt partiprogram om HBTQ-frågor: 

”Ingen människa väljer sin sexuella läggning. Trakasserier och diskriminering mot människor p.g.a. deras sexuella läggning är oacceptabelt och skall rättsligt beivras. Vidare anser Sverigedemokraterna att människors sexuella preferenser primärt är en privat fråga och ingenting partiet fäster någon vikt vid.

Gästinlägg från Slutpixlat

Krönikor

Rasisternas ballongdans

Finns det personer som inte känner till den legendariska ballongdansen? De som inte gör det kommer kanske att skratta gott åt klippet när de ser den.

ballongdansen1Ibland känner jag att det kan vara bortkastad tid att debattera med vissa människor som lite snyggt försöker kalla sig för ‘sverigevänliga’. De tycks vara oemottagliga för alla rationella argument, det är ibland lite som att försöka konversera med en komapatient. Man skakar på huvudet, suckar uppgivet och börjar odla gråa hår. Vid vissa tillfällen kan man få impulsen till att försöka ta någon person i kragen för att ruska om dem, eller göra som Robinson-Erold och ryta ”skämmes tammefan!”. Vid andra tillfällen vill man dunka huvudet i väggen och slita sitt hår. Med det finns knappast något konstruktivt i det, det är bara till att hoppa upp i sadeln igen.

Jag tycker inte att ett sätt att argumentera är mer ‘rätt’ eller ‘fel’ än ett annat, det är mestadels en fråga om tycke och smak. Ljussablar är i och för sig extremt tuffa, men de får sällan någon enda ‘sverigevänlig’ att ändra uppfattning. Själv argumenterar jag helst med fakta, inte med känslor — det tycker jag är vad som fungerar bäst för mig.

Duell_auf_MustafarVid ett tillfälle hamnade jag i debatt med en person på YouTube om invandrare och brottslighet. För varje inlägg hen gjorde blev hens argument sämre och sämre, för hen kunde inte motbevisa eller slå hål på den statistik jag presenterade. Till slut drämde hen till med: ”Men fattar du inte, det spelar ingen roll vad som står i dina böcker eller vad dina lärare säger!”. Då tröttnade jag, men det var samtidigt intressant eftersom jag fick se det sista halmstrået som en ‘debattör’ klamrade sig fast vid. Ett ynkligt halmstrå som tydligt visade dennes brist på logik och rationellt tänkande.

Jo, det spelar faktiskt en mycket stor roll vad som står i böcker och vad lärare säger. En professor i kriminologi har mycket högre trovärdighet, än någon som verkar dra påståenden ur luften eller slänger ur sig allehanda skit till höger och vänster. Det innebär dock inte att man ska svälja allt man läser eller hör med hull och hår, bara för att man tycker att källan verkar trovärdig. Förkastar man ett kritiskt förhållningssätt begår man ett stort misstag, något som vissa ‘sverigevänliga’ personer gärna gör.

När du och jag kan presentera kalla fakta och argument som håller, så har vi trumf på hand. När vi kan få våra medmänniskor att se hur lögn har blivit deras skenbara sanning, blir debatten en ballongdans — där vi har nålen och motståndaren har ballonger. Till slut kommer den tjurnackade rasisten stå där med rumpan bar.

Krönikor

Åkessons älskarinna erkänner!

Jag drömde en helt sjuk dröm inatt. En kille dumpade sin flickvän för min skull, trots att de skulle ha barn ihop. Jag träffade honom i smyg och han tänkte göra slut med sin tjej efter att de fått barnet, han skulle få vårdnaden och så skulle vi tre bilda en liten kärnfamilj. Det låter ganska skruvat, eller hur? Det blir bättre. Killen var kändis, och det var ingen annan än Jimmie Åkesson.

Det är ingen överdrift att säga att jag var ganska omtumlad och förvirrad när jag vaknade. Men jag var på gott humör, det var en väldigt trevlig och mysig dröm. Jimmie var jättegullig! Vi gick hand i hand på grusvägarna ute på landet och sade rara saker till varandra, efter det stod vi och pussades lite blygt vid en transformatorstation. Det var norrländsk sommarnatt med ljus himmel och jag var spralligt nykär. Han var en riktigt fin kille, någon som man gärna skulle visa upp för familjen. Om det inte vore för det faktum att han var… Sverigedemokrat.

Jimmy Åkesson

Jag skämdes något alldeles fruktansvärt för hans partitillhörighet. Fy, så pinsamt det skulle vara om det framkom att jag låg med fienden. Den politiska biten var lika påtaglig som en flodhäst i vardagsrummet. Det var som en fadd smak i munnen, ungefär densamma som man får när man hör skämtet: ”vad är det för likhet mellan en negress och ett par tofflor? De är sköna att sätta på inomhus, men man vill inte gärna gå ut med dem”. Lite som den där elaka killen som drar tjejer i håret så att de börjar gråta när alla tittar på. Sen är han snäll mot dig när ingen annan ser på. Så kände jag mig.

Att han tänkte byta ut en Louise mot en annan Louise, brydde jag mig inte om. Jag tyckte att det var sju resor värre att han representerade ett politiskt parti vars åsikter strider mot allt vad jag anser är rätt och riktigt. Skitsamma att han med berått mod lämnade sin gravida fästmö för att gosa med andra! Alla som minns sina drömmar morgonen efteråt vet att logiken ofta lyser med sin frånvaro i drömmarna, det är tjusningen med dem. I verkliga livet hade jag inte sett familjeerbjudandet som oemotståndligt, med eller utan politik.

Denna dröm var en utomkroppslig upplevelse, en totalt surrealistisk (och i sanningens namn fantastiskt rolig) sådan. Jag kommer att skratta åt den ett bra tag. Hans hy är len och varm, han luktar gott, kysser mjukt och har inte handsvett. Gulliga Jimmie, lite blyga men rara Jimmie. En fin kille, helt enkelt. Lite som en hustrumisshandlare – som egentligen är snäll. När han inte slår.

Jag har aldrig träffat Jimmie Åkesson, men han är en fantastiskt omtänksam, smart och rolig kille som det är lätt att bli spralligt nykär i. Det spritter som fjärilar i magen när man ser honom spricka upp i ett leende. Ända tills man vaknar upp och undrar vad det var som orsakade kortslutningen i huvudet.

Krönikor

Fem-stegs-programmet

En av de viktigaste frågorna för alla nationalistiska partier genom historien har varit idén om det egna landets överlägsna kultur, och hur viktigt det är att bevara denna. Dagens SD må ha tonat ner sin ”Bevara Sverige Svenskt”-retorik, men de talar fortsatt högljutt om vikten av att stoppa ”kulturimperialismen”.

Även om SD såklart bortser från att världen i flera decenniers tid har fått den största delen av kulturella influenser från USA och inte den muslimska världen. Men hur skulle en regering då vara tvungen att agera om den skulle vilja stoppa denna ”kulturimperialism” mot det egna landet? Nedan har jag listat några av de enkla åtgärder en nationalistisk regering skulle behöva vidta för att ”bevara den svenska kulturen” så som SD så gärna vill.

Pyongyang, Nordkorea
Pyongyang, Nordkorea
  1. Stäng gränserna. Stoppa invandringen är ju en självklarhet, kommer det in människor från andra länder för de ju med sig en annan kultur, vilket är oacceptabelt. Men vi kan inte heller låta svenskarna lämna Sverige ens tillfälligt, för åker de utomlands så kan de få in nya uttryck utifrån som kan förändra den svenska kulturen. Nej, det är bäst om ingen åker vare sig in eller ut ur Sverige.
  2. Stoppa all handel med omvärlden. Varor och tjänster från andra länder än Sverige kan ge svenskarna utländska influenser och riskerar på så sätt att förändra den svenska kulturen. Nej, Sverige ska vara självförsörjande.
  3. Inga utländska TV-program eller musik. En stor del av vår bild av omvärlden kommer från vad vi ser på TV, och speciellt amerikanska TV-program och amerikansk musik har påverkat Sverige de senaste decennierna. Detta är inte acceptabelt. Sådana utländska influenser måste stoppas. Endast svenska program och genuint svensk musik får spelas på radio och TV.
  4. Inget internet eller telefoni. I alla fall inte med omvärlden, tänk så mycket utländsk kultur och sverigefientliga åsikter folket skulle kunna snappa upp. Ett intranät och inhemska telefonlinjer går nog bra, för då riskerar folket inte att hjärntvättas av kulturmarxister och andra sverigefiender. Självklart måste nätet och telefonlinjerna övervakas noggrant.
  5. Avskaffa demokratin. Det vore ju katastrofalt för den svenska kulturen om ett annat parti, som är mindre Sverigevänligt kommer till makten. Detta kan vi inte riskera, så för nationens bästa måste demokratin avskaffas.

Så, dessa är de fem enkla steg en nationalistisk regering bör ta för att ”Bevara Sverige Svenskt”. Hmm, får ni också en känsla av att det här har provats nån gång förr? Just det ja, i Nordkorea! Jag vet inte vad ni tycker, men själv har jag fått intrycket av att Nordkorea inte fungerar så värst bra, i alla fall inte för den nordkoreanska befolkningen. Slutsats: nationalism är bäst att hålla borta från makten, för det går riktigt illa om nationalisterna faktiskt får bestämma.

Krönikor

—"Jag är en Sverigedemokrat!"

Gästkåseri, sampublicerat med benäget tillstånd från Omaskerat

— ”Jag gillar att gnälla över samhällsproblem utan att sätta mig in i dem grundligt. Trots det så är jag grym på att ge analyser om hur samhällsproblemen påverkar framtiden och vad som har gett upphov till de samhällsproblem vi ser idag. I grund och botten så brukar dessa analyser gå ut på att jag helt enkelt reagerar över det jag ser. Sen att det inte ger någon egentlig substans i de ämnen jag diskuterar på nätet spelar mindre roll. För skulle jag få en knivig motfråga eller om någon skulle råka syna mina ihåliga argument, ja då kan jag alltid posta en länk från någon halvtaskig nyhetsblogg som gör sanningar av att rycka saker ur sin kontext. Eller länka till youtubefilmer. Youtubefilmer är nämligen alltid sanna. Så måste det ju vara.

Cool-Troll-FaceJag vill inte att Mohammed ska få några tusenlappar i bidrag när han kommer till Sverige. Jag har däremot inga problem med att Wallenberg och Savén tjänar miljarder på skattebetalarnas bekostnad. Jag kopplar besparingskraven inom vården till invandrare trots att det sker offentliga upphandlingar där den som lägger lägst bud ska vårda våra äldre och där kapitalister drivs av vinstintresse före vårdintresse. Att systemet uppenbarligen är ruttet spelar inte så stor roll. För det är jag inte speciellt intresserad av att diskutera och ser man till det parti jag röstar på och promotar i var och varannan uppdatering på Facebook så har jag ingen ambition av att skrota systemet. Det är ju lättare för mig att skylla besparingskraven på Mohammed. Han får ju etableringsbidrag och en rad andra bidrag som jag mer än gärna vill belysa så fort jag får chansen. Att Mohammed inte ens har rätt till alla de bidrag jag gärna tar upp spelar inte så stor roll. För står det på en bild på Facebook så måste det ju vara sant. Inte ens när socionomer sågar mig vid fotknölarna kan jag revidera mina felaktiga uppgifter.

Polisen har dessutom alltid rätt. Inte ens när de jämför afrosvenskar med djur och trakasserar människor kan jag förstå att bägaren kan rinna över. För polisen har ju alltid rätt. Inte ens när polisen ertappas mörka och ljuga om en dödsskjutning av en åldring så har polisen fel. Sånt ska man inte ens tala om eller spekulera i. För då är man ju vänsterextrem.

Jag håller med Ullenhag när han etnifierar sociala uppror i förorterna. Den stora kärnfrågan är inte varför människor revolterar mot systemet. Det är snarare var föräldrarna till de som revolterar håller hus. Den sociala misär som vissa människor tvingas leva i dagligen ska man inte prata om. Inte heller ska man tro att social upprustning av förorterna är ett vettigt sätt att förebygga sociala revolter på. Militära insatser mot civilbefolkningen är min melodi. Det förordar jag gärna. Ja såvida det inte sker i Mellanöstern för då visar ju islam bara sitt rätta ansikte.

Jag vet att alla världens muslimer är onda. Dessa vill ju islamisera samhället och göra Europa till ett Eurabia. Det är sant, det står i Koranen. Att jag inte ens har läst mer än ett par citat från Koranen spelar mindre roll för det har jag nämligen läst på en blogg. Konspirationsteorier är det inte tal om. Detta är ju dagens sanning. Att Eurabiateorin de facto är en galen konspirationsteori spelar inte heller någon större roll. För en gång så sa en muslim att han vill se fler araber i Europa. Det handelssamarbete som innebar att franska näringslivet i samarbete med arabisktalande länder gav ut en pamflett som hette just Eurabia har inte med saken at göra. Trots att det var just det Eurabiateorins skapare stödjer sin tes på. För det vet man hur alla muslimer är. Att det sedan finns femtioelva olika inriktningar fördelade på 1,5 miljarder muslimer världen över som är svarta, vita, gula, bruna och till och med albino kvittar. För islam är ju per definition alltid samma sak som islamisering. Trots att teologer motbevisar mig så måste det ju vara så. För teologen är ju antagligen bara förblindad av PK.

Expo är AFA. Detta eftersom en person som idag jobbar på Exporedaktionen råkade ha samröre med några som var med i AFA för 20 år sedan. Aftonbladet och Expressen bedriver alltid hets mot mitt parti. Det kvittar om mina riksdagspolitiker beväpnar sig på fyllan och är allmänt vulgärrasistiska. För tar man upp såna incidenter så är det hets mot folkgrupp och antidemokratiskt. Då ska jag givetvis hota de som ifrågasätter mina riksdagspolitikers agerande. För att därefter ursäkta och förringa alla hot som förekommit mot antirasister, bara för att alla antirasister bedriver hat. Antirasister är för övrigt ett kodord för antivit. Det är dagens sanning. Jag lovar.

Jag är övertygad om att 99 procent av alla somalier är analfabeter som har kommit till Sverige för att leva på bidrag. Dessutom är jag övertygad om att dom tar våra jobb. Att jag själv cashar bidrag och är skitnödig över att analfabeter ska sno ett jobb från mig säger dessutom absolut ingenting om mig själv… mer än att…

Jag är en Sverigedemokrat!”

Gästkåseri, sampublicerat med benäget tillstånd från Omaskerat

Krönikor

Och vem fan är du?

Det har skrivits spaltmeter om ämnet strukturell rasism. Trots det är begreppet mycket omstritt. Existerar det eller är det något som folk hittat på? Vilka har isåfall hittat på det, och varför? Vad menas med strukturell rasism, egentligen?

Jag kan utgå från mig själv. Jag är inte född i Sverige och det är mycket tydligt eftersom min hud är brun. Inte på det sätt som en etnisk svensk kan vara solbränt brun. Jag är chokladbrun. Det beror på att jag är född i Indien och blev adopterad till Sverige när jag var 9 månader. Jag är uppvuxen med en förälder från Södermalm i Stockholm och en från Norrland. Deras föräldrar höll hårt på traditioner, vilket innebar en uppväxt med sill, julskinka, gravlax, grisfötter och dopp-i-grytan. Allmänt gnäll om meteorologernas okunskap var stående inslag under hela min uppväxt.

Andreas MeijerMin hud gjorde att jag blev tillsagd att hålla mig borta från skinnskallar, det var tydligen någon sorts människor som hatade mig och kunde få för sig att slå mig. Jag insåg inte då att denna varning bara gällde mig, men inte någon av mina kompisar. Jag blev alltid glad då helt okända människor sade till mig att jag var duktig på att prata, då fick jag för mig att jag var mycket bättre än mina jämnåriga kamrater. Mitt självförtroende för tal och skrift har stärkts tack vare detta, vilket är en positiv bieffekt.

Allt var dock inte bra. När jag gick i sjuan besökte jag fritidsgården. Några ”kamrater” stod vid jukeboxen. En låt — som jag och många andra just då tyckte om — blev på 20 sekunder det absolut värsta jag visste. Någon startade låten ”Push It” av Salt N Pepa. I den tjatiga refrängen ”Oh, Baby Baby, Oh Baby Baby” skrek ett gäng av dem: ”Å Neger-Meijer, Å Neger-Meijer” (jag kallades då främst för Meijer, vilket är mitt efternamn).

Jag såg mig omkring och kunde utläsa hur det förväntades någon reaktion från mig. Inte bara från de som skrek, utan från alla, inklusive personalen. När känslorna går på högvarv och allt fokuseras på att inte börja gråta så är det väldigt långt till att hitta de snabba, avväpnande kommentarerna. Jag tror att jag lyckades pressa fram ett fjantigt leende och pipa: ”Haha, skitkul”, innan jag gick ut därifrån.

Barn mobbar andra barn. Det är inte mer synd om mig för denna incident än vad det är för alla barn som mobbas idag, eller igår, eller imorgon. Det är dock ett av de starkaste minnen som jag har när det gäller egenupplevd rasism.

På gymnasiet förändrades det radikalt. Jag blev tvungen att börja fråga jämnåriga hur deras namn uttalades och stavades eftersom jag aldrig hört något liknande. Det roliga var att jag verkade kunna bli en av dem. Inte fullt ut, för de fattade ju att jag inte var en av dem, men åtminstone till viss del.

Det fanns inte längre utrymme att reta mig på grund av mitt ursprung. Individer kunde växa fram på ett helt annat sätt eftersom nästan alla var olika. I det har jag stärks. I det har jag förstått att jag är den jag är. Jag behöver inte förändra mig, det är inte jag som har fel — det är de som värderar olika människor på helt skilda sätt som har fel.

Jag har full förståelse för den nyfikna frågan om varifrån jag är. Frågan verkar vara naturlig när människor möter andra människor, kanske speciellt då man inte liknar varandra till utseendet. I många år svarade jag bara med min uppväxtort, vilket resulterade i följdfrågan: ”men var kommer du ifrån, egentligen?”. När jag blev tonåring började jag med att svara ”Indien” istället för min hemort. Det gör jag fortfarande, eftersom det är vad som alltid verkar vara väsentligast för de som frågar. Det som verkar definiera min identitet i deras ögon är mängden pigment i min hud. Och jag får fortfarande höra: ”vad duktig du är på svenska” — och aldrig vet om jag ska tacka eller vad jag ska säga.

Blickarna, attityderna och bedömningarna som jag känner att jag får av olika människor är förmodligen likadana som jag kan tänka mig att alla som har mörkare skinn tvingas att möta. Nu kan det vara så att jag bara inbillar mig, vilket de som läser detta förmodligen kommer att påpeka. Det finns dock en sak som gör mig rätt säker på min sak. Förvandlingarna… Förvandlingen som inträffar hos de jag presenterar mig för, eller hos alla som hör mig prata. Då är det som om en slöja faller, hela deras ansikten slappnar av och utstrålar ”skönt! Han kan svenska.”

Personer som har träffat mig många gånger kan någon gång råka använda en eller annan rasistisk åsikt eller uttryck — ibland även på ett sätt som verkar vara så att jag förväntas hålla med dem. Och då hörs ofta förevändningen: ”men jag menar ju inte dig, du är ju svensk”… Jo, jag vet att jag är svensk, men tack för att du kände att det behövde förtydligas…

Jag kommer inte att förklara för alla att jag faktiskt är svensk och att de inte behöver använda engelska när de ska inleda diskussion med mig. Jag har faktiskt fullföljt en del konversationer helt på engelska bara för att personen verkar vara rätt trevlig — även då jag redan hört denne tala svenska med andra.

Vissa verkar mena att det bara är att vänja sig. Jag tror inte att någon kan vänja sig vid att oftast bli betraktad som mindre värd och med dåliga kunskaper om… ”allt”. Vissa emotsätter sig felbehandling och diskriminering, dessa ses på som ”jobbiga, gapiga och gnälliga”. Det kan låta som att jag är gnällig. Jag betraktar dock inte detta som ett stort problem i mitt liv. Varför gnäller jag på detta då?

Vi formas av många olika saker. Vår familj, kultur, kön, ålder och sociala status brukar vara de vanliga påverkansfaktorerna. Vad som glöms bort är hur vi blir bemötta av andra, som kategoriserar sig själva i en annan grupp än vår.

Jag generaliserar grovt här, avsiktligt, för att göra en poäng:
Män behandlar kvinnor på ett sätt och män på ett annat, och vice versa. Personer som hör till arbetarklass behandlar varandra på ett sätt inom gruppen och personer utanför på ett annat sätt, och detta gäller personer i andra samhällsklasser. Du blir olika behandlad utifrån vilken grupp du anses tillhöra, utav den person som bemöter dig och vad den anser att den själv har för grupptillhörighet.

En person som har ett namn du inte känner igen och har en hudfärg som inte liknar din egen, kommer inom denna struktur betraktas som att hen tänker på ett annat sätt och är svår att kommunicera med. Vi bemöter människor utefter våra förutfattade meningar, eller våra fördomar baserade på eventuella tidigare möten med andra som delar yttre egenskaper med denna person som du nyss träffat.

Genom vårt bemötande så kommer vi också att bidra till att forma den människan, bit för bit, möte för möte. Förväntningarna och fördomarna som är baserade på kön, etnicitet, klass etc. kommer att påverka. Försök att inte bemöta nästa person utifrån någon norm eller dina egna fördomar. Bemöt alla på det sätt som du skulle bemöta någon du tycker om. Börja där. Sen när du bildat dig en egen uppfattning om personen så bör du kunna umgås med hen på ett sätt som du vet att den egentligen vill bli bemött.

/ Andreas Meijer, andreasmeijer.wordpress.com

Titta på en mycket bra föreläsning om att bemöta människor: Gillis Herlitz föreläsning.

Artiklar

Muslimer bjuder in Höger-extremister.. eller?

Under andra omständigheter hade rubriken utnyttjats som bevis på Islams medfödda ondska: muslimer och nazister konspirerar tillsammans mot judar eller något liknande. Men verkligheten är en helt annan.

Moské bjöd högerextremister på te

EDL

En moské i York hyllas efter att ha bjudit högerextrema demonstranter på te.

Organisationen English Defence League hade arrangerat ett protestmöte.
De kallade till demonstration på söndagen utanför moskén på Bull Lane i brittiska York. Anledningen till protesten ska, enligt lokalpressen, ha varit mordet på soldaten i London, tidigare i veckan. Bara sex personer dök upp utanför moskén.

— Det var några som anlände för att protestera, men efter en liten stund gick ett par ur församlingen ut ur moskén och de började prata med varandra. Några kom ut och bjöd på te och kakor, de talade med demonstranterna i 30-40 minuter och så följde de med in. Det var verkligen verkligen vackert, säger imamen Abid Salik till BBC.

Ett drygt hundratal personer som stödjer moskén hade hört om demonstrationen och sökte sig också till moskén. Utöver te och kakor bjöds de högerextrema också in till att spela med i en fotbollsmatch.

— Jag tror att jag aldrig kommer att glömma dagen då York-moskén bemötte ilska och hat med fred och värme. Och jag kommer inte glömma synen av en muslim som med fullständig uppriktighet räcker över te och kakor till en demonstrant, säger lokalpolitikern Neil Barnes till BBC.