Jag noterar att årets julkalender kritiseras en hel del. Den handlar nämligen om spökmysterier och sånt finns det många som protesterar mot. Att förmedla en tro på osynliga andliga varelser, kan nämligen leda till indoktrinering och hjärntvätt, samt medföra sådana konsekvenser som satanism, fri sex, New Age och allmän moralisk förslappning.
Nu bortser vi en stund från att de som anmäler tror på ett osynligt väsen (Gud) och studerar själva fenomenet.
Det är ganska intressant att prata med religiöst folk som reagerar mot ”nyandlighet” och ”satanism” på detta sätt. De som anmäler har en bild av det värsta, värsta de kan tänka sig. Det är brottslighet, krig, mord, våldtäkter. De anser att det finns en lätt förklaring till varför ondskan finns i världen och det är ”den mörka sidan”, kalla det satan eller som en del föredrar ”avsaknaden av Gud”.
En del tror att det sitter en mäktig kraft som styr allt ont i världen (och som måste vara mäktigare än Gud eftersom Gud inte kan göra sig av med honom). Andra tror att Gud tillåter ondska i och med den fria viljan och att ondska därmed är ”avsaknaden av Gud”.
Att dra över en kam
Ja nu ska jag inte trötta den stackars läsaren med komplicerade teologiska resonemang, trots att det är söndag. Nån måtta får det vara. Men det finns intressanta paralleller med rädslan för muslimer och den allmänna rädslan för det främmande.
Rädslan för det man anser vara ”det onda” gör att en del kopplar bort all känsla för nyanser. Man drar över en kam. Allt och alla som man anser vara förknippade med det man uppfattar som ont blir liksom bärare av en ”andlig smitta”. Det de gör riskerar att sprida det onda.
Ett TV-program om spöken blir därför en del av hotet mot civilisationen.
”Vi kan inte bara sitta i våra tv-soffor likgiltiga utan att reagera när SVT vill uppmuntra barn till att öppna upp mot andliga dimensioner som är farliga.”
”Jag har anmält detta till Granskningsnämnden. Jag vill uppmana fler att göra det. I en tid då skolavslutningar inte får vara i våra kyrkorum om det finns kristna inslag uppmuntrar SVT till att barn skall leka med andliga dimensioner som kan vara skadliga.”
Ett annat exempel:
”Men årets julkalender är en smygindoktrinering för att leda barnen in i ockultismen och på spiritismens område.”
”Smygislamiseringen”
Denna rädsla för det okända kan man se på många håll. Jag har skrivit om hetsen mot hårdrockarna på 80-talet. Det var ganska typsikt. Hårdrocken sågs av många som ond. En del sjöng om satan och krig och sex och därför måste HELA musikgenren och ALLA hårdrockare vara liksom smittade av ondska. Dataspel och rollspel utsattes för samma behandling. Fantasier, lek, tankespel och musik betraktades som besmittat av ondska, eller satan själv. Eller som vissa ansåg, arketyper från vårt innersta mörkaste djup som inte fick släppas lös inom oss…
Bakom rädslan låg alltid kopplingen mellan dataspel och kriminalitet, hårdrock och fri sex, eller video och mord (motorsågsmassakern!) eller som mellan en julkalender på TV och satan själv, med horn och eldgaffel! Mord och brottslighet antas ha ett ursprung i ”mörkrets” krafter, i satan eller avsaknaden av Gud. Därmed blir all beröring med detta något negativt.
Jag har känt religiösa som känt att deras ”gudsenergier” liksom förstördes av att de rörde en LP-skiva av någon hårdrockare och som ansåg att en Tarot-kortlek i sig drog energier ur dem…
”Mörkerkrafterna” eller satan, är liksom en bra förklaringsmodell som förklarar ondskans problem för många. Det är lätt och behändigt. Då har man svaret. ”Satan gjorde det”. Det känns tryggt!
Rädslan för invandrare ser ut på liknande sätt. Brottslighet, mord, moralisk förslappning och allt förklaras av att det ”icke svenska” och ”det främmande” kommer in hit. Utan ”det främmande” hade vi inte haft några problem, anser man.
Före andra världskriget hörde man det om judar och om romer. Man kopplade kriminalitet till dessa grupper och drog alla över en kam. Sen var det katolikerna man gnällde på. Sen finnarna. Sen Jugoslaver, sen kosovoalbaner och nu muslimer och i synnerhet somalier…
Smygindoktrinering och ”smygislamisering”…
Samma lätta förklaringsmodell som ifråga om rädslan för spöken. Samma rädsla för att civilisationen hotas…
Steget mellan en sverigedemokratisk politiker och en som med ögon som lyser av skräck ropar på hjälp när hen hör talas om en julkalender med spöken i, är inte så långt. De är rädda för det främmande, men det är snarast de, inte de de är rädda för, som ser spöken mitt på ljusan dag.
Motargument 