Etikettarkiv: generaliseringar

Artiklar

Om bemötande av…

Jag anser mig vara lyckligt lottad som växt upp med föräldrar som under stora delar eller hela sitt yrkesliv arbetat med barn och ungdomar med olika utvecklingsstörningar eller funktionshinder. Dessutom har jag flera nationaliteter i min familj. Det gör att min tolerans är inbyggd redan sen barnsben. Därför irriterar jag mig oerhört på när folk intar en nedlåtande attityd mot människor som inte tillhör normen.

Synliga eller trodda olikheter ger varierande bemötande.

Jag satt i baksätet på mina föräldrars bil häromdagen och vi kom in på detta med rasism och intolerans. Jag berättade att jag hade tänkt skriva om det här med bemötande, och det blev en lång diskussion om hur man använder just det ordet. Så kortfattat som möjligt tänkte jag berätta hur jag ser på ordet och dess innebörd beroende på hur det används.

I diskussioner med några av medarbetarna här på Motargument fick jag reda på att bemöta, det är minsann ett positivt laddat ord. Man bemöter människor med artighet, vett och etikett och hyfs. Typ. Jag håller inte riktigt med, men jag köper att ordet kan användas i positiva sammanhang. Däremot retar jag mig på när folk (generalisering, jag vet) i största allmänhet inte förstår eller vill förstå att ordet också kan användas i negativ mening.

Låt mig förklara hur jag menar.

Så fort en människa ställer sig utanför normen – medvetet, ofrivilligt eller utan att vara medveten om det, så ställs vi inför en utmaning. Hur ska vi bemöta den här personen. Det spelar inte så stor roll vari olikheten ligger; det kan vara att personen valt att klä sig på ett annorlunda eller utmanande sätt, att denne tillhör HBTQ-rörelsen, har ett funktionshinder vi inte vet hur vi ska hantera, eller för den delen – kommer från ett annat land. Så fort det handlar om en grupp vi kan applicera en större mängd trodda egenskaper om, förutsätter vi att alla personer inom den gruppen har alla dessa egenskaper. Som till exempel tror vi gärna att funktionshindrade är mindre intelligenta, att de inte kan kommunicera ordentligt, att de behöver hjälp, för att inte tala om att det är synd om dem.

Det här är tyvärr en attityd som finns överallt, även inom omsorgen med föregående studier där man får lära sig att bemöta framtida funktionshindrade eller utvecklingsstörda. Det vill säga; glömma bort att de är individer, och dessutom bete sig snällt på ett sätt som förnedrar och idiotförklarar personen man har framför sig.

Respektlöst och ouppfostrat, menar jag att det är.

Ungefär samma egenskaper belägger vi invandrare med, fast ur ett annat perspektiv. Oavsett om vi är rasister eller antirasister buntar vi ihop dem alla och funderar över hur vi ska bemöta dem för att ge dem vårt färdiga koncept över hur de bäst ska integreras – helst utan att fråga dem. Vi intar en nedlåtande attityd i vårt bemötande, därför att de är nya i landet, ur vårt perspektiv har de inte någon kunskap, de kan inte språket och förstår därför inte den kunskap vi försöker förmedla – gärna genom att klappa dem på huvudet. Vi vill gärna tro om oss själva att vi tar hand om dem och hjälper dem in i samhället, men vi glömmer bort att även invandrare är individer som förhoppningsvis och troligtvis har egna idéer om hur de vill komma in i vårt samhälle. Även här intar vi en attityd av snällhet som har en grundton av tycka-synd-om-syndromet. Tanken är god, men resultatet ger en passiv individ som sjunker längre och längre in i en situation där andra tar hand om allt.

Tycka-synd-om-syndromet på flera nivåer

Vi kanske inte medvetet tycker synd om exempelvis funktionshindrade och invandrare, men det är någonting som pågår i flera samhällsskikt. Som privatpersoner är det lätt att tycka synd om någon i stället för att hysa empati och förståelse för en annans situation. Tycka-synd-om och empati är två helt skilda saker, och det bör man ha i åminne.

Utöver det personliga tycka-synd-om, tycker man gärna synd om, som kommunpolitiker, landstingspolitiker och riksdags-/regeringspolitiker. Man går kanske ut på studiebesök på en dagverksamhet, på ett flyktingboende, eller kanske till och med på någon av ABF’s eftermiddagsfikaträffar för nyanlända. Man ser, reflekterar och tänker att man ändå har en himla tur som har det så bra som man har det. Och så intar man en attityd som är just nedlåtande, överdrivet snäll och förstående, även om man tror att man är sådär lagom svenskt snäll.

Tja, dumsnäll, kanske. Utan förståelse för hur den reaktion och attityd man förmedlar kan vara långt mer sårande och förnedrande än om man skulle vara elak. Ren elakhet är lättare att förstå än en dumsnäll elakhet inlindad i bomull.

Så snälla ni. Oavsett vem ni bemöter i framtiden – fundera på hur ni gör det, vad ni säger, och hur en individ är unik även i ett kollektiv.

Glöm aldrig det.

Relaterat

Om välviljans rasism
Antirasism bygger på rasistiska föreställningar
 Antirasistisk kritik av mångkulturalism

Krönikor

Det där om antirasister som använder stereotyper…

Mycket har sagts om stereotyper riktade mot folkslag under den sista tiden. Det är bra. Vi behöver göra oss medvetna om den rasism som finns i vardagsspråket. Att beskriva homosexuella som ”fjolliga fjantar”, att använda uttryck som neger eller kroknästa jude och liknande är verkligen inte bra. Själv välkomnar jag att så många har reagerat över ordet negerboll så att ordet försvinner ur språket. Det är bra och rätt. Samma sak när stereotyper om asiater försvinner, eller stereotyper om kvinnor. Men en del stereotyper anses ännu vara ok, och används till och med av antirasister ibland, som mot funktionshindrade, vita, män, amerikaner eller religiösa. Varför det?

Three magnified morons. Tres idiotas aumentados.
Xosé Castro / Foter / CC BY-NC-ND

Det är väl bara naturligt att språket ändrar sig med åren, och att alla tänker till lite. Läs på om hur vardagsspråket var för lite mer än 100 år sedan. Smålänningsjävlar, lata skåningar, dumma lappar. Ja, kroknästa judar och giriga judar var liksom allmängods i språket. Och avskyvärda ateister hatades givetvis också. Det fanns ett helt språk riktat till kvinnor. Jag har ett gäng bildjournalen från 50-talet. Försök hitta dem på loppis. Det är fascinerande. Det är ett språk som är anpassat till grundtanken att kvinnor är lite opraktiska, dumma och ointellektuella och inte kan handskas med politik (t.ex) på ett avancerat, vuxet eller manligt sätt.

Tack och lov har språket ändrat sig och vi blivit lite mer medvetna om ordens makt.

Men det finns fortfarande några områden där negativa generaliseringar och stereotyper anses vara inte bara tillåtet utan även bra. Det är på sin plats att påminna om det här.

”CP”

För det första; funktionshindrade. Ordet ”CP” verkar helt accepterat som skällsord, liksom ”mongo”. Jag har sett politiker och drivande antirasister använda stereotypen också, vilket är mycket sorgligt. Dessutom utsätts funktionshindrade med t.ex. aspergers och autism för förlöjligande i media och i skämtprogram. Massmedias skriverier om att olika massmördare hade ”den och den diagnosen” med bifogade expertutlåtanden om att ”inte alla” med den diagnosen är farliga, gör ju givetvis sitt till för att skapa problem och fördomar.

”Amerikaner”

New York New York in Las Vegas
Werner Kunz / Foter / CC BY-NC-SA

Frågan är om inte amerikaner är en av de folkgrupper som utsätts för mest fördomar idag i Sverige. Dessutom är det helt ok att driva med ”dumma och obildade” amerikaner. Som det program i radion jag hörde för nån vecka sen där programledaren beskrev en typisk ”amerikan” på besök i Sverige. Obildad, visste inget, brutal, ohyfsad och från en kultur som ansågs vara en katastrof för mänskligheten.

Hade judar eller afrikaner beskrivits så hade det blivit ramaskri!

Som det är nu ser jag till och med ofta ledande antirasister som skriver nedsättande om gruppen ”amerikaner”, speciellt om de är från vänster (tyvärr) och ogillar USA:s politik.

”Vita och män”

Att en grupp är i överläge rättfärdigar ALDRIG hat, rasism, hot eller fördomar mot just den gruppen. Män är i överläge (som grupp) och vita är i överläge (som grupp) det gör att många verkar ta sig friheten att generalisera hej vilt om ”vita” och om ”män”.

Tyvärr har jag ofta sett antirasister som generaliserar över ”vita kränkta” och säger sådant som hade fått dem att gå i taket om det sagts mot någon annan grupp som de uppfattar som varande i ”underläge”.

Det är som att det finns någon form av mental spärr. En spärr som bara ser rasism och fördomar då det drabbar de som DE anser är i underläge.

En hel del rasister anser att de inte är rasister. Många av dom funkar på exakt det sättet. De anser att ”svenskar” är i underläge och ”muslimer” och ”PK-maffian” styr Sverige. När filmen med Kent Ekeroth och Erik Almqvist spreds var det många sverigedemokrater, inklusive dem själva, som försökte rättfärdiga användandet av ord som ”babbe” och ”blatte” med att Sd, och Almqvist samt Ekeroth befann sig i någon form av underläge. Detta rättfärdigade och förklarade användandet av rasistiska stereotyper för en del åskådare.

Så funkar det även för de antirasister som verkar anse att ”vita” och ”män” som grupp ”förtrycker” andra, och att man därför får säga saker som att ”vita är rasister” eller ”män misshandlar”.

Ja, rasister anser att de befinner sig i underläge, och att detta underläge rättfärdigar grova stereotyper och rasistiska generaliseringar!

Problemet med detta är uppenbart. ALLA gör inte det. Men stereotyper gör ingen skillnad mellan män som misshandlar och män som inte gör det eller som till och med BLIR misshandlade av kvinnor; stereotyper drar alla över en kam.

Ibland hör man kritik mot Tidskriften och Stiftelsen Expo, för att de skulle ha för få ”mörkhyade” i sin medarbetarstab. Jag har läst flera som skrivit att Expo inte vet något om strukturellt förtryck på grund av just det. Och då missade dessa kritiker helt att homosexuella, judar och latinamerikaner m.fl. också utsatts för förtryck, är det inte att spotta på folk som utsatts för rasism, diskrimineringar och förtryck att påstå att de inte vet vad förtryck är?

Motargument.se fick höra liknande kritik då vi bildades hösten 2012. Vi hade ingen i gruppen eller bland skribenterna som utsatts för rasism, och som visste vad det var, menade några respekterade debattörer. Nehej. Stereotypiskt tänkande förblindar. Är man inte intresserad av individerna så ser man inte heller till individernas erfarenheter och bakgrund.

”Religiösa” vs ”ateister”

Sen sist men inte minst. Religiösa och ateister får man driva med hur mycket man vill i Sverige.

Det finns ingen hejd på det. Man verkar få påstå vad man vill om religiösa i artiklar, TV-program och bloggar att religiösa har egoproblem eller ‘tror på spöken’ och att de är sämre på vetenskapligt tänkande. Man får driva med folk som ber och folk som tror.

Nu är i och för sig inte religiösa alltid bättre. Religiösa som tar väldigt illa upp då de som grupp dras över en kam kan själva gnälla högt över, och demonisera, ateister och ateism.

Även här ser man ofta uttalade antirasister som inte kan hålla sig från att generalisera negativt.

Strunt är strunt…

Ingen är perfekt. På gott och ont har vi människor förmågan att generalisera och skapa mönster och grupper. Det är av godo för mänskligheten, men har också skapat sjuhelvetes mycket lidande i mänsklighetens historia.

Därför är det viktigt att vi som är antirasister visar vägar och möjligheter till en förändring. Stereotyper kan såra och döda. Glöm inte det. Det gäller även stereotyper mot vita eller män.

Som Gustaf Fröding skaldade:

”Men strunt är strunt och snus är snus, om ock i gyllne dosor, och rosor i ett sprucket krus är ändå alltid rosor.”

Kan man inte öppna munnen utan att dra alla afrikaner, muslimer, vita, män eller funktionshindrade över en kam, bör man fråga sig varför man överhuvudtaget ska öppna munnen.

Vi måste bli flera som visar på vägar mot en bättre värld, om inte ens vi antirasister kan sluta med generaliserandet och stereotyperna, vem ska då göra det?

Recensioner

Förnuft-Fu: Manipulation

Att stressa dig är ett mycket effektivt sätt att avväpna ditt kritiska försvar. Dom flesta människorna vill nog vara till lags och försöker undvika konflikter. Många har lätt för att gå med på saker som inte verkar vara till en för stor nackdel, speciellt om det inte finns särskilt mycket tid att analysera situationen.

Vi gör ofta snabba bedömningar enligt tumregler för att vårat dagliga liv ska gå smidigare. Dessa regler kallas för Heuristiker och kan ofta användas emot oss av manipulativa människor. Ibland för att snabbt få oss att gå med på en dålig deal per telefon och ibland som ett steg för att värva oss till en sekt.

Håkan Järvå, legitimerad psykolog, har skrivit en rad bloginlägg om manipulation och försvar däremot. Han är en avhoppare ur Scientologkyrkan och har även skrivit boken ”Sektsjukan”. Här är ett kort exempel på hur människor ofta fungerar i vardagen;

Boken Sektsjuka
Boken Sektsjuka
Människor som aldrig utsatts för manipulation av det här slaget har en övertro på sina egna förmågor och tror lite naivt att det är lätt att genomskåda, vilket det inte är och vilket man också påvisat i otaliga experiment. Jag tycker följande experiment är ett ganska bra exempel på hur man med ganska simpla manipulativa knep kan få gehör för sina idéer eller driva igenom sin vilja. Man provade folks villighet att släppa före någon i kön till en kopieringsapparat. Redan en enkel förfrågan om man skulle kunna få gå före gjorde att många släppte förbi personen, men långtifrån alla. Dock släppte nästan alla förbi personen om denne förutom frågan ”Skulle jag kunna få gå före?” även lade till ”därför att jag behöver kopiera”. Det är ett fullständigt meningslöst yttrande, det ger ingen ytterligare information, men vi är nästintill programmerade att godta vad som helst bara personen anger ett skäl och det räcker med att säga ”därför” för att trigga denna automatiska respons.

Läs mer om Håkan Järvå och hans insikter kring manipulation.
Här kan du köpa boken ”Sektsjukan”.
Gästkrönikör Lautaro Ariño, Förnuft-Fu

Krönikor

Förnuft-Fu: Falska mönster

I samarbete med Lautaro Ariño, skaparen av Förnuft-fu, presenterar vi ett par korta föreläsningar som ger dig kunskaper och hjälp till dina argumentationer och debatter. Denna video handlar om Apophenia och Pareidoli.

Gästkrönikör Lautaro Ariño, skapare av FornuftFu.se

Lautaro Ariño
Lautaro Ariño, Förnuft-Fu
Krönikor, Myter

I pepparkaksdebattens kölvatten

I samband med debatten om pepparkaksgubbarna och Lucia blossade debatten om vårt rasistiska förflutna upp igen. Dvs frågan om vad vi ska göra med det i vår kultur som har en rasistisk bakgrund. Frågan är inte enkel. ALLT i vår kultur har använts rasistiskt och nästan ALLT skapats homofobiskt, funkofobiskt, sexistiskt eller rasistiskt. Det blir inget kvar.

Så vad gör vi? Gör vi som Mao ville i Kina, bränner vi alla historieböcker och river alla gamla byggnader för att slippa ”skiten”?

Att balansera mellan historia, nutid och framtid är inte lätt. Inte heller att balansera mellan traditioner och nyskapande. Det vet du om du tittar på dig själv. Att ignorera det förflutna i ditt liv, oavsett vad det är, är inte sunt. Inte heller att okritiskt bygga ett liv utan att granska vad man varit med om i livet. När man ser tillbaka på sitt eget liv får man ibland se på saker som inte var helt ok och ge det man var med om en ny mening. Vi kan nämligen inte förändra det förflutna men vi kan ändra vår syn på det förflutna och välja vad vi lyfter fram.

Har man haft vidriga julaftnar som barn betyder det inte att man behöver rata julen, man kan lyfta fram ljusglimtarna och omdefiniera historien för att bygga en bättre framtid.

Lite så får vi göra med vår historia.

Men allt är inte rasism. Pepparkakevisan är utan tvivel lite konstig. Men det är de flesta visorna som sjungs om Lucia, om ni tänker efter. Och även om pepparkaksgubbarna inte kan associeras till något rasistiskt i sig har, förståeligt nog, många invandrarbarn och adoptivbarn tröttnat på att jämt och ständigt vara pepparkaksgubbar. Det är inte konstigt att folk med invandrarbakgrund, eller adoptivbarn, ifrågasätter seden med pepparkaksgubbar om de alltid blev de som valdes ut som pepparkaksgubbar av läraren eller lärarinnan på skolan.

Det är sunt att ifrågasätta kulturen. Sen behöver man inte gå så långt som att ”göra en Mao”. Istället för att förstöra saker som använts olämpligt i historien kan vi omdefiniera det. Lyfta fram andra delar av sedvanan.

Pepparkaksgubbar

Apropå det här med tre pepparkaksgubbarna från pepparkakeland. Ja, det ska givetvis vara tre ”afrikaner” eller ”araber”.

Bakgrunden till pepparkaksvisan är att den uppstod i Elisabeth II:s Storbritannien. Där brukade adel och hovfolk göra små karikatyrer av de ”mörkare” motståndarna i Spanien genom att göra små pepparkaksgubbar av dem. Någonstans på vägen förändrades myten och blev faktiskt ihopkopplad med myten om de tre vise männen. Därav de tre pepparkaksgubbarna i visan. De tre vise männen är ingen rasistisk stereotyp. De är förebilder i kristen tradition.

Vi komma, vi komma från Pepparkakeland
och vägen vi vandrat tillsammans hand i hand.
Så bruna, så bruna vi äro alla tre,
korinter till ögon och hattarna på sne’.

Tre gubbar, tre gubbar från Pepparkakeland,
till julen, till julen vi komma hand i hand.
Men tomten och bocken vi lämnat vid vår spis,
de ville inte resa från vår pepparkakegris.

Det är inte rasistiskt på samma sätt som bilderna från ABC boken jag lagt in här. Men det är en stereotyp, om än en positiv sådan.

Vi ska verkligen inte börja lägga ner traditioner som t.ex. den med Lucia. Den är värd att bevara. Men lärare och andra måste bli lite mer självmedvetna om vad de gör. Det är inte ok att bara blonda kvinnor får vara lucior och att de rödhåriga tjejerna blir nån sorts tomtar längst bak, som det var på min tid i skolan. Eller att klassens mörkhyade blir pepparkaksgubbar, bara ”för att så ska det vara”.

Precis som med vår egen historia kan vi inte fly från den. Vi kan välja att glömma och ignorera den men då gör vi oss en otjänst. Jag tror på en sund balans med att man behåller seder… men med förnuft!

 

Krönikor

Om den välvilliga rasismen

För någon vecka sen publicerades ett inlägg av Adam Cwejman på Sveriges Resurser, där han behandlar fenomenet att även anti-rasister handlar utifrån ett rasistiskt perspektiv.

Min tes är att antirasismen själv bär på rasistiska föreställningar, och att denna välviljans rasism har blivit en del av det offentliga samtalet.

Adam Cwejman i sin debattartikel på Sveriges Resurser, december 2012

At a regional convergence against hate
Toban Black / Foter / CC BY-NC

Hur kan man vara antirasist och samtidigt vara rasist?

Om man bortser från de destruktiva och negativa vi förknippar med ordet rasism, så handlar det om att generalisera och förknippa grupper av människor med specifika epitet, oavsett om de är positiva eller negativa. Vi gör det alla med olika grupper; ekonomistudenterna på gymnasiet och högskolan såg ut på ett visst sätt, teologi- och filosofistudenterna hade ett utpräglat utseende – för att inte tala om esteterna.

Det jag just beskrivit är ett sätt att generalisera och bedöma en grupp människor med utgångspunkt i hur de väljer att uttrycka sin personlighet.

Ännu tydligare exempel har vi i punkarna eller andra subkulturer där grupptillhörigheten visas i en form av uniform.

När vi bedömer en grupp människor som invandrare är det, oavsett om man är rasist eller antirasist, svårt att se en grupp av individer, eller ens flera grupper från olika länder. Gruppen av invandrare blir ur ett perspektiv homogen – vi kallar dem invandrare, och därefter grupperar vi dem ytterligare genom att benämnda dem politiska flyktingar, asylsökande, anhöriginvandrare – och så vidare. Oavsett vilka egenskaper vi ålägger dessa grupper, generaliserar vi. Skillnaden mellan en rasist och en antirasist är huruvida egenskaperna vi ger dessa grupper är positiva eller negativa.

Vi vill dem bara gott

Rasismen ur ett globalt och historiskt perspektiv har två sidor. Den ena är den nedlåtande rasismen (från renässansen och framåt), där västvärlden ser ner på mindre civiliserade folkgrupper och där man vill utrota dem för dess egen skull. Man tror att folkgruppen kommer att dö ut av sig själv, och vill därför hjälpa dem på traven. Den andra formen av rasism handlar om att man vill hjälpa en folkgrupp att uppnå en högre form av civilisation, och att man själv är rätt person (land) att göra det. Man vill så att säga tvinga sin egen samhällsform på en annan kultur, och gör det gärna med hjälp av våld om så krävs.

Sistnämnda formen av rasism (minus våldet) är vad man skulle kunna säga att den antirasistiska kåren sysslar med idag. Det finns ett flertal saker som är värda att noteras och funderas över. Vi är så oerhört låsta i tanken att vi vill hjälpa och stödja, att risken finns att vi antar en överbeskyddande, svagt nedlåtande ton som på något sätt utgår från att de vi vill hjälpa inte är egna, starka individer, utan svaga människor. Kanske är det så att vi i vår välvilja gör mer skada än nytta – ibland.

Globalt sett

little boys carrying chairs to our meeting with the chief
breezy421 / Foter / CC BY-NC-ND

Av både rasister och antirasister, samt alla däremellan, pratas det en hel del om att olika fenomen som händer i andra kulturer (t ex könsstympning, kvinnosyn med mera). Det pratas också ofta om att dessa fenomen måste utrotas därför att de är inhumana. Jag vill påstå att detta är en typiskt västerländsk rasism. Det är därför vi skickar soldater till länder vars kultur är väsensskild från vår egen; för att ”förbättra” den. Ur ett historiskt perspektiv är det här något västvärlden sysslat med i flera hundra år – ”förbättrat” kulturer vi inte förstår oss på och som för oss verkar oerhört märkliga. Vi utgår från att vårt eget sätt att leva är det ultimata för alla människor. Man kan dra en parallell till hur vi ser på rikedom. För oss är det märkligt hur en afrikansk bonde kan se 100 getter som en enorm rikedom, medan han lever med sin familj i en hydda utan rinnande vatten eller toalett. För oss är det självklarheter, och rikedom för oss handlar ofta om att ha flera miljoner på kontot.

I min värld skulle jag helst se en större, mer djupgående förståelse – och acceptans. Acceptans för att människor från olika kulturer fungerar olika, men att ingens kultur är mer rätt än någon annan. Visst kan vi i västvärlden tycka att könsstympning och kvinnosyn är omänskliga, och i vårt eget land kan vi se till att det inte händer.

Men trots att jag inte anser att somliga kulturuttryck är varken bra eller humana, tycker jag inte heller att vi har rätt att berätta för andra länder hur de ska omforma sin kultur för att passa vårt sätt att se världen.

Krönikor

Att se spöken mitt på ljusan dag

Jag noterar att årets julkalender kritiseras en hel del. Den handlar nämligen om spökmysterier och sånt finns det många som protesterar mot. Att förmedla en tro på osynliga andliga varelser, kan nämligen leda till indoktrinering och hjärntvätt, samt medföra sådana konsekvenser som satanism, fri sex, New Age och allmän moralisk förslappning.

Catrinas 2
Tomascastelazo / Foter / CC BY-SA

Nu bortser vi en stund från att de som anmäler tror på ett osynligt väsen (Gud) och studerar själva fenomenet.

Det är ganska intressant att prata med religiöst folk som reagerar mot ”nyandlighet” och ”satanism” på detta sätt. De som anmäler har en bild av det värsta, värsta de kan tänka sig. Det är brottslighet, krig, mord, våldtäkter. De anser att det finns en lätt förklaring till varför ondskan finns i världen och det är ”den mörka sidan”, kalla det satan eller som en del föredrar ”avsaknaden av Gud”.

En del tror att det sitter en mäktig kraft som styr allt ont i världen (och som måste vara mäktigare än Gud eftersom Gud inte kan göra sig av med honom). Andra tror att Gud tillåter ondska i och med den fria viljan och att ondska därmed är ”avsaknaden av Gud”.

Att dra över en kam

Ja nu ska jag inte trötta den stackars läsaren med komplicerade teologiska resonemang, trots att det är söndag. Nån måtta får det vara. Men det finns intressanta paralleller med rädslan för muslimer och den allmänna rädslan för det främmande.

Rädslan för det man anser vara ”det onda” gör att en del kopplar bort all känsla för nyanser. Man drar över en kam. Allt och alla som man anser vara förknippade med det man uppfattar som ont blir liksom bärare av en ”andlig smitta”. Det de gör riskerar att sprida det onda.

Ett TV-program om spöken blir därför en del av hotet mot civilisationen.

”Vi kan inte bara sitta i våra tv-soffor likgiltiga utan att reagera när SVT vill uppmuntra barn till att öppna upp mot andliga dimensioner som är farliga.”

”Jag har anmält detta till Granskningsnämnden. Jag vill uppmana fler att göra det. I en tid då skolavslutningar inte får vara i våra kyrkorum om det finns kristna inslag uppmuntrar SVT till att barn skall leka med andliga dimensioner som kan vara skadliga.”

Ett annat exempel:

”Men årets julkalender är en smygindoktrinering för att leda barnen in i ockultismen och på spiritismens område.”

 ”Smygislamiseringen”

Real Christians Do Not Sin
danny.hammontree / Foter / CC BY-NC-ND

Denna rädsla för det okända kan man se på många håll. Jag har skrivit om hetsen mot hårdrockarna på 80-talet. Det var ganska typsikt. Hårdrocken sågs av många som ond. En del sjöng om satan och krig och sex och därför måste HELA musikgenren och ALLA hårdrockare vara liksom smittade av ondska.  Dataspel och rollspel utsattes för samma behandling. Fantasier, lek, tankespel och musik betraktades som besmittat av ondska, eller satan själv. Eller som vissa ansåg, arketyper från vårt innersta mörkaste djup som inte fick släppas lös inom oss…

Bakom rädslan låg alltid kopplingen mellan dataspel och kriminalitet, hårdrock och fri sex, eller video och mord (motorsågsmassakern!) eller som mellan en julkalender på TV och satan själv, med horn och eldgaffel! Mord och brottslighet antas ha ett ursprung i ”mörkrets” krafter, i satan eller avsaknaden av Gud. Därmed blir all beröring med detta något negativt.

Jag har känt religiösa som känt att deras ”gudsenergier” liksom förstördes av att de rörde en LP-skiva av någon hårdrockare och som ansåg att en Tarot-kortlek i sig drog energier ur dem…

”Mörkerkrafterna” eller satan, är liksom en bra förklaringsmodell som förklarar ondskans problem för många. Det är lätt och behändigt. Då har man svaret. ”Satan gjorde det”. Det känns tryggt!

Rädslan för invandrare ser ut på liknande sätt. Brottslighet, mord, moralisk förslappning och allt förklaras av att det ”icke svenska” och ”det främmande” kommer in hit. Utan ”det främmande” hade vi inte haft några problem, anser man.

Före andra världskriget hörde man det om judar och om romer. Man kopplade kriminalitet till dessa grupper och drog alla över en kam. Sen var det katolikerna man gnällde på. Sen finnarna. Sen Jugoslaver, sen kosovoalbaner och nu muslimer och i synnerhet somalier…

Smygindoktrinering och ”smygislamisering”…

Samma lätta förklaringsmodell som ifråga om rädslan för spöken. Samma rädsla för att civilisationen hotas…

Steget mellan en sverigedemokratisk politiker och en som med ögon som lyser av skräck ropar på hjälp när hen hör talas om en julkalender med spöken i, är inte så långt. De är rädda för det främmande, men det är snarast de, inte de de är rädda för,  som ser spöken mitt på ljusan dag. 

Krönikor

Förnuft-fu: Sanningen om sanningar

I samarbete med Lautaro Ariño, skaparen av Förnuft-fu, presenterar vi ett par av hans videos som kan hjälpa dig med logiskt tänkande och kritiskt granskande. Du blir hjälpt i dina debatter av att känna till vilken sorts argument som du behöver bemöta, och vilka du direkt kan avfärda och strunta i att lägga någon energi på att argumentera mot.

Titta gärna på fler videos om förnuft och logik på www.fornuftfu.se

Lautaro

Krönikor

Sverigedemokraterna är ett rasistiskt parti i grunden

Gästinlägg av Björn Skölving Mellangård

I SDs förra kommunikationsplan förbjöds uniformer

De senaste turerna kring Erik Almqvist, Kent Ekeroth och Christian Westling är upprörande men samtidigt inte särskilt förvånande, men visst är det märkligt att flera ställer sig upp och försvarar deras beteende? Om jag tänker mig Carl Bildt, Beatrice Ask och Anders Borg i samma situation så skulle jag tycka att det var ännu värre. Jag förväntar mig detta beteende från Sverigedemokrater, eftersom jag vet att SD är ett rasistiskt parti. Under Åkessons ledning är SD mästare på att maskera — eller snarare paketera — sitt budskap.

Åkessons kommunikationsplan är ett led i detta. I det förra dekretet som gick ut i SDs partitidning på 90-talet, så uppmanade man medlemmar att inte bära uniform på möten eftersom det inte såg bra ut, inte för att man tog avstånd från nazism och fascism. I kommunikationsplanen menar Åkesson att man ska kalla saker för deras rätta namn, att ”papperslösa” ska benämnas som ”någon som vistas i landet illegalt”, och att uttrycket ”utanförskap” är ett sätt att dölja problem som uppkommit genom invandring. Han kritiserar också att Sverigedemokrater kallas för främlingsfientliga trots att det sällan finns någon ”fientlighet”.

SDs andra kommunikationsplan talar om mer subtila ting än uniformer

Uttrycket ”invandringskritisk” är ett nysvenskt ord skapat av sverigedemokraterna. Almkvist, Ekeroth och Westling var mer än kritiska, de var fientliga den där tidiga morgonen på Kungsgatan. Åkesson vill att SD ska uttrycka sig korrekt och polerat, inte för att man tar avstånd från dessa extrema och människovidriga åsikter. Nyligen publicerades en debattartikel i DN av Henrik Arnstad som är historiker med inriktning på fascismen. Henrik slår fast att SD är ett nyfascistiskt parti med inspiration från andra fascistiska partier i Europa. SD var antisemitiska i början men idag så inkluderas svenska judar i nationen. Istället har hatet riktats mot muslimer, något som ivrigt eldats på av Ekeroth.

I SDs principprogram så diskuterar man synen på människan. De flesta moderna partier har antagit en humanistisk människosyn. Humanismen utgår från att människan är god i grunden. Den betonar den enskilda individens värde och en tro att människan vill utveckla och bilda sig. SD har en annan människosyn. SDs människosyn gör skillnad på människor och folkgrupper och delar in dem i fack och de menar att detta är en mer realistisk människosyn:

”Vi tror inte på teorin om att människor föds som blanka blad som kan fyllas med vilket innehåll som helst. Miljön har visserligen en stor betydelse för individens utveckling och samspelar ofta med det biologiska arvet och den fria viljan. Det finns dock också en nedärvd essens hos varje människa som man inte kan undertrycka i hur hög utsträckning som helst utan att det får konsekvenser. Delar av denna essens är gemensam för de flesta människor och annat är unikt för vissa grupper av människor eller för den enskilde individen.”

Detta citat från SDs syn på människan, som kan läsas på deras hemsida, är ett uttryck för rasideologi — men omskrivet och uppmjukat med ord som ”nedärvd essens” — istället för det negativt laddade ordet ”ras”.

Det är anmärkningsvärt att SD uppvisar denna syn på människan då den representerar en syn som försvann för decennier sedan. Att det skulle finnas en ”nedärvd essens” som gör att folkgrupper skiljer sig åt har ingen förankring i dagens kunskap om genetik eller psykologi. Miljön formar oss och vårt jag utvecklas och vi har alla möjlighet att bli konstruktiva, sociala individer. Med SDs resonemang borde adopterade barn vara i grunden eller i ”essensen” olika sina adoptivföräldrar och alltså ha helt andra förutsättningar att leva i ett svenskt samhälle. SDs människosyn representerar en modern form av rastänkande, polerat och fritt från de negativt laddade orden, men fortfarande med samma innebörd.

Björn Skölving Mellangård

Artiklar

Konspirationsteorier: zeitgeiströrelsen

Gästartikel om Zeitgeist-rörelsen och filmen Zeitgeist, skriven av vänsterkollektivet Heroindöd

Zeitgeist-rörelsen påminner starkt om anekdoten om paddan i kastrullen. En kastrull står på spisen. En padda läggs i kastrullen. Temperaturen på spisplattan höjs sakta men säkert. Så sakta att paddan trots att den mycket väl kan hoppa ut ur kastrullen om den så väl vill, väljer den att sakta men säkert kokas till döds.

Trots att det är en mycket gammal historia är den ständigt applicerbar på diverse politiska grupperingar och rörelser. Såväl det nazistiska träskets och det internetvurmande träsket.

Zeitgeistiterna, som vi kan kalla dem, möts ofta utan större mothugg. Zeitgeist-filmerna påstås vara socialistiska – trots att skaparen är strikt antisocialist – och är attraktiva för många inom vänstern. Zeitgeist-rörelsen har blivit såpass högljudd att det är viktigt att visa varför man inte kan se dem som vänster och varför antikapitalister inte kan acceptera filmerna i deras politiska arbete. Den första Zeitgeist-filmen är uppdelad i tre delar. Den första kretsar kring astrologisk symbolik inom kristendomen, den andra om ”sanningen” bakom elfte september och den tredje om finansvärlden.

Den första delen är på alla sätt irrelevant. Den andra delen är uttjatad och motbevisad. Både del ett och två är av ynka betydelse i anti-kapitalistisk kamp, den tredje däremot är oerhört oroväckande. Del tre av filmen är i princip en spin-off av ”Sions vises protokoll”.

Mer läsning

Zeitgeist – an introduction

En grundlig genomgång av Zeigeiströrelsens ideologiska rötter och dess antisemitism.

För de som inte är bekant med texten ”Sions vises protokoll” kan jag kortfattat beskriva den. Den påstås vara en avskrift av ett anförande av Theodor Herzl höll vid en sionistisk kongress år 1897 i Basel, Schweiz. I protokollet beskrivs det hur judarna bland annat manipulerar nationer in i krig, mediakontroll och internationella banker för att uppnå och upprätthålla ett världsherravälde. protokollet användes flitigt av det nazityska propagandamaskineriet och används fortfarande av konspirationsteoretiker, fascister och nazister.

Protokollet har gång på gång visats vara en förfalskning. Argumenten ur den första Zeitgeist-filmen ser ut att vara saxade direkt ur protokollet, men med vissa små förändringar. Detta visar sig tydligt om man citerar de båda verken och jämför dem. Zeitgeist säger bland annat att “International bankers now have a streamlined machine to expand their personal ambitions”, i protokollet står “The wheels of the machine of all the states are moved by the force of the engine, which is in our (judarna) hands, and the engine of the machinery of our states is Gold .” Det skulle mycket väl kunna vara ett olyckligt sammanträffande. Eller så skulle jag kunna ha tagit citatet ur dess sammanhang. Men så är det inte, hela argumentationen i del tre av Zeitgeist-filmen är saxad ur protokollet. Det är samma argument med en mindre omformulering, men antisemitismen består.

Detta tänker jag visa genom att fokusera på fem aspekter av filmen, världsregeringen, manipuleringen av krig, manipuleringen av folket, fokuset på guld och pengar och idén om hemliga sällskap.

1. idén om en världsregering

Zeitgeist når sitt klimax i en diskussion kring frihandelsunionerna EU, AU och två kommande, påstår Zeitgeist, unioner i Nordamerika och Asien. Dessa fyra ska, enligt Zeitgeist, enas till en enda världsregering. Eller som det uttrycks i filmen:

When the time is right they will merge together forming the final stages of a plan these men have been working on for over 60 years: a one world government… One bank, one army, one centre of power.

Den nyliberala överstatlighet som utvecklats genom EU är naturligtvis inget åtråvärt för socialister eller
arbetarklassen överlag. Men låt oss komma ihåg att Zeitgeist inte har någon reell politisk agenda, de erbjuder inga svar förutom hänvisningar till uråldriga konspirationsteorier. Exakt samma påstående finns i protokollets tredje del och lyder:

Today I may tell you that our [judarna] goal is now only a few steps off. There remains but a small space to cross of the long path we have trodden before the cycle of the Symbolic Snake, by which we symbolise our people, will be completed. When this ring closes, all the States of Europe will be locked into its coil as in a powerful vice.

Samma påstående upprepas i protokollets femte del:

…by all these means we shall so wear down the goyim (ickejudar) that they will be compelled to offer us international power of a nature that will enable us to absorb all the State forces of the world and to form a Super-Government.

Är detta bara en slump eller delar Zeitgeist-skaparen de antisemitiska förfalskarnas världssyn? Rasismen, oavsett vilken grupp den riktar sina ögon mot, följs av en röd tråd av folkmord.

2. Manipulering av krig

I en del av filmen diskuteras den Amerikanska statens rättfärdigande av krig. Filmen påstår att det amerikanska samhället, såväl stat som befolkning, manipulerades av en undanskymd grupp, som står över staten. Filmen påstår med en stor självsäkerhet att sänkningen av Lusitania, provokationen som drog in USA i första världskriget, var planerad, att incidenten i Tonkinbukten, det officiella skälet till Vietnamkriget, att Pearl Harbour var välkomnat och naturligtvis att elfte september utfördes av den amerikanska staten. Filmen berättar att båda sidorna av internationella konflikter finansieras av ”internationella bankörer” (fritt översatt).

Den här sektionen av filmens premiss är direkt tagen ur protokollets sjunde del. Där står det att:

Throughout all of Europe, and by means of relations in Europe, in other continents also, we must create ferments, discords, and hostility. Therein we gain a double advantage. In the first place we keep in check all countries, for they well know that we have the power whenever we like to create disorders and to restore order… We must be in a position to respond to every act of opposition by war with the neighbours of that country which dares to oppose us: but if these neighbours should also venture to stand collectively against us, then we must offer resistance by universal war.

Ännu en gång visar sig Zeitgeist att vara helt utan politisk infallsvinkel och fullständigt analyslös. Tanken att stater skulle ha dolda agendor är, för skaparna av Zeitgeist, helt otänkbart. Tanken att ekonomiska intressen skulle driva stater till krig är, för skaparna av Zeitgeist, helt otänkbart. Argumentationen är identisk med klassisk antisemitism. Internationella relationer och samhället överlag ses som en organism, en organism med en cancersvulst. Om man bara skär av denna svulst kommer allt bli bra. Det finns inga problem med systemet som helhet, utan bara den
ondskefulla minoritet som manipulerar och fördärvar resten av organismen. Filmen använder internationella bankörer som ett epitet för judar. Precis som den nutida antisemitiska rörelsen.

3. Besattheten av guld och pengar.

Både Zeitgeist och protokollet, särskilt del 21 och 22, är närmare besatta av guld och dess relation till pengar. Zeitgeist hävdar, precis som protokollet, att problemen i världen beror på att en liten och ondskefull grupp kontrollerar samhällets monetära resurser. Att denna grupp består av bankörer, vilket i sin tur alla vet är synonymt med judar, är både en klassisk antisemitisk tes och en oerhört korkad analys. Det tar allt fokus ifrån kapital och/eller produktionen till papperspengarna.

Intressant är även att den nyliberala konspirationsteoretikern Alex Jones samt den nazistiska webbtidningen ”Nationell.nu” delar exakt samma åsikt. Zeitgeist är inte på något sätt antikapitalistiskt, rörelsen erbjuder ingen kritisk samhällsanalys. Den väljer istället att fokusera på noga utvalda kapitalisters familjehistoria istället för systemet och institutionerna som skyddar deras maktposition.

Zeitgeist påstår även att den amerikanska inkomstskatten går direkt till den amerikanska centralbanken Federal Reserve. Vi vet naturligtvis vilka som kontrollerar alla världens banker, nämligen judarna. Visst är det rimligt att diskutera skattefrågor, särskilt under en stat som den amerikanska. Där pengarna tas ur folkets fickor för att finansiera krig och skydda storkapitalet. Men det är inte det Zeitgeist väljer att diskutera. Gång på gång vänds fokus från storkapitalet till bankörer, från strukturella orättvisor till en liten etnisk grupp. Att det här skulle hända gång på gång kan inte vara en slump.

Citerade antisemiter

Louis McFadden, en före detta amerikansk senator, citeras flitigt genom hela del tre av filmen. Men vem var egentligen Louis McFadden? Chockerande nog var han en stor antisemit.

Detta var inte något han sköt under stolen, snarare tvärtom. Vid sin död lämnade han ett stort urval av skrämmande citat. T.ex. det här:

In the United States today, the Gentiles (hedningarna, vita) have the slips of paper while the Jews have the lawful money.

Antisemitismen i det citatet var dock för tydligt för att användas i filmen. Istället använder de det aningen mindre tydliga citatet:

A world banking system was being set up here… a superstate controlled by international bankers acting together to enslave the world for their own pleasure…” and “It was a carefully contrived occurrence. International bankers sought to bring about a condition of despair so they might emerge rulers of us all.

Om vi sätter uttalandet i dess sammanhang, nämligen McFaddens världssyn, är antisemitismen oerhört tydlig. Han använder helt enkelt ”international bankers” som ett epitet för ”judar”. En väldigt intressant sak
är att skaparna av Zeitgeist utan tvekan var medvetna om McFaddens antisemitism men valde att aldrig nämna det. Istället väljer de att framställa citatet som antikapitalistiskt. Vilket är skrattretande eftersom McFadden var republikan.

Attraktiviteten i Zeitgeist är rörelsen styrka, men samtidigt den stora faran i den. Att nazister, liberaler, fascister, socialister och konservativa kan se sympatisera med en ståndpunkt säger mycket om materialet vi talar om. Den erbjuder så pass simpla svar på komplicerade frågor att svaren kan böjas höger och vänster, upp och ner. Egentlig systemkritik och samhällsanalyser är varken aktuellt eller välkomnat i dessa kretsar.

Tankegången är densamma som analyserna som erbjuds av den nya vågen rasister. Det kapitalistiska systemet skuldbeläggs inte för nedskärningar, alienation, otrygghet och så vidare. Det är den lilla parasitära gruppen bruna människor som utnyttjar vårt goda samhälle. Gör vi oss bara av med dem blir allt frid och fröjd. Exakt samma tes förs i Zeitgeist. Det är bankörerna, judarna, som utnyttjar vårt goda samhälle. Gör vi oss bara av med bankörerna, judarna, blir allt frid och fröjd.

När rasismen visar sitt fula tryne, ge den en känga mellan ögonen. Oavsett om det kommer från höger eller vänster.

Texten publicerades ursprungligen i Heroindöd ”#1: Våld mot tjänsteman” av Heroindöd-kollektivet. De har skrivit en del två till denna, som handlar om Zeitgeiströrelsens syn på pengar: Kommer inom kort! (Zeitgeistvänstern (Rtf).)