Etikettarkiv: generaliseringar

Recensioner

Förnuft-Fu: Manipulation

Att stressa dig är ett mycket effektivt sätt att avväpna ditt kritiska försvar. Dom flesta människorna vill nog vara till lags och försöker undvika konflikter. Många har lätt för att gå med på saker som inte verkar vara till en för stor nackdel, speciellt om det inte finns särskilt mycket tid att analysera situationen.

Vi gör ofta snabba bedömningar enligt tumregler för att vårat dagliga liv ska gå smidigare. Dessa regler kallas för Heuristiker och kan ofta användas emot oss av manipulativa människor. Ibland för att snabbt få oss att gå med på en dålig deal per telefon och ibland som ett steg för att värva oss till en sekt.

Håkan Järvå, legitimerad psykolog, har skrivit en rad bloginlägg om manipulation och försvar däremot. Han är en avhoppare ur Scientologkyrkan och har även skrivit boken ”Sektsjukan”. Här är ett kort exempel på hur människor ofta fungerar i vardagen;

Boken Sektsjuka
Boken Sektsjuka
Människor som aldrig utsatts för manipulation av det här slaget har en övertro på sina egna förmågor och tror lite naivt att det är lätt att genomskåda, vilket det inte är och vilket man också påvisat i otaliga experiment. Jag tycker följande experiment är ett ganska bra exempel på hur man med ganska simpla manipulativa knep kan få gehör för sina idéer eller driva igenom sin vilja. Man provade folks villighet att släppa före någon i kön till en kopieringsapparat. Redan en enkel förfrågan om man skulle kunna få gå före gjorde att många släppte förbi personen, men långtifrån alla. Dock släppte nästan alla förbi personen om denne förutom frågan ”Skulle jag kunna få gå före?” även lade till ”därför att jag behöver kopiera”. Det är ett fullständigt meningslöst yttrande, det ger ingen ytterligare information, men vi är nästintill programmerade att godta vad som helst bara personen anger ett skäl och det räcker med att säga ”därför” för att trigga denna automatiska respons.

Läs mer om Håkan Järvå och hans insikter kring manipulation.
Här kan du köpa boken ”Sektsjukan”.
Gästkrönikör Lautaro Ariño, Förnuft-Fu

Krönikor

Förnuft-Fu: Falska mönster

I samarbete med Lautaro Ariño, skaparen av Förnuft-fu, presenterar vi ett par korta föreläsningar som ger dig kunskaper och hjälp till dina argumentationer och debatter. Denna video handlar om Apophenia och Pareidoli.

Gästkrönikör Lautaro Ariño, skapare av FornuftFu.se

Lautaro Ariño
Lautaro Ariño, Förnuft-Fu
Krönikor, Myter

I pepparkaksdebattens kölvatten

I samband med debatten om pepparkaksgubbarna och Lucia blossade debatten om vårt rasistiska förflutna upp igen. Dvs frågan om vad vi ska göra med det i vår kultur som har en rasistisk bakgrund. Frågan är inte enkel. ALLT i vår kultur har använts rasistiskt och nästan ALLT skapats homofobiskt, funkofobiskt, sexistiskt eller rasistiskt. Det blir inget kvar.

Så vad gör vi? Gör vi som Mao ville i Kina, bränner vi alla historieböcker och river alla gamla byggnader för att slippa ”skiten”?

Att balansera mellan historia, nutid och framtid är inte lätt. Inte heller att balansera mellan traditioner och nyskapande. Det vet du om du tittar på dig själv. Att ignorera det förflutna i ditt liv, oavsett vad det är, är inte sunt. Inte heller att okritiskt bygga ett liv utan att granska vad man varit med om i livet. När man ser tillbaka på sitt eget liv får man ibland se på saker som inte var helt ok och ge det man var med om en ny mening. Vi kan nämligen inte förändra det förflutna men vi kan ändra vår syn på det förflutna och välja vad vi lyfter fram.

Har man haft vidriga julaftnar som barn betyder det inte att man behöver rata julen, man kan lyfta fram ljusglimtarna och omdefiniera historien för att bygga en bättre framtid.

Lite så får vi göra med vår historia.

Men allt är inte rasism. Pepparkakevisan är utan tvivel lite konstig. Men det är de flesta visorna som sjungs om Lucia, om ni tänker efter. Och även om pepparkaksgubbarna inte kan associeras till något rasistiskt i sig har, förståeligt nog, många invandrarbarn och adoptivbarn tröttnat på att jämt och ständigt vara pepparkaksgubbar. Det är inte konstigt att folk med invandrarbakgrund, eller adoptivbarn, ifrågasätter seden med pepparkaksgubbar om de alltid blev de som valdes ut som pepparkaksgubbar av läraren eller lärarinnan på skolan.

Det är sunt att ifrågasätta kulturen. Sen behöver man inte gå så långt som att ”göra en Mao”. Istället för att förstöra saker som använts olämpligt i historien kan vi omdefiniera det. Lyfta fram andra delar av sedvanan.

Pepparkaksgubbar

Apropå det här med tre pepparkaksgubbarna från pepparkakeland. Ja, det ska givetvis vara tre ”afrikaner” eller ”araber”.

Bakgrunden till pepparkaksvisan är att den uppstod i Elisabeth II:s Storbritannien. Där brukade adel och hovfolk göra små karikatyrer av de ”mörkare” motståndarna i Spanien genom att göra små pepparkaksgubbar av dem. Någonstans på vägen förändrades myten och blev faktiskt ihopkopplad med myten om de tre vise männen. Därav de tre pepparkaksgubbarna i visan. De tre vise männen är ingen rasistisk stereotyp. De är förebilder i kristen tradition.

Vi komma, vi komma från Pepparkakeland
och vägen vi vandrat tillsammans hand i hand.
Så bruna, så bruna vi äro alla tre,
korinter till ögon och hattarna på sne’.

Tre gubbar, tre gubbar från Pepparkakeland,
till julen, till julen vi komma hand i hand.
Men tomten och bocken vi lämnat vid vår spis,
de ville inte resa från vår pepparkakegris.

Det är inte rasistiskt på samma sätt som bilderna från ABC boken jag lagt in här. Men det är en stereotyp, om än en positiv sådan.

Vi ska verkligen inte börja lägga ner traditioner som t.ex. den med Lucia. Den är värd att bevara. Men lärare och andra måste bli lite mer självmedvetna om vad de gör. Det är inte ok att bara blonda kvinnor får vara lucior och att de rödhåriga tjejerna blir nån sorts tomtar längst bak, som det var på min tid i skolan. Eller att klassens mörkhyade blir pepparkaksgubbar, bara ”för att så ska det vara”.

Precis som med vår egen historia kan vi inte fly från den. Vi kan välja att glömma och ignorera den men då gör vi oss en otjänst. Jag tror på en sund balans med att man behåller seder… men med förnuft!

 

Krönikor

Om den välvilliga rasismen

För någon vecka sen publicerades ett inlägg av Adam Cwejman på Sveriges Resurser, där han behandlar fenomenet att även anti-rasister handlar utifrån ett rasistiskt perspektiv.

Min tes är att antirasismen själv bär på rasistiska föreställningar, och att denna välviljans rasism har blivit en del av det offentliga samtalet.

Adam Cwejman i sin debattartikel på Sveriges Resurser, december 2012

At a regional convergence against hate
Toban Black / Foter / CC BY-NC

Hur kan man vara antirasist och samtidigt vara rasist?

Om man bortser från de destruktiva och negativa vi förknippar med ordet rasism, så handlar det om att generalisera och förknippa grupper av människor med specifika epitet, oavsett om de är positiva eller negativa. Vi gör det alla med olika grupper; ekonomistudenterna på gymnasiet och högskolan såg ut på ett visst sätt, teologi- och filosofistudenterna hade ett utpräglat utseende – för att inte tala om esteterna.

Det jag just beskrivit är ett sätt att generalisera och bedöma en grupp människor med utgångspunkt i hur de väljer att uttrycka sin personlighet.

Ännu tydligare exempel har vi i punkarna eller andra subkulturer där grupptillhörigheten visas i en form av uniform.

När vi bedömer en grupp människor som invandrare är det, oavsett om man är rasist eller antirasist, svårt att se en grupp av individer, eller ens flera grupper från olika länder. Gruppen av invandrare blir ur ett perspektiv homogen – vi kallar dem invandrare, och därefter grupperar vi dem ytterligare genom att benämnda dem politiska flyktingar, asylsökande, anhöriginvandrare – och så vidare. Oavsett vilka egenskaper vi ålägger dessa grupper, generaliserar vi. Skillnaden mellan en rasist och en antirasist är huruvida egenskaperna vi ger dessa grupper är positiva eller negativa.

Vi vill dem bara gott

Rasismen ur ett globalt och historiskt perspektiv har två sidor. Den ena är den nedlåtande rasismen (från renässansen och framåt), där västvärlden ser ner på mindre civiliserade folkgrupper och där man vill utrota dem för dess egen skull. Man tror att folkgruppen kommer att dö ut av sig själv, och vill därför hjälpa dem på traven. Den andra formen av rasism handlar om att man vill hjälpa en folkgrupp att uppnå en högre form av civilisation, och att man själv är rätt person (land) att göra det. Man vill så att säga tvinga sin egen samhällsform på en annan kultur, och gör det gärna med hjälp av våld om så krävs.

Sistnämnda formen av rasism (minus våldet) är vad man skulle kunna säga att den antirasistiska kåren sysslar med idag. Det finns ett flertal saker som är värda att noteras och funderas över. Vi är så oerhört låsta i tanken att vi vill hjälpa och stödja, att risken finns att vi antar en överbeskyddande, svagt nedlåtande ton som på något sätt utgår från att de vi vill hjälpa inte är egna, starka individer, utan svaga människor. Kanske är det så att vi i vår välvilja gör mer skada än nytta – ibland.

Globalt sett

little boys carrying chairs to our meeting with the chief
breezy421 / Foter / CC BY-NC-ND

Av både rasister och antirasister, samt alla däremellan, pratas det en hel del om att olika fenomen som händer i andra kulturer (t ex könsstympning, kvinnosyn med mera). Det pratas också ofta om att dessa fenomen måste utrotas därför att de är inhumana. Jag vill påstå att detta är en typiskt västerländsk rasism. Det är därför vi skickar soldater till länder vars kultur är väsensskild från vår egen; för att ”förbättra” den. Ur ett historiskt perspektiv är det här något västvärlden sysslat med i flera hundra år – ”förbättrat” kulturer vi inte förstår oss på och som för oss verkar oerhört märkliga. Vi utgår från att vårt eget sätt att leva är det ultimata för alla människor. Man kan dra en parallell till hur vi ser på rikedom. För oss är det märkligt hur en afrikansk bonde kan se 100 getter som en enorm rikedom, medan han lever med sin familj i en hydda utan rinnande vatten eller toalett. För oss är det självklarheter, och rikedom för oss handlar ofta om att ha flera miljoner på kontot.

I min värld skulle jag helst se en större, mer djupgående förståelse – och acceptans. Acceptans för att människor från olika kulturer fungerar olika, men att ingens kultur är mer rätt än någon annan. Visst kan vi i västvärlden tycka att könsstympning och kvinnosyn är omänskliga, och i vårt eget land kan vi se till att det inte händer.

Men trots att jag inte anser att somliga kulturuttryck är varken bra eller humana, tycker jag inte heller att vi har rätt att berätta för andra länder hur de ska omforma sin kultur för att passa vårt sätt att se världen.

Krönikor

Att se spöken mitt på ljusan dag

Jag noterar att årets julkalender kritiseras en hel del. Den handlar nämligen om spökmysterier och sånt finns det många som protesterar mot. Att förmedla en tro på osynliga andliga varelser, kan nämligen leda till indoktrinering och hjärntvätt, samt medföra sådana konsekvenser som satanism, fri sex, New Age och allmän moralisk förslappning.

Catrinas 2
Tomascastelazo / Foter / CC BY-SA

Nu bortser vi en stund från att de som anmäler tror på ett osynligt väsen (Gud) och studerar själva fenomenet.

Det är ganska intressant att prata med religiöst folk som reagerar mot ”nyandlighet” och ”satanism” på detta sätt. De som anmäler har en bild av det värsta, värsta de kan tänka sig. Det är brottslighet, krig, mord, våldtäkter. De anser att det finns en lätt förklaring till varför ondskan finns i världen och det är ”den mörka sidan”, kalla det satan eller som en del föredrar ”avsaknaden av Gud”.

En del tror att det sitter en mäktig kraft som styr allt ont i världen (och som måste vara mäktigare än Gud eftersom Gud inte kan göra sig av med honom). Andra tror att Gud tillåter ondska i och med den fria viljan och att ondska därmed är ”avsaknaden av Gud”.

Att dra över en kam

Ja nu ska jag inte trötta den stackars läsaren med komplicerade teologiska resonemang, trots att det är söndag. Nån måtta får det vara. Men det finns intressanta paralleller med rädslan för muslimer och den allmänna rädslan för det främmande.

Rädslan för det man anser vara ”det onda” gör att en del kopplar bort all känsla för nyanser. Man drar över en kam. Allt och alla som man anser vara förknippade med det man uppfattar som ont blir liksom bärare av en ”andlig smitta”. Det de gör riskerar att sprida det onda.

Ett TV-program om spöken blir därför en del av hotet mot civilisationen.

”Vi kan inte bara sitta i våra tv-soffor likgiltiga utan att reagera när SVT vill uppmuntra barn till att öppna upp mot andliga dimensioner som är farliga.”

”Jag har anmält detta till Granskningsnämnden. Jag vill uppmana fler att göra det. I en tid då skolavslutningar inte får vara i våra kyrkorum om det finns kristna inslag uppmuntrar SVT till att barn skall leka med andliga dimensioner som kan vara skadliga.”

Ett annat exempel:

”Men årets julkalender är en smygindoktrinering för att leda barnen in i ockultismen och på spiritismens område.”

 ”Smygislamiseringen”

Real Christians Do Not Sin
danny.hammontree / Foter / CC BY-NC-ND

Denna rädsla för det okända kan man se på många håll. Jag har skrivit om hetsen mot hårdrockarna på 80-talet. Det var ganska typsikt. Hårdrocken sågs av många som ond. En del sjöng om satan och krig och sex och därför måste HELA musikgenren och ALLA hårdrockare vara liksom smittade av ondska.  Dataspel och rollspel utsattes för samma behandling. Fantasier, lek, tankespel och musik betraktades som besmittat av ondska, eller satan själv. Eller som vissa ansåg, arketyper från vårt innersta mörkaste djup som inte fick släppas lös inom oss…

Bakom rädslan låg alltid kopplingen mellan dataspel och kriminalitet, hårdrock och fri sex, eller video och mord (motorsågsmassakern!) eller som mellan en julkalender på TV och satan själv, med horn och eldgaffel! Mord och brottslighet antas ha ett ursprung i ”mörkrets” krafter, i satan eller avsaknaden av Gud. Därmed blir all beröring med detta något negativt.

Jag har känt religiösa som känt att deras ”gudsenergier” liksom förstördes av att de rörde en LP-skiva av någon hårdrockare och som ansåg att en Tarot-kortlek i sig drog energier ur dem…

”Mörkerkrafterna” eller satan, är liksom en bra förklaringsmodell som förklarar ondskans problem för många. Det är lätt och behändigt. Då har man svaret. ”Satan gjorde det”. Det känns tryggt!

Rädslan för invandrare ser ut på liknande sätt. Brottslighet, mord, moralisk förslappning och allt förklaras av att det ”icke svenska” och ”det främmande” kommer in hit. Utan ”det främmande” hade vi inte haft några problem, anser man.

Före andra världskriget hörde man det om judar och om romer. Man kopplade kriminalitet till dessa grupper och drog alla över en kam. Sen var det katolikerna man gnällde på. Sen finnarna. Sen Jugoslaver, sen kosovoalbaner och nu muslimer och i synnerhet somalier…

Smygindoktrinering och ”smygislamisering”…

Samma lätta förklaringsmodell som ifråga om rädslan för spöken. Samma rädsla för att civilisationen hotas…

Steget mellan en sverigedemokratisk politiker och en som med ögon som lyser av skräck ropar på hjälp när hen hör talas om en julkalender med spöken i, är inte så långt. De är rädda för det främmande, men det är snarast de, inte de de är rädda för,  som ser spöken mitt på ljusan dag. 

Krönikor

Förnuft-fu: Sanningen om sanningar

I samarbete med Lautaro Ariño, skaparen av Förnuft-fu, presenterar vi ett par av hans videos som kan hjälpa dig med logiskt tänkande och kritiskt granskande. Du blir hjälpt i dina debatter av att känna till vilken sorts argument som du behöver bemöta, och vilka du direkt kan avfärda och strunta i att lägga någon energi på att argumentera mot.

Titta gärna på fler videos om förnuft och logik på www.fornuftfu.se

Lautaro

Krönikor

Sverigedemokraterna är ett rasistiskt parti i grunden

Gästinlägg av Björn Skölving Mellangård

I SDs förra kommunikationsplan förbjöds uniformer

De senaste turerna kring Erik Almqvist, Kent Ekeroth och Christian Westling är upprörande men samtidigt inte särskilt förvånande, men visst är det märkligt att flera ställer sig upp och försvarar deras beteende? Om jag tänker mig Carl Bildt, Beatrice Ask och Anders Borg i samma situation så skulle jag tycka att det var ännu värre. Jag förväntar mig detta beteende från Sverigedemokrater, eftersom jag vet att SD är ett rasistiskt parti. Under Åkessons ledning är SD mästare på att maskera — eller snarare paketera — sitt budskap.

Åkessons kommunikationsplan är ett led i detta. I det förra dekretet som gick ut i SDs partitidning på 90-talet, så uppmanade man medlemmar att inte bära uniform på möten eftersom det inte såg bra ut, inte för att man tog avstånd från nazism och fascism. I kommunikationsplanen menar Åkesson att man ska kalla saker för deras rätta namn, att ”papperslösa” ska benämnas som ”någon som vistas i landet illegalt”, och att uttrycket ”utanförskap” är ett sätt att dölja problem som uppkommit genom invandring. Han kritiserar också att Sverigedemokrater kallas för främlingsfientliga trots att det sällan finns någon ”fientlighet”.

SDs andra kommunikationsplan talar om mer subtila ting än uniformer

Uttrycket ”invandringskritisk” är ett nysvenskt ord skapat av sverigedemokraterna. Almkvist, Ekeroth och Westling var mer än kritiska, de var fientliga den där tidiga morgonen på Kungsgatan. Åkesson vill att SD ska uttrycka sig korrekt och polerat, inte för att man tar avstånd från dessa extrema och människovidriga åsikter. Nyligen publicerades en debattartikel i DN av Henrik Arnstad som är historiker med inriktning på fascismen. Henrik slår fast att SD är ett nyfascistiskt parti med inspiration från andra fascistiska partier i Europa. SD var antisemitiska i början men idag så inkluderas svenska judar i nationen. Istället har hatet riktats mot muslimer, något som ivrigt eldats på av Ekeroth.

I SDs principprogram så diskuterar man synen på människan. De flesta moderna partier har antagit en humanistisk människosyn. Humanismen utgår från att människan är god i grunden. Den betonar den enskilda individens värde och en tro att människan vill utveckla och bilda sig. SD har en annan människosyn. SDs människosyn gör skillnad på människor och folkgrupper och delar in dem i fack och de menar att detta är en mer realistisk människosyn:

”Vi tror inte på teorin om att människor föds som blanka blad som kan fyllas med vilket innehåll som helst. Miljön har visserligen en stor betydelse för individens utveckling och samspelar ofta med det biologiska arvet och den fria viljan. Det finns dock också en nedärvd essens hos varje människa som man inte kan undertrycka i hur hög utsträckning som helst utan att det får konsekvenser. Delar av denna essens är gemensam för de flesta människor och annat är unikt för vissa grupper av människor eller för den enskilde individen.”

Detta citat från SDs syn på människan, som kan läsas på deras hemsida, är ett uttryck för rasideologi — men omskrivet och uppmjukat med ord som ”nedärvd essens” — istället för det negativt laddade ordet ”ras”.

Det är anmärkningsvärt att SD uppvisar denna syn på människan då den representerar en syn som försvann för decennier sedan. Att det skulle finnas en ”nedärvd essens” som gör att folkgrupper skiljer sig åt har ingen förankring i dagens kunskap om genetik eller psykologi. Miljön formar oss och vårt jag utvecklas och vi har alla möjlighet att bli konstruktiva, sociala individer. Med SDs resonemang borde adopterade barn vara i grunden eller i ”essensen” olika sina adoptivföräldrar och alltså ha helt andra förutsättningar att leva i ett svenskt samhälle. SDs människosyn representerar en modern form av rastänkande, polerat och fritt från de negativt laddade orden, men fortfarande med samma innebörd.

Björn Skölving Mellangård

Artiklar

Konspirationsteorier: zeitgeiströrelsen

Gästartikel om Zeitgeist-rörelsen och filmen Zeitgeist, skriven av vänsterkollektivet Heroindöd

Zeitgeist-rörelsen påminner starkt om anekdoten om paddan i kastrullen. En kastrull står på spisen. En padda läggs i kastrullen. Temperaturen på spisplattan höjs sakta men säkert. Så sakta att paddan trots att den mycket väl kan hoppa ut ur kastrullen om den så väl vill, väljer den att sakta men säkert kokas till döds.

Trots att det är en mycket gammal historia är den ständigt applicerbar på diverse politiska grupperingar och rörelser. Såväl det nazistiska träskets och det internetvurmande träsket.

Zeitgeistiterna, som vi kan kalla dem, möts ofta utan större mothugg. Zeitgeist-filmerna påstås vara socialistiska – trots att skaparen är strikt antisocialist – och är attraktiva för många inom vänstern. Zeitgeist-rörelsen har blivit såpass högljudd att det är viktigt att visa varför man inte kan se dem som vänster och varför antikapitalister inte kan acceptera filmerna i deras politiska arbete. Den första Zeitgeist-filmen är uppdelad i tre delar. Den första kretsar kring astrologisk symbolik inom kristendomen, den andra om ”sanningen” bakom elfte september och den tredje om finansvärlden.

Den första delen är på alla sätt irrelevant. Den andra delen är uttjatad och motbevisad. Både del ett och två är av ynka betydelse i anti-kapitalistisk kamp, den tredje däremot är oerhört oroväckande. Del tre av filmen är i princip en spin-off av ”Sions vises protokoll”.

Mer läsning

Zeitgeist – an introduction

En grundlig genomgång av Zeigeiströrelsens ideologiska rötter och dess antisemitism.

För de som inte är bekant med texten ”Sions vises protokoll” kan jag kortfattat beskriva den. Den påstås vara en avskrift av ett anförande av Theodor Herzl höll vid en sionistisk kongress år 1897 i Basel, Schweiz. I protokollet beskrivs det hur judarna bland annat manipulerar nationer in i krig, mediakontroll och internationella banker för att uppnå och upprätthålla ett världsherravälde. protokollet användes flitigt av det nazityska propagandamaskineriet och används fortfarande av konspirationsteoretiker, fascister och nazister.

Protokollet har gång på gång visats vara en förfalskning. Argumenten ur den första Zeitgeist-filmen ser ut att vara saxade direkt ur protokollet, men med vissa små förändringar. Detta visar sig tydligt om man citerar de båda verken och jämför dem. Zeitgeist säger bland annat att “International bankers now have a streamlined machine to expand their personal ambitions”, i protokollet står “The wheels of the machine of all the states are moved by the force of the engine, which is in our (judarna) hands, and the engine of the machinery of our states is Gold .” Det skulle mycket väl kunna vara ett olyckligt sammanträffande. Eller så skulle jag kunna ha tagit citatet ur dess sammanhang. Men så är det inte, hela argumentationen i del tre av Zeitgeist-filmen är saxad ur protokollet. Det är samma argument med en mindre omformulering, men antisemitismen består.

Detta tänker jag visa genom att fokusera på fem aspekter av filmen, världsregeringen, manipuleringen av krig, manipuleringen av folket, fokuset på guld och pengar och idén om hemliga sällskap.

1. idén om en världsregering

Zeitgeist når sitt klimax i en diskussion kring frihandelsunionerna EU, AU och två kommande, påstår Zeitgeist, unioner i Nordamerika och Asien. Dessa fyra ska, enligt Zeitgeist, enas till en enda världsregering. Eller som det uttrycks i filmen:

When the time is right they will merge together forming the final stages of a plan these men have been working on for over 60 years: a one world government… One bank, one army, one centre of power.

Den nyliberala överstatlighet som utvecklats genom EU är naturligtvis inget åtråvärt för socialister eller
arbetarklassen överlag. Men låt oss komma ihåg att Zeitgeist inte har någon reell politisk agenda, de erbjuder inga svar förutom hänvisningar till uråldriga konspirationsteorier. Exakt samma påstående finns i protokollets tredje del och lyder:

Today I may tell you that our [judarna] goal is now only a few steps off. There remains but a small space to cross of the long path we have trodden before the cycle of the Symbolic Snake, by which we symbolise our people, will be completed. When this ring closes, all the States of Europe will be locked into its coil as in a powerful vice.

Samma påstående upprepas i protokollets femte del:

…by all these means we shall so wear down the goyim (ickejudar) that they will be compelled to offer us international power of a nature that will enable us to absorb all the State forces of the world and to form a Super-Government.

Är detta bara en slump eller delar Zeitgeist-skaparen de antisemitiska förfalskarnas världssyn? Rasismen, oavsett vilken grupp den riktar sina ögon mot, följs av en röd tråd av folkmord.

2. Manipulering av krig

I en del av filmen diskuteras den Amerikanska statens rättfärdigande av krig. Filmen påstår att det amerikanska samhället, såväl stat som befolkning, manipulerades av en undanskymd grupp, som står över staten. Filmen påstår med en stor självsäkerhet att sänkningen av Lusitania, provokationen som drog in USA i första världskriget, var planerad, att incidenten i Tonkinbukten, det officiella skälet till Vietnamkriget, att Pearl Harbour var välkomnat och naturligtvis att elfte september utfördes av den amerikanska staten. Filmen berättar att båda sidorna av internationella konflikter finansieras av ”internationella bankörer” (fritt översatt).

Den här sektionen av filmens premiss är direkt tagen ur protokollets sjunde del. Där står det att:

Throughout all of Europe, and by means of relations in Europe, in other continents also, we must create ferments, discords, and hostility. Therein we gain a double advantage. In the first place we keep in check all countries, for they well know that we have the power whenever we like to create disorders and to restore order… We must be in a position to respond to every act of opposition by war with the neighbours of that country which dares to oppose us: but if these neighbours should also venture to stand collectively against us, then we must offer resistance by universal war.

Ännu en gång visar sig Zeitgeist att vara helt utan politisk infallsvinkel och fullständigt analyslös. Tanken att stater skulle ha dolda agendor är, för skaparna av Zeitgeist, helt otänkbart. Tanken att ekonomiska intressen skulle driva stater till krig är, för skaparna av Zeitgeist, helt otänkbart. Argumentationen är identisk med klassisk antisemitism. Internationella relationer och samhället överlag ses som en organism, en organism med en cancersvulst. Om man bara skär av denna svulst kommer allt bli bra. Det finns inga problem med systemet som helhet, utan bara den
ondskefulla minoritet som manipulerar och fördärvar resten av organismen. Filmen använder internationella bankörer som ett epitet för judar. Precis som den nutida antisemitiska rörelsen.

3. Besattheten av guld och pengar.

Både Zeitgeist och protokollet, särskilt del 21 och 22, är närmare besatta av guld och dess relation till pengar. Zeitgeist hävdar, precis som protokollet, att problemen i världen beror på att en liten och ondskefull grupp kontrollerar samhällets monetära resurser. Att denna grupp består av bankörer, vilket i sin tur alla vet är synonymt med judar, är både en klassisk antisemitisk tes och en oerhört korkad analys. Det tar allt fokus ifrån kapital och/eller produktionen till papperspengarna.

Intressant är även att den nyliberala konspirationsteoretikern Alex Jones samt den nazistiska webbtidningen ”Nationell.nu” delar exakt samma åsikt. Zeitgeist är inte på något sätt antikapitalistiskt, rörelsen erbjuder ingen kritisk samhällsanalys. Den väljer istället att fokusera på noga utvalda kapitalisters familjehistoria istället för systemet och institutionerna som skyddar deras maktposition.

Zeitgeist påstår även att den amerikanska inkomstskatten går direkt till den amerikanska centralbanken Federal Reserve. Vi vet naturligtvis vilka som kontrollerar alla världens banker, nämligen judarna. Visst är det rimligt att diskutera skattefrågor, särskilt under en stat som den amerikanska. Där pengarna tas ur folkets fickor för att finansiera krig och skydda storkapitalet. Men det är inte det Zeitgeist väljer att diskutera. Gång på gång vänds fokus från storkapitalet till bankörer, från strukturella orättvisor till en liten etnisk grupp. Att det här skulle hända gång på gång kan inte vara en slump.

Citerade antisemiter

Louis McFadden, en före detta amerikansk senator, citeras flitigt genom hela del tre av filmen. Men vem var egentligen Louis McFadden? Chockerande nog var han en stor antisemit.

Detta var inte något han sköt under stolen, snarare tvärtom. Vid sin död lämnade han ett stort urval av skrämmande citat. T.ex. det här:

In the United States today, the Gentiles (hedningarna, vita) have the slips of paper while the Jews have the lawful money.

Antisemitismen i det citatet var dock för tydligt för att användas i filmen. Istället använder de det aningen mindre tydliga citatet:

A world banking system was being set up here… a superstate controlled by international bankers acting together to enslave the world for their own pleasure…” and “It was a carefully contrived occurrence. International bankers sought to bring about a condition of despair so they might emerge rulers of us all.

Om vi sätter uttalandet i dess sammanhang, nämligen McFaddens världssyn, är antisemitismen oerhört tydlig. Han använder helt enkelt ”international bankers” som ett epitet för ”judar”. En väldigt intressant sak
är att skaparna av Zeitgeist utan tvekan var medvetna om McFaddens antisemitism men valde att aldrig nämna det. Istället väljer de att framställa citatet som antikapitalistiskt. Vilket är skrattretande eftersom McFadden var republikan.

Attraktiviteten i Zeitgeist är rörelsen styrka, men samtidigt den stora faran i den. Att nazister, liberaler, fascister, socialister och konservativa kan se sympatisera med en ståndpunkt säger mycket om materialet vi talar om. Den erbjuder så pass simpla svar på komplicerade frågor att svaren kan böjas höger och vänster, upp och ner. Egentlig systemkritik och samhällsanalyser är varken aktuellt eller välkomnat i dessa kretsar.

Tankegången är densamma som analyserna som erbjuds av den nya vågen rasister. Det kapitalistiska systemet skuldbeläggs inte för nedskärningar, alienation, otrygghet och så vidare. Det är den lilla parasitära gruppen bruna människor som utnyttjar vårt goda samhälle. Gör vi oss bara av med dem blir allt frid och fröjd. Exakt samma tes förs i Zeitgeist. Det är bankörerna, judarna, som utnyttjar vårt goda samhälle. Gör vi oss bara av med bankörerna, judarna, blir allt frid och fröjd.

När rasismen visar sitt fula tryne, ge den en känga mellan ögonen. Oavsett om det kommer från höger eller vänster.

Texten publicerades ursprungligen i Heroindöd ”#1: Våld mot tjänsteman” av Heroindöd-kollektivet. De har skrivit en del två till denna, som handlar om Zeitgeiströrelsens syn på pengar: Kommer inom kort! (Zeitgeistvänstern (Rtf).)

Artiklar, Myter

Myt: Inavel pga kusingifte

MYT:

”Hälften av alla i arabvärlden lider av inavel!”

Det cirkulerar rykten om att ”hälften av alla i arabvärlden lider av inavel”. Detta anses ske på grund av att det är tradition att gifta sig med nära släktingar. Om man letar så kan man hitta källorna som de flesta verkar referera till, trots att det ofta är helt omöjligt att få någon bloggare eller twitter-användare att uppge sina källor eller länkar.

I flera danska artiklar som publicerats i februari 2009, refereras det till en stor forskningsundersökning på Syddansk Universitet som utförts av Sarah Fredsted Villadsen, Laust Mortensen och Anne-Marie Nybo Andersen.

Professor Karen Brøndum-Nielsen från Kennedy Centret, har intervjuats som oberoende expert i frågan, har genom sina studier kommit fram till att ungefär 70% av pakistanierna (som bor i Pakistan) är gifta inom släkten. Men då måste man också förtydliga att kusingifte betyder något helt annat i Pakistan än det gör i skandinaviska förhållanden. Varje syskonskara har traditionellt sett bestått av fler antal syskon. En del män är gifta med flera fruar, så det finns också ett antal halvsyskon, som tack vare olika mödrar inför varierande genetiska uppsättningar.

Varje person har ofta många kusiner, och i begreppet kusingifte ingår även alla sysslingar och bryllingar — som har sitt DNA från ett stort antal olika förfäder. Så det betyder inte enbart att en person gifter sig med sina föräldrars syskonbarn.

Läser man hela artikeln — som många näthatare inte brukar göra — ser man att fenomenet med att gifta sig inom släkten minskar betydligt för de som flytt sitt hemland och har bosatt sig i västvärlden. Karen Brøndum-Nielsen säger att knappt 40% av de pakistanska gifta paren i Danmark är gifta inom släkten (jmfr 70% Pakistan).

Vill man veta mer fakta, läser man även forskarnas egna publicerade rapport från Syddansk Universitet. Där refereras till en många år gammal norsk undersökning som utger sig för att visa att föräldrar som är nära släktingar, och har Pakistan som ursprungsland är cirka 44% av alla gifta par som har ursprung i Pakistan. Den siffran uppges ha halverats — för nyblivna föräldrar som har ursprung i Pakistan — till ungefär 22% idag.

Karen Brøndum-Nielsen konstaterar att minst 95% av barnen med föräldrar som har ”nära släktband” är ”sunde og raske børn”. Dessa borde väl knappast vara ”inavlade” om man med det begreppet avser att barnen har någon form av medfödd funktionsnedsättning eller anlag för någon allvarlig sjukdom.
Detta bestrider naturligtvis alla felaktiga rykten och all panikartad skrämselpropaganda.
Man kan också konstatera att med Sverigedemokraternas föreslagna politik, så kommer risken öka att vår genetiska mångfald i Sverige utarmas.

Källor:
Jyllandsposten

Videnskab.dk

Syddansk Uni

Krönikor

Främlingsrädslans logik

Hämtat ur Sou 2012:74 “Främlingsfienden inom oss“.

Att bemöta fördomar och rasism handlar till stor del om att visa faran med negativa generaliseringar. Att klumpa ihop grupper av människor och dra negativa slutsatser om gruppen grundat på antaganden om hur ett fåtal av dem fungerar, kan få stora konsekvenser om generaliseringarna är negativa. Westerbergutredningens rapport bemöter bland annat det som kallas ”främlingsrädslans logik”. Vi citerar ur rapporten:

Onde Swahili
”Muslimer är…” och ”islam är…” Har ni hört sådana generaliseringar förut?sambukot / Foter / CC BY-NC-SA

Jens Rydgren, professor i sociologi vid Stockholms universitet och ledamot av utredningens expertgrupp, har visat att det på det individuella planet kan finnas ett slags ”främlingsrädslans logik”.

Han pekar på hur vi, när vi fattar beslut i vardagen, ofta gör ett slags sannolikhetskalkyl som bygger på tidigare erfarenheter. Han tar som exempel en person som går till Systembolaget för att köpa en flaska vin. Senast han gjorde det köpte han en Bordeaux och den smakade bra. Samma märke finns inte inne nu, men han hittar en annan Bordeaux och antar att den också smakar bra, så han köper den. Genom att tillämpa samma logik när han ska bedöma en invandrare kan han komma fram till att vederbörande är brottsling därför att han råkar känna till att en landsman till invandraren ifråga har begått brott. Eller så dömer han invandraren därför att någon som han litar på har sagt att människor med samma härkomst är starkt brottsliga.

Rydgren påpekar att logiken har sina brister redan när vinköparen drar slutsatser om det okända vinet från Bordeaux, men den blir än mer bristfällig när han använder den för att bedöma en invandrare — individer från ett visst land är långt mer heterogena än viner från Bordeaux som tillhandahålls på Systembolaget. Likväl tillämpas en sådan logik ofta vid bedömningen av ”främlingar” och detta kan bidra till främlingsrädsla eller rent av främlingsfientlighet…

Främlingsfientlighet förutsätter således en kategorisering av människor i vi och dom, eller, med termer som är vanliga i forskningen, i en ingrupp och en (eller flera) utgrupp(er). Vad som konstituerar in- respektive utgrupp kan variera. Någonting skiljer ingrupp och utgrupp och någonting förenar dem som tillhör respektive grupp…

När vi möter en för oss främmande människa kan vi värdera vederbörande på olika sätt. Vid en vad forskare kallar bottom-up-process (nerifrån och upp) försöker vi successivt lära känna den okända. Vi lägger bit till bit och först så småningom formar sig en helhetsbild. Alternativet är en top-down-process (uppifrån och ner). Då utgår vi från vissa kriterier som snabbt kan registreras, till exempel utseendemässiga karaktäristiska, och kopplar enligt ett intuitivt schema snabbt ihop dem med olika egenskaper.

Inte minst i mötet med personer med utländsk bakgrund finns många gånger en benägenhet att använda en sådan top-down-process, det vill säga att på grundval av en snabbgranskning tillskriva en person en rad egenskaper: ”Han ser ut som en arab och jag vet ju hurudana araber är. Då vet jag också hurudan han är!” Sådana föreställningar bygger ofta på fördomar och stereotypa föreställningar om hur människor från olika länder eller av olika etnicitet är. Hogg & Vaughan nämner som exempel en forskningsrapport från USA från mitten av 1990-talet där över 25 procent av de tillfrågade karaktäriserade afro-amerikaner (svarta) som atletiska och rytmiska och också som mindre intelligenta, mer kriminella, fientliga och högljudda än vita. Liknande stereotypa föreställningar finns naturligtvis om grupper i vårt eget land.

Om vi på ett personligt plan djupare lär känna en person av annan etnicitet förändras ofta bilden av honom eller henne. Den blir mer nyanserad och personen visar sig i många avseenden avvika från den stereotypa föreställning vi har av personer från samma grupp. Det innebär dock inte självklart att vi ändrar uppfattning om gruppen som sådan utan ofta drar vi i stället slutsatsen att personen avviker från gruppen i övrigt…

Främlingsfientlighet förutsätter kategorisering av människor, en indelning i vi och dom. Kategorisering kan generellt sett vara motiverad av till exempel administrativa skäl. Men ofta kategoriserar vi andra utan att ha sådana rationella skäl.

Ofta tillskrivs kategorier av människor gemensamma egenskaper. Men individer inom en grupp har i själva verket olika egenskaper och också många andra sociala identiteter än sin etnicitet, till exempel medborgarskap, bostadsort, kön, klass, politiska åsikter, yrke, matvanor, sportintresse, musiksmak och sociala engagemang.

Kategorisering innebär att man fokuserar på olikheter mellan till exempel etniska grupper. Men det finns alltså stora individuella variationer inom alla grupper och mycket som förenar grupper och individer från olika etniska grupper.