Ungefär samtidigt som filmerna där Almqvist, Ekeroth och Westling kallar Soran Ismail för ”Babbe”, en kvinna för ”Hora” och greppar järnrör för att slåss så beslutade jag mig för att lämna ”hihi-haha-debatten” mot Sverigedemokraterna. Visst är det roligt att göra sig rolig över någon som gör bort sig, men är det effektivt? Det enda som de uppmärksammade händelserna verkar ha lett till inom själva partiet är ju att de verkar få något ökat stöd.

Kanske är det effektivt att ”tiga” bort de allra mest extrema Sverigedemokrater som jag stöter på i sociala medier som till exempel Twitter. Deras förnuft sträcker sig ändå inte så långt. De tror att om jag tiger eller blockerar någon, då har de ”vunnit” debatten. Fast sanningen är att vi inte ens har hunnit ta någon debatt innan de har lyckats förolämpa mig eller någon annan i mitt twitterflöde.

Sverigedemokraterna utgörs inte enbart av extrema och nedlåtande människor på Twitter utan också av helt ”vanliga” människor. Många håller sitt stöd till Sverigedemokraterna hemligt för sin närhet eftersom det kan medföra risker. Jobbförlust, vänskapsförlust och förakt från samhället. Därför är det högst troligt att någon jag känner, kanske till och med umgås med, skulle kunna vara en SD-väljare.

Eftersom jag ogillar lustighets-debatten och inser att det kanske inte längre är effektivt att ”tiga” bort ett parti som ser ut att växa så beslutade jag mig för att försöka förstå hur SD-väljare tänker. Jag ställde samman några enkla frågor i en enkät och spred ryktet om den i sociala medier. Den grundläggande tanken med enkäten är att lyfta upp debatten ur sandlådan och bemöta dem som röstar på SD, kanske till och med få insikter och verktyg till vad som behövs förändras i andra partier för att de återigen skulle rösta på dem.

Det finns 2 orsaker till att den som fyller i enkäten behöver registrera sin e-post-adress:

1. för att undvika att samma person svarar flera gånger.
2. för att jag vill göra ett massutskick till de som svarat när jag publicerar sammanställningen.

Självklart är det fullt lagligt att göra en enkät på nätet som personer själva väljer att delta i. E-postadresserna kommer inte att sammankopplas med någons svar och den kommer efteråt att raderas. Det är ju mitt moraliska ansvar i och hur jag hanterar informationen som utgör om enkäten är etisk eller inte.

Trots att enkäten handlar om att SD-väljare ska få göra sin röst hörd och har som mål att lyfta debatten så dröjde det inte länge innan jag blev påhoppad och anklagad för att syssla med ”illegal insamling av IP-adresser”. Det här är samma ”troll” som jag har sett många gånger förut. De vurmar om ”yttrandefrihet”, så länge som människor håller med dem. De konspirerar, känner sig ständigt hotade och tror att mörka makter tar över världen om inte de fortsätter att försöka ”väcka” oss så att vi till slut ”inser sanningen”. När vi ”insett” den sk. ”sanningen” då kommer vi förmodligen att stå där och tacka dem djupt. Ja, ni hör ju hur det låter — som taget ur fablernas värld.

Saccard har skrivit det mest konspiratoriska blogginlägg om enkäten och om mig som jag har läst hittills.

”Saccard levererar alltid sanningen” skryter hen om i sin blogg, men vilken ”sanning”? Att jag registrerar SD-väljares IP-adresser för att kunna hota och förfölja dem? ”Detta kan bli resultatet av en oskyldig enkät-undersökning” skriver hen och lägger ut ett foto på en nedklottrad vägg.

Men snälla människa! Ta din ”meducin” och sluta konspirera! Det måste vara jobbigt att känna sig ständigt hotad och ständigt förföljd. Jag tar för givet att den som undertecknat denna blogg faktiskt har något att dölja. För har en person inget att dölja så känns ju inte heller världen så hotfull som hen upplever den.

Sajten Avpixlat svarade min enkätundersökning med att göra en egen ”liten” undersökning där SD-väljare får berätta om sin resa och varför just de har valt att rösta på SD. Vilket iofs är intressant men problemet med deras undersökning är att det inte finns några konkreta frågor. Vem som helst får berätta lite hur de vill, vilket snarare är en undersökning baserad på affekt än ett försök till att få något form av ”utslag”.

Enligt ”Saccard” som har bloggat om mig och min enkätundersökning så är sajten motargument.se en antivit hatsajt och jag själv tillhör den ”vänstervridna oikofobiska twittermaffian”.

Vad jag vet om ”oikofobi” så handlar det om att jag skulle känna något slags egenhat mot mitt land, min kultur och mina traditioner. Oikofobi är ett ord som används ibland emot personer som argumenterar mot rasism och för mångfald. Ett idiotiskt, konspiratoriskt och onödigt begrepp. Jag är inte ett hot mot ett bra Sverige — det är däremot konspiratoriska och bittra nättroll. Någon frågade mig om alla SD-väljare är nättroll och jag svarade givetvis nej på den frågan. Ett nättroll är lite som ”Saccard”: konspiratorisk, bitter, använder sig av falska anklagelser och försöker via alla medel övertyga människor om ”sanningen”, ty hen är den ende ”upplyste”. Motargument.se är inte en antivit hatsajt utan en sida som argumenterar emot främlingsfientlighet och rasism. Jag har inte heller ”lånat” utrymme av dem utan är krönikör för sajten och tyckte att det var ypperligt att publicera min enkätundersökning där då jag tror att vi har många SD-väljare som besöker den. Jag är inte heller någon ”Expo-spion” och trots anklagelser om att tillhöra vänstermaffian så har jag faktiskt aldrig tagit någon politisk ställning offentligt.

Kort efter att min enkätundersökning spridits i sociala medier så svarade trollen med att föra en ”Ddos-attack” mot Motargument. Trollen twittrade även om detta: ”Det finns misstankar om att sajten motargument.se används för att kartlägga Sverigedemokraters IP-adresser”

Varför skulle jag samla in IP-adresser? Jag har ett fast jobb, en familj och jobbar som kringresande komiker. Skulle jag offra min karriär och sätta min trygghet på spel bara för att få spraya ner någons bil eller sätta eld på någons hus?

Det är smickrande att ”trollen” engagerar sig så pass mycket i det jag skriver så att de väljer att attackera motarguments sida. En Ddos-attack är tydligen inget komplicerat men det krävs ju ett hav av konspiratoriska tankar innan man fattar beslutet att attackera någon. Dessa ”yttrandefrihets”-vurmare slår krokben på sig själva genom att försöka ”stänga ner” en sida som faktiskt ville göra SD-väljares röster hörda.

OM jag nu skulle vilja någon illa så vore det väl förundransvärt dumt att lägga ut enkätundersökningen med mitt riktiga namn och min personliga e-post-adress? Jag menar; när det nästa gång står KROSSA RASISMEN på en SD-väljares bil borde då inte jag ganska tidigt bli misstänkt?

Enkäten ligger kvar i ett par veckor till, om du som SD-väljare deltar så tackar jag för ditt bidrag till en mer nyanserad debatt.

/Anna Siekas, krönikör för motargument

Länk till enkäten: https://motargument.se/enkat/