Ibland förmår reklam att fånga begrepp lite bättre än långa politiska beskrivningar. Se på denna video från Sydafrika. Videon tar tag i den klassiska xenofoba attityden ”go back to where you came from” och visar på sydafrikas pluralism.
Gäller detta inte för Sverige? Jo. Alla svenskar har invandrarbakgrund. Bakåt i tiden är vi alla invandrare. Jag har danskar och tyskar i min släkt. Och…
Hur många av er har era rötter i exakt den bygd ni bor i just nu? Min mamma och pappa kom från Skåne. Ska jag också åka ”hem”?
Tyskland, 1939. Människor flyr. De flyr från Förintelsen.
Det sista vet man i omvärlden inte riktigt – inte ännu. Man vet att människors grundläggande rättigheter kränkts i Nazityskland. Man vet att statssanktionerad diskriminering blivit diktaturens diaboliska verktyg för att inleda en avhumaniseringsprocess. Man vet att processen är på väg mot fel håll – men inte hur fel.
Dessa beslut beslut får ödesdigra konsekvenser för människor som skickas in i döden på migrationspolitikens altare.
Det var man inte på 30-talet. Men man vet att människors grundläggande rättigheter kränkts. Man vet också att en mäktig diktator som leder ett land vars befolkning till stor del inget hellre vill än få revansch mot den omvärld som krossade landet i förra världskriget. Man vet att en ny världsordning eventuellt står för dörren, där ens agerande gentemot Tyskland kan få mycket allvarliga konsekvenser.
Kanske sker utvisningarna helt enkelt av hänsyn till den nationella säkerheten.
Syrien. Sverige har med våld kastat ut flyktingar från landet.
Sverige, 2010-talet. Människor flyr hit. Inte från Tyskland – men från hela världen.
I Syrien massakrerar en galen diktator sitt eget folk. I Kongo hotas människor av dödsstraff för sin kärleks skull. I Saudiarabien förtrycks kvinnor, oppositionella och andra regimen ogillar.
Detta vet man. Massmedia har utvecklats sedan 30-talet. Nu går morden inte att gömma undan.
Detta vet man också: varken Syrien, Kongo, Saudiarabien eller någon annan stat människor flyr från till Sverige hyser några som helst realistiska planer på världsherravälde.
Inga hänsyn till den nationella säkerheten behöver tas.
Så hur kommer det sig att svenska staten på 80 år – efter att delvis ha hjälpt till med historiens värsta folkmord i form av Förintelsen – inte lärt sig en gnutta jävla medmänsklighet, respekt och tolerans?
Hur kommer det sig att barn utvisas ensamma? Hur kommer det sig att staten krossar flyktingars fria kärlek? Hur kommer det sig att Sverige i strid med alla mänskliga rättigheter skickar människor i döden?
Riksdag och Regering har beslutat det. Dessa beslut är det stora problemet – inte REVA.
*
Polisen bryter mot lagen. En paradoxal mening. Men så långt har det alltså gått: den statliga myndighet som ska upprätthålla rikets lag och ordning – bryter själv mot rikets lag och ordning i sina systematiska, godtyckliga och rättsvidriga ingreppi människors privatliv.
Det är inte ett missfall i ämbetet. Det är inte ett ”enskilt fall”. Det är inte en enstaka polisenhet som begåttövergrepp.
Det är REVA. En rättsordning, en statlig riktlinje, en uppifrån påtvingad ordning som många poliser själva ogillar.
Det är denna rättsordning som bryter mot ordningen i rätten. Närmare bestämt mot folkrätten och grundlagen. Närmare bestämt mot den del av folkrätten och grundlagen som rör Sveriges internationella överenskommelser om respekt för mänskliga rättigheter.
(Det här säger inte någon alarmistisk anarkist. Det här säger ett kanslirådi regeringskansliet tillika den före detta chefen för utrikesdepartementets arbetsgrupp för mänskliga rättigheter. Regeringskansliets kansliråd kritiserar inte regeringens riktlinjer om de inte har extremt bra på fötterna.Socialdemokraterna instämmer.)
Givetvis är det oacceptabelt, oansvarigt och orättfärdigt att som regering utfärda riktlinjer i strid med statens internationella åtaganden, att som polismyndighet vidarebefodra riktlinjer i strid med rikets grundlag och att som enskild polis verkställa order i strid med landets lagar.
För våra barnbarn ska inte läsa om hur 2010-talet i Sverige innebar en återkomst till 1930-talets utvisningar.
De ska läsa om hur 2010-talet blev årtiondet som innebar en återkomst till Raoul Wallenbergs, Folke Bernadottes och Harald Edelstams ideologi och praktik. De ska läsa om hur 2010-talet blev det decenneium då vi tillsammansrev upp REVA, ändrade Sveriges migrationslagstiftning och lät varje flykting stanna. De ska läsa om hur 2010-talet fick sin prägel av medmänsklighet, mänskliga rättigheter och migrationens frihet.
Det är vår högsta plikt som människor.
Talet ovan höll Charlie Chaplin, förvånande nog en av världshistoriens främsta humanister, under 30-talet då Nazitysklands förbryterlser blev alltmer kända. För mänskligheten är det en skam att hans tidlösa ord om tolerans, respekt och frihet inte omsatts i verklighet, att de goda krafter som finns alltför ofta kämpar mot i stället för med varandra isolerade av konstlade partigränser, att människan fortfarande inte mognat bort som art från våld, hat och död.
Jag läste detta inlägg hos A sorta missionom folk som argumenterar emot Sd/rasism (två ord som beklagligt ord börjat användas som synonymer) med att prata om hur bra Ibrahimovic är. Jag har flera problem med detta, dels det som tas upp i texten om att de som säger så fortfarande upprätthåller en skillnad mellan vi och dom och därför intar approachen ”invandrare är inte som vi, men vi kan acceptera dem ändå” typ.
Ett annat problem jag har med det är hur folk alltid ska hålla på och argumentera med så kallat goda exempel. Tänk om vi inte hade haft framstående ”invandrare” (jag åsyftar här snarare alla som kan komma att uppfattas som invandrare, snarare än de som verkligen har invandrat) i Sverige? Hade det då varit okej med rasism? Jag menar, till exempel personer som söker asyl i Sverige har ofta tunga trauman i bagaget och detta kommer troligen att leda till att de har det jävligt mycket svårare för sig i livet. Om man ska se det rent krasst så är det nog en samhällsekonomisk förlust att ta emot asylsökande, i alla fall bra mycket dyrare än att ta emot arbetskraftsinvandring, eller ännu bättre: än att låta dem vistas olagligt i landet och smörja kugghjulen genom att jobba för orimligt låg löner på någon lunchrestaurang.
Dessutom är det ju knappast så att Åkesson vill kicka ut samtliga med utländskt påbrå. Jag tror till exempel att hen tycker att det är utmärkt att vi har Ibrahimovic. De som hen och övrigt pack i det där partiet har något emot är knappast ”duktiga” invandrare som ”anpassar sig” och blir framgångsrika, det hen har något emot är de som kostar pengar och ställer till bråk.
Nu är det såklart så att denna inställning till ”invandrare” som andra klassens medborgare som måste sköta sig bättre än ”svenskar” skadar alla ”invandrare”, men det är fortfarande inte så retoriken ser ut och därför blir det tyvärr lite av ett slag i luften.
När en argumenterar emot rasister med argument som att vi ”tjänar på invandringen” så har vi accepterat grundpremissen att invandringen är något som vi måste tjäna på. Det är att spela på deras planhalva och att acceptera reducerandet av människor till pengar, kostnader och inkomster.
Så länge vi bedömer människors värde utifrån hur de presterar så kommer vi inte att skapa en vettig invandringspolitik. Anledningen till att jag vill ha fri invandring är inte att jag tror att Sverige som land kommer tjäna på det (med detta inte sagt att vi inte kan det) utan att jag anser att människovärdet står över de eventuella vinster eller förluster vi kan tänkas göra på det hela. Därför är jag helt ointresserad av att tala om invandringens eventuella kostnader eller vinster, vilka ”invandrare” som visat sig vara en tillgång och så vidare och så vidare. Det är banne mig inte relevant, för värnandet om människovärdet måste sträcka sig utanför detta.
Alltså det är skitbra att folk vänder sig mot rasism, men även argumentation för en bra sak kan vara helt horribel och dessutom bidra till att stärka världsbilden som rasismen grundar sig på.
Det tal Martin Luther King höll den 28 augusti 1963 är nog en ultimat dröm för de flesta av oss. Ja, jag kan förstås inte svara för de som är främlingsfientliga eller på annat sätt intoleranta, men för min del känns det som en våt dröm för antirasister.
Den Sverigedemokratiska ”visionen”
Det Sverigedemokraterna eftersöker med sin politik är ett Sverige utan inflytande utifrån, utan människor vilka SD själva anser stå utanför den svenska gemenskapen, historien, kulturen och så vidare. De önskar sig ett svenskt ”folkhem” som mer eller mindre försvunnit sedan decennier tillbaka. Sverigedemokraterna vurmar för den gamla världen i ett romantiserat sken utan att förstå konsekvenserna av att anamma samma livsstil i dagens samhälle.
Detta är inte en vision. Detta är en utopi.
En utopi, till skillnad från en vision, är en dröm. Det är en dröm om en värld så osannolik att den troligen aldrig kommer att kunna uppnås utifrån de förutsättningar som finns.
En antirasistisk vision
För oss är antirasism att våga drömma om ett samhälle där vi alla klarar av att leva tillsammans på lika villkor.
Det finns många sätt att bygga en vision på. Martin Luther Kings vision och dröm byggde på hans önskan om ett bra liv för sina barn. Den vision som presenteras i boken Positiv Antirasism bygger på tolerans mer än något annat. Jag tror att varje gruppering, varje organisation som jobbar med frågor som handlar om invandring och integration bör ha en gemensam vision och ett gemensamt mål. Det underlättar oerhört för det arbete man gör. Att vara för känns ofta roligare och mer positivt än att hela tiden vara emot något.
Missförstå mig rätt. Jag menar inte att vi behöver skratta och vara glada varje gång vi ger oss in i en debatt med en person vars åsikter skiljer sig radikalt från våra egna, men vi kan försöka underlätta för oss själva så att vi inte går ned oss i hur tungrodda och komplexa sådana här frågor ändå kan vara.
Om vi då ska vara för något i stället för emot – vad är vi då för?
För min personliga del finns det ett flertal saker jag är för.
Ökad tolerans, empati och förståelse för andras situation – vilket för mig i slutänden också innebär ökad bildning, framåtanda och vilja att utvecklas och förändras. Vi lever i ett samhälle där allting går väldigt fort; att stagnera innebär att hamna långt efter resten av världen.
Att ingen exkluderas ur ett offentligt samtal – alla måste få höras, men en debatt ska också föras med respekt för andras åsikter och ståndpunkter.
Att vi alla jobbar gemensamt för att invandringen och främst integrationspolitiken ska fungera i praktiken, vilket även innebär att undersöka hur den som invandrar till Sverige vill bli mött och vilken hjälp och vilket stöd denne vill ha, oavsett anledning att komma hit.
Att en mänsklig nyfikenhet om människors bakgrund inte ska ses som rasism – om jag är intresserad av vart någon kommer ifrån vill jag kunna fråga om det utan att ses som ointelligent eller rasist.
Jag tror det är svårt för många människor i olika grupper som jobbar med (och mot) rasism att formulera sig kring en och samma vision. Däremot så vore det ju läckert om vi alla kunde sträva åt ungefär samma håll. Både när det gäller det vi är för och emot.
Sverigedemokraterna har idéer om hur svensk lagstiftning skall betrakta äktenskap som giltiga för att uppehållstillstånd genom familjeanknytning skall anses uppfyllda.
I Sverigedemokraternas ”Invandringspolitiska program” under rubriken ”Uppehållstillstånd för äkta makar och därmed jämställda personer” anges:
Motargument kan meddela att äktenskap inte får ingås under tvång för någon som söker uppehållstillstånd i Sverige genom familjeanknytning. Ingen som bor inom Sveriges gränser får heller tvingas att gifta sig.
Motarguments granskning av sverigedemokratiska förslag som består av missuppfattningar eller som utgörs av redan existerande lagstiftning fortsätter.
Sverigedemokraterna har idéer om hur asylmottagningen skall ske gällande asylsökande i Sverige som dessförinnan bevisligen befunnit sig i ett annat land tillhörande EU/EES-länderna.
För flyktingar ska Dublinkonventionen gälla, det vill säga principen om att asyl ska sökas i det första land man kommer till efter att ha lämnat hemlandet. Det är inte rimligt att en asylsökande ska kunna färdas genom en rad länder utan att söka asyl, för att sedan komma till Sverige, erhålla uppehållstillstånd och här åtnjuta rätten till livslång försörjning.
Motargument kan meddela att Dublinkonventionen inte gäller längre. Den är istället sedan den 17 mars 2003 ersatt av Dublinförordningen som har ett liknande innehåll.
2. I SD:s invandringspolitiska program har SD förslag om visumtvång för utländska medborgare. Närmare bestämt enligt följande modell:
Visumtvång ska gälla för medborgare i alla länder som är, eller misstänks vara, baser för terrorism. Visumtvång ska också gälla för medborgare i alla länder som genererar omfattande illegal invandring till Sverige.
Film som visar ett av talibanernas träningsläger i Pakistan. Har Migrationsverket viseringskrav för pakistanska medborgare?
Just för länder som kan anses utgöra baser för terrorism och/eller genererar omfattande illegal invandring till Sverige gäller krav på visering.
Sverigedemokratiska anhängare eller andra som oroas över att människor från hela världen kan resa till Sverige utan särskilda krav eller restriktioner kan således vara lugna.
Transportföretag som underlåter att avvisa de resenärer som inte har giltig identitetshandling och visum när så är föreskrivet, skall bötfällas samt åläggas att återtransportera dessa resenärer.
Sverigedemokraternas politiska åsikter i denna del är sedan länge reglerad i 19 kap. 2 § utlänningslagen, samt 19 kap. 5 §, 5 a § utlänningslagen.
19 kap. 2 § utlänningslagen stadgar:
”Transportörens ersättningsskyldighet”
2 § Om en utlänning som har kommit till Sverige, med ett fartyg eller ett luftfartyg, direkt från en stat som inte omfattas av Schengenkonventionen, avvisas därför att utlänningen saknar pass eller de tillstånd som krävs för att resa in i landet eller medel för hemresan, är transportören skyldig att ersätta staten för 1. kostnaden för utlänningens resa från Sverige, 2. resekostnaden från Sverige och tillbaka för den bevakningspersonal som behöver följa med, och 3. kostnaden för utlänningens uppehälle här innan avvisningen kan verkställas, om dröjsmålet av verkställigheten beror på transportören.
Transportören (fartygets eller luftfartygets ägare eller brukare) skall helt eller delvis befrias från denna skyldighet, om 1. transportören visar sig ha haft skälig anledning att anta att utlänningen hade rätt att resa in i Sverige, eller 2. det med hänsyn till kostnadens storlek eller av andra skäl framstår som uppenbart oskäligt att kräva ut ersättning för kostnaden.”
19 kap. 5 § & 5 a § utlänningslagen anger:
”Särskilda avgifter”
5 § En transportör som inte fullgjort sin kontrollskyldighet enligt 9 kap. 3 § skall betala en särskild avgift, om beslut om avvisning meddelats på grund av att utlänningen saknar pass eller de tillstånd som krävs för inresa och beslutet vunnit laga kraft eller verkställts trots att det inte vunnit laga kraft.
Transportören skall dock inte betala någon särskild avgift, om
1. transportören visar sig ha haft skälig anledning att anta att utlänningen hade rätt att resa in i Sverige, eller
2. det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut avgiften.
5 a § En transportör som inte har fullgjort sin uppgiftsskyldighet enligt 9 kap. 3 a § skall betala en särskild avgift.
Transportören skall dock inte betala någon särskild avgift, om
1. transportören visar att underlåtenheten inte beror på fel eller försummelse, eller
2. det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut avgiften. Lag (2006:447).”
Motargument vill rekommendera förslaget i SD:s Invandringspolitiska program, eftersom åtgärden var genomförd innan deras program skrevs.
För sverigedemokrater och alla andra som är intresserade av att veta vad som faktiskt står i utlänningslagen kan den läsas här. Det är alltid bra i den politiska debatten att granska olika politiska partiers förslag och hur de förhåller sig till dagens situation.
Ett utmärkande drag för relativt många av sverigedemokraternas politiska förslag är att de redan existerar i lagstiftning, i aktiv politik, eller att förslaget grundas på missförstånd.
Under rubriken ”Migranter, bosättare och flyktingar” skriver SD:
Att människor i mindre utvecklade länder vill förbättra sin ekonomiska och sociala situation genom utvandring är fullt förståeligt och mänskligt, men det kan inte vara en tillräcklig grund för uppehållstillstånd i vårt land. En sådan politik gynnar vare sig Sverige eller utvandringsländerna.
Enbart vilja att förbättra sin ekonomiska situation genom att utvandra till Sverige utgör ingen laglig grund för beviljande av uppehållstillstånd i Sverige.
Om Sverigedemokraterna eller andra väljare trodde något annat kan Motargument meddela att de nu inte behöver oroa sig.
Många som är mot invandring kallar invandringen till Sverige idag för ”massinvandring”. Aktivister som är för invandring faller ofta i fällan att bemöta detta genom att säga att ”det är ingen massinvandring”. Det hjälper knappast. Är man mot invandring kommer man att använda det negativa prefixet ‘mass-‘ även om det rör sig om få invandrare, likt hur antisemiter gnällde över den s.k. ”massinvasionen av judar” till Sverige på 30-talet, då det kom endast några få familjer från Tyskland.
Hur bemöter antirasister argumenten om massinvandring? Ja, man kan kika på den regeringssida som lades upp förra året om nätmyterna om migration och invandring. Det är typiskt:
Myt 1: Det pågår en massinvandring, om några årtionden kommer svenskar att vara i minoritet i sitt eget land.Påståendet är direkt felaktigt. I dag är knappt 15 procent av befolkningen född i ett annat land. Statistiska Centralbyrån räknar med en näst intill oförändrad andel i framtiden, andelen beräknas öka till 16,5 procent 2050.
I grunden bygger myten på att personer med utländsk bakgrund aldrig blir svenskar och att det skulle vara ett problem om människor har en bakgrund i ett annat land. Det är också värt att notera att den enskilt största gruppen invandrare 2010 var hemvändande svenskar, som stod för en femtedel av invandringen.
Att regeringen börjar så här kommer att göra folk som är skeptiska till invandringen fly förbannade. De väljer att inte försvara den invandring vi har utan att istället ta strid på frågan om man kan kalla invandringen en massinvandring. Regeringen säger att ”ja antalet personer med utländsk bakgrund är stort, men det är ingen massinvandring” och bekräftar därmed de farhågor de invandringsskeptiska har utan att bemöta dem.
Regeringens ”mytsida” gör ett klassiskt misstag, ett som många politiker gjort, t.ex. Mona Sahlin (S). En politiker, eller antirasist, får frågan om det pågår massinvandring och svarar med att säga att man inte kan/får använda ordet massinvandring. Så kan man inte agera om man vill stoppa näthatet. Man får köra med öppna kort, redovisa fakta och försvara invandringen som sådan istället. Kan man inte göra det, utan måste förvränga ord på klassiskt politikermanér bör man nog hålla tyst i invandringsdebatten.
Massutvandring och massinvandring?
Först fakta. De högsta siffrorna för utvandringen från Sverige som uppmättes var mellan 1880-1893 då 0,83% av befolkningen utvandrade per år. Under åren 1850 till 1930 ligger siffran lägre. Jag har sett siffran 0,4% – 0,45% av befolkningen varje år under den tidsperioden. Detta är det som kallas den svenska massutvandringen av alla historiker.
Detta är de svenska uppehållstillstånden 2009:
Källa: Migrationsverket
Nu ska vi räkna. Ta bort de studerande och det blir ca 90.000 personer som fick uppehållstillstånd (Inte alla är klassiska invandrare, men å andra sidan var många emigranter inte klassiska emigranter heller, många som emigrerade återvände till Sverige). Med 9,1 miljoner invånare motsvarade det nästan 1% av Sveriges befolkning.
Om 0,4% tillåts kallas massutvandring är det väl ingen tvekan om att det är rätt att kalla det massinvandring då det rör 0,9%-1%, eller?
Sedan 2006 har vi haft en exceptionell invandring. 2006 var den 70.000 personer om man räknar bort gäststudenter och hemvändande svenskar. Folkmängden var 9 miljoner. Det är 0,78% av befolkningen. Om man tittar på åren 1960 till 2011 blir siffran mellan 0,55-0,6%. Om någon läsare vill, får ni gärna räkna ut den exakta siffran.
Ja, det pågår utvandring också och många som kommer hit kommer för att jobba. Men så har det alltid varit med invandring och utvandring. Faktum är ändå att andelen som kommer hit är 1%.
Källa: Migrationsinfo.se
Länge leve massinvandringen!
Det gör att Sverige förändras radikalt, onekligen. Det gillar jag, som ser ett egenvärde i kulturers möte och som vill ha så öppna gränser som möjligt.
Det är denna förändring vi som är positiva till invandringen bör försvara, inte käbbla och tvista om Sverige förändras eller inte eller om det ska vara tillåtet att kalla det massinvandring eller inte!
Det är alltid bra i den politiska debatten att granska olika politiska partiers förslag och hur de förhåller sig till dagens situation.
Ett utmärkande drag för relativt många av sverigedemokraternas politiska förslag är att de redan existerar i lagstiftning, i aktiv politik, eller att förslaget grundas på missförstånd.
Under rubriken ”Migranter, bosättare och flyktingar” skriver SD:
Att människor i mindre utvecklade länder vill förbättra sin ekonomiska och sociala situation genom utvandring är fullt förståeligt och mänskligt, men det kan inte vara en tillräcklig grund för uppehållstillstånd i vårt land. En sådan politik gynnar vare sig Sverige eller utvandringsländerna.
Enbart vilja att förbättra sin ekonomiska situation genom att utvandra till Sverige utgör ingen laglig grund för beviljande av uppehållstillstånd i Sverige.
Om Sverigedemokraterna eller andra väljare trodde något annat kan Motargument meddela att de nu inte behöver oroa sig.
För ungefär 170 år sedan påbörjades en stor utvandringsvåg till USA. När utvandringen ebbade ut, runt 1920, befann sig 1/5 av alla svensktalande i världen i USA. Det finns många myter om denna utvandring från Sverige. Låt oss kika närmare på några av dem:
Myt ett: ”Svenskar diskriminerades ej”
Tvärtemot myten hade invandrarna som kom till USA det oftast ganska tufft. Det var lite likt det Vilhelm Moberg skildrar i sina böcker. Inte en dans på rosor.
Svenskarna var på många sätt i samma situation som många invandrare som idag anländer till Sverige. De kunde inte språk, kunde ibland, men inte alltid, läsa och skriva. De hade ingen lämplig yrkesutbildning, de flesta som utvandrade var ju fattiga och bönder. Alltså fick svenskarna i USA i hög utsträckning ta skitjobben som ingen annan ville ha.
Till och med de med en lämplig utbildning fick ofta ta skitjobben. De kunde ju inte språket.
I Chicago tvingades de svenska männen ta de lägst betalda och farligaste jobben på industrierna. De svenska kvinnorna jobbade som barnflickor och betjänter eller sömmerskor, vilket var de jobb som fanns för de allra, allra fattigaste. En hel del svenskor prostituerade sig. Det sattes i system att använda svenskar, och skandinaver, till de lägst betalda jobben, och man såg ofta ner på de som utförde dem.
Det är därför breven hem från utvandrare ofta är en så sorglig läsning. Som min släkting Anton Karlsson från Halland som skrev hem till sin syster, min farmor, i mycket deprimerande brev att hela hans liv förvandlats till ständigt sökande efter småjobb för att få lite mat och pengar till husrum. Breven från utvandrarna andas ofta en stor besvikelse, livet blev inte så mycket bättre för alla ”over there”, trots allt…
Myt två: ”Svenskarna assimilerades”
Nej, svenskarna assimilerades inte alls, inte förrän långt in på 1900-talet. De kom till USA utan att kunna språket. Alltså sökte sig svenskarna dit där andra svenskar fanns och små svensk-ghetton växte upp överallt. Amerikanska betraktare säger att det framför allt var så fram till runt 1910. Svenskar sökte också upp svenskar att gifta sig med. Assimileringen kom i andra eller tredje generationen.
Chicago, som en gång i tiden var den näst största svenska staden i världen, är ett sånt bra exempel. Där fanns det ett par områden med nästan bara kineser, Chinatown, men också ett par stadsdelar med nästan bara skandinaver och svenskar, t.ex. Andersonville. Även byar byggdes upp, som Bishops Hill, med nästan bara svenskar.
En av strategierna svenskarna i USA uppfann för att överleva var att samarbeta. Ett bra exempel är de keramiska industrier som utvandrare från Höganäs byggde, den s.k. Jeppssons Shop, men detta betydde givetvis ökad segregering då arbetarna ofta enbart pratade svenska med varandra i dessa svenskägda bolag.
Svenska tidningar och svenska kyrkor fanns också ”over there” och de var inte små, de var stora.
Myt tre: ”Svenskarna var inte brottsliga”
Här saknas exakt statistik men gamle Transportbasen Hasse Ericsson brukade prata om den skandinaviska maffian i USA:s hamnar på östkusten.
Svenskarna tog som sagt skitjobben i USA, vilket även de andra skandinaverna gjorde. I hamnstäderna var hamnarbetet lågbetalt, skitigt, farligt och krävde inte att de som utövade det kunde språket eller hade nån nämnvärd utbildning. Därför tog Skandinaverna dessa jobb. Ville man smuggla in något till USA var det skandinavernas maffiabossar man gick för att rådslå med.
På 1920-talet växte de olika grupperna av organiserad brottslighet upp i USA. Italienska maffian är välkänd. Som Gunnar Wall skriver fanns svenskar i maffian också. Al Capone tog faktiskt över en maffiaorganisation som Fred Lundin och hans svenska vänner drivit.
Väldigt många svenska kvinnor blev prostituerade. Myten om den blonda, villiga och sexuellt lössläppta svenska kvinnan fanns innan de kända svenska filmerna med glada blondiner och nakna tuttar som spreds runt världen på 1950-talet. Kanske myten uppkom på grund av alla blonda svenskar i prostitutionsdistrikten i USA och England. Det mest kända exemplet är kanske Liz Stride, Jack the Rippers första offer.
”Varning för flygande svenskar”!
Till sist slutade det bra för svenskarna i USA. De integrerades och idag härstammar många amerikaner från svenskarna.
Men nån rest av nåt sorts nationellt svensk trauma efter utvandringen, och nån amerikansk idé om att det är ”fint” att härstamma från en skandinav, har gjort att en massa myter faktiskt antas vara sanningar.
För nästan 20 år sen blev jag själv chockad när jag var i USA, i American Swedish Historical Museum i Philadelphia, och föreståndaren där sa att svenskarna var på 1800-talet det som mexikanerna är idag. D.v.s. de var tvungna att ta skitjobben och som därför många andra såg ner på! Inte fan var det sånt som vi fick lära oss i skolan!
Sen mötte jag en sonson till en emigrant som kunde berätta hur hans släkting tvingades ta jobb i Chicago och Detroit där skyskrapor byggdes och hur folk på gatan varnade andra människor för att se upp för alla ”flygande svenskar”. D.v.s. de arbetare som föll ner från hög höjd! Tala om skitjobb alltså, men det var iallafall ganska bra betalt.
Jag undrar om inte myterna om utvandringen till viss del kan ligga bakom myterna om invandringen till Sverige idag. Man antar att svenskar var ett högutbildat, skötsamt folk som togs emot med öppna armar i USA och blev en elit där, och kontrasterar det med det s.k. ”slödder” som man säger kommer hit till Sverige idag.
Det kanske behövs en diskussion om MIGRATIONEN till och från Sverige med jämförande studier!
Men USA var drömmen om nåt bättre och det var onekligen så att den drömmen påverkade Sverige! De som industrialiserade Sverige drevs framåt av drömmen att amerikanisera Sverige och stoppa utvandringen! Den drömmen lever även i hemländerna i de länder som folk utvandrar från idag!
Den känslan beskrevs kanske bäst 1938 då Sverige och USA firade 300-årsjubiléum av bygget av Nya Sverige, den svenska kolonin på amerikansk mark. Och med filmklipp, foton och tal från det jubiléet avslutar jag detta blogginlägg!
Motargument 