Ett barn på flykt väljer inte själv sin situation och jag tänker återigen hänvisa till FN’s definition av barn från barnkonventionen ALLA under arton år är alltså barn och barns rättigheter och välmående måste gå i första hand och gör det i varje sund människas tankesätt.
När riksdagen röstade om förslaget i går gavs bifall från samtliga partier förutom SD – som enhälligt (med undantag för ledamoten Johnny Skalin som tryckte fel; han beklagar sig inför sina partikamrater och har skickat en rättelse till kammarkansliet) röstade nej.
När SD förnekar barnens rätt att gå i skola bryter de inte bara mot paragraf 28 i barnkonventionen:
Varje barn har rätt till utbildning. Grundskolan ska vara gratis.
…utan även mot punkterna 2,3,4,6,22,29. Varför vill då Sverigedemokraterna neka barnen sin skolgång? De anser att det skulle öka invandringen till Sverige om barnen får gå i skola här. Barnen är alltså en orsak till ett framtida problem för sverigedemokraterna. Är de så emot invandring så det kan gå över lik i det här fallet barnens välbefinnande för att stoppa den?
Sverigedemokraterna i Kungsbackas enda ledamot Thord Brynielsson föreslår i en motion att kommunen ska införa ett förbud mot att sitta eller ligga på trottoarer. SD-politikern menar att det skulle förhindra tiggeri och sjukdomar. Sverigedemokraternas riksorganisation vill inte kommentera huruvida de är för eller emot förslaget.
I en motion som Tidningen Norra Halland uppmärksammat skriver Brynielsson bland annat: ”Syftet med förbudet är att upprätta en trivsam gatumiljö samt undvika att allmänheten utsätts för tillfälliga olägenheter genom att smuts eller dålig lukt från trottoaren sprids vidare genom att personer sitter eller ligger på trottoaren på allmän plats och därmed får smuts och bakterier på sig eller sina kläder och sprider det vidare till allmänheten”. Läs mer på EXPO.
För första gången i historien så måste faktiskt vi på Slutpixlat hålla med om ett förslag från en Sverigedemokrat.
Nej inte vill väl vi ha en tiggare som för exempel av Dagerlinds kaliber som sprider den främlingsfientliga och rasistiska sjukan vidare. Bara närvaron av Dagerlind är ju en sanitär olägenhet. Och inte kan vi ju utsätta allmänheten för detta. Så bort med den smutsiga bakterien bara! Håll Sverige rent!
Det finns en uppsjö historier från andra världskriget där muslimer i Schindlers anda räddade judar på flykt från naziregimen.
Jag tänkte rekommendera en film för de som är intresserade. Det här är en historia som inte undervisas i skolorna: Free Men (Les hommes libres) utspelar sig under andra världskriget och berättar den enastående historien om hur muslimer gav franska judar fristad i det naziockuperade Paris. Den är verklighetsbaserad och” Schindler” utgörs i denna film av rektorn för den stora moskén, politikern och den religiösa ledaren Si Kaddour Benghabrit.
Judarna göms under en byggnad av mosaik och trädgårdar som slingrar sig genom det latinska kvarteret. De är motståndsmän och franska judar, de tilldelas dokument som bevisar att de är muslimer och därför inte utgör den målgrupp som ska gripas. I moskén, en våning ovanför, ger den algeriskfödde Benghabrit sightseeingturer för naziofficerare och deras hustrur. Nazisterna trampar på det tak judarna gömmer sig under.
Se även detta reportage om hur albanska muslimer med stöd av sin religiösa tro och medmänsklighet räddade 2000 judar genom att riskera sina egna liv.
Fördjupning
Läs vidare hur muslimer räddade den engelska Synagogan
Läs också om Muhammad V, den marockanske kung som räddade judar undan nazisterna
Judehat har en tvåtusenårig historia i Europa. Begreppet antisemitism myntades av tysken Wilhelm Marr 1879, för att ge judehatet en mer ”vetenskaplig” prägel i likhet med de -ismer som då tävlade om européernas gunst, såsom socialism, liberalism och nationalism. Före emancipationen av judarna i Väst- och Centraleuropa, under första hälften av 1800-talet, var judehatet eller judeföraktet främst präglat av religiösa föreställningar mot judendomen av ersättningsteologisk typ. Från 1800-talets mitt fylldes det religiösa judehatet på med rasistiska tankegods. Trots emancipationen och nedmonteringen av ghettona och en omfattande integration, assimilation och t.o.m. konvertering av många judar, fortsatte antisemitismen att utgöra en stark kraft i Europa. Detta utnyttjades av populistiska politiker. Rasismen var ”tidsandan” och påverkade politiken, vetenskapen och samtalstonen i Europa under nära 100 år och ledde till historiens värsta folkmord, under andra världskriget.
I dagens Sverige och trots förföljelserna i Malmö, är förståelsen av antisemitismen inte så självklar som man skulle kunna tro. Ytterst få åtalas, än mindre fälls för antisemitiska brott, d.v.s. hets mot folkgrupp — mot judar. Åklagarna lägger ner vad som verkar vara solklara fall i ”brist på bevis”. Detta trots förekomsten av både klassisk antisemitism och en antisemitism som använder sig av Israel som förevändning för att manifestera sitt judehat. Relevant är därför att ta del av hur EU definierar antisemitismen. Förutom självklara uttryck för hat, förakt och kollektivt skuldbeläggande, behandlas även exempel på hur antisemitism manifesterar sig i förhållande till den judiska staten — Israel. De är:
Förnekelse av det judiska folkets rätt till självbestämmande, t ex genom påståendet att staten Israels existens utgör en rasistisk skapelse.
Tillämpning av dubbla måttstockar genom att kräva ett agerande av Israel som inte förväntas eller krävs av någon annan demokratisk nation.
Användning av symboler som är förbundna med klassisk antisemitism (t.ex. påståenden om att judar dödade Jesus eller om ritualmord) för att karaktärisera Israel eller israeler.
Jämförelser mellan dagens israeliska politik och nazisternas politik.
Att hålla judar som kollektiv ansvariga för staten Israels agerande.
Det påpekas också att kritik mot Israel i paritet med vad andra länder utsätts för, inte är att betrakta som antisemitism. USA:s UD definierar antisemitism på ett nästan ordagrant sätt.
Som stöd för minnet kan man komma ihåg de tre D:na — demonisering, delegitimisering och dubbla måttstockar.
Dessa definitioner torde förenkla begreppsförvirringen.
Är du rasist då föreställer du dig att du redan vet svaret på detta. Du tar vad de allra värsta och extremistiska personer (som kallar sig muslimer) gör på allvar. Sen extrapolerar du antagligen ut detta att gälla alla muslimer och på hela religionen islam.
Det är lite som religiösa fundamentalister gör då de pratar om ateister: ”Ja, du vet, hur kristna förföljs i Nordkorea, sådana är de, ateisterna…” Eller som kanske talibaner och Al Qaida, då de pratar om kristna: ”Ja, du vet hur de kristna är, i deras heliga skrifter står det att alla som inte tänker som dem ska mördas. Se vad Breivik gjorde. Sådana är de, de kristna.”
Det påminner mig om en grinig gubbe på ett ställe för äldre där jag jobbade, som alltid brukade säga att ”jag ville ligga med en finska en gång och hon ratade mig för att jag inte hade tänder, såna är de, de där finskorna…”
För alla andra som inte automatiskt generaliserar om folk och religioner, och verkligen VILL veta vad t.ex. muslimer tänker finns det sätt att ta reda på det.
Pew forum on religion and public life brukar intervjua många människor med jämna mellanrum. Dessa intervjuer är intressanta eftersom det t.ex. framgår att muslimer generellt sätt är MER mot våld och terrorism än t.ex. genomsnittsamerikanen, tvärt emot alla rasistiska myter om dem.
Pew har släppt en rapport även i år. De har intervjuat 38 000 muslimer i 39 olika länder om allt; religion, moral, rättigheter för kvinnor och män, till politik och rättsväsende. Svaren skiljer sig åt, beroende på var de bor, ålder, ekonomi, bakgrund, utbildning och annat, som väntat.
När det gäller sharia kan man kika på denna intressanta karta. (Det ska påpekas att frågan om sharia inte på något sätt visar VAD muslimerna anser om sharia. En hel del muslimer anser att mänskliga rättigheter och t.ex. homosexuellas rättigheter ingår i sharia.)
Rapporten döljer inte det faktum att problem finns, vilket är bra. Man kan få en bra översikt över hur problemen ser ut för att faktiskt försöka lösa dem på ett vettigt sätt, utan att på rasistiskt vis klumpa ihop alla muslimer.
Hur ska du skilja på vad som inte stämmer från det som stämmer? Det är mycket som är skrivet på internet som vid en snabb blick kan verka vara absolut sanning. Men hur bra är det att automatiskt lita på allt som du läser på nätet, eller ser på TV?
Se videon Baloney Detection Kit — som hjälper dig att skaffa en Bullshit Radar. Med insikt i några tumregler kan du skaffa dig ett bättre skydd mot så olika saker som bedrägeriförsök, ‘nigeria-brev’, vidskeplighet, rasistisk propaganda och konspirationsteorier. En ”skeptisk” verktygslåda kan hjälpa dig i din granskning att förhålla dig till alla möjliga begrepp som du läser i media och på internet.
Här är en redigerad och förkortad version översatt till svenska.
1. Hur trovärdigt är påståendet?
Undersök och leta upp oberoende fakta, gärna från flera olika websidor.
2. Utger sig källan för många likadana tveksamma påståenden?
Undersök de övriga idéerna och åsikterna som personen har. Försök sätt dig in i om de känns trovärdiga, eller om de gör att du blir mer skeptisk.
3. Har påståendet bekräftats av andra oberoende källor?
Finns det många olika uppgifter som tyder på att påståendet stämmer?
4. Verkar det här stämma överens med hur man vet att världen fungerar?
Om något verkar vara lite för bra för att vara sant, då är det ofta inte sant.
5. Har någon försökt att falsifiera påståendet?
Vad är de olika argumenten för och emot? Vilka fakta verkar mest trovärdiga? Finns det fakta som gör att trovärdigheten sjunker? Finns det uppgifter på att någon annan har motbevisat påståendet eller flera av argumenten?
6. Vad pekar de olika argumenten på för helhetsbild?
Stämmer alla detaljerna ihop för att utsagan ska hålla ihop? Är det tillräckligt många argument och fakta, eller saknas det pusselbitar för att kunna avgöra?
7. Är personen som levererat påståendet tillräckligt kompetent i området?
Har personen trovärdighet i andra områden, påståenden och åsikter? Finns det fler personer som har liknande eller mer kompetens som kommer med liknande påståenden?
8. Är det enbart trovärdiga slutledningar som går att få ut av argumentationen och beläggen?
Går det att anta att det kan finnas flera andra slutledningar man kan uttolka ur exakt samma argument?
9. Kan det här nya påståendet vara tillräckligt trovärdigt?
Är utsagan tillräckligt komplett så att äldre påståenden om samma sak kan bli överflödiga och onödvändiga?
10. Är personens agenda det som har fått personen att komma fram till sitt påstående?
Har personen skapat sin bild färgat av en politisk ideologi, på grund av känslomässiga grunder eller kanske av ekonomiskt vinstintresse? Har personen konsekvent förmåga att förhålla sig helt objektiv till argumenten och påståendena?
Försök att inte tänka i termer som ”det här känns sant” eller ”det här verkar vara lögner”. Det blir lite enklare om du graderar i ”väldigt lite trovärdighet” och till ”mycket stor trovärdighet”. För då har du lite öppnare ramar, så att du inte blir ”låst” i ett specifikt tänkande. Det är bra, för då blir du förhoppningsvis en aning mer öppen för att kunna förändra en åsikt, vartefter du får mer fakta och kompletterande argument till vad du ska tycka.
Jag protesterar mot att man upprättar en läroplan som säger att det inte är onaturligt med homosexualitet. Det tycker jag är helt fel att göra en läroplan på detta viset. Jag säger som min gamla far. Du ska aldrig ta något som inte tillhör dig. Det börjar med en knappnål och slutar med en silverskål. Om det börjar på detta viset att man lär ut till fjortonåringar att det inte är onaturligt att vara homosexuell vart kommer detta sluta? Det blir en degenerering av befolkningen…
Du kan ju tänka dig själv vem är det som lapar vatten i en kloak eller i ett latrinkärl?
Det finaste vi har är kärleken mellan två kön. Den absoluta klimaxen är när den kärleken sker i samförstånd och kanske då utmynnar i ett planerat havandeskap. Då skapas nya friska generationer, men du kan inte skapa det genom avloppssex.
Willy Christiansson avgick senare under hösten på grund av hälsoskäl och är numera utesluten. Men han fick vara kvar i mer än ett halvår efter uttalanden om att homosexualitet är onaturligt. Han kallar det för ”avloppssex”.
Christiansson är verkligen inte ensam om detta i Sverigedemokraterna. Partisekreteraren Björn Söder har bl.a. jämfört homosexualitet med pedofili och tidelag — och han sitter fortfarande kvar.
Det säger en hel del om ett parti när högt uppsatta inom partiet tillåts häva ur sig sådana här homofobiska och rasistiska saker utan att bli tvingade att avgå.
Jag är själv en HBTQ-person och det känns för jävligt att jämföras med pedofiler, tidelag och våldtäktsmän enbart på grund av att jag inte är heterosexuell.
SD är ett parti som får ett homofobiskt parti som Kristdemokraterna att framstå som småmysiga liberala bögkramare. När homofober säger sig vilja värna om familjen så ljuger de då det bara är deras egen trångsynta och väldigt snäva definition av ”familj” som de vill värna om — ingen annan. De värnar inte om ensamstående föräldrar, eller alla olika familjekonstellationer av mammor, pappor, fosterföräldrar, förmyndare, styvpappor och styvmammor som detta land är fullt av.
När homofober t.ex. säger att HBTQ-personer inte ens borde få skaffa barn skickar de en mycket tydlig signal till alla barn:
Alla människor är inte lika mycket värda! Vi ska vara olika inför lagen! Det är rätt att diskriminera somliga folkgrupper!
Trångsynta homofober resonerar ungefär såhär:
Vi har uppfostrat våra barn att mobba era barn och därför ska inte ni skaffa barn — för det vore ju synd om de blev mobbade.
På så sätt är det enda de gör att legitimera hat och mobbing. Mobbare som slåss för sin rätt att fortsätta mobba.
De som har osunda värderinger är de trångsynta idioter till homofober och rasister som försöker rättfärdiga hat, diskriminering och mobbing!
Journalisters okunskaper gällande muslimer och religionen islam har i en hel del fall orsakat en än större islamofobvåg som konsekvens.
Till exempel kan man läsa tidningsartikeln ”Befriade sig från ett liv med slöja” publicerad i DT, Dalarnas tidningar den 13:e maj 2013.
BILD: Design by Ida Dzanovic & Photoshop: Amela Dzafic.
I den artikeln beskrivs en iransk kvinnas personliga upplevelse av sin väg från den religiösa regimen i Iran till Sverige och allt som hon kände sig tvungen att utföra enligt regimens förtryckande krav.
Naturligtvis är vi många som känner medlidande och solidaritet med personer som flyr från sina hemländer, från liknande förtryck i bl.a. diktaturer och/eller religiösa regimer.
När liknande artiklar försöker sammanfatta och beskriva några enstaka individers öden framkommer en tydlig oförmåga att göra åtskillnad mellan religion globalt och den iranska religiösa regimen.
I texten i DT finner man ytterligare problem: Generalisering av en religiös grupp, vilket kan vara en huvudentré till ökade fördomar, förstärkta elakartade stereotyper och till hat.
I samband med artikeln publiceras en ”faktaruta” med rubriken ”Slöjan i det muslimska samhället” och just där, genom extremt slarvig generalisering, uppges några fakta om slöjor ur den iranska regimens perspektiv, som om vore det plötsligt gällande för hela världens samtliga muslimska kvinnor. Slöja är, enligt den här ”faktarutan” enbart tvång, förtryck och en metod att kontrollera kvinnor — vilket är långt ifrån verkligheten och fakta.
Vi förnekar inte faktum att det finns kvinnor i Iran som är tvungna att bära slöja, men när man talar om ”det muslimska samhället” då existerar enorma variationer bland muslimska kvinnor och deras orsaker till att bära slöja. En del ser sin slöja som personlig, som en del av deras mode, image, klädstil. Som ett klädesplagg som de har blivit van vid och ser det som egen varumärke. En del ser på sin slöja som feminism; —”Min kropp är bara för mig” och på så sätt protesterar mot exponering av kvinnokroppar. Slöja är ibland en traditionell och ibland kulturell grej, utan att nämna en hel religions bemärkelse. Kort sagt, orsaken till att bära slöja varierar från kvinna till kvinna — liksom det är skillnad från land till land och mellan olika regioner.
Faktum är att olika grenar av islam i Saudiarabien, Indonesien och Bosnien visar upp drastiska olikheter inom sina detaljer, tolkningar och former. Men allt sådant försvinner i den här ”faktarutan” och samtliga muslimska kvinnor världen över sätts till att vara under tvång, press och bli viljelösa. Slöja är, enligt textens ”faktaruta” det som den iranska regimen förklarar och definitivt inte det som vi kan se på gatorna i Istanbul, Sarajevo, Skopje, Tirana, London, Madrid eller New York.
När du i framtiden läser liknande ”faktarutor” eller artiklar så borde du inse varför hatbrott mot muslimer har ökat, då beslöjade kvinnor allt oftare utsätts för aggressiva trakasserier och ibland även attacker. Deras slöjor slits utav dem, av personer som verkar föreställa sig att de utför en välgärning, i ”kampen för andras människors frihet”. Kvinnor som bär slöja (oavsett deras anledning) blir bespottade som ”antidemokrater”, ”regimanhängare” eller ”dem som bär på sig symbol för kvinnoförtryck”.
Med sådan desinformation i medierna är det inte svårt att se hur intoleransen, hatbrott och fördomar har fått sina framgångar.
Rasister av alla kön och politiska färger säger just nu ”vad var det vi sa” om upploppen i förorterna, och skyller dem på invandrarna och invandringen. Men att skylla dessa på invandrarna är lika knäppt som att skylla upploppen på Söder på 1930- och 40-talen på skåningar och norrlänningar.
Ungdomsupplopp är inget nytt. Det har skett förr. För cirka 100 år sedan var det bland fabriksarbetarnas fattiga barn som det ofta var oroligt, samma sak under ”ungdomskravallerna” på 1930-, 40- och 50-talen. Visst hände det ganska ofta att överklassens pojkspolingar hoppade in i bråken, bara för att få känna glädjen att ”banka snutar” (lite som delar av överklassvänsterns proffsstenkastare gör idag), men grundorsaken till oroligheter låg i den relativa fattigdomen och utsattheten; den var politisk.
Då var det ofta inflyttade ungdomar som hamnade i problem, men det var givetvis inte migrationen av skåningar till Stockholm som var orsaken till upploppen, lika lite som det är invandringen idag som är orsaken till upploppen.
Men… Detta rättfärdigar inte upplopp. De som var mest rädda för upploppen på t.ex. Söder 1948 var föräldrarna. Samma med upploppen i de numera så ”romantiska” kåkstäderna på Söder för 110 år sen. Varför tror ni att Socialdemokraterna, som då förde en intensiv kamp mot sociala orättvisor, bad ungdomarna att organisera sig och bli politiskt aktiva istället för att slåss och vandalisera? Jo, för att vandaliseringen inte ledde till något gott.
Kanske är det fråga om grumligt och primitivt hat mot samhället — men det kan också vara en medveten strävan att sätta det svenska samhället i en aldrig så liten gungning. I vilket fall som helst kan kravallerna användas som vapen i kampen mot demokratin.
Därför är det angeläget, att uppviglarna avslöjas och oskadliggöres.
Men de andra, då, de tusentals ungdomarna, som lät sig ledas av dessa skumma typer? Blir det inte svårare att locka dem till upplopp en gång till, om de får flera lokaler, där de kan fördriva tiden? — — —
Nej, vantrivseln beror inte på bristande lokaler. Det är rättare att säga, att den beror på bristande disciplin och föräldraansvar. Skäll inte på ungdomen för det. Skäll på föräldrarna och skäll på samhället, som har låtit sin ungdom växa vilt, som har skapat den en miljö, där den inte trivs. Inte för att där finns för små danslokaler och för få pingpongbord, utan för att världen är rastlös och febersjuk. Det spirar inga gossar och flickor med solsken i blick ur en sådan mylla.
Framför allt inte när ungdomen som nu lämnas åt sig själv. Polisbatonger är inte lösningen. Danssalonger inte heller. Nej, det är ljus, värme och trygghet. Det är goda hem och riktiga föräldrar.
Rune Moberg om kravallerna på Söder i Stockholm 1948.
Moderaterna gick för ett tag sedan ut med ett pressmeddelande och beskyllde vänsterpartiets ordförande i Malmö, Daniel Sestrajcic för att vara ”judehatare”. Bakgrunden är ett antal affischer i Malmö som satts upp i samband med demonstrationer mot Israel. Här med bilder av Eurovision Song Contests fjärils-symbol, fast med texten ”burn israel burn” och ”jews are none”. Bredvid är V’s logga och Vänsterpartiet Malmös ordförandes ansikte på bilderna.
Hur Moderaterna kunde tro att Vänsterpartiet låg bakom denna antisemitiska ”konst” av Dan Park är absurt. Men Vänsterpartiets respons på Moderaternas pressmeddelande är obehaglig. (Bilden hämtad från Dan Parks blogg.)
Att Vänsterpartiet inte låg bakom affischerna torde vara uppenbart, men var inte det för Moderaterna. Som i ett svep valde att kalla Sestrajcic för understödjare av judehat — och passade samtidigt på att hävda bojkotter och uteslutande för fel.
Det senare kan man visst ha åsikter om — men faktum är att varken Vänsterpartiet eller demonstrationen låg bakom affischerna. Det gjorde istället den tidigare förtals-dömda Dan Park som bl.a. gjort sig känd genom andra rasistiska alster och antisemitiska påfund.
Det kan vara ett extremt pinsamt misstag från Moderaternas sida, borde de inte vetat bättre?
Det kan man verkligen tycka. Men responsen från Vänsterpartiet var inte bättre, utan svaren som kom gjorde det istället väldigt obehagligt.
Frågan kom att handla om ifall Moderaterna sagt att all form av kritik mot Israel är antisemitism (det vet jag inte om det här pressmeddelandet faktiskt sa — då får man läsa in betydligt mer i det än vad jag gjorde) och förvillade snart bort hela frågan till att vissa tillsynes även försvarade de bilder som hade satts upp.
Och snart påstods att man får ju inte säga något om Israel utan att bli kallad antisemit. På olika bloggforum, och från bl.a. Jonas Sjöstedt. Och anklagelser om att alla som tar upp antisemitism bara försöker förvilla bort ockupationsfrågan.
Jag har hört den här typen av argumentation förr. Den dyker ständigt upp från Sverigedemokrater, antifeminister osv från internets rasistsidor. Man hugger på minsta lilla sak inom antirasismen som de tycker är töntigt, förstorar upp det till max och glömmer bort den verkliga rasismen. Som om allt t.ex. skulle handla om glassen ”Noggers” namn?!
Men antisemitismen är större än så — och frågan om att den existerar i Malmö idag är på riktigt. Och det är inte så att de som talar om och påpekar antisemitism är era motståndare — ser t.ex. Vänsterpartiet det så, har man verkligen ett jätteproblem. Men så tycks det verkligen ha blivit.
Existerar det antisemitism inom vänstern? Ja! Verkligen! Det existerar överallt, (även inom Moderaterna) men inom bl.a. Vänsterpartiet har den lyckats ta sig allt tydligare uttryck. Kanske med kopplingen mot FiB-kulturfront, Jan Myrdal och vidare via bloggen Jinge (förövrigt medlem i Vänsterpartiet), vidare till Lasse Wilhelmsson, Israel Shamir och mer hard-core-antisemiter.
Det förekommer rikligt med bildspråk. Jag har sett vänsterpartister publicera satir-teckningar av Latuff som klagar på att man blir kallad antisemit för man klagar på Israel — samtidigt som bildkonstnären i fråga själv var med i Irans tävling för att håna förintelsen, och har väldigt många sådana antisemitiska kopplingar på sitt samvete. Här kan vi verkligen tala om världsmästare på kopplingar till antisemitism i historien och beskylla motståndare för att vara — faktiskt — nazister!
Den av moderaterna kritiserade demonstrationen i Malmö hade även en eventsida på Facebook. Däri postades och delades och gillades flitigt, utan att någon sa emot, bl.a. en bild med en blodig Davidsstjärna över Jesus som drogs bort av soldater. Väldigt tydligt spelande på gammal antisemitisk idétradition.
Antisemitism är något man blundar för. Och att sätta stora ljuslyktan på de gånger man blivit anklagad felaktigt görs enbart för att kunna få bort strålkastaren från de problem man faktiskt har. Och nej — jag anser inte att man har gjort upp med detta inom vänsterrörelserna. Där ingår mitt eget parti, Socialdemokraternas, avdelning för Tro och Solidaritet som nyligen försvarade och tyckte inbjudandet av Gilad Atzmon var lämpligt och bra. En person som både hyllar och själv sprider förintelseförnekelse och menar att judar styr världen.
Dessutom kommer det fram åsikter både om att judarna får skylla sig själva. Som att det är beroende på Israels agerande att judar tycks illa om. Det här är fullkomligt irrelevant. I alla sammanhang har folk rätt att slippa alla former av rasistiska anklagelser och påfund — vad det än handlar om. Judar är en minoritet, och ofta extremt utsatt minoritet. Och lika rättigheter, och att ha skydd under lagen är inget man vinner genom att ”vara snäll”. Mänskliga rättigheter är inte tillsatta med en särskild not om ”gott uppförande” som om det fanns en övermäktig domare (Vänstern?) som kan döma ut varje folkgrupp till vilka som förtjänar eller inte förtjänar att behandlas med respekt.
Jag skulle kunna ta upp fall efter fall efter fall — skriva hundratals om olika former av antisemitism jag stött på inom arbetarrörelsen, den ena grövre än den andra. Och säkert kan Vänsterpartiet producera något alibi som säger att de ”aldrig haft problem”. Sådant brukar aldrig vara ett problem för andra typer av rasister, homofober etc. att hitta. Men just användandet av denna typ av alibi i sig är ett tecken på just att man har problem.
Och Sjöstedt, och alla andra som hånat all kritik, förstorat upp frågan och så svepande buntat ihop alla kritiker visar på att man fortfarande inte tar problemen på allvar.
Jag kan börja med att fråga vad Sjöstedt och Sestrajcic t.ex. anser om bilderna som delades runt på eventet och bland folk på facebook?
Var det lämpligt?
Är det lämpligt att spela på offermyten om att all kritik av Israel ses som antisemitism? Vem är det de attackerar med sådana uttalanden? Var det lämpligt att på så sätt kritisera alla som arbetar med antisemitism som om de hade ett gemensamt ansvar och som om de skulle agera lika gemensamt? Att Vänsterpartiet i det här fallet blev orättvist beskyllda för något de inte gjort är en sak. Men Vänsterpartiets slusatser av hela frågan blev en helt annan.
Motargument 